Följande text är översatt från våra internationella kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:

Den israeliska staten och den sionistiska rörelsen fortsätter sina angrepp på palestinska fångar och palestinasolidaritetsrörelsen. En av de senaste effekterna av dessa angrepp är nedstängningen av Samidouns PayPal-konto. Å ena sidan är detta inget nytt: PayPal har stängt ner konton som tillhör ett flertal grupper som stödjer palestinska rättigheter världen över, däribland organisationer för BDS-kampanjen, politiska partier och även medieorganisationer, påbjudna av krav från olika apartheidvänliga politiker och organ.

Å andra sidan reflekterar de sensationalistiska angrepp som sprids i prosionistiska och apartheidvänliga medier mot vem som helst som kämpar för det palestinska folkets och i synnerhet palestinska fångars rättigheter ett pågående försök att isolera de palestinska politiska fångarna i israeliska fängelsen genom att stoppa internationellt moraliskt och politiskt stöd för deras frihetskamp. I egenskap av en gräsrotsorganisation utan stora finansiärer är Samidoun i väldigt hög utsträckning beroende av små och generösa gåvor från givare, samvetsgranna människor som vill se till att palestinska fångar – och det palestinska folket – inte tystas.

Den 23:e april blev vi plötsligt meddelade att vårt konto har “begränsats permanent” på grund av “våra aktiviteters karaktär”. Detta är ordagrant samma meddelande som många andra globala propalestinska organisationer har mottagit över åren när de har förhindrats att ta emot donationer via PayPal. Inga överklaganden är tillåtna. Detta kan inte separeras från företagets pågående vägran att erbjuda sina tjänster till palestinier i Västbanken och Gazaremsan, samtidigt som de fortsätter att tillhandahålla sina produkter till illegala israeliska bosättningar.

Nedstängningen av vårt PayPal-konto är ännu en metod avsedd att göra det svårt för oss att fortsätta bedriva vårt arbete. Trots det är vi fast beslutna att fortsätta. Så länge som palestinier av alla kön och alla åldrar hålls bakom koloniala galler för att de kämpar för frihet är vi fast beslutna att arbeta jämsides dem för att uppnå det målet – för fångarna och hela Palestina.

Ditt bidrag kan hjälpa oss att bekämpa dessa angrepp. Du kan donera online till Samidoun här, och om du är intresserad av att donera på något annat vis eller bidra med din tid för att hjälpa oss, maila oss gärna på samidoun@samidoun.net.

Ett israeliskt ministerium, ministeriet för strategiska angelägenheter, har beviljats en hemlig budget som enligt rapporter uppgår tiotals miljoner dollar för att bekämpa den växande folkliga rörelsen världen över i solidaritet med det palestinska folkets rättmätiga kamp. Detta ministerium har i synnerhet riktat sina åtgärder mot anhängare till kampanjen för bojkott, avinvestering och sanktioner, BDS. Det har också visat en särskild fallenhet för att angripa palestinska människorättsförsvarare och solidaritetsorganisationer som arbetar för att avslöja israelisk repression mot palestinska politiska fångar och som verkar för deras frihet, inklusive Samidoun.

Detta ministerium leds av Gilad Erdan, en högerextrem politiker i partiet Likud och som också leder ministeriet för intern säkerhet i Netanyahus regering – och därmed övervakar själva den israeliska fängelseapparaten. Det var “Erdan-kommittén” som utlyste den senaste tidens repressiva attacker mot palestinska fångar som ledde till den kollektiva hungerstrejken i april 2019 – med seger för fångarna som resultat. Det kommer inte som någon överraskning att samma institutioner som är skyldiga för att ha konfiskerat rättigheterna uppnådda av palestinska fångar genom åratal av kamp även vill tysta, kriminalisera och stävja alla aktivister och organisationer som verkar för att stödja dessa fångars rättigheter på en internationell nivå.

För inte länge sedan publicerade detta ministerium en rapport, “Terrorists in Suits” (“Terrorister i kostymer”). Rapporten, som är full av felaktigheter, bedrägerier och direkta osanningar, har som syfte att framställa stöd till palestinska fångar, bojkotten av Israel och försvar av mänskliga rättigheter som “terrorism”. Samidoun angreps tillsammans med många andra palestinska och internationella organisationer av ett enkelt skäl – vi försvarar palestinska fångars rättigheter.

