Vi i Samidoun Göteborg återger här en redogörelse och ett uttalande från våra kamrater i Samidoun Stockholm och Irlandinformation:

Tillsammans med kamrater från Irlandinformation har vi idag besökt ambassaderna för irländska fristaten och Storbritannien med kraven:

Frige de 9 republikanerna från Saoradh!
Frige Issam Hijjawi!
Stoppa överlämningen av Liam Campbell!

Läs det gemensamma uttalandet:

(English further down)

Lördagen den 19 september 2020 besökte aktivister från Irlandinformation och Samidoun den Brittiska samt den Irländska ambassaden i Stockholm.

Vi besökte dessa två ambassader för att visa vår solidaritet med våra fängslade kamrater, både i fristaten och i de ockuperade sex grevskapen.

Vid de båda ambassaderna ställde aktivisterna upp sig med budskapsplakat, banderoll, och en fana för den Irländska Republiken.

Budskapen för de två aktionerna löd:

FREE THE SAORADH 9

FREE DR. ISSAM HIJJAWI

NO EXTRADITION OF LIAM CAMPBELL

Free the Saoradh 9:

I slutet av augusti 2020 blev det republikanska och socialistiska partiet Saoradh utsatts för stark repression i såväl de ockuperade områdena i norra Irland som i den irländska fristaten i söder. Ingripanden genomfördes mot tio representanter för partiet, samt att fyra kontor tillhörande partiet genomsöktes.

I nu läget sitter nio representanter från Saoradh misstänkta för att ha kopplingar till The New IRA.

Free Dr Issam Hijjawi:

Dr. Issam Hijjawi greps den 22 augusti 2020 på flygplatsen Heathrow efter att ha besökt Derry. Dr. Issam Hijjawi greps som en del av den MI5-ledda operationen mot Saoradh som gjort att nio representanter från Saoradh är misstänkta för att ha kopplingar till The New IRA.

Den 16 september nekades Issam Hijjawi att få sin frihet mot en borgenssumma. Dr Issam Hijjawi lider av flera allvarliga hälsoproblem och sitter för tillfället i isolerad på Foyle House, ett fängelse som inte är byggt för att hantera individer med alvarliga sjukdomar.

No extradition of Liam Campbell:

En domstol i den irländska fristaten har beslutat att utlämna republikanen Liam Campbell till Litauen, där han står anklagad för förberedelse till vapensmuggling.

Campbell, som över huvud taget aldrig har besökt Litauen, står på mycket lösa grunder anklagad för att från Irland ha planerat en vapensmuggling som aldrig blev av, och där det finns skäl att ifrågasätta om några riktiga planer alls.

Stöd till de hungerstrejkande fångarna:

I samband med rådande situation har Irländska Republikanske fångar inlett en två veckors hungerstrejk. Vi vill i samband med detta uttalande även ge vårt helhjärtat stöd till de hungerstrejkande.

/Irlandinformation och Samidoun Stockholm

On Saturday September 19, 2020, activists from the Ireland Information Group and Samidoun Stockholm visited the British and Free State embassies in Stockholm.

We visited these two embassies to show our solidarity with our imprisoned comrades, both in the Free State and in the occupied six counties.

At the two embassies, activists lined up with message posters, banners, and the flag for the Republic of Ireland.

The messages for the two activities were:

FREE THE SAORADH 9

FREE DR. ISSAM HIJJAWI

NO EXTRADITION OF LIAM CAMPBELL

Free the Saoradh 9:

At the end of August 2020, the Socialist Irish Republican party of Saoradh was subjected to severe repression in both the occupied territories in the north of Ireland as well as in the Free State in the south. Securitas forces carried out actipns against ten representatives of the party, and four offices belonging to the party were searched.

At present, nine representatives from Saoradh are suspected of having links to The New IRA.

Free Dr Issam Hijjawi:

Dr. Issam Hijjawi was arrested on August 22, 2020, at Heathrow Airport after visiting Derry. Dr. Issam Hijjawi was arrested as part of the MI5-led operation against Saoradh that has left nine Saoradh representatives suspected of having links to The New IRA.

On September 16, Issam Hijjawi was denied bail. Dr. Issam Hijjawi suffers from several serious health problems and is currently in solitary confinement at Foyle House, a prison not built to treat individuals with serious illnesses.

No extradition of Liam Campbell:

A court in the Irish Free State has decided to extradite Republican Liam Campbell to Lithuania, where he is accused of prepatations for arms smuggling.

Campbell, who has never visited Lithuania at all, is accused on very loose grounds of having planned an arms smuggling from Ireland that never happened, and where there is reason to question any real plans at all.

Support for the hunger-striking prisoners:

In connection with the current situation, Irish Republican prisoners have begun a two-week hunger strike. In connection with this statement, we also want to give our wholehearted support to the hunger strikers.

/The Ireland Information Group of Sweden, and Samidoun Stockholm

Följande är översatt från Samidoun-nätverkets engelska blogginlägg om uttalandet som ursprungligen publicerades på franska av Collectif Palestine Vaincra, en medlemsorganisation i Samidoun-nätverket, som är baserade i Toulouse, Frankrike.

