{"id":3409,"date":"2025-08-26T10:42:59","date_gmt":"2025-08-26T09:42:59","guid":{"rendered":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/?p=3409"},"modified":"2025-09-20T21:19:28","modified_gmt":"2025-09-20T20:19:28","slug":"ghassan-kanafani-revolten-i-palestina-1936-1939","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/ghassan-kanafani-revolten-i-palestina-1936-1939\/","title":{"rendered":"Ghassan Kanafani: Revolten i Palestina 1936-1939"},"content":{"rendered":"\n<p><em><span style=\"font-family: Verdana, BlinkMacSystemFont, -apple-system, 'Segoe UI', Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, 'Open Sans', 'Helvetica Neue', sans-serif;\">Ghassan Kanafani var en palestinsk f\u00f6rfattare och revolution\u00e4r. <\/span><span style=\"font-family: Verdana, BlinkMacSystemFont, -apple-system, 'Segoe UI', Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, 'Open Sans', 'Helvetica Neue', sans-serif;\">I denna text fr\u00e5n 1972 presenterar han en konkret analys av de resningar mot sionismen och f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet fr\u00e5n brittisk kolonialism som \u00e4gde rum i Palestina 1936-1939. <\/span>Texten skrevs ursprungligen p\u00e5 arabiska. Denna svenska \u00f6vers\u00e4ttning av Samidoun G\u00f6teborg bygger p\u00e5 Tricontinental Societys utgivning p\u00e5 engelska 1980, London, The 1936-39 Revolt in Palestine. <\/em><em>Texten finns ocks\u00e5 tillg\u00e4nglig <a href=\"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Ghassan-Kanafani-Revolten-i-Palestina-1936-1939.pdf\">som PDF h\u00e4r<\/a> och som <a href=\"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Ghassan-Kanafani-Revolten-i-Palestina-1936-1939-PRINT.pdf\">PDF f\u00f6r utskrift h\u00e4r<\/a>.<\/em><\/p>\n<h2 class=\"wp-block-heading\">Inledning<\/h2>\n\n\n\n<p>Mellan 1936 och 1939 drabbades den palestinska revolution\u00e4ra r\u00f6relsen av ett allvarligt bakslag genom tre separata fiender som tillsammans skulle komma att utg\u00f6ra det st\u00f6rsta hotet mot den nationella befrielser\u00f6relsen i Palestina under alla senare skeden av dess kamp:<\/p>\n\n\n\n<ul class=\"wp-block-list\">\n<li>det lokala reaktion\u00e4ra ledarskapet.<\/li>\n\n\n\n<li>regimerna i de arabstater som omger Palestina.<\/li>\n\n\n\n<li>den imperialistisk-sionistiska fienden.<\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n<p>Den h\u00e4r studien kommer att fokusera p\u00e5 dessa olika krafter strukturer och de dialektiska relationer som fanns mellan dessa krafter.<\/p>\n\n\n\n<p>Den palestinska nationella erfarenheten, som vuxit fram sedan 1918 och p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt \u00e5tf\u00f6ljts av v\u00e4pnad kamp, hade en intensitet som inte kunde \u00e5terspeglas i den palestinska nationella r\u00f6relsens \u00f6vre skikt, som i praktiken f\u00f6rblev under ett halvfeodalt och halvreligi\u00f6st ledarskap. Detta berodde fr\u00e4mst p\u00e5 tv\u00e5 relaterade faktorer:<\/p>\n\n\n\n<ol class=\"wp-block-list\">\n<li>Den sionistiska r\u00f6relsens existens och effektivitet, som gav den nationella utmaningen en relativ dominans \u00f6ver sociala mots\u00e4ttningar. Effekten fr\u00e5n denna utmaning k\u00e4ndes systematiskt av de palestinska arabiska massorna som var de fr\u00e4msta offren f\u00f6r den sionistiska invasionen som st\u00f6ddes av den brittiska imperialismen.<\/li>\n\n\n\n<li>F\u00f6rekomsten av en betydande intressekonflikt mellan det lokala feodala-religi\u00f6sa ledarskapet och den brittiska imperialismen: Det l\u00e5g konsekvent i den h\u00e4rskande klassens intresse att fr\u00e4mja och st\u00f6dja en viss grad av revolution\u00e4r kamp, ist\u00e4llet f\u00f6r att vara mer eller mindre helt allierad med imperialistmakten vilket annars skulle vara fallet. De brittiska imperialisterna hade funnit \u201den mer l\u00e4mplig allierad\u201d i sionisterna.<\/li>\n<\/ol>\n\n\n\n<p>Ovanst\u00e5ende faktorer gav det palestinska folkets kamp s\u00e4rskilda drag som inte g\u00e4llde f\u00f6r den arabiska nationella befrielsekampen utanf\u00f6r Palestina. Det traditionella ledarskapet deltog f\u00f6ljaktligen i, eller tolererade \u00e5tminstone, en mycket avancerad form av politisk handling (v\u00e4pnad kamp); det framf\u00f6rde progressiva slagord och hade slutligen, trots sin reaktion\u00e4ra karakt\u00e4r, tillhandah\u00e5llit ett positivt ledarskap under en kritisk fas f\u00f6r den palestinska nationalistiska kampen. Det \u00e4r dock relevant att f\u00f6rklara hur det feodal-religi\u00f6sa ledarskapet lyckades h\u00e5lla sig kvar i den nationella befrielser\u00f6relsens ledning s\u00e5 l\u00e4nge (fram till 1948). Den ekonomiska och sociala strukturens omvandling i Palestina, som skedde ganska snabbt, p\u00e5verkade fr\u00e4mst den judiska samh\u00e4llssektorn och skedde fr\u00e4mste p\u00e5 bekostnad av den palestinska mellan- och sm\u00e5bourgeoisien samt den arabiska arbetarklassen. F\u00f6r\u00e4ndringen fr\u00e5n ett halvfeodalt samh\u00e4lle till ett kapitalistiskt samh\u00e4lle \u00e5tf\u00f6ljdes av en \u00f6kad koncentration av ekonomisk makt i h\u00e4nderna p\u00e5 det sionistiska maskineriet och f\u00f6ljaktligen inom Palestinas judiska samh\u00e4llet. Det \u00e4r betecknande att de palestinska araber som f\u00f6respr\u00e5kade f\u00f6rlikning och som blev frispr\u00e5kiga under trettiotalet inte var gods\u00e4gare eller rika b\u00f6nder, utan snarare delar av st\u00e4dernas \u00f6vre bourgeoisie, vars intressen gradvis sammanf\u00f6ll med den judiska bourgeoisiens v\u00e4xande intressen. Genom att kontrollera industrialiseringsprocessen skapade den senare sina egna agenter.<\/p>\n\n\n\n<p>Under tiden spelade arabl\u00e4nderna som omgav Palestina tv\u00e5 motstridiga roller. \u00c5 ena sidan fungerade den panarabiska massr\u00f6relsen som en katalysator f\u00f6r de palestinska massornas revolution\u00e4ra anda, eftersom det fanns ett dialektiskt f\u00f6rh\u00e5llande mellan den palestinska och den \u00f6vergripande arabiska kampen, \u00e5 andra sidan gjorde de etablerade regimerna i dessa arabl\u00e4nder allt som stod i deras makt f\u00f6r att hj\u00e4lpa till att bromsa och underminera den palestinska massr\u00f6relsen. Den sk\u00e4rpta konflikten i Palestina hotade att bidra till att kampen i dessa l\u00e4nder utvecklades i riktning mot st\u00f6rre v\u00e5ldsamheter vilket skapade en revolution\u00e4r potential som deras respektive h\u00e4rskande klasser inte hade r\u00e5d att f\u00f6rbise. De arabiska h\u00e4rskande klasserna var tvungna att st\u00f6dja den brittiska imperialismen mot sina motparter i Palestina, som i sj\u00e4lva verket ledde den palestinska nationella befrielser\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n<p>Under tiden fortsatte den sionistisk-imperialistiska alliansen att v\u00e4xa; perioden mellan 1936 och 1939 bevittnade inte bara den militaristiska och aggressiva karakt\u00e4rens utkristallisering hos det koloniala samh\u00e4lle som sionismen hade inplanterat i Palestina, utan ocks\u00e5 den palestinska arbetarklassens relativa begr\u00e4nsning och nederlag; detta skulle senare f\u00e5 en radikal effekt p\u00e5 kampens g\u00e5ng. Under denna period underminerade sionismen, i samarbete med den tvingande makten, framg\u00e5ngsrikt utvecklingen av en progressiv judisk arbetarr\u00f6relse och av ett judisk-arabiskt prolet\u00e4rt br\u00f6draskap. Det palestinska kommunistpartiet blev effektivt isolerat bland b\u00e5de arabiska och judiska arbetare, och det reaktion\u00e4ra Histadrut dominerade helt den judiska arbetarr\u00f6relsen. De arabiska progressiva krafternas inflytande inom de arabiska arbetarf\u00f6rbunden i Haifa och Yafa minskade, vilket l\u00e4mnade marken \u00f6ppen f\u00f6r att de skulle kunna kontrolleras av reaktion\u00e4ra ledarskap som monopoliserade den politiska verksamheten.<\/p>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading\">Bakgrund: Arbetarna<\/h2>\n\n\n\n<p>Fr\u00e5gan om judisk invandring till Palestina var inte bara en moralisk eller nationell fr\u00e5ga; den hade direkta konsekvenser f\u00f6r det arabiska folkets ekonomiska status i Palestina och p\u00e5verkade fr\u00e4mst sm\u00e5- och mellanb\u00f6nder, arbetare och vissa sektorer av sm\u00e5- och mellanbourgeoisien. Den judiska invandringens nationella och religi\u00f6sa karakt\u00e4r f\u00f6rv\u00e4rrade de ekonomiska f\u00f6ljderna ytterligare.<\/p>\n\n\n\n<p>Mellan 1933 och 1935 invandrade 150&nbsp;000 judar till Palestina, vilket innebar att landets judiska befolkning uppgick till 443&nbsp;000 \u2013 eller 29,6 % av den totala befolkningen \u2013 mellan 1926 och 1932 var det genomsnittliga antalet invandrare per \u00e5r 7&nbsp;201.<sup><a id=\"ftnt_ref1\" href=\"#ftnt1\">[1]<\/a><\/sup>&nbsp;Det \u00f6kade till 42&nbsp;985 mellan 1933 och 1936 som en direkt f\u00f6ljd av nazisternas f\u00f6rf\u00f6ljelser i Tyskland. \u00c5r 1932 kom 9&nbsp;000 tyska judar till Palestina, 30&nbsp;000 \u00e5r 1933, 40&nbsp;000 \u00e5r 1934 och 61&nbsp;000 \u00e5r 1935,<sup><a id=\"ftnt_ref2\" href=\"#ftnt2\">[2]<\/a><\/sup>&nbsp;och n\u00e4stan tre fj\u00e4rdedelar av de nya invandrarna bosatte sig i st\u00e4der. Om nazismen var ansvarig f\u00f6r att terrorisera judarna och tvinga ut dem ur Tyskland, s\u00e5 var det den &#8221;demokratiska&#8221; kapitalismen, tillsammans med sionismen, som var ansvarig f\u00f6r att leda ett j\u00e4mf\u00f6relsevis stort antal judiska invandrare till Palestina, vilket illustreras av f\u00f6ljande: av 2&nbsp;562&nbsp;000 judar som flydde undan nazisternas f\u00f6rf\u00f6ljelser tog USA emot endast 170&nbsp;000. USA endast 170&nbsp;000 (6,6 %), Storbritannien 50 000 (1,9 %), medan Palestina tog emot 8,5 % och 1&nbsp;930&nbsp;000 (75,2 %) fann sin tillflykt i Sovjetunionen.<sup><a id=\"ftnt_ref3\" href=\"#ftnt3\">[3]<\/a><\/sup>&nbsp;De allvarliga ekonomiska konsekvenserna av invandringen till Palestina kan f\u00f6rst\u00e5s n\u00e4r man bet\u00e4nker att en relativt stor andel av de judiska bos\u00e4ttarna i grunden var kapitalister: \u00c5r 1933 ans\u00e5gs 3&nbsp;250 av de senare (11 %) som kapitalister, \u00e5r 1934 5&nbsp;124 eller 12 % och \u00e5r 1935 6&nbsp;309 eller 10 %.<sup><a id=\"ftnt_ref4\" href=\"#ftnt4\">[4]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Enligt officiell statistik hade 1&nbsp;370 (med 17&nbsp;119 anh\u00f6riga) av de judiska invandrare som kom till Palestina mellan 1932 och 1936 1&nbsp;000 eller fler PL<sup><a id=\"ftnt_ref5\" href=\"#ftnt5\">[5]<\/a><\/sup>&nbsp;och 130&nbsp;000 var officiellt registrerade som arbetss\u00f6kande eller anh\u00f6riga till tidigare invandrare.<sup><a id=\"ftnt_ref6\" href=\"#ftnt6\">[6]<\/a><\/sup>&nbsp;Med andra ord var invandringen inte bara avsedd att s\u00e4kerst\u00e4lla en koncentration av europeiskt judiskt kapital i Palestina som skulle dominera industrialiseringsprocessen utan ocks\u00e5 att f\u00f6rse denna anstr\u00e4ngning med ett judiskt proletariat: Politiken bakom parollen &#8221;endast judisk arbetskraft&#8221; skulle f\u00e5 allvarliga konsekvenser, eftersom den ledde till att fascistiska m\u00f6nster snabbt v\u00e4xte fram i de judiska bos\u00e4ttarnas samh\u00e4lle.<\/p>\n\n\n\n<p>Ett annat resultat var att det utvecklades en konkurrenssituation mellan det palestinsk-arabiska och det judiska proletariatet och mellan palestinsk-arabiska b\u00f6nder, jordbrukare och lantarbetare och deras judiska motsvarigheter. Denna konflikt omfattade \u00e4ven de h\u00f6gre klasserna, eftersom de palestinsk-arabiska sm\u00e5jord\u00e4garna och urbana medelklass ins\u00e5g att deras intressen hotades av det v\u00e4xande judiska kapitalet.<\/p>\n\n\n\n<p>\u00c5r 1935, till exempel, kontrollerade judar 872 av totalt 1&nbsp;212 industrif\u00f6retag i Palestina och sysselsatte 13&nbsp;678 arbetare, medan resten kontrollerades av palestinska araber och sysselsatte cirka 4&nbsp;000 arbetare: De judiska investeringarna uppgick till 4&nbsp;391&nbsp;000 PL j\u00e4mf\u00f6rt med 704&nbsp;000 PL i palestinsk-arabiska industriinvesteringar; den judiska produktionen uppgick till 6&nbsp;000&nbsp;000 PL j\u00e4mf\u00f6rt med 1 545&nbsp;000 PL i palestinsk-arabiska f\u00f6retag: Dessutom kontrollerade det judiska kapitalet 90 % av de koncessioner som beviljades av den brittiska regeringen, vilket motsvarade en total investering p\u00e5 5 789&nbsp;000 PL och gav arbete \u00e5t 2&nbsp;619 arbetare.<sup><a id=\"ftnt_ref7\" href=\"#ftnt7\">[7]<\/a><\/sup>&nbsp;En officiell folkr\u00e4kning 1937 visade att en genomsnittlig judisk arbetare fick 145 % mer i l\u00f6n \u00e4n sin palestinsk-arabiska kollega (s\u00e5 mycket som 433 % mer i textilfabriker som anst\u00e4llde judiska och arabiska kvinnor, och 233 % i tobaksfabriker).<sup><a id=\"ftnt_ref8\" href=\"#ftnt8\">[8]<\/a><\/sup>&nbsp;&#8221;I juli 1937 hade reall\u00f6nerna f\u00f6r en genomsnittlig palestinsk-arabisk arbetare minskat med 10 %, medan de f\u00f6r en judisk arbetare hade \u00f6kat med 10 %.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref9\" href=\"#ftnt9\">[9]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Situationen ledde till en n\u00e4stan total kollaps av den arabiska ekonomin i Palestina, vilket fr\u00e4mst drabbade palestinsk-arabiska arbetare. I sin rapport till Peel-kommissionen angav George Mansour, sekreterare f\u00f6r palestinska arabiska arbetarf\u00f6rbundet i Yafa, att 98 % av de palestinsk-arabiska arbetarna hade en levnadsstandard &#8221;l\u00e5ngt under genomsnittet&#8221;. Baserat p\u00e5 en folkr\u00e4kning som omfattade 1&nbsp;000 arbetare i Yafa 1936 hade f\u00f6rbundet funnit att inkomsten f\u00f6r 57 % av de arabiska arbetarna var l\u00e4gre \u00e4n 2,75 PL (den genomsnittliga minimiinkomst som kr\u00e4vs f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6rja en familj \u00e4r 11 PL); 12 % l\u00e4gre \u00e4n 4,25 PL, 12 % l\u00e4gre \u00e4n 6 PL, 4 % l\u00e4gre \u00e4n 10 PL, 1,5 % l\u00e4gre \u00e4n 12 PL och 0,5 % l\u00e4gre \u00e4n 15 PL.<sup><a id=\"ftnt_ref10\" href=\"#ftnt10\">[10]<\/a><\/sup>&nbsp;10 N\u00e4r mandatregeringen v\u00e4grade att l\u00e5ta n\u00e4stan 1&nbsp;000 arbetsl\u00f6sa arbetare i Yafa demonstrera 6 juni 1935 utf\u00e4rdade arbetarf\u00f6rbundet ett uttalande d\u00e4r man varnade regeringen f\u00f6r att om inte deras problem l\u00f6stes &#8221;skulle regeringen snart bli tvungen att ge arbetarna antingen br\u00f6d eller kulor.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref11\" href=\"#ftnt11\">[11]<\/a><\/sup>&nbsp;Eftersom arbetarnas villkor fortsatte att f\u00f6rs\u00e4mras, verkade ett uppror vara n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende.<\/p>\n\n\n\n<p>George Mansour (tidigare medlem i kommunistpartiet) kom med sl\u00e5ende illustrationer i sin rapport till Peel-kommissionen: i slutet av 1935 var 2&nbsp;270 manliga och kvinnliga arbetare arbetsl\u00f6sa enbart i staden Yafa, som hade 71&nbsp;000 inv\u00e5nare.<sup><a id=\"ftnt_ref12\" href=\"#ftnt12\">[12]<\/a><\/sup>&nbsp;Mansour pekade p\u00e5 fem orsaker till den h\u00f6ga arbetsl\u00f6sheten, varav fyra var direkt kopplade till den judiska invandringen: 1) bos\u00e4ttningen av nya invandrare; 2) inflyttning till st\u00e4derna; 3) upps\u00e4gning av arabiska arbetare fr\u00e5n sina arbeten; 4) den f\u00f6rs\u00e4mrade ekonomiska situationen; 5) mandatregeringens diskriminerande politik till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r judiska arbetare.<sup><a id=\"ftnt_ref13\" href=\"#ftnt13\">[13]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Under en period av nio m\u00e5nader \u00f6kade antalet arbetare i Histadrut med 41&nbsp;000. Enligt en artikel som publicerades i nr 3&nbsp;460 av tidningen Davar uppgick antalet arbetare i Histadrut till 115&nbsp;000 i slutet av juli 1936; den officiella regeringsrapporten 1936 (s. 117) visade deras antal i slutet av 1935 som 74&nbsp;000.<sup><a id=\"ftnt_ref14\" href=\"#ftnt14\">[14]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Politiken att avskeda palestinska arabiska arbetare fr\u00e5n f\u00f6retag och projekt som kontrollerades av judiskt kapital ledde till v\u00e5ldsamma sammanst\u00f6tningar. I de fyra judiska bos\u00e4ttningarna Malbis, Dairan, Wadi Hunain och Khadira fanns det 6&nbsp;214 palestinsk-arabiska arbetare i februari 1935. Efter sex m\u00e5nader hade denna siffra sjunkit till 2&nbsp;276 och efter ett \u00e5r till 617 palestinsk-arabiska arbetare.<sup><a id=\"ftnt_ref15\" href=\"#ftnt15\">[15]<\/a><\/sup>&nbsp;Attacker mot palestinsk-arabiska arbetare f\u00f6rekom ocks\u00e5. Vid ett tillf\u00e4lle tvingade till exempel det judiska lokalsamh\u00e4llet en palestinsk-arabisk entrepren\u00f6r och hans arbetare att l\u00e4mna sitt arbete med Brodski-byggnaden i Haifa. Bland de som systematiskt f\u00f6rlorade sina jobb fanns arbetare i frukttr\u00e4dg\u00e5rdar, cigarettfabriker, murarverkst\u00e4der, byggnadsarbete etc \u2026<sup><a id=\"ftnt_ref16\" href=\"#ftnt16\">[16]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Mellan 1930 och 1935 minskade den palestinsk-arabiska p\u00e4rlindustrins export fr\u00e5n 11 532 PL till 3 777 PL per \u00e5r. Antalet palestinsk-arabiska tv\u00e5lfabriker enbart i Haifa minskade fr\u00e5n 12 \u00e5r 1929 till 4 \u00e5r 1935. Deras exportv\u00e4rde sj\u00f6nk fr\u00e5n 206 659 PL 1930 till 79 311 PL 1935.<sup><a id=\"ftnt_ref17\" href=\"#ftnt17\">[17]<\/a><\/sup>&nbsp;Det var uppenbart att det arabiska proletariatet hade fallit &#8221;offer f\u00f6r den brittiska kolonialismen och det judiska kapitalet, d\u00e4r det f\u00f6rstn\u00e4mnda bar huvudansvaret.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref18\" href=\"#ftnt18\">[18]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Yehuda Bauer skrev: &#8221;Inf\u00f6r oroligheterna 1936 var Palestina m\u00f6jligen det enda land i v\u00e4rlden, bortsett fr\u00e5n Sovjetunionen, som inte hade drabbats av den ekonomiska v\u00e4rldskrisen; i sj\u00e4lva verket \u00e5tnj\u00f6t det verkligt v\u00e4lst\u00e5nd till f\u00f6ljd av ett massivt kapitalinfl\u00f6de (\u00f6ver 30 000 000 i kapital hade kommit in i Palestina). Det importerade kapitalet r\u00e4ckte inte ens till f\u00f6r de n\u00f6dv\u00e4ndiga medel som beh\u00f6vdes f\u00f6r alla investeringsprogram.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref19\" href=\"#ftnt19\">[19]<\/a><\/sup>&nbsp;Detta v\u00e4lst\u00e5nd vilade dock p\u00e5 skakig grund som kollapsade n\u00e4r infl\u00f6det av privat kapital upph\u00f6rde p\u00e5 grund av r\u00e4dslan f\u00f6r ett krigsutbrott i Medelhavsomr\u00e5det.<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">L\u00e5nesystemet kollapsade och det fanns tecken p\u00e5 omfattande arbetsl\u00f6shet och byggverksamheten minskade kraftigt. Palestinsk-arabiska arbetare avskedades av b\u00e5de arabiska och judiska arbetsgivare och ett antal av dem \u00e5terv\u00e4nde till sina ursprungsbyar. Den nationella medvetenheten \u00f6kade p\u00e5 grund av den f\u00f6rv\u00e4rrade ekonomiska krisen.<sup><a id=\"ftnt_ref20\" href=\"#ftnt20\">[20]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Bauer utel\u00e4mnar dock den viktigaste faktorn: fortsatt judisk invandring. Sir John Hope Simpson konstaterade i sin rapport att &#8221;det var d\u00e5lig och kanske farlig politik att l\u00e5ta stora summor pengar investeras i ol\u00f6nsamma industrier i Palestina f\u00f6r att motivera \u00f6kad invandring&#8221;. I sj\u00e4lva verket var Bauers uttalande i princip ogrundat, eftersom infl\u00f6det av judiskt kapital fortsatte under de \u00e5r han h\u00e4nvisade till och i sj\u00e4lva verket n\u00e5dde sin kulmen 1935; antalet invandrare \u00f6kade ocks\u00e5 under dessa \u00e5r.<sup><a id=\"ftnt_ref21\" href=\"#ftnt21\">[21]<\/a><\/sup>&nbsp;Dessutom b\u00f6rjade de judiska arbetsgivarnas avskedande av arabiska arbetare l\u00e5ngt tidigare.<sup><a id=\"ftnt_ref22\" href=\"#ftnt22\">[22]<\/a><\/sup>&nbsp;Under tiden vr\u00e4ktes och rycktes stora massor av palestinska arabiska b\u00f6nder upp med r\u00f6tterna fr\u00e5n sina marker till f\u00f6ljd av den judiska koloniseringen av landsbygden.<sup><a id=\"ftnt_ref23\" href=\"#ftnt23\">[23]<\/a><\/sup>&nbsp;De emigrerade till st\u00e4derna bara f\u00f6r att m\u00f6ta en \u00f6kande arbetsl\u00f6shet. Den sionistiska apparaten drog full nytta av rivaliteten mellan palestinsk-arabiska arbetare och deras judiska arbetskamrater. Den &#8221;israeliska&#8221; v\u00e4nstern konstaterade senare att inte en enda g\u00e5ng under en period av femtio \u00e5r mobiliserades och samlades judiska arbetare kring materiella fr\u00e5gor eller facklig kamp f\u00f6r att utmana sj\u00e4lva den &#8221;israeliska&#8221; regimen. &#8221;Det judiska proletariatet kunde inte mobiliseras f\u00f6r sin egen sak.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref24\" href=\"#ftnt24\">[24]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Faktum \u00e4r att situationen helt och h\u00e5llet var resultatet av effektiv sionistisk planering, f\u00f6r att erinra om Herzls ord:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Privat mark i omr\u00e5den som tilldelats oss m\u00e5ste beslagtas \u2013 fr\u00e5n dess \u00e4gare. Fattiga inv\u00e5nare skall snabbt evakueras \u00f6ver gr\u00e4nsen efter att ha betryggat dem arbete i deras destinationsl\u00e4nder. De skall nekas anst\u00e4llning i v\u00e5rt land; vad g\u00e4ller de stora egendoms\u00e4garna kommer de i slut\u00e4ndan att ansluta sig till oss.<sup><a id=\"ftnt_ref25\" href=\"#ftnt25\">[25]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Histadrut sammanfattade sin politik genom att f\u00f6rklara att &#8221;att till\u00e5ta araber att tr\u00e4nga in p\u00e5 den judiska arbetsmarknaden skulle inneb\u00e4ra att tillstr\u00f6mningen av judiskt kapital skulle anv\u00e4ndas f\u00f6r att tj\u00e4na den arabiska utvecklingen, vilket strider mot sionistiska m\u00e5l. Dessutom skulle anst\u00e4llningen av araber i judiska industrier leda till en klassuppdelning i Palestina efter rasm\u00e4ssiga linjer: kapitalistiska judar som anst\u00e4ller arabiska arbetare; om detta till\u00e4ts skulle vi i Palestina ha inf\u00f6rt de f\u00f6rh\u00e5llanden som hade lett till uppkomsten av antisemitism.