[ENGLISH BELOW]

Ahmad Sa’adat har suttit fängslad sedan 2002, året efter det att han valdes till Generalsekreterare för Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Tillsammans med progressiva och antiimperialister runtom i hela världen deltar Samidoun Göteborg och Stockholm i aktionsveckan för att kräva hans frihet. Under veckan utförs aktioner, flygbladsutdelningar, demonstrationer och hungerstrejker i Palestina, Nederländerna, Frankrike, Irland, USA, Sverige med mera.

Vill du delta i kampanjen? Skriv en lapp till stöd för Ahmad Sa’adat och Palestinas politiska fångar och lägg upp i sociala medier med hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Läs mer om kampanjen och Ahmad Sa’adat i vårt tidigare inlägg: https://samidoun.net/sweden/15-23-januari-2021-internationell-aktionsvecka-for-frihet-at-ahmad-saadat-och-alla-palestinska-fangar

ENGLISH TRANSLATION:

Ahmad Sa’adat has been imprisoned since 2002, the year after he was elected General Secretary of the PFLP. Together with progressives and antiimperialists around the world, Samidoun Gothenburg and Stockholm are participating in the international week of action in demand of his freedom. During the week actions, leaflet handouts, demonstrations and hunger strikes are organized in Palestine, the Netherlands, France, Ireland, the USA and Sweden, to name a few. 

Do you wish to participate in the campaign? Write a sign in support of Ahmad Sa’adat and the Palestinian political prisoners and post it on social media with the hashtag #FreeAhmadSaadat. Read more about the campaign and Ahmad Sa’adat in our previous post: https://samidoun.net/sweden/15-23-januari-2021-internationell-aktionsvecka-for-frihet-at-ahmad-saadat-och-alla-palestinska-fangar

Vi, de undertecknande grupperna, uttrycker tydlig och fullständig solidaritet med gruppen ”Palestine Antikolonial” i Münster, Tyskland, efter ett antipalestinskt repressivt angrepp – i linje med andra liknande angrepp i Tyskland – försökte begränsa deras legitima studentverksamhet och politiska arbete vid Münsters universitet. Detta utfördes genom en falsk och illvillig antisemitismanklagelse som uttrycktes av AStA (universitetets studentkår).

Det är en vanlig prosionistisk praktik som använts till att angripa propalestinsk verksamhet samtidigt som den döljer den egna antisemitismen och rasismen. Angreppet är inte bara i full överenskommelse med den reaktionära anti-BDS-resolutionen som antagits av det tyska parlamentet, Bundestagen, utan också med ett oreflekterat och patetiskt anammande av imperialistiska ”terrorlistors” logik. På denna grund bestämde AStA Münster att gruppen  “Palästina Antikolonial” namn ska placeras på en lista med ”antisemitiska grupper” i ett försök att utesluta dem från att anordna aktiviteter eller organisera på universitetet. Detta är ett angrepp riktat inte bara mot Palestine Antikolonial utan även mot alla palestinska studenter i Tyskland.

Vi kallar på alla fria, progressiva och antirasistiska röster att stå med oss och underteckna detta uttalande. Vi fördömer kategoriskt dessa falska anklagelser om antisemitism, kräver en omedelbar ursäkt från AStA för denna kränkning och varnar för någon som helst tolerans gentemot rasistiska antipalestinska uttryck på tyska universitet.

Samidoun Deutschland, Palästina Antikolonial, Zusammen kämpfen Magdeburg, Volksrat der Suryoye in Europa, Free Palestine Movement FFM, Studis gegen rechte hetze, Antifa Jugend Augsburg, Das Palästina Portal, Institut für Palästinakunde e.V., Palästina spricht NRW, Rote Jugend Schwaben, Internationale Jugendgruppe Siegen, Duisburger Netzwerk gegen Rechts,  Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network (international), US Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel, Collectif Palestine Vaincra (France), Alkarama Palestinian Women’s Mobilization (Spain), Al-Awda, the Palestine Right to Return Coalition (US), Canada Palestine Association, Palestinian Youth Movement, Within Our Lifetime – United for Palestine, International Solidarity Movement (ISM) Northern California, Students Against Israeli Apartheid – University of Toronto, Palestine Solidarity Collective at York University, Queerproletariatet (Sweden)

Uttalandet går att läsa i översättningar på fler språk här: https://samidoun.net/2021/01/joint-statement-solidarity-with-palestine-antikolonial-in-munster/

Detta är det tredje och sista inlägget i artikelserien Tänka Antiimperialistiskt där vi översätter texter som vi tycker är speciellt viktiga för en förnyad antiimperialistisk kamp.

Vi har översatt ett längre utdrag ur dokumentet Strategy for the Liberation of Palestine som släpptes 1969 i samband med Folkfronten för Palestinas Befrielses andra kongress. Utdraget som vi har gjort fokuserar på politisk teori och byggandet av det revolutionära partiet. I artikelserien har vi rört oss från Ahmad Sa’adats Palestina till Huey P Newtons USA och nu återgår vi till Palestina. I vårt texturval har vi rört oss från det allmänna till det specifika och nu återgår vi till ett bredare politiskt tänkande.

Vikten av politiskt tänkande

En av segerns mest grundläggande förutsättningar är ett klart synsätt: ett klart perspektiv gentemot fienden och ett klart perspektiv gentemot de revolutionära krafterna. I ljuset av detta bestäms kampstrategin och utan detta perspektiv blir nationell handling ett farligt tärningsslag som snart övergår i misslyckande. Därmed, efter decennier av kamp och uppoffring, har det blivit ett imperativ för det palestinska folket att känna sig säkra att denna gång har deras väpnade kamp inom sig de nödvändiga villkoren för succé. Vår folk har länge riktat en kamp mot de sionistiska och koloniala planerna. Sedan 1917 (Balfourdeklarationen) har de folkliga massorna slagits för att behålla sin mark, för att uppnå frihet, för att befria sitt land från kolonialisterna, för att framhäva sin rätt till självbestämmande och för att utnyttja sitt lands resurser för egen vinning. Deras kamp mot sionismen och kolonialismen har antagit varje form och metod. 1936 tog vårt folk upp vapen för att försvara sitt land, sina hem, sin frihet och rätten att bygga sin egen framtid. Kampen har lett till tusentals martyrer och folket har offrat allt. Under den historiska perioden skapade den väpnade kampen ett massmedvetande i nivå med det som våra massor visar i sitt död för kommandohandling idag. Oavsett, trots alla uppoffringar, trots den långa raden martyrer i kommandohandling, trots upptagandet av vapen och massornas entusiasm har vårt folk än idag inte segrat. De flesta bor fortfarande i vidriga förhållanden i läger under ockupationens skosula. Därmed, för att säkra oss om vår kamps seger, räcker det inte med att ta till vapen. Vissa väpnade revolutioner har historiskt slutat i vinst men andra har resulterat i förlust. Det ligger på oss att möta faktumen med rak rygg, med mod och med en revolutionär vetenskaplig mentalitet. Ett klart synsätt på saker och de krafter som tar del i kampen leder till vinst medan häftighet och spontanitet leder till förlust.

Detta visar tydligt vikten av vetenskapligt politiskt tänkande som vägleder revolutionen och dess strategi. Revolutionärt politiskt tänkande är inte en abstrakt idé som flyter runt i ett vakuum, eller en akademikers lyx, eller en intellektuell hobby för de utbildade, som vi kan, om vi nu vill, lägga åt sidan som en icke nödvändig lyx. Vetenskapligt revolutionärt tänkande är klart tänkande varigenom massorna kan förstå sin fiende, dess svaga och starka punkter och krafterna som stöttar och allierat sig med fienden…

Vi vill dock varna mot faran i att ta denna fråga alltför lättvindigt. Det finns de hos våra kämpar och i våra baser, en trend som blandar ihop revolutionärt politiskt tänkande med politiska utsvävningar som representeras av vissa ”politiska krafter” och ”politiska ledare.” Denna trend fördunklar revolutionärt politiskt tänkande med förlegade politiska metoder som användes innan strategin av väpnad kamp. Denna trend förvirrar även politiskt tänkande i form av komplicerade sofismer hos vissa intellektuella när de diskuterar frågor kopplade till revolutionen…

För att utöva [den revolutionära rollen] måste politiskt tänkande (1) vara vetenskapligt, (2) vara så tydligt så det kan nås av massorna och (3) gå förbi allmänna sanningar och penetrera så djupt som möjligt i kampens strategi och taktik för att leda kombattanterna i att möta deras problem. När revolutionärt tänkande uppfyller dessa kriterier blir det massornas mest effektiva vapen, och tillåter dem att ena sina krafter och ha en glasklar bild av striden med alla sidornas krafter och av dessa sidors krafters position från revolutionens början till dess slutgiltiga mål.