I det korta uttalande som publiceras nedan fördömer 159 organisationer påståendena från Franck Touboul, president för CRIF Midi-Pyrénées, och uttrycker sitt stöd för Collectif Palestine Vaincra. CRIF, som påstår sig representera judiska organisationer i Frankrike, noterar att deras ”uppdrag är att bekräfta solidariteten med Israel”. Det breda fördömandet samlar organisationer från 21 länder, inklusive Sydafrika, Tyskland, England, Bahrain, Belgien, Kanada, Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Libanon, Palestina, Nederländerna, Filippinerna, Sverige, Schweiz, Tunisien, Turkiet och USA.

Många organisationer som stöder det palestinska folket i Frankrike och internationellt deltog i det kollektiva uttalandet (bland andra AFPS, BDS Frankrike, CAPJPO-EuroPalestine, Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network, Palestinian Youth Movement och BDS Bahrain), liksom flera fackliga, antifascistiska, antirasistiska och progressiva organisationer. Uttalandet har också stötts av sammanslutningar av migranter och förtryckta folk i Europa, bland andra marockanska, tunisiska, algeriska, filippinska, turkiska och kurdiska föreningar.

Det breda stödet för uttalandet vittnar om det dubbla misslyckandet för CRIF Midi-Pyrénées strategi. De misslyckades med försöket att isolera Collectif Palestina Vaincra med falska anklagelser, och lyckades faktiskt stärka den palestinska rörelsen, som vägrar låta sig skrämmas.

För att delta i uppropet, skicka ett mejl till collectifpalestinevaincra@gmail.com.

Uttalandet och undertecknare följer (om inte annat nämns är organisationen baserad i Frankrike):

”På onsdag den 1 juli organiserade 24 sammanslutningar, kollektiv och politiska partier en manifestation i Toulouse mot Israels plan att annektera Västbanken, något som samlade flera hundra människor. Franck Touboul, ordförande för CRIF Midi-Pyrénées, reagerade starkt genom att hota och förtala organisatörerna, framför allt Collectif Palestine Vaincra.

Vi fördömer detta oacceptabla beteende, som är en allvarlig attack på yttrandefriheten och demonstrationsfriheten.”

