STÄNG

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som du kan skriva ut och hänga upp i din omgivning. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net. Läs de tidigare artiklarna för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund:

  1. Mohammed Al-Tus, Ibrahim Abu Mokh, Walid Daqqa
  2. Ibrahim Bayadseh, Ahmad Abu Jaber, Samir Abu Nima
  3. Mohammed Adel Daoud, Mahmoud Abu Kharabish, Bashir Abdullah al-Khatib

Den här veckan kommer vi att uppmärksamma följande palestinska fångar: Juma’a Adam, Raed al-Sa’adi och Ibrahim och Mohammed Ighbariya. Du kan skriva ut affischerna nedan, hänga upp dem på gator och torg och dela den här artikeln för att belysa de palestinska fångarnas kamp för rättvisa och befrielse som länge har pågått.

Denna kampanj lyfter fram ”fångarnas dekaner”, ett uttryck som palestinier använder för att beskriva dem som har suttit i israeliska ockupationsfängelser i över 20 år utan avbrott. Under årens lopp har många palestinska fångar frigivits genom fångutbytesöverenskommelser eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som släpptes 1995 efter Osloavtalen och överenskommelsen om fångutbyte som Hizbollah tvingade fram 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; ; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som den palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt villkoren i Osloavtalet och dess följdsatser.

Syftet med denna kampanj är att se till att dessa veteranfångar inte bara inte glöms bort utan att de lyfts fram och blir centrala för fångarnas kamp och den palestinska befrielserörelsen som helhet. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för att informera oss om aktioner och evenemang i ditt område.

Juma’a Ibrahim Adam

Den palestinska fången Juma’a Ibrahim Adam föddes 9 mars 1969 i Sweileh i Jordanien och bodde nordväst om staden Jeriko i det ockuperade Palestina i staden al-Dyouk. Han är en av sex bröder och hans far dog 1972 när han ännu var ett litet barn. Under sin fångenskap hos den israeliska ockupationen har han förlorat sin mor och fängelseförvaltningen tillät honom inte att träffa henne innan hennes död eller närvara vid hennes begravning. ”Den svåraste och smärtsammaste situationen som jag har gått igenom under min tid i fängelse var min mors död”, sade han.

Han har upprepade gånger och systematiskt nekats familjebesök. Hans enda bror i Palestina har nekats tillstånd att besöka honom av ”säkerhetsskäl” medan resten av hans bröder befinner sig i exil från Palestina. Inom fängelsemurarna har Juma’a ägnat sig åt utbildning, avslutat gymnasiet och grundläggande universitetsstudier och därigenom tagit en kandidatexamen i statsvetenskap vid Hebreiska universitetet. Han studerar nu på distans för en masterexamen i statsvetenskap, med inriktning på israeliska frågor, vid Al-Qudsuniversitetet.

Han trädde nyligen in i sitt 35:e år i den sionistiska ockupationens fängelser som en av de ”gamla fångarna” som greps före Osloavtalet. Han greps 31 oktober 1988 vid 19 års ålder för att ha deltagit i det palestinska motståndet, mer specifikt för att ha kastat molotovcocktails mot en buss med ockupationssoldater, tillsammans med medfångarna Mahmoud Abu Kharabish och den tidigare fången Ahmed al-Takrouri. Efter denna motståndsaktion, som ägde rum under den stora folkliga intifadan i det ockuperade Palestina, stängde ockupationsarmén alla områden på Västbanken och belägrade Jeriko och genomsökte palestiniernas hem hus för hus. Ockupationsstyrkorna förstörde de fängslade motståndskämparnas hem, däribland familjen al-Takrouris hem, hans farbror Abdel-Rahim Moamen Takrouris hem och Juma’a Adams mormors hem, där han vuxit upp som litet barn.

Efter gripandet och under förhör utsattes Juma’a och hans kamrater för svår tortyr. ”Vi torterades sadistiskt och brutalt från det ögonblick vi greps och vi hotades med mord av soldater och förhörsledare under 70 dagar i al-Moskobiyeh”, det ökända förhörscentret. Allt detta gjordes för att tvinga dem att erkänna anklagelserna mot dem. Ockupationsdomstolarna utfärdade livstidsdomar mot dem.

Han greps tidigare i december 1986 på grund av anklagelser om att ha kastat stenar och molotovcocktails mot ockupationssoldater och dömts till 22 månader i ockupationens fängelse. Han släpptes juli 1988 och greps återigen månader senare för sin roll i motståndsrörelsen. Juma’a Adam sitter i dag i Hadarimfängelset och till följd av de långa åren bakom ockupationsfängsel har hans hälsa försämrats och han lider av blodsjukdomar. Han har förts till fängelsekliniken i Ramle för undersökningar mer än en gång och ockupationen har inte gett honom någon uppföljning eller ordentlig behandling.

Raed Mohammad Al-Sa’adi

Den palestinsk fången Raed Mohammed al-Sa’adi föddes i Silat al-Harthiyya, väster om Jenin, 20 februari 1966 och är i dag 57 år gammal. Han är den längst fängslade fången från Jenins guvernement. Han greps första gången när han var 18 år 1984 och fängslades i sex månader för att ha hissat den palestinska flaggan på elstolparna i Silat al-Harthiyya.

Han levde under jorden i flera år, särskilt från början av intifadan 1987. Ockupanterna grep hans mor och höll henne fängslad i fyra månader, och därefter flera av hans syskon, för att pressa honom att ge upp. Slutligen grep ockupationssoldater som var utklädda till palestinier honom när han 28 augusti 1989 besökte sin familj för att se att de var hemma. Han anklagades för att ha tillhört Al-Qudsbrigaderna, den militära grenen av Islamiska Jihad-rörelsen i Palestina, och för att ha genomfört motståndsoperationer mot soldater och bosättare. Han dömdes till två livstidsstraff och 20 år bakom galler.

Under sina år bakom galler har han avslutat gymnasiet och tagit en kandidatexamen och han studerar för närvarande för att ta en masterexamen. Han har upprepade gånger nekats familjebesök under förevändning av ”säkerhetsöverträdelser”, inklusive en av hans bröder som har förbjudits besök i 12 år i rad. Han har förlorat ett antal familjemedlemmar under fångenskapen, bland annat sin mormor 1999, sin farfar 2001, sin farbror Abdullah 2008, sin äldre bror Imad 201 och sin mor Hajja Umm Imad 2014. Hon väntade ivrigt på sin sons frihet ända till sina sista dagar. För flera år sedan förlorade hans far synen och kan inte längre se.

Al-Sa’adi skulle få sin frihet som en del av ett avtal med den palestinska myndigheten i slutet av 2013, men ockupationen svek sitt åtagande och släppte tre omgångar långtidsfångar men inte den fjärde, däribland 29 palestinska fångar som suttit fängslade sedan före Oslo, inklusive al-Sa’adi.

I dag hålls Raed i Ramon-fängelset efter att han nyligen förflyttats från Gilboa-fängelset. Som ett resultat av den långvariga tortyr han har utsatts för och hans ständiga förflyttningar från ett fängelse till ett annat lider han av flera sjukdomar, särskilt hjärtsjukdomar, blodtryck, tarmsjukdomar och magsår, och han har genomgått flera operationer i ockupationsfängelserna.

Ibrahim och Mohammed Ighbariya

De palestinska fångarna och bröderna Ibrahim Hassan Ighbariya och Mohammed Hassan Ighbariya är några av de palestinska fångar som suttit längst i fängelse i det ockuperade Palestina 1948. Ibrahim, känd som ”Abu Jihad”, är 57 år gammal, medan hans bror Mohammed, ”Abu Abdullah”, är 55 år gammal och kommer från Umm al-Fahm. De har suttit fängslade sedan 26 februari 1992 och har dömts till livstids fängelse på grund av anklagelser om att ha genomfört en motståndsaktion i ett ockupationsläger som ledde till att tre ockupationssoldater dog. De grep två veckor senare tillsammans med medfångaren Yahya Ighbariya.

28 april 2016 avled Ibrahim och Mohammeds far, Hajj Hassan Mahmoud Ighbariya, vid 77 års ålder. Under hela sitt liv deltog deras far i alla aktiviteter till stöd för fångarna för att kräva att hans söner skulle friges. Han uppmanade dem att delta i alla frigivningar och fångutbyten som förhandlas fram av de palestinska styrkorna. År 2011 vägrade israeliska tjänstemän att inkludera bröderna i Wafa al-Ahrar-fångutbytet. I likhet med andra palestinska fångar från det ockuperade Palestina 1948 vägrar ockupationen att inkludera bröderna i utbyten med den palestinska motståndsrörelsen och kallar deras fångenskap för ”en israelisk fråga”, inte en palestinsk fråga, eftersom de har israeliskt medborgarskap. (Trots denna ofta använda ursäkt för att hålla palestinska fångar från ’48 bakom lås och bom har de samma fängelseförhållanden som andra palestinier; nu riskerar de att deras medborgarskap tas ifrån dem när de släpps ut, vilket gör dem statslösa, en del av det fascistiska angreppet på fångrörelsen.)