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref26\" href=\"#ftnt26\">[26]<\/a><\/sup>&nbsp;Den ideologi och de metoder som understr\u00f6k koloniseringsprocessen och upptrappningen av konflikt med det arabiska samh\u00e4llet i Palestina utvecklade fascistiska karakt\u00e4rsdrag i de sionistiska organisationerna; den fascistiska sionismen anv\u00e4nde samma verktyg som den v\u00e4xande fascismen i Europa. Den arabiske arbetaren befann sig l\u00e4ngst ned i en komplex social pyramid och hans situation f\u00f6rv\u00e4rrades till f\u00f6ljd av den arabiska arbetarr\u00f6relsens f\u00f6rvirring. Under perioden mellan b\u00f6rjan av tjugotalet och b\u00f6rjan av trettiotalet drabbades den progressiva arbetarr\u00f6relsen \u2013 den arabiska s\u00e5v\u00e4l som den judiska \u2013 av f\u00f6rkrossande slag, som tillsammans med rent subjektiva svagheters inverkan resulterade i att den i praktiken f\u00f6rlamades. \u00c5 ena sidan f\u00f6rs\u00f6kte den sionistiska r\u00f6relsen, som snabbt blev fascistisk till sin karakt\u00e4r och tillgrep v\u00e4pnad terrorism, isolera och krossa kommunistpartiet, vars ledare till st\u00f6rsta delen var judar och som gjorde motst\u00e5nd mot att bli inringat av sionistiska arbetarorganisationer. \u00c5 andra sidan kunde det palestinska feodala religi\u00f6sa ledarskapet inte tolerera uppkomsten av en arabisk arbetarr\u00f6relse som var oberoende av dess kontroll. R\u00f6relsen terroriserades d\u00e4rf\u00f6r av det arabiska ledarskapet. I b\u00f6rjan av trettiotalet m\u00f6rdade muftins grupp Michel Mitri, ordf\u00f6rande f\u00f6r arabiska arbetarf\u00f6rbundet i Yafa. Flera \u00e5r senare m\u00f6rdades \u00e4ven Sami Taha, fackligt aktiv och ordf\u00f6rande f\u00f6r arabiska arbetarf\u00f6rbundet i Haifa. I avsaknad av en ekonomiskt och politiskt stark nationell bourgeoisie konfronterades och f\u00f6rtrycktes arbetarna direkt av det traditionella feodala ledarskapet. Konflikten ledde ibland till v\u00e5ldsamma konfrontationer som minskade n\u00e4r det traditionella ledarskapet lyckades ta direkt kontroll \u00f6ver den fackliga verksamheten. Som en f\u00f6ljd av detta f\u00f6rlorade fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen sin viktiga roll i kampen. I takt med att den nationella kampen sk\u00e4rptes f\u00f6renades dessutom arbetarna med det traditionella arabiska ledarskapet genom en relativ intressegemenskap. Under tiden lyckades kommunistpartiet stundtals organisera politiska aktioner. Vid ett tillf\u00e4lle, 1 maj 1920, drabbade en grupp demonstrerande kommunister samman med en sionistisk demonstration i Tel Aviv och tvingades fly staden och ta sin tillflykt till den arabiska stadsdelen Manshiya i Yafa. Senare skedde en konfrontation med en brittisk s\u00e4kerhetsstyrka som skickats f\u00f6r att arrestera bolsjevikerna.<sup><a id=\"ftnt_ref27\" href=\"#ftnt27\">[27]<\/a><\/sup>&nbsp;I ett uttalande som distribuerades samma dag f\u00f6rklarade partiets verkst\u00e4llande utskott:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">De judiska arbetarna \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att leva med er; de har inte kommit f\u00f6r att f\u00f6rf\u00f6lja er, utan f\u00f6r att leva med er. De \u00e4r redo att k\u00e4mpa p\u00e5 er sida mot den kapitalistiska fienden, vare sig den \u00e4r jude, arab eller britt. Om kapitalisterna hetsar er mot den judiske arbetaren \u00e4r det f\u00f6r att skydda sig sj\u00e4lva fr\u00e5n er. Fall inte i f\u00e4llan; den judiske arbetaren, som \u00e4r en revolution\u00e4r soldat, har kommit f\u00f6r att erbjuda er sin hand som en kamrat i motst\u00e5ndet mot brittiska, judiska och arabiska kapitalister. Vi uppmanar er att k\u00e4mpa mot de rika som s\u00e4ljer sin mark och sitt land till utl\u00e4nningar. Ner med de brittiska och franska bajonetterna, ner med de arabiska och utl\u00e4ndska kapitalisterna.<sup><a id=\"ftnt_ref28\" href=\"#ftnt28\">[28]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Det anm\u00e4rkningsv\u00e4rda i detta l\u00e5nga uttalande var inte bara kampens idealistiska skildring utan ocks\u00e5 det faktum att ordet &#8221;sionist&#8221; inte n\u00e4mndes n\u00e5gonstans. \u00c4nd\u00e5 utgjorde sionismen ett dagligt hot f\u00f6r de palestinska arabiska b\u00f6nderna och arbetarna, liksom f\u00f6r de judiska kommunisterna, av vilka femtiofem attackerades av sionister i Tel Aviv och f\u00f6rvisades till Yafa. Palestinas kommunistiska parti f\u00f6rblev isolerat fr\u00e5n den politiska verkligheten fram till slutet av 1930, vilket var det \u00e5r d\u00e5 dess sjunde kongress h\u00f6lls. I de resolutioner som antogs av kongressen medgav partiet att det &#8221;i allt v\u00e4sentligt hade intagit en felaktig h\u00e5llning i fr\u00e5gan om palestinsk nationalism, den judiska nationella minoritetens st\u00e4llning i Palestina och dess roll i f\u00f6rh\u00e5llande till de arabiska massorna. Partiet hade misslyckats att bli aktivt bland de palestinsk-arabiska massorna och f\u00f6rblev isolerat genom att uteslutande arbeta bland judiska arbetare. Dess isolering illustrerades av partiets negativa inst\u00e4llning under det palestinsk-arabiska upproret 1929.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref29\" href=\"#ftnt29\">[29]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>\u00c4ven om partiet i praktiken systematiskt angrep den palestinska bourgeoisien \u2013 som vid den tiden befann sig i en sv\u00e5r situation \u2013 och \u00e4ven om det aldrig antog folkfrontspolitik och allianser med de revolution\u00e4ra klasserna, ger protokollen fr\u00e5n sjunde kongressen som h\u00f6lls 1930-1931 en mycket v\u00e4rdefull politisk analys. Som framg\u00e5r av dessa protokoll ans\u00e5g partiet att den palestinsk-arabiska nationella fr\u00e5gans l\u00f6sning var en av den revolution\u00e4ra kampens fr\u00e4msta uppgifter: Det s\u00e5g sin isolering fr\u00e5n den palestinsk-arabiska massr\u00f6relsen som resultatet av en &#8221;sionistiskt influerad avvikelse som f\u00f6rhindrade partiets arabisering\u201c. Dokumenten n\u00e4mner &#8221;opportunistiska anstr\u00e4ngningar att blockera partiets arabisering&#8221;. Kongressen antog st\u00e5ndpunkten att det var partiets plikt att utvidga kadrerna av de revolution\u00e4ra krafter som kunde leda b\u00f6ndernas verksamhet (det vill s\u00e4ga kadrer av revolution\u00e4ra palestinsk-arabiska arbetare). Partiets &#8221;arabisering&#8221;, dess omvandling till ett verkligt parti f\u00f6r de arbetande palestinsk-arabiska massorna, var det f\u00f6rsta villkoret f\u00f6r att dess verksamhet p\u00e5 landsbygden skulle lyckas.<sup><a id=\"ftnt_ref30\" href=\"#ftnt30\">[30]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Partiet visade sig emellertid of\u00f6rm\u00f6get att genomf\u00f6ra uppgiften att mobilisera de palestinska araberna, och de revolution\u00e4ra paroller som antogs av kongressen omsattes aldrig i handling: \u201dInte en enda dunum till de imperialistiska och sionistiska inkr\u00e4ktarna\u201d, \u201drevolution\u00e4r expropriering av mark som tillh\u00f6r regeringen, rika judiska byggherrar, sionistiska fraktioner och stora arabiska gods\u00e4gare och b\u00f6nder\u201d, \u201dinget erk\u00e4nnande av avtal om f\u00f6rs\u00e4ljning av mark\u201d, \u201dkamp mot sionistiska inkr\u00e4ktare\u201d.<sup><a id=\"ftnt_ref31\" href=\"#ftnt31\">[31]<\/a><\/sup>&nbsp;Kongressen hade ocks\u00e5 beslutat att \u201ddet \u00e4r m\u00f6jligt att l\u00f6sa alla br\u00e4nnande fr\u00e5gor och f\u00e5 slut p\u00e5 f\u00f6rtrycket endast genom v\u00e4pnad revolution under arbetarklassens ledning\u201d.<sup><a id=\"ftnt_ref32\" href=\"#ftnt32\">[32]<\/a><\/sup>&nbsp;Palestinas kommunistiska parti blev s\u00e5ledes aldrig \u201darabiserat\u201d. F\u00e4ltet var \u00f6ppet f\u00f6r de feodala och religi\u00f6sa ledarskapen att dominera den palestinsk-arabiska massr\u00f6relsen. Kanske var en av orsakerna till partiets linje och praxis vid denna tid den kompromissl\u00f6sa revolution\u00e4ra inst\u00e4llning som Komintern<sup><a id=\"ftnt_ref33\" href=\"#ftnt33\">[33]<\/a><\/sup>&nbsp;var ber\u00f6mt f\u00f6r mellan 1928 och 1934. Men trots sitt ringa antal, sin relativa isolering och sitt misslyckande med att n\u00e5 de palestinska arabiska massorna, s\u00e4rskilt p\u00e5 landsbygden, h\u00e4ngav sig kommunisterna helhj\u00e4rtat \u00e5t 1936 \u00e5rs revolt. De visade stort mod, samarbetade med vissa av de lokala ledarna och st\u00f6dde muftin; m\u00e5nga av dem d\u00f6dades och greps. Men de lyckades inte bli en inflytelserik kraft. Tydligen tappades parollen om &#8221;arabisering&#8221; bort n\u00e5gonstans senare, och n\u00e4stan tio \u00e5r senare, 22 januari 1946, v\u00e5gade Izvestia j\u00e4mf\u00f6ra &#8221;judarnas kamp&#8221; i Palestina med bolsjevikernas kamp f\u00f6re 1917.<\/p>\n\n\n\n<p>I vilket fall som helst har resolutionerna fr\u00e5n det palestinska kommunistpartiets sjunde kongress avsl\u00f6jats f\u00f6rst nyligen; arabiseringsprocessen \u00e4gde inte rum, och trots den fostrande roll som partiet spelade och dess bidrag till kampen p\u00e5 detta omr\u00e5de, spelade det inte den roll som dess sjunde kongress tilldelade det i den palestinska nationella r\u00f6relsen vid den tiden. Under revolten 1936 splittrades partiet. Det skedde ocks\u00e5 en annan grundl\u00e4ggande splittring 1948, och ytterligare en 1965, av sk\u00e4l som hade att g\u00f6ra med arabiseringen; dissidenterna f\u00f6respr\u00e5kade en &#8221;konstruktiv&#8221; inst\u00e4llning till sionismen.<\/p>\n\n\n\n<p>Kommunistpartiets misslyckande, den framv\u00e4xande arabiska bourgeoisiens svaghet och den arabiska arbetarr\u00f6relsens splittring innebar att de feodala-religi\u00f6sa ledarskapen fick spela en avg\u00f6rande roll n\u00e4r situationen eskalerade till explosionen 1936.<\/p>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading\">Bakgrund: B\u00f6nderna<\/h2>\n\n\n\n<p>S\u00e5 s\u00e5g situationen ut f\u00f6r arbetarna vid utbrottet av 1936 \u00e5rs revolt. Det vi hittills har behandlat har emellertid bara handlat om endast ett omr\u00e5de d\u00e4r konflikten rasade mellan de judiska och arabiska samh\u00e4llena i Palestina och senare inom vart och ett av dessa samh\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n<p>Den andra dom\u00e4nen \u00e4r landsbygden, d\u00e4r konflikten antog sin fr\u00e4msta nationella form p\u00e5 grund av det judiska kapital som str\u00f6mmade in i Palestina. Trots att en stor del av det judiska kapitalet allokerades till landsbygden, och trots n\u00e4rvaron av brittiska imperialistiska milit\u00e4ra styrkor och det enorma tryck som det administrativa maskineriet ut\u00f6vade till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r sionisterna uppn\u00e5dde de senare endast minimala resultat (totalt 6&nbsp;752 nya koloniserande bos\u00e4ttare) i f\u00f6rh\u00e5llande till sionisternas planer p\u00e5 att uppr\u00e4tta en judisk stat. De skadade dock allvarligt den palestinska arabiska landsbygdsbefolkningens st\u00e4llning. Judiska gruppers mark\u00e4gande i st\u00e4der och p\u00e5 landsbygden steg fr\u00e5n 300&nbsp;000 dunum 1929 till 1&nbsp;250&nbsp;000 dunum 1930. Den k\u00f6pta marken var obetydlig med tanke p\u00e5 masskoloniseringen och l\u00f6sningen av \u201djudeproblemet\u201d. Men exproprieringen av n\u00e4stan en miljon dunum \u2013 n\u00e4stan en tredjedel av jordbruksmarken \u2013 ledde till en allvarlig utarmning av arabiska b\u00f6nder och beduiner. \u00c5r 1931 hade 20&nbsp;000 bondefamiljer vr\u00e4kts av sionisterna. Dessutom \u00e4r jordbrukslivet i den underutvecklade v\u00e4rlden, och i synnerhet i arabv\u00e4rlden, inte bara ett produktionss\u00e4tt utan i lika h\u00f6g grad ett socialt, religi\u00f6st och rituellt levnadss\u00e4tt. F\u00f6rutom f\u00f6rlusten av mark f\u00f6rst\u00f6rdes s\u00e5ledes det palestinsk-arabiska landsbygdssamh\u00e4llet av koloniseringsprocessen.<\/p>\n\n\n\n<p>Fram till 1931 var endast 151 per tusen judar beroende av jordbruket f\u00f6r sin f\u00f6rs\u00f6rjning, j\u00e4mf\u00f6rt med 637 per tusen araber. Av n\u00e4stan 119&nbsp;000 b\u00f6nder var omkring 11&nbsp;000 judar.<sup><a id=\"ftnt_ref34\" href=\"#ftnt34\">[34]<\/a><\/sup>&nbsp;\u00c5r 1931 arbetade 19,1 % av den judiska befolkningen inom jordbruket, medan 59 % av de palestinska araberna levde av jorden. Den ekonomiska grunden f\u00f6r denna konflikt \u00e4r naturligtvis mycket farlig, men f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den fullt ut b\u00f6r vi se dess nationella skepnad.<\/p>\n\n\n\n<p>\u00c5r 1941 \u00e4gde 30 procent av de palestinska arabiska b\u00f6nderna ingen mark, medan n\u00e4stan 50 procent \u00f6vriga \u00e4gde tomter som var f\u00f6r sm\u00e5 f\u00f6r att tillgodose deras levnadsbehov. Medan 250 feodala jord\u00e4gare \u00e4gde 4 miljoner dunum, var 25&nbsp;000 bondefamiljer jordl\u00f6sa och 46 000 \u00e4gde i genomsnitt 100 dunum. 15&nbsp;000 inhyrda jordbruksarbetare arbetade f\u00f6r gods\u00e4garna. Enligt en unders\u00f6kning med 322 palestinska arabiska byar som genomf\u00f6rdes 1936 \u00e4gde 47 % av b\u00f6nderna mindre \u00e4n 7 dunum och 65 % mindre \u00e4n 20 dunum (det minsta som kr\u00e4vdes f\u00f6r att f\u00f6da en genomsnittlig familj var 130 dunum).<sup><a id=\"ftnt_ref35\" href=\"#ftnt35\">[35]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Trots att de levde under det trefaldiga trycket fr\u00e5n den sionistiska invasionen, det arabiska feodala \u00e4gandet av marken och de tunga skatter som den brittiska mandatregeringen \u00e5lagt, var de palestinska landsbygdsmassorna fr\u00e4mst medvetna om den nationella utmaningen. Under upproren 1929 och 1933 s\u00e5lde m\u00e5nga palestinska arabiska sm\u00e5b\u00f6nder sin mark till stora jord\u00e4gare f\u00f6r att kunna k\u00f6pa vapen och g\u00f6ra motst\u00e5nd mot den sionistiska invasionen och det brittiska mandatet. Det var denna invasion som, genom att hota ett levnadss\u00e4tt d\u00e4r religion, tradition och heder spelade en viktig roll, gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r de feodal-klerikala ledarskapen att beh\u00e5lla en ledarskapsposition trots de brott de hade beg\u00e5tt. I m\u00e5nga fall var det feodala element som hade k\u00f6pt mark f\u00f6r att s\u00e4lja den till det judiska kapitalet.<\/p>\n\n\n\n<p>Mellan 1933 och 1936 tillh\u00f6rde 62,7 % av all mark som k\u00f6ptes av sionisterna jord\u00e4gare bosatta i Palestina, 14,9 % fr\u00e5nvarande gods\u00e4gare och 22,5 % sm\u00e5b\u00f6nder. Mellan 1920 och 1922 var siffrorna 20,8 % fr\u00e5n bosatta gods\u00e4gare, 75,4 % fr\u00e5n fr\u00e5nvarande gods\u00e4gare och 3,8 % fr\u00e5n sm\u00e5b\u00f6nder.<sup><a id=\"ftnt_ref36\" href=\"#ftnt36\">[36]<\/a><\/sup>&nbsp;De lagar som mandatregeringen antog var utformade f\u00f6r att tj\u00e4na den judiska bos\u00e4ttningens \u00e4ndam\u00e5l, \u00e4ven om de var utformade p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att de antydde att b\u00f6nderna var skyddade mot att vr\u00e4kas eller tvingas s\u00e4lja. I verkligheten gav de inget s\u00e5dant skydd. Detta illustrerades av fallen med Wadi al-Hawarith, ett omr\u00e5de p\u00e5 40 000 dunum, byn Shatta med sina 16 000 dunum och m\u00e5nga andra byar d\u00e4r sionisterna lade beslag p\u00e5 marken efter att ha vr\u00e4kt inv\u00e5narna. F\u00f6ljden blev att de 50&nbsp;000 judar som bodde i jordbruksbos\u00e4ttningar \u00e4gde 1&nbsp;200&nbsp;000 dunum \u2013 i genomsnitt 24 dunum per inv\u00e5nare \u2013 medan 500&nbsp;000 araber \u00e4gde mindre \u00e4n 6&nbsp;000&nbsp;000, i genomsnitt 12 dunum per inv\u00e5nare.<sup><a id=\"ftnt_ref37\" href=\"#ftnt37\">[37]<\/a><\/sup>&nbsp;Fallet med 8&nbsp;730 b\u00f6ndernas som vr\u00e4ktes fr\u00e5n Marj Ibn Amer (240&nbsp;000 dunum), d\u00e4r marken s\u00e5lts till sionister av den feodala Beirutfamiljen Sursuk, f\u00f6rblev vilande till mandatperiodens slut 1948.<sup><a id=\"ftnt_ref38\" href=\"#ftnt38\">[38]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>&#8221;Varje tomt som judarna k\u00f6pte alienerades fr\u00e5n araberna som om den hade amputerats fr\u00e5n Palestinas kropp och flyttats till ett annat land.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref39\" href=\"#ftnt39\">[39]<\/a><\/sup>&nbsp;Dessa ord kom fr\u00e5n en stor palestinsk feodal ledare. Han tillade: &#8221;Enligt judarna k\u00f6ptes 10 % av marken fr\u00e5n b\u00f6nder och resten fr\u00e5n stora gods\u00e4gare \u2026 Men i sj\u00e4lva verket tillh\u00f6rde 25 % av marken b\u00f6nder.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref40\" href=\"#ftnt40\">[40]<\/a><\/sup>&nbsp;Denna urs\u00e4ktande attityd fr\u00e5n feodalisterna f\u00f6r\u00e4ndrar inte det faktum att (som rapporterat av judiska k\u00e4llor) av den totala mark som f\u00f6rv\u00e4rvades av tre stora judiska f\u00f6retag 1936 (vilket utgjorde h\u00e4lften av den mark som k\u00f6ptes av judiskt kapital fram till detta datum) tillh\u00f6rde 52,6 % fr\u00e5nvarande gods\u00e4gare, 24,6 % bofasta gods\u00e4gare, 13,4 % regeringen, kyrkor och utl\u00e4ndska f\u00f6retag och 9,4 % enskilda b\u00f6nder.<sup><a id=\"ftnt_ref41\" href=\"#ftnt41\">[41]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Denna \u00f6verf\u00f6ring av mark\u00e4gande skapade en v\u00e4xande klass av egendomsl\u00f6sa b\u00f6nder som v\u00e4nde sig till s\u00e4songsbetonat l\u00f6nearbete. Majoriteten tog sig s\u00e5 sm\u00e5ningom till st\u00e4derna och s\u00f6kte sig till okvalificerat arbete. &#8221;F\u00f6r en bonde som vr\u00e4kts fr\u00e5n sin mark var det om\u00f6jligt att f\u00e5 tag p\u00e5 annan mark och ers\u00e4ttningen var vanligtvis mycket liten, utom i de fall d\u00e5 mukhtar (borgm\u00e4staren) eller andra notabiliteter i byn var inblandade.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref42\" href=\"#ftnt42\">[42]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Majoriteten av de f\u00f6rdrivna b\u00f6nderna flyttade d\u00e4rf\u00f6r till st\u00e4derna. &#8221;I Yafa var de flesta gatust\u00e4darna f\u00f6re detta bybor; Arab Cigarette and Tobacco Company i Nasaret rapporterade att de flesta av dess arbetare ocks\u00e5 kom fr\u00e5n byar.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref43\" href=\"#ftnt43\">[43]<\/a><\/sup>&nbsp;F\u00f6ljande exempel illustrerar de utflyttade b\u00f6ndernas \u00f6de:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Vi fr\u00e5gade bolaget hur m\u00e5nga arbetare det hade och fick svaret 210. Den totala veckol\u00f6nen som betalades ut till arbetarna var 62 PL, vilket motsvarar i genomsnitt 29,5 piastrer per arbetare och vecka.<sup><a id=\"ftnt_ref44\" href=\"#ftnt44\">[44]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Vid den h\u00e4r tiden l\u00e5g den genomsnittliga veckol\u00f6nen f\u00f6r en judisk kvinnlig arbetare i tobaksfabrikerna p\u00e5 mellan 170 och 230 piastrer i veckan.<sup><a id=\"ftnt_ref45\" href=\"#ftnt45\">[45]<\/a><\/sup>&nbsp;\u00c4ven i statliga anst\u00e4llningar tj\u00e4nade en genomsnittlig judisk arbetare \u00f6ver 100 % mer \u00e4n sin arabiska kollega.<sup><a id=\"ftnt_ref46\" href=\"#ftnt46\">[46]<\/a><\/sup>&nbsp;1930 uppskattade Johnson-Crosby-kommissionen den genomsnittliga \u00e5rsinkomsten f\u00f6r en bonde till 31,37 PL, f\u00f6re skatteavdrag. Rapporten visade vidare att de genomsnittliga skatteavdragen uppgick till 3,87 PL. Om vi dessutom drar av de 8 PL som den genomsnittlige bonden betalade i r\u00e4nta p\u00e5 sina l\u00e5n, skulle nettoinkomsten uppg\u00e5 till 19,5 PL per \u00e5r. Enligt samma rapport var den genomsnittliga summan som kr\u00e4vdes f\u00f6r att t\u00e4cka utgifterna f\u00f6r en bondefamilj 26 PL.<\/p>\n\n\n\n<p>B\u00f6nderna var allts\u00e5 den grupp som beskattades h\u00e5rdast i Palestina \u2026 regeringens politik syftade helt klart till att f\u00f6rs\u00e4tta b\u00f6nderna i en ekonomisk situation som skulle garantera uppr\u00e4ttandet av ett judiskt nationalhem.<sup><a id=\"ftnt_ref47\" href=\"#ftnt47\">[47]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r allts\u00e5 uppenbart att den judiska invandringen och omvandlingen av den palestinska ekonomin fr\u00e5n en i huvudsak arabisk jordbruksekonomi till en industriell ekonomi dominerad av judiskt kapital fr\u00e4mst drabbade de palestinska arabiska sm\u00e5b\u00f6nderna. Skattel\u00e4ttnader beviljades under tiden till judiska invandrare, liksom l\u00e4ttnader som omfattade import relaterad till judiska industrier, s\u00e5som vissa r\u00e5varor, halvfabrikat, kol etc. Tullarna p\u00e5 importerade konsumtionsvaror steg. Den genomsnittliga importskatten steg fr\u00e5n 11 % i b\u00f6rjan av mandatperioden till mer \u00e4n 26 % 1936; 110 % p\u00e5 socker, 149 % p\u00e5 tobak, 208 % p\u00e5 bensin, 400 % p\u00e5 t\u00e4ndstickor och 26 % p\u00e5 kaffe.<sup><a id=\"ftnt_ref48\" href=\"#ftnt48\">[48]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>En illustration av regeringens politik ges av f\u00f6ljande historia som \u00e4rkebiskop Gregorius Hajjar gav f\u00f6r Peel-kommissionen: &#8221;Jag var en g\u00e5ng i byn Roma i Acre-distriktet, d\u00e4r inv\u00e5narna lever av att producera olivolja. Under l\u00e5ng tid har de klagat p\u00e5 oljebolaget till h\u00f6gkommissarien. Bolaget fick hj\u00e4lp av regeringen i form av skattel\u00e4ttnader p\u00e5 sin import av malda n\u00f6tter ur vilka man utvann olja och blandade den med olivolja och s\u00e5lde den till l\u00e4gre priser. Folket i byn bad att deras produkt skulle skyddas mot bolagets produkt, och regeringen bildade en kommitt\u00e9 f\u00f6r att h\u00f6ra bybornas klagom\u00e5l. N\u00e4r kommitt\u00e9n \u00e5kte till Roma blev byborna rasande n\u00e4r de fick reda p\u00e5 att dess ordf\u00f6rande var ingen mindre \u00e4n bolagets direkt\u00f6r.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref49\" href=\"#ftnt49\">[49]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>\u00c5 andra sidan var skattesystemet tydligt diskriminerande till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r de rika. P\u00e5 en \u00e5rsinkomst p\u00e5 22,37 PL var skattesatsen 25 % medan l\u00f6ner och inkomster som \u00f6versteg 1&nbsp;000 PL per \u00e5r beskattades med 12 %.<sup><a id=\"ftnt_ref50\" href=\"#ftnt50\">[50]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Sm\u00e5- och mellanb\u00f6nderna blev inte bara utfattiga till f\u00f6ljd av att de f\u00f6rlorade sin mark, utan f\u00f6ll ocks\u00e5 offer f\u00f6r sionistiska metoder som byggde p\u00e5 parollerna &#8221;endast judisk arbetskraft&#8221; och &#8221;endast judiska produkter&#8221;. Judiska industrialister anst\u00e4llde endast judiska arbetare, betalade dem h\u00f6gre l\u00f6ner och s\u00e5lde sina produkter till h\u00f6gre priser. &#8221;Judar uppmuntrades att f\u00f6redra judiska produkter, \u00e4ven om de var dyrare \u00e4n de arabiska konkurrenternas.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref51\" href=\"#ftnt51\">[51]<\/a><\/sup>&nbsp;R\u00e5varor var befriade fr\u00e5n tullavgifter, medan importerade varor belades med h\u00f6ga skatter, i synnerhet om liknande varor tillverkades lokalt av judiska fabriker.<\/p>\n\n\n\n<p>\u00c5 andra sidan fick den klass som kallades &#8221;effendiklassen&#8221; och bodde i st\u00e4derna sina inkomster fr\u00e5n jordbruksmark som hyrdes ut till b\u00f6nder och fr\u00e5n r\u00e4ntor p\u00e5 l\u00e5n till b\u00f6nder (effendis b\u00f6rjade inte investera i industrin f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 fyrtiotalet). Denna form av exploatering var l\u00e5ngt mer f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r b\u00f6nderna \u00e4n den sionistiska koloniseringen.