Att möta imperialisternas teknologiska överlägsenhet

Hur kan svaga folk möta imperialistisk teknologisk överlägsenhet?

Vår konfrontation med fiendelägret som representeras av Israel, sionismen, imperialismen och den arabiska reaktionen kommer vara genom en strategi som koncentrerar den palestinska revolutionens krafter på palestinsk, arabisk och världsnivå för att möta fienden med ett revolutionärt läger som är överlägset i storlek och antal. Men detta är inte i sig tillräckligt för segern. En av fiendens mest starka punkter är vetenskaplig och teknologisk överlägsenhet, och denna överlägsenhet speglad i den militära förmåga som möter vårt revolutionära krig. Hur kan vi bemöta och övervinna denna överlägsenhet?

[…]

Alla grundliga vetenskapliga studier av krigen 1948, 1956 och 1967 bör klart visa rollen som spelades av fiendens teknologiska och militärstrategiska överlägsenhet och speglingen av denna roll på slagfältet i fiendens vinst och vår förlust i dessa slag. Det vore dumdristigt att ge våra militära förluster i dessa tre stora konfrontationer en arbiträr, ytlig förklaring som skulle vilseleda oss in i tron att vi hade kunnat vinna om det inte vore för vissa sammanträffanden eller vissa misstag. Vårt misslyckande i att bemöta sionismen och Israel under de föregående femtio åren kan inte förklaras på annat sätt än genom vår svaga och magra politiska, ekonomiska, sociala och militära struktur i bemötandet av en rörelse och ett samhälle som är vetenskapligt, teknologiskt och strategiskt överlägset oss, och vår felaktiga bild av striden och konfrontationsteorin som vi hittills anammat. Vår konfrontation med Israel och med imperialismen kan inte leda till riktig seger om den utgörs av klassisk militär konfrontation i formen av konventionellt rirignmellan fiendens armé och våra reguljära trupper. Ett sådant krig skulle vinnas av Israel och imperialismen på grund av deras överlägsenhet i vapen och kvalitet, deras förmåga att använda den moderna krigsmaskinen och röra den med chockerande fart och flexibilitet, samt deras ekonomiska förmågor att upprätthålla ett sådant krig.

Vårt beroende av Sovjetunionen räcker inte för att stänga gapen på vetenskaplig, teknologisk och militärstrategisk nivå. Det handlar inte om ”moderna vapen och införskaffningen därav.” Det grundläggande villkoret är det mänskliga momentet som genomgående är kapabelt att förstå och utföra den mest effektiva användningen av den moderna krigsmaskinen. Detta beror i sin tur på den teknologiska och vetenskapliga kvaliteten hos människorna som bär sådana vapen.

[…] Imperialismens teknologiska och militära överlägsenhet möts hos de svaga folken gerillakrig och folkliga befrielsekrig. Genom gerrillastrid undviker vi direkt konfrontation med fienden och därmed förhindrar vi den från att fullt ut utöva sin teknologiska överlägsenhet mot våra krafter och krossa dem i blixtfart. Gerillakrigföring ämnar att attackera fiendens svaga punkter, utöva snabba reträtter och undvika direkta slag för att orsaka fienden små förluster som dagligen ackumulerar utan att låta den möta och krossa våra krafter snabbt med sin extremt mobila och dödliga krigsmaskin… Med eskaleringen av revolutionen, trakasserierna av fiendens trupper och fiendens behov att distribuera sina krafter i varje stad och by längs dess gränser, börjar bilden skifta mot ett storskaligt och effektivt krig.

Vi kan inte fullständigt besegra fiendekrafterna eller uppnå total frihet genom gerillakrig men gerillakrig är det första stadiet i det utdragna kriget. Den revolutionära armén kommer kunna segra över fiendens överlägsenhet genom följande villkor: att vara politiskt medvetna och sammanblandade med de organiserade massorna som stödjer den och ger den dess mänskliga och materiella nödvändigheter; att alliera sig med världens revolutionära krafter som kommer bidra med sitt stöd och sina förstärkningar; genom att bygga erfarenhet och effektivitet genom kamp och smälta samman med det revolutionära partiet som erbjuder det klara perspektivet och en organisk koppling med alla revolutionära krafter på alla nivåer. Och med hjältemodig bestämdhet som påtvingas genom år av förtryck, förödmjukelse, misär och exploatering som Israel och imperialismen utövar mot vårt folk; kommer den revolutionära armén kunna segra mot fiendens överlägsenhet.

Inget revolutionärt parti utan revolutionär teori

Basen i strukturen hos det revolutionära partiet är den revolutionära teori som det följer. Utan denna teori blir partiet enbart en grupp som rör sig spontant eller empiriskt utan att kunna vara kraften som kontrollerar händelseförloppet. Revolutionär teori betyder en klar blick och en vetenskaplig framförhållning i förståelsen och analysen av händelser och moment, och därmed förmågan att leda.

Den revolutionära teorin som framhäver alla mänsklighetens frågor på vetenskapligt och revolutionärt vis är Marxismen. I den mänskliga historiens jakt efter kunskap, representerar Marxismen ett unikt försök att förstå naturen, livet, samhället och historien. Markiserna har framfört en teori (dialektisk materialism) som analyserar och förklarar naturen och dess rörelse och lagarna som bestämmer denna rörelse genom en påtaglig vetenskaplig materiell ingång som inte känner vid illusion, vidskeplighet, subjektiv medling och fantasi och rena orala eller logiska hinder den har därefter applicerat samma vetenskapliga förhållningssätt till studier om samhället, samhällets rörelse och den historiska marschen (historisk materialism,) med specifikt fokus på formationen av, strukturen och konflikterna och rörelserna av det moderna kapitalistiska samhället (teorin om mervärde och vetenskaplig socialism.) genom allt detta har Marxismen presenterat ett dialektiskt vetenskapligt förhållningssätt som upphöjt studerandet av historien, samhället och de politiska manifestationerna till nivån av en vetenskap… Lenin slutförde Marx vetenskapliga försök genom att applicera samma Marxistiska metod till analysen av kapitalismen i dess evolution mot centralisering, monopol, och kolonisering, och därmed förklarade han alla politiska händelser under början av 1900-talet. Med utgångspunkt i Marxismen och den vetenskapliga socialistiska ståndpunkten kunde han leda den första socialistiska revolutionen mot seger, lägga fram dess strategi, möta dess problem och definiera de egenskaper hos den revolutionära organisationen som leder till seger. På detta sätt gav Lenin Marxistisk teori dess revolutionära moderna tillämpning så att Marxism-Leninismen blev utgångspunkten för revolution i denna historiska era. Som alla andra vetenskapliga teorier har denna teori genomgått testet för dess validitet genom experiment och på grund av dess verkliga praktik har den uppnått alla detta århundrades krav för att bli vetenskap… Oktoberrevolutionen, revolutionerna i Kina, Kuba och Vietnam och alla andra revolutionära erfarenheter runt om världen har från början byggts på styrkan i denna teori. Allt detta står i kontrast till den vacklande förvirringen och kollapsen hos alla revolutionära försök som inte har baserats på dess vision, dess teori och dess vägledning. Det är inte ett sammanträffande att Oktoberrevolutionen, revolutionerna i Kina, Kuba, Nordkorea, Vietnam och Europas socialistiska länder har lyckats och stått stadiga gentemot imperialismen och lyckats överkomma – eller börjat överkomma – stadiet av underutveckling, mot kvasiparalysen och svagheten som karaktäriserar länderna i Tredje Världen som inte är övertygade om den vetenskapliga socialistiska teorin som vägledning för planeringen av all deras politik och alla deras program.

[…]

Marxismen som ett revolutionärt teoretiskt vapen beror på sättet som det förstås på å ena sidan och å andra sidan på dess korrekta applicering i ett specifikt skede. Essensen i Marxismen är metoden som den representerar i att de på och analysera saker och att avgöra riktningen hos deras rörelse. Därmed är det revolutionära förståendet av Marxismen förståelsen av den som en aktiv guide och inte som en fixerad, rigid doktrin. Lenin och Mao Tse-Tung och Marx och Engels före dem har vid flertalet tillfällen påvisat behovet av ett Marxistisk synsätt som är vägledande och inte som dogmatiskt.