Mohammed fullföljde sin utbildning i ockupationens fängelser och fick en magisterexamen i politik och internationella relationer 2005. Han har publicerat många artiklar och böcker bakom galler, bland annat ”Leaders’ Guide to the Art of Leadership”, ”The Arabs Inside: Between the Illusion of the Knesset and the Mirage of Equality” och ”Embers in the Darkness of the Prisons”.

Ibrahim friade till och är nu förlovad med medfången Mona Qa’adan, från byn Arraba i Jenin, syster till Tariq Qa’adan, ledare för den islamiska Jihad-rörelsen i Palestina och palestinsk fånge i Megiddofängelset. Mona Qa’adan tillbringade mer än fem år bakom galler i israeliska ockupationsfängelser på grund av sin aktivism och sitt engagemang i kvinnoorganisationer på den ockuperade Västbanken i Palestina.

De två bröderna har flyttats från fängelse till fängelse vid många tillfällen under årens lopp och skiljs ofta åt för att öka deras lidande. Deras äldre bror Mahmoud dog medan de satt i fängelse, och ockupationen vägrade att låta dem träffa honom innan eller under begravningen.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hyllar det palestinska folket och fångrörelsen när fångarna förklarar sin seger i konfrontation de har döpt ”Frihetens eller martyrskapets vulkan”. Sent på natten till onsdagen 22 mars meddelade ledningen för fångrörelsen att den sionistiska fängelsemyndigheten backar från alla de sanktioner som fångarna utsatts för i ett nytt avtal, vilket innebär att hungerstrejken som 2 000 fångar var planerade att inleda 23 mars med början av ramadanmånaden avbröts.

Vi framför våra högsta hyllningar och solidaritetshälsningar till fångrörelsen, som fortsätter att göra motstånd och försvara Palestinas land och folk bakom fängelsemurarna, och vars viljestrid fortsätter att ge nya resultat. Fångarnas enighet och engagemang i kampen, inklusive hängivenheten i fångrörelsens ledarskap, det palestinska folkets fängslade ledare, har än en gång visat sin styrka.

Vi bekräftar vidare att vi kommer att förbli vaksamma – tillsammans med de palestinska fångarna, motståndsrörelsen och folket som helhet – inför alla försök från ockupanten att bryta mot dessa överenskommelser, och vi bekräftar vårt åtagande att fortsätta kämpa tills alla palestinska fångar har befriats och till återvändo och befrielsen för Palestina, från floden till havet.

Samidoun hyllar det palestinska folket i Palestina och det palestinska folket överallt i exil och diaspora som mobiliserar och organiserar sig som svar på fångarnas rop på deras befrielse i världens städer och länder, det arabiska folket som konfronterar normaliseringen och upprätthåller fångarnas rop, och alla solidaritetskrafter med det palestinska folket som är redo att agera för fångarnas frihet och seger.

Vi hyllar också den palestinska fången Khader Adnan, som fortsätter sin hungerstrejk för frihet, nu på 47:e dagen, och som kämpar tillsammans med var och en av de 4 750 fångarna i ockupationsfängelserna för rättvisa och befrielse.

Vi återpublicerar nedanstående uttalande, som utfärdats av den palestinska fångrörelsens högre nödkommitté:

Meddelande om fångarnas seger i kampen om ”Frihetens eller martyrskapets vulkan”

Till vårt storslagna folk, en hälsning av stolthet och seger.

Vi tar tillfället i akt att gratulera vårt folk till början av den välsignade månaden Ramadan, och vi ber Gud att ge oss den åter när fångarna och de förvarstagna har befriats.

I och med detta inträde i segermånaden skriver era fängslade barn ett nytt blad i ärans och hederns bok eftersom den sionistiska fienden tvingades upphöra med dess åtgärder mot oss som den försökte utsätta oss för. Tack vare Gud först, och därefter tack vare fångarnas enighet och folkets stöd till dem, kunde fångrörelsen skriva in en ny seger på ärans och ståndaktighetens sidor.

Vid detta tillfälle sänder vi följande budskap:

Det första budskapet: Till våra fångar, våra trupper som alltid visar sin fullständiga beredskap och fasta enighet. Ni har all vår uppskattning och stolthet för denna oöverträffade beredskap och för ett mod värdigt fedayeen.

Det andra budskapet: Till vårt motståndsfolk som stödde oss under hela vår tidigare rörelse; vi sänder er ett budskap av tacksamhet, till ett folk som känner innebörden av lojalitet, som lever den och har antagit den som metod.

Det tredje budskapet: Till vår brutala fiende, ni måste inse och förstå väl att fångarna inte är ensamma och att de inte är lätta byten för alla inkräktare på vårt land.

Slutligen: Vi riktar vårt tack och vår uppskattning till alla dem som stöder oss bland världens fria folk, vår rättvisa saks anhängare.

Barmhärtighet för martyrerna, läkning för de sårade, frihet och seger för fångarna.

Den palestinska fångrörelsens högre nationella nödkommitté

Torsdag 1 Ramadan 1444
23 mars 2023

Efter mer än 36 dagars eskalerande protester meddelade ledningen för den palestinska fångrörelsen tisdagen 21 mars att den kollektiva hungerstrejken inledes med upp emot 2 000 fångar och fler kommer att ansluta på torsdag och de kommande dagarna. De kräver inte bara ett slut på Ben Gvirs, Smotrichs och Netanyahus fascistiska regims angrepp mot fångarna utan även sin frihet.

Den palestinska fångrörelsens högre nödkommitté förklarade i sitt uttalande: ”Vi har beslutat att inleda vår öppna hungerstrejk, ’frihetens eller martyrskapets vulkan’, för att med en enda enad röst skrika ut vår hunger och ståndaktighet till världen: Frihet, frihet, frihet!”

Nödkommittén uppgav att fångrörelsens ledarskap inleder strejken på tisdagen, representerad av kommitténs medlemmar som representerar den palestinska politikens breda spektrum. Kommittémedlemmarna som inledde sin strejk på tisdagen är följande:

  1. Ammar Mardi, företrädare för Fatah (Palestinska nationella befrielserörelsen)
  2. Salameh al-Qatawi, företrädare för Hamas (Islamiska motståndsrörelsen)
  3. Ziad Bseiso, företrädare för Palestinas Islamiska Jihad-rörelse.
  4. Walid Hanatsheh, företrädare för Folkfronten för Palestinas befrielse.
  5. Wajdi Joudeh, företrädare för Demokratiska fronten för Palestinas befrielse.
  6. Bassam Khandaqji, företrädare för Palestinska folkpartiet.

Dessa sex företrädare får sällskap av Mohammed al-Tus, den längst frihetsberövade palestinska fången som hålls fängslad sedan 1985, för att inleda strejken.

”Över 2 000 palestinska fångar inleder strejken med början på ramadanmånadens första dag”, torsdagen 23 mars. Den palestinska fången Khader Adnan är redan inne på sin 45:e dag i hungerstrejk som han inledde när han greps.

En rad palestinska ledare från olika politiska rörelser har förklarat att de kommer att delta i hungerstrejkens främsta led, bland annat: Ahmad Sa’adat, generalsekreterare för PFLP, tillsammans med Kamil Abu Hanish, Ahed Abu Ghoulmeh och Munther Mufleh; Bassam al-Saadi från Islamiska Jihad, tillsammans med Sameh al-Shobaki, Tamim Salem, Ali al-Saadi, Hamza al-Hajj Mohammed, Muhannad Abu Aisha, Arafat al-Zeer, Abd Obaid, Wajih Abu Khalil, Muhannad al-Sheikh Ibrahim och Bassam Abu Akar; ledare för Fatah, däribland Zakaria Zubaidi, en av hjältarna i frihetstunneln, Marwan Barghouthi, Nasser Abu Srour, Mahmoud Abu Srour, Jumaa Adam, Mahmoud Abu Kharabish och Nael Abu al-Assal; och ledare för Hamas, däribland Hassan Salameh, Ibrahim Hamed, Abbas al-Sayed, Mahmoud Issa, Jamal Abu al-Hija och Mohammed Arman. Nael Barghouthi, den palestinske veteranfånge som suttit fängslad längst totalt sett efter att han återigen gripits efter att ha frigivits i samband med Wafa’a al-Ahrar-fångeutbytet, tillkännagavs också som ledare för strejken.

Ockupationens fängelseadministration har redan hotat med att införa tunga straff mot de strejkande fångarna samtidigt som fångarna bekräftat att de kommer att fortsätta sin kamp med beslutsamhet.

Agera!

Fångarnas egna uppmaningar manar tydligt det palestinska folket och alla Palestinas vänner och anhängare att vidta åtgärder för att stå på deras sida när de sätter sina kroppar och liv på spel i kampen för frihet. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla att sluta samman i aktioner för att stå med de palestinska fångarna när de reser sig och gör motstånd för frihet. Fångarna gör allt de kan för att konfrontera ockupationens angrepp – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot en hänsynslös repressionsvåg.