<\/p>\n\n\n\n<p>En annan grupp p\u00e5 landsbygden var &#8221;beduinerna&#8221;, som 1931 uppgick till 66 553 personer (1922 fanns det 103 000 beduiner i Palestina). De skulle komma att spela en huvudroll i 1936 \u00e5rs revolt, liksom de gjort under upproret i augusti 1929. Den uppm\u00e4rksammades av det palestinska kommunistpartiet vid den kongress som n\u00e4mndes tidigare. Beduinerna, som utgjorde n\u00e4stan 35 procent av befolkningen, utgjorde en potentiell revolution\u00e4r kraft. &#8221;De blev desperata p\u00e5 grund av sv\u00e5r utarmning och st\u00e4ndig hunger och var alltid p\u00e5 gr\u00e4nsen till v\u00e4pnade uppror. Deras deltagande i augustiupproret visade att de kunde spela en ledande roll i en massrevolt, och samtidigt framgick det tydligt att ledarna f\u00f6r dessa stammar kunde bli bortsk\u00e4mda av pengar. De f\u00f6rs\u00e5g st\u00e4ndigt arm\u00e9n av jordl\u00f6sa b\u00f6nder och halvprolet\u00e4rer med nya h\u00e4nder och munnar.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref52\" href=\"#ftnt52\">[52]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Under tiden befann sig den splittrade arabiska sm\u00e5bourgeoisin i st\u00e4derna i ett tillst\u00e5nd av f\u00f6rvirring, obeslutsamhet och splittring: den hastighet med vilken samh\u00e4llet omvandlades till ett judiskt industrisamh\u00e4lle gav varken den v\u00e4xande bourgeoisin eller feodalisterna m\u00f6jlighet att delta i eller dra nytta av processen. Det var d\u00e4rf\u00f6r inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00f6rv\u00e5nande att de flesta av de palestinska ledare som vittnade inf\u00f6r Peel-kommissionen 1937, och inf\u00f6r de tidigare kommissionerna, hade lovordat den ottomanska imperialismen och ber\u00f6mt hur den hade behandlat dem j\u00e4mf\u00f6rt med den brittiska imperialismen. De hade varit H\u00f6ga portens instrument, sultanens b\u00e5lverk och en integrerad del av systemet f\u00f6r dominans, f\u00f6rtryck och exploatering, medan den brittiska imperialismen hade avskedat dem fr\u00e5n posten som huvudagent, eftersom den hade funnit en b\u00e4ttre kvalificerad, mer fast etablerad och mer v\u00e4lorganiserad agent i den sionistiska r\u00f6relsen. P\u00e5 detta s\u00e4tt fastst\u00e4lldes huvuddragen i den grundl\u00e4ggande roll som det feodal-klerikala ledarskapet skulle spela \u2013 det skulle vara en \u201dkamp\u201d f\u00f6r en b\u00e4ttre position i den koloniala regimen. Men de kunde inte delta i denna \u201dkamp\u201d utan att samla kring sig de klasser som var ivriga att befria sig fr\u00e5n koloniseringens ok. Med detta m\u00e5l f\u00f6r \u00f6gonen utarbetade de ett program som var klart progressivt, antog massparoller, som de varken ville eller kunde driva till sina logiska slutsatser, och f\u00f6ljde ett kampm\u00f6nster som var helt okarakt\u00e4ristiskt.<\/p>\n\n\n\n<p>Naturligtvis hade dessa ledarskap inte absolut handlingsfrihet, som m\u00e5nga vill g\u00f6ra g\u00e4llande; tv\u00e4rtom var de utsatta f\u00f6r alla de p\u00e5tryckningar som formade h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet, f\u00f6r konflikternas \u00f6kande intensitet och f\u00f6r alla de influenser som vi redan har diskuterat. Detta f\u00f6rklarar varf\u00f6r det i tid och otid uppstod partiella mots\u00e4ttningar mellan deras intressen och de intressen som de h\u00e4rskande klasserna i de arabl\u00e4nder som omger Palestina hade, \u00e4ven om de f\u00f6rsvarade samma klassintressen. Den f\u00f6rklarar ocks\u00e5 deras omfattande allianser inom Palestinas klasstruktur.<\/p>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading\">Bakgrund: De intellektuella<\/h2>\n\n\n\n<p>\u00c5r 1930, efter tretton \u00e5r av brittisk ockupation av Palestina, erk\u00e4nde utbildningsdirekt\u00f6ren i sin rapport att: &#8221;Sedan ockupationens b\u00f6rjan har regeringen aldrig \u00e5tagit sig att tillhandah\u00e5lla tillr\u00e4ckliga medel f\u00f6r att bygga en enda skola i landet&#8221;, och 1935 avslog regeringen 41 % av de palestinska arabernas ans\u00f6kningar om skolplatser. I de 800 byarna i Palestina fanns det bara femton skolor f\u00f6r flickor och 269 f\u00f6r pojkar och bara femton byflickor kom s\u00e5 l\u00e5ngt som till sjunde grundskoleklassen.<\/p>\n\n\n\n<p>Det fanns 517 palestinsk-arabiska byar som varken hade pojk- eller flickskolor och det fanns inte en enda gymnasieskola i byarna. Dessutom &#8221;censurerade regeringen b\u00f6cker och motsatte sig alla kulturella f\u00f6rbindelser med arabv\u00e4rlden, och gjorde ingenting f\u00f6r att h\u00f6ja b\u00f6ndernas utbildningsniv\u00e5 \u2026&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref53\" href=\"#ftnt53\">[53]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>\u00c5r 1931 hade s\u00e5ledes bland de palestinska muslimerna 251 promille av m\u00e4nnen och 33 promille av kvinnorna g\u00e5tt i skolan, och bland de palestinska kristna 715 promille av m\u00e4nnen och 441 promille av kvinnorna (f\u00f6r judarna var siffrorna 943 promille av m\u00e4nnen och 787 promille av kvinnorna).<sup><a id=\"ftnt_ref54\" href=\"#ftnt54\">[54]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Dessa siffror ger en uppfattning om utbildningssituationen p\u00e5 landsbygden, men inte om den i Palestina som helhet, som hade spelat en banbrytande roll inom utbildning sedan b\u00f6rjan av det arabiska uppsvinget p\u00e5 tidigt 1900-tal. Faktum \u00e4r att ett stort antal tryckerier hade etablerats i Palestina innan den brittiska ockupationen, ett femtiotal arabiska tidningar gavs ut mellan 1904 och 1922, medan ytterligare minst tio med stor spridning kom ut f\u00f6re revolten 1936.<\/p>\n\n\n\n<p>Ett antal faktorer, som det inte \u00e4r m\u00f6jligt att behandla i detalj h\u00e4r, hade gjort Palestina till ett viktigt centrum f\u00f6r arabisk kultur, och de ih\u00e4rdiga anstr\u00e4ngningarna fr\u00e5n intellektuella som flyttade in i och ut ur Palestina var en grundl\u00e4ggande faktor f\u00f6r att etablera Palestinas kulturella roll och f\u00f6r etableringen av litter\u00e4ra f\u00f6reningar och klubbar som b\u00f6rjade dyka upp i b\u00f6rjan av tjugotalet.<\/p>\n\n\n\n<p>Denna kulturella utveckling, som st\u00e4ndigt fick n\u00e4ring av en str\u00f6m av arabiska akademiker fr\u00e5n Beirut och Kairo, \u00e5tf\u00f6ljdes av en omfattande verksamhet inom \u00f6vers\u00e4ttning fr\u00e5n franska och engelska. De utl\u00e4ndska missionerna, som fr\u00e4mst lockades till Palestina av historiska och religi\u00f6sa sk\u00e4l, spelade en framtr\u00e4dande roll f\u00f6r att sprida en atmosf\u00e4r av utbildning i st\u00e4derna. Det \u00e4r emellertid inte det allm\u00e4nna kulturella klimatet i Palestina under denna period som \u00e4r av intresse f\u00f6r oss, utan snarare den f\u00f6rv\u00e4rrade ekonomiska och politiska krisens inflytande p\u00e5 den litter\u00e4ra r\u00f6relsen. Utvecklingen av en viss \u201cfolklig kultur\u201d var mycket betydelsefull. Den representerade en viss medvetenhet som fanns p\u00e5 landsbygden trots den utbredda analfabetismen, en medvetenhet som sporrades av den snabbt utvecklande ekonomiska och politiska verkligheten. S\u00e4rskilt den folkliga poesin speglade en v\u00e4xande oro hos massorna p\u00e5 landsbygden \u00f6ver h\u00e4ndelseutvecklingen. Denna spontana medvetenhet ledde till en anda av mobilisering i byarna.<\/p>\n\n\n\n<p>Majoriteten av de intellektuella i st\u00e4derna hade \u00e5 sin sida en feodal eller kommersiell sm\u00e5borgerlig klasstillh\u00f6righet. \u00c4ven om de i grunden f\u00f6respr\u00e5kade en typ av borgerlig revolution, var de objektiva f\u00f6rh\u00e5llandena inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt gynnsamma f\u00f6r utvecklingen av den klass som logiskt sett skulle leda en s\u00e5dan kamp. Som politiska aktivister f\u00f6rblev de s\u00e5ledes under det traditionella ledarskapets kontroll. Deras arbete \u00e5terspeglade \u00e4nd\u00e5 en grad av medvetenhet som i allm\u00e4nhet inte delades av deras motsvarigheter i andra arabl\u00e4nder.<\/p>\n\n\n\n<p>Kampen mellan revolutionens f\u00f6respr\u00e5kare och reaktion\u00e4rer p\u00e5 landsbygden och mellan revolution\u00e4ra militanter och defaitistiska element i st\u00e4derna utvecklades till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r revolutionen. Vi k\u00e4nner inte till en enda palestinsk f\u00f6rfattare eller intellektuell fr\u00e5n den perioden som inte deltog i uppmaningen till motst\u00e5nd mot den koloniala fienden. Det r\u00e5der ingen tvekan om att de intellektuella, \u00e4ven om de i allm\u00e4nhet inte mobiliserades av ett revolution\u00e4rt parti, spelade en viktig roll i den nationella kampen.<\/p>\n\n\n\n<p>De palestinska intellektuellas st\u00e4llning var unik. N\u00e4r de hade avslutat sina studier och \u00e5terv\u00e4nt till sina st\u00e4der blev de medvetna om att den klass de tillh\u00f6rde var of\u00f6rm\u00f6gen att leda den nationella kampen. Men samtidigt led de av sin egen of\u00f6rm\u00e5ga att delta i och dra nytta av den industriella utvecklingsprocessen, som i allt v\u00e4sentligt kontrollerades av ett fr\u00e4mmande och fientligt samh\u00e4lle. P\u00e5 landsbygden i Palestina levde \u00e5 andra sidan b\u00f6nderna, som i \u00e5rhundraden hade utsatts f\u00f6r klassf\u00f6rtryck och nationellt f\u00f6rtryck, i ett mycket \u00e5lderdomligt samh\u00e4lle d\u00e4r lokala feodala och religi\u00f6sa ledare ut\u00f6vade absolut auktoritet. Den folkliga poesin speglade ofta b\u00f6ndernas underd\u00e5nighet<sup><a id=\"ftnt_ref55\" href=\"#ftnt55\">[55]<\/a><\/sup>, som de palestinska intellektuella, och i synnerhet poeterna, inte l\u00e4tt kunde bek\u00e4mpa. Vissa intellektuella f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vervinna den undergivna st\u00e4mningen hos massorna p\u00e5 landsbygden och spelade en framtr\u00e4dande roll i att sprida progressiv medvetenhet.<\/p>\n\n\n\n<p>Wadi al-Bustani, en poet av libanesiskt ursprung som tog examen vid American University of Beirut och bosatte sig i Palestina, spelade en viktig roll som progressiv intellektuell. Han var den f\u00f6rste att varna f\u00f6r Balfourdeklarationen och dess utmaningar, samma m\u00e5nad som den utf\u00e4rdades. Under hans tid (d\u00e5 Palestina stod p\u00e5 randen till v\u00e4pnat uppror) uppstod en m\u00e4ktig f\u00f6rtrupp av revolution\u00e4ra poeter vars verk blev en del av massornas kulturarv.<sup><a id=\"ftnt_ref56\" href=\"#ftnt56\">[56]<\/a><\/sup>&nbsp;Den 29 januari 1920 skickade den brittiska mandatregeringen ett brev till redakt\u00f6ren f\u00f6r kulturtidskriften Karmel, som d\u00e5 gavs ut i Haifa, och beg\u00e4rde att f\u00e5 publicera en dikt av den ber\u00f6mde irakiske poeten Ma&#8217;ruf Al-Rasafi som var till\u00e4gnad den brittiske h\u00f6gkommissarien och som hyllade och lovordade honom och en judisk predikare vid namn Jehuda. Redakt\u00f6ren gick med p\u00e5 att publicera den tillsammans med ett svar p\u00e5 den. Al-Bustani skrev svaret i form av en dikt med f\u00f6ljande inneh\u00e5ll:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Jehudas predikan? Eller ett slag av trolldom? Rasafis ord? Eller poesins l\u00f6gner<br>Din poesi \u00e4r de vackraste ord, du \u00e4r v\u00e4l f\u00f6rtrogen med det poetiska havets p\u00e4rlor<br>Men detta hav \u00e4r politikens hav, r\u00e4ttvisans stigande tidvatten kr\u00e4ver dess ebb<br>Ja! Den som har korsat Jordanfloden \u00e4r v\u00e5r kusin, men den som kommer fr\u00e5n andra sidan havet \u00e4r oroar oss.<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Denna dikt, som blev mycket ber\u00f6md vid den h\u00e4r tiden, var i sj\u00e4lva verket ett unikt politiskt dokument; den fick inte bara Al-Rasafi att framst\u00e5 som en idiot, utan h\u00e4vdade ocks\u00e5, redan vid denna tidiga tidpunkt, politiska fakta av stor betydelse. Det n\u00e4mnde inte bara den judiska invandringen och den fara den utgjorde, utan ocks\u00e5 Storbritanniens roll i splittringen av de palestinska araberna, Balfourdeklarationen och dess konsekvenser osv.<\/p>\n\n\n\n<p>En kort tid dessf\u00f6rinnan, den 28 mars 1920, hade Al-Bustani sj\u00e4lv lett en demonstration, d\u00e4r man sj\u00f6ng en s\u00e5ng som han sj\u00e4lv hade komponerat. Han kallades till ett f\u00f6rh\u00f6r och f\u00f6ljande framg\u00e5r av protokollet fr\u00e5n det f\u00f6rh\u00f6r som genomf\u00f6rdes av den allm\u00e4nna \u00e5klagaren:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Allm\u00e4n \u00e5klagare: Det har gjorts uttalanden om att du bars axelh\u00f6gt och att du sa till de m\u00e4nniskor som f\u00f6ljde efter dig: &#8221;\u00c5h kristna, \u00e5h muslimer&#8221;.<br>Den anklagade: Ja, det st\u00e4mmer.<br>Allm\u00e4nna \u00e5klagaren: Och du sa ocks\u00e5: &#8221;Till vem har du l\u00e4mnat landet?&#8221;<br>Den anklagade: Ja, det har jag.<br>Allm\u00e4nna \u00e5klagaren: Sedan sa ni: &#8221;D\u00f6da judarna och de icke-troende.&#8221;<br>Den anklagade: Nej, det bryter mot versm\u00e5ttet och rimmet. Det kan jag inte ha sagt. Det jag sa b\u00e5de rimmade och h\u00f6ll versm\u00e5ttet. Det kallas poesi.<sup><a id=\"ftnt_ref57\" href=\"#ftnt57\">[57]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Under f\u00f6ljande perioder spelade poesin en allt viktigare roll i att vid alla m\u00f6jliga tillf\u00e4llen uttrycka de hj\u00e4lpl\u00f6sa massornas k\u00e4nslor. N\u00e4r Balfour kom fr\u00e5n London f\u00f6r att n\u00e4rvara vid invigningen av Hebreiska universitetet 1927, n\u00e4rvarade \u00e4ven Ahmad Lutfi al-Said, som delegat f\u00f6r den egyptiska regeringen, och poeten Iskandar al-Khuri skrev f\u00f6ljande rader riktade till Balfour:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Springandes kom du fr\u00e5n London f\u00f6r att sp\u00e4 p\u00e5 elden i denna strid<br>Oh Herre jag kan inte klandra dig f\u00f6r du \u00e4r inte k\u00e4llan till v\u00e5rt el\u00e4nde.<br>F\u00f6r Egypten \u00e4r att klandra eftersom som endast str\u00e4cker ut tomma h\u00e4nder till oss.<sup><a id=\"ftnt_ref58\" href=\"#ftnt58\">[58]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Ibrahim Tuqan, Abu Salma (Abd al-Karim al-Karmi) och Abd al-Rahim Mahmud var sedan b\u00f6rjan av trettiotalet h\u00f6jdpunkten i den v\u00e5g av nationalistiska poeter som satte hela Palestina i brand med revolution\u00e4r medvetenhet och agitation. Andra anm\u00e4rkningsv\u00e4rda intellektuella och poeter i denna tradition innefattar: As&#8217;af al-Nashashibi, Khalil al-Sakakini, Ibrahim al-Dabbagh, Muhammed Hasan Ala al-Din, Burhan al-Abbushi, Muhammed Khurshid, Qayasar al-Khuri, pr\u00e4sten George Bitar, Bulos Shihada, Mutlaq Abd al-Khaliq och andra.<\/p>\n\n\n\n<p>Tuqans, al-Karmis och Mahmuds verk visar en extraordin\u00e4r f\u00f6rm\u00e5ga att uppskatta vad som p\u00e5gick, vilket bara kan f\u00f6rklaras som en djup f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r vad som kokade bland massorna. Det som i deras dikter f\u00f6refaller vara of\u00f6rklarliga profetior och en f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6ruts\u00e4ga \u00e4r i sj\u00e4lva verket bara deras f\u00f6rm\u00e5ga att uttrycka detta dialektiska f\u00f6rh\u00e5llande som f\u00f6renade deras konstn\u00e4rliga arbete med samh\u00e4llets p\u00e5g\u00e5ende r\u00f6relse.<\/p>\n\n\n\n<p>Det faktum att vi har koncentrerat oss p\u00e5 den roll som poesin och den folkliga poesin spelade betyder inte att andra uttryck f\u00f6r kulturell aktivitet i Palestina inte spelade n\u00e5gon roll, eller att deras roll var obetydlig. Litter\u00e4ra tidningar och artiklar, ber\u00e4ttelser och \u00f6vers\u00e4ttningsr\u00f6relsen spelade alla en viktig banbrytande roll. I en ledare som publicerades av Yusuf al-Isa i Al-Nafa&#8217;is 1920 kan vi till exempel l\u00e4sa f\u00f6ljande &#8221;Palestina \u00e4r arabiskt \u2013 dess muslimer \u00e4r arabiska \u2013 dess kristna \u00e4r arabiska \u2013 och dess judiska medborgare \u00e4r ocks\u00e5 arabiska. Palestina kommer aldrig att bli lugnt om det skiljs fr\u00e5n Syrien och g\u00f6rs till ett nationellt hem f\u00f6r sionismen \u2026\u201d Uttryck av detta slag i b\u00f6rjan av tjugotalet formade trettiotalets revolution\u00e4ra kulturv\u00e5g, vilken skulle komma att spela en viktig roll i att h\u00f6ja medvetenheten och utl\u00f6sa revolten \u2013 f\u00f6rfattare som Arif al-Arif, Khalil al-Sakakini (h\u00e5nfull f\u00f6rfattare med eldig prosa, och son till en snickarm\u00e4stare), As&#8217;af al-Nashashibi (medlem av den \u00f6vre bourgeoisien som p\u00e5verkades av al-Sakakini och tog \u00f6ver m\u00e5nga av hans \u00e5sikter), Arif al-Azzuni, Mahmud Saif al-Din al-Irani och Najati Sidqi (en av de tidiga v\u00e4nsterf\u00f6rfattarna som 1936 hyllade Ibn Khalduns materialism och f\u00f6rd\u00f6mde idealismen). Sidqi var f\u00f6rmodligen den arabiska nationalistr\u00f6relsens f\u00f6rste historieskrivare fr\u00e5n b\u00f6rjan av dess ren\u00e4ssansen och som anv\u00e4nde en materialistisk analys av h\u00e4ndelsernas utveckling. Han publicerade sin forskning i Al-Tali&#8217;a 1937 och 1938. Abdullah Mukhlis (som i mitten av trettiotalet b\u00f6rjade f\u00f6respr\u00e5ka uppfattningen att kolonialismen \u00e4r ett klassfenomen och h\u00e4vdade att den konstn\u00e4rliga produktionen m\u00e5ste vara militant), Raja al-Hurani, Abdullah al-Bandak, Khalil al-Badiri, Muhammad Izzat Darwaza och Issa al-Sifri (vars lovtal \u00f6ver al-Qassams d\u00f6d hade en djupt revolution\u00e4r betydelse). Detta sprudlande i den palestinska kulturatmosf\u00e4ren, som n\u00e5dde sin h\u00f6jdpunkt p\u00e5 trettiotalet, tog sig uttryck i en m\u00e4ngd olika former, men av m\u00e5nga sk\u00e4l som har med den arabiska litteraturens historia att g\u00f6ra ut\u00f6vades det st\u00f6rsta inflytandet alltid av poesin och den folkliga poesin.<\/p>\n\n\n\n<p>Detta i sig f\u00f6rklarar den roll som poesin tog p\u00e5 sig under denna period, vilken n\u00e4stan var direkt politisk predikan. Ibrahim Tuqan kommenterar till exempel inr\u00e4ttandet 1932 av den &#8221;nationella fonden&#8221; f\u00f6r att r\u00e4dda mark i Palestina fr\u00e5n att s\u00e4ljas till sionisterna (detta var den fond som inr\u00e4ttades av det feodal-klerikala ledarskapet under f\u00f6rev\u00e4ndning att f\u00f6rhindra att fattiga b\u00f6nders mark f\u00f6ll i sionisternas h\u00e4nder) och s\u00e4ger: &#8221;\u00c5tta av de ansvariga f\u00f6r fondprojektet var sionisternas markm\u00e4klare.&#8221;<\/p>\n\n\n\n<p>Redan 1929 avsl\u00f6jade Ibrahim Tuqan den roll som de stora gods\u00e4garna spelade i samband med markproblemet:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">De har s\u00e5lt landet till dess fiender p\u00e5 grund av sin penninghunger, men det \u00e4r sina hem de har s\u00e5lt. De kunde ha blivit f\u00f6rl\u00e5tna om de hade tvingats till det p\u00e5 grund av hunger, men Gud vet att de aldrig har k\u00e4nt hunger eller t\u00f6rst.<\/p><\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Om bara en av v\u00e5ra ledare skulle fasta som Gandhi<br>Kanske hans fasta skulle g\u00f6ra n\u00e5got gott.<br>Han beh\u00f6ver inte fasta fr\u00e5n mat \u2013 i Palestina skulle en ledare d\u00f6 utan mat.<br>L\u00e5t honom fasta fr\u00e5n att s\u00e4lja mark och beh\u00e5lla en tomt d\u00e4r han kan begrava sina ben.<sup><a id=\"ftnt_ref59\" href=\"#ftnt59\">[59]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Samma \u00e5r hade Tuqan skrivit sitt epos om de d\u00f6dsdomar som mandatregeringen hade utf\u00e4rdat mot de tre martyrerna Fuad Hijazi fr\u00e5n Safad och Muhammad Jumjum och Ata al-Zir fr\u00e5n Acre. Denna dikt blev mycket ber\u00f6md och kom att betraktas som en del av det revolution\u00e4ra arvet, liksom Abd al-Rahim Mahmuds dikt skriven den 14 augusti 1935, i vilken han v\u00e4nde sig till emiren Sa\u2019ud som bes\u00f6kte Palestina:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Har du kommit f\u00f6r att bes\u00f6ka Aqsa-mosk\u00e9n<br>Eller f\u00f6r att ta farv\u00e4l av den innan den \u00e4r f\u00f6rlorad?<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Denne poet skulle komma att offra sitt liv i slaget vid Al-Shajara i Palestina 1948, men dessf\u00f6rinnan skulle han spela en framtr\u00e4dande roll tillsammans med Abu Salma och Tuqan. Han lade grunden till den palestinska motst\u00e5ndspoesin som senare, under den israeliska ockupationen, skulle bli ett av de mest i\u00f6gonfallande uttrycken f\u00f6r de palestinska massornas uth\u00e5llighet.<\/p>\n\n\n\n<p>Poesi och folkdiktning f\u00f6ljde massr\u00f6relsen fr\u00e5n b\u00f6rjan av trettiotalet och gav uttryck f\u00f6r den utveckling som f\u00f6regick revoltens utbrott. Abu Salmas dikt d\u00e4r han skildrar 1936 \u00e5rs revolt beskriver modigt den bittra besvikelse som orsakades av det s\u00e4tt p\u00e5 vilket de arabiska regimerna \u00f6vergav den:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Ni som v\u00e4rnar hemlandet<br>G\u00f6r uppror mot det \u00f6ppna f\u00f6rtrycket<br>Befria landet fr\u00e5n dess kungar<br>Befria landet fr\u00e5n dess marionetter<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Vi m\u00e5ste ocks\u00e5 n\u00e4mna den folklige poeten &#8221;Awad&#8221; som kv\u00e4llen f\u00f6re sin avr\u00e4ttning 1937 skrev en fantastisk dikt p\u00e5 v\u00e4ggarna i sin cell i Acre som slutar med raderna:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Jag trodde att vi hade kungar<br>Som kunde leda m\u00e4n bakom sig<br>Skam \u00f6ver alla kungar<br>Om det finns kungar som dessa skurkar<br>Vid Gud, deras kronor<br>\u00c4r inte v\u00e4rdiga v\u00e5ra skosulor<br>Vi \u00e4r de som kommer att f\u00f6rsvara<br>hemlandet och l\u00e4ka dess s\u00e5r.<sup><a id=\"ftnt_ref60\" href=\"#ftnt60\">[60]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Ilskan mot alla tre parter i den fientliga treenigheten \u2013 den sionistiska invasionen, det brittiska mandatet och den arabiska reaktionen, b\u00e5de den lokala och i \u00f6vrigt, v\u00e4xte st\u00e4ndigt i takt med att situationen blev mer kritisk.<\/p>\n\n\n\n<p>Vid den h\u00e4r tiden utvecklade landsbygden, med konflikternas upptrappning och utbrotten av v\u00e4pnade uppror, sin nya medvetenhet genom sina &#8221;kulturella&#8221; elements kontakter med st\u00e4derna och m\u00e5ngfalden av faktorer som framkallade en s\u00e5dan medvetenhet:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Gott folk, vad \u00e4r det h\u00e4r f\u00f6r pl\u00e5ga?<br>En sionist med en v\u00e4sterl\u00e4nning?<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Och:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Gev\u00e4ret d\u00f6k upp, men inte lejonet<br>\u00c5h, gev\u00e4rsmynning, v\u00e5t av dagg<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Eller:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">I h\u00e4nderna p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ljaren s\u00e5g jag gev\u00e4ret<br>Mitt hj\u00e4rta kommer inte vila f\u00f6rr\u00e4n jag k\u00f6per det<br>Gev\u00e4ret rostade av att det l\u00e5g i tr\u00e4da<br>Rostandes l\u00e4ngtar det efter sin k\u00e4mpe.<sup><a id=\"ftnt_ref61\" href=\"#ftnt61\">[61]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Det str\u00e4ckte sig \u00e4ven till br\u00f6llopss\u00e5nger:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Brudgummen \u00e4r en av oss, ve den vi k\u00e4mpar mot,<br>Vi hugger av hans mustasch med ett sv\u00e4rd.<br>Skaka lansen med det vackra skaftet,<br>Var kommer ni ifr\u00e5n, ni modiga m\u00e4n?<br>Vi \u00e4r m\u00e4n fr\u00e5n Palestina!<br>V\u00e4lkomna, med stolthet och \u00e4ra!<br>\u00c5h, brudgummens far, oroa dig inte, vi dricker blod.