STÄNG

Detta är en översättning av följande internationella uttalande på engelska: https://samidoun.net/2022/08/occupation-raids-attacks-palestinian-organizations-eu-us-and-canada-are-complicit

Tidigt på morgonen torsdagen 18 augusti invaderade beväpnade israeliska ockupationsstyrkor kontoren för sju framstående palestinska icke-statliga organisationer, civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare: Health Work Committees, Addameer Prisoner Support and Human Rights Association, Al-Haq, Union of Palestinian Women’s Committees, Bisan Centre, Defence for Children International – Palestine och Union of Agricultural Work Committees. Alla dessa organisationer har betecknats som ”terroristorganisationer” av den israeliska ockupationen som hämnd för deras arbete med att aktivism och samhällsorganisering i och för Palestina och sedan stämplats som ”olagliga organisationer” i en militärorder som omfattar ockuperade Västbanken i Palestina.

De invaderande styrkorna plundrade kontoren och konfiskerade datorer, juridiska klientakter, dokumentation, skrivare och skärmar och lämnade skräp efter sig – vilket dokumenterades av organisationernas övervakningskameror som filmade ockupationsstyrkornas invasion. Organisationernas dörrar svetsades igen och en militär order på papper fästes på dörrarna, där deras verksamhet förklarades ”olaglig” enligt ockupationsmaktens (olagliga) militära order.

Organisationerna förklarade att de inte skulle låta sig tystas av dessa attacker, höll presskonferenser och återvände till kontoren för att öppna dem igen och fortsätta sitt arbete. Attackerna fick ett omfattande fördömande, inte bara från palestinska och pro-palestinska krafter utan även från europeiska regeringar vars politik och praxis konsekvent riktar sig mot det palestinska folket och dess grundläggande rättigheter.

Nu, söndagen 21 augusti, ringde ockupationens underrättelsemyndigheter – Shin Bet – Al-Haqs direktör Shawan Jabarin och hotade honom med förhör och arrestering om organisationens arbete fortsätter, medan Khaled Quzmar, direktör för Defence for Children International – Palestine, kallades till och hölls i förhör.

”Terrorstämplar” och politisk kontroll

Invasionerna, förhören, plundringarna och attackerna mot dessa organisationer återspeglar att ockupationens regim av ”terrorstämplar” inte lyckats undergräva deras arbete. Under 2021 utsåg regimen inte bara Al-Haq, Addameer, DCI, Bisan, UPWC och UAWC till ”terroristorganisationer” – vilket snabbt följdes av militära order som förbjöd deras arbete på den ockuperade palestinska Västbanken – den hade tidigare under året utsett Samidoun (den 21 februari 2021), följt av ytterligare tre organisationer. Tidigare och under en liknande förevändning hade ockupationen utfärdat en liknande utnämning mot Health Work Committees tillsammans med utnämningar av grupper som Arab Organization for Human Rights UK, Palestinian Return Centre och Euro-Mediterranean Human Rights Monitor.

Som vi noterade vid den tidpunkten

”visar hur meningslös termen ’terrorist’ är i händerna på den israeliska regimen. Det betyder just varje organisation, aktivist eller frihetskämpe som utmanar den sionistiska kolonialismen genom någon metod eller något sätt att göra motstånd överhuvudtaget. Den uppsjö av ”terrorist”-beteckningar för organisationer som arbetar för att avslöja Israels brott och organisera palestinier understryker denna verklighet…. Dessa beteckningar är inte attacker mot enskilda organisationer utan mot palestinska människorättsförsvarare och mot dem runt om i världen som står upp för palestinsk befrielse – och i grunden det palestinska folket som helhet, särskilt de palestinska fångarna i israeliska ockupationsfängelser. De försöker förtrycka det växande stödet för det palestinska folkets legitima motstånd och konfrontationen med imperialism och sionism.”

Vidare är det uppenbart att användningen av sådana beteckningar syftar till att öka den politiska kontrollen över det palestinska samhället. Dessa beteckningar bygger på påståendet att organisationer står nära en eller annan palestinsk motståndsorganisation, oftast Folkfronten för Palestinas befrielse eller Hamas. Israeliska tjänstemän har till olika regeringar skickat runt ”bevis” som är så svaga att det är löjligt och som nästan helt och hållet består av ogrundade uttalanden eller av tanken att anställning av en person som stöder en politisk organisation (eller, i vissa fall, släktingar till personer i politiska organisationer som ”utsetts” av ockupationen) innebär att man ”finansierar” den organisationen genom att betala de anställda lön för att de utför sitt arbete.

Även om det är uppenbart att dessa påståenden är falska, går syftet med denna typ av angrepp längre än att bara slänga ut påståenden. De europeiska regeringar som har kritiserat attackerna och utnämningarna har också upprepade gånger bekräftat sin vilja att ”undersöka bevis” och ”agera” om den israeliska regimen ”bevisar” att folkliga organisationer, grupper i det civila samhället och människorättsförespråkare på något sätt är ”knutna” till palestinska motståndsrörelser. Organisationerna är inte bara ”oskyldiga” till de israeliska påståendena, påståendena i sig är i grunden motbjudande.

Det palestinska folket har rätt att göra motstånd mot ockupationen och att vara en del av politiska, sociala och väpnade rörelser i detta motstånd; detta är inte ”terrorism” utan en grundläggande rättighet för människor som lever under ockupation och kolonisation.

I stället för att bekräfta palestiniernas rätt att göra motstånd och att organisera sig för att uppnå dessa mål använder dessa europeiska regeringar i stället dessa attacker för att införa ännu större politisk kontroll och villkor. I många fall (t.ex. i Nederländerna) rekommenderar eller kräver dessa regeringar att alla anställda i dessa organisationer inte får ha någon koppling till någon ”förbjuden” palestinsk politisk organisation. Om palestinier är en del av ett politiskt parti eller en politisk rörelse måste de vara arbetslösa och utarmade: detta är både ockupationens argument och argumentet från de europeiska stater som tillhandahåller ett magert ”försvar” av det palestinska civilsamhället.

För de europeiska finansieringsorganen och många stora stiftelser har stödet till palestinska icke-statliga organisationer aldrig i första hand handlat om att stärka eller stödja det palestinska folket så att det kan uppnå sin befrielse, utan snarare om att omdirigera palestinska krafter till ”statsbyggande” och/eller ”reformprojekt” som existerar inom Oslos ramar. Gång på gång har dessa krafter infört nya villkorade finansieringsmekanismer och restriktioner för allt från enskilda anställdas politiska tillhörighet till namnen på byggnader och skolor.

Europeiska unionen: Partners i kolonialism och apartheid

Detta bekräftas än en gång av uttalandet från nio europeiska stater – Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Spanien och Sverige – som åberopar främjandet av ”demokratiska värderingar och tvåstatslösningen”, en grundläggande motsägelse eftersom den så kallade ”tvåstatslösningen” i sig är en legitimering av koloniseringen och ockupationen av 78 procent av Palestina och ingen lösning alls för det palestinska folket. Denna korta kommentar avslöjar det verkliga politiska motivet för EU:s engagemang i finansieringen av palestinska organisationer, vilket är att begränsa snarare än att uppnå rättigheter, rättvisa och befrielse. Vidare konstateras i uttalandet att ”om övertygande bevis skulle läggas fram för motsatsen skulle vi agera i enlighet med detta”.