  1. Mobilisera aktioner, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa ingripanden – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd. Följ Samidoun Tysklands aktion i Berlin – och fortsätt organisera den 22-23 mars och vidare. Det finns ett enormt djup av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt för de imperialistiska makterna att fortsätta sin delaktighet i brotten mot det palestinska folket. Direkta aktioner som de som Palestine Action genomfört har redan stängt ner flera vapenanläggningar i Storbritannien som ägs av israeliska vapenföretag, och ännu fler aktioner kan ge ytterligare direkt stöd till det palestinska folket.
  2. Ta ställning mot förbindelser med israeliska ockupationsstäder – Nyligen tog staden Barcelona stark ställning mot normaliseringen av ockupationen efter åratal av tusentals invånares kampanjarbete, då alla samarbeten med den israeliska ockupationen och ”syskonstadsförbindelserna” med Tel Aviv avbröts av borgmästaren. Denna viktiga seger kommer samtidigt som Collectif Palestine Vaincra leder en kampanj i Toulouse, Frankrike, för ett slut på stadens ”syskonstadsrelation” med apartheidhuvudstaden. Om din stad har ett vänortsförhållande med ockupationen, starta din egen kampanj för att få slut på denna delaktighet!
  3. Eskalera bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för upptrappningen av kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar sig mot ockupationens ekonomiska exploatering av Palestinas mark, folk och resurser samt mot de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.

Lördagen 18 mars demonstrerade, i Palestinska samordningsgruppen Göteborgs regi, över 200 göteborgare mot de återkommande massakrerna i Palestina som ockupationsmakten genomför via formella militärangrepp eller informella bosättarledda pogromer på palestinier. Demonstrationståget fylla Göteborgs gator med slagord som ”Hela Göteborg – Ska bojkotta Israel!” och ”Från floden – Till havet – Hör frihetskravet!” Nedan återges ett tal som hölls av Samidoun Göteborg:

Länge leve kampen för ett fritt, enat och demokratiskt Palestina, från Jordanfloden till Medelhavet! Länge leve kampen för alla palestinska flyktingars rätt till återvändo! Länge leve kampen för alla palestinska fångars frihet från israeliska och internationella fängelser! Länge leve det palestinska motståndet med alla nödvändiga medel mot imperialism, kolonialism och fascism, mot ockupation, apartheid och bosättarkolonialism! Heder och ära åt det palestinska motståndets martyrer!

De palestinska fångarna står på frontlinjen mot ockupationsmakten med livet som insats i kampen för deras och hela Palestinas befrielse. Sedan mitten av februari driver de palestinska fångarna en intensiv kampanj mot ockupationsmakten med ett mål: Frihet till varje pris. 22 mars, ramadans första dag, kommer de inleda en obegränsad masshungerstrejk, med ett mål: Frihet, genom seger och frigivning eller genom martydöden.

Ockupationsmakten nöjer sig inte med att frihetsberöva levande palestinier; den palestinska fångrörelsen har inlett en internationell kampanj för de fängslade martyrernas frihet. Frihet från bårhus och från nummerkyrkogårdar, där ockupationsmakten har försökt beröva de palestinska martyrerna deras identitet och deras familjer en chans att hedra och sörja dem.

Idag, den 18 mars, är även internationella dagen för alla politiska fångar. Internationella fångar som den libanesiske kommunisten Georges Ibrahim Abdallah som hålls fängslad i Frankrike sedan 1984 för hans deltagande i kampen för Palestinas befrielse. Internationella fångar som de turkiska och kurdiska antiimperialister och antifascister som Tyskland håller fängslade under de ökända paragraferna 129 a och b. Dessa lagar bär ekon av den tyska imperialismens mörkaste dagar och borde för oss i Sverige, särskilt palestinavänner och internationalister, vara obehagligt bekanta.

Den palestinske skribenten och revolutionären Ghassan Kanafani, som mördades tillsammans med sin 17-åriga systerdotter Lamis av ockupationsmakten med en bilbomb, uttalade sig så här: ”Den palestinska frågan är inte enbart en fråga för palestinier, utan för varje revolutionär, var hen än befinner sig, som en fråga som hör till de exploaterade och förtryckta massorna i vår tid.”

Det stämmer inte bara av anledningar som att Israels största vapentillverkare Elbit Systems testar vapen- och övervakningssystem på Palestinas folk innan de säljs vidare för att stärka den dödliga jakten på migranter längs Fort Europas gränser eller för att övervaka medborgare och påverka politiska processer världen över. Medan vi med hjärta och hjärna, med ord och handling står med Palestinas kamp mot ockupationsmakten möter vi i solidaritetsrörelsen i första hand andra motståndare än själva ockupationsmakten, nämligen ockupationsmaktens vänner här i Sverige. Från hela det politiska spektrumet möter vi de som ignorerar förtryck för att främja svenskt näringsliv, de som förvirrar med tomma löften om förhandlingar för en låtsasfred och även de som ser Israel som en politisk och social förebild.

Samma krafter som normaliserar och relativiserar ockupationen av Palestina vill här i Sverige å ena sidan militarisera social utsatthet och fattigdom, å andra sidan kriminalisera alla former av folkliga rörelser och frihetskamper. Där ligger åtminstone en del av Ghassan Kanafanis läxa till oss: Inte bara ska vi i bredaste lag stå med Palestina, vi måste bära med oss Palestina in i alla kamper för politisk, ekonomisk och social befrielse. Och när samhällsmakten blir allt mer auktoritär, och den internationella solidariteten och kampen mot imperialism, kolonialism och fascism stämplas som terrorism, då får vi räta på ryggen och säga: Då är vi väl fredens, frihetens och jämlikhetens terrorister!

Bojkotta Israel till befrielse, återvändo och revolution för hela Palestina, från floden till havet!

Flera andra tal hölls, bland annat av Allt åt alla Göteborg som uppmärksammade den internationella kampanjen om de frihetsberövade palestinska martyrerna vars kvarlevor hålls i ockupationens bårhus och så kallade nummerkyrkogårdar:

När bosättare tidigare i mars brände ner delar av byn Huwara i ockuperade Palestina så var det en del av en pogrom mot det palestinska folket. Bosättarna fick stöd från den israeliska armén. De senaste veckorna har sionisterna mördat, mördat och mördat igen i ett försök till etnisk rensning av Palestina.

Ibland så försöker man försvara Israels agerande genom att påstå att Israel bara svarar på palestinska angrepp. Men att säga det är att blunda för vad konflikten egentligen handlar om. Det är inte en konflikt mellan jämlika parter.

Det är en konflikt där den ena sidan, Israel, har medlen för att utsätta den andra sidan, palestinierna, för mer än sjuttio år av ockupation och apartheid. Det är en konflikt där all rätt är på palestiniernas sida, men där omvärlden ändå blundar för Israels ständiga övergrepp.

Israel mördar och ockuperar utan några verkliga rättsliga eller politiska konsekvenser från omvärlden. De mördar barnen och de gamla. De hindrar palestinierna från att odla sin mark och från att fiska i havet. Och när de unga och de modiga kräver rätten till frihet, så mördas de. Den som gör motstånd försöker sionisterna mörda fort, och de som inte gör det mördas långsamt i det stora fängelse som Palestina blivit.

Israel är en stat uppförd på ruinerna av nedbrända palestinska byar.

Israel försöker till och med fortsätta förtrycket mot palestinier efter att de blivit mördade. Ockupanterna har beslagtagit flera av de mördades lik efter de senaste veckornas massakrer.

Hundratals palestinier ligger begravda i nummerkyrkogårdar – omärkta gravar där Israel gömmer offren för ockupationspolitiken. Ännu ett sätt att trycka ner ett folk, och ett brott mot samtliga Genevekonventioner.

Palestinas fiender svamlar alltid om fred och förhandlingar. Men hur kan man tala om fred med en fiende som bara fortsätter mörda och förtrycka oavsett vad man själv gör?

Nej, åt helvete med förhandlingarna och gåvorna till ockupanterna. Den som lever under ockupation har rätt att göra motstånd. Till den dagen Palestina, hela Palestina från floden till havet, är fritt, så kan vi inte göra annat än att applådera de som med alla medel gör motstånd mot den sionistiska ockupationen.

Leve Palestina – krossa sionismen.

På internationella kvinnodagen 2023 hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnor som står på frontlinjen i befrielsekampen och kräver att de 29 palestinska kvinnor som sitter fängslade bakom ockupationens galler ska befrias. Palestinska kvinnliga fångar – och alla palestinska kvinnor – är samidaat, de orubbliga som vägrar att ge upp eller backa trots alla förtryckets och koloniseringens omständigheter.

På denna internationella kvinnodag framför vi också en särskild hälsning till Leena Jawabreh Abu Ghoulmeh, som befriades i dag och som återvänder hem till sin älskade familj – inklusive sina unga döttrar Natalie och Naya – och till vänner och kamrater.

Leena Abu Ghoulmeh välkomnas hem 8 mars 2023

Palestinska kvinnor kämpar dagligen för nationell och social frigörelse inom alla fält, från att utbilda nästa generation palestinier till att direkt delta i det väpnade motståndet. Liksom de palestinska kvinnorna som helhet återspeglar de palestinska kvinnliga fångarna alla det palestinska samhällets sektorer: studenter, aktivister, organisatörer, parlamentariker, journalister, vårdarbetare, jordbrukare, arbetare, mödrar, systrar, döttrar, mostrar, frihetskämpar och motståndsledare.