<br>I Bal&#8217;a och Wadi al-Tuffah har vapen har drabbat samman.<br>\u00c5h ni vackra, sjung och ululera.<br>P\u00e5 dagen f\u00f6r slaget vid Beit Amrin h\u00f6r ni Martin-Henrys<br>Se oss fr\u00e5n er balkong.<sup><a id=\"ftnt_ref62\" href=\"#ftnt62\">[62]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Den uppviglande uppmaningen till revolt gick faktiskt s\u00e5 l\u00e5ngt att folkpoesin, efter alla ned\u00e4rvda ordspr\u00e5k som manade till undergivenhet och utgjorde ett led i traditionernas ofelbara auktoritet, pl\u00f6tsligt blev kapabel att s\u00e4ga:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Arab, son till en svag och fattig kvinna<br>S\u00e4lj din mor och k\u00f6p en pistol<br>En pistol kommer vara b\u00e4ttre \u00e4n din mor<br>N\u00e4r revolten lindrar dina bekymmer.<sup><a id=\"ftnt_ref63\" href=\"#ftnt63\">[63]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Allteftersom konflikten blev alltmer skarp skulle &#8221;pistolen&#8221; bli det instrument som f\u00f6rst\u00f6rde de undergivenhetens uppmaningars urgamla murar och kunde pl\u00f6tsligt tr\u00e4nga in i sakens k\u00e4rna, och revolten blev l\u00f6ftet om framtiden \u2013 b\u00e4ttre \u00e4n de varmaste sakerna i det f\u00f6rflutna, modern och familjen. Men \u00f6ver all denna uppsluppenhet satt den patriarkala feodalismen f\u00f6rstelnad med sitt impotenta ledarskap, sin auktoritet och sitt beroende av det f\u00f6rflutna.<\/p>\n\n\n\n<p>Mitt i dessa komplicerade och heta konflikter, som b\u00e5de utvidgades och f\u00f6rdjupades, och som fr\u00e4mst p\u00e5verkade de arabiska b\u00f6nderna och arbetarna, \u00e4ven om de ocks\u00e5 ut\u00f6vade ett h\u00e5rt tryck p\u00e5 sm\u00e5- och mellanbourgeoisien och mellanb\u00f6nderna i landet, blev situationen alltmer kritisk och tog sig d\u00e5 och d\u00e5 uttryck i v\u00e4pnade utbrott (1929-1933). \u00c5 andra sidan k\u00e4nde de palestinska feodal-klerikala ledarna att \u00e4ven deras egna intressen hotades av den v\u00e4xande ekonomiska kraften \u2013 den judiska kapitalismen som var allierad med det brittiska mandatet. Men deras intressen hotades ocks\u00e5 fr\u00e5n motsatt h\u00e5ll \u2013 av de fattiga arabiska massorna som inte l\u00e4ngre visste vart de skulle v\u00e4nda sig. F\u00f6r den arabiska urbana bourgeoisin var svag och of\u00f6rm\u00f6gen att leda i detta skede av ekonomisk omvandling som \u00e4gde rum med o\u00f6vertr\u00e4ffad hastighet och en liten del av denna bourgeoisi blev parasitisk och hamnade i utkanten av den judiska industriella utvecklingen. Dessutom genomgick b\u00e5de deras subjektiva och objektiva f\u00f6rh\u00e5llanden f\u00f6r\u00e4ndringar som stod i mots\u00e4ttning till den allm\u00e4nna riktning som det arabiska samh\u00e4llet f\u00f6ljde.<\/p>\n\n\n\n<p>De unga intellektuella, s\u00f6ner till de rika familjerna p\u00e5 landsbygden, spelade en framtr\u00e4dande roll i att uppvigla folk till revolt. De hade \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n sina universitet till ett samh\u00e4lle d\u00e4r de f\u00f6rkastade de gamla relationernas formel, som hade blivit f\u00f6r\u00e5ldrad, och d\u00e4r de f\u00f6rkastades av de nya formler som hade b\u00f6rjat ta form inom ramen f\u00f6r den sionistisk-kolonialistiska alliansen. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blandades klasskampen utomordentligt genomg\u00e5ende med det nationella intresset och religi\u00f6sa k\u00e4nslor, och denna blandning br\u00f6t ut inom ramen f\u00f6r den objektiva och subjektiva kris som det arabiska samh\u00e4llet i Palestina genomgick. P\u00e5 grund av ovanst\u00e5ende f\u00f6rblev det palestinska arabiska samh\u00e4llet en f\u00e5nge hos de feodal-klerikala ledarskapen. Med tanke p\u00e5 det sociala och ekonomiska f\u00f6rtryck som var de fattiga palestinska arabernas lott i st\u00e4derna och byarna, var det oundvikligt att den nationalistiska r\u00f6relsen skulle anta avancerade kampformer, anta klassparoller och f\u00f6lja ett handlingsbana som baserades p\u00e5 klassbegrepp. P\u00e5 samma s\u00e4tt var det, inf\u00f6r den fasta och dagligen uttalade alliansen mellan det invaderande samh\u00e4lle som byggts upp av de judiska bos\u00e4ttarna i Palestina och den brittiska kolonialismen, om\u00f6jligt att gl\u00f6mma den kampens i f\u00f6rsta hand nationalistiska karakt\u00e4r. Och med tanke p\u00e5 den fruktansv\u00e4rda religi\u00f6sa gl\u00f6d som l\u00e5g till grund f\u00f6r den sionistiska invasionen av Palestina och som var oskiljaktig fr\u00e5n alla dess manifestationer, var det om\u00f6jligt att den underutvecklade palestinska landsbygden inte skulle praktisera religi\u00f6s fundamentalism som ett uttryck f\u00f6r fientlighet mot den sionistiska koloniala invasionen.<\/p>\n\n\n\n<p>I en kommentar till Svarta Pantrarna-r\u00f6relsens framv\u00e4xt i \u201dIsrael\u201d skriver den hebreiska v\u00e4nstertidskriften Matzpen (nr 5, april 1971):<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Klasskonflikter i Israel tenderar ibland att ta formen av konfessionella konflikter. Klasskonflikter, \u00e4ven n\u00e4r de \u00f6vers\u00e4tts till konfessionalismens spr\u00e5k, har fr\u00e5n b\u00f6rjan legat i sionismens k\u00e4rna.<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Naturligtvis g\u00e4ller detta uttalande i \u00e4nnu h\u00f6gre grad den roll som religionen spelade mot den sionistiska invasionen varandes form av b\u00e5de nationell f\u00f6rf\u00f6ljelse och klassf\u00f6rf\u00f6ljelse. Till exempel:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Ett av sionismens resultat var att firandet av profetens f\u00f6delsedag f\u00f6rvandlades till nationalistiska m\u00f6ten under ledning av muftin i Haifa och poeten Wadi&#8217; al-Bustani och bes\u00f6ktes av alla kristna ledare och notabiliteter, inte en enda jude var inbjuden. P\u00e5 detta s\u00e4tt blev helgonens dagar, b\u00e5de muslimska och kristna, folkliga festivaler med en nationalistisk anstrykning i st\u00e4derna i Palestina.<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>De feodal-klerikala ledarskapen fortsatte att s\u00e4tta sig i spetsen f\u00f6r massornas r\u00f6relse. F\u00f6r detta drog de f\u00f6rdel av den arabiska stadsbourgeoisiens svagheten och av den konflikt som i viss m\u00e5n kokade mellan dem och den brittiska kolonialismen som hade etablerat sitt inflytande genom sin allians med den sionistiska r\u00f6relsen, av sina religi\u00f6sa attribut, av det arabiska proletariatets ringa storlek och svagheten hos dess kommunistparti, som inte bara kontrollerades av judiska ledare utan vars arabiska element hade utsatts f\u00f6r f\u00f6rtryck och hot av det feodala ledarskapet \u00e4nda sedan b\u00f6rjan av tjugotalet. Det var mot denna komplicerade bakgrund, d\u00e4r de sammanfl\u00e4tade och extremt komplicerade konflikterna var i uppblossande, som 1936 \u00e5rs revolt kom i f\u00f6rgrunden i Palestinas historia.<\/p>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading\">Revolten<\/h2>\n\n\n\n<p>Historiker \u00e4r oense om vilken av de olika h\u00e4ndelser som \u00e4gde rum p\u00e5 olika platser som var orsak till utbrottet av 1936 \u00e5rs revolt. Enligt Yehuda Bauer intr\u00e4ffade &#8221;den h\u00e4ndelse som allm\u00e4nt betraktas som starten p\u00e5 1936 \u00e5rs oroligheter&#8221; den 19 april 1936, d\u00e5 palestinsk-arabiska folkmassor i Jaffa angrep judiska f\u00f6rbipasserande.<sup><a id=\"ftnt_ref64\" href=\"#ftnt64\">[64]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Issa al-Sifri<sup><a id=\"ftnt_ref65\" href=\"#ftnt65\">[65]<\/a><\/sup>, Salah Masoud Busir<sup><a id=\"ftnt_ref66\" href=\"#ftnt66\">[66]<\/a><\/sup>&nbsp;och Subhi Yasin<sup><a id=\"ftnt_ref67\" href=\"#ftnt67\">[67]<\/a><\/sup>&nbsp;anser att den f\u00f6rsta gnistan t\u00e4ndes n\u00e4r en ok\u00e4nd grupp palestinska araber (Subhi Yasin beskriver det som en qassamistgrupp med Farhan al-Sa&#8217;udi och Mahmud Dairawi) \u00f6verf\u00f6ll femton bilar p\u00e5 v\u00e4gen fr\u00e5n Anabta och Nur Shams-f\u00e4ngelset, r\u00e5nade deras judiska och arabiska passagerare p\u00e5 deras pengar, medan en av de tre medlemmarna i gruppen h\u00f6ll ett kort tal till de palestinska araberna, som utgjorde majoriteten av passagerarna, d\u00e4r han enligt al-Sifri sade: &#8221;Vi tar era pengar s\u00e5 att vi kan bek\u00e4mpa fienden och f\u00f6rsvara er.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref68\" href=\"#ftnt68\">[68]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Dr Abdul-Wahhab Kayyali menar att den f\u00f6rsta gnistan t\u00e4ndes tidigare \u2013 i februari 1936, d\u00e5 ett bev\u00e4pnat band av palestinska araber omringade en skola som judiska entrepren\u00f6rer byggde i Haifa, med enbart judisk arbetskraft.<sup><a id=\"ftnt_ref69\" href=\"#ftnt69\">[69]<\/a><\/sup>&nbsp;Men alla k\u00e4llor anser med r\u00e4tta att den qassamistiska resningen, som utl\u00f6stes av shejk Izz ad-Din al-Qassam, var den verkliga starten p\u00e5 1936 \u00e5rs revolt.<\/p>\n\n\n\n<p>Men i rapporten fr\u00e5n den kungliga kommissionen (Lord Peel), som Yehuda Bauer betraktar som en av de mer auktoritativa k\u00e4llor som skrivits om Palestina-problemet, f\u00f6rbig\u00e5s (ignoreras) dessa omedelbara orsaker till revoltens utbrott, och utbrottet tillskrivs tv\u00e5 huvudorsaker: arabernas \u00f6nskan att vinna nationellt oberoende och deras motvilja mot, och r\u00e4dsla f\u00f6r, uppr\u00e4ttandet av det &#8221;judiska nationalhemmet&#8221; i Palestina. Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att se att dessa tv\u00e5 orsaker egentligen bara \u00e4r en, och att de ord som anv\u00e4nds f\u00f6r att beskriva dem \u00e4r uppbl\u00e5sta och inte f\u00f6rmedlar n\u00e5gon exakt mening. Lord Peel n\u00e4mner emellertid vad han kallar &#8221;sekund\u00e4ra faktorer&#8221; som bidrog till utbrottet av &#8221;oroligheterna&#8221;. Dessa \u00e4r:<\/p>\n\n\n\n<ul class=\"wp-block-list\">\n<li>Spridningen av den arabiska nationalistiska andan utanf\u00f6r Palestina.<\/li>\n\n\n\n<li>Den \u00f6kande judiska invandringen sedan 1933.<\/li>\n\n\n\n<li>Det faktum att judarna kunde p\u00e5verka den allm\u00e4nna opinionen i Storbritannien.<\/li>\n\n\n\n<li>De palestinska arabernas bristande f\u00f6rtroende f\u00f6r den brittiska regeringens goda avsikter.<\/li>\n\n\n\n<li>De palestinska arabernas r\u00e4dsla f\u00f6r judarnas fortsatta markf\u00f6rv\u00e4rv.<\/li>\n\n\n\n<li>Det faktum att mandatregeringens slutliga m\u00e5l inte var tydliga.<sup><a id=\"ftnt_ref70\" href=\"#ftnt70\">[70]<\/a><\/sup><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n<p>Hur den palestinska nationella r\u00f6relsens d\u00e5varande ledning uppfattade orsakerna kan utl\u00e4sas av de tre slagord som den prydde alla sina krav med. Dessa var f\u00f6ljande:<\/p>\n\n\n\n<ol start=\"1\" class=\"wp-block-list\">\n<li>Ett omedelbart stopp f\u00f6r judisk invandring.<\/li>\n\n\n\n<li>F\u00f6rbud mot att \u00f6verf\u00f6ra \u00e4gander\u00e4tten till palestinsk arabisk mark till judiska bos\u00e4ttare.<\/li>\n\n\n\n<li>Inr\u00e4ttandet av en demokratisk regering i vilken de palestinska araberna skulle ha den st\u00f6rsta andelen i enlighet med deras numer\u00e4ra \u00f6verl\u00e4gsenhet.<sup><a id=\"ftnt_ref71\" href=\"#ftnt71\">[71]<\/a><\/sup><\/li>\n<\/ol>\n\n\n\n<p>Men dessa slagord, i de bombastiska versioner i vilka de upprepades, var helt of\u00f6rm\u00f6gna att uttrycka den verkliga situationen, och i sj\u00e4lva verket var det enda de gjorde i stor utstr\u00e4ckning att vidmakth\u00e5lla det feodala ledarskapets kontroll \u00f6ver den nationalistiska r\u00f6relsen. I sj\u00e4lva verket var den verkliga orsaken till revolten det faktum att de skarpa konflikter som var inblandade i omvandlingen av det palestinska samh\u00e4llet fr\u00e5n ett arabiskt jordbruks-, feodal- och klerikalsamh\u00e4lle till ett sionistiskt (v\u00e4sterl\u00e4ndskt) industriborgerligt samh\u00e4lle hade n\u00e5tt sin kulmen, som vi redan har sett.<\/p>\n\n\n\n<p>Processen att etablera kolonialismens r\u00f6tter och omvandla den fr\u00e5n ett brittiskt mandat till sionistisk bos\u00e4ttarkolonialism n\u00e5dde, som vi har sett, sin kulmen i mitten av trettiotalet, och i sj\u00e4lva verket tvingades ledningen f\u00f6r den palestinska nationalistr\u00f6relsen att anta en viss form av v\u00e4pnad kamp eftersom den inte l\u00e4ngre kunde ut\u00f6va sitt ledarskap vid en tidpunkt d\u00e5 konflikten hade n\u00e5tt avg\u00f6rande proportioner. En rad motstridiga faktorer spelade en roll f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 det palestinska d\u00e5varande ledarskapet att anta den v\u00e4pnade kampens form:<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r det f\u00f6rsta: Izz ad-Din al-Qassam-r\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r det andra: Den serie av misslyckanden som detta ledarskap drabbades av vid en tidpunkt d\u00e5 de stod i spetsen f\u00f6r massr\u00f6relsen, \u00e4ven n\u00e4r det g\u00e4llde de mindre och partiella krav som kolonialisterna vanligtvis inte tvekade att ge efter f\u00f6r, i hopp om att d\u00e4mpa ilskan. (Det tog l\u00e5ng tid f\u00f6r britterna att inse v\u00e4rdet av denna man\u00f6ver, men deras intressen tryggades genom att det fanns kompetenta sionistiska agenter.)<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r det tredje: Sionistiskt v\u00e5ld (de bev\u00e4pnade banden, slagordet &#8221;endast judisk arbetskraft&#8221; etc.) ut\u00f6ver kolonialistiskt v\u00e5ld (det s\u00e4tt p\u00e5 vilket upproret 1929 hade kuvats).<\/p>\n\n\n\n<p>I varje diskussion om revolten 1936-1939 m\u00e5ste en s\u00e4rskild plats reserveras f\u00f6r shejk Izz ad-Din al-Qassam. Trots allt som har skrivits om honom \u00e4r det inte f\u00f6r mycket sagt att denna unika personlighet fortfarande \u00e4r mycket ok\u00e4nd och kommer f\u00f6rmodligen kommer att f\u00f6rbli det. Det mesta som har skrivits om honom har behandlat honom endast fr\u00e5n utsidan och p\u00e5 grund av denna ytlighet i personlighetsstudien har flera judiska historiker inte tvekat att betrakta honom som en &#8221;fanatisk dervisch&#8221;, medan m\u00e5nga v\u00e4sterl\u00e4ndska historiker har ignorerat honom helt och h\u00e5llet. I sj\u00e4lva verket \u00e4r det uppenbart att det \u00e4r of\u00f6rm\u00e5gan att f\u00f6rst\u00e5 det dialektiska sambandet mellan religion och nationalistiska tendenser som ligger bakom f\u00f6rringandet av qassamistr\u00f6relsens betydelse.<\/p>\n\n\n\n<p>Men oavsett vilken syn man har p\u00e5 al-Qassam r\u00e5der det ingen tvekan om att hans r\u00f6relse (12-19 november 1935) utgjorde en v\u00e4ndpunkt i den nationalistiska kampen och spelade en viktig roll i anammandet av en mer avancerad kampform i konfrontation med det traditionella ledarskapet som hade blivit splittrat och oenigt inf\u00f6r den v\u00e4xande kampen.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rmodligen utgjorde al-Qassams personlighet i sig sj\u00e4lv den symboliska m\u00f6tespunkten f\u00f6r den stora massa av sammanl\u00e4nkade faktorer som, f\u00f6r enkelhetens skull, har kommit att kallas \u201dPalestina-problemet\u201d. Det faktum att han var \u201dsyrier\u201d (f\u00f6dd i Jabala i utkanten av Latakia) exemplifierade den arabiska nationalistiska faktorn i kampen. Det faktum att han var azharist (han studerade vid Al-Azhar) exemplifierar den religi\u00f6sa-nationalistiska faktor som Al-Azhar representerade i b\u00f6rjan av seklet. Det faktum att han tidigare hade deltagit i nationalistisk kamp (deltog i det syriska upproret mot fransm\u00e4nnen vid Jabal Horan 1919-1920 och d\u00f6mdes till d\u00f6den) exemplifierade den arabiska kampens enhet. Al-Qassam kom till Haifa 1921 tillsammans med den egyptiske shejken Muammad al-Hanafi och shejken Ali al-Hajj Abid och b\u00f6rjade omedelbart bilda hemliga grupper. Det som \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt i al-Qassams verksamhet \u00e4r hans avancerade organisatoriska intelligens och hans st\u00e5lh\u00e5rda t\u00e5lamod. \u00c5r 1929 v\u00e4grade han att l\u00e5ta sig pressas till att offentligg\u00f6ra att han var v\u00e4pnad, och trots att denna v\u00e4gran ledde till en splittring i organisationen lyckades den h\u00e5lla ihop och f\u00f6rbli hemlig.<\/p>\n\n\n\n<p>Enligt en v\u00e4lk\u00e4nd qassamist hade al-Qassam ett trestegsprogram f\u00f6r sin revolt, psykologisk f\u00f6rberedelse och spridning av en revolution\u00e4r anda, bildandet av hemliga grupper, av kommitt\u00e9er f\u00f6r att samla in bidrag och andra f\u00f6r att k\u00f6pa vapen, av kommitt\u00e9er f\u00f6r utbildning, f\u00f6r s\u00e4kerhet, spionage, propaganda och information och f\u00f6r politiska kontakter \u2013 och slutligen v\u00e4pnad revolt.<sup><a id=\"ftnt_ref72\" href=\"#ftnt72\">[72]<\/a><\/sup>&nbsp;De flesta av dem som k\u00e4nde al-Qassam s\u00e4ger att n\u00e4r han gav sig ut till Ya&#8217;bad-kullarna med 25 av sina m\u00e4n natten till den 12 november 1935, var hans syfte inte att f\u00f6rklara den v\u00e4pnade revolten utan att sprida uppmaningen till revolt, men att en oavsiktlig tr\u00e4ff ledde till att hans n\u00e4rvaro d\u00e4r avsl\u00f6jades, och trots al-Qassams och hans m\u00e4ns heroiska motst\u00e5nd f\u00f6rintades de l\u00e4tt av en brittisk styrka. Det verkar som om shejk al-Qassam, n\u00e4r han ins\u00e5g att han inte l\u00e4ngre kunde utvidga revolten tillsammans med sina kamrater, antog sin ber\u00f6mda slogan: \u201dD\u00f6 som martyrer\u201d. Det \u00e4r tack vare al-Qassam som vi b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5 denna slogan i en \u201dguevaristisk\u201d mening, om vi f\u00e5r anv\u00e4nda det uttrycket, men p\u00e5 den vanliga nationalistiska niv\u00e5n visar de f\u00e5 bevis vi har p\u00e5 al-Qassams upptr\u00e4dande att han var medveten om vikten av sin roll som initiativtagare till en avancerad revolution\u00e4r inriktning.<\/p>\n\n\n\n<p>Denna slogan skulle b\u00e4ra frukt omedelbart. Massorna f\u00f6ljde sin martyrs kropp 10 kilometer till fots till byn Yajur. Men det viktigaste som h\u00e4nde var att de traditionella ledarna avsl\u00f6jades inf\u00f6r den utmaning som shejk al-Qassam utgjorde. Dessa ledare var lika medvetna om utmaningen som det brittiska mandatet var. Enligt en qassamist skickade han n\u00e5gra m\u00e5nader innan al-Qassam gav sig upp i bergen ett brev till Hajj al-Amin al-Hussaini, genom shejk Musa al-Azrawi, f\u00f6r att be honom samordna upprorsf\u00f6rklaringarna i hela landet. Hussaini v\u00e4grade dock med motiveringen att f\u00f6rh\u00e5llandena \u00e4nnu inte var mogna.<sup><a id=\"ftnt_ref73\" href=\"#ftnt73\">[73]<\/a><\/sup>&nbsp;N\u00e4r al-Qassam d\u00f6dades bes\u00f6ktes hans begravning endast av fattiga m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n<p>Ledarna intog en likgiltig attityd, vilket de snart ins\u00e5g var ett misstag. D\u00f6dandet av al-Qassam var n\u00e4mligen en h\u00e4ndelse av enast\u00e5ende betydelse som de inte hade r\u00e5d att ignorera. Ett bevis p\u00e5 detta \u00e4r att representanter f\u00f6r de fem palestinska partierna bes\u00f6kte den brittiske h\u00f6gkommissarien endast sex dagar efter mordet p\u00e5 al-Qassam och \u00f6verl\u00e4mnade ett utomordentligt fr\u00e4ckt memorandum, i vilket de medgav att<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">om de inte fick ett svar p\u00e5 detta memorandum som kunde betraktas som allm\u00e4nt tillfredsst\u00e4llande, skulle de f\u00f6rlora allt sitt inflytande \u00f6ver sina anh\u00e4ngare, extremistiska och oansvariga \u00e5sikter skulle r\u00e5da och situationen skulle f\u00f6rv\u00e4rras.<sup><a id=\"ftnt_ref74\" href=\"#ftnt74\">[74]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>De ville uppenbart utnyttja fenomenet al-Qassam f\u00f6r att g\u00f6ra det m\u00f6jligt f\u00f6r dem att ta ett steg bak\u00e5t. Men genom sitt val av kampform hade al-Qassam gjort det om\u00f6jligt f\u00f6r dem att retirera, och det \u00e4r i sj\u00e4lva verket detta som f\u00f6rklarar skillnaden mellan de palestinska ledarnas inst\u00e4llning till mordet p\u00e5 shejk al-Qassam omedelbart efter det att det intr\u00e4ffat, och den inst\u00e4llning de intog vid den ceremoni som h\u00f6lls p\u00e5 den fyrtionde dagen efter hans d\u00f6d. Under dessa fyrtio dagar uppt\u00e4ckte de att om de inte f\u00f6rs\u00f6kte rida p\u00e5 den stora v\u00e5g som hade satts i r\u00f6relse av al-Qassam, skulle den sluka dem. De kastade d\u00e4rf\u00f6r av sig den likgiltighet som de hade visat vid hans begravning och deltog i demonstrationerna och talen vid fyrtiodagarsceremonin.<\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r uppenbart att Hajj Amin al-Hussaini skulle f\u00f6rbli medveten om detta kryph\u00e5l p\u00e5 senare dagar. \u00c4nnu mer \u00e4n tjugo \u00e5r senare f\u00f6rs\u00f6kte tidskriften Filastin, arabiska h\u00f6gre utskottets spr\u00e5kr\u00f6r, ge intrycket att qassamistr\u00f6relsen inte var n\u00e5got annat \u00e4n en del av den r\u00f6relse som leddes av muftin, och att den senare och al-Qassam hade varit &#8221;personliga v\u00e4nner&#8221;.<sup><a id=\"ftnt_ref75\" href=\"#ftnt75\">[75]<\/a><\/sup>&nbsp;Vad g\u00e4ller britterna ber\u00e4ttade de historien om al-Qassam i den rapport om incidenterna 1935 som de l\u00e4mnade till Gen\u00e8ve p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Det fanns utbredda rykten om att ett terroristg\u00e4ng hade bildats inspirerade av politiska och religi\u00f6sa faktorer, och den 7 november 1935 f\u00f6ljde en polisinspekt\u00f6r och en konstapel upp en st\u00f6ld i bergen i Nasaretdistriktet, n\u00e4r tv\u00e5 ok\u00e4nda personer sk\u00f6t mot dem och d\u00f6dade inspekt\u00f6ren \u2026 Denna incident ledde snart till uppt\u00e4ckten av ett g\u00e4ng som opererade i grannskapet under ledning av Izz ad-Din al-Qassam, en politisk flykting fr\u00e5n Syrien som \u00e5tnj\u00f6t stor prestige som religi\u00f6s ledare. Han hade varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r starka misstankar n\u00e5gra \u00e5r tidigare och det sades att han hade varit inblandad i terroristaktiviteter. \u2026 Shejk al-Qassams begravning i Haifa bes\u00f6ktes av mycket stora folkmassor, och trots att inflytelserika muslimer f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla ordning f\u00f6rekom demonstrationer och stenkastning. Al-Qassams d\u00f6d v\u00e4ckte en v\u00e5g av starka k\u00e4nslor i politiska och andra kretsar i landet och de arabiska tidningarna var eniga om att kalla honom martyr i de artiklar de skrev om honom.<sup><a id=\"ftnt_ref76\" href=\"#ftnt76\">[76]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>\u00c4ven britterna var medvetna om den utmaning som mordet p\u00e5 al-Qassam innebar och \u00e4ven de f\u00f6rs\u00f6kte vrida klockan tillbaka, vilket framg\u00e5r av den uppfattning som h\u00f6gkommissarien gav uttryck f\u00f6r i ett brev till ministern f\u00f6r kolonierna. I detta brev sade han att om de arabiska ledarnas krav inte uppfylldes, &#8221;skulle de f\u00f6rlora allt sitt inflytande och alla m\u00f6jligheter till pacificering med de m\u00e5ttfulla medel han f\u00f6reslog skulle f\u00f6rsvinna&#8221;.