[…]

Teori i den Marxistiska bemärkelsen är i kontinuerlig dialektisk relation till verklighet och praktik. Faktumet att den är i dialektisk relation till praktik betyder att den är växande, på väg framåt, med modifikation och inte i ett fixerat stadie.

Det farligaste fenomenet som bemöter oss i vår hängivenhet till Marxistisk teori är en förståelse som är mekanisk, idealistisk och berövar den dess förmåga att förklara saker i sin levande verkliga form… [A]tt följa Marxism-Leninismen producerar inga resultat om inte detta följande betyder användande av denna teori och applikationen av den i att förstå riktiga förhållanden och i att formulera en fungerande strategi som avgör naturen i skedet, naturen i striden, definitionen av de stridande krafterna och vår bild av rörelsen i denna konflikt, såväl som den grundliga förståelsen av de konkreta omständigheterna genom vilka vi rör oss.

[…]

Tänkandet som nu regerar hos våra massor är ett högertänkande på grund av utbredningen av reaktion och kolonialism. Misslyckandet av de Kommunistiska partierna och deras attityder gentemot massornas problem, såsom enighet, nationalism och Israel, har producerat hos massorna ett ihopblandande av Marxistiskt tänkande och dessa attityder. Det måste poängteras att det finns konstanta försök av reaktionära och koloniala element att fördunkla detta tänkande och presentera det som oviktigt för deras nationella känsla och arv. Slutligen finns det även en förbryllad syn av detta tänkande som presenteras till massorna som en omogen, barnslig vänsterism som talar om tankarna på ett sätt som inte förstås av massorna, ett sätt som för dem verkar underligt och irrelevant gentemot hanteringen av deras akuta problem. Men de positiva resultaten som producerats av ett sunt förstående av Marxism-Leninismen kommer försäkra att detta tänkande finner en väg in i vårt hemland så att vi kan bygga på ess grund vårt nya liv, vårt vetenskapliga förstående av livet och våra nya moderna ideal. 

Inom denna kontext omfamnar Folkfronten Marxist-Leninistisk teori som en grundläggande strategisk ståndpunkt för att bygga det revolutionära partiet på en stark teoretisk grund som kommer ena dess tänkande och syn på striden och möjliggöra mobiliseringen av massorna för att utöva deras viljor åt ett enskilt håll, för att göra de till en enad kraft kapabel till seger.

Partiet och massorna

Partiet är massornas ledarskap. På grund avfetta måste partiets medlemmar och ledare komma från de mest medvetna elementen som genomsyras av handlingens entusiasm och är villiga att acceptera uppoffring, utöva disciplin och agera i enlighet med organisationens politiska regleringar. Partiet måste se till att dess medlemmar i allmänhet utgör ett föredöme och en förtrupp i medvetenhet, aktivitet, uppoffring och disciplin. Om partiet och dess medlemmar förlorar dessa egenskaper så förlorar det naturligt sin roll som en revolutionär politisk organisation. Men samtidigt som partiet måste upprätthålla sig självt som en medveten, aktiv, lojal och disciplinerad organisation, måste det samtidigt vara en massornas organisation, som strålar ut från dem, lever bland dem och kämpar för deras sak – beroende av dem samtidigt som det realiserar dess mål genom och med dem och i deras intresse.

Mao Tse-Tung säger:

Oavsett hur aktiv den ledande gruppen är, kommer dess aktivitet utmynna i meningslösa försök utförda av en handfull personer om den inte kombinerad med massornas aktivitet. Å andra sidan, om massorna ensamt är aktiva utan en stark ledande grupp att organisera deras aktivitet riktigt, kommer sådan aktivitet inte upprätthållas länge, eller utföras i rätt riktning eller höjas till en högre nivå.”

Det vore väldigt användbart för oss att alltid komma ihåg detta i vår handling. Genom att förstå den dialektiska relationen mellan partiet och massorna kan vi förstå på ett rimligt vis partiets roll å ena sidan och massornas roll å andra.

Masslinjen är den tredje strategiska linjen i byggandet av Folkfronten.

För att lyckas med att bygga Folkfronten för massornas organisering, måste varje revolutionär politisk aktion vara djupt förankrad i organisationens ledande medlemmar. Det slutgiltiga syftet bakom vår handling är massorna: massornas frihet, massornas värdighet, massorna liv, uppfyllandet av deras behov, deras framtids garanti.

[…]

Att alltid se till massorna, hantera massornas problem, arbeta för massorna, hjälpa massorna förstå och analysera sina problem och anta en position därtill, att assistera dem i att organisera sig själva och leda dem till handling mot sina problem – det är vår huvudsakliga uppgift, syftet med vår existens och det är det enda sättet att mobilisera den revolutionära styrkan som kommer förmå oss att nå våra mål.

[…]

Medlemmen som upprättar de bästa relationerna med massorna runt omkring sig själv, letar efter alla tjänster han kan utföra för dem och utgör för sina närstående en faktor som väcker och assisterar är den revolutionäre medlemmen. Det finns inga belägg för att det finns någon revolutionär kvalitet i medlemmen som skadar massorna eller isolerar sig från dem…

Partiet som mobiliserar varje man, kvinna och arbetare, varje bonde, varje student och varje ungdom till revolutionen, som konstant rör sig mot striden och revolutionen och leder massorna i deras diverse politiska och massaktiviteter, och partiet vars grundläggande organisation omringas av student-, arbetar-, och bondeföreningar, fackförbund och bondefack, samt organisationer för kvinnor och ungdomar är massornas revolutionära politiska organisation. Det finns inga belägg för att det finns någon revolutionär kvalitet i en organisation som lever separat från massorna…

[Mao Tse-Tung säger:]

Om vi försökte gå på offensiven när massorna inte än är uppvaknade, skulle det vara äventyrism. Om vi insisterade att leda massorna att göra något mot deras vilja skulle vi säkerligen misslyckas. Om vi inte rörde oss när massorna kräver rörelser vore det högeropportunism.

Vårt understrykande av masslinjen och den grundläggande karaktären hos massorna ska inte förstås på ett felaktigt idealistiskt vis som skapar hos massorna ett sentimentalt mystiskt perspektiv som döljer från dem den objektiva synen på saker och resultera i att falla bakom massorna istället för att smälta samman med dem med syftet att leda dem.

[…]

I sina positioner har massorna ibland sentimentala och impulsiva reaktioner som är ovetenskapliga i sina beräkningar och oobjektiva i sin utvärdering av omständigheterna. Därmed är det fel för partiet att alltid följa massornas tillstånd utan handling eller påverkan. Partiet måste alltid ha i åtanke faran av impuls i politisk handling, och att dess roll är att leda massorna och inte snubbla bakom dem. Annars skulle det förlora sitt existensberättigande som en revolutionär politisk organisation.

Relationen mellan partiet och massorna är en dialektisk relation. Det lär dem och lär sig av dem. Det påverkar dem och påverkas av dem. De bidrar med fakta och i analysen och förståelsen av dessa fakta återger partiet en sund utvärdering av situationen och till slut politiska program.

Detta är en svensk översättning av det internationella uppropet från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network som finns att läsa tillsammans med många länkar till mycket mer material om Ahmad Sa’adat, hans fångenska och kampen för hans frigivning här (på engelska och flera andra språk): https://samidoun.net/2020/12/15-23-january-2021-international-week-of-action-to-free-ahmad-saadat-and-all-palestinian-prisoners

”Idag är det avgörande att belägra det rasistiska, bosättarkoloniala sionistprojektet, och rent av delegitimisera detta projekt, och att stötta vårt folks kamp för befrielse, självbestämmande och återvändo som riktningen mot en demokratisk politisk lösning för Palestina. Vårt folk kommer inte böja sig för ”Israels” regeringar, inklusive den nuvarande regeringen som representerar kolonisatörernas och den ultraextremistiska sionistterrorns vilja. Jag manar alla progressiva krafter för frihet och demokrati till att stå med vårt folks kamp i alla former av bojkott: till politisk, ekonomisk, akademisk och kulturell bojkott mot ockupationsstaten och åsamkandet av en verklig ekonomisk kostnad för dess koloniserings- och bosättarindustrier och eskaleringen av globala kampanjer mot alla företag som stödjer och investerar i ockupationen militärt och ekonomiskt.” – Ahmad Sa’adat

I samband med 12:e årsdagen för den israeliska domen mot ledarskapsfiguren för såväl palestinsk nationell befrielse som för den internationella vänstern Ahmad Sa’adat, och 12:e årsdagen för det brutala israeliska angreppet på Gaza, ”Operation Cast Lead”, manar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network alla som står med Palestina och rättvisa för det palestinska folket att ansluta sig till oss mellan 15 och 23 januari 2021 i en aktionsvecka för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar.