Som de före detta palestinska fångarna och studenterna vid Bir Zeit-universitetet Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi och Shatha Tawil sade för två år sedan på internationella kvinnodagen: ”Vår kamp är enad, eftersom vi alla kämpar mot könsbaserat förtryck, mot klassutsugning och mot fascistisk kolonialism, framför allt ockupationen av vårt land… Vi anser att vår och alla palestinska kvinnors sociala kamp är en naturlig del av vårt folks kamp och för att befria vårt land och vårt folk offrar vi oss, kämpar vi och fostrar frihetskämpar.”

Det får inte glömmas att internationella kvinnodagen är internationella arbetarkvinnodagen, en dag som har sina rötter i arbetarklassens kvinnors kamp. Palestinska kvinnor är arbetare, jordbrukare och kämpar, som arbetar inom och utanför hemmet för att upprätthålla och höja det palestinska samhället i trots mot sionismen och imperialismen. I dag hyllar vi de palestinska kvinnliga arbetarna, i Palestina och överallt i exil och diaspora, som dagligen konfronteras med superexploatering, trakasserier, våld, polisförtryck och utnyttjande, inklusive de palestinska arbetande kvinnor som är inlåsta bakom galler. Det har alltid varit palestinier från de folkliga klasserna, inklusive palestinska kvinnor, som utgjort grunden för motståndet och fångrörelsen.

Över 75 år av förtryck och revolution

Sedan 1948 har långt över 18 000 palestinska kvinnor fängslats och hållits i förvar av den israeliska ockupationen och den sionistiska kolonialismen. Bland dessa finns palestinska kvinnor i Jerusalem, på Västbanken, på Gazaremsan och palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap i det ockuperade Palestina 1948. Utanför Palestina har palestinska kvinnor i exil och diaspora nekats rätten att återvända till Palestina i över 75 år, men fortsätter ändå att kämpa och möter rasism, politiskt förtryck, kriminalisering, deportation och fängelse. Dalal Mughrabi, den palestinska motståndskämpen, är en av de tidigaste av de hundratals martyrernas kroppar som fortfarande hålls kvar på ockupationens ökända ”nummerkyrkogårdar”, som är målet för den internationella kampanjen för att befria martyrernas kroppar. Sedan den sionistiska kolonialismens första dagar har palestinska kvinnor fördrivits från sina hem och utsatts för könsrelaterat och sexuellt våld och förtryck på flera olika plan och själva deras förmåga att reproducera sig och uppfostra sina barn har stämplats som ett oacceptabelt hot mot det rasistiska sionistiska bosättarkoloniala projektet.

Samidoun Nederländerna demonstrerar i Rotterdam för Israa Jaabis och alla palestinska fångars frihet.

Bland de 29 palestinska kvinnliga fångarna finns en administrativ fånge, Raghad al-Fani, som sitter fängslad utan åtal eller rättegång, bland totalt 1 000 administrativa fångar, två minderåriga flickor, sex mödrar som berövats sina familjer och barn och 15 sjuka fångar. Israa Jaabis, från Jerusalem, har några av de allvarligaste hälsoproblemen inom ockupationsfängelserna, med brännskador på 70 procent av sin kropp och med amputerade fingrar och hon förlitar sig på sina kvinnliga medfångar för att få hjälp med dagliga aktiviteter. Hon behöver ytterligare minst fyra operationer, men de har förvägrats av fängelseförvaltningen, en del av den systematiska politiken av medicinsk försummelse som utgör ännu en form av tortyr och långsamt mord. Under det senaste året förlorade Saadia Farajallah Matar, en palestinsk mor, sitt liv bakom galler, ytterligare ett offer för denna dödliga politik.

Kvinnor konfronterar de intensifierade angreppen på palestinska fångar

I dag utsätts de palestinska kvinnliga fångarna för ett ny offensiv, sida vid sida med de manliga fångarna, under den fascisten Ben Gvirs politik som angriper fångarna som levande symboler för motstånd och ståndaktighet. De senaste månaderna har de särskilt utsatts för införandet av nya kameror på hela fängelsegården, vilket innebär att de kvinnliga fångarna inte får vara ifred, inte minst från de manliga vakterna; fysiska attacker och brutalitet under ”inspektioner” av fängelserummen; nekade familjebesök och isolering; förhör med brutala tortyrmetoder och isoleringscell; isolering av palestinska kvinnor tillsammans med israelisk-judiska ”kriminella” fångar i ett medvetet försök att främja misshandel och övergrepp; konfiskering av böcker och förbud mot att ta in dem; medicinsk försummelse och misshandel; förflyttningar genom ”bosta”, en smärtsam och svår upplevelse som kännetecknas av misshandel och fysisk smärta; nekad tillgång till utbildning, inklusive gymnasieexamen. Naturligtvis är alla dessa missförhållanden ett försök att bryta ner de palestinska kvinnliga fångarnas motstånd och ståndaktighet, ett försök som fortsätter att misslyckas.

Collectif Palestine Vaincra ute på gatorna för 8 mars i Toulouse, Frankrike

Januari 2023 utsattes de palestinska kvinnliga fångarna för ett nytt angrepp i Damonfängelset, misshandlades av invaderande fångvakter och utsattes för kollektiv bestraffning, särskilt efter att de gjort och hissat en banderoll på fängelsegårdarna där de deklarerade: ”Varken bröd eller vatten, vi vill ha vår frihet!”. Yasmine Shaaban, de kvinnliga fångarnas representant, kastades i isoleringscell och flera palestinska kvinnliga fångar förbjöds att besöka ”kantinen” (fängelsebutiken) och att ta emot familjebesök i en månad.

Damonfängelset, där de kvinnliga fångarna hålls, var tidigare ett stall för djur, ligger i det ockuperade Palestina ’48 – i strid med den fjärde Genèvekonventionen, och gör det ännu svårare för palestinska kvinnors familjemedlemmar att besöka dem. Alla besök är föremål för ett godtyckligt tillståndssystem som ofta hindras av den israeliska ockupationsregimen.

Palestinska kvinnliga fångar som gör motstånd

Naturligtvis är de palestinska kvinnliga fångarna en del av över 4 750 politiska fångarna, men palestinska kvinnor påverkas också i stor utsträckning av massinlåsningen av palestinska män. Palestinska kvinnor är mödrar, hustrur, döttrar, systrar, älskare och vänner till palestinska manliga fångar. De skapar hem åt sig själva och sina barn som inte får träffa sina män och fäder. De leder rörelsen utanför fängelserna för att uppmärksamma namn, ansikten, röster och berättelser från alla palestinska fångar som kämpar för frigörelse.

Trots alla former av angrepp och förtryck fortsätter de palestinska kvinnliga fångarna att göra motstånd och leda motståndet mot nationell och social befrielse. April 1970 inledde fängslade palestinska kvinnor i Neve Tirzafängelset en av de tidigaste kollektiva hungerstrejkerna i den palestinska fångrörelsen när de vägrade äta i nio dagar. De krävde tillgång till hygienartiklar för kvinnor samt ett slut på misshandel och isolering. Palestinska kvinnor har deltagit i alla fångars allmänna hungerstrejker och protestaktioner, samtidigt som strejker som leddes av kvinnliga fångar 1985, 2004 och 2019 har inspirerat global kvinnosolidaritet. Trots att den israeliska kolonialregimen nekade dem formell utbildning utvecklade palestinska kvinnliga fångar revolutionär självutbildning för alla fångar vilket ökade deras kunskaper och engagemang i kampen.

Palestinska kvinnliga fångar är inte ensamma; de kämpar tillsammans med andra kvinnliga politiska fångar i Filippinerna, Turkiet, Indien, Egypten, USA och runt om i världen. Deras fängslande är ett internationellt brott: det finansieras, backas upp och stöds av det diplomatiska, militära, ekonomiska och politiska stöd som ges till Israel av de imperialistiska makterna, däribland Förenta staterna, Storbritannien, Kanada, Australien och Europeiska unionens stater. De palestinska kvinnorna konfronterar också den roll som den palestinska myndighetens system för ”säkerhetssamarbete” under Osloavtalet spelar, den palestinska myndighetens styrkors godtyckliga arresteringarna och förföljelsen av det palestinska motståndet, samt normaliseringspolitiken och de repressiva angreppen från reaktionära arabiska regimer.

På internationella kvinnodagen och under hela året hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnliga fångarna, deras ståndaktighet, motstånd och fortsatta revolution trots tortyr, misshandel, trakasserier och våldsamt förtryck från den israeliska ockupationsregimen. Vi uppmanar alla kvinnoorganisationer och anhängare av Palestina att lyfta fram de palestinska kvinnliga fångarnas kamp, trappa upp kampanjerna för att bojkotta och isolera ockupationen, dess institutioner och medskyldiga företag, och göra motstånd med alla palestinska fångar när de konfronterar fascismen med sina kroppar och sina liv. De palestinska kvinnliga fångarna befinner sig i frontlinjen i kampen för nationell och social frigörelse, och vi kräver deras omedelbara frigivning, frigivning av alla palestinska fångar – och Palestinas frigörelse, från floden till havet.