Israel gjorde en razzia mot sex människorättsgrupper, konfiskerade deras egendom och svetsade igen deras kontor efter att ha förklarat dem för "terrorister". Det patetiska svaret från @EUpalestinians är ett fototillfälle. EU:s underlåtenhet att straffa ockupanten och kräva att den återkallar sin brottsliga handling är medveten medverkan https://t.co/p5FxL1dXLB

- Ali Abunimah (@AliAbunimah) 18 augusti 2022

Här skulle de ”bevis” som avses vara eventuella ”kopplingar” mellan dessa icke-statliga organisationer och det palestinska motståndet. Genom att inkludera detta uttalande i sitt påstådda försvar av organisationerna uppmuntrar dessa europeiska stater i själva verket ockupationen att fortsätta sina razzior och plundringar, konfiskering av filer, arresteringar och förhör, i ett försök att framställa sådana ”bevis”.

Naturligtvis är dessa staters egen ståndpunkt – medlemmar av den aggressiva Nato-alliansen, försvarare av den israeliska ockupationen på internationella arenor – alltför tydlig. Europeiska unionen förkastar visserligen att organisationer som arbetar med påverkansarbete och organisationer i civilsamhället utses, men fortsätter att utse palestinska motståndsorganisationer till ”terrorister”.

Frankrike fortsätter att fängsla Georges Ibrahim Abdallah samtidigt som man nästan inte gör någonting för att försvara sin medborgare Salah Hamouri, som sitter fängslad utan åtal eller rättegång i israeliskt administrativt förvar, eftersom regeringen försöker kriminalisera palestinsk aktivism såsom Collectif Palestine Vaincra. Tyskland gör inte bara vapenaffärer med ockupationen, utan tillämpar också allvarligt repressiva metoder mot palestinsk organisering, särskilt mot palestinska grupper i exil och diaspora, från utvisningen av den palestinske författaren Khaled Barakat och den palestinska tortyröverlevande och feministen Rasmea Odeh till förbudet mot Nakba-demonstrationer 15 maj i Berlin. För att inte tala om kopplingarna mellan sionismen och den europeiska kolonialismen från det sionistiska projektets allra första början.

Nu ska Israels premiärminister och krigsförbrytare Yair Lapid komma till Bryssel den 6 oktober för att sammankalla ”associeringsrådet” med alla EU:s medlemsstaters utrikesministrar, för första gången på tio år. Detta är ett råd inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Israel, det avtal som tillåter frihandel för ockupationsprodukter inom EU och gör det möjligt för ockupationsinstitutioner att få europeiska bidrag för forskning och utveckling.

Att avsluta associeringsavtalet mellan EU och Israel är ett krav som den palestinska solidaritetsrörelsen länge har ställt, men trots deras uttalade ”oro” över det våldsamma förtryck som palestinierna utsätts för planerar dessa europeiska stater att välkomna Lapid och sammankalla associeringsrådet efter ett långt uppehåll, vilket firar deras delaktighet i krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Den kanadensiska regeringen har vägrat att göra något meningsfullt uttalande om dessa attacker, trots att den utger sig för att vara försvarare av ”mänskliga rättigheter”. USA:s tjänstemän har uttryckt sin ”oro”, samtidigt som de fortsätter att ge 3,8 miljarder dollar i militärt stöd till ockupanten.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network bekräftar att dessa attacker är en del av det pågående kriget mot den palestinska existensen och organisationen, som förs av den sionistiska staten och stöds av de imperialistiska makter som allierar sig med den israeliska ockupationen, liksom av arabiska reaktionära regimer som ägnar sig åt ”normalisering” och den palestinska myndigheten. Samtidigt som den palestinska myndighetens tjänstemän offentligt förklarar sitt stöd för de organisationer som är måltavlor fortsätter den palestinska myndigheten att bedriva säkerhetssamordning med ockupationen, avböjer att använda sina säkerhetsstyrkor för att försvara organisationerna och har till och med tidigare fängslat ledare, direktörer och personal från dessa organisationer som utmanar dess förtryck på ockupationens order.

Vi bekräftar på nytt att det främsta sättet för oss att konfrontera dessa beteckningar är att intensifiera vår organisering, våra aktioner, vår mobilisering och vårt motstånd för att bryta ner kolonialismens strukturer, förverkliga rätten till återvändande för palestinska flyktingar och stödja befrielsen av alla palestinska fångar och av Palestina, från floden till havet. Detta inbegriper kampanjer för att få ett slut på de så kallade ”terroristlistorna” som används för att skrämma palestinska gemenskaper och organisatörer av Palestinasolidaritet, vilket bara ger ett vapen i händerna på ockupationen och uppmuntrar den att ägna sig åt ytterligare falska beteckningar.

Vi uppmanar också alla att vidta åtgärder för att konfrontera Lapids besök den 6 oktober i Bryssel och för att fälla ”associeringsavtalet mellan EU och Israel”, ett avtal som bygger på koloniseringen av Palestina och massakrerna som riktar sig mot det palestinska folket. Det åligger alla institutioner och organisationer som berörs av dessa razzior och av det palestinska folket att anta och genomföra bojkott och internationell isolering av Israel, även i FN och dess organ.

Vidare uppmanar vi alla att tillsammans med oss organisera en demonstration i Bryssel till Europaparlamentet 29 oktober för återvändande och befrielse, för att kräva ett slut på EU:s delaktighet, inblandning i och stöd till koloniseringen av Palestina, belägringen av Gaza, fängslandet av palestinier och förnekandet av miljontals palestiniers rätt att återvända hem.

**

Vi uppmanar alla som vill engagera sig i att bygga denna kollektiva solidaritet att engagera sig i vårt arbete på Samidoun. Klicka här för att donera för att stödja vårt arbete. Om du vill veta mer om hur du kan bli medlem eller bygga upp en sektion i ditt område kan du skicka ett e-postmeddelande till oss redan idag på samidoun@samidoun.net.

Denna översatta text publicerades ursprungligen på engelska av Samidioun Palestinian Prisoner Solidarity Network.

De israeliska ockupationsstyrkorna har återigen inlett militära aggressioner mot det palestinska folket i Gazaremsan. Dessa aggressioner har redan tagit livet av nio martyrer för den palestinska saken – däribland en femårig flicka och ledaren för den palestinska motståndsrörelsen Islamiska Jihad, Tayseer al-Jabari – och skadat 55 personer. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla som stöder den palestinska saken att agera för att försvara Palestina, det palestinska folket och deras motstånd mot det sionistiska angreppet.

Denna attack på Gaza går hand i hand med en rad arresteringsräder och mord som riktar sig mot palestinier i hela det ockuperade Palestina, och särskilt arresteringen av den palestinska Islamiska Jihad-rörelsens ledare Bassam al-Saadi i Jenin, där ockupationsstyrkorna dödade 17-årige Dirar al-Kafrini. Al-Saadi misshandlades under attacken och fördes till sjukhus innan ockupationsstyrkorna publicerade bilder på hans skadade ansikte.

Under de senaste dagarna har israeliska politiker, analytiker och sionistiska medier varit fulla av spekulationer, särskilt när bosättningarna runt Gaza har varit belagda med utegångsförbud, om att det palestinska motståndets svar skulle kunna undergräva ockupationens förmåga att arrestera och angripa palestinska ledare fritt och utan återverkningar. Med tanke på det kommande israeliska valet och det interna politiska kaoset bland de sionistiska krafterna ger ett angrepp på Gaza den nuvarande premiärministern Yair Lapid och krigsministern Benny Gantz möjlighet att ”kampanja” för röster genom aggression mot det palestinska folket.