Den fängslade Ahmad Sa’adat är generalsekreterare för Folkfronten för Palestinas befrielse (Popular Front for the Liberation of Palestina, PFLP), en ledare för den palestinska nationella befrielserörelsen och en symbol för den internationella vänstern och för revolutionära rörelser. Han dömdes till 30 år på israeliskt fängelse 25 december 2008 efter att ha våldsamt förts bort från Palestinska myndighetens Jericho-fängelse 2006 med anklagelser om att leda en förbjuden organisation och om ”uppvigling”. PFLP, likt alla palestinska politiska partier och motståndsorganisationer, har stämplats som en ”förbjuden organisation” av de israeliska ockupationsmyndigheterna.

Resurser och bakgrund till Ahmad Sa’adats fall (på engelska): https://samidoun.net/2020/04/free-ahmad-saadat-imprisoned-leader-of-the-palestinian-liberation-movement/

Den 15:e januari uppmärksammar vi den 19:e årsdagen för Palestinska myndighetens gripande av Sa’adat inom ramen för ”säkerhetssamordningen” med den israeliska ockupationen, en praktik som fortsätter än idag, trots brett palestinskt förkastande. Palestinska myndigheten kidnappade Sa’adat och hans kamrater under falska förevändningar och höll dem fångna i fyra år innan dess fängelse angreps av den israeliska ockupationen. Detta är bara en av de ödesdigra konsekvenserna för palestinier av Madrid-Oslo-vägen och skapandet av Palestinska myndigheten i den så kallade ”fredsprocessen” som i verkligheten har varit ett projekt för Palestinas likvidering.

Medan de hölls i Palestinska myndighetens Jericho-fängelse, bevakades Sa’adat och hans kamrater av US-amerikanska och brittiska vakter, vilket tydliggör att denna fängsling var allt annat än en utövning av palestinsk suveränitet. Vissa av de brittiska vakterna hade tidigare tjänstgjort genom att vakta irländska republikanska fångar i det ockuperade Nordirland.

USA:s och Storbrittaniens direkts inblandning i hans fängslande illustrerar varför det är så pass nödvändigt med internationell aktion för detta fall. Stödet från USA, Storbritannien, Kanada, EU, Australien och andra stater för det israeliska koloniala projektet fortsätter reproducera dess straffrihet medan det beslagtar land, demolerar bostäder, genomför massfängslanden, utför utomrättsliga avrättningar, bedriver etnisk rensning i Jerusalem, belägrar Gaza och en rad andra människorätts- och krigsförbrytelser.

”Normaliseringsprojektet” som framförs av USA och dess partners, i synnerhet reaktionära arabregimer, är ett försök att legitimera det illegitima: stölden av palestinskt land och fördrivningen av det palestinska folket på grund av de reaktionära regimerna i maskopi med imperialismen. Att stå med palestinska fångar är oskiljaktigt från att konfrontera normaliseringen. Under denna vecka ansluter vi oss till Global Campaign to Return to Palestines upprop för 2021 mot normalisering.

Vi anmärker också att den palestinska befrielserörelsen fortsätter även håll i internationella fängelser, i synnerhet Georges Ibrahim Abdallah, fängslad i Frankrike sedan 36 år tillbaka trots att han har haft rätt till frigivning sedan 1999, och ansluter oss till ropen för deras frigivning.

Sa’adat är en ledare för den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen såväl som en palestinsk, arabisk och internationell symbol för motstånd mot kapitalism, rasism, apartheid och kolonisering. Förföljd och angripen för sin politiska roll och klara politiska vision, men han förblir omöjlig att tysta trots förtrycket mot honom och hans 4 500 palestinska politiska medfångar.

Anslut dig 15-23 januari 2021 till vårt gemensamma upprop för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, med aktioner och global solidaritet för att eskalera bojkotten av Israel, sätta stopp för hjälp och stöd till Israel, organisera för rättvisa i Palestina och göra motstånd mot imperialism och kolonialism.

AGERA!

  1. Organisera evenemang, aktioner och protester för att kräva frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar! Protestera på offentliga torg och andra öppna och allmänna gemenskapsytor. Lägg märke till att dessa datum också är årsdagar för Israels blodiga ”Cast Lead”-offensiv mot Gaza 2008-2009 – Vi manar er till att inkludera båda i era aktiviteter. Vi vet att möjligheterna till fysiska aktiviteter varierar från region till region, men vi uppmuntrar också digital aktiviteter och onlineprotester för Palestina! Maila oss på samidoun@samidoun.net, samidoungbg@fripost.org eller samidoun08@protonmail.com för att informera oss om era aktiviteter och aktioner.
  2. Anslut dig till sociala mediekampanjen. Lägg upp ett foto eller en video med ett budskap om frihet åt Ahmad Sa’adat och hans palestinska fångar och hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Du kan använda dig av affischerna nedan. Skicka oss dina foton genom att maila oss på samidoun@samidoun.net, samidoungbg@fripost.org eller samidoun08@protonmail.com eller kontakta oss på Facebook, Twitter eller Instagram.
  3. Bojkotta Israel! Följ Ahmad Sa’adats uppmaning ovan: Håll Israel till svars för sina förbrytelser. Köp inte israeliska produkter, och kampanja mot investeringar i företag som tjänar på ockupationen. Delta i direkt aktion för att utmana krigsprofitörer (som Elbit-kampanjen med Palestine Action) och bojkotta medskyldiga företag som Puma och HP. Bygg rörelsen mot normalisering mellan Israel och reaktionära arabregimer i maskopi med imperialismen.

Frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, frihet åt Palestina, från floden till havet!

Kampanjmaterial:

Klicka här för affischer/kampanjbilder på andra språk.

Texter på svenska av och med Ahmad Sa’adat:

Om det Korrekta Sättet att Hantera en Revolution

Detta är det andra utav tre inlägg i artikelserien Tänka Antiimperialistiskt där vi översätter texter som vi tycker är speciellt viktiga för en förnyad antiimperialistisk kamp.

I det första inlägget översatte vi ett förord av Ahmad Sa’adat till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide, där han diskuterade fångkamp och afroamerikansk-palestinsk enighet. Detta är en text av Huey P Newton där han mest glasklart förklarar sitt antiimperialistiska politiska program och fångkampens roll däri.

De Svarta massorna hanterar motståndet på ett inkorrekt sätt. När bröderna i East Oakland, som har lärt sig göra motstånd från att kämpa i Watts, samlade folket på gatorna, kastade tegelsten och Molotov cocktails för att förstöra egendom och skapa störning, leddes dem till ett litet område av Gestapopolisen och blev omedelbart pacificerade av förtryckarens stormtrupper. Även om denna form av motstånd är sporadisk, kortvarig och kostsam, har den spridit sig över hela landet till alla den Svarta nationens ghetton.

Massorna vet inte identiteten hos personen som kastade den första Molotov cocktailen, men de respekterar honom och imiterar hans handling. På samma sätt kommer förtruppspartiets handling imiteras av folket – om folket respekterar denna handling.

Partiets huvudsakliga uppgift är att erbjuda ledarskap för folket. Med ord och handling måste det lära de korrekta strategiska metoderna för ett utdraget motstånd. När folket lär sig att det inte längre är förmånsenligt att motstå genom att gå ut på gatorna i stort antal, och när de ser fördel med gerillakrigsmetodens aktivitet, kommer de snabbt följa detta exempel.

Men först måste de respektera partiet som sänder ut detta meddelande. När förtruppsgruppen förstör förtryckarens maskineri genom att hantera honom i små grupper om tre och fyra, och sedan flyr förtryckarens makt, kommer massorna imponeras mer och mer och sannolikheten är att de anammar denna korrekta strategi. När massorna hör att en Gestapopolisman har blivit avrättad när han sippar på sitt kaffe, och att de revolutionära bödlarna flytt utan att spåras, kommer massorna se giltigheten i denna form av motstånd. Det är inte nödvändigt att organisera trettio miljoner Svarta personer i primära grupper om två och tre, men det är viktigt för partiet att visa folket hur man organiserar en revolution.

Det finns tre sätt man kan lära sig på: genom studier, observation och erfarenhet. Eftersom det svarta samhället utgörs i grunden av aktivister är observation eller deltagande i aktivitet de huvudsakliga sätten som folk lär sig på. Att lära sig genom att studera är bra, men att lära av erfarenhet är bättre. Eftersom det Svara samhället inte är en studiegrupp är det väldigt viktigt att förtruppen i grunden är aktivister. Utan denna kunskap om det Svarta samfundet kommer en Svart revolution i rasistiska USA vara omöjlig.