  1. Act Up Sud-Ouest
  2. ACTA
  3. Action Antifasciste Paris-Banlieue
  4. Action Antifasciste Pau
  5. Action contre le Chômage Gironde – AC!
  6. AFD International (Belgium)
  7. AFPS – Association France-Palestine Solidarité
  8. AFPS 59/62
  9. AFPS Paris 14-6
  10. AFPS Paris-Sud
  11. AFPS-BDSF 63
  12. Africa for Palestine (South Africa)
  13. Agir pour le Changement et la Démocratie en Algérie – ACDA
  14. Al-Awda – The Palestine Right to Return Coalition (USA)
  15. Alkarama Palestinian Women’s Mobilization (Spain)
  16. Friends of Palestine Against Imperialism and Zionism (Turkey)
  17. Anakbayan Europe
  18. ANC – Association Nationale des Communistes
  19. ANC 13
  20. Anti Imperialist Action Ireland (Ireland)
  21. Argenteuil Solidarité Palestine
  22. Associazione Amicizia Sardegna Palestina (Italy)
  23. Association Culturelle des Travailleurs Immigrés de Turquie
  24. Association Démocratique des Tunisiens en France – ADTF
  25. Association des Marocains en France – AMF
  26. Association des Palestiniens en France
  27. Association des Travailleurs Maghrébins de France – ATMF
  28. ATIK – Confédération des Travailleurs de Turquie en Europe
  29. Attac Toulouse
  30. BADIL Resource Center for Palestinian Residency and Refugee Rights (Palestine)
  31. BDS Bahraïn
  32. BDS Los Angeles (USA)
  33. BDS Vancouver – Coast Salish Territories (Canada)
  34. BDS Zurich (Switzerland)
  35. Campagne BDS France
  36. Campagne BDS France Marseille
  37. Campagne BDS France Montpellier
  38. Campagne BDS France Toulouse
  39. Campaign to Boycott Supporters of Israel (Lebanon)
  40. Campaign to Free Ahmad Sa’adat (International)
  41. International Campaign for the Liberation of Georges Abdallah (Lebanon)
  42. Campagne unitaire pour la libération de Georges Abdallah
  43. Canada Palestine Association (Canada)
  44. CAPJPO-Europalestine
  45. Centre de la Communauté Démocratique Kurde de Toulouse – CDK
  46. CGT Educ’action 31
  47. CGT Mecahers
  48. Collectif 65 pour la libération de Georges Ibrahim Adallah
  49. Collectif Algérie Démocratique Toulouse
  50. Collectif de soutien à la résistance palestinienne 59
  51. Collectif Judéo Arabe et Citoyen pour la Palestine
  52. Collectif Justice pour la Palestine Annecy
  53. Collectif La Fronde (Belgique)
  54. Collectif Ni Guerres ni État de Guerre
  55. Collectif Palestine Vaincra
  56. Collectif pour la Libération de Georges Abdallah 33
  57. Collectif pour la Libération de Georges Ibrahim Abdallah
  58. Collectif Solidarité Palestine Ouest Étang de Berre
  59. Collettivo Autonomo Lavoratori Portuali (Italie)
  60. Collettivo Studenti Federico II (Italie)
  61. Comité 31 du Mouvement de la Paix
  62. Comité d’action et de soutien aux luttes du peuple marocain
  63. Comité de Liberté Pour Musa Aşoğlu
  64. Comité de solidarité pour la libération de Georges Abdallah (Tunisia)
  65. Comité pour le Respect des Libertés et des Droits de l’Homme en Tunisie – CRLDHT
  66. Confédération Européenne des Immigrés Opprimés – Aveg-KON (Europe)
  67. Confédération Nationale du Travail 31 – CNT
  68. Coordinamento Napoli Palestina (Italy)
  69. Couserans-Palestine 09
  70. Cri rouge pour la défense des prisonniers révolutionnaires
  71. Decolonizer (Belgium)
  72. Eunomia
  73. Fédération des Tunisiens pour une Citoyenneté des deux Rives – FTCR
  74. Fondation Frantz Fanon
  75. Forum Palestine Citoyenneté
  76. France Insoumise Pau
  77. Free Palestine Movement (USA)
  78. Front Anti-impérialiste
  79. “Ghassan Kanafani” Front of Resistance and Solidarity for Palestine (Greece)
  80. Popular Front of Turkey
  81. FUIQP – Front Uni des Immigrations et des Quartiers Populaires
  82. FUIQP 38
  83. GABRIELA Alliance of Filipino Women (Philippines and International)
  84. Gauche Independantiste Bretonne – Breizhistance
  85. Groupe Libertad de la Fédération Anarchiste
  86. Halk Evi – Mala Gel (Belgium)
  87. Hirak, Palestinian Youth Mobilization in Berlin (Germany)
  88. Independent Jewish Voices University of British Columbia (Canada)
  89. International Action Center (USA)
  90. International Jewish AntiZionist Network (International)
  91. International League of Peoples’ Struggle – ILPS (International)
  92. International Solidarity Movement – Northern California (USA)
  93. International Solidarity Movement France
  94. Internationalt Forum/the Middle East Group (Denmark)
  95. Jeune Garde Lyon
  96. Jeunes Communistes 42
  97. Jeunes Communistes 94
  98. Jeunes Révolutionnaires
  99. Jeunes Révolutionnaires Genève (Switzerland)
  100. Jeunesse Solidaire Genève (Switzerland)
  101. Jews for Palestinian Right of Return (USA)
  102. Just Peace Advocates (Canada)
  103. Just Peace Committee – Vancouver (Canada)
  104. Labor for Palestine (USA)
  105. Les Amis du Monde Diplomatique
  106. Maoist Communist Party – Organizing Committee (USA)
  107. Mensa Occupata (Italie)
  108. Montreuil Palestine
  109. National Democratic Front of the Philippines (Philippines)
  110. National Lawyers Guild Palestine Subcommittee (USA)
  111. New-York City Jericho Amnesty Movement (USA)
  112. NPA – Nouveau Parti Anticapitaliste
  113. NPA 31
  114. Palestine 13
  115. Palestine Solidarity Collective at York University (Canada)
  116. Palestinian Youth Movement (USA)
  117. Parti Communiste des Ouvriers de France
  118. Parti des Indigènes de la Republique
  119. Plate-forme Charleroi-Palestine (Belgium)
  120. Pôle de Renaissance Communiste en France – PRCF
  121. Pour une Ecologie Politique et Sociale – PEPS
  122. Project South (USA)
  123. Réseau Euro-Maghrébin Citoyenneté et Culture – REMCC
  124. Rete dei Comunisti (Italy)
  125. Revolutionäre Jugend Zürich – RJZ (Switzerland)
  126. Revolutionary Communist Group (Britain)
  127. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network  (International)
  128. Samidoun Göteborg (Sweden)
  129. Samidoun Stockolm (Sweden)
  130. Secours Rouge Arabe
  131. Secours Rouge Belgique
  132. Secours Rouge Genève (Switzerland)
  133. Secours Rouge Montreal (Canada)
  134. Secours Rouge Toulouse
  135. SKB – Sosyalist Kadınlar Birliği – Union des Femmes Socialistes (Europe)
  136. SKB (Belgium)
  137. SKB France
  138. Solidarité Georges Abdallah Lille
  139. Solidarity for Palestinian Human Rights – University of British Columbia (Canada)
  140. Stichting Smood (Netherlands)
  141. Studentato Autorganizzato Orso (Italy)
  142. Sulong – University of British Columbia (Canada)
  143. TSP (Belgium)
  144. Tutsakların Sesi Platformu – Plateforme Voix des Prisonniers – TSP France
  145. Unadikum (Spain)
  146. Union Antifasciste Toulousaine
  147. Union Communiste Libertaire Toulouse et alentours
  148. Union des EtudiantEs de Toulouse
  149. Union des Tunisiens pour l’Action Citoyenne – UTAC
  150. Union Juive Française pour la Paix – UJFP
  151. Union Syndicale Solidaires
  152. Union Syndicale Solidaires 09
  153. Union Syndicale Solidaires 31
  154. Unione Democratica Arabe Palestinese (UDAP) )(Italy)
  155. Unité Communiste
  156. US Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel (USA)
  157. Victory to the Intifada (Britain)
  158. Within Our Lifetime – United for Palestine (USA)
  159. Workers World Party (USA)