Den israeliska ockupationen kallar detta angrepp för en attack mot den palestinska Islamiska Jihad-rörelsen, men i själva verket är det en attack mot hela det palestinska folket – i Gaza, i hela det ockuperade Palestina från floden till havet – och deras omfattande motstånd av alla former. Naturligtvis är det palestinska folket i Gaza till över 70 procent flyktingar, som förvägrats sin rätt att återvända hem i 75 år. Det palestinska folket och dess motstånd är enat i sitt motstånd mot detta angrepp och i sin kamp för befrielse.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla vänner till och anhängare av Palestina att tillsammans ställa sig bakom det belägrade Gaza, det palestinska folket och dess motstånd i hela det ockuperade Palestina och i exil och diaspora. Som Masar Badils uttalande uppmanar till: ”Vi uppmanar alla att omedelbart börja organisera massevenemang, politiska evenemang och medieevenemang på alla platser i diasporan och runt om i världen för att försvara vårt orubbliga palestinska folk mot den sionistiska aggressionen och dess pågående skärpning av belägringen av Gazaremsan”.

Det är uppenbart att Förenta staterna, Kanada, EU-länderna, Storbritannien och andra imperialistiska makter är fullt ansvariga för ockupationens brott, genom att förse den med de vapen som har använts för att begå dessa mord, och har möjliggjort den pågående Nakban som riktar sig mot det palestinska folket under de senaste 75 åren genom att förse den med militärt, politiskt, ekonomiskt och diplomatiskt stöd. I stället för att erkänna det palestinska motståndets legitimitet riktar dessa imperialistiska makter in sig på motståndsorganisationerna med ”terroristbeteckningar” och förtryck. Detta gör det än mer angeläget för våra rörelser att kollektivt deklarera: Motstånd är inte terrorism! När vi nu går ut på gatorna och mobiliserar för att stå på det palestinska folkets sida och dess motstånd uppmanar vi alla att vidta följande åtgärder:

  1. Mobilisera till aktioner, demonstrationer, och kreativt motstånd – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd! Som tydligt framgick under Enhetsintifadan/Seif al-Quds i maj 2021 finns det ett enormt djupt stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket.
  2. Bygg upp bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar in sig på ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser, samt på de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.
  3. Stöd det palestinska folkets ståndaktighet – Denna aggression är en förlängning av belägringen av Gaza som har påtvingats den motståndskraftiga och ståndaktiga remsan i över 15 år. Vid denna tidpunkt är det viktigt att ge ekonomiskt och praktiskt stöd på folklig nivå för att stödja det palestinska folkets ståndaktighet när det gäller att konfrontera dessa brott. Om du vill bidra till Samidouns kampanj för att stödja barnsjukvård i Gaza kan du göra en donation på https://samidoun.net/gaza.

Suhair Khader, ledamot i centralkommittén för Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), baserad i Gazaremsan, har ett budskap till alla runt om i världen, inklusive palestinier och arab i exil och diaspora och internationalister, som högtidlighåller 50:e årsdagen för lönnmordet på Ghassan Kanafani, palestinsk revolutionär ledare och skribent och medgrundare till PFLP och redaktör för dess tidskrift, Al-Hadaf. Videon kommer att visas på många av de internationella arrangemang som hedrar Kanafanis minne och arv i kulturens, politikens och motståndets sfär. Se videon här:

I Folkfronten för Palestinas befrielses namn och härifrån, från Folkfrontens högkvarter i Gazaremsan, talar vi till vårt folks barn i diaspora och avlägsen migration, särskilt den nya och unga generationen, och vi hälsar er alla i samband med att ni firar den 50:e årsdagen för martyrskapet av den store skribenten och journalisten vår kamrat och ledare Ghassan Kanafani, skribenten, personen, den utomordentlige konstnären, en av grundarna till vårt stora parti, och den som förde fram dess paroller och formulerade dess första uttalanden och texter.

Vi lovar er på denna årsdag att Folkfronten för Palestinas befrielse fortfarande följer denna stora kämpes väg och fotspår och i fotspåren på alla vårt folks martyrer på vägen mot befrielse och återvändo tills vi avlägsnar den sionistiska bosättarkolonialismen från hela Palestina och befriar Palestina från floden till havet.

Till minne av Ghassan Kanafanis eviga oändliga, eviga dag, och hans systerdotter, Lamis Najm, talar vi till Palestinas vänner och anhängare och vår Fronts anhängare med en varm kamratlig hälsning från Gazaremsans hjärta, som vi delar med er vid åminnelsen av denna händelse, inte bara för minnets skull, utan för att fira livet, arbetet och den gemensamma kampen för framtiden, för befrielse, för förverkligandet av de drömmar för vilka Kanafani och miljontals andra kämpar har slagits, för en bättre värld och ett annat mänskligt samhälle.

Att göra detta tillfälle till en internationell dag var ett korrekt och revolutionärt steg. Idag minns vi orden från martyren, skribenten Kanafani, som lärde oss att Palestinas sak inte endast är palestiniernas sak, utan alla revolutionärers och fria folks sak. Och vi lärde oss att försvaret av mänsklighet, rättvisa och rättigheter var som helst är ett försvar av Palestina och dess folk. Varje seger som folken åstadkommer mot imperialism, rasism och kolonialism är en seger för oss och varje rättighet som befrielserörelser och revolutionära demokratiska krafter i världen uppnår är en rättighet för Palestina och är även en seger för Palestina. Varje revolution som besegrar bödlarna, rasisterna och exploatörerna tar oss närmare seger över den sionistiska koloniala entiteten och att besegra dess rasistiska brottsliga projekt som kallas ”staten Israel”.

Detta är den revolutionära skola Ghassan Kanafani grundade för oss genom tanke och kamp, skolan som anser människan vara kampens sak.

Våra vänner och kamrater överallt, vi står med er i Ghassans minne med våra huvuden hållna högt för att vi fortfarande kämpar på frontlinjerna och konfronterar den rasistiska sionistiska regimen, imperialismens verktyg i vår region.

I vår kamrat generalsekreteraren och militante ledaren Ahmad ”Abu Ghassan” Sa’adats namn och vår kamrat den militante ledaren Jamil ”Abu Wadie” Mizhers namn och i alla Folkfrontens fångars namn och våra kämpars i Abu Ali Mustafa-brigadens namn sänder vi våra varma kamratliga hälsningar från hjärtat av den pågående konfrontationen och kampen.

Hälsningar till varje konstnär som står upp mot orättvisa och exploatering.

Hälsningar till varje fri journalist och varje fria, revolutionära röst i världen som söker revolutionär förändringar för folkens frihet.

Hälsningar till alla krafter som kämpar för frihet och rättvisa, i Filippinerna, Colombia, Afrika och i Syd- och Nordamerika.

Hälsningar till alla urfolk som fortfarande kämpar för sin befrielse i USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland.

Och när vi kämpar här i Palestina, i Gaza, i fängelserna, i Naqab, Haifa och Jerusalem, vet vi att vi kämpar i ert läger som er antirasistiska och antifascistiska rörelses spjutspets. Det är vårt ansvar och vår plikt gentemot mot vårt palestinska folk och gentemot alla världens folk som kämpar för frihet, rättvisa och befrielse.

Länge leve vårt palestinska folks kamp överallt.
Länge leve den internationella solidariteten med det palestinska folket.
Hälsningar till våra kamrater och anhängare överallt.
Vår seger är säker!

Folkfronten för Palestinas befrielse

Här återges en Twitter-tråd av Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network som först publicerades på engelska:

När det gäller EU-medlemsstaternas uttalande om de sex palestinska civilsamhällesorganisationer som den israeliska ockupationen felaktigt har utsett till ”terrorister” måste den första frågan vara: Varför tar det åtta månader att förkasta uppenbara och politiskt motiverade lögner?