Aktionskampanjer – Vad kan du göra?

  • Samidoun Paris Banlieue ställer varje månad upp ett bord på en utomhusmarknad i Parisregionen i Frankrike, där de inte bara ger utbildning och information om den palestinska saken, utan också samlar in dussintals brev som skickas till kvinnofångarna i Damon. Samidoun Paris Banlieue upprätthåller en förteckning över alla kvinnor och flickor i Damon tillsammans med deras biografier för att se till att de alla får brev och stöd från internationalister.

    För att organisera ditt eget bord, ta med pennor, kuvert, papper och frimärken för brev till en viss kvinnlig fånge, och skicka det till: Damon Prison, POB 98 Daliat El-Carmel, Israel.
  • Alkarama, den palestinska kvinnorörelsen, organiserar i Spanien tillsammans med kvinno- och feministiska organisationer. De deltar i kvinnors organisering mot kolonialismen och skapar allianser med kvinnorörelser i hela Europa och i hela arabregionen för att lyfta fram palestinska kvinnliga fångar och alla kvinnors kamp.
  • I Charleroi, Belgien anordnade Plate-forme Charleroi-Palestine och Vie Feminine en workshop om palestinska kvinnor och fångrörelsen för medlemmar i Vie Feminine, studenter och flickor. Deltagarna skrev brev till den allvarligt skadade palestinska mamman, den fängslade Israa Jaabis, för att uttrycka sin solidaritet. Detta kommer efter att Plate-forme publicerat en bok på franska om palestinska kvinnliga fångar, SUMUD.
  • International Women’s Alliance organiserar antiimperialistiska kvinnor runt om i världen. Den lanserar gemensamma kampanjer för kvinnliga fångars frihet i Filippinerna, Palestina och runt om i världen som en del av uppbyggnaden av en global antiimperialistisk kamp inom kvinnorörelsen, med evenemang, aktioner och utbildningstillfällen.

Agera till stöd för palestinska kvinnliga fångar

Här är några tips på hur du kan ansluta dig till kampen och sprida den i din omgivning och gemenskap!

Vi går samman för att uppmana till handling och stöd för fängslade palestinska kvinnor: 

  • Bojkotta, avinvestera och sanktionera Israel och isolera av den sionistiska regimen internationellt.
  • Stoppa allt militärt och ekonomiskt stöd, militära transaktioner, gemensamma projekt och direkt finansiering till den israeliska ockupationsregimen från regeringar runt om i världen.
  • Utmana av ”normaliseringsprogram” som syftar till att legitimera den israeliska ockupationen.
  • Organisera för att bygga upp direkta solidaritetslänkar med palestinska kvinnoorganisationer och kvinnorörelser, låt dem inte isoleras från sin globala stödgemenskap trots alla försök från den israeliska ockupationen.

Skriv solidaritetsbrev

Palestinska fångar och förvarstagna rapporterar gång på gång att brev från allierade runt om i världen stärker moralen och ger dem stöd. Israel vill till exempel isolera palestinska studentledare genom att hålla dem bakom galler, och brev hjälper till att bryta deras isolering. Detta är en enkel aktivitet som kan göras tillsammans även med fysisk distansering eller kombineras med andra solidaritetsaktiviteter för fångar. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för en fysisk postadress, eller skicka oss dina brev – Samidoun i det ockuperade Palestina kommer att dela med sig direkt till de fängslade kvinnornas familjer och advokater.

Adoptera en fånge

Dela med dig av de palestinska kvinnliga fångarnas berättelser till ditt omgivning genom att ”adoptera” en fånge. Dela deras berättelser, skriv brev till dem och inkludera deras namn och foto i dina aktiviteter. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för ännu mer information om din organisations adopterade fånge. 

Bojkotta Israel!

Gå med i rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel. Lyft fram den medbrottslighet som företag som Hewlett-Packard och G4S ägnar sig åt genom fortsatta engagemang i israelisk polisverksamhet och israeliska fängelser. Bygg upp en kampanj för att bojkotta israeliska varor, införa ett militärt embargo mot Israel eller organisera dig kring den akademiska och kulturella bojkotten av Israel.

Protestera, samlas och organisera

Organisera protester och direkta aktioner! Bland annat USA, Kanada, EU-staterna, Australien och Storbritannien ger fortlöpande militärt, ekonomiskt, diplomatiskt och politiskt stöd till Israel för att fortsätta förtrycket av palestinska kvinnor. Protestera på gator och torg i din stad och belys regeringens och mediernas delaktighet, eller mobilisera och organisera vid israeliska ambassader, företag och institutioner i ditt område. Reklamhackning, affischering och andra utomhusaktioner – särskilt i närheten av en israelisk ambassad eller ett israeliskt konsulat – kan dra till sig stor uppmärksamhet till de palestinska kvinnliga fångarna och den palestinska saken vid denna kritiska tidpunkt.

Dela berättelser på sociala medier

Du kan också stödja palestinska kvinnor på sociala medier. Använd fångbilderna ovan på dina privata eller officiella sidor i sociala medier, på Instagram, Facebook eller Twitter. Ta en selfie eller ett gruppfoto med våra affischer eller lägg bara upp dessa bilder med ett eget meddelande.

Vi rekommenderar följande resurser för mer information om palestinska kvinnliga fångar:

  • Film, Tell Your Tale, Little Bird, regissör: Arab Loutfi, 2007:

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net. Läs de tidigare artiklarna för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund:

  1. Mohammed Al-Tus, Ibrahim Abu Mokh, Walid Daqqa
  2. Ibrahim Bayadseh, Ahmad Abu Jaber, Samir Abu Nima

Den här veckan kommer vi att lyfta följande palestinska fångar: Mohammed Adel Daoud, Mahmoud Abu Kharabish och Bashir Abdullah al-Khatib. Du kan skriva ut affischerna nedan, hänga upp dem i dina städ och gemenskap och dela den här länken för att uppmärksamma de palestinska fångarnas sedan länge pågående kamp för rättvisa och befrielse.

Denna kampanj lyfter fram ”fångarnas dekaner”, ett uttryck som palestinierna använder för att beskriva dem som har suttit i israeliska ockupationsfängelser i över 20 år utan avbrott. Under årens lopp har många palestinska fångar befriats genom överenskommelser om fångutbyte eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som frigavs 1995 efter Osloavtalen och det avtal om fångutbyte som Hizbollah införde 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som den palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt villkoren i Osloavtalet och dess följdsatser.

Denna kampanj ser till inte bara till att dessa veteranfångar inte glöms bort, utan att de lyfts fram och blir centrala för fångarnas kamp och den palestinska befrielserörelsen som helhet. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för att informera oss om aktioner och evenemang i ditt område.

Mohammed Adel Daoud (Abu Ghazi)

Mohammed Adel Hassan Daoud (Abu Ghazi) har hållits fängslad av ockupationen sedan han greps 18 december 1987. En hängiven motståndskämpe född 1962 och dömd till livstids fängelse för att som måltavla ha haft bilar som tillhörde illegala bosättare på förbifartsleden i Qalqilya, däribland chefen för bosättningsrådet i Qalqilyaområdet, och för sin roll i Fatahs väpnade motstånd. Hans familj utsattes för kollektiv bestraffning efter att han gripits och fängslats genom att ockupationen konfiskerade deras familjehem.

Trots flera fångutbyten och ett förmodat avtal om att släppa fångar i enlighet med Osloavtalet har ockupationen vägrat att släppa honom. Han har nekats familjebesök helt och hållet under många år och får fortfarande familjebesök endast en gång om året. Under sin tid bakom galler förlorade han både sin far och sin mor och förbjöds att närvara vid deras begravningar. Hans far drabbades rent utav av en dödlig hjärtattack kvällen innan han skulle besöka Mohammed. Han hade samlat ihop familjefoton för att ge dem till Mohammed i fängelset och dog med fotona i fickan utan att ha sett sin älskade son.

År 2021 förflyttade ockupationsfängelseadministrationen Mohammed Daoud från Gilboafängelset till Afulasjukhuset med ambulans efter att hans hälsa försämrats, men bara efter påtryckningar och krav från hans medfångar om att hans hälsa försämrats. Han har kontinuerligt varit sjuk på grund av den långa fängelsevistelsen och de hårda fängelseförhållanden utöver den systematiska politiken av medicinsk försummelse som drabbar alla sjuka fångar. Under sin tid bakom ockupationsgaller har han förlorat de flesta av sina tänder och är beroende av soppor och vätskor som föda. Han har under en tid lidit av svåra buksmärtor och utvecklade senare kroniska magproblem som krävde operation. Han lider också av psoriasis, en hudsjukdom som orsakar sprickor och blödningar, och han behöver ytterligare operationer för att åtgärda sina pågående medicinska problem.

Enligt Mohammeds familj att fängelset, dess fönster, stenar och fångar har bytts ut, och generationer av familjen har kommit till världen, och generationer har gått, och generationer har gift sig och fött barn, och deras son Mohammed sitter fortfarande bakom galler.