<sup><a id=\"ftnt_ref77\" href=\"#ftnt77\">[77]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Men det var om\u00f6jligt att vrida klockan tillbaka, f\u00f6r den qassamistiska r\u00f6relsen var i sj\u00e4lva verket ett uttryck f\u00f6r det naturliga m\u00f6nster som kunde hantera konfliktens upptrappning och l\u00f6sa den. Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n detta avspeglades i ett antal kommitt\u00e9er och grupperingar, s\u00e5 att det traditionella ledarskapet tvingades v\u00e4lja mellan att konfrontera denna eskalerande kampvilja bland massorna eller att kv\u00e4va deras vilja och l\u00e4gga dem under sin kontroll.<\/p>\n\n\n\n<p>\u00c4ven om britterna agerade snabbt och f\u00f6reslog en lagstiftande f\u00f6rsamling och diskuterade att stoppa markf\u00f6rs\u00e4ljningen, var det f\u00f6r sent: Den sionistiska r\u00f6relsen, vars vilja b\u00f6rjade utkristalliseras mycket starkt vid denna tid, spelade sin roll i att minska det brittiska erbjudandets effektivitet. Ledningen f\u00f6r den palestinska nationalistr\u00f6relsen hade \u00e4nnu inte best\u00e4mt sig f\u00f6r sin inst\u00e4llning, utan var utomordentligt vacklande, och fram till den 2 april 1936 var f\u00f6retr\u00e4darna f\u00f6r de palestinska partierna beredda att bilda en delegation som skulle \u00e5ka till London f\u00f6r att framf\u00f6ra sina synpunkter till den brittiska regeringen. Men saker och ting exploderade innan ledarna f\u00f6r den nationalistiska r\u00f6relsen hade t\u00e4nkt sig, och n\u00e4r de f\u00f6rsta l\u00e5gorna t\u00e4ndes i Jaffa i februari 1936 trodde ledarna f\u00f6r den palestinska nationalistr\u00f6relsen att de fortfarande kunde f\u00e5 partiella eftergifter fr\u00e5n Storbritannien genom f\u00f6rhandlingar.<\/p>\n\n\n\n<p>Men de blev \u00f6verraskade av de f\u00f6ljande h\u00e4ndelserna. Alla som var n\u00e4ra f\u00f6rknippade med h\u00e4ndelserna i april 1936 medger att utbrottet av v\u00e5ld och civil olydnad var spontant och att, med undantag f\u00f6r de handlingar som anstiftades av de \u00f6verlevande qassamisterna, allt som h\u00e4nde var ett spontant uttryck f\u00f6r den kritiska niv\u00e5 som konflikten hade n\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\n<p>\u00c4ven n\u00e4r generalstrejken utlystes den 19 april 1936 sl\u00e4pade ledarskapet f\u00f6r den nationalistiska r\u00f6relsen efter. De hann dock snart hoppa p\u00e5 t\u00e5get innan det l\u00e4mnade dem bakom sig, och lyckades, av de sk\u00e4l som redan n\u00e4mnts i v\u00e5r analys av den sociopolitiska situationen i Palestina, dominera den nationalistiska r\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n<p>Ur organisatorisk synvinkel representerades den palestinska nationalistr\u00f6relsen av ett antal partier, av vilka de flesta var kvarlevor av de anti-ottomanska r\u00f6relser som hade uppst\u00e5tt i b\u00f6rjan av seklet. Detta innebar dels att de inte hade f\u00f6rt n\u00e5gon sj\u00e4lvst\u00e4ndighetskamp (som till exempel i Egypten), dels att de inte var mer \u00e4n allm\u00e4nna ramar utan best\u00e4mda principer, styrda av grupper av notabiliteter och beroende av lojaliteter som hade sin grund i och h\u00e4rr\u00f6rde fr\u00e5n det inflytande de \u00e5tnj\u00f6t som religi\u00f6sa eller feodala ledare eller framst\u00e5ende samh\u00e4llsmedlemmar; de var inte partier med organiserade baser.<\/p>\n\n\n\n<p>Bortsett fr\u00e5n al-Qassam sj\u00e4lv (och kommunisterna, naturligtvis) hade ingen av ledarna f\u00f6r den palestinska nationalistr\u00f6relsen vid denna tid n\u00e5gon organisationsf\u00f6rm\u00e5ga; inte ens Hajj Amin al-Hussaini, som hade ovanliga administrativa f\u00f6rm\u00e5gor, hade n\u00e5gon uppfattning om hur organisation skulle till\u00e4mpas i kampen. Det organisatoriska ansvaret grundades oftast p\u00e5 individuella talanger i underkommitt\u00e9erna och bland mellanskikten. Men de var oftast of\u00f6rm\u00f6gna att omvandla sina f\u00f6rm\u00e5gor till politik. Inf\u00f6r revolten var situationen f\u00f6r f\u00f6retr\u00e4darna f\u00f6r den nationalistiska r\u00f6relsen i Palestina som f\u00f6ljer: efter uppl\u00f6sningen av det arabiska verkst\u00e4llande utskottet i augusti 1934 uppstod sex grupper:<\/p>\n\n\n\n<ol start=\"1\" class=\"wp-block-list\">\n<li>Palestinska arabpartiet, i maj 1935, under ledning av Jamal al-Hussaini; det f\u00f6rkroppsligade mer eller mindre muftins politik och representerade feodalisterna och stora k\u00f6pm\u00e4n i st\u00e4derna.<\/li>\n\n\n\n<li>Partiet f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvar, som leddes av Raghib al-Nashashibi; grundat i december 1934 representerade det den nya urbana bourgeoisien och de h\u00f6gre tj\u00e4nstem\u00e4nnen.<\/li>\n\n\n\n<li>Sj\u00e4lvst\u00e4ndighetspartiet, som hade grundats 1932, med Auni Abd al-Hadl i spetsen. Det omfattade de intellektuella, mellanbourgeoisin och vissa sektorer av sm\u00e5bourgeoisin; detta bidrog till att dess v\u00e4nsterflygel spelade en s\u00e4rskild roll.<\/li>\n\n\n\n<li>Reformpartiet, som grundades av Dr Husain al-Khalidi i augusti 1935, representerade ett antal intellektuella.<\/li>\n\n\n\n<li>Nationella blocket, som leddes av Abd al-Latif Salah.<\/li>\n\n\n\n<li>Palestinska ungdomspartiet, som leddes av Ya&#8217;qub al-Ghusain.<\/li>\n<\/ol>\n\n\n\n<p>Denna m\u00e5ngfald var rent ytlig; den var inte ett klart och tydligt uttryck f\u00f6r klasskonfigurationen i landet. Den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten av massorna var inte representerade (enligt Nevill Barbour var 90 % av revolution\u00e4rerna b\u00f6nder som betraktade sig sj\u00e4lva som frivilliga).<\/p>\n\n\n\n<p>En blick p\u00e5 klasstrukturen i Palestina 1931 visar att 59 % av de palestinska araberna var b\u00f6nder (19,1 % av judarna), 12,9 % av araberna arbetade inom byggnadsindustrin och gruvdriften (30,6 % av judarna). 6 % av de palestinska araberna arbetade inom kommunikationsv\u00e4sendet, 8,4 % inom handeln, 1,3 % inom administrationen etc.<sup><a id=\"ftnt_ref78\" href=\"#ftnt78\">[78]<\/a><\/sup>&nbsp;Detta inneb\u00e4r att den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten av befolkningen inte var representerad i dessa partier som, \u00e4ven om de representerade de feodala och religi\u00f6sa ledarna, st\u00e4dernas kompradorer och vissa delar av de intellektuella, alltid var underst\u00e4llda muftins och hans klass ledarskap, som representerade de feodala och klerikala ledarna och var mer nationalistiska \u00e4n det ledarskap som representerade st\u00e4dernas borgarklass. Den senare representerades av effendis vid en tidpunkt d\u00e5 de b\u00f6rjade investera sina pengar i industrin (denna trend blev mer uttalad efter nederlaget f\u00f6r revolten 1936-1939).<\/p>\n\n\n\n<p>Sm\u00e5bourgeoisin i allm\u00e4nhet (sm\u00e5handlare, butiksinnehavare, l\u00e4rare, statstj\u00e4nstem\u00e4n och hantverkare) hade inget ledarskap. Som klass hade de inte haft n\u00e5got inflytande och ingen betydelse under den turkiska regimen, som var beroende av effendiklassen, som turkarna gav r\u00e4tten till lokalt styre, p\u00e5 grund av att den hade vuxit fram tillsammans med den feodala aristokratin.<\/p>\n\n\n\n<p>Arbetarr\u00f6relsen var nyetablerad och svag och utsattes d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r f\u00f6rtryck fr\u00e5n myndigheterna, f\u00f6rkrossande konkurrens fr\u00e5n det judiska proletariatet och borgarklassen och f\u00f6rf\u00f6ljelse fr\u00e5n ledarna f\u00f6r den arabiska nationalistr\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n<p>Innan det arabiska h\u00f6gre utskottet bildades med Hajj Amin al-Hussaini i spetsen den 25 april 1936 hade Jamal al-Hussaini, ledaren f\u00f6r arabpartiet, varit missn\u00f6jd med folkets v\u00e4xande uppfattning att engelsm\u00e4nnen var den verkliga fienden och att partiet f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvar, som f\u00f6rst och fr\u00e4mst representerade den v\u00e4xande kompradorklassen i st\u00e4derna, inte var riktigt l\u00e4mpad f\u00f6r en \u00f6ppen sammandrabbning med engelsm\u00e4nnen.<\/p>\n\n\n\n<p>Bara tv\u00e5 dagar tidigare, den 23 april 1936, hade Weizmann, ledaren f\u00f6r den sionistiska r\u00f6relsen, h\u00e5llit ett tal i Tel Aviv d\u00e4r han beskrev den arabisk-sionistiska kampen, som b\u00f6rjade bryta ut, som en kamp mellan destruktiva och konstruktiva element, och d\u00e4rmed satte de sionistiska styrkorna p\u00e5 plats som kolonialismens instrument inf\u00f6r den v\u00e4pnade sammandrabbningen. Detta var l\u00e4get p\u00e5 b\u00e5da sidor av f\u00e4ltet inf\u00f6r revolten!<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 landsbygden antog revolten formen av civil olydnad och v\u00e4pnat uppror. Hundratals bev\u00e4pnade m\u00e4n str\u00f6mmade till f\u00f6r att ansluta sig till de band som hade b\u00f6rjat sprida sig i bergen. V\u00e4gran att betala skatter beslutades vid den konferens som h\u00f6lls i h\u00f6gskolan Raudat al-Ma&#8217;aref al-Wataniya i Jerusalem den 7 maj 1936 och d\u00e4r deltog cirka 150 delegater som representerade araberna i Palestina. En genomg\u00e5ng av namnen p\u00e5 delegaterna som Issa al-Sifri<sup><a id=\"ftnt_ref79\" href=\"#ftnt79\">[79]<\/a><\/sup>&nbsp;har gjort visar att det var vid denna konferens som massr\u00f6relsens ledning ansl\u00f6t sig till en obetydlig allians med de feodala-religi\u00f6sa ledarskapen, st\u00e4dernas kommersiella borgarklass och ett begr\u00e4nsat antal intellektuella. Den resolution som antogs av denna konferens var kortfattad, men den var en tydlig illustration av hur l\u00e5ngt ett ledarskap av detta slag kunde n\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Konferensen beslutade enh\u00e4lligt att tillk\u00e4nnage att inga skatter kommer att betalas fr\u00e5n och med den 15 maj 1936 om den brittiska regeringen inte g\u00f6r en radikal f\u00f6r\u00e4ndring av sin politik genom att stoppa den judiska invandringen.<\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Det brittiska svaret p\u00e5 civil olydnad och v\u00e4pnat uppror var att sl\u00e5 till mot tv\u00e5 nyckelpunkter: den f\u00f6rsta var den organisatoriska kadern som f\u00f6r det mesta var mer revolution\u00e4r \u00e4n ledarskapet, och den andra var de fattiga massorna som hade deltagit i upproret och som i sj\u00e4lva verket inte hade n\u00e5got annat \u00e4n sina egna vapen att skydda sig med.<\/p>\n\n\n\n<p>Detta f\u00f6rklarar i h\u00f6g grad varf\u00f6r de enda tv\u00e5 personer som var j\u00e4mf\u00f6relsevis skickliga p\u00e5 att organisera \u2013 Auni Abed el-Hadi och Mohammad Azat Darwazeh \u2013 greps, medan resten varken greps eller utsattes f\u00f6r trakasserier i en s\u00e5dan utstr\u00e4ckning att de blev helt handlingsf\u00f6rlamade. Detta framg\u00e5r av det faktum att 61 araber som var ansvariga f\u00f6r att organisera strejken (den mellersta kadern) greps den 23 maj. Dessa gripanden hindrade dock inte Storbritannien fr\u00e5n att ge fyra av revoltens ledare, Jamal al-Hussaini, Shibli al-Jamal, Abd al-Latif Salah och Dr Izzat Tannus, tillst\u00e5nd att resa till London och tr\u00e4ffa ministern f\u00f6r kolonierna, vilket skedde den 12 juni. Det fanns inget ovanligt med denna h\u00e4ndelse, som st\u00e4ndigt skulle upprepas under de f\u00f6ljande m\u00e5naderna och \u00e5ren. Den brittiske h\u00f6gkommissarien hade med stor tillfredsst\u00e4llelse konstaterat att &#8221;fredagspredikningarna var mycket mer m\u00e5ttfulla \u00e4n jag hade v\u00e4ntat mig, vid en tidpunkt d\u00e5 k\u00e4nslorna \u00e4r s\u00e5 starka. Detta berodde fr\u00e4mst p\u00e5 muftin&#8221;.<sup><a id=\"ftnt_ref80\" href=\"#ftnt80\">[80]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Redan fr\u00e5n b\u00f6rjan hade situationen varit den att ledarskapet f\u00f6r den palestinska nationalistr\u00f6relsen betraktade massornas revolt som enbart avsedd att ut\u00f6va p\u00e5tryckningar p\u00e5 den brittiska kolonialismen i syfte att f\u00f6rb\u00e4ttra massornas villkor som klass. Britterna var djupt medvetna om detta faktum och agerade i enlighet med det. De gjorde sig emellertid inte besv\u00e4ret att ge denna klass de eftergifter den \u00f6nskade; London framh\u00e4rdade i att uppfylla sina \u00e5taganden n\u00e4r det g\u00e4llde att \u00f6verl\u00e4mna det koloniala arvet i Palestina till den sionistiska r\u00f6relsen, och det var dessutom under revoltens \u00e5r \u2013 1936-1939 \u2013 som den brittiska kolonialismen lade hela sin tyngd p\u00e5 att utf\u00f6ra uppgiften att st\u00f6dja den sionistiska n\u00e4rvaron och s\u00e4tta den p\u00e5 f\u00f6tter, som vi ska se senare.<\/p>\n\n\n\n<p>Britterna lyckades uppn\u00e5 detta p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt: genom att sl\u00e5 ner p\u00e5 de fattiga bonderevolution\u00e4rerna med exempell\u00f6st v\u00e5ld och genom att utnyttja sitt omfattande inflytande \u00f6ver de arabiska regimerna, vilka spelade en viktig roll i revoltens likvidering.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r det f\u00f6rsta: De brittiska undantagsbest\u00e4mmelserna spelade en effektiv roll. AI-Sifri citerar en grupp domar som avkunnades vid den tiden f\u00f6r att visa hur or\u00e4ttvisa dessa best\u00e4mmelser var:<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">Sex \u00e5rs f\u00e4ngelse f\u00f6r innehav av en revolver, 12 \u00e5r f\u00f6r innehav av en bomb, fem \u00e5r med straffarbete f\u00f6r innehav av 12 kulor, \u00e5tta m\u00e5nader f\u00f6r att ha misslett en avdelning soldater, nio \u00e5r f\u00f6r innehav av spr\u00e4ng\u00e4mnen, fem \u00e5r f\u00f6r att ha f\u00f6rs\u00f6kt k\u00f6pa ammunition av soldater, tv\u00e5 veckors f\u00e4ngelse f\u00f6r innehav av en k\u00e4pp \u2026 etc.<sup><a id=\"ftnt_ref81\" href=\"#ftnt81\">[81]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Enligt en brittisk uppskattning som l\u00e4mnades till Nationernas F\u00f6rbund var antalet palestinska araber som d\u00f6dades i 1936 \u00e5rs revolt omkring tusen, ut\u00f6ver s\u00e5rade, saknade och internerade. Britterna anv\u00e4nde sig av husspr\u00e4ngningar i stor skala. F\u00f6rutom att spr\u00e4nga och f\u00f6rst\u00f6ra en del av staden Jaffa (18 juni 1936) d\u00e4r antalet spr\u00e4ngda hus uppskattades till 220 och antalet heml\u00f6sa till 6 000 personer demolerades hundra hyddor i Jabalia, 300 i Abu Kabir, 350 i Sheikh Murad och 75 i Arab al-Daudi. Det \u00e4r uppenbart att inv\u00e5narna i de kvarter som f\u00f6rst\u00f6rdes i Jaffa och i de hyddor som f\u00f6rst\u00f6rdes i utkanterna var fattiga b\u00f6nder som hade l\u00e4mnat landet f\u00f6r staden. I byarna, enligt al-Sifris uppskattning, spr\u00e4ngdes 143 hus av sk\u00e4l som hade direkt samband med revolten.<sup><a id=\"ftnt_ref82\" href=\"#ftnt82\">[82]<\/a><\/sup>&nbsp;Dessa hus tillh\u00f6rde fattiga b\u00f6nder, n\u00e5gra medelstora b\u00f6nder och ett mycket litet antal feodala familjer.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r det andra: Emir Abdullah av Transjordanien<sup><a id=\"ftnt_ref83\" href=\"#ftnt83\">[83]<\/a><\/sup>&nbsp;och Nuri al-Sa\u2019id av Irak b\u00f6rjade vidta \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att medla med det arabiska h\u00f6gre utskottet. Men deras medling misslyckades, trots ledarskapets beredvillighet att acceptera deras goda erbjudanden. Men massornas r\u00f6relse var \u00e4nnu inte redo att domesticeras 1936, \u00e4ven om dessa kontakter hade en negativ effekt p\u00e5 revolten och gav en k\u00e4nsla av att den konflikt som d\u00e5 p\u00e5gick var m\u00f6jlig att l\u00f6sa. Och i sj\u00e4lva verket skulle detta initiativ, som b\u00f6rjade med ett misslyckande, bli helt framg\u00e5ngsrikt i oktober samma \u00e5r, bara cirka sju veckor senare.<\/p>\n\n\n\n<p>Inte f\u00f6r att dessa kontakter var den enda form som dialektiken i relationerna mellan Palestina och de angr\u00e4nsande arabl\u00e4nderna antog. Denna dialektik var mer komplicerad och \u00e5terspeglade konflikternas komplexitet. Vi har redan sett vad al-Qassam representerade p\u00e5 detta omr\u00e5de; och i sj\u00e4lva verket fortsatte det qassamistiska fenomenet i denna mening att existera. Ett stort antal arabiska frihetsk\u00e4mpar str\u00f6mmade in i Palestina; bland dem fanns Sa&#8217;id al-As, som d\u00f6dades i oktober 1936, shejk Muhammad al-Ashmar och m\u00e5nga andra. I denna tillstr\u00f6mning ingick ocks\u00e5 ett antal \u00e4ventyrliga nationalistiska officerare, av vilka den mest framtr\u00e4dande var Fauzi al-Qawuqji, som kort efter att ha anl\u00e4nt till Palestina i spetsen f\u00f6r en liten grupp i augusti 1936 utropade sig till revoltens \u00f6verbef\u00e4lhavare. \u00c4ven om dessa k\u00e4mpar f\u00f6rb\u00e4ttrade och utvidgade rebellernas taktik, fortsatte den st\u00f6rsta delen av b\u00f6rdan av landsbygdens revolution\u00e4ra v\u00e5ld och st\u00e4dernas kommandoaktioner att b\u00e4ras av de egendomsl\u00f6sa b\u00f6nderna. I sj\u00e4lva verket var det de \u201dofficerare\u201d som uppstod ur b\u00f6ndernas egna led som fortsatte att spela huvudrollen, men de flesta av dem var underst\u00e4llda al-Muftis ledarskap. De representerade ocks\u00e5 legendarisk heroism f\u00f6r revolutionens massor.<\/p>\n\n\n\n<p>De brittiska tj\u00e4nstem\u00e4nnen i Palestina inte helt h\u00f6ll med om Londons politik med h\u00e4mningsl\u00f6s st\u00f6d till den sionistiska r\u00f6relsen och tyckte de att det fanns utrymme f\u00f6r ett arabiskt klassledarskap vars intressen inte var kopplade till revolten och kunde samarbeta med kolonialismen. Trots detta best\u00e4mde sig Storbritannien slutligen f\u00f6r, som det verkar, den 19 juni 1936, \u201dvikten av den organiska l\u00e4nken mellan s\u00e4kerheten f\u00f6r brittiska intressen och sionismens framg\u00e5ng i Palestina\u201d.<sup><a id=\"ftnt_ref84\" href=\"#ftnt84\">[84]<\/a><\/sup>&nbsp;Storbritannien beslutade att st\u00e4rka sina styrkor i Palestina och att \u00f6ka de repressiva \u00e5tg\u00e4rderna.<\/p>\n\n\n\n<p>Skr\u00e4mda av detta beslut vacklade ledarskapet f\u00f6r den palestinska nationalistr\u00f6relsen och tappade modet. Hajj Amin al-Hussaini, Raghib Nashashibi och Auni Abd al-Hadi skyndade sig att tr\u00e4ffa den brittiske h\u00f6gkommissarien, och det framg\u00e5r tydligt av rapporter som han skickade till sin regering vid den tidpunkten att de bekr\u00e4ftade att de var beredda att avsluta revolten om de arabiska kungarna bad dem att g\u00f6ra det. De v\u00e5gade dock inte erk\u00e4nna f\u00f6r massorna att de var upphovsm\u00e4nnen till denna sn\u00e5riga plan, och f\u00f6rnekade det upprepade g\u00e5nger. Efter detta str\u00f6mmade ett stort antal brittiska trupper, uppskattningsvis tjugotusen, in i Palestina, och den 30 september 1936, n\u00e4r de alla hade anl\u00e4nt, utf\u00e4rdades ett dekret om undantagstillst\u00e5nd. Mandatets myndigheter intensifierade sin politik av obeveklig repression, och september och oktober bevittnade strider av st\u00f6rsta v\u00e5ldsamhet \u2013 de sista striderna, i sj\u00e4lva verket, som t\u00e4ckte n\u00e4stan hela Palestina.<\/p>\n\n\n\n<p>Den 11 oktober 1936 publicerade arabiska h\u00f6gre utskottet ett uttalande som uppmanade till ett slut p\u00e5 strejken och d\u00e4rmed revolten: &#8221;Eftersom underkastelse under deras majest\u00e4ters och h\u00f6gheters, de arabiska kungarnas, vilja och att f\u00f6lja deras \u00f6nskem\u00e5l \u00e4r ett av v\u00e5ra arabiska traditionella arv, och eftersom arabiska h\u00f6gre utskottet \u00e4r fast \u00f6vertygat om att deras majest\u00e4ter och h\u00f6gheter endast skulle ge order som \u00e4r i \u00f6verensst\u00e4mmelse med deras s\u00f6ners intressen och i syfte att skydda deras r\u00e4ttigheter; uppmanar det arabiska h\u00f6gre utskottet, i lydnad till deras majest\u00e4ters och h\u00f6gheters, kungarnas och emirernas, \u00f6nskningar och utifr\u00e5n sin tro p\u00e5 den stora f\u00f6rdel som kommer att bli resultatet av deras medling och samarbete, det \u00e4dla arabiska folket att avsluta strejken och oroligheterna, i lydnad mot dessa order, vars enda syfte \u00e4r arabernas intressen.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref85\" href=\"#ftnt85\">[85]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Exakt en m\u00e5nad senare (den 11 november 1936) meddelade &#8221;Generalkommandot f\u00f6r det arabiska upproret i s\u00f6dra Syrien-Palestina&#8221; att det &#8221;uppmanar till att alla v\u00e5ldshandlingar upph\u00f6r helt och h\u00e5llet, och att det inte f\u00e5r f\u00f6rekomma n\u00e5gra provokationer som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kan st\u00f6ra atmosf\u00e4ren i f\u00f6rhandlingarna, som den arabiska nationen hoppas ska lyckas och ge landet dess fulla r\u00e4ttigheter.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref86\" href=\"#ftnt86\">[86]<\/a><\/sup>&nbsp;Tio dagar senare utf\u00e4rdade samma kommando ett nytt uttalande d\u00e4r man f\u00f6rklarade att man hade &#8221;l\u00e4mnat f\u00e4ltet, utifr\u00e5n sitt f\u00f6rtroende f\u00f6r de arabiska kungarnas och emirernas garantier och f\u00f6r att skydda f\u00f6rhandlingarnas s\u00e4kerhet&#8221;.<sup><a id=\"ftnt_ref87\" href=\"#ftnt87\">[87]<\/a><\/sup>&nbsp;Som Jamil al-Shuqairi s\u00e4ger: &#8221;S\u00e5, i lydnad mot kungarnas och emirernas order, avbl\u00e5stes strejken, och revoltens aktiviteter upph\u00f6rde inom tv\u00e5 timmar efter det att uppropet publicerats&#8221;.<sup><a id=\"ftnt_ref88\" href=\"#ftnt88\">[88]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Trots att Storbritannien vid denna tid utmanade de palestinska ledarskapen p\u00e5 just den punkt d\u00e4r de hade lurat massorna \u2013 fr\u00e5gan om judisk invandring till Palestina \u2013 och trots att dessa ledare beslutade att bojkotta den kungliga kommissionen (Peel-kommissionen), tvingade de arabiska kungarna och emirerna dessa ledare att lyda dem f\u00f6r andra g\u00e5ngen p\u00e5 mindre \u00e4n tre m\u00e5nader. Kung Abdul Aziz Al Sa&#8217;ud och kung Ghazi skrev brev till Hajj Amin al-Hussaini och sade: &#8221;Med tanke p\u00e5 v\u00e5rt f\u00f6rtroende f\u00f6r den brittiska regeringens goda avsikter att skipa r\u00e4ttvisa mot araberna, \u00e4r det v\u00e5r \u00e5sikt att ert intresse kr\u00e4ver att ni tr\u00e4ffar den kungliga kommissionen&#8221;. I sj\u00e4lva verket splittrade denna h\u00e4ndelse, som verkar trivial, alliansen i den nationalistiska r\u00f6relsens ledning, eftersom krafterna till h\u00f6ger om Hajj Amin al-Hussaini, ledda av partiet f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvar, omedelbart motsatte sig beslutet att bojkotta Peel-kommissionen och gav m\u00e5nga indikationer p\u00e5 sin \u00f6nskan att acceptera den uppg\u00f6relse som Storbritannien skulle f\u00f6resl\u00e5. Ledarna f\u00f6r detta parti, som huvudsakligen representerade effendis i st\u00e4derna, f\u00f6rlitade sig p\u00e5 det missn\u00f6je som de stora k\u00f6pm\u00e4nnen i st\u00e4derna k\u00e4nde efter generalstrejken och p\u00e5 att den urbana borgarklassen, som var beroende av n\u00e4ra ekonomiska f\u00f6rbindelser i form av agenturer fr\u00e5n brittiska och ibland judiska industrif\u00f6retag, upplevde sina intressen hotade.