Det faktum att EU som helhet inte skrev under är också relevant – även om de nio staterna här är biståndsstater är det också uppenbart att det finns EU-stater som Österrike och Ungern som har en ännu mer uppenbart antipalestinsk politik.

Detta är särskilt tydligt när terrorklassningen av dessa 6 organisationer skulle kunna ses inte bara som en attack mot palestinska organisationer som arbetar för att den israeliska regimen ska ställas till svars juridiskt, utan också mot de europeiska länderna/EU, med tanke på deras satsningar på bistånd. Ungefär som när det sionistiska projektet river bostäder, skolor eller mötesplatser som byggts med EU-medel eller med medel från ett EU-land. Naturligtvis hör detta EU-bistånd ihop med ett politiskt projekt som i stort sett godkänner den israeliska kolonisationen och belönar den.

Flera av de länder som undertecknade detta uttalande verkar inte tro att det bör finnas ett livskraftigt palestinskt civilsamhälle – eller ett civilsamhälle bestående av Palestinavänner – inom deras egna gränser. Tyskland och Frankrike sticker ut särskilt. Frankrikes inrikesminister har försökt förbjuda flera organisationer för solidaritet med Palestina, däribland Collectif Palestine Vaincra, som fortfarande kämpar mot det rättsliga angreppet; franska myndigheter har åtalat aktivister för att de uppmanat till bojkott av Israel och har tårgasat demonstranter för Palestina.

I Tyskland förbjöd Berlins regering i år alla Nakba-åminnelser. När palestinier och Palestinavänner gick ut på gatorna i spontana protester och enkla flashmobs möttes de av polisrepression, häktningar och upprepade åtal. Mohammed el-Kurd blev avstängd av Goetheinstitutet för hans ”oacceptabla” politiska uppfattning om Palestina, Khaled Barakat bannlystes från Tyskland i fyra år av samma anledning.

Därför är det viktigt att göra mer än att godta dessa ord rakt av. Det finns mycket goda skäl att vara orolig för att EU-länderna – samtidigt som de avvisar stämplingen av organisationerna – kommer att fortsätta med och till och med skärpa de politiska villkoren för organisationer som tar emot bistånd.

Kom ihåg att den löjliga uppståndelsen kring de israeliska anklagelserna och beteckningarna till stor del kretsade kring idén att palestinier med politiska tillhörigheter skulle kunna vara anställda av en organisation som syftar till att söka rättvisa för palestinier – ingenting annat. I grund och botten är det israeliska kravet att ingen palestinier med politisk tillhörighet, förmodad tillhörighet eller ens politisk tillhörighet i familjen ska kunna arbeta eller få lön för ett arbete.

Vi måste ständigt vara försiktiga med finansiärernas försök att ytterligare beröva palestinska organisationer deras rättigheter, inklusive krav på ytterligare kontroll över anställning och urval av styrelseledamöter på grundval av negativa politiska kriterier – ett ständigt problem när det gäller finansiering från EU självt. Denna fråga sträcker sig många år tillbaka, långt före israelernas illegitima stämpling av palestinska organisationer. Den är till och med synlig i detta uttalande, där länderna kopplar sin finansiering av dessa organisationer till en ”tvåstatslösning” – det vill säga fortsatt kolonialism och sionism.

Om dessa länder verkligen vill slå tillbaka mot den repression som riktar sig mot palestinsk organisering är det dags att de stryker palestinska motståndsorganisationer – varenda en av dem – från EU:s ”terrorlista”. Detta skulla inte bara erkänna palestiniernas legitima rätt till självförsvar – det skulle också förneka den israeliska regimen möjligheten att fortsätta denna praxis med ”terrorklassning” i försök att ytterligare sanktionera och belägra alla försök till ansvarsutkrävande och rättvisa för Palestina.

Och självklart borde de sätta stopp för de pågående angreppen mot palestinier i exil och diaspora i just dessa europeiska länder och mot den palestinska solidaritetsrörelsen. Detta är det minsta de som påstår sig vilja ha ett levande ”civilsamhälle” i Palestina kan göra.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hälsar den japanska internationalisten och revolutionären Fusako Shigenobu på dagen för hennes frigivning i Tokyo, tillsammans med hennes dotter May och alla kamrater och vänner som har stöttat denna modiga frihetskämpe under nästan 22 år i japanska fängelser.

Liksom Georges Abdallah i Frankrike är och var Fusako Shigenobu en internationalistisk kämpe för Palestinas befrielse, djupt engagerad i den revolutionära rörelse som svepte över världen och som tog sig uttryck i ett direkt engagemang i den antiimperialistiska kampen, särskilt den palestinska kampen. Fusako är medgrundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA) som kämpade för en revolutionär framtid för Japan och som arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina.

Fusako Shigenobu arbetade direkt med Ghassan Kanafani när hon arbetade på PFLPs kontor för offentliga och internationella relationer där Al Hadaf, frontens tidning, gavs ut. Hon möjliggjorde produktionen av filmen ”Red Army/PFLP Declaration of World War” och skrev många rapporter och uppmaningar till handling för japanska vänsterpolitiska nyhetsbrev och tidskrifter, där hon manade till handling för Palestina.

Tre japanska palestinakämpar deltog i en militär operation på al-Lydd-flygplatsen (”Ben Gurion-flygplatsen”) och hade planerat att offra sina liv i operationen. En av kämparna, Kozo Okamoto, blev dock tillfångatagen och fängslad i årtionden tills han släpptes i samband med ett fångutbyte med det palestinska motståndet.

Fusako tvingades leva under jorden, där hon födde och uppfostrade sin dotter May Shigenobu, samtidigt som hon verkade som ledare för Japanska röda armén. Samtidigt som JRA deltog i väpnad kamp blev den så småningom en organisation som engagerade sig i gräsrotssolidaritet till stöd för palestinsk befrielse. Fusako greps i Japan år 2000 i Osaka och fördes till Tokyo. Hon har suttit fängslad sedan dess och skrivit böcker och poesi. Hon har fortsatt att hålla fast vid sina antiimperialistiska principer och sitt engagemang för Palestinas befrielse.

Fusako Shigenobus arv av internationalistiskt engagemang och uppoffring för Palestinas befrielse är ett hedervärt och inspirerande kampliv som påminner oss alla om vårt ansvar att agera, organisera och göra motstånd mot imperialismen. På denna dag då hon befrias hyllar vi henne och alla de som har kämpat tillsammans med henne, och vi lovar att agera för att påskynda dagen för befrielsen av alla fångar för den palestinska saken och den antiimperialistiska kampen, från de sionistiska fängelserna till USAs och Frankrikes imperialistiska fängelser och bortom dem.

Från floden till havet, Palestina ska befrias!

Läs biografin om Fusako Shigenobu nedan, som förberetts av Fusakos dotter May och kamrater, och följ Instagram-kontot @freedomfighterfu och Facebook-sidan Fusako Shigenobu för mer information.

Fusako Shigenobus biografi/historia

Fusako Shigenobu (1945- ) är politisk fånge, poet, författare, mor och revolutionär kämpe för Palestinas befrielse. Hon var fängslad i 21,5 år efter att ha ägnat sitt liv åt kampen mot den globala imperialismen.

Hon anslöt sig till studentrörelsen i slutet av 1960-talet när hon gick på kvällsskola vid Meiji-universitetet i Tokyo och engagerade sig gradvis i revolutionär politik och gick senare med i Röda arméfraktionen (RAF) 1969. RAF var ett kommunistiskt parti som förespråkade revolution mot USAs och Japans imperialistiska regeringar. Fusako blev en av de främsta ledarna 1970 och fick i uppdrag att starta en byrå för internationella relationer.