Vi i Samidoun Göteborg har glädjen att publicera introduktionsinlägget från vårt internationella nätverks, Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network, senaste tillskott i Sverige: Samidoun Stockholm! Följ dem även på Facebook, Instagram och Twitter.

Välkomna till Samidoun Stockholm – en grupp för praktisk solidaritet med palestinska fångar. Nedan kommer en introduktion om oss!Vilka är vi och vad står vi för?

Samidoun är ett nätverk för utövandet av solidaritet med Palestinska fångar. Vi ser fångkampen som ett viktigt moment i kampen mot Israelisk kolonial-ockupation. Det är inte ett brott att vara frihetskämpe och därför kräver vi att alla politiska fångar i Israel, de ockuperade områdena, USA och Kanada släpps fria. Vi står även i solidaritet med de svartas och ursprungsbefolkningens kamper i USA, kampen för ett fritt Västsahara, det Kurdiska folkets kamp för självbestämmande och alla förtryckta folks självständighet från imperialismen.

Nu när Israel försöker driva igenom ytterligare illegala annekteringar av Palestinskt territorium är den internationella solidariteten viktigare än någonsin. Den enda rättvisan är ett fritt, enat och socialistiskt Palestina.

Varför fångkamp?

Israel fängslar palestinska politiker, civila, fredliga aktivister, författare, konstnärer, poeter och musiker. Varje år sätts 500-700 palestinska barn i militärfängelsen där de regelbundet förhörs utan vuxennärvaro, vanvårdas och misshandlas. Förra månaden sattes 142 barn i sådana fängelser, och talet var högre den föregående månaden. Alla som inte vill ha sitt land stulet kan anses vara kriminella. Ungefär 95% av palestinska fångar i Israeliska fängelsen utsätts för vanvård och/eller tortyr. Barn är inte undantagna från ”exceptionella förhörsmetoder” såsom fysiskt våld, bli tvingade att vara vakna, bundna i positioner som kan ge livslånga skador, osv. Fångkamp är att motsätta sig detta.

”Varför bankade du inte på stridsvagnens sida? Varför sade du inget?” – Ghassan Kanafani, Palestinsk författare och frihetskämpe som illegalt mördades av Mossad vid 36 års ålder.

Vi ställer oss bakom Samidounnätverkets principer och metoder. Läs mer på Samidoun.net.

Samidoun Stockholm – samidoun08@protonmail.com
Samidoun Göteborg – samidoungbg@gmail.com
Nätverket: samidoun@samidoun.net

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister. Vi i Samidoun Göteborg översätter intervjun fråga för fråga:

10. Vad är er framtidsvision för palestinskt befrielsearbete i USA? Vilka är hindren och motsättningarna som behöver adresseras och lösas för att denna vision ska bli en gångbar möjlighet? Har ni några avslutande uttalanden eller visdomsord för andra i rörelsen?

Vi vill se en stark och mäktig rörelse i vilken palestinska diasporagemenskaper – i USA liksom i Europa, Latinamerika, Asien, Afrika och Arabvärlden – mobiliseras som en fullvärdig del av den palestinska befrielserörelsen vad gäller delaktighet, beslutsfattande och revolutionär roll. Och vi vill se en stark solidaritetsrörelse som är helt och fullt en del av den befrielserörelsen, på vägen mot befrielse och återvändande. Vi vill se en rörelse som är stark nog och stor nog att göra motstånd mot krigsmaskineriet, att vara en fullvärdig partner till den svarta befrielserörelsen, med ursprungsbefolkningars antikoloniala rörelse, med det puertoricanska folkets rörelse mot kolonialism, i att motsätta sig USA-imperialismen – och vinna.