Mahmoud Abu Kharabish

Palestinske fången Mahmoud Abu Kharabish föddes i Jeriko i Palestina i början av juni 1965. Han var jordbrukare, ansluten till Fatahrörelsen och är den palestinske fånge från Jerikoområdet som har suttit längst i fängelse. Han greps av ockupationsstyrkor vid 23 års ålder 31 oktober 1988 för att ha kastat molotovcocktails mot en bosättarbuss i Jeriko under den stora folkliga intifadan. Han greps av de sionistiska myndigheterna och dömdes till livstids fängelse. Han sitter för närvarande fängslad i ockupationens Ramonfängelse och har suttit bakom galler i nästan 35 år.

Under sitt frihetsberövande har han upprepade gånger isolerats i isoleringsceller, med följden att han har hungerstrejkat flera gånger för att protestera mot dessa övergrepp. Trots alla trakasserier som syftade till att isolera fångarna från omvärlden gav Mahmoud Abu Kharabish inte upp och fokuserade på att utbilda sig under dessa år. Han avslutade sina gymnasiestudier i ockupationsfängelserna och avslutade sina grundstudier vid Al-Qudsuniversitetet genom korrespondens, trots ockupationens försök att hindra palestinska fångar från att fortsätta sin utbildning. Han lyckades också lära sig flera språk bakom galler, bland annat engelska, hebreiska, spanska och tyska.

Under sin tid bakom lås och bom har Abu Kharabish förflyttats mellan flera fängelser, bland annat Junaid-, Ramle-, Beersheba-, Hadarim- och Ashkelonfängelset, där han har utsatts för tortyr, misshandel och dåliga förhållanden, som alla begås mot fångar i syfte att tvinga dem att backa från sina ståndpunkter och tvinga dem att avstå från att delta politiskt i den palestinska saken. Trots allt detta är han känd för sin glada personlighet och sitt skratt bland sina palestinska medfångar.

När han greps av ockupationsstyrkorna var han gift och hans dotter Asma föddes bara 40 dagar innan han greps. Hans familjehem revs samma år som en kollektiv bestraffning mot hans familj. Under tiden Mahmoud har suttit kvar bakom galler har Asma avslutat sina universitetsstudier, gift sig och fått barn. Hon väntar fortfarande på den dag då frihetens sol ska skina över hennes far som hon har berövats av fängelserna och fångvaktarna i nästan 35 år.

I en intervju sade Asma: ”Oavsett hur gammal jag blir har jag fortfarande det barnet inom mig som berövades sin far, som förbjöds att dela sitt liv med sin familj … Ockupationen berövade mig inte bara min far, utan också möjligheten att få en större familj. Min far greps när jag var ett spädbarn som inte var mer än 40 dagar gammalt. Hur mycket jag än önskade att jag skulle ha systrar och bröder för att dela kärleken i vår vackra familj … Jag är stolt över min far. Han är min hjälte, som jag hämtar större ståndaktighet från, särskilt när han fortsätter sin ståndaktighet mot ockupationsmyndigheterna och deras brott. Han har rätt till frihet oavsett hur länge han har suttit bakom ockupationsgaller. Så länge hans vilja finns kvar är hans frihet säker.”

Mahmoud Abu Kharabish berövades inte bara sin dotter Asmas omfamning, utan också sin koppling till Jerikos palmer. För honom var jordbruket mycket mer än bara ett yrke för att försörja sig själv. Han hade en berättelse för varje palmträd och varje dadel han smakade på. Hans namn fanns bland de veteranfångar som skulle släppas efter undertecknandet av Osloavtalen 1993, men ockupationsmyndigheterna bröt mot sina löften om att släppa de återstående fångarna, och Mahmoud och hans bröder är fortfarande fängslade fram till i dag.

Asma minns att ”De dödade vår glädje och lycka efter att vi förberett oss för att fira, och min mormor ropade av glädje utanför vårt hem i väntan på att få ta emot honom. Vi hade förberett vårt hem för att ta emot gäster som ville hälsa oss väl och för att dela ut godis”.

Under de långa åren bakom galler har han lidit av flera sjukdomar som har förvärrats på grund av systematisk medicinsk försummelse och nekad medicinsk behandling. Han lider av hjärtsjukdomar och ledproblem i foten, vilket har lett till allvarlig smärta som gör det svårt för honom att gå. Förflyttningarna mellan flera fängelser och till isoleringscell har skadat hans hälsa ytterligare och Abu Kharabish har hungerstrejkat för att få igenom sina rättmätiga krav.

Hans far avled 1993 medan han satt bakom galler och nekades att närvara vid begravningen. Han har nekats familjebesök upprepade gånger med hänvisning till ”säkerhetsskäl”. Hans mor, som är sjuk och bara har en njure, besökte honom endast en gång efter sju års uppehåll. Hon fördes till fängelset i en ambulans för familjebesöket.

Bashir Abdullah al-Khatib

Palestinske fången Bashir Abdullah al-Khatib, 62 år gammal, från Ramla i det ockuperade Palestina 48, har suttit fängslad i 34 år i ockupationsfängelserna.

Han greps 1 januari 1988, mitt under den stora folkliga intifadans framfart i hela det ockuperade Palestina, och anklagades för medlemskap i en förbjuden organisation, innehav av vapen och sprängämnen och deltagande i det väpnade palestinska motståndet. Han dömdes till livstids fängelse. 2012 fastställdes strafftiden till 35 år. Liksom andra palestinska fångar från det ockuperade Palestina 1948 drabbas han av den nya sionistiska lagen som gör palestinska fångar statslösa efter frigivning.

Han har upprepade gånger flyttats mellan olika fängelser och utsatts för olika typer av kränkningar av ockupationsfängelsernas administration. Liksom hans medfångar i det ockuperade Palestina 1948 vägrade ockupationen att inkludera honom i fångutbytena, såsom Wafaa al-Ahrar-utbytet, och hävdade att hans fängelsevistelse är en ”intern israelisk” angelägenhet.

Under de långa åren i fångenskap har Bashir förlorat alla sina tänder och kan bara äta med stora svårigheter.

När Al-Khatib greps var hans fem barn i tidig ålder. De har vuxit upp och gift sig medan han fortfarande sitter bakom galler. Han fick besök av sina barnbarn först efter en långvarig rättslig strid; de nekades med motiveringen att de inte var ”släktingar av första graden”.

Som del av Palestinska Samordningsgruppen Göteborg återpublicerar Samidoun Göteborg en demonstrationsinbjudan (i inbjudan hänvisas till mobilisering bland Palestinas fångar, läs mer om den här):

Demonstrera med oss!
Rutt: Stora teatern – Järntorget
Datum: Lördag 18 mars
Tid: Klockan 15

Januari månad slutade med att israeliska ockupationsstyrkor massakrerade 9 palestinier i flyktinglägret i Jenin och skadade ett 20-tal. Under februaris sista vecka utförde israeliska ockupationsstyrkor ännu en massaker i staden Nablus som tog 10 palestiniers liv, lämnade uppemot 100 palestinier skadade och åtminstone ett hem raserat. Månaden februari slutar med en regelrätt pogrom natten till 27 februari, utförd av hundratals sionistiska bosättare under israeliska ockupationsstyrkors uppsikt och beskydd och ledande israeliska makthavares uppmuntran, i Huwara och andra orter på Västbanken. Efter en hel natts ödeläggelse, inklusive bränder på flera byggnader med såväl palestinska vuxna barn inuti, slutar med åtminstone en palestinier mördad, flera hundratals skadade och dussintals hem, andra byggnader och fordon nedbrända till marken.

Det enda som kan stoppa dessa massakrer är Palestinas befrielse, och Palestinas folk och dess motstånd kräver vår solidaritet! Vår solidaritet med Palestina är internationell, antirasistisk, radikal och gränslös. I vår solidaritet står vi med alla palestinska fångar, vars frihet är ett grundläggande krav och vars egen politiska rörelse just nu mobiliserar inför en hungerstrejk för frihet utan slut med start 22 mars. I vår solidaritet står vi upp för allas rätt till bojkott av Israel som ett enkelt och folkligt medel för alla att stå upp för Palestinas befrielse. Vi står upp för allas rätt att fly, stanna och återvända och därmed alla palestinska flyktingars oförhandlingsbara rätt att återvända till Palestina. Vår solidaritet är helt enkelt med kampen mot ockupation, apartheid och bosättarkolonialism för ett fritt, enat, demokratiskt Palestina från Jordanfloden till Medelhavet.

Demonstrera med oss!
Rutt: Stora teatern – Järntorget
Datum: Lördag 18 mars
Tid: Klockan 15

Palestinska fångar i israeliska ockupationsfängelser är inne på sin nionde dag av uppror i ett kollektivt krav på rättvisa och befrielse. De har presenterat ett eskalerande kampprogram som leder fram till 22 mars, ramadans första dag, då fångarna har förklarat att de kommer att inleda en kollektiv hungerstrejk.