År 1971 lämnade Fusako Japan delvis på grund av sin oenighet med Mori Tsuneo, RAFs nya tillförordnade ledare efter massarresteringar av dess ledning. Men den främsta anledningen till att hon lämnade Japan var att hon sökte internationell solidaritet med andra pågående revolutioner och kamper mot imperialismen runt om i världen. Hon begav sig till Mellanöstern efter att ha fått kännedom om den palestinska kampen mot den israeliska ockupationen.

När hon anlände till Libanon den 1 mars 1971 började Fusako arbeta med Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en sekulär marxist-leninistisk organisation som grundades av den palestinske läkaren George Habash. Fusako började sitt solidaritetsarbete på PFLPs PR-kontor och tidskriftspubliceringscenter Al Hadaf. Detta var en tid med mycket begränsad tillgång till medier och information, så hennes huvudfokus var att sprida den information hon fick om den palestinska kampen och om situationen i Mellanöstern tillbaka till Japan genom att skriva rapporter för japanska vänstertidningar och tidskrifter, samt korrespondera med olika aktivister, konstnärer, läkare, journalister och andra specialister för att uppmuntra dem att komma och arbeta som volontärer i de palestinska lägren eller att informera den japanska allmänheten och skapa gräsrotsstöd.

Maj 1971 hjälpte hon till att introducera Masao Adachi och Koji Wakamatsu för de palestinska frihetskämparna, fidayeen, och underlättade inspelningen av deras film Red Army/PFLP Declaration of World War. Hon följde med dem till det palestinska lägret i Jarash-berget i Jordanien där de filmade de första bilderna någonsin av palestinska krigare i fidayeens dagliga liv. Dessa fidayeen massakrerades bara två dagar efter att filmteamet hade åkt.

Den 30 maj 1972 anmälde sig tre japanska män frivilligt för att delta i en militär operation på Lydda flygplats (känd för israeler som Ben Gurion-flygplatsen ) som riktades mot Aharon Katzir, ledande forskare för Israels biologiska vapen. Tjugofem civila dödades i korselden med israeliska säkerhetsstyrkor. Israel nekade en internationell undersökningskommission tillträde för att undersöka hur så många civila dödades i incidenten. En oberoende utredning skulle ha avslöjat vem som var ansvarig för dödandet av civila.

De tre japanska frivilliga hade planerat att offra sina liv under operationen genom att använda handgranater, men en av deltagarna Kozo Okamoto överlevde och tillfångatogs. Under det israeliska förhöret avslöjades det att han var medlem av Röda arméfraktionen (RAF). De tre frivilliga kallade sig själva Arabiska röda armén och detta läckte ut till israeliska medier. De israeliska medierna kallade dem Japanska röda armén och namnet fanns alltså redan innan organisationen bildades 1974.

Fusako tvingades gå under jorden av rädsla för israeliska repressalier mot de japaner som arbetade med den palestinska befrielserörelsen. Trots att Fusako inte var inblandad i operationen försökte Israel mörda henne genom att bomba de byggnader där hon bodde. (I Decided to Give Birth to You Under an Apple Tree, 2001).

Vid denna tid blev hon gravid med sin dotter som föddes 1 mars 1973. Fusako och hennes dotter May levde under jorden under de kommande 28 åren. May fick sitt namn efter det japanska ordet för revolution (Kaku-mei) med kanji-tecknet som betyder ”liv”. （命）

Samtidigt som de japanska frivilliga i PFLP förblev underjordiska beslutade de att skapa en politisk organisation 1974. Fusako blev ledare och talesperson för denna internationalistiska vänsterrevolutionära organisation som antog namnet Japanska röda armén (och Arabiska röda armén i dess tidiga skede). De genomförde flera operationer mot kapitalist-imperialistiska enheter som bolaget Shell i Singapore (1974), samt krävde frigivning av politiska fångar genom att ockupera franska ambassaden i Haag (1974) och amerikanska konsulatet i Kuala Lumpur (1975).

När JRA blev en självständig enhet 1974 försökte man se till att civila inte skulle skadas i framtida operationer. Efter en ändring av politiken upphörde all deras militära verksamhet i slutet av 1980-talet. Gruppen beslutade att fortsätta sitt arbete genom att fokusera på gräsrotsstöd och solidaritet med det palestinska folket.

Fusako förklarar: ”Skälen till att vi avbröt den väpnade kampen i 1970-talsstil var att tillsammans med FN:s erkännande av palestinierna (och på grund av de många dödsfallen) var min tanke att värna om livet i varje kamp”.

Fusako författade tio böcker medan han levde under jorden och i fängelse, bland annat en poesibok. I sin första bok, My Love, My Revolution (1974), skrev Fusako: ”Jag skulle vilja se att människor fostras till att hjälpa varandra oavsett gränser”.

I november 2000 greps Fusako i Osaka och fördes till Tokyo. Vid många tillfällen har Fusako offentligt tagit på sig ansvaret för tidigare JRA-aktioner och bett om ursäkt till alla dem som i onödan skadats. 14 april 2001 upplöste hon Japanska röda armén och förklarade att hon skulle fortsätta samma arbete i Japan med lagliga medel. Regeringen anklagade henne för två fall av passförfalskning och hävdade att hon måste ha varit en ”medkonspiratör” i planeringen av gisslantagningen 1974 vid den franska ambassaden i Haag (en operation som är välkänd för att ha planerats av PFLPs Waddie Haddad och som leddes av Carlos, och som skadade en vakt). Åklagaren lade inte fram några konkreta bevis för Fusakos inblandning och förlitade sig i hög grad på framtvingade bekännelser som inhämtades på 1970-talet och som återkallades av de vittnen som stod i vittnesbåset under rättegången. Utan hänsyn till dessa återkallelser dömde domaren henne 2005 till 20 års fängelse för eventuellt medhjälp till ett ”försök till dråp”.

I likhet med andra politiska fångar har Fusako straffats orimligt hårt eftersom hon öppet ifrågasätter den japanska monarkins och regeringens legitimitet för att de vidmakthåller imperiella system av dominans och diskriminering. Från fängelset skrev hon: ”Japan är inte en gudomlig nation; vi bör bli en human nation”. (December 2000)

År 2008 fick hon diagnosen tjock- och tarmcancer och genomgick tre operationer. I ett brev från 2017 från fängelsesjukhuset Hachioji i Tokyo skriver Shigenobu:

”Om kärnkraftsmotståndare och krigsmotståndare kan gå samman kan de förändra framtiden. Jag är hoppfull… Man kan säga att världen är mogen för revolution, i materiella termer. Så länge mänskligheten fortsätter att försakas kommer den globala humanistiska revolutionen säkert att äga rum i en framtida generation.”

Vi återpublicerar här ett uttalande för våra kamrater i Rojavakommittéerna som tillsammans med Sveriges kurdiska diaspora utstår en förnyad repressionsvåg i samband med svenska statens nya närmande till imperialistalliansen Nato och dess medlem Turkiet:

Vänner och kamrater,

För en timme sedan genomfördes en hacking-attack mot vår digitala infrastruktur. Minst fem av våra administratörers konto forcerades simultant och vår Facebooksida med närmare 10.000 följare raderades.

Vem som ligger bakom attacken vet vi inte än. Vad vi däremot vet är att vi planerar protester till i nästa vecka och att vi redan i söndags genomförde en sådan protest mot Erdogans krav på Sverige, där en stor flagga från den kurdiska frihetsrörelsen vecklades ut från en bro i Stockholm. Denna protest verkar ha fått särskilt spinn i Turkiet, där denna ”terroristhandling” rullat löpande på en av Turkiets största TV-kanaler, CNN Türk.