Partiets huvudsakliga funktion är att väcka folket och lära de den strategiska metoden att motstå en maktstruktur som är beredd att inte bara med massiv brutalitet bekämpa folkets motstånd, utan även utrota den Svarta befolkningen. Om maktstrukturen lär sig att Svarta personer har ”X” antal vapen till sitt befogande, kommer den informationen inte göra att maktstrukturen beväpnar sig; den är redan förberedd.

Slutresultatet av denna revolutionära utbildning kommer vara positive för Svarta personer I deras motstånd, och negativ för maktstrukturen i dess förtryck eftersom partiet alltid exemplifierar revolutionär trots. Om partiet inte gör folket medvetet om befrielsens verktyg och metoder, kommer det inte finnas något sätt för folket att mobilisera på. 

Relationen mellan förtruppspartiet och massorna är en sekundär relation. Relationen mellan förtruppspartiets medlemmar är en primär relation. Om partimaskineriet ska vara effektivt är det viktigt att partiets medlemmar har en relation ansikte till ansikte. Det är omöjligt att sätta ihop ett fungerande partimaskineri eller partiprogram utan denna direkta relation. För att minimera faran från Uncle Toms informanter och opportunister måste medlemmarna i förtruppen vara beprövade revolutionärer.

Förtruppens huvudsakliga syfte bör vara att öka medvetenheten hos massorna genom utbildande program och andra aktiviteter. De sovande massorna måste bombarderas med den korrekta inställningen till kamp och partiet måste använda alla tillgängliga medel för att få ut denna information till massorna. För att göra så måste massorna veta att partiet existerar. Ett förtruppsparti är aldrig underjordiskt från början, det skulle begränsa dess effektivitet och utbildningsmässiga mål. Hur kan du lära folket om folket inte vet vem du är och du har dess respekt? Partiet måste existera över jord så länge maktstrukturen tillåter och, förhoppningsvis, när partiet tvingas underjord har dess budskap redan nått ut till folket. Förtruppspartiets aktiviteter på ytan kommer nödvändigtvis vara kortvariga. Därmed måste partiet göra ett enormt intryck på folket innan det tvingas in i hemligheter. Vid det laget vet folket redan att partiet existerar och kommer söka vidare information om dess aktiviteter när det drivs underjord.

Många pseudo-revolutionärer arbetar under den falska inställningen att förtruppspartiet måste vara en hemlig organisation som maktstrukturen inte känner till, och att massorna inte vet något förutom sporadiska brev som kommer till deras hem under nattetid. Underjordiska partier kan inte distribuera flygblad för att annonsera ett underjordiskt möte. Sådana motsättningar erkänns inte av dessa så-kallade revolutionärer. De är, egentligen, rädda för den faran som de ber folket att konfrontera. Dessa så-kallade revolutionärer vill att folket ska säga vad de själva är rädda för att säga, att göra vad de själva är rädda att göra. Den sortens revolutionär är feg och en hycklare. En sann revolutionär inser om han är allvarlig, att döden är nära. Sakerna han säger och gör är extremt farliga. Utan denna insikt är det meningslöst att fortsätta som revolutionär.

Om dessas bedragare skulle undersöka revolutionens historia skulle de se att förtruppen alltid börjar över jord och sedan drivs underjord av angriparen. Kubanska Revolutionen är ett exempel. När Fidel Castro började göra motstånd mot slaktaren Batista och de US-amerikanska löphundarna, började han med att öppet utropa på Havanas Universitetscampus. Han drevs sedan mot kullarna. Hans intryck hos det exproprierade folket i Kuba var enormt och hans lärdomar togs emot med stor respekt. När han gömde sig sökte det kubanska folket upp honom, gick till kullarna för att hitta honom och hans tolv kamrater.

Castro hanterade den revolutionära kampen korrekt, och om den Kinesiska Revolutionen undersöks kommer det bli tydligt att det Kommunistiska Partiet agerade helt öppet för att vinna massornas stöd. Det finns många fler exempel på lyckad revolutionär kamp, från vilka man kan lära sig den korrekta inställningen: revolutionen i Kenya, den Algeriska Revolutionen som diskuteras i Fanons Jordens Fördömda, Ryska Revolutionen, Mao Tse-tungs verk, och en hel drös utöver dem. 

Miljontals på miljontals förtryckta kanske inte känner medlemmarna i förtruppspartiet men de kommer lära sig från dess aktivitet och dess korrekta strategi för befrielse genom en indirekt bekantskap genom massmedia. Men det är inte tillräckligt att vara beroende av maktstrukturens media; det är av huvudsaklig viktighet att förtruppspartiet utvecklar sitt eget kommunikationsorgan, såsom en tidning, och samtidigt erbjuda strategisk revolutionär konst, och förstörelse av förtryckarens maskineri. I Watts, till exempel, har ekonomin och förtryckarens egendom förstörts i en sådan utsträckning att oavsett hur för förtryckaren försökte förvränga de Svarta brödernas aktivitet, kommunicerades den reella innebörden till den Svarta befolkningen. Och oavsett hur förtryckaren, i sin egen media, försökte förvränga och förvirra Broder Stokely Carmichaels budskap, blev det förstått och välkomnat av Svarta över hela landet.

Svarta Panterpartiet för Självförsvar lär oss att, i den slutgiltiga analysen måste pistoler, handgranater, raketgevär och annan nödvändigt självförsvarsmateriel, komma från maktstrukturen. Som visat av Viet Cong tas dessa vapen från förtryckaren. Därmed, desto större den militära förberedelsen är hos förtryckaren, desto större är tillgängligheten av vapen för det Svarta folket. Vissa hycklare tror att när folket lärs av förtruppen att förbereda sig själva för motstånd, för det endast ”etablissemanget” till dem med eskalerande våld och brutalitet; men faktum är att när etablissemanget blir mer förtryckande, späder han endast på den revolutionära glöden. Så när saker blir sämre för det förtryckta folket kommer de känna behovet av revolution och motstånd. Folket gör revolution; förtryckarna, genom brutal handling, orsakar motstånd hos folket. Förtruppspartiet lär enbart ut de korrekta metoderna för motstånd.

Hycklarnas klagomål att Svarta Panterpartiet för Självförsvar uppenbarar ett djupare lidande för folket är en inkorrekt observation. Genom deras uppror i de Svarta områdena runtom i landet har folket bevisat att de inte kommer tolerera mer förtryck från den rasistiska hundpolisen. De letar nu efter lärdom för att utöka och förstärka sin motståndskamp. Förtruppspartiet exemplifierar egenskaperna som gör dem värdiga ledarskap.

Huey P Newton, 1967

Samidoun Stockholm har översatt ett uttalande från Folkfronten för Palestinas Befrielse för högtidlighållandet av årsdagen för den första intifadan. Det går att läsa här:

PFLP: Stenarnas Intifada var ett folkligt svar på fienden och dess allierade hos de koloniala makterna och reaktionära arabregimernas försök att likvidera den palestinska revolutionen.

PFLP, på 33-årsdagen för det folkliga upproret som bröt ut på denna dag i de ockuperade territorierna 1987, saluterar de motståndskraftiga massorna av palestinier och arabiska folk som alla representerade ryggraden och dess stöd i upproret.

Även alla världens fria människor som stöttade Palestinas rättfärdigade sak, och stod bakom vårt folks legitima kamp för frihet, återvändo, självständighet, värdighet och självbestämmande.

PFLP, när vi uppmärksammar detta stora revolutionära minne, fastslår att intifadan var ett exempel att följa i det palestinska folkets förmåga att föreslå konfrontationsmetoder och skapa ett kampsätt motsvarande essensen i varje steg.

Det representerade det palestinska folkets svar på fienden och dess allierade hos koloniala krafter och de reaktionära arabregimerna; att likvidera den palestinska revolutionen, med startpunkt i dess direkta närvaro på historiska Palestina och Libanons gränser specifikt.

En politik av förföljelse, trakasserier, förtryck och strypning, såväl materiell som immateriell, utövades mot de revolutionära krafterna i de arabiska länderna och överallt i övrigt.

Vi bekräftar att det imperialistiska systemets attack, med det sionistiska projektet och svansen av arabisk reaktion I sin spets, att likvidera den palestinska saken, är en förlängning av en position fientlig mot alla de arabiska folken, det palestinska inkluderat.

Det blir till nödvändighet att lyfta fram erfarenheten av de korrekta upproren och revolutionerna, och påminna världen om de odödliga bedrifter som har skapta gentemot det sionistiska kolonialprojektet: sedan början av dess cancerliknande expansion i Palestina.