<\/p>\n\n\n\n<p>De arabiska regimerna, s\u00e4rskilt den i Transjordanien, st\u00f6dde starkt denna h\u00f6gerflygel, och Hajj Amin al Hussaini och vad han representerade hade ingen ben\u00e4genhet att v\u00e4nda sig till v\u00e4nsterfronten som han i sj\u00e4lva verket hade b\u00f6rjat likvidera. Hans inst\u00e4llning blev d\u00e4rf\u00f6r alltmer vacklande och tveksam, och det stod klart att han hade hamnat i ett l\u00e4ge d\u00e4r han inte kunde ta ett enda steg fram\u00e5t med revolten och d\u00e4r en retr\u00e4tt inte heller l\u00e4ngre kunde vara till n\u00e5gon nytta f\u00f6r honom. Men n\u00e4r britterna trodde att de nu skulle kunna \u00e5stadkomma en politisk likvidering av muftin under den lugna period som f\u00f6ljde p\u00e5 strejkens slut uppt\u00e4ckte de att detta inte var fallet och att muftins h\u00f6gerflygel fortfarande var alldeles f\u00f6r svag f\u00f6r att kunna kontrollera situationen. Den brittiske h\u00f6gkommissarien, Arthur Wauchope, fortsatte att slugt inse hur stor roll muftin kunde spela medan han var begr\u00e4nsad till positionen mellan partiet f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvar p\u00e5 sin h\u00f6gra sida och sj\u00e4lvst\u00e4ndighetspartiet (dess v\u00e4nsterflygel) och de unga intellektuellas r\u00f6relser p\u00e5 sin v\u00e4nstra sida. Denne h\u00f6gkommissarie ins\u00e5g Storbritanniens m\u00f6jlighet att dra f\u00f6rdel av den breda marginalen mellan &#8221;inflexibiliteten (envisheten) hos byborna som gjorde motst\u00e5nd i sex m\u00e5nader p\u00e5 magra l\u00f6ner men inte h\u00e4ngav sig \u00e5t plundring&#8221; och &#8221;svagheten eller avsaknaden av stora ledaregenskaper hos (det arabiska h\u00f6gre) utskottets medlemmar.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref89\" href=\"#ftnt89\">[89]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Riktigheten i h\u00f6gkommissariens uppfattning om den begr\u00e4nsade roll som muftins h\u00f6gerflygel kunde spela visades n\u00e4r partiet f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvar misslyckades med att ta en otvetydig st\u00e4llning mot Peel-kommissionens rapport, som publicerades den 7 juli 1937 och som rekommenderade uppdelning av landet och uppr\u00e4ttandet av en judisk stat. Samtidigt stod det klart att h\u00f6gkommissariens r\u00e4dsla f\u00f6r att p\u00e5tryckningar fr\u00e5n muftins v\u00e4nsterflygel skulle f\u00e5 honom att \u00f6verge sin moderata h\u00e5llning inte var grundl\u00f6s. Dessa p\u00e5tryckningar kom emellertid inte fr\u00e5n det h\u00e5ll som h\u00f6gkommissarien hade v\u00e4ntat sig, utan fr\u00e5n den mellankader som fortfarande var representerad i de nationella kommitt\u00e9erna, och som dagligen representerades av grupper av egendomsl\u00f6sa b\u00f6nder och arbetsl\u00f6sa arbetare i st\u00e4derna och p\u00e5 landsbygden.<\/p>\n\n\n\n<p>Muftins enda utv\u00e4g var s\u00e5ledes att fly. Han undgick att bli arresterad genom att ta sin tillflykt till Haram al-Sharif, men h\u00e4ndelserna tvingade honom till en position som han inte hade kunnat inta ett \u00e5r tidigare. I september 1937 sk\u00f6ts Lewis Andrews, distriktskommissarie i Galil\u00e9en, till d\u00f6ds av fyra bev\u00e4pnade kommandosoldater utanf\u00f6r den anglikanska kyrkan i Nasaret. Andrews var \u201dden enda tj\u00e4nsteman som administrerade mandatet p\u00e5 det s\u00e4tt som sionisterna anser vara r\u00e4tt \u2026 han lyckades aldrig vinna fellahins [de palestinska b\u00f6ndernas] f\u00f6rtroende\u201d. Araberna betraktade honom som en v\u00e4n till sionisterna och trodde att hans uppgift var att underl\u00e4tta \u00f6verf\u00f6ringen av Galil\u00e9en till den sionistiska stat som hade avgr\u00e4nsats genom uppdelningsf\u00f6rslaget. De arabiska b\u00f6nderna tyckte illa om honom och anklagade honom f\u00f6r att ha underl\u00e4ttat f\u00f6rs\u00e4ljningen av Huleh-markerna, och de kommandosoldater som d\u00f6dade honom tros ha tillh\u00f6rt en av qassamiternas hemliga celler.<sup><a id=\"ftnt_ref90\" href=\"#ftnt90\">[90]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>\u00c4ven om det arabiska h\u00f6gre utskottet f\u00f6rd\u00f6mde denna h\u00e4ndelse samma kv\u00e4ll, hade situationen, precis som n\u00e4r al-Qassam d\u00f6dades, kommit utom muftins och hans grupps kontroll, s\u00e5 att de, om de ville f\u00f6rbli i spetsen f\u00f6r den nationella r\u00f6relsen, var tvungna att h\u00e5lla fast vid den och rida p\u00e5 den stigande v\u00e5gen, som hade h\u00e4nt i april 1936. Denna g\u00e5ng var emellertid massornas revolution\u00e4ra entusiasm v\u00e5ldsammare, inte bara p\u00e5 grund av den erfarenhet de hade f\u00f6rv\u00e4rvat under det g\u00e5ngna \u00e5ret, utan ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r att den konflikt som utspelade sig framf\u00f6r deras \u00f6gon hade blivit allt tydligare. Det \u00e4r s\u00e4kert att detta skede av revolten i huvudsak, om inte helt och h\u00e5llet, riktades mot britterna snarare \u00e4n sionisterna. Konfliktens tillv\u00e4xt hade lett till utkristallisering av mer tydliga positioner; b\u00f6nderna hade n\u00e4stan fullst\u00e4ndig kontroll \u00f6ver revolten, stadsbourgeoisiens roll hade minskat n\u00e5got, och de rika p\u00e5 landet och de stora mellanb\u00f6nderna var tveksamma till att st\u00f6dja rebellerna, medan de sionistiska styrkorna i praktiken hade g\u00e5tt p\u00e5 offensiven.<\/p>\n\n\n\n<p>Det finns tv\u00e5 viktiga fr\u00e5gor att ta h\u00e4nsyn till i detta skede av revolten: Det f\u00f6rsta \u00e4r att \u201caraberna kontaktade sionisterna och f\u00f6reslog att de skulle n\u00e5 n\u00e5gon form av \u00f6verenskommelse p\u00e5 grundval av ett fullst\u00e4ndigt brott med f\u00f6rbindelserna med Storbritannien. Men sionisterna avvisade omedelbart detta, eftersom de betraktade sina relationer med Storbritannien som grundl\u00e4ggande.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref91\" href=\"#ftnt91\">[91]<\/a><\/sup>&nbsp;Detta \u00e5tf\u00f6ljdes av en \u00f6kning av antalet sionister som tj\u00e4nstgjorde inom polisen i Palestina; fr\u00e5n 365 \u00e5r 1935 till 682 \u00e5r 1936. och i slutet av det \u00e5ret tillk\u00e4nnagav regeringen rekryteringen av 1&nbsp;240 sionister som extra poliser bev\u00e4pnade med arm\u00e9gev\u00e4r. En m\u00e5nad senare hade siffran stigit till 2&nbsp;863<sup><a id=\"ftnt_ref92\" href=\"#ftnt92\">[92]<\/a><\/sup>&nbsp;och brittiska officerare spelade en framtr\u00e4dande roll i att leda sionistiska grupper i attacker mot palestinsk-arabiska byar. Det andra var det det faktum att upprorets ledning befann sig utanf\u00f6r Palestina (i Damaskus) gjorde att det lokala ledarskapets roll, som till st\u00f6rsta delen bestod av fattiga b\u00f6nder, blev viktigare \u00e4n den varit under den f\u00f6reg\u00e5ende perioden. Dessa var n\u00e4ra knutna till b\u00f6nderna. Detta f\u00f6rklarar till stor del hur l\u00e5ngt upproret kunde g\u00e5. Under denna period framtr\u00e4dde till exempel Abd al-Rahim al-Hajj som en lokal bef\u00e4lhavare och kommunisterna s\u00e4ger sig ha haft kontakt med honom och f\u00f6rsett honom med information.<sup><a id=\"ftnt_ref93\" href=\"#ftnt93\">[93]<\/a><\/sup>&nbsp;Denna utveckling kunde ha utgjort en historisk v\u00e4ndpunkt i revolten om det inte hade varit f\u00f6r \u201dv\u00e4nsterns\u201d svaghet i b\u00e5de relativ och verklig mening och om inte dessa lokala kommandon hade varit tvungna att i viss m\u00e5n uppr\u00e4tth\u00e5lla sin organisatoriska koppling till \u201cCentralkommitt\u00e9n f\u00f6r kamp\u201d (jihad) i Damaskus, inte bara p\u00e5 grund av sin traditionella lojalitet mot den, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att de i viss m\u00e5n var beroende av den f\u00f6r finansiering.<\/p>\n\n\n\n<p>Under hela den palestinska kampens historia var det v\u00e4pnade folkliga upproret aldrig n\u00e4rmare segern \u00e4n under m\u00e5naderna mellan slutet av 1937 och b\u00f6rjan av 1939. Under denna period f\u00f6rsvagades de brittiska styrkornas kontroll \u00f6ver Palestina, kolonialismens prestige var p\u00e5 sin l\u00e4gsta niv\u00e5 och revoltens rykte och inflytande blev den fr\u00e4msta kraften i landet. Vid den h\u00e4r tiden blev dock Storbritannien mer \u00f6vertygad om att man m\u00e5ste f\u00f6rlita sig p\u00e5 sionisterna som hade gett dem en unik situation som de aldrig hade funnit i n\u00e5gon av sina kolonier \u2013 de hade till sitt f\u00f6rfogande en lokal styrka som gjorde gemensam sak med den brittiska kolonialismen och som var kraftfullt mobiliserad mot lokalbefolkningen.<\/p>\n\n\n\n<p>Vid denna tid b\u00f6rjade Storbritannien bli oroad \u00f6ver n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att avleda en del av sina milit\u00e4ra styrkor f\u00f6r att m\u00f6ta den alltmer kritiska situationen i Europa. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g Storbritannien med allt st\u00f6rre v\u00e4lvilja p\u00e5 \u201dden snabba organiseringen av en judisk frivillig f\u00f6rsvarsstyrka p\u00e5 6&nbsp;500 man som redan existerade.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref94\" href=\"#ftnt94\">[94]<\/a><\/sup>&nbsp;Man hade redan n\u00e5tt en bit p\u00e5 v\u00e4gen i sin politik att f\u00f6rlita sig p\u00e5 den lokala sionistiska styrkan och \u00f6verl\u00e4mna m\u00e5nga av de allt mer omfattande repressiva uppgifterna till den. Men det f\u00f6rst\u00f6rde inte den bro som britterna alltid hade uppr\u00e4tth\u00e5llit med den klass som leddes av muftin och det var p\u00e5 detta omr\u00e5de och s\u00e4rskilt vid denna tidpunkt som britterna spelade en viktig roll f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla muftin som de palestinska arabernas obestridda representant. Deras ledarskapsreserver till h\u00f6ger om muftin var praktiskt taget utt\u00f6mda, s\u00e5 om muftin inte l\u00e4ngre betraktades som den ende ledaren skulle det \u201dinte finnas n\u00e5gon som kan representera araberna utom revoltens ledare i bergen\u201d, som den brittiske h\u00f6gkommissarien f\u00f6r Palestina sade.<sup><a id=\"ftnt_ref95\" href=\"#ftnt95\">[95]<\/a><\/sup>&nbsp;Det r\u00e5der ingen tvekan om att detta, bland andra sk\u00e4l, bidrog till att h\u00e5lla muftin kvar i ledningen f\u00f6r den palestinska nationalistr\u00f6relsen, trots att han hastigt hade l\u00e4mnat sin tillflyktsort i Aqsa-mosk\u00e9n och befunnit sig i Damaskus sedan slutet av januari 1937.<\/p>\n\n\n\n<p>Det brittiska f\u00f6rtrycket, som hade trappats upp till en ov\u00e4ntad niv\u00e5, och upptrappningen av polisr\u00e4der, massgripanden och avr\u00e4ttningar under 1937 och 1938 f\u00f6rsvagade revolten men gjorde inte slut p\u00e5 den. Britterna hade kommit till insikt om att det var ett bondeuppror, b\u00e5de till sin essens och substans, och vad g\u00e4llde dess lokala ledarskap. Som ett resultat av detta ledde den revolution\u00e4ra anda som r\u00e5dde i hela Palestina till att alla i st\u00e4derna bar b\u00f6ndernas huvudbonad (keffiyeh och agal) s\u00e5 att de landsm\u00e4n som kom in till staden inte skulle uts\u00e4ttas f\u00f6r f\u00f6rtryck av myndigheterna. Senare f\u00f6rbj\u00f6ds alla att b\u00e4ra sina identitetskort, s\u00e5 att myndigheterna inte skulle kunna skilja en stadsbo fr\u00e5n en landsman.<\/p>\n\n\n\n<p>Denna situation visar mycket tydligt revoltens natur och dess inflytande vid den tiden. Landsbygden i allm\u00e4nhet var revoltens vagga och den tillf\u00e4lliga ockupationen av st\u00e4der 1938 uppn\u00e5ddes efter attacker av b\u00f6nder utifr\u00e5n.<sup><a id=\"ftnt_ref96\" href=\"#ftnt96\">[96]<\/a><\/sup>&nbsp;Detta innebar att det var b\u00f6nderna och byborna i allm\u00e4nhet som fick betala det h\u00f6gsta priset.<\/p>\n\n\n\n<p>Under 1938 avr\u00e4ttades ett antal b\u00f6nder enbart p\u00e5 grund av vapeninnehav. En snabb blick p\u00e5 listan med namn p\u00e5 dem som skickades till f\u00e4ngelse eller galge visar att den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten var fattiga b\u00f6nder. Till exempel &#8221;d\u00f6mdes alla inv\u00e5narna i byn Ain Karem, tre tusen till antalet, att g\u00e5 tio kilometer varje dag f\u00f6r att anm\u00e4la sig p\u00e5 polisstationen.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref97\" href=\"#ftnt97\">[97]<\/a><\/sup>&nbsp;Under den perioden d\u00f6mde Storbritannien omkring 2&nbsp;000 palestinska araber till l\u00e5nga f\u00e4ngelsestraff, rev fler \u00e4n 5000 hus och avr\u00e4ttade 148 personer genom h\u00e4ngning i f\u00e4ngelset i Acre. Fler \u00e4n 50&nbsp;000 personer satt i f\u00e4ngelse p\u00e5 varierande strafftider.<sup><a id=\"ftnt_ref98\" href=\"#ftnt98\">[98]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Storbritannien, som i november 1938 hade \u00f6vergett det uppdelningsf\u00f6rslag som rekommenderades i Peel-rapporten, b\u00f6rjade nu f\u00f6rs\u00f6ka vinna tid. Rundabordskonferensen som h\u00f6lls i London i februari 1939 var en typisk illustration av den tvivelaktiga transaktion som hela tiden p\u00e5gick i det tysta mellan ledningen f\u00f6r det palestinska upproret och britterna, som med s\u00e4kerhet visste att ledningen var beredd att f\u00f6rhandla n\u00e4r som helst. Jamal al-Hussaini \u00e5kte naturligtvis inte ensam till rundabordskonferensen i London, han \u00e5tf\u00f6ljdes av representanter f\u00f6r de &#8221;oberoende&#8221; arabl\u00e4nderna. De arabiska regimer som var underkastade kolonialismen skulle allts\u00e5 f\u00f6r andra g\u00e5ngen p\u00e5 mindre \u00e4n tv\u00e5 \u00e5r p\u00e5tvinga araberna i Palestina sin vilja genom den (latenta och potentiella) intressegemenskap som fanns mellan alla dem som satt runt runda bordet i London.<\/p>\n\n\n\n<p>De tal som h\u00f6lls av Jamal al-Hussaini, emir Faisal (Saudiarabien), emir Hussein (Jemen), Ali Maher (Egypten) och Nuri al-Sa&#8217;id (Irak), som f\u00f6rklarade att han talade som en n\u00e4ra v\u00e4n till Storbritannien och som inte ville s\u00e4ga ett enda ord som kunde s\u00e5ra n\u00e5gon britt, eftersom han var deras v\u00e4n fr\u00e5n djupet av sitt hj\u00e4rta<sup><a id=\"ftnt_ref99\" href=\"#ftnt99\">[99]<\/a><\/sup>, bekr\u00e4ftade bara framg\u00e5ngen f\u00f6r den politik som Storbritannien under s\u00e5 l\u00e5ng tid f\u00f6rsiktigt hade bedrivit gentemot den palestinska nationalistr\u00f6relsens ledarskap; de \u00f6vergav den inte, utan h\u00f6ll den hela tiden i slutet av en \u00f6ppen bro. Och britterna var \u00f6vertygade om att Irak och Saudiarabien \u201dvar beredda att anv\u00e4nda sitt inflytande hos de palestinska ledarna f\u00f6r att f\u00e5 slut p\u00e5 revolten och se till att konferensen blev framg\u00e5ngsrik\u201d.<\/p>\n\n\n\n<p>Revolten i Palestina hade emellertid inte avtagit (enligt officiella siffror d\u00f6dades 110 och 112 s\u00e5rades i februari 1939 i 12 sammandrabbningar med britterna, 39 byar genoms\u00f6ktes, uteg\u00e5ngsf\u00f6rbud inf\u00f6rdes i tre st\u00e4der tre g\u00e5nger, cirka 200 bybor greps, det var br\u00e4nder i fem regeringsdepartement, tio araber avr\u00e4ttades anklagade f\u00f6r att b\u00e4ra vapen, det var attacker mot tio sionistiska bos\u00e4ttningar, oljeledningen spr\u00e4ngdes, ett t\u00e5g mellan Haifa och Lydda minerades och en s\u00f6kpost uppr\u00e4ttades i Aqsa-mosk\u00e9n). De brittiska siffror som presenterades av kolonialministern visar att &#8221;mellan den 20 december och den 29 februari intr\u00e4ffade 348 mord, 140 sabotage, 19 kidnappningar, 23 st\u00f6lder, nio minspr\u00e4ngningar och 32 bombexplosioner, medan arm\u00e9n f\u00f6rlorade 18 d\u00f6da och 39 s\u00e5rade och palestinierna 83 d\u00f6da och 124 s\u00e5rade; dessa siffror inkluderar inte f\u00f6rluster bland rebellerna \u2026\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref100\" href=\"#ftnt100\">[100]<\/a><\/sup>&nbsp;S\u00e5 h\u00e4r fortsatte det fram till september 1939, m\u00e5naden d\u00e5 andra v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut. Under tiden hade de palestinska araberna lidit oers\u00e4ttliga f\u00f6rluster; ledarskapet, bortsett fr\u00e5n den kompromissanda som r\u00e5dde, befann sig utanf\u00f6r landet; de nybildade lokala kommandona f\u00f6ll ett efter ett p\u00e5 de olika slagf\u00e4lten, det brittiska f\u00f6rtrycket hade n\u00e5tt sin h\u00f6jdpunkt och det sionistiska v\u00e5ldet hade st\u00e4ndigt trappats upp sedan mitten av 1937. Det r\u00e5der ingen tvekan om att den brittiska koncentrerade n\u00e4rvaron och den ih\u00e4rdighet som f\u00f6ljde med den p\u00e5 den palestinska arenan hade utmattat rebellerna, som med sitt ledarskap inte l\u00e4ngre riktigt visste vem de k\u00e4mpade mot eller varf\u00f6r. I ena stunden talade ledarna om traditionell v\u00e4nskap och gemensamma intressen med Storbritannien, i en annan gick de s\u00e5 l\u00e5ngt att de gick med p\u00e5 att ge judarna sj\u00e4lvstyre i de omr\u00e5den d\u00e4r de var bosatta. Det r\u00e5der ingen tvekan om att ledarskapets vacklan och dess of\u00f6rm\u00e5ga att fastst\u00e4lla ett tydligt m\u00e5l att k\u00e4mpa f\u00f6r bidrog till att f\u00f6rsvaga revolten.<\/p>\n\n\n\n<p>Men detta f\u00e5r inte leda till att vi bortser fr\u00e5n den objektiva faktorn: britterna anv\u00e4nde tv\u00e5 truppdivisioner, flera flygplansskvadroner, polisen och Transjordaniens gr\u00e4nsstyrka, ut\u00f6ver den sextusen man starka kvasi-sionistiska styrkan; allt detta sattes in f\u00f6r att f\u00e5 kontroll \u00f6ver situationen. (Peel-kommissionen medgav att s\u00e4kerhetsutgifterna i Palestina hade stigit fr\u00e5n 826 000 PL 1935 till 2 223 000 PL 1936.) Denna terrorkampanj och de anstr\u00e4ngningar som gjordes f\u00f6r att kapa rebellernas f\u00f6rbindelser med byarna utmattade revolten. Mordet p\u00e5 Abd al-Rahim al-Hajj Muhammad i mars 1939 blev ett h\u00e5rt slag f\u00f6r revolten som ber\u00f6vades en av de modigaste, klokaste och mest \u00e4rliga av de folkliga revolution\u00e4ra ledarna. Efter det b\u00f6rjade de lokala kommandona kollapsa och l\u00e4mna f\u00e4ltet. Dessutom gjorde det fransk-brittiska n\u00e4rmandet inf\u00f6r andra v\u00e4rldskriget det l\u00e4ttare att omringa rebellerna; Arif Abd al-Razzaq, utsliten av hunger och f\u00f6rf\u00f6ljelse, \u00f6verl\u00e4mnades till fransm\u00e4nnen tillsammans med n\u00e5gra av sina anh\u00e4ngare; jordanska styrkor arresterade Yusuf Abu Daur och \u00f6verl\u00e4mnade honom till britterna, som avr\u00e4ttade honom. Brittisk och sionistisk terrorism i byarna hade ocks\u00e5 gjort m\u00e4nniskor r\u00e4dda f\u00f6r att st\u00f6dja rebellerna och f\u00f6rse dem med ammunition och mat, och utan tvekan gjorde bristen p\u00e5 ens ett minimum av organisation det om\u00f6jligt att \u00f6vervinna dessa hinder.<\/p>\n\n\n\n<p>Vid den tiden tillskrev det palestinska kommunistpartiet revoltens misslyckande fem huvudorsaker:<sup><a id=\"ftnt_ref101\" href=\"#ftnt101\">[101]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<ol start=\"1\" class=\"wp-block-list\">\n<li>Avsaknaden av ett revolution\u00e4rt ledarskap.<\/li>\n\n\n\n<li>Individualism och opportunism hos ledarna f\u00f6r revolten.<\/li>\n\n\n\n<li>Avsaknaden av ett centralt kommando f\u00f6r revoltens styrkor.<\/li>\n\n\n\n<li>Det palestinska kommunistpartiets svaghet.<\/li>\n\n\n\n<li>Den ogynnsamma v\u00e4rldssituationen.<\/li>\n<\/ol>\n\n\n\n<p>P\u00e5 det hela taget \u00e4r detta korrekt, men till dessa orsaker m\u00e5ste l\u00e4ggas det faktum att kommunistpartiet stod n\u00e4ra Hajj Amin al-Hussainis ledning, som de ans\u00e5g &#8221;tillh\u00f6ra den nationalistiska r\u00f6relsens mest extremt antiimperialistiska flygel&#8221;, medan de betraktade hans fiender som &#8221;feodalistiska&#8221; f\u00f6rr\u00e4dare.<sup><a id=\"ftnt_ref102\" href=\"#ftnt102\">[102]<\/a><\/sup>&nbsp;Och detta trots att muftins grupp absolut inte tvekade att likvidera v\u00e4nsterelement som f\u00f6rs\u00f6kte tr\u00e4nga in i arbetarkretsar.<\/p>\n\n\n\n<p>Den kommunistiska v\u00e4nstern var inte bara svag utan ocks\u00e5 of\u00f6rm\u00f6gen att n\u00e5 ut till landsbygden; den var koncentrerad till vissa st\u00e4der. Den hade misslyckats med att arabisera partiet, vilket Kominterns sjunde kongress hade rekommenderat, och var fortfarande ett offer f\u00f6r sin begr\u00e4nsade syn p\u00e5 den arabiska enheten och p\u00e5 relationerna, n\u00e4r det g\u00e4llde kampen, med resten av det arabiska hemlandet, vilket hade organisatoriska \u00e5terverkningar. Det \u00e4r uppenbart att den brist som var huvudansvarig f\u00f6r detta nederlag var den stora klyfta som orsakades av den snabba samh\u00e4llsutvecklingen i Palestina, som, som vi har sett, genomgick en extremt v\u00e5ldsam omvandling fr\u00e5n ett arabiskt jordbrukssamh\u00e4lle till ett judiskt industrisamh\u00e4lle. Detta var det verkliga sk\u00e4let till att den arabiska nationalistiska bourgeoisin och sm\u00e5bourgeoisin inte spelade sin historiska roll i den palestinska nationalistr\u00f6relsen vid den tiden, utan l\u00e4t de feodala religi\u00f6sa ledarna leda denna r\u00f6relse under en l\u00e5ng period utan rivaler.<\/p>\n\n\n\n<p>Dr Abd al-Wahhab al-Kayyali till\u00e4gger andra viktiga orsaker. &#8221;Tr\u00f6tthet p\u00e5 att strida&#8221;, s\u00e4ger han, &#8221;st\u00e4ndiga milit\u00e4ra p\u00e5tryckningar och hoppet om att vissa delar av vitboken fr\u00e5n 1939 skulle till\u00e4mpas, f\u00f6rutom bristen p\u00e5 vapen och ammunition, bidrog alla till att g\u00f6ra det sv\u00e5rt att forts\u00e4tta upproret. Dessutom, med tanke p\u00e5 att v\u00e4rlden stod p\u00e5 randen till andra v\u00e4rldskriget, undertryckte Frankrike rebellernas h\u00f6gkvarter i Damaskus.&#8221;<sup><a id=\"ftnt_ref103\" href=\"#ftnt103\">[103]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Till allt detta kan vi l\u00e4gga tv\u00e5 viktiga sammanh\u00e4ngande faktorer som kan diskuteras tillsammans, eftersom de spelade en framtr\u00e4dande roll f\u00f6r att f\u00f6rhindra revolten. De \u00e4r Transjordaniens attityd, som f\u00f6rkroppsligades i attityden hos den underd\u00e5niga regim som leddes av emir Abdullah, och den aktivitet som bedrevs av kontrarevolutionens agenter i inlandet, vilka befann sig i periferin av de brittiska och sionistiska styrkornas terroristaktiviteter.<\/p>\n\n\n\n<p>Partiet f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvar, som leddes av Raghib Nashashibi, spelade rollen som laglig representant f\u00f6r den underd\u00e5niga transjordanska regimen i den palestinska nationalistr\u00f6relsen. Denna koppling var f\u00f6rmodligen ett slags kamouflage p\u00e5 grund av partiets of\u00f6rm\u00e5ga att avsl\u00f6ja de underd\u00e5niga band som kn\u00f6t det till den brittiska kolonialismen mitt i en kamp d\u00e4r huvudfienden var samma kolonialism. D\u00e4rf\u00f6r var kopplingen till regimen i Transjordanien ett slags kamouflage som accepterades av b\u00e5da sidor. Partiet bestod av en liten grupp effendis i st\u00e4derna som fr\u00e4mst f\u00f6retr\u00e4dde den v\u00e4xande kompradorbourgeoisiens intressen och som hade b\u00f6rjat uppt\u00e4cka att dess existens och tillv\u00e4xt berodde p\u00e5 att det inte bara var kopplat till den brittiska kolonialismen utan ocks\u00e5 till den sionistiska r\u00f6relsen som kontrollerade den industriella omvandlingen av den palestinska ekonomin. P\u00e5 grund av denna klassituation \u00e4r det m\u00f6jligt att sammanfatta deras historia genom att s\u00e4ga att de<\/p>\n\n\n\n<p><p style=\"padding-left: 40px;\">samarbetade med ockupationsmyndigheterna p\u00e5 det administrativa omr\u00e5det och med sionismen p\u00e5 det kommersiella omr\u00e5det, s\u00e5lde mark till judarna, fungerade som m\u00e4klare, spred tvivel, hindrade nationalistisk aktivitet, st\u00e4rkte l\u00e4nken mellan Abdullah och Hussain och sionisterna 1923-1924, st\u00f6dde invandringen och mandatet p\u00e5 tjugotalet och uppdelning p\u00e5 trettiotalet, f\u00f6respr\u00e5kade uppr\u00e4ttandet av ett judiskt nationalhem i en del av Palestina och \u00f6verl\u00e4mnandet av den andra delen till Transjordanien \u2026 etc.