Den turkiska presidentens talesperson har också gått ut och sagt att detta viftande med rörelsens ”så kallade flagga” -som att en flagga slutar vara en flagga för att man ogillar de som står bakom den- fördjupat misstroendet mot Sverige och att det strider mot internationella normer kring ”terrorism”.

Med detta i bagaget har vi våra misstankar om från vilket håll den här attacken skett. Och det är också det här Turkiet kräver att Sverige ska göra;
– Stänga ner föreningar, organisationer, aktiviteter som står i opposition till Erdogan, vilket han brett refererar till som terrorism, samt sluta låta individer kopplade till dessa ”existera” och utvisas till Turkiet.

Det är det här det handlar om. En auktoritär despot som stöttade IS så länge det bara gick som står mot demokratiska fri och rättigheter. Mot yttrandefrihet och den rörelse som besegrade IS. Det är den strid vi ser utspelas nu, på nätet och i verkligheten. Vi kommer resa oss ur den digitala askan och om demokratins fiender tror att de vunnit något så tror de fel.

Hjälp oss dela vad som hänt men också vad som står på spel på våra gator och torg. Se till att sprida informationen om de protester som planeras mot Turkiets krav på Sverige som man nu försöker stoppa:
– Visa despoten och IS-faciliteraren i Ankara att vi inte låter honom diktera vad ”terrorism” är eller hur vår demokrati ska se ut!

Inte en millimeter åt Erdogan! Vi syns på torgen!

Stockholm, Bantorget – 21/5 kl 14:00
https://www.facebook.com/events/313292747494937
Malmö, Möllevångstorget – 26/5 kl19:00 :
https://www.facebook.com/events/1070822770184852
Göteborg, Järntorget – 26/5 kl17:00 :
https://www.facebook.com/events/422339095978242

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uttrycker sitt starkaste stöd och sin solidaritet med Fusako Shigenobu, internationell fånge i den palestinska befrielsekampen. Hon har suttit fängslad i Japan i över 21 år som politisk fånge på grund av sin roll som grundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA), som kämpade för en revolutionär framtid för Japan samt för att hon arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina. Den 28 maj i Japan kommer Fusako Shigenobu att befrias från fängelset, och hennes dotter May Shigenobu arbetar tillsammans med kamrater och anhängare runt om i världen för att välkomna hennes befrielse.

Med anledning av frihetskämpen Fusako Shigenobus frigivning efter 21 års fängelse bjuder vi i Samidoun Göteborg in till visning av filmen “Children of the Revolution”.

Tid: Onsdag 25 maj 18:00
Plats: Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg (ingång under Hagabions trappa, ring på porttelefonen till höger om dörren).

Filmen handlar om Shigenobu och den tyska revolutionären Ulrike Meinhof, och beskrivs:
“Inspired by the student revolutions of 1968, Ulrike Meinhof and Fusako Shigenobu became the leading revolutionaries of their time, as leaders of the Baader Meinhof Group and the Japanese Red Army. Appalled by the killing in Vietnam, they worked with Palestinian freedom fighters to overthrow capitalism through world revolution. Packed with extraordinary archive footage, the film sees journalists Bettina Röhl and May Shigenobu explore the lives of their mothers, Ulrike and Fusako, giving us a unique perspective on two of the most notorious ‘’terrorists’ in modern history. With capitalism in crisis and revolution sweeping the Arab world, we look back and ask: what were they fighting for and what have we learned?”

Fusako Shigenobu var en av grundarna till Japanska röda armén, en antiimperialistisk väpnad grupp som kämpade mot japansk monarki och kapitalism men även för palestinsk frigörelse och hade nära band till Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Shigenobu har suttit fängslad sedan 2006. Läs mer om henne på https://www.facebook.com/shigenobufusako.

”Den palestinska frågan är inte enbart en fråga för palestinier, utan för varje revolutionär, var hen än befinner sig, som en fråga som hör till de exploaterade och förtryckta massorna i vår tid.” – Ghassan Kanafani

Uttalande från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network och Palestinian Youth Movement

8 juli 2022 är det 50 år sedan Ghassan Kanafani mördades, en politisk och kulturell ikon för det palestinska motståndet och det palestinska folket. 8 juli 1972 mördades Kanafani, den palestinska revolutionära författaren, av en bilbomb placerad av Mossad utanför sitt hem i Beirut, tillsammans med sin systerdotter Lamis Najm. Vi uppmanar alla palestinier, araber och internationalistiska anhängare av den palestinska saken att fira denna årsdag genom att göra den till en dag av kulturell och politisk kamp och motstånd för Palestina i städer och samhällen runt om i världen. Genom att hålla aktioner och demonstrationer i städer över hela världen och genom att kanalisera vår revolutionära fantasi på versrader om befrielse och bilder av rättfärdigt motstånd bekräftar vi kollektivt att Kanafanis arv lever och frodas, och att vårt folk aldrig kommer att ge upp kampen fram till fullkomlig befrielse och återvändo.

Vi uppmanar alla grupper, organisationer och samhällen som arbetar med Palestina att uppmärksamma denna viktiga årsdag som belyser det palestinska motståndets och den palestinska kreativitetens odödlighet, trots den avsiktliga politik av förföljelse och mord som kolonisatörerna använder mot palestinska ledare, frihetskämpar och visionärer. 11 maj sköts den älskade palestinska journalisten Shirin Abu Aqla ihjäl av ockupationsstyrkorna när hon bevakade deras invasion av Jenin. Från mordet på Kanafani till mordet på Shirin Abu Aqla, kommer palestinska röster för sanning och motstånd inte att tystas.

Denna årsdag är en tid för att fira palestinsk revolutionär och motståndskonst i och utanför Palestina, lyfta fram fångrörelsens kamp i sionistiska och imperialistiska fängelser och organisera internationell solidaritet med den palestinska saken, för befrielse och återvändo till Palestina, från floden till havet. Det är en tid för att frossa i det inneboende sambandet mellan uppror för antikolonial befrielse och den kreativa andan, som Kanafani sömlöst förkroppsligade genom hela sitt liv och sin tankevärld. Att kämpa för frihet, att vägra ge efter för den sionistiska bosättarkolonialismens underkuvande är en djupt kreativ process som kräver att man förnekar och avvecklar den befintliga, förtryckande ordningen och att man har den djärva klarheten att föreställa sig vad som väntar oss efteråt. 

Vi uppmanar särskilt den palestinska ungdomen att låta sig inspireras av Kanafanis mångfacetterade och briljanta arv av kamp för att utveckla sin roll i att förnya den palestinska revolutionära kulturen och leda den palestinska kampen framåt mot att uppnå befrielse. Kanafani förstod att kulturen inte är ett komplement till de politiska ansträngningarna, utan att den i själva verket är en egen radikal terräng för politisk kamp. Vi noterar också den djupa kollektiva och internationalistiska revolutionära tradition som Kanafanis visioner och politiska arbete verkar i; denna årsdag är ett palestinskt, arabiskt och internationellt datum inte för att sörja, utan för att kollektivt bygga vidare på det arv som Kanafani och hans kamrater har skapat.