Folkfronten framhäver också sin övertygelse att enigheten hos vårt folk och de nationella krafterna i intifadan, i varje steg av vår kamp, var en fundamental pelare i konfrontationen med fienden, och därmed kallar vi på återupprättandet av den palestinska nationella enigheten och det folkliga motståndet. Samt alla former av kamp och metoder för att uppnå målen av frihet, återvändo; självständighet och upprättandet av ett oavhängigt Palestina på hela dess nationella mark från sjön till havet.

Intifadan representerade den största processen i att underminera ockupationsmakten. Dess organisatoriska slagan var: Frihet och Självständighet, och i linje med det varnar Folkfronten om faran i att fortsätta satsa på samma reformistiska projekt som haft inneburit så katastrofala förhandlingar spm så allvarligt skadat enigheten och kampen hos vårt folk, och satt i sten en kontinuerlig horisontell och vertikal splittring hos vårt folk. 

Vi förnyar vårt upprop att avfärda förslagen att ge upp och återgå till förhandlingarnas och säkerhetskoordineringens väg som producerades av den arabiska normaliseringen som ämnar att implementera bosättarens mål. 

Allt vårt folk har är att fortsätta och eskalera den nationella kampen och kampen mot fienden, dess projekt, planer och allt som den representerar.

Folkfronten saluterar med största respekt martyrerna som dött på rättvisans väg för sitt folks frihet, för fångarna och de skadade, för familjerna. Vi förstärker vår tro på folkets förmåga att justera maktbalansen. Folkfronten tror fortfarande på folkets förmåga att slå sönder den sionistiska fienden, med hjälp av enigheten hos de arabiska folken och världens alla folk, möjligheten att realisera frihet för folkets läger gentemot det aggressiva imperialistiska herraväldets läger.

Detta är en debattartikel skriven av Samidoun Sverige och förbundet Arbetarmakt. I skuggan av antiimperialismen vars död började med Sovjets fall strävar vi efter en förnyad rörelse. Vi tar avstamp i de irländska och palestinska befrielserörelserna och hävdar en ny generation av kamp mot Imperiet.

Sedan demonstrationerna mot EU-toppmötet 2001 samlade över 50 000 personer på Göteborgs gator, har antiimperialismen långsamt fallit samman som politisk rörelse. Folkliga massmobiliseringar har ersatts av mindre, mer utspridda sporadiska symbolaktioner drivna av demoraliserade kommittéer. Den antiimperialism som för 19 år sedan var självklar för stora delar av den svenska vänstern har långsamt hamnat i skymundan.

Idag står det palestinska folket i en mer prekär situation än på många år men den internationella solidariteten ekar tystare än någonsin. Inför förra årets israeliska val utropade president Netanyahu sin avsikt att vid vinst annektera de bosatta områdena i ockuperade Västbanken. Detta nya led i en lång historia av aggression och kolonialism har mötts av en dånande tystnad från omvärlden. Med Trump-administrationen vid sin sida har Israel utformat, skjutit upp och skrivit om sina annekteringsplaner. Men att de ska bli av är det ingen fråga om. Bidens val till president signalerar ingen omorientering i frågan utan en perfekt kontinuitet.

Innan inbördeskriget i Syrien var Palestina det land med flest flyktingar runtom i världen. Merparten av dessa är vanliga människor som år efter år får sina hem demolerade, sina nära fängslade och sina vänner tvingade på flykt. Enligt akademisk konsensus har mer än vartannat barn i Gaza utsatts för åtminstone ett trauma. Och nästan vartannat barn lider av allvarlig PTSD. I israeliska fängelser blir barn regelbundet utsatta för förnedring, misshandel och förhör, och fängslas utan målsmans närvaro.

Palestinier är även starkt överrepresenterade bland världens politiska fångar. Ahmad Sa’adat – palestinsk revolutionär och frihetskämpe – har hållits i israeliskt fängelse sedan 12 år tillbaka utan rättvis rättegång eller konsekvent bevisning. Den palestinske läkaren Issam Hijjawi anhölls i augusti tillsammans med 9 republikaner i Irland och nekas än idag den hjälp som hans tillstånd kräver.

Den praktiska internationella solidariteten har varit i kris sedan början av 90-talet när Sovjetunionen föll och de socialistiska partierna i Europa tvingades till anpassning efter en strikt US-amerikansk hegemoni. Där vi tidigare såg en vänster praktiskt enad i sitt stöd för de förtryckta folken hörs numera tomma fraser från ett fåtal kämpar som inte längre har den politiska stämningen bakom sig.

Palestinierna är inte ensamma i röran. Antiimperialismens svaghet återspeglas i de upptrappade försöken till latinamerikanska statskupper, i utökad repression mot irländska republikaner och i Turkiets interna och externa aggressioner gentemot Syrien och det kurdiska folket. Om inte vi omorienterar våra prioriteringar – vart lämnas världens förtryckta folk?

Befrielserörelserna bland de förtryckta folken har aldrig varit beroende av stöd från Väst men vår egen arbetarrörelse är helt beroende av deras kamp. Den svenska välfärdsstaten är inte enbart byggd på vår klassrörelse utan även på vår position som ett land i den imperialistiska kärnan. Vårt välstånd går inte att separera från den imperialistiska utsugningen av arbetare och fattigbönder i runtom världen.

Trots årtionden av tomma hot från FN om människorättsbrotten och de illegala bosättningarna har omvärlden konsekvent svikit det palestinska folket. Normaliseringsprocessen av relationerna mellan Israel och närliggande reaktionära regimer betyder att det palestinska folket nu står inför ett kritiskt moment. Tidigare decenniers massiva mobiliseringar lyser med sin frånvaro. Vart är Palestinas luftvärnskanon?

Det är dags att ena och återuppliva den revolutionära antiimperialistiska rörelsen. Folken i Palestina, Irland och resten av den koloniserade världen har stått ensamma alltför länge. Historien kommer inte att rentvå dem av oss som inte aktivt tar ställning mot de imperialistiska härjningarna. Vi behöver en ny antiimperialism. Vilken sida står du på?

Företräder du en antiimperialistisk grupp i Stockholmsområdet och accepterar att vi behöver förnya antiimperialismen? Skicka ett mejl till Samidoun08@protonmail.com

Tänka Antiimperialistiskt är en artikelserie där vi i Samidoun Stockholm översätter antiimperialistiska tänkare och sätter dem i en palestinsk och global revolutionär kontext, med ett specifikt fokus på fångkamp. Denna text skrevs av Generalsekreteraren för PFLP, Ahmad Sa’adat, som ett förord till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide. Newton var grundare till Svarta Panterpartiet i USA och dess huvudideolog. Sa’adat länkar ihop de palestinska och afroamerikanska kamperna och klargör en obrytbar solidaritet. Texten skrevs 2017 från Ramonfängelset.

Det är en ära att skriva en introduktion till denna bok författad av en stor ledare för den Svarta befrielsekampen i USA, Huey P Newton. Från insidan av ockupantens Ramonfängelse, på mina egna, mina kamrater och den palestinska fångrörelsens vägnar, sträcker vi ut våra knutna nävar i solidaritet och saluterar och omfamnar våra Svarta kamrater vars kamp för frigörelse mitt i odjurets mage fortsätter än idag trots hård repression.

Från Ansar till Attica till Lannemezan, fängelset är inte bara ett avgränsat fysiskt utrymme utan också en plats för de förtrycktas kamp där den konfronterar förtryckaren. Oavsett om det är i Mumia Abu-Jamal, Walid Daqqa eller Georges Ibrahim Abdallahs namn, måste fängslade politiska fångar vara en prioritet för våra rörelser. Dessa namn illustrerar kampens kontinuitet mot vår kollektiva fiende – deras organisatoriska arv som sträcker sig tillbaka till de antikoloniala frihetsrörelserna på 1960-, 1970-, 1980-talet fram tills idag. Politiska fångar är inte enbart individer; de är ledare i kamp och organisering bakom fängelseväggarna som hjälper att bryta ner och avveckla stängerna, väggarna och kedjorna som splittrar oss från våra folk och områden i kamp. De möts upprepad isolering och tortyr från ockupanten och fångvaktaren som ämnar bryta fångens viljestyrka och deras betydelsefulla koppling till sitt folk.