Fångrörelsen har rest sig som ett svar på ockupationsregimens upprepade attacker som syftar till att rulla tillbaka allt som fångarna har vunnit genom årtionden av kamp, från att laga sin egen mat i bagerier till att få mer än fyra minuter att duscha. Dessutom kombineras dessa dagliga attacker i fängelset med eskalerande politiska angrepp, bland annat genom att det sionistiska Knesset har antagit en lag som syftar till att frånta palestinier från det ockuperade Palestina 48 medborgarskap och tvinga dem till statslöshet om de får ekonomiskt stöd från palestinska aktörer. Även denna nya lagstiftning som drivits fram av sionistiska högerextrema krafter var en hämndaktion efter att det palestinska folket och världen bevittnat den glada hemkomsten av Karim och Maher Younes efter 40 år bakom sionistiska galler, när Karim hissade den palestinska flaggan högt i Ara i det ockuperade Palestina 48.

Fångrörelsen uppmanar till handling

I ett uttalande förklarade den palestinska fångrörelsens högsta nationella nödkommitté: ”Mot bakgrund av dessa utmaningar har vi beslutat att inleda en rad åtgärder som börjar med olydnad och slutar med en öppen hungerstrejk på ramadans första dag, med frihet som enda krav. Alla måste bära detta vårt budskap och vår röst eftersom vi inte längre kan tolerera de fortsatta övergreppen mot oss dag och natt, angreppet på vår värdighet och de kvinnliga fångarnas värdighet… Denna strejk har namnet ’Frihet eller martyrskap’, kommer att föras av varje kapabel fånge från alla fraktioner, och vi kommer att engagera oss i denna strejk med enhetliga krav och enhetligt ledarskap – vilket vi också vill se på utsidan – och denna enhet är den främsta garanten för att vår kamp ska lyckas.”

Ytterligare ett uttalande följde lördagen den 18 februari från fångarna som avtjänar livstidsstraff: ”Medan vi genomför denna kamp för värdighet, riktar vi en öppen vädjan till vårt folk, hela vårt folk, från motståndets och revolutionens vapen till ledarskikten, till alla fraktioner, partier, krafter och rörelser, att svara på vår röst och bryta våra kedjor genom att stå bakom oss och stödja oss. Även om vi är beredda att ta steg i kampen… så är den viktigaste lösningen på vår fråga befrielse med samma medel med vilka motståndet och revolutionen har befriat hundratals som gått före oss på den smärtsamma väg som vi fortsätter att vandra, bärandes vår rättfärdiga sak i våra kedjor i många år, som för de flesta av oss har nått två, tre eller till och med fyra decennier. Dessa år har varit en marsch under vilken vi har ökat vår tro på sakens rättvisa och vi hoppas att vi snart kommer att nå fram till förverkligandet av vår frihet och befrielse i händerna på vårt folk som vi aldrig har övergivit, en revolution som vi aldrig har övergivit och ett motstånd som lever inom oss.”

Fångrörelsens högsta nationella nödkommitté uppmanade till en dag av ilska kommande fredag, 24 februari, till stöd för fångarna och kampen för palestinierna i Jerusalem som kämpar tillbaka mot pågående attacker, konfiskering av deras egendom och rivning av deras hem. ”Vår kamp har börjat och kommer inte att sluta annat än med vår frihet… Fångvaktarna ville bekämpa oss för våra mest grundläggande rättigheter, och vi kommer att svara honom med att kräva vår fullständiga frihet”, sade de. Samidoun Tyskland har meddelat att de kommer att protestera i Berlin, Tyskland, kl. 18.00 fredagen 24 februari och samlas vid Sonnenallee 36 för att mobilisera med fångarna på denna aktionsdag.

Förtryck och motstånd

I fredags, 17 februari, höll fångarna sittstrejk efter fredagsbönen på alla fängelsegårdar och meddelade att beredskapen och mobiliseringen intensifierades. Fångarna har börjat bära sina bruna fängelseuniformer, vägrar att lämna sina rum för räkningar och säkerhetskontroller, slår på fönstren och gallren i rummen och vägrar att gå ut på exercisgårdarna. Sjuka fångar har börjat bojkotta fängelseklinikerna, som dessutom är ökända för medicinsk försummelse och olämplig behandling.

Palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset har också vidtagit proteståtgärder. Sex kvinnliga fångar i bruna fängelseuniformer satte sig på fängelsegården och hissade en handgjord banderoll med följande text: ”Inget bröd eller vatten, vi vill ha frihet”. De sex palestinska kvinnor och flickor, som utsattes för bestraffningar av ockupationen, var Nafeth Hammad, Shatila Abu Ayada, Tahrir Abu Sariya, Falasteen Nijim, Azhar Assaf och Aseel al-Titi. Deras kvinnliga medfångar lovade att fortsätta att blockera sektionerna tills alla straff som de sex har fått upphävs och betonade att de är en integrerad del av fångrörelsen.

Samtidigt som fångarnas mobilisering eskalerar försöker den sionistiska fängelseadministrationen kuva deras kamp genom att ytterligare intensifiera det förtryck som riktas mot fångarna. Måndagen 20 februari invaderade en stor styrka av repressiva enheter flera avdelningar i Gilboafängelset och konfiskerade elektriska apparater från fångarnas rum. Dessa förtryckarenheter är ökända för att provocera fångarna, plundra deras tillhörigheter och vända upp och ner på rummen, ofta mitt i natten, i avsiktlig förtrycksutövning.

Tisdagen 21 februari stormade de repressiva enheterna avdelning 3 i Ramonfängelset och sköt elchocksgranater, tårgas och gummibeklädda metallkulor mot fångarna innan de med våld förflyttade 80 fångar till andra områden, inklusive isoleringsceller, medan andra förflyttades till avdelning 10 i Nafhafängelset.

Den israeliska ockupationens fängelseadministration informerade fångarna om att de skulle utsättas för olika kollektiva bestraffningar som svar på deras olydnad, bland annat genom att stänga kantinen (fängelsebutiken), stänga av varmvattnet i badrummen, låsa duscharna, stänga morgonträningsgårdarna och sätta fångar som lämnar sina avdelningar av vilken anledning som helst, även de som behöver läkarvård, i en cell. I Megiddo, Ofer och andra fängelser har grundläggande elverktyg och värmeslingor konfiskerats från fångarnas rum och deras motionstid har skurits ned. I Nafhafängelset har ett stort antal sjuka fångar nekats sina mediciner, däribland diabetiker som behöver insulin.

Agera!

Fångarnas egna uppmaningar har klargjort att de uppmanar det palestinska folket och alla vänner och anhängare av Palestina att agera för att stå med dem när de sätter sina kroppar och liv på spel för att kämpa för frihet. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla att ansluta sig till mobiliseringen för att kämpa för de palestinska fångarna när de reser sig och gör motstånd för frihet. Fångarna gör allt de kan för att bemöta ockupationens attacker – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot ett ondskefullt våg av förtryck. 

1. Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa ingripanden – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd. Gå med i Samidoun Tysklands aktion i Berlin på fredag – och fortsätt organisera fram till och efter 22 mars. Det finns ett enormt hav av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket. Direkta aktioner som de som Palestine Action genomfört har redan stängt flera vapenanläggningar i Storbritannien som ägs av israeliska vapenföretag, och ännu fler aktioner kan ge ytterligare direkt stöd till det palestinska folket.

2. Ta ställning mot ”vänorter” med israeliska ockupationsstäder – Nyligen tog staden Barcelona ett starkt ställningstagande mot normaliseringen av ockupationen efter åratal av tusentals invånares kampanjarbete, då allt samarbete med den israeliska ockupationen, inklusive ”systerstadsförhållandet” med Tel Aviv, avbröts av borgmästaren. Denna viktiga seger kommer samtidigt som Collectif Palestine Vaincra leder en kampanj i Toulouse, Frankrike, för att få ett slut deras stads ”systerstadsrelation” med apartheidhuvudstaden. Om din stad har ett vänortsförhållande med ockupationen, starta din egen kampanj för att få slut på denna delaktighet!

3. Bygg bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar sig mot ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser samt mot de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net. Läs första artikeln här för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund.

Den palestinske fången Ibrahim Abdel-Razzaq Ahmad Bayadseh, 62 år gammal, kommer från Baqa’s al-Gharbiyeh i det ockuperade Palestina 1948.

När han arresterades mars 1986 anklagades Bayadseh för att ha tillhört Folkfronten för Palestinas befrielse, för att ha innehaft vapen och sprängämnen och för att ha deltagit i palestinska väpnade motståndsaktioner tillsammans med en grupp som även omfattade Walid Daqqa och Ibrahim och Rushdi Abu Mokh.

Han har suttit 37 år bakom galler och hoppet om frihet hänger över varje plats som omger honom och hans familj. Han dömdes till livstids fängelse, vilket senare fastställdes till 45 år.

Ibrahim Bayadseh är en av de 30 veteranfångar som arresterades före Osloavtalet. De sionistiska myndigheterna vägrade att släppa dem i samband med något tidigare fångutbyte eller avtal, trots omfattande krav. Som palestinsk fånge från det ockuperade Palestina ’48 stämplades han som en ”intern israelisk angelägenhet”.