Över allt annat vill vi att detta arbete ska vara tillräckligt kraftfullt för att vara delaktig i segern – för återvändande, för befrielse, för ett demokratiskt Palestina. För att nå dit måste vi dock också göra upp med de skador som Oslo-processen orsakat. Det är väldigt svårt att lösa motsättningarna inom rörelsen i USA utan att lösa motsättningarna inom den palestinska befrielserörelsen som sådan vad gäller imperialism, relationen till kolonialism och den fundamentala relationen till den sionistiska staten. Likväl tror vi att det är både nödvändigt och möjligt för de folkliga palestinska klasserna – de som är oproportionerligt representerade bland de politiska fångarna – flyktingar, arbetare och småbönder – att återta deras rättmätiga plats som ledare för den palestinska saken. Kärnan i rörelsens motsättningar är, i grund och botten, klasskampen. I dessa frågor hänvisade du till Kanafanis ord. Ghassan Kanafanis arbete om revolutionen i Palestina 1936-39 är en briljant klassanalys av den perioden och har en djup klangbotten i Oslo-eran. Det är klart att problemet med att ledarskap som utövas av den härskande klassen avleder och avtrubbar den folkliga kampens revolutionära skärpan inte är något nytt i Palestina eller någon annanstans. Kanafanis verk är däremot inte en torr historia utan en resurs för revolutionärer; potentialen hos en kampen som leds av Palestinas arbetare och bönder med deras eget ledarskap är oerhört tydlig och avgörande idag i en tid när befrielserörelsen måste återuppbyggas på en stadig grund.

Den sionistiska staten är inget permanent projekt, och kolonialism är inte en oundviklig realitet. Vi har fullt förtroende för att det palestinska folket – och de palestinska fångarna – kommer att vinna sin frihet och driva sin revolution till seger. Och vi tror att detta kan och kommer att förändra världen – och att vi har ett ansvar att bidra med vad vi kan, var vi än befinner oss, till att genomdriva radikal förändring för ett permanent slut på sionism, imperialism och reaktionens välde.

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister. Vi i Samidoun Göteborg översätter intervjun fråga för fråga:

9. Samtidigt som tanken om ”palestinska röster” ges föredömligt stöd i utrymmen för organisering och inom propalestinska aktivisters diskurs så riskerar den potentiellt att homogenisera palestinska röster och dölja interna motsättningar. Vad betyder det att centrera palestinska röster och krav i er organisation? Vilka röster/krav prioriteras? Hur bör solidaritetsrörelsen i USA adressera frågan om interna splittringar mellan palestinier?

För vår organisation är de palestinska röster vi vill förstärka ganska specifika: de palestinska fångarnas röster, eftersom de är några av de mest representativa figurerna som finns kvar i den palestinska nationella befrielserörelsen. Bland fångarna finns medlemmar från alla större politiska krafter, de har ett brett stöd från hela det palestinska samhället och när de uttalar sig kollektivt om politiska frågor kan de utöva ett betydande moraliskt tryck. Bakom galler är de i daglig konflikt med fienden och deras oerhörda uppoffring ger deras bidrag en meningsfull legitimitet, oberoende av deras roll eller status i PLO eller Palestinska myndigheten. De är dessutom aktiva deltagare i liksom symboler för det palestinska motståndet, en viktig aspekt av deras folkliga legitimitet.

Att förstärka palestinska prioriteringar handlar om att stå med, snarare än att försöka ersätta, omdefiniera eller byta ut befrielserörelsen; det är inte en individfråga eller en enkel fråga om identitet. Att stå med palestinier politiskt innebär att stå med den palestinska befrielserörelsen; annars är det ett meningslöst slagord som förminskar den organiserade rörelsen till en samling atomiserade individer.

Men palestinier är inte homogena. Även bland fångarna finns skiljaktigheter om en mängd olika frågor, inklusive frågor som är direkt relaterade till deras rörelser som till exempel när man ska inleda hungerstrejk, när den ska sluta och vilka krav som ska prioriteras. I detta fall arbetar vi till största grad med att stödja konsesus som uppnås i fångrörelsen men vi ser också till att utbilda oss om debatterna som äger rum eftersom att de är av kritisk betydelse för kampens framtid.

Det är också ett faktum att klasskampen är en realitet i Palestina och att det finns en palestinsk klass som har allierat sig med ockupationen på bekostnad av den nationella befrielserörelsen. När vi pratar om att prioritera palestinska röster, syftar vi på de palestinska fångarna, de palestinska flyktingarna och de som offrar sig för och leder försvaret av sitt land och folk – inte de som tjänar på katastrofen som Oslo har varit.  Att ha en klassbaserad analys av Palestina hjälper oss att reda ut interna skiljaktigheter. Dessutom måste vi också se att “splittringen” i Palestina, i den utsträckningen det gäller Hamas och Fatah (även om detta definitivt inte är den enda eller ens den viktigaste aspekten hos de interna motsättningarna bland palestinier), har närts, fördjupats och utnyttjats av Förenta Staterna och Europa. Graden av splittring som redan har uppnåtts har för varje steg uppmuntrats och reproducerats av vägran att erkänna valresultatet från 2006 års val till Palestinska lagrådet, av tillbakadragandet av EU-övervakare vid Rafah-övergången – i sig själv en oacceptabel kolonial pålaga – till de ständiga försöken att skära av fångarna från alla slags bidrag från samhället. Den interna palestinska splittringen reflekterar klasskampen liksom imperialistiska makters destruktiva handlingar. När frågan gäller klasskamp finns det inget annat val än att stå med de folkliga klasserna. När frågan gäller imperialistisk intervention finns inget annat val än att stå med de som gör motstånd mot imperialismen. Dessa utmaningar måste hanteras på en kollektiv och rörelseövergripande nivå.