Kanafanis revolutionära liv i kamp

Ghassan Kanafani föddes i Akka i Palestina 9 april 1936. Han och hans familj fördrevs med tvång från Palestina i samband med Nakba 1948, först till Libanon och sedan till Syrien, där han studerade vid Damaskus universitet innan han av politiska skäl avskedades. Han arbetade sedan som lärare i Kuwait innan han återvände till Beirut för att ägna sig åt journalistik, kulturellt arbete och politiskt arbete inom ramen för Arab Nationalist Movement, den panarabiska revolutionära, socialistiska och antiimperialistiska rörelse som grundades av dr George Habash. Tillsammans med Habash och andra kamrater var han medgrundare av Folkfronten för Palestinas befrielse och blev redaktör för tidskriften Al-Hadaf och internationell talesman för fronten. Förutom sitt politiska ledarskap och sin representation utformade och ritade han många av frontens tidiga politiska affischer. Som revolutionär marxist-leninist var han starkt inspirerad av arabiska, afrikanska och asiatiska befrielserörelser och spelade en viktig roll i utvecklingen av Strategi för Palestinas befrielse.

Samtidigt som Kanafani oförtröttligt arbetade för att utveckla och företräda en tydlig, revolutionär politik för Palestinas befrielse från sionism, imperialism och reaktion, gav han samtidigt uttryck för den palestinska revolutionära kulturens kreativitet. Kanafani arbetade också för att kollektivisera den palestinska berättelsen och förflyttade det nationella litterära och kulturella etoset bort från skilda erfarenheter av fördrivning till en enhetlig, nationalistisk litterär framställning av kolonialt förtryck och radikalt motstånd. Hans enkla, suggestiva språk och stil uttrycker det palestinska folkets verklighet, talar om diasporans smärtor och illustrerar de uppoffringar som gjorts i jakten på hem och befrielse, för palestinierna själva och för världen. Hans verk var nyskapande i både stil och innehåll och belyste de palestinska arbetande och folkliga klassernas erfarenheter. Män i solen, Tillbaka till Haifa, Um Sa’d, Allt vad ni har kvar och hans många noveller och pjäser förblir odödliga litterära verk med fängslande kraft än idag.

Förutom sitt kreativa skrivande, sina romaner, berättelser och pjäser ägnade han sig också åt omfattande politiska och litterära studier. Han var faktiskt den förste som använde termen ”motståndslitteratur” för att beskriva palestinska texter, samtidigt som han själv producerade många av de grundläggande exemplen på sådan litteratur. 

Kanafani träffade och gifte sig 1961 med Anni Høver, en dansk pedagog och förespråkare för barns rättigheter. De fick två barn, Fayez och Laila, och efter mordet på Ghassan skapade Anni Ghassan Kanafani Children’s Foundation, som fortsätter att tillhandahålla utbildning och resurser för palestinska flyktingbarn i lägren i Libanon, som liksom Ghassan fortfarande förvägras sin rätt att återvända till Palestina. 

De kan inte lönnmörda motståndet

Mordet på Kanafani 8 juli 1972 är ett exempel på den sionistiska mordpolitik som riktar sig mot palestinska ledare, författare, diplomater och revolutionärer. Det var ett misslyckat försök att döda motståndet genom att döda den kreativa författaren och revolutionäre ledaren som representerade kampen genom sina ord och idéer, som återspeglade folkets befrielsekamp från kolonialismen och som fungerade som röst för fedayin i väpnad kamp, trots att han aldrig själv bar ett vapen. Detta har varit en systematisk politik för att försöka likvidera det palestinska folkets kamp genom att rikta in sig på dess ledare och visionärer; trots det blodiga pris som denna kriminella politik har krävt har den förblivit ett misslyckande. Ghassan Kanafanis ord, idéer, analyser och arv är mer relevanta än någonsin tidigare, 50 år sedan han stals från oss vid 36 års ålder.

Ghassan Kanafani var en engagerad internationalist som utvecklade den palestinska revolutionära rörelsens och PFLPs förbindelser med revolutionära rörelser och organisationer runt om i världen. Han såg kampen mot imperialismen, även inom de imperialistiska länderna, som central för kampen för palestinsk och arabisk befrielse. ”Imperialismen har lagt sin kropp över hela världen, huvudet i Östasien, hjärtat i Mellanöstern, dess artärer når Afrika och Latinamerika. Varhelst man slår den, skadar man den och tjänar världsrevolutionen.”

Konst av Laila Abdelrazaq för PYM:s Ghassan Kanafani-antologi.

Leve Ghassan Kanafani, leve Palestina

Kanafanis kulturella och politiska skrifter fortsätter att utbilda, utveckla och inspirera generationer av palestinier, araber och internationalister. I ockupationsfängelserna läser palestinska fångar Kanafanis verk kollektivt som en del av sin självutbildning som förvandlar ockupanternas fängelsehålor till skolor för revolution. Och unga palestinska författare och konstnärer fortsätter att inspireras av Kanafanis liv, arv och författarskap, vilket kommer till uttryck i Palestinska ungdomsrörelsens Ghassan Kanafani Scholarship and Resistance Arts Anthology.

Försöket att likvidera Kanafani, hans tydliga analys, revolutionära politik och motståndslitteratur, slutade inte med Mossadbombningen som tog hans och hans systerdotter Lamis liv. Vi bevittnar för närvarande ett pågående försök från högerpolitiska, sionistiska, proapartheidorganisationer att tysta akademiker som talar om Kanafani, att ställa in evenemang om eller med hänvisning till Kanafani eller att stänga av uppläsningar eller föreställningar av hans pjäser, romaner och noveller. Men den sionistiska enheten misslyckades med att utplåna Kanafanis arv, och dess anhängare kommer aldrig att kunna tysta våra rättfärdiga, minnesvärda handlingar av kreativt motstånd. På 50-årsdagen av mordet på Ghassan Kanafani är vi fast beslutna att klargöra: Ghassan Kanafani lever vidare, genom alla dem som fortsätter på hans väg av kulturellt motstånd och engagerad kamp, fram till befrielse och återvändande, i hela Palestina.

Hjälp oss att organisera evenemang och aktiviteter! 

Evenemangen kan omfatta följande:

  • Läsningar av Kanafanis verk och gruppdiskussioner om deras aktuella innebörd.
  • Konferenser, diskussioner och presentationer om Ghassan Kanafanis idéer och arv.
  • Evenemang med antologin Ghassan Kanafani Resistance Arts Anthology.
  • Möten, manifestationer och demonstrationer för Palestina som innehåller hyllningar till Kanafani.
  • Affischering i era städer och bostadsområden om Kanafani, hans idéer, citat och liv.
  • Stödja Ghassan Kanafanis kulturstiftelse för palestinska barn.
  • … och mycket mer! 

Kontakta oss på samidoun@samidoun.net och palyouth.usa@gmail.com och tagga oss på sociala medier för att berätta om era evenemang, bjuda in en talare eller be om förslag eller resurser!

Resurser:

Vi publicerar här en svensk översättning av ett uttalande från Samidoun Tyskland som även finns på bland annat engelska och arabiska:

15 maj är Nakba-dagen – en dag för att minnas fördrivningen av palestinierna, en dag för kamp mot den pågående sionistiska bosättarkolonialismen, en dag för obrutet palestinskt motstånd och en dag för internationell solidaritet.

I likhet med vad som skett och eskalerat under det senaste året riktas ett massivt förtryck mot palestinska grupper och demonstrationer i Berlin. Myndigheterna vill hindra tusentals människor från att strömma ut på gatorna i huvudstaden, där det största palestinska samfundet i Europa finns. Som ett resultat av detta har många demonstrationer av olika grupper som planerats för nu på söndag på Nakba-dagen förbjudits!