Under sina decennier bakom ockupationsgaller har Ibrahim lidit av flera sjukdomar, bland annat tandvärk, migrän och högt blodtryck, och han är en frekvent besökare på fängelsekliniken och har blivit bekant med personalen där. Hans smärtor har alltid oroat hans kamrater i fångenskap.

När Ibrahim minns sin svåraste situationen i fängelset minns han sin åldrande mor Umm Muhammeds död. Umm Muhammad Bayadseh var känd bland alla institutioner som arbetade för fångarnas befrielse och bland hans fängslade kamraters familjer. Hon tillbringade sitt livs tre sista decennierna med att resa mellan ockupationsfängelserna och domstolarna och att följa sin tillfångatagne son. Trots de svåra omständigheterna förblev hon orubblig och engagerad i arbetet för att befria Ibrahim och alla palestinska fångar.

Den palestinska fången Ahmad Ali Hussein Abu Jaber, 62 år, från Kafr Qassem i det ockuperade Palestina 48 har suttit fängslad sedan den 8 juli 1986 och är dömd till livstids fängelse. Han har tillbringat 37 år i ockupationsfängelserna. Han är en av de veteranfångar som arresterades före Osloavtalet 1993 och vars frigivning utlovades i ett avtal som sedan ensidigt upphävdes av den israeliska ockupationen. Abu Jaber är en av ledarna för fångrörelsen i ockupationens fängelser. Ockupationens militärdomstol dömde honom till livstids fängelse plus tio år efter att ha anklagat honom för att ha dödat en israelisk soldat och en agent för ockupationen. Han är gift och har tre barn, två söner och en dotter, varav den yngsta var en månad gammal när han greps. Abu Jaber har gjort många litterära insatser genom att skriva poesi, berättelser och artiklar. För flera år sedan vägrade ockupationsmyndigheterna att fastställa en tidsgräns för Abu Jabers livstidsstraff, till skillnad från andra palestinier från det ockuperade Palestina ’48, eftersom han hade ställts inför rätta vid militärdomstolen i Nablus. Samtidigt har han uteslutits från alla fångutbyten och avtal mellan ockupationen och det palestinska motståndet.

Fången Samir Ibrahim Mahmoud Abu Nima, 62 år gammal, från stadsdelen Sheikh Jarrah i den ockuperade staden Jerusalem. Ockupationen arresterade Abu Nima 20 oktober 1986 och höll honom i förhör i nästan två månader innan han dömdes till livstids fängelse och fördes till Ramonfängelset. Han var en hängiven kämpe i det palestinska motståndet och var inblandad i ett antal väpnade motståndsoperationer mot israeliska ockupationssoldater.

Han har lidit av nacksmärta och smärta i ryggmärgsnerverna sedan tortyren under förhören för många år sedan. Skärsåren vid nackens bas påverkar hans leder och orsakar honom svåra smärtor. Han har också svåra smärtor i fötterna och kan inte stå under längre perioder. Han har genomgått över sex operationer under sin tid i fängelse och väntar fortfarande på vård för andra allvarliga medicinska problem. Han har vid upprepade tillfällen förflyttats mellan flera fängelser och häkten, bland annat till förhörscentret al-Mascobiyeh, fängelsekliniken i Ramle och fängelserna i Ramon, Shatta och Ashkelon, där han för närvarande sitter fängslad.

Abu Nima är en av 13 långvariga, erfarna fångar i Jerusalem vars namn konsekvent har uteslutits av ockupationen från fångutbyten med motståndsrörelsen och andra överenskommelser om frigivning av fångar. Hans mor dog medan hon fortfarande väntade på att hennes son skulle befrias.

För mer material på flera språk, besök den internationella artikeln!

”Fångarnas dekaner” är ett begrepp som det palestinska folket använder för dem som den sionistiska ockupationen har hållit fängslade i mer än 20 år i streck. Under årens lopp har många palestinska fångar befriats genom uppgörelser om fångutbyte eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som frigavs 1995 efter Osloavtalen och uppgörelsen om fångutbyte som Hizbollah tvingade fram 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som Palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt Osloavtalets villkor och dess följdsatser.

Det finns dock många fångar som har spelat ledande roller i det palestinska motståndet och revolutionen, särskilt fångar från de territorier som ockuperades 1948, som ockupationen vägrar att inkludera i dessa överenskommelser av ”säkerhetsskäl” eller under förevändning att fången har ”israelisk” nationalitet, vilket förgäves försöker separera vårt palestinska folk i de ockuperade områdena 1948 från resten av det palestinska folket.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network inleder därför en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net.

Mohammad Ahmad al-Tus (65 år) – från al-Khalil

Mohammad Ahmad al-Tus är den palestinska fånge som suttit längst i fängelse och är en av fångrörelsens dekaner som suttit fängslad sedan före Osloavtalet. Ockupationsstyrkor grep honom 6 oktober 1985 i ett bakhåll där alla hans kamrater blev martyrer medan Mohammad skadades allvarligt. Han anklagades för att ha tillhört Fatahrörelsen och för att ha gjort motstånd mot ockupationen inom ramen för en militär kommandogrupp och dömdes till flera livstidsstraff. Han har nu suttit fängslad i 39 år. Mohammad sitter för närvarande i Ramonfängelset och lider av allvarliga hälsoproblem, framför allt en cysta i njurarna, kroniska magproblem och förlust av halva synen på hans högra öga på grund av avsiktlig medicinsk försummelse.

Ibrahim Nayef Hamdan Abu Mokh (63 år) – från Baqa’a Al-Gharbiya i det ockuperade Palestina 1948

Ibrahim Abu Mokh sitter fängslad i Negevöknen. Han greps av ockupationsstyrkor 24 mars 1986 på grund av anklagelser om att ha tillfångatagit och dödat en ockupationssoldat i den ockuperade staden Umm Khaled i början av 1985, efter att ha fått militär utbildning i PFLP-baser i Syrien, tillsammans med sina kamrater Rushdi Abu Mokh, Ibrahim Bayadseh och Walid Daqqa. Han dömdes till livstids fängelse, men straffet fastställdes sedan till 40 år, varav han nu har avlagt 38 år. Abu Mokh lider av leukemi som förvärrades allvarligt till följd av ”den långsamma dödens politik” – avsiktlig medicinsk försummelse – och fängelseadministrationens förakt för hans liv.

Walid Daqqa (61 år) – från Baqa’a Al-Gharbiya i det ockuperade Palestina 1948

Walid Daqqa är känd som en av den palestinska fångrörelsens mest framstående tänkare och intellektuella. Han greps av ockupationsstyrkor 25 mars 1986, anklagad för att ha bildat en kommandocell och för att ha kidnappat och dödat en sionistisk soldat. Han dömdes först till döden, men senare omvandlades straffet till 37 års fängelse. Ockupationen lade till två år till hans straff 2018, vilket gav honom 39 år, för att ha smugglat mobiltelefoner in i fängelset.

Han föddes 1961 i Baqa’ al-Gharbiyya i det ockuperade Palestina 48. Han har suttit fängslad sedan 25 mars 1986 tillsammans med Ibrahim Abu Mokh, Rushdi Abu Mokh och Ibrahim Bayadseh för att ha bildat en militärcell inom Folkfronten för Palestinas befrielse som deltog i en palestinsk motståndsoperation 1985 där en ockupationssoldat tillfångatogs och dödades.

Väl bakom lås och bom har han tagit en magisterexamen i statsvetenskap och skrivit flera böcker inom politisk teori och skönlitteratur, inklusive barnlitteratur. Vid flera tillfällen har han utsatts för hårda repressalier, inklusive isoleringscell, särskilt riktade mot hans konstnärliga arbete. Daqqa sattes till exempel i isoleringscell när han publicerade en ny barnbok, ”Oljans hemlighet”, och ett lanseringsevenemang för boken i staden Majd al-Kurum stängdes av den högerextrema israeliska ministern Aryeh Deri. I förordet till boken skrev Daqqa: ”Jag skriver tills jag blir befriad från fängelset, med hopp om att fängelset ska befrias från mig”. Detta följde på att en palestinsk teater i Haifa, som visade en pjäs baserad på hans verk ”Parallell tid”, fick sitt stöd indraget.

I boken berättar Daqqa en fantasifull historia om ett barn som föds genom smugglad sperma, där palestinska fångar smugglar sperma till sina fruar så att de kan få barn bakom galler. År 1999 gifte sig Daqqa med Sana’ Salameh, trots att han satt bakom galler, och 2020 födde Sana’ deras dotter Milad, som blev till med hjälp av Daqqas smugglade sperma.

Daqqa sitter i Ashkelonfängelset och har under de senaste åren utsatts för allvarlig medicinsk försummelse, med total likgiltighet för hans liv och utan att låta specialistläkare undersöka honom. December 2022 avslöjades det att han har myelofibros, en sällsynt form av cancer, efter att först ha fått diagnosen leukemi. Han fortsätter att kämpa för att få den behandling han behöver.

123Nästa Sida 1 av 3
Samidoun Göteborg: samidoungbg@fripost.org ⋅ Samidoun Stockholm: samidoun08@protonmail.com ⋅ Samidoun Malmö: samidounmalmo@gmail.com