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister. Vi i Samidoun Göteborg översätter intervjun fråga för fråga:

8. I sin artikel “Tricontinental solidarity and Palestine today” skriver Maren Mantovani om Che Guevaras brev till Trikontinentala konferensen, i vilket han tydligt faststlår: solidaritet “handlar inte om att önska framgång till de som blir attackerade.” Denna kritik av tomma solidaritetsuttalanden ger oss en värdefull ingång för att undersöka nutida förståelser av solidaritet. Begreppet “solidaritet” är ett som många slänger sig med och löper risk att bli reducerad till symboliska gester, inklusive namninsamlingar eller Facebook-uppdateringar som cirkulerar inom politiskt närstående gemenskaper online. Hur har solidariteten med palestinier tett sig för er organisation, både historiskt och idag? Vilka är gränserna och barriärerna som hindrar er grupp från att kunna stödja palestinier konkret eller materiellt?

Alla rörelser, inte bara de som definieras som solidaritetsrörelser, riskerar idag att glida mot uteslutande online-aktiviteter avlägsna från materiell kamp. Vi fokuserar på att direkt knyta an till palestinska fångar och förstärka deras kamper och deras uppmaningar liksom organisering för att bygga grupper och handgripliga aktioner, även om de är små. Detta innebär också att arbeta tillsammans med palestinska gemenskaper för att organisera, vilket är en nödvändig del av att återuppbygga den palestinska befrielserörelsen.

Den aktuella situationen och maktbalansen har såklart haft en negativ påverkan. Alla antiimperialistiska rörelser är svagare nu än de var på 1960- och 1970-talen. Detta är ett skäl till varför sammankopplingen av rörelser för befrielse är så viktig. I fallet med fångkamp är detta anledningen till varför det är viktigt att bygga ömsesidiga allianser mellan rörelser mot politisk fängslande i Förenta Staterna, i Palestina, i Filippinerna, i Turkiet och på andra håll i världen. Vi borde kunna vinna George Ibrahim Abdallahs frihet, fängslad sedan 33 år i Frankrike. Vi stärker rörelsen, som organisatörerna i Frankrike gör, genom att ansluta till och vara del av den fackliga kampen, kampen mot rasism, kampen mot repression i Frankrike och i Libanon – som integrerad del av kampanjen för att bojkotta Israel, bekämpa normalisering och stå med motståndet.

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister. Vi i Samidoun Göteborg översätter intervjun fråga för fråga:

7. Benjamin Netanyahus tweet som proklamerade att “Trump har rätt. Jag byggde en mur längs Israels södra gräns. Den stoppade all illegal invandring. Stor framgång.” påminner oss om att projektet att upprätta murar i syfte att kontrollera biologiserade fienders rörelser inte bara sker “någon annanstans”. Dessa anmärkningar om Trump och gränsteknologi binder israeliskt statligt våld i Palestina samman US-amerikansk inrikespolitik. Vilket arbete behöver utföras för att oskadliggöra och utmana synen på Palestina som “någon annanstans”, eller, å andra sidan, synen på israeliskt våld som på något sätt exceptionellt? Hur lyfter er organisation och den bredare rörelsen för rättvisa i Palestina sionism inom ett bredare antiimperialistiskt och dekolonialt ramverk?

Att konfrontera sionism är en oskiljaktig del av att konfrontera imperialism och kolonialism globalt. På samma vis som det idag inte är vettigt att prata om en antiimperialistisk rörelse som inte tar itu med sionism så är det inte vettigt för en antisionistisk befrielserörelse att undgå att konfrontera kolonialism, inklusive och särskilt den som har skett och som fortsätter ske på den nordamerikanska kontinenten mot Nordamerikas ursprungsbefolkningar. Den palestinska kampen, liksom alla befrielserörelser, har unika särdrag. Samtidigt har den ett sådant globalt gensvar för att den israeliska staten representerar en koncentrerad version av USA-imperialismens våld. Om inte Israel stöttades så kraftfullt av USA, den ledande imperialistiska makten idag, och andra imperialistiska stater, så hade den palestinska befrielserörelsen varit lika berättigad men skulle mycket väl kunnat vara en mindre internationellt central. Våra rörelser är mångfacetterade, ändå konfronterar vi gemensamma fiender och vi måste dela dessa grundläggande förståelser om vi ska uppnå någon verklig seger.