<sup><a id=\"ftnt_ref104\" href=\"#ftnt104\">[104]<\/a><\/sup><\/p><\/p>\n\n\n\n<p>Medan emir Abdullah av Transjordanien kv\u00e4ste den transjordanska massr\u00f6relsen, som p\u00e5 eget initiativ hade beslutat vid den folkliga konferens som h\u00f6lls med Mithqal al-Faiz som ordf\u00f6rande i byn Umm al-Amd att st\u00f6dja den palestinska revolten med manskap och materiel, besl\u00f6t britterna att betrakta Transjordanien som en del av aktionsf\u00e4ltet mot de palestinska rebellernas verksamhet.<\/p>\n\n\n\n<p>Den underd\u00e5niga transjordanska regimens roll var inte begr\u00e4nsad till detta; den st\u00e4ngde v\u00e4garna till Irak f\u00f6r att f\u00f6rhindra att n\u00e5got st\u00f6d anl\u00e4nde och begr\u00e4nsade r\u00f6rligheten f\u00f6r de palestinska ledarna som, efter byggandet av taggtr\u00e5dsf\u00f6rbindelsen l\u00e4ngs Palestinas norra gr\u00e4ns, hade tvingats \u00f6ka sina aktiviteter fr\u00e5n Transjordanien. Regimens aktiviteter kulminerade i att tv\u00e5 palestinska ledare grep 1939. En av dem, Yusuf Abu Durrar, \u00f6verl\u00e4mnades till britterna varp\u00e5 han avr\u00e4ttades.<\/p>\n\n\n\n<p>Vid den h\u00e4r tiden deltog den transjordanska regimens styrkor sida vid sida med de brittiska trupperna och de sionistiska g\u00e4ngen i jakten p\u00e5 rebellerna. Det kan inte r\u00e5da n\u00e5got tvivel om att den roll som Transjordaniens regim spelade uppmuntrade delar av den interna kontrarevolutionen att trappa upp sina aktiviteter. Ett antal av ledarna f\u00f6r partiet f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvar deltog i uppr\u00e4ttandet av vad de kallade \u201dfredsdetachement\u201d, sm\u00e5 legosoldatstyrkor som bildades i samarbete med engelsm\u00e4nnen och som hj\u00e4lpte till att jaga rebellerna, deltog i strider med dem och f\u00f6rdrev dem fr\u00e5n n\u00e5gra av de st\u00e4llningar de kontrollerade. Fakhri al-Nashashibi var ledare f\u00f6r en av dessa divisioner, bev\u00e4pnade dem och ledde deras verksamhet\u2026 detta ledde till att han d\u00f6dades n\u00e5gra m\u00e5nader efter revoltens slut.<sup><a id=\"ftnt_ref105\" href=\"#ftnt105\">[105]<\/a><\/sup>&nbsp;Dessf\u00f6rinnan hade den brutala brittiska kampanjen f\u00f6r att avv\u00e4pna hela Palestina varit beroende av att \u201duppmuntra element som var fientligt inst\u00e4llda till muftin att f\u00f6rse dem (britterna) med information och att identifiera rebeller.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref106\" href=\"#ftnt106\">[106]<\/a><\/sup>&nbsp;Iraks och Saudiarabiens attityder vid denna tid var inte mycket b\u00e4ttre \u00e4n den jordanska regimens. Vid Londonkonferensen hade de uttryckt sin beredvillighet att \u201danv\u00e4nda sitt inflytande p\u00e5 de palestinska ledarna f\u00f6r att f\u00e5 slut p\u00e5 revolten\u201d.<sup><a id=\"ftnt_ref107\" href=\"#ftnt107\">[107]<\/a><\/sup>&nbsp;Men allt detta kunde inte g\u00f6ra kontrarevolutionens ledare (britternas agenter) till en kraft som hade n\u00e5gon tyngd hos massorna. Tv\u00e4rtom st\u00e4rkte det muftin och hans ledarskap, medan uppmuntran av kontrarevolution\u00e4ra element bland annat syftade till att tygla muftin och begr\u00e4nsa honom inom ett omr\u00e5de som s\u00e5 sm\u00e5ningom kunde kontrolleras. Britterna agerade hela tiden i enlighet med sin \u00f6vertygelse att al-Nashashibi aldrig kunde ers\u00e4tta muftin. Den lilla marginella graden av man\u00f6vrerbarhet i muftins bef\u00e4l, som var resultatet av de mindre tvister som p\u00e5gick mellan den franska kolonialismen i Syrien och Libanon och den brittiska kolonialismen, kunde inte leda till en radikal f\u00f6r\u00e4ndring av maktbalansen, och den krympte snart till den punkt d\u00e4r den knappt existerade alls p\u00e5 tr\u00f6skeln till andra v\u00e4rldskriget.<\/p>\n\n\n\n<p>Dessa fakta visar sammantaget att den palestinska revolten angreps och tog skada p\u00e5 sina tre mest vitala punkter:<\/p>\n\n\n\n<ul class=\"wp-block-list\">\n<li>Den subjektiva punkten \u2013 det vill s\u00e4ga dess olika ledares of\u00f6rm\u00e5ga, vacklan, svaghet, subjektivitet och anarki.<\/li>\n\n\n\n<li>Den arabiska punkten \u2013 det vill s\u00e4ga de arabiska regimernas samverkan f\u00f6r att motarbeta den vid en tidpunkt d\u00e5 den svaga folkliga arabiska nationalistr\u00f6relsen endast interagerade med den palestinska revolten p\u00e5 ett selektivt, subjektivt och marginellt s\u00e4tt.<\/li>\n\n\n\n<li>Den internationella punkten \u2013 det vill s\u00e4ga den enorma obalans i den objektiva maktbalansen som uppstod genom alliansen mellan det kolonialistiska l\u00e4grets alla medlemmar och \u00e4ven den sionistiska r\u00f6relsen som d\u00e4rmed skulle f\u00e5 en betydande stridsstyrka till sitt f\u00f6rfogande inf\u00f6r andra v\u00e4rldskriget.<\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n<p>Den b\u00e4sta uppskattningen av de arabiska m\u00e4nskliga f\u00f6rlusterna under revolten 1936-1939 \u00e4r den som s\u00e4ger att f\u00f6rlusterna under de fyra \u00e5ren uppgick till totalt 19&nbsp;792 d\u00f6dade och s\u00e5rade. Detta inkluderar de f\u00f6rluster som de palestinska araberna \u00e5drog sig i h\u00e4nderna p\u00e5 de sionistiska g\u00e4ngen under samma period. Denna uppskattning bygger p\u00e5 de f\u00f6rsta f\u00f6rsiktiga uppgifterna i officiella brittiska rapporter, vilka har kontrollerats mot andra dokument.<sup><a id=\"ftnt_ref108\" href=\"#ftnt108\">[108]<\/a><\/sup>&nbsp;Dessa ber\u00e4kningar visar att 1&nbsp;200 araber d\u00f6dades 1936, 120 \u00e5r 1937, 1&nbsp;200 \u00e5r 1938 och 1&nbsp;200 \u00e5r 1939. D\u00e4rut\u00f6ver avr\u00e4ttades 112 araber och 1200 d\u00f6dades i olika terroristoperationer. Detta g\u00f6r att det totala antalet araber som d\u00f6dades under revolten 1936-1939 var 5&nbsp;032, medan 14&nbsp;760 s\u00e5rades under samma period. Antalet f\u00e5ngar uppgick till cirka 816 \u00e5r 1937, 2&nbsp;463 \u00e5r 1938 och cirka 5&nbsp;679 \u00e5r 1939.<\/p>\n\n\n\n<p>Den verkliga betydelsen av dessa siffror kan visas genom j\u00e4mf\u00f6relser. I f\u00f6rh\u00e5llande till antalet inv\u00e5nare motsvarar de palestinska f\u00f6rlusterna 1936-1939 Storbritanniens f\u00f6rluster p\u00e5 200&nbsp;000 d\u00f6dade, 600&nbsp;000 s\u00e5rade och 1&nbsp;224&nbsp;000 gripna. I Amerikas fall skulle f\u00f6rlusterna vara en miljon d\u00f6dade, 3 miljoner s\u00e5rade och 6&nbsp;120&nbsp;000 gripna!<\/p>\n\n\n\n<p>Men de verkliga och allvarligaste f\u00f6rlusterna l\u00e5g i den snabba tillv\u00e4xten av b\u00e5de den milit\u00e4ra och den ekonomiska sektorn som lade grunden f\u00f6r den sionistiska bos\u00e4ttarentiteten i Palestina. Det \u00e4r ingen \u00f6verdrift att s\u00e4ga att denna sionisternas, vars band med imperialismen blev allt starkare, ekonomiska och milit\u00e4ra n\u00e4rvaro lade sin huvudsakliga grund under denna period (mellan 1936 och 1939) och en israelisk historiker g\u00e5r s\u00e5 l\u00e5ngt som att s\u00e4ga att &#8221;f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r den sionistiska segern 1948 hade skapats under perioden f\u00f6r den arabiska revolten.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref109\" href=\"#ftnt109\">[109]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Den allm\u00e4nna politik som sionisterna f\u00f6ljde under denna period kan ses i deras djupa beslutsamhet att undvika varje konflikt mellan dem sj\u00e4lva och mandatets myndigheter, \u00e4ven vid en tidpunkt d\u00e5 de senare, h\u00e5rt pressade av de arabiska rebellerna, var tvungna att v\u00e4gra n\u00e5gra av den sionistiska r\u00f6relsens kraftfulla krav.<\/p>\n\n\n\n<p>Sionisterna visste tydligt att om de gav britterna \u2013 som vid den tiden hade den starkaste och mest aggressiva kolonialarm\u00e9n i v\u00e4rlden \u2013 chansen att krossa den arabiska revolten i Palestina, skulle denna arm\u00e9 g\u00f6ra deras planer en st\u00f6rre tj\u00e4nst \u00e4n de n\u00e5gonsin hade kunnat dr\u00f6mma om. De huvudsakliga sionistiska planerna l\u00f6pte s\u00e5ledes l\u00e4ngs tv\u00e5 parallella linjer: den n\u00e4rmaste m\u00f6jliga alliansen med Storbritannien \u2013 i den utstr\u00e4ckning som den 20:e sionistkongressen, som h\u00f6lls sommaren 1937, uttryckte sin beredskap att acceptera uppdelning i sin beslutsamhet att blidka Storbritannien och undvika varje sammanst\u00f6tning med det. En s\u00e5dan politik f\u00f6rdes f\u00f6r att kolonialv\u00e4ldet skulle kunna krossa den arabiska revolt som hade brutit ut igen den sommaren.<\/p>\n\n\n\n<p>Den andra linjen i deras politik bestod av en kontinuerlig intern mobilisering av det sionistiska bos\u00e4ttarsamh\u00e4llet, under Ben-Gurions d\u00e5varande slogan \u201cinga alternativ\u201d, som betonade n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att l\u00e4gga grunden till ett milit\u00e4rsamh\u00e4lle och dess milit\u00e4ra och ekonomiska instrument.<\/p>\n\n\n\n<p>Fr\u00e5gan om st\u00f6rsta m\u00f6jliga f\u00f6rsoning med britterna, trots att de till exempel hade vidtagit \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att minska den judiska invandringen, var en central punkt i den sionistiska politikens historia under denna period, och trots att det inom r\u00f6relsen fanns vissa element som f\u00f6rkastade det som kallades \u201dsj\u00e4lvkontroll\u201d hade denna minoritets r\u00f6st ingen effekt. Den lag som ledde sionisternas politik under den perioden var den som sammanfattades av Weizman som sade: \u201dDet finns en fullst\u00e4ndig intressegemenskap mellan sionisterna och britterna i Palestina.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Under denna period fick samarbetet och samspelet mellan de tv\u00e5 politiska linjerna \u2013 (1) allians med det brittiska mandatet i st\u00f6rsta m\u00f6jliga utstr\u00e4ckning, och (2) mobilisering av det judiska bos\u00e4ttarsamh\u00e4llet \u2013 oerh\u00f6rt viktiga konsekvenser.<\/p>\n\n\n\n<p>Den judiska borgarklassen utnyttjade den arabiska revoltens utbredning f\u00f6r att genomf\u00f6ra m\u00e5nga av de projekt som de inte skulle ha kunnat genomf\u00f6ra under andra omst\u00e4ndigheter. Pl\u00f6tsligt befriad fr\u00e5n konkurrensen fr\u00e5n billiga<sup><a id=\"ftnt_ref110\" href=\"#ftnt110\">[110]<\/a><\/sup>&nbsp;palestinska arabiska jordbruksprodukter, fortsatte denna bourgeoisie att vidta \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att fr\u00e4mja sin ekonomiska existens. Naturligtvis var det inte m\u00f6jligt att g\u00f6ra detta utan britternas v\u00e4lsignelse.<\/p>\n\n\n\n<p>Under revolten lyckades sionisterna och mandatmyndigheterna bygga ett n\u00e4tverk av v\u00e4gar mellan de viktigaste sionistiska kolonierna och st\u00e4derna, vilka senare skulle utg\u00f6ra en grundl\u00e4ggande del av den sionistiska ekonomins infrastruktur. Huvudv\u00e4gen fr\u00e5n Haifa till Tel Aviv asfalterades, hamnen i Haifa byggdes ut och f\u00f6rdjupades och i Tel Aviv anlades en hamn som senare skulle ta d\u00f6d p\u00e5 hamnen i Yafa. Dessutom monopoliserade sionisterna kontrakt f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6rja de brittiska trupper som hade b\u00f6rjat str\u00f6mma in i Palestina.<\/p>\n\n\n\n<p>Femtio sionistiska kolonier grundades mellan 1936 och 1939 och mellan 1936 och 1938 investerade judar 1&nbsp;268&nbsp;000 PL i byggnadsarbeten i fem judiska st\u00e4der, medan araberna endast investerade 120&nbsp;000 PL i 16 arabiska byar under samma period. Judarna deltog ocks\u00e5 i stor utstr\u00e4ckning i de brittiska s\u00e4kerhetsprojekten f\u00f6r att absorbera och syssels\u00e4tta ett stort antal arbetsl\u00f6sa judiska arbetare, som st\u00e4ndigt \u00f6kade i antal vid Palestinas gr\u00e4nser, f\u00f6r vilka \u201cbritterna anst\u00e4llde judisk arbetskraft till en kostnad av 100&nbsp;000 pund f\u00f6r att bygga\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref111\" href=\"#ftnt111\">[111]<\/a><\/sup>&nbsp;samt dussintals andra projekt. Siffror som publicerades senare ger oss en mer exakt uppfattning: v\u00e4rdet av exporten av lokalt tillverkade varor steg fr\u00e5n 478&nbsp;807 PL 1935 till n\u00e4stan det dubbla (896&nbsp;875 PL) 1937, trots revolten.<sup><a id=\"ftnt_ref112\" href=\"#ftnt112\">[112]<\/a><\/sup>&nbsp;Detta kan bara f\u00f6rklaras av den kraftigt \u00f6kade aktiviteten i den judiska ekonomin. Mobiliseringens omfattning utvidgades fr\u00e5n det ekonomiska omr\u00e5det, i allians med mandatet, till det milit\u00e4ra omr\u00e5det, i maskopi med det.<\/p>\n\n\n\n<p>Britterna ins\u00e5g att deras sionistiska allierade var kvalificerade att spela en roll som ingen annan kunde spela s\u00e5 bra. I sj\u00e4lva verket ber\u00e4ttar Ben-Gurion bara en del av sanningen n\u00e4r han medger att antalet judiska rekryter i den gev\u00e4rsbev\u00e4pnade kvasipolisstyrkan steg till 2&nbsp;863 i september 1936, f\u00f6r detta var bara en del av den judiska styrkan \u2013 det fanns 12&nbsp;000 man i Haganah 1937, f\u00f6rutom ytterligare 3&nbsp;000 i Jabotinskis nationella milit\u00e4rorganisation.<sup><a id=\"ftnt_ref113\" href=\"#ftnt113\">[113]<\/a><\/sup>&nbsp;Alliansen mellan dessa, som var den sionistiska r\u00f6relsens verkliga representanter, och den brittiska kolonialismen ledde till id\u00e9n om en \u201dkvasi-polisstyrka\u201d v\u00e5ren 1936. Id\u00e9n fungerade som en t\u00e4ckmantel f\u00f6r den v\u00e4pnade sionistiska n\u00e4rvaro som \u00e5tnj\u00f6t britternas v\u00e4lsignelse och uppmuntran.<\/p>\n\n\n\n<p>Denna styrka fungerade som en \u00f6verg\u00e5ngsperiod under n\u00e5gra m\u00e5nader, under vilken Haganah f\u00f6rberedde sig f\u00f6r att i b\u00f6rjan av 1937 g\u00e5 in i ett nytt skede. Britterna var inte bara medvetna om detta, de hj\u00e4lpte det faktiskt att ta form. Detta skede bestod av patrullers framryckningar och begr\u00e4nsade operationer mot de palestinska araberna, vars huvudsyfte var att distrahera och f\u00f6rvirra dem. Det skulle ha varit helt om\u00f6jligt att g\u00e5 vidare till detta stadium och samtidigt uppr\u00e4tth\u00e5lla \u201cvapenvilan\u201d (alliansen) med mandatmyndigheterna om detta inte hade varit resultatet av en gemensam plan. Ben-Gurion h\u00e4vdar att den extra sionistiska polisstyrkan utgjorde ett idealiskt &#8221;ramverk&#8221; f\u00f6r utbildningen av Haganah.<sup><a id=\"ftnt_ref114\" href=\"#ftnt114\">[114]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Sommaren 1937 fick denna styrka namnet \u201cf\u00f6rsvaret av de judiska kolonierna\u201d, vilket senare \u00e4ndrades till \u201ckolonipolisen&#8221;. Den organiserades under handledning av det brittiska mandatet i hela landet och britterna \u00e5tog sig att utbilda dess medlemmar. \u00c5r 1937 f\u00f6rst\u00e4rktes den med 3&nbsp;000 nya medlemmar, som alla spelade en direkt roll i repressiva operationer mot de palestinska rebellerna, s\u00e4rskilt i norr. I juni 1938 beslutade britterna att offensiva operationer m\u00e5ste genomf\u00f6ras mot rebellerna. De h\u00f6ll d\u00e4rf\u00f6r kurser i detta \u00e4mne som utbildade ett stort antal Haganah-kadrer, som senare blev kadrer i den \u201cisraeliska\u201d arm\u00e9n.<sup><a id=\"ftnt_ref115\" href=\"#ftnt115\">[115]<\/a><\/sup>&nbsp;I b\u00f6rjan av 1939 organiserade den brittiska arm\u00e9n v\u00e4lbev\u00e4pnade grupper av tio grupper ur kolonipolisen, som fick hebreiska namn. Medlemmarna i denna styrka fick \u00f6verge Qalbaq, den officiella huvudbonaden, f\u00f6r den australiensiska bushhatten, f\u00f6r att g\u00f6ra dem \u00e4nnu mer distinkta. Dessa grupper omfattade totalt 14&nbsp;411 man, var och en under bef\u00e4l av en brittisk officer, som assisterades av en andre bef\u00e4lhavare utsedd av Jewish Agency. V\u00e5ren 1939 hade sionisterna ocks\u00e5 62 mekaniserade enheter p\u00e5 \u00e5tta till tio man vardera.<\/p>\n\n\n\n<p>V\u00e5ren 1938 besl\u00f6t det brittiska kommandot att anf\u00f6rtro dessa sionistiska element f\u00f6rsvaret av j\u00e4rnv\u00e4garna mellan Haifa och Ludd, som ofta spr\u00e4ngdes av palestinska kommandosoldater, och skickade 434 medlemmar f\u00f6r att utf\u00f6ra detta uppdrag. Men bara sex m\u00e5nader senare hade Jewish Agency lyckats \u00f6ka deras antal till 800. Denna utveckling var inte bara till nytta f\u00f6r uppbyggnaden av den sionistiska milit\u00e4ra styrkan, utan bidrog ocks\u00e5 till att absorbera och syssels\u00e4tta ett stort antal arbetsl\u00f6sa judiska arbetare, som st\u00e4ndigt \u00f6kade i antal i st\u00e4derna. P\u00e5 detta s\u00e4tt dirigerades det judiska proletariatet till att arbeta i repressiva organisationer, inte bara i brittiska s\u00e4kerhetsprojekt riktade mot revolten, utan ocks\u00e5 i den sionistiska milit\u00e4rstyrkan.<\/p>\n\n\n\n<p>Grunden till den sionistiska milit\u00e4rapparaten lades under brittisk \u00f6vervakning. Den sionistiska styrka som hade anf\u00f6rtrotts f\u00f6rsvaret av j\u00e4rnv\u00e4gen mellan Haifa och Lydda fick senare i uppdrag att f\u00f6rsvara oljeledningen p\u00e5 Beisansl\u00e4tten. Denna pipeline, som nyligen hade byggts (1934) f\u00f6r att f\u00f6ra olja fr\u00e5n Kirkuk till Haifa, hade flera g\u00e5nger spr\u00e4ngts i luften av de palestinska rebellerna. Detta var av stort symboliskt v\u00e4rde, De arabiska rebellerna, som var medvetna om oljans v\u00e4rde f\u00f6r de brittiska exploat\u00f6rerna, spr\u00e4ngde pipelinen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e4ra Irbid den 15 juli 1936. Den spr\u00e4ngdes senare flera g\u00e5nger n\u00e4ra byarna Kawkab al-Hawa, Iksal, Afula, Tal al-\u2018Adas, al-Bira, al-Tira, Tamrah, Kafr Misr, Jisr al-Majami\u2019, Jinjar, Beisan och Indur. Britterna kunde inte f\u00f6rsvara denna viktiga pipeline, och medgav detta ocks\u00e5, och \u201cr\u00f6ret\u201d, som de palestinsk-arabiska b\u00f6nderna kallade den f\u00f6rankrades i folklore som glorifierade folkliga hj\u00e4lted\u00e5d.<\/p>\n\n\n\n<p>I vilket fall som helst s\u00e4kerst\u00e4llde britterna ett minimalt skydd f\u00f6r pipelinen p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt. Inne i Palestina f\u00f6rsvarades den av sionistiska grupper medan uppgiften att bevaka den p\u00e5 jordanskt territorium gavs till \u201cshejk Turki ibn Zain, ledare f\u00f6r underavdelningen Zain av stammen Bani Sakhr, som bolaget bemyndigade att patrullera \u00f6knen med alla n\u00f6dv\u00e4ndiga medel.\u201d<sup><a id=\"ftnt_ref116\" href=\"#ftnt116\">[116]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Detta var oerh\u00f6rt viktigt, d\u00e5 denna utveckling st\u00e4rkte Storbritanniens \u00f6vertygelse om att bildandet av en effektiv sionistisk stridsstyrka skulle l\u00f6sa m\u00e5nga problem i samband med f\u00f6rsvaret av imperialistiska intressen. Ben-Gurion avsl\u00f6jar n\u00e4stan detta faktum direkt n\u00e4r han talar om brittiska anstr\u00e4ngningar att etablera ett sionistiskt flygvapen, vars uppgift skulle vara att skydda dessa intressen. Britterna kunde i ett tidigt skede se den strategi som amerikanerna 30 \u00e5r senare kallade &#8221;vietnamisering&#8221;.<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 detta omr\u00e5de spelade den brittiske officeren Charles Orde Wingate en framtr\u00e4dande roll n\u00e4r det g\u00e4llde att oms\u00e4tta den brittisk-sionistiska alliansen i praktisk handling. Sionistiska historiker f\u00f6rs\u00f6ker ge intryck av att Wingates anstr\u00e4ngningar var en f\u00f6ljd av personligt temperament och \u201didealistisk\u201d h\u00e4ngivenhet. Men det \u00e4r uppenbart att denne underr\u00e4ttelseofficer, som skickades till Haifa av sina chefer h\u00f6sten 1937, hade anf\u00f6rtrotts en specifik uppgift \u2013 att bilda k\u00e4rnan av angreppsstyrkor f\u00f6r de sionistiska v\u00e4pnade styrkor som hade existerat i minst sex m\u00e5nader, men som beh\u00f6vde utkristalliseras och f\u00f6rberedas. Denne brittiske officer, som \u201disraeliska\u201d soldater betraktar som den \u201disraeliska\u201d arm\u00e9ns verklige grundare, gjorde pipelineproblemen till sin specialuppgift, men denna uppgift ledde vidare till en rad operationer som innefattade terrorism och mord, och det var Wingate som tog p\u00e5 sig uppgiften att l\u00e4ra sina elever i Indur \u2013 bland dem Moshe Dayan \u2013 att bli experter p\u00e5 s\u00e5dana operationer.<\/p>\n\n\n\n<p>Det kan inte r\u00e5da n\u00e5got tvivel om att Wingate, f\u00f6rutom sina kvalifikationer som erfaren imperialistisk officer, var utrustad med ett obegr\u00e4nsat rasistiskt hat mot araberna. Det framg\u00e5r tydligt av de biografier som skrivits av dem som k\u00e4nde honom att han nj\u00f6t av att d\u00f6da eller tortera arabiska b\u00f6nder eller f\u00f6r\u00f6dmjuka dem p\u00e5 olika s\u00e4tt.<sup><a id=\"ftnt_ref117\" href=\"#ftnt117\">[117]<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n<p>Genom imperialister som Wingate och genom reaktion\u00e4ra ledare av emir Abdullahs typ gjorde britterna det m\u00f6jligt f\u00f6r den sionistiska r\u00f6relsen att p\u00e5 b\u00e5de milit\u00e4r och ekonomisk niv\u00e5 bli ett brohuvud som bevakade deras intressen. Allt detta skedde utifr\u00e5n \u00f6vertygelsen hos alla ber\u00f6rda att den palestinska nationalistr\u00f6relsens ledarskap inte var tillr\u00e4ckligt revolution\u00e4rt f\u00f6r att det skulle kunna st\u00e5 upp mot dessa n\u00e4ra f\u00f6renade fiender.<\/p>\n\n\n\n<p>Mitt i allt detta befann sig den palestinska nationalistr\u00f6relsen, som hade f\u00f6rlamats av de subjektiva faktorer som vi har n\u00e4mnt och de v\u00e5ldsamma attacker som inleddes av b\u00e5de britterna och sionisterna, i en sv\u00e5r situation p\u00e5 tr\u00f6skeln till andra v\u00e4rldskriget. Vissa historikers p\u00e5st\u00e5enden om att araberna &#8221;stoppade&#8221; sin revolt f\u00f6r att britterna skulle kunna f\u00f6ra sitt v\u00e4rldskrig mot nazismen \u00e4r naiva och motbevisas inte bara av fakta utan ocks\u00e5 av det faktum att Hajj Amin al-Hussaini tog sin tillflykt till Nazityskland under hela kriget.<\/p>\n\n\n\n<p>Denna bild representerar i sin helhet den politiska och sociala karta som r\u00e5dde under \u00e5ren 1936-1939. Det \u00e4r denna situation, med de dialektiska relationer som ing\u00e5r i den, som f\u00f6rklarar den palestinska nationalismens stagnation under hela kriget. N\u00e4r kriget tog slut fann britterna att den palestinska nationalistr\u00f6relsen hade blivit ganska v\u00e4l t\u00e4mjd: dess huvud var brutet och splittrat, dess bas hade f\u00f6rsvagats och dess sociala struktur var utsliten och s\u00f6nderdelad till f\u00f6ljd av den v\u00e5ldsamma f\u00f6r\u00e4ndring som \u00e4gde rum i samh\u00e4llet och till f\u00f6ljd av att dess ledare och partier misslyckades med att organisera och mobilisera den, och \u00e4ven till f\u00f6ljd av v\u00e4nsterns svaghet och f\u00f6rvirring och nationalistr\u00f6relsens instabilitet i de angr\u00e4nsande arabl\u00e4nderna.