Detta skandalösa angrepp på det palestinska minnet och på palestinska liv är en rasistisk diskriminerande handling. I sin motivering av förbudet förklarar polisen i Berlin upprepade gånger att palestinierna är ”känslosamma” när det gäller dödandet av deras folk och konfiskeringen av deras mark. Att beteckna legitim palestinsk ilska och engagemang för rättvisa mot över 100 års kolonialism som ett ”hot mot den allmänna säkerheten” är en avskyvärd censurhandling.

Som ett tunt svepskäl för förbjuden anklagar myndigheterna också alla demonstrationer som hålls till minne av Nakba i Berlin, och till och med hela Palestinarörelsen, för antisemitism över hela linjen. Den tyska förtryckarapparatens ansikte visas tydligt i dessa åtgärder: alla medel bör användas för att förhindra att internationell solidaritet bryter ut. Staten fruktar nämligen en bred antiimperialistisk rörelse som utöver solidariteten med den palestinska befrielsekampen fokuserar på Tysklands delaktighet och egna imperialistiska intressen.

Vi accepterar inte dessa förbud! Nakba-dagen är vår kampdag och vi står beslutsamt enade mot förtrycket. När den tyska staten och tysk media försöker förtala och splittra oss, förenar vi våra krafter och försvarar vår gemensamma rätt att från Berlins gator sända en stark signal till våra bröder och systrar i Palestina och runt om i världen: Vår kamp för friheten är en rättvis kamp! Vår kamp mot imperialismen är en rättvis kamp! Vi uppmanar alla grupper som är solidariska med Palestina och de som kämpar mot imperialismen runt om i världen att ansluta sig till oss och stå upp mot förtrycket.

Länge leve den internationella solidariteten!

Grupper som undertecknat:

  • Samidoun-nätverket
  • F.O.R. Palestine
  • Kommunistischer Aufbau
  • Young Struggle
  • Revolutionärer Jugendbund
  • Migrantifa – Berlin
  • Linksjugend Solid Nord-Berlin
  • SDAJ – Berlin
  • Rot feministische Jugend
  • Palästina Antikolonial
  • Free Palestine FFM
  • Palästina Spricht
  • Klasse gegen Klasse
  • Gruppe Arbeiter:innenmacht
  • Acciones Berlin
  • Revolution
  • Kommunistische Organisation
  • Solidaritätsnetzwerk
  • Internationale Jugend Berlin
  • FACQ
  • Palästinakomitee Stuttgart
  • Netzwerk Freiheit für alle politischen Gefangenen

Internationellt stöd – Europa

  • Alkarama (Movimiento de mujeres palestinas)
  • Collectif Palestine Vaincra
  • Secours Rouge Toulouse
  • International Jewish Antizionist Network IJAN
  • Jewish Voice for Labour (UK)
  • Jewish Network for Palestine
  • Jeunes pour la Palestine – Nantes
  • CAPJPO-Europalestine
  • Classe Contre Classe
  • Secours Rouge
  • Palestinian Youth Movement Sweden
  • Europe Network for Justice and Peace in the Philippines
  • April 28 Coalition for Migrants and Refugees Rights and Welfare
  • Union Juive Française pour la Paix
  • Plate-forme Charleroi-Palestine
  • Revolution Permanente
  • Dutch Scholars for Palestine

Internationellt stöd – Brasilien

  • Juventude palestina – Sanaúd
  • CSP-Conlutas
  • Frente Palestina Livre
  • Centro cultural palestino Aljaniah
  • Partido Comunista Brasileiro – PCB
  • Partido Socialista dos Trabalhadores Unificado – PSTU
  • Partido Socialismo e Liberdade / Movimento Esquerda Socialista
  • União da Juventude Comunista – UJC
  • Liga de Parlamentarios por Al-Quds
  • Unidade Popular pelo Socialismo – UP
  • Monitor do Oriente
  • Amigos de Palestina
  • Fórum Latino Palestino
  • Articulação Internacional Julho Negro
  • Iniciativa Direito à Memória e Justiça Racial
  • Comitês Islâmicos de Solidariedade
  • Instituto de Estudos e Solidariedade para Palestina – Razan Al Najjar

Internationellt stöd – Libanon

  • Palestinian Chess Forum – Shatila camp
  • Palestinian Cultural Club – Beirut
  • Palestinian Arab Cultural Club
  • The Naqab Center for Youth Activities – Burj Al-Barajneh Camp

Internationellt stöd – Nordamerika

  • Socialist Action / Ligue pour l’Action socialiste
  • Within Our Lifetime — United for Palestine
  • Just Peace Advocates
  • GPM – GTA Palestine Movement
  • Freedom Road Socialist Organization
  • Canada Palestine Association
  • Al-Awda, the Palestine Right to Return Coalition
  • Committee of Anti-Imperialists in Solidarity with Iran
  • International League of Peoples’ Struggle
  • Friends of the Filipino People in Struggle – Coast Salish Territories
  • Oakville Palestinian Rights Association
  • Palestinian Youth Movement
  • Jews for Palestinian Right of Return
  • April 28 Coalition for Migrants and Refugees Rights and Welfare
  • Canadian BDS Coalition
  • National Lawyers Guild International
  • Association of Palestinian Arab Canadians
  • Canada Philippines Solidarity for Human Rights
  • Gabriela BC
  • Sulong UBC
  • Human Rights 4 All Saskatchewan
  • Palestine Solidarity Network Edmonton
  • Edmonton Small Press Association
  • Friends of Sabeel North America
  • Migrante BC
  • Palestinian and Jewish Unity – Montreal
  • Peace Alliance Winnipeg
  • Justice for Palestinians, Calgary
  • Coalition Against Israeli Apartheid Victoria Canada
  • Niagara Coalition for Justice
  • US Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel

Detta är vår översättning av våra kamrater Collectif Palestine Vaincras uttalande, läs även vårt nätverks längre artikel om situationen.

Gérald Darmanin, franska inrikesministern, har just meddelat sin avsikt att upplösa Collectif Palestine Vaincra och en till propalestinsk organisation på franska presidenten Emmanuel Macrons uppmaning. Detta skandalösa beslut är resultatet av en obönhörlig och ohederlig kampanj som leds av den israeliska extremhögern och dess agenter i Frankrike mot Collectif på grund av vårt arbete i solidaritet med det palestinska folkets mot kolonialism, rasism och apartheid. Detta uttalande är ett nytt steg i den franska regeringens auktoritära eskalering efter att redan ha upplöst, eller hotat med att upplösa, flertalet muslimska, antirasistiska och vänsterradikala medieorganisationer. Vi kommer inte låta oss skrämmas. Solidaritet med Palestina är inte bara en rättighet utan en plikt.

Vi kallar redan på ett brett svar från politiska organisationer, fackförbund, föreningar och grupper till stöd för Collectif Palestine Vaincra och mot kriminaliseringen av solidaritetsrörelsen för Palestina.

Palestina lever, Palestina kommer att segra!

24 februari 2022

Collectif Palestine Vaincra, medlem i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network

AGERA!

  • Skriv under uppropet ”Nej till Collectif Palestine Vaincras upplösning!” för privatpersoner och för organisationer
  • Skicka ett solidaritetsmeddelande till collectifpalestinevaincra@gmail.com, Collectif kommer att publicera meddelandena!
  • Organisera aktiviteter (solidaritetsfoton, protester, telefonkampanjer) mot kriminaliseringen av Palestinasolidaritet.
  • Använd denna hashtagg i sociala medier: #SolidaritéCollectifPalestineVaincra
Föregående1...567...11Nästa Sida 6 av 11
Samidoun Göteborg: samidoungbg@fripost.org ⋅ Samidoun Stockholm: samidoun08@protonmail.com ⋅ Samidoun Malmö: samidounmalmo@gmail.com