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister. Vi i Samidoun Göteborg översätter intervjun fråga för fråga:

6. Samtidigt som BDS otvivelaktigt har spelat en grundläggande roll i palestinasolidaritetsrörelsen så har intellektuella och aktivister som är engagerade i detta arbete kritiserat dess begränsningar och uppmuntrat oss att se “bortom” BDS. I artikeln One Occupation så levererar Kehaulani Kauanui en sådan kritik och argumenterar för att BDS’ människorättsperspektiv riskerar att legitimera staten Israel. Kauanui ber oss om att tänka kritiskt kring de ideologiska konsekvenserna av ett ramverk baserat på mänskliga rättigheter som positionerar Israel som en legitim apparat för förläningen och upprätthållandet av rättigheter och som samtidigt inte gör tillräckligt för att belysa Israels rötter som en bosättarkolonial stat. Med andra ord lämnar ett människorättsramverk den Gröna linjen ogranskad; det erkänner tidigare palestinskt land som israeliskt territorium. Med detta vill inte sägas att BDS inte har varit en ekonomiskt störande kraft. Snarare är det ett försök att belysa den palestinska erfarenhetens komplexitet genom att erkänna tillståndet för palestinier inom Israel och i diasporan som ett tillstånd av ockupation, av en ockupation. Vidare är det ett försök att delegitimera Israels status som en suverän stat. Vilket slags arbete kan utföras tillsammans med BDS som inte bara stör Israel ekonomiskt utan också adresserar dess ställning som ett bosättarkolonialt projekt? Hur adresserar er organisation den palestinska erfarenhetens komplexiteter och säregenheter i det som betraktas som Israel, liksom i ockuperat land erkänt som palestinskt territorium, genom hela regionen och utomlands?

För det första så är språk och ramverk kring internationell lag eller mänskliga rättigheter knappast uteslutande egenskaper hos BDS-arbete. Det faktum att BDS reflekterar detta människorättsramverk återspeglar den betydande roll och närvaro NGO:er som är organiserade enligt detta ramverk har i den palestinska kontexten, vilket har blivit en betydelsefull faktor i den palestinska och den propalestinska scenen, särskilt de senaste 25 åren. Palestinier och andra som dagligen arbetar inom dessa ramverk (inom fångstöd, jordbruksstöd, kvinnoorganisering, ungdomsarbete och andra områden) känner själva det intensiva tryck som denna mer snäva version av människorättsarbete kan påtvinga. Det strukturella problemet med NGO:ifiering har blivit så djupt att många skarpa systemkritiker är själva i dess tjänst, givet hur utarmade den palestinska befrielserörelsens institutioner har blivit i post-Oslo-eran.

Det ska ytterligare anmärkas att ett “folkrättsligt ramverk” eller en mer radikal användning av internationell lag inte nödvändigtvis innebär ett accepterande av den israeliska statens legitimitet endast för att den existerar, eftersom den, i egenskap av ett kolonialt projekt, också kan betraktas som ”olaglig”. När juridiska mekanismer används som taktik snarare än som den avgörande kraften i befrielserörelsen så kan de vara en viktig och produktiv kraft för att försvara palestinier mot den sionistiska statens ständigt tilltagande angrepp. Dock kan de inte och ska inte betraktas som den övre gränsen för palestiniers rättigheter – till syvende och sist är den palestinska kampen ett revolutionärt projekt och inte ett försök till att reformera sionistisk kolonialism, utan ett projekt för att göra slut på den.

De palestinska fångarnas kamp involverar alla palestinska fångar från det av Israel ockuperade Palestina, Palestina ‘48, som inkluderar några av de palestinska fångar som suttit längst i israeliskt fängelse. Palestinier inom ‘48 är helt och fullt en del av deras folks befrielsekamp även om Oslo-ramverket försöker få dem att bli bortsedda från. Detta återspeglas i de många palestinier från ‘48, från Ameer Makhoul till Shatila Abu Ayad till Walid Daqqa, som hålls fängslade som ”säkerhetsfångar” i israeliska fängelser, på samma ställen och i stort sett under samma förhållanden som sina palestinska politiska medfångar, snarare än under förhållandena som israeliska “kriminella” fångar ges. På liknande sätt möter palestinska flyktingar repression och blir fängslade i deras arabiska och internationella tillflyktsländer för deras roll i den palestinska kampen. De möter också repression, fängsling och död när de försöker återvända till Palestina.

Palestinska flyktingar hotas med kriminalisering eller att bli stämplade som “antisemitiska” i länder som Tyskland eller Österrike för deltagande i demonstrationer för Palestina. I vissa fall hotas organisatörer till och med med deportation, och en dubbla exil. Mustapha Awad, en palestinsk flykting från Libanon, belgisk medborgare och konstnär och själv en fångrättsaktivist, blev fängslad av den israeliska ockupationen när han försökte att besöka Palestina, en rätt som har förnekats honom sedan hans födsel; han har dömts till ett år i israeliskt fängelse på grundval av anklagelser om hans deltagande i palestinsk politik i Europa.

Alla sektorer av det palestinska samhället har mött politiska fängslanden och möter dem fortfarande; detta är en anledning till att den palestinska fångkampen har sådant genklang i alla sådana sektorer.

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister. Vi i Samidoun Göteborg översätter intervjun fråga för fråga:

5. Sedan det palestinska civilsamhället manade till bojkott, desinvestering och sanktioner (BDS) mot Israel 2005 har vi sett BDS växa inom institutioner i väst, inklusive universitet, kyrkor, banker och fackföreningar. En del av förtjänsten hos BDS kan man se i hotet det utgör mot den israeliska ekonomin och den US-amerikanska imperialismen. Välfinansierade sionistiska organisationer och politiker har lanserat massiva kampanjer i reaktion på BDS’ tillväxt – repression, sabotage och angrepp mot organisatörerna och organisationerna som deltar i och stöttar BDS-rörelsen. Vad för slags arbete utför er grupp i förhållande till BDS? Hur skulle ni utvärdera dess effektivitet i förhållande till er organisering? Med andra ord, hur ser er organisation BDS passa in i den bredare rörelsen för ett befriat Palestina?