<\/p>\n\n\n\n<p>Den sionistiska r\u00f6relsen gick s\u00e5ledes in i fyrtiotalet och fann att f\u00e4ltet var praktiskt taget fritt f\u00f6r den, med ett extremt gynnsamt internationellt klimat efter den psykologiska och politiska atmosf\u00e4r som orsakats av Hitlers massakrer p\u00e5 judarna, medan de arabiska regimerna i de angr\u00e4nsande arabl\u00e4nderna var borgerliga regimer i ett historiskt predikament utan n\u00e5gon verklig makt. Inte heller fanns det i det judiska samh\u00e4llet i Palestina vid den h\u00e4r tiden n\u00e5gon v\u00e4nsterr\u00f6relse som kunde ut\u00f6va p\u00e5tryckningar i motsatt riktning \u2013 praktiskt taget hela detta samh\u00e4lle var inriktat p\u00e5 bos\u00e4ttning genom invasion. Den palestinska v\u00e4nstern hade i och med andra v\u00e4rldskriget b\u00f6rjat f\u00f6rlora det initiativ som den hade b\u00f6rjat med i mitten av trettiotalet, till f\u00f6ljd av Kominterns f\u00f6r\u00e4ndrade politik och misslyckandet med att arabisera partiet. Dessutom blev den kommunistiska v\u00e4nstern mer och mer utsatt f\u00f6r repression av det besegrade arabiska ledarskapet (exempelvis m\u00f6rdade muftins m\u00e4n fackf\u00f6reningsledaren Sami Taha i Haifa den 12 september 1947 och dessf\u00f6rinnan m\u00f6rdades fackf\u00f6reningsmannen Michel Mitri i Jaffa, som hade spelat en viktig roll i mobiliseringen av arabiska arbetare innan oroligheterna br\u00f6t ut 1936).<\/p>\n\n\n\n<p>Allt detta gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r den sionistiska r\u00f6relsen att i mitten av fyrtiotalet trappa upp sin tidigare bara delvisa konflikt med den brittiska kolonialismen i Palestina, efter l\u00e5nga \u00e5r av allians. \u00c5r 1947 var s\u00e5ledes omst\u00e4ndigheterna gynnsamma f\u00f6r att den skulle kunna plocka frukterna av nederlaget f\u00f6r 1936 \u00e5rs revolt, vilket krigsutbrottet hade hindrat den fr\u00e5n att g\u00f6ra tidigare. Den tid det tog att slutf\u00f6ra det andra kapitlet i det palestinska nederlaget \u2013 fr\u00e5n slutet av 1947 till mitten av 1948 \u2013 var d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt kort, eftersom det bara var avslutningen p\u00e5 ett l\u00e5ngt och blodigt kapitel som hade varat fr\u00e5n april 1936 till september 1939.<\/p>\n\n\n\n<hr class=\"wp-block-separator has-alpha-channel-opacity\"\/>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt1\" href=\"#ftnt_ref1\">[1]<\/a>&nbsp;Said Himadeh (red.) Economic Organization of Palestine. American University of Beirut. Beirut, 1939. s. 32.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt2\" href=\"#ftnt_ref2\">[2]<\/a>&nbsp;Moshe Menuhin. The Decadence of Judaism in our Time. Institute of Palestine Studies. Beirut, 1969.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt3\" href=\"#ftnt_ref3\">[3]<\/a>&nbsp;Nathan Weinstock. Le Sionisme &#8211; Contra Israel. Maspero. Paris, 1969.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt4\" href=\"#ftnt_ref4\">[4]<\/a>&nbsp;Ibid.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt5\" href=\"#ftnt_ref5\">[5]<\/a>&nbsp;Palestinska lira<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt6\" href=\"#ftnt_ref6\">[6]<\/a>&nbsp;Himadeh, op. cit, ss. 26-27.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt7\" href=\"#ftnt_ref7\">[7]<\/a>&nbsp;Weinstock, op. cit.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt8\" href=\"#ftnt_ref8\">[8]<\/a>&nbsp;Himadeh, op. cit, s. 373.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt9\" href=\"#ftnt_ref9\">[9]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 376.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt10\" href=\"#ftnt_ref10\">[10]<\/a>&nbsp;Collection of Arab testimonies in Palestine before the British Royal Commission. Al-Itidal Press. Damaskus, 1938. s. 54.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt11\" href=\"#ftnt_ref11\">[11]<\/a>&nbsp;Ibid. s.55.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt12\" href=\"#ftnt_ref12\">[12]<\/a>&nbsp;Himadeh, op. cit (antalet arbetsl\u00f6sa \u00f6kade till 4000 i enbart Jaffa efter 1936. Se fotnot 5, s.55).<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt13\" href=\"#ftnt_ref13\">[13]<\/a>&nbsp;Collection, op. cit, s.55.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt14\" href=\"#ftnt_ref14\">[14]<\/a>&nbsp;Ibid. s.55.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt15\" href=\"#ftnt_ref15\">[15]<\/a>&nbsp;Davar Nr. 3462 (se fotnot 13. s.661.)<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt16\" href=\"#ftnt_ref16\">[16]<\/a>&nbsp;Collection, op. cit, s.15.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt17\" href=\"#ftnt_ref17\">[17]<\/a>&nbsp;Ibid., s.66.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt18\" href=\"#ftnt_ref18\">[18]<\/a>&nbsp;Ibid., s.59.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt19\" href=\"#ftnt_ref19\">[19]<\/a>&nbsp;Yehuda Bauer. &#8221;The Arab Revolt of 1936&#8221; New Outlook. vol.9 nr.6 (81). Tel-Aviv, 1966. s.50.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt20\" href=\"#ftnt_ref20\">[20]<\/a>&nbsp;Ibid., s.51.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt21\" href=\"#ftnt_ref21\">[21]<\/a>&nbsp;Kapital som investerats i judiska industrier och handelsf\u00f6retag \u00f6kade fr\u00e5n 5 371 000 PL \u00e5r 1933 till 11 637 300 PL \u00e5r 1936; op. cit. s.323<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt22\" href=\"#ftnt_ref22\">[22]<\/a>&nbsp;1930 sj\u00f6nk antalet palestinsk-arabiska byggnadsarbetare i Jerusalem fr\u00e5n 1500 till 500 medan antalet judiska steg fr\u00e5n 550 till 1600.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt23\" href=\"#ftnt_ref23\">[23]<\/a>&nbsp;Fram till 1931 f\u00f6rdrev sionisterna 20 000 palestinska-arabiska b\u00f6nder efter att de k\u00f6pt marken p\u00e5 vilken de senare brukade arbeta.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt24\" href=\"#ftnt_ref24\">[24]<\/a>&nbsp;Haim Hanagbi, Moshe Machover, Akiva Orr. &#8221;The Class Nature of Israel&#8221; New Left Review (65), jan-feb 1971. s.6.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt25\" href=\"#ftnt_ref25\">[25]<\/a>&nbsp;Theodor Herzl. Selected Works, Newman Ed. vol.7, bok 1. Tel Aviv, s.86.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt26\" href=\"#ftnt_ref26\">[26]<\/a>&nbsp;Exco Foundation for Palestine. Inc., Palestine. A Study of Jewish, Arab and British Policies. vol.1. Yale University Press, 1947. s.561.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt27\" href=\"#ftnt_ref27\">[27]<\/a>&nbsp;Abdul-Wahhab Kayyali. Modern History of Palestine. Arab Institute of Studies and Publication. Beirut, 1970. s.174.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt28\" href=\"#ftnt_ref28\">[28]<\/a>&nbsp;Documents of the Palestine Arab Resistance (1918-1939). Beirut. ss.22-25.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt29\" href=\"#ftnt_ref29\">[29]<\/a>&nbsp;&#8221;Action among the peasants and the struggle against Zionism, The Palestine Communist Party Theses for 1931.&#8221; Communist Internationalism and the Arab Revolution. Dar al-Haqiqa, Beirut. s. 54.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt30\" href=\"#ftnt_ref30\">[30]<\/a>&nbsp;Ibid., ss. 121-122.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt31\" href=\"#ftnt_ref31\">[31]<\/a>&nbsp;Ibid., ss. 124.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt32\" href=\"#ftnt_ref32\">[32]<\/a>&nbsp;Ibid., ss. 162.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt33\" href=\"#ftnt_ref33\">[33]<\/a>&nbsp;F\u00f6rkortning f\u00f6r: Kommunistiska internationalen.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt34\" href=\"#ftnt_ref34\">[34]<\/a>&nbsp;Himadeh; Ibid., s. 39.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt35\" href=\"#ftnt_ref35\">[35]<\/a>&nbsp;Communist Internationalism, ss. 135-145.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt36\" href=\"#ftnt_ref36\">[36]<\/a>&nbsp;Weinstock. Ibid.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt37\" href=\"#ftnt_ref37\">[37]<\/a>&nbsp;Collection. s. 34.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt38\" href=\"#ftnt_ref38\">[38]<\/a>&nbsp;H\u00f6ga porten hade givit marken till familjen Sursuq (alt. stavning: Sursock) i Libanon i utbyte mot familjens tj\u00e4nster. Se \u00e4ven: Albert Montefiore Hyamson. Palestine Under the Mandate: 1920-1948. Methuen &amp; Co, 1950. ss.81-82.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt39\" href=\"#ftnt_ref39\">[39]<\/a>&nbsp;Collection. s. 34.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt40\" href=\"#ftnt_ref40\">[40]<\/a>&nbsp;Ibid., s.39.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt41\" href=\"#ftnt_ref41\">[41]<\/a>&nbsp;Hadawi, op. cit, s.29.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt42\" href=\"#ftnt_ref42\">[42]<\/a>&nbsp;Collection. s. 25.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt43\" href=\"#ftnt_ref43\">[43]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 56.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt44\" href=\"#ftnt_ref44\">[44]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 58.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt45\" href=\"#ftnt_ref45\">[45]<\/a>&nbsp;Himadeh. op. cit, s. 376.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt46\" href=\"#ftnt_ref46\">[46]<\/a>&nbsp;Collection. s. 60.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt47\" href=\"#ftnt_ref47\">[47]<\/a>&nbsp;Ibid., ss. 62-63.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt48\" href=\"#ftnt_ref48\">[48]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 62.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt49\" href=\"#ftnt_ref49\">[49]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 44.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt50\" href=\"#ftnt_ref50\">[50]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 63.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt51\" href=\"#ftnt_ref51\">[51]<\/a>&nbsp;Rony E. Gabbay, A Political Study of the Arab-Jewish Conflict, Librairie de Droz. Gen\u00e8ve, 1959. s. 29. 109. Sifri, op. cit., ss. 131-132.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt52\" href=\"#ftnt_ref52\">[52]<\/a>&nbsp;Communist Internationalism. ss. 143-144.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt53\" href=\"#ftnt_ref53\">[53]<\/a>&nbsp;Collection. s. 52.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt54\" href=\"#ftnt_ref54\">[54]<\/a>&nbsp;Himadeh. op. cit, s. 45.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt55\" href=\"#ftnt_ref55\">[55]<\/a>&nbsp;Exempel p\u00e5 s\u00e5dana ordspr\u00e5k: Den som \u00e4ter av sultanens br\u00f6d, drabbas av hans sv\u00e4rd; L\u00e5t inget gr\u00e4s v\u00e4xa efter mitt; Dagens \u00e4gg \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n morgondagens h\u00f6na (En f\u00e5gel i handen \u00e4r v\u00e4rd tv\u00e5 i skogen); N\u00e4r vi b\u00f6rjade s\u00e4lja kistor b\u00f6rjade folk d\u00f6; Den sv\u00e5raste av sm\u00e4rtor \u00e4r den nuvarande; Han springer efter br\u00f6dlimpan och br\u00f6dlimpan springer f\u00f6re honom; Livet g\u00e5r bra f\u00f6r de v\u00e4lbest\u00e4llda. (Dr. Ali Ahmed Issa. \u201cArab Society\u201d. citerad i Yusra Arnita. Folkloric Arts in Palestine. Beirut, Palestine Research Center, P.L.O. s. 187.)<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt56\" href=\"#ftnt_ref56\">[56]<\/a>&nbsp;Enligt Tawfiq Zayyad, motst\u00e5ndspoet i det ockuperade Palestina (Nasaret): \u201dV\u00e5r revolution\u00e4ra poesi (Mahmud Darwish, Samih al-Qasim och jag sj\u00e4lv) \u00e4r en f\u00f6rl\u00e4ngning av Ibrahim Tuqans, Abd al-Rahim Mahmuds, Mutlaq Abd al-Khaliqs och andras revolution\u00e4ra poesi&#8230; eftersom v\u00e5r kamp \u00e4r en f\u00f6rl\u00e4ngning av deras.\u201d (On Popular Poetry. Dar al-Thawra. s. 15)<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt57\" href=\"#ftnt_ref57\">[57]<\/a>&nbsp;Dr. Abdul Rahman Yaghi. Modern Palestinian Literature. Beirut. s. 232.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt58\" href=\"#ftnt_ref58\">[58]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 237.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt59\" href=\"#ftnt_ref59\">[59]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 283.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt60\" href=\"#ftnt_ref60\">[60]<\/a>&nbsp;Tawfiq Zayyad beskrev denna dikt med f\u00f6ljande ord: \u201dJag har inte sett n\u00e5got poetiskt verk som motsvarar styrkan, uppoffringen och modet i denna stora dikt.\u201d (ur Literature and Popular Literature, Dar al-Awda. s. 30.)<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt61\" href=\"#ftnt_ref61\">[61]<\/a>&nbsp;Our Popular Songs. by Nimr Sirhan. Jordan, Ministry of Culture and and Information. ss. 299-300.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt62\" href=\"#ftnt_ref62\">[62]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 157.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt63\" href=\"#ftnt_ref63\">[63]<\/a>&nbsp;Ibid., s. 301.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt64\" href=\"#ftnt_ref64\">[64]<\/a>&nbsp;Yehuda Bauer. op. cit, s. 49<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt65\" href=\"#ftnt_ref65\">[65]<\/a>&nbsp;Issa al-Sifri. Arab Palestine Under the Mandate &amp; Zionism. The New Palestine Bookshop. Jaffa, 1937. vol.II s. 10<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt66\" href=\"#ftnt_ref66\">[66]<\/a>&nbsp;Salah Masoud Busir. Palestinian Struggle over half a century. al-Fatah House, Beirut, s. 180.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt67\" href=\"#ftnt_ref67\">[67]<\/a>&nbsp;Subhi Yasin. The Great Arab Revolution in Palestine. al-Hana House, Damascus. s. 30<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt68\" href=\"#ftnt_ref68\">[68]<\/a>&nbsp;Busir. op. cit, s. 181.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt69\" href=\"#ftnt_ref69\">[69]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 302.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt70\" href=\"#ftnt_ref70\">[70]<\/a>&nbsp;Collection. s. 96.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt71\" href=\"#ftnt_ref71\">[71]<\/a>&nbsp;Hadawi. op. cit, s. 38.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt72\" href=\"#ftnt_ref72\">[72]<\/a>&nbsp;Yasin. op. cit, ss. 22-23<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt73\" href=\"#ftnt_ref73\">[73]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 22.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt74\" href=\"#ftnt_ref74\">[74]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 296.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt75\" href=\"#ftnt_ref75\">[75]<\/a>&nbsp;Filastin. nr.94. jan 1, 1969. Arab Higher Committee. Beirut.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt76\" href=\"#ftnt_ref76\">[76]<\/a>&nbsp;Report by His Majesty&#8217;s Government in the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland to the Council of the League of Nations on the Administration of Palestine and Trans-Jordan for the Year 1935. s. 6.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt77\" href=\"#ftnt_ref77\">[77]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 296.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt78\" href=\"#ftnt_ref78\">[78]<\/a>&nbsp;Joseph Burton Hobman. Palestine&#8217;s Economic Future. Percy Lund Humphries. London, 1946. s. 61.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt79\" href=\"#ftnt_ref79\">[79]<\/a>&nbsp;Sifri. op. cit, ss. 39-40.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt80\" href=\"#ftnt_ref80\">[80]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 311.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt81\" href=\"#ftnt_ref81\">[81]<\/a>&nbsp;Sifri. op. cit, s. 60.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt82\" href=\"#ftnt_ref82\">[82]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 93.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt83\" href=\"#ftnt_ref83\">[83]<\/a>&nbsp;Transjordanien \u00e4r Jordanflodens \u00f6stra bank, medan V\u00e4stbanken \u00e4r en del av Palestina (red.).<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt84\" href=\"#ftnt_ref84\">[84]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 319.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt85\" href=\"#ftnt_ref85\">[85]<\/a>&nbsp;Documents. s. 454.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt86\" href=\"#ftnt_ref86\">[86]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 457.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt87\" href=\"#ftnt_ref87\">[87]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 458.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt88\" href=\"#ftnt_ref88\">[88]<\/a>&nbsp;Collection. s. 8.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt89\" href=\"#ftnt_ref89\">[89]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 326.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt90\" href=\"#ftnt_ref90\">[90]<\/a>&nbsp;Neville Barbour, Nisi Dominus. London. ss. 183-193.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt91\" href=\"#ftnt_ref91\">[91]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 338.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt92\" href=\"#ftnt_ref92\">[92]<\/a>&nbsp;Jewish Observer. 20 september 1963. London. ss. 13-14.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt93\" href=\"#ftnt_ref93\">[93]<\/a>&nbsp;Abdul Qadir Yasin. al Katib. nr.121. April 1971. s. 114.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt94\" href=\"#ftnt_ref94\">[94]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 346.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt95\" href=\"#ftnt_ref95\">[95]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 346.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt96\" href=\"#ftnt_ref96\">[96]<\/a>&nbsp;I maj 1938 ockuperade rebellerna Hebron efter att de redan hade ockuperade Jerusalems gamla hamn. Den 9 september ockuperade de Beersheba och frigav f\u00e5ngar. Den 5 oktober ockuperade de Tiberias; i b\u00f6rjan av augusti delar av Nablus, etc.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt97\" href=\"#ftnt_ref97\">[97]<\/a>&nbsp;Busir. op. cit, s. 247.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt98\" href=\"#ftnt_ref98\">[98]<\/a>&nbsp;Ibid.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt99\" href=\"#ftnt_ref99\">[99]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 258.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt100\" href=\"#ftnt_ref100\">[100]<\/a>&nbsp;Al-Ahram. 1 mars 1939, Kairo.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt101\" href=\"#ftnt_ref101\">[101]<\/a>&nbsp;Yasin. op. cit, s. 115.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt102\" href=\"#ftnt_ref102\">[102]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 114.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt103\" href=\"#ftnt_ref103\">[103]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 359.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt104\" href=\"#ftnt_ref104\">[104]<\/a>&nbsp;Anis Sayigh. The Hashemite &amp; the Palestine Question. Beirut, 1966. s. 150.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt105\" href=\"#ftnt_ref105\">[105]<\/a>&nbsp;Ibid. Se \u00e4ven al-Talia\u2019a. nr.4. 7 april 1971, Kairo. s. 98.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt106\" href=\"#ftnt_ref106\">[106]<\/a>&nbsp;Kayyali. op. cit, s. 348.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt107\" href=\"#ftnt_ref107\">[107]<\/a>&nbsp;A letter from Baghdad to the British Foreign Minister. 31 oktober 1930. Citerad i Kayyali. Ibid. s. 349<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt108\" href=\"#ftnt_ref108\">[108]<\/a>&nbsp;Walid Khalidi (red.). From Haven to Conquest. IPS, Beirut, 1971. ss. 836-849.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt109\" href=\"#ftnt_ref109\">[109]<\/a>&nbsp;Busir. op. cit, s. 21.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt110\" href=\"#ftnt_ref110\">[110]<\/a>&nbsp;L\u00e5t oss som exempel ta de l\u00f6ner som betalas av odlare av citrusfrukter &#8211; den viktigaste jordbruksprodukten i Palestina. \u00c5r 1936 fastst\u00e4llde det allm\u00e4nna jordbruksr\u00e5det l\u00f6nerna f\u00f6r judiska arbetare till 12 PL per dunum och \u00e5r och f\u00f6r arabiska arbetare till 8 PL.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt111\" href=\"#ftnt_ref111\">[111]<\/a>&nbsp;Barbour. op. cit, s. 193.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt112\" href=\"#ftnt_ref112\">[112]<\/a>&nbsp;Himadeh. op. cit, s. 323.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt113\" href=\"#ftnt_ref113\">[113]<\/a>&nbsp;Busir. op. cit, s. 323.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt114\" href=\"#ftnt_ref114\">[114]<\/a>&nbsp;David Ben-Gurion. op. cit, s. 372.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt115\" href=\"#ftnt_ref115\">[115]<\/a>&nbsp;Ibid. s. 373.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt116\" href=\"#ftnt_ref116\">[116]<\/a>&nbsp;Sifri. op. cit, ss. 131-132.<\/p>\n\n\n\n<p><a id=\"ftnt117\" href=\"#ftnt_ref117\">[117]<\/a>&nbsp;Khalidi. op. cit, s. 375-378.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ghassan Kanafani var en palestinsk f\u00f6rfattare och revolution\u00e4r. I denna text fr\u00e5n 1972 presenterar han en konkret analys av de resningar mot sionismen och f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet fr\u00e5n brittisk kolonialism som \u00e4gde rum i Palestina 1936-1939. Texten skrevs ursprungligen p\u00e5 arabiska. Denna svenska \u00f6vers\u00e4ttning av Samidoun G\u00f6teborg bygger p\u00e5 Tricontinental Societys utgivning p\u00e5 engelska 1980, London, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":5,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[79],"tags":[],"class_list":{"0":"post-3409","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-ghassan-kanafani"},"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3409","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3409"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3409\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3440,"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3409\/revisions\/3440"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3409"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3409"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/samidoun.net\/sweden\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3409"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}