Så när vi bevittnar eskaleringen mot vår rörelse som vi ser idag i Filippinerna, när vi ser de mordiska orkestrerade attackerna mot vårt palestinska motstånd, när vi ser kriminaliseringen av Svarta personer och rörelser, är det klart att vi står inför samma situation som Huey Newton identifierade och konfronterade. Vi vill fortfarande försvara våra folk från kapitalismen, sionismen och imperialismens hänsynslösa attacker, samt deras polis och militär. Vi har inte än lyckats förverkliga våra drömmar och förvandla fängelserna till befrielsens museum. Revolutionärer världen över kämpar för och drömmer om denna framtid, i varje förtryckt folks rörelse. Givetvis, när vi pratar om fångrörelsen, talar vi i grund och botten om motstånd.

Fängelser existerar av en anledning, för behoven och intressena hos de med makt. Och när det finns fängelser att låsa in folket i, där det finns ockupation, kolonialism, förtryck; där det finns ockupation och kolonisering, kommer det finnas fängelser och alla lagar inom juridikens ramar upprättas för att legitimera exploatering, förtryck och orättvisa och för att kriminalisera motstånd och frigörelse. Från The Fugitive Slave Acts på 1800-talet till ”terrorlistorna” som försöker kriminalisera och folkens motståndsrörelser, dessa är alla reflektioner av ett krig mot folket. Vi saluterar syster Assata Shakur som fortfarande kämpar i frihet i Kuba, samtidigt som hon hotas på nytt att döpas ”terrorist” för att rättfärdiga jakten på denna globala frihetssymbol.

Detta illustrerar också att Svarta Pantrarna och den Svarta befrielserörelsens kamp, sak och rörelse inte är ett avslutat kapitel. Det är ett pågående kapitel, en pågående kamp och en kontinuerlig rörelse för rättvisa och frigörelse. Samtidigt som jag skriver idag noterar den revolutionära palestinska vänstern, Folkfronten för Palestinas Befrielse, sitt femtionde år av kamp, ett tillfälle både för att fira och för att undersöka dess arv för att skärpa och stärka vår marsch mot revolutionär seger. På samma vis har vi precis passerat den femtionde årsdagen för grundandet av Svarta Panterpartiet, vars vision för revolutionär förändring fortsätter vara lika relevant än idag.

Det är ett arv som bärs av båda med idéer och människor själva vara historier avokado fortsätter att animera och inspirera folk. Du kan passera PFLPs första fånge någonstans på Berlins gator, där han fortfarande kämpar för palestinierna. Du kan känna arvet från Svarta Panterpartiet och den fortsatta Svarta kampen på Chicagos, Oaklands och Harlems gator. Det finns folk som bär inom sig arvet av kampen som en mänsklig skatt. Erfarenheterna hos gigantera inom vår rörelse, speciellt de som gått genom fängelse, står sida vid sida med idéerna som förts ner genom skrift, böcker och litteratur, från en generation till nästa, ett spår av kamp som leder mot en framtid där ungdomar framträder för att leda de Svarta och palestinska revolutionära frihetskamperna.

Varje politisk fånge, oavsett om de nu är i fängelse eller ej, bär inom sig drömmen och verkligheten frigörelse och vad den kan och måste betyda i praktik. Idag, när vi ser på den Svarta befrielserörelsen eller ursprungsbefolkningarnas kamp i Förenta Staterna och Kanada, pratar vi om samma fiende som vi konfronterar i ockuperade Palestina. Kulorna som avrättade Malcolm X eller Fred Hampton kunde ha använts för att mörda Ghassan Kanafani eller Khaled Nazzal eller Mahmoud Hamshari, och idag ser vi samma tårgas och kulor transporterade runt världen för att använda mot folket. Vi ser företag som G4S profitera på attackerna mot våra rörelser och vi ser massfängslandet av vårt folk och vi ser hur US-amerikanska, Europeiska och Israeliska poliser utbyter träning med varandra för att eskalera rasism, ”kontraterrorism” och repression på gatorna i våra städer, läger och byar.

I våra kretsar här i fängelser hoppas vi alltid och fortsätter att kommunicera med rörelser och politiska fångar överallt. Vi vill dela våra erfarenheter med varandra och stärka alla våra rörelser för frigörelse och rörelsen för att befria våra fångar. De politiska fångarna har förstahandserfarenhet av konfrontation och erfarenheten av ett fängelse kan transformera en som politisk fånge. Det är inte en individuell erfarenhet utan en kollektiv; heroismen hos en fånge är inte enbart att sitta i fängelse utan även att förstå att de kan bära med sig ledarskapet av en rörelse och en fortsättande kamp på ny plats som i sin tur har internationella ekon. Georges Ibrahim Abdallah kämpar idag i Lannemezanfängelset precis som Mumia Abu-Jamal kämpar i Mahanoy. Hjältemodet kommer inte enbart från att man har spenderat år i fängelse och sedan blivit släppt; utan i att vara en veteran i en kamp som fortsätter framföra befrielsens budskap åt de som kvarstår.

Den politiske fången är inte svag och inte kuvad, trots deras bästa försök. Skyldigheten hos den politiska fången är att hålla flamman levande. Detta är inte en roll som vi har letat upp eller arbetat för. Men nu när vi är i denna position måste vi hålla den för att sätta ett exempel, inte för vårt folk, som är rotade och orubbliga, utan för fienden, för att visa att fångenskapen inte kommer fungera för att besegra vårt folk. Vi bär vår sak, inte bara som en individuell jakt efter frihet. Israel eller Frankrike eller USA hade befriat oss eller Georges Abdallah eller Mumia Abu-Jamal om vi var villiga att bli verktyg åt systemet eller förråda våra folk. Men istället har fångarna blivit slående exempel på en motståndskultur i allt från konst till litteratur till politiska idéer.

Idag möter våra revolutionära rörelser tuffa tider över hela världen. Men dessa tuffa tider kan också innehålla ett värde om vi tittar närmre; vi bakar vägen för en ny generation av revolutionärer som fortfarande kan lyfta fram kraven på socialism, folkets demokrati, en annan värld. I den eran Newton skrev delade rörelser och fångar erfarenheter och kommunicerade genom brev, böcker och konst, ofta smugglade ut ur eller in i fängelser, genom censur och järnväggar. Idag, med alla stora teknologiska revolutioner, är det svårt för politiska fångar att få sina ord hörda överhuvudtaget och nekas till och med tillgång till telefon för att prata med familj och sina nära.

Varför tänker vi fortfarande på, och läser, och återpublicerar Huey Newtons skrifter idag? I grunden för att hans analys och hans partis analys var korrekt och fortsätter vara korrekt, legitim och livsviktig. Idag, när vi ser USA-imperialismens härjningar, hotet från Trump gentemot världen och skjutningarna av Svarta på landets gator av poliser, är den fundamentala korrektheten och nödvändigheten av Svarta Panterpartiets arbete tydligt. Idag, när folkliga rörelser attackeras och frihetsrörelser beskrivs som ”terroristiska” samt kriminaliseras, ser vi en massiv påtvingad attack på våra folk. Fängelser är bara en form av tvång i ockupanten, kolonisatören, kapitalisten och imperialistens händer; att skala bort folkets kunskap och påföra isolering är andra former av tvång.

Påtvingandet av konsumerism, separationen av folken från deras mänsklighet och isoleringen av folken är alla former av tvång vid sidan av fängelserna som underminerar våra rörelser, våra folk och våra befrielsevisioner. De vill se våra rörelser isolerade från varandra genom terrorn som är ”terroristlistan” och tystnaden av enskild isolering. Kapitalistisk och imperialistisk media plattar till världen så att här i israeliskt fängelse hör vi om de senaste teknologierna i USA samtidigt som repressionen av det Svarta folket görs osynlig. Men verkligheten idag är att överallt föds en Huey eller Assata eller Khalifa eller Ishaq som kan bära sina folks dröm framåt.

Huey Newton och de Svarta Pantrarna stormförtjust socialism, social rättvisa, mot rasism, imperialism, från Oaklands gator till flyktinglägren i Libanon. Huey Newton sade ”Vi stödjer palestiniernas rättfärdigade kamp för frihet till hundra procent. Vi kommer fortsätta göra det och vi vill att alla de progressiva folken i världen faller in i våra led för att bygga en värld där alla folk kan leva.”