Återigen, en av våra nyckelroller har varit att publicera uttalanden och krav från palestinska fångar gällande Bojkott, Desinvestering och Sanktioner (BDS), inklusive fångarnas uppmaning till bojkott av G4S och Ahmad Sa’adats uttalande som uppmanar till internationell BDS-organisering. I New York har Samidoun-avdelningen organiserat veckovisa protester mot G4S och HP. Samidoun arbetar med organisationer i Libanon, Tyskland, Storbritannien och annorstädes för att konfrontera dessa företag. Uppmaningarna till bojkott – starkt backade som de är av palestinska fångar – är ett viktigt och lättillgängligt medel som kan bidra till att nya anhängare involveras såväl som till att erbjuda en direkt ekonomisk utmaning. Vi ser BDS som en viktig taktik och kampmetod, särskilt inom offentliga institutioner och ramverk, till stöd för den palestinska befrielsekampen och inte som ersättning för det breda nationella befrielseprojektet. Det är ett utmärkt medel för att konfrontera globala företags roll i imperialismen och för att avslöja kopplingarna mellan imperialism och sionism, samtidigt som potentialen för ett avsevärt ekonomiskt genomslag bibehålls. Uppmaningen till bojkott av Israel är inte ett nytt projekt utan något som varit en del av den palestinska och arabiska kampen i decennier, och detta är något som vi borde bygga vidare på genom BDS-rörelsen och i allt vårt arbete för palestinsk frihet.

Igår kväll, när al Nakbas minnesdag drog mot sitt slut, hängde vi upp en banderoll och antog ett gemensamt uttalande tillsammans med Röd Makt Göteborg.

15 maj 1948, dagen efter att staten Israel utropats, fördrevs hundratusentals palestinier från sina hem. Al Nakba, som betyder ”katastrofen”, var bara början på en krigskampanj som pågår än idag och har skördat oräkneliga liv. Gaza, ett av de tre områden där Israel formellt inte styr, har varit under blockad i 12 år. Enligt apartheidstaten är det nödvändigt att upprätthålla blockaden av säkerhetspolitiska skäl. Försök till att bryta blockaden stoppas aktivt och som en konsekvens av detta är tillgången till mat, sjukvård och andra livsnödvändigheter enormt begränsad Gaza.

Sedan deras inledningen förra året så beräknas 266 palestinier ha dödats och 30 398 ha skadats i samband med ”den stora återmarschen”-protesterna. Fredagen 3 maj bombades 2 mål och 4 palestinier i Gaza miste livet. Under de två följande dagarna beräknas 25 palestinier inklusive 4 barn ha dödats. Dessa är bara de senaste i en lång rad attacker.
USA, FN och andra förespråkar en fred genom den så kallade tvåstatslösningen. Detta är verkligen ett hån mot alla de som har dött i kampen för att befria sitt land. Hela Israels existens är ett imperialistiskt projekt och ska fördömmas. En tvåstatslösning ämnar stoppa kriget men inte ockupationen. Det finns ingen chans för fred så länge Israel existerar. Palestina måste befrias, imperialismen ska bekämpas och Israel ska krossas.

På lördag 18 maj hålls Eurovision Song Contest-finalen i Tel Aviv, en stad som marknadsförs som en progressiv och HBTQ-vänlig stad. Det var tydligt att Netta Barzilais bidrag skulle ge en feministisk framtoning med sin text rad ”I’m not your toy You stupid boy” i efterdyningar av ”Me too”-kampanjen. Samtidigt är det kvinnor och barn som drabbas hårdast av ockupationen. 41 länder förväntas att deltaga på ESC, detta är 41 länder för mycket. Allt kulturellt, akademiskt och ekonomiskt samarbete med Israel måste upphöra omedelbart och Israel ska isoleras.

All form av motstånd mot förtrycket fördöms och stämplas som terrorism. Protesterande ungdomar i Palestina får stå ut med tårgas, gummikulor och annat militärt våld. Idag beräknas 5 700 palestinier, inklusive 250 minderåriga sitta i israeliska fängelser till följd av Israels apartheidpolitik. Den numera frisläppta Ahed Tamimis uppmärksammade fall blev en symbol för dessa fängslade ungdomar i Israel. Israel har skrivit under FN:s barnkonvention men denna tillämpas bara på israeliska barn. Palestinska barn tvingas följa militärlagar. Elever trakasseras dagligen av soldater vid olika checkpoints på vägen till skolan.

Bara det palestinska folket kan befria Palestina. Tiden är mogen för en tredje intifada.

Upplös Israel, häv blockaden, leve det enade Palestina!
För en tredje intifada, för ett fritt Palestina!