Jag kan självklart inte tala som en expert om fängelser i USA idag. Men bara att titta på siffrorna är en slående illustration av vad som är så djupt fel med systemet. Som palestinier möter vi också negationens erfarenhet, en attack på vår existens, att bli behandlade som sämre eller icke-mänskliga för vår påtvingade rasidentitet. Vi förstår genom våra egna erfarenheter hur ockupation och kapitalism handlar om profit och exemplet som USA-fängelserna visar världen, där fängelser ses som en källa på billig och tvingad arbetskraft och profit för kapitalismen. Vi ser hur infängslande används för att kontrollera, dividera och hota samhällen och folk som är under anfall. Fängelsesystemet innebär mycket pengar för företag samtidigt som det innebär ett direkt hot mot Svarta barn och deras framtid. Och detta är ”säkerhetslösningen” som Trump och USA-imperialismen marknadsför till världen som lösningen på kapitalismens kris, en lösning byggd på blodig och brutal exploatering.

Här i våra celler kan vi känna vibrationerna av dessa attacker och den fysiska påverkan i invasionerna och inspektionerna hos de specialiserade repressiva enheterna hos ockupanten. Vi ser också potentialen och nödvändigheten för våra rörelser att resa sig inom fängelserna tillsammans med dem på utsidan. Vi ser tusentals människor dömda till massiva straff på 20, 30, 40 år i fängelse, och längre, fråntar människors frihet och liv. Motstånd är kritiskt och måste ha en verklig inverkan på folks liv. Vår uppoffring i fängelse har betydelse när den kan leda till framsteg för de fattiga och frigörelse för våra folk. Vår kamp måste påverka folkens liv materiellt.

Från Irland till USA till Frankrike till Palestina fortsätter politiska fångar vara ledare i rörelser som bekämpar rasism, imperialism och kolonialism. Vi ser också att fångarna i den palestinska rörelsen möter politisk inspärrning runtom världen i fiendens fängelser – från hjälten Rasmea Odeh som tvingades från USA till de Fem Fångarna För Palestina, även kallade de Heliga Fem, som hålls i extrem isolering sida vid sida med Svarta kämpar, för att ha deltagit i välgörenhetsarbete för vårt folk, till vår käre kamrat Georges Abdallah som har lidit i 34 år i franska fängelser.

Fängelserna och de politiska fångarna är också ett exempel på makten och nödvändigheten av att ”bryta mot lagen.” Lagen – imperialisten och kolonisatörens lag – används för att stjäla rättigheter och resurser från vårt folk och också för att rättfärdiga vårt fängslande och vår repression och kriminalisering. Genom att kollektivt ”bryta” mot lagen och dess makt att definiera rättvisa samt orättvisa – när folk kollektivt konfronterar och ”bryter” lagen, inte enbart som individer utan som en kollektiv makt, så förlorar den sitt anspråk på legitimitet. Bryta lagen måste bli normen, inte undantaget – kapitalismen, imperialismen och exploateringens lag.

Politiska fångar fängslas för att de räds våra handlingar och våra idéer, vår makt att mobilisera folket på revolutionärt vis mot deras exploatering och kolonisering. De räds vår kommunikation och de räds makten hos folket. De räds att vi ska enas och bygga en internationell front för de förtryckta folkens frigörelse. De vet, och är rädda för, att vinkar bygga en reellt annorlunda värld. För dem är detta rädslan inför förlust men för oss och våra folk är detta hoppet för frihet och vetskapen om den framtida vinsten.

Ahmad Sa’adat

Ramonfängelset

November 2017

All solidaritet med saharawierna och Front Polisario i kampen för Västsaharas befrielse!

Marockos ockupation av Västsahara är i många avseenden lik Israels ockupation av Palestina: Båda är direkta fortsättningar på europeisk kolonialism i sina respektive regioner, backas upp av såväl internationell tystnad som öppen inblandning och bedriver en bosättarkolonial strategi mot ursprungsbefolkningen. Dessutom spelar fångkampen och alla fångars frihet en central roll i såväl den palestinska som den saharawiska befrielskampen.

TIPS:

Här nedan kan ses en inspelning av den palestinske revolutionära ledaren och martyren George Habash när han håller ett tal i ett saharawiskt flyktingläger.

Vi i Samidoun Göteborg återger här en redogörelse och ett uttalande från våra kamrater i Samidoun Stockholm och Irlandinformation:

Tillsammans med kamrater från Irlandinformation har vi idag besökt ambassaderna för irländska fristaten och Storbritannien med kraven:

Frige de 9 republikanerna från Saoradh!
Frige Issam Hijjawi!
Stoppa överlämningen av Liam Campbell!

Läs det gemensamma uttalandet:

(English further down)

Lördagen den 19 september 2020 besökte aktivister från Irlandinformation och Samidoun den Brittiska samt den Irländska ambassaden i Stockholm.

Vi besökte dessa två ambassader för att visa vår solidaritet med våra fängslade kamrater, både i fristaten och i de ockuperade sex grevskapen.

Vid de båda ambassaderna ställde aktivisterna upp sig med budskapsplakat, banderoll, och en fana för den Irländska Republiken.

Budskapen för de två aktionerna löd:

FREE THE SAORADH 9

FREE DR. ISSAM HIJJAWI

NO EXTRADITION OF LIAM CAMPBELL

Free the Saoradh 9:

I slutet av augusti 2020 blev det republikanska och socialistiska partiet Saoradh utsatts för stark repression i såväl de ockuperade områdena i norra Irland som i den irländska fristaten i söder. Ingripanden genomfördes mot tio representanter för partiet, samt att fyra kontor tillhörande partiet genomsöktes.

I nu läget sitter nio representanter från Saoradh misstänkta för att ha kopplingar till The New IRA.

Free Dr Issam Hijjawi:

Dr. Issam Hijjawi greps den 22 augusti 2020 på flygplatsen Heathrow efter att ha besökt Derry. Dr. Issam Hijjawi greps som en del av den MI5-ledda operationen mot Saoradh som gjort att nio representanter från Saoradh är misstänkta för att ha kopplingar till The New IRA.

Den 16 september nekades Issam Hijjawi att få sin frihet mot en borgenssumma. Dr Issam Hijjawi lider av flera allvarliga hälsoproblem och sitter för tillfället i isolerad på Foyle House, ett fängelse som inte är byggt för att hantera individer med alvarliga sjukdomar.

No extradition of Liam Campbell:

En domstol i den irländska fristaten har beslutat att utlämna republikanen Liam Campbell till Litauen, där han står anklagad för förberedelse till vapensmuggling.

Campbell, som över huvud taget aldrig har besökt Litauen, står på mycket lösa grunder anklagad för att från Irland ha planerat en vapensmuggling som aldrig blev av, och där det finns skäl att ifrågasätta om några riktiga planer alls.

Stöd till de hungerstrejkande fångarna:

I samband med rådande situation har Irländska Republikanske fångar inlett en två veckors hungerstrejk. Vi vill i samband med detta uttalande även ge vårt helhjärtat stöd till de hungerstrejkande.

/Irlandinformation och Samidoun Stockholm

On Saturday September 19, 2020, activists from the Ireland Information Group and Samidoun Stockholm visited the British and Free State embassies in Stockholm.

We visited these two embassies to show our solidarity with our imprisoned comrades, both in the Free State and in the occupied six counties.

At the two embassies, activists lined up with message posters, banners, and the flag for the Republic of Ireland.

The messages for the two activities were:

FREE THE SAORADH 9

FREE DR. ISSAM HIJJAWI

NO EXTRADITION OF LIAM CAMPBELL

Free the Saoradh 9:

At the end of August 2020, the Socialist Irish Republican party of Saoradh was subjected to severe repression in both the occupied territories in the north of Ireland as well as in the Free State in the south. Securitas forces carried out actipns against ten representatives of the party, and four offices belonging to the party were searched.

At present, nine representatives from Saoradh are suspected of having links to The New IRA.

Free Dr Issam Hijjawi:

Dr. Issam Hijjawi was arrested on August 22, 2020, at Heathrow Airport after visiting Derry. Dr. Issam Hijjawi was arrested as part of the MI5-led operation against Saoradh that has left nine Saoradh representatives suspected of having links to The New IRA.

On September 16, Issam Hijjawi was denied bail. Dr. Issam Hijjawi suffers from several serious health problems and is currently in solitary confinement at Foyle House, a prison not built to treat individuals with serious illnesses.

No extradition of Liam Campbell:

A court in the Irish Free State has decided to extradite Republican Liam Campbell to Lithuania, where he is accused of prepatations for arms smuggling.

Campbell, who has never visited Lithuania at all, is accused on very loose grounds of having planned an arms smuggling from Ireland that never happened, and where there is reason to question any real plans at all.

Support for the hunger-striking prisoners:

In connection with the current situation, Irish Republican prisoners have begun a two-week hunger strike. In connection with this statement, we also want to give our wholehearted support to the hunger strikers.

/The Ireland Information Group of Sweden, and Samidoun Stockholm