Ministeriet är djupt inblandat i att störa kampanjer för rättvisa världen över. Det hänvisades till upprepade gånger i Al-Jazeeras US-amerikanska dokumentärserie “The Lobby”, avslöjad av Electronic Intifada efter censuring, för dess arbete för att stödja anti-BDS-lagar och att angripa studentgrupper och lokala organisatörer i USA. Det tog åt sig äran för att ha förhindrat ett tal från före detta palestinska fången och tortyröverlevaren Rasmea Odeh i Tyskland såväl som fråntagandet av hennes Schengenvisum.

Genom sina konton på sociala medier fortsätter det att angripa den nyligen hemkomne belgiske konstnären, arbetaren och aktivisten Mustapha Awad efter att sin frigivning efter ett 253 dagar långt orättfärdigt israeliskt fängelsestraff. På sina sidor på sociala medier har ministeriet lagt upp dödshot mot Mustapha från olika högerextrema, rasistiska kommentatorer – även efter att det ökänt partiska israeliska rättssystemet frigav honom i förtid från fängelsestraffet han tilldelats av Israel. Det är svårt att se dessa pågående angrepp som något annat än ett försök att tysta honom från att berätta sin historia, inklusive hans erfarenheter av grym och inhuman behandling, och hans palestinska medfångars historier från israeliska fängelser.

Det palestinska folket möts av olika former av belägring i stort sett överallt, självklart mest märkbart i Gazaremsan och i den israeliska ockupationens fängelser. Dessa godtyckliga angrepp – och PayPals återkommande eftergivenhet till dessa grundlösa hot – är endast en liten del av den större belägring som vi kämpar för att bryta på vägen mot seger och befrielse för Palestina.

För att donera till Samidoun, klicka vänligen här.

Efter raketbeskjutning mot Israel har Israels militär inatt anfallit 200 mål i Gaza. SVT skriver:

”I Gazaremsan färgades natthimlen röd av flygattackerna. Hittills har sju palestinier dödats under lördags- och söndagsdygnen och närmare 50 personer har skadats.

Bland dem finns enligt hälsovårdsdepartementet i Gaza en 37-årig kvinna som var gravid i åttonde månaden och hennes 14 månader gamla barn.

Den israeliska militären ifrågasatte dock detta på lördagen. På Twitter hävdade en talesperson för militären att kvinnan och hennes barn hade dödats som en följd av ”terrorverksamhet”.”

Raketbeskjutningen mot Israel är ett svar på att Israels militär under fredag-lördag mördat åtta palestinier. Flera av dem demonstranter i Stora återvändarmarschen, minst 270 demonstranter har i denna marsch dödats sen den började 2018.

Eskaleringen av våldet i Gaza sker dagarna innan Eurovision Song Contest, som den israeliska regeringen själva beskrivit som en möjlig reklamkampanj för landet. I Sverige är medierna upptagna med att diskutera att SSU Malmö sjunger rader ur en gammal progglåt av bandet Kofia.

Följande uttalande är översatt från det franskspråkiga originalet på hemsidan för Collectif Palestine Vaincra, en lokalgrupp i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:

På onsdag den 24:e april 2019 nekades en medlem i Collectif Palestine Vaincra inträde i det ockuperade Palestina efter att han anlände till Ben Gurion-flygplatsen.

Förra onsdagen, redan innan han hade checkat in på den franska flygplatsen, frågade en privat säkerhetsagent från flygplatssäkerhetsbolaget ”HubSafe” M. om anledningen till hans resa, hans kännedom om landet, etc., och satte en kontrollsiffra på baksidan av hans pass.*

“När jag anlände på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv på onsdag kväll klockan 6, vid min första kontroll, konfiskerade en tjänsteperson från det israeliska migrationsverket mitt pass och bad mig att gå till ett rum “för fler frågor.” I dessa rum väntar israeliska underrättelseagenter. Väntan var relativt lång och jag kallades in för ett inledande förhör. Efter en rad ganska klassiska frågor tog förhöret, som varade i runt sex timmar, en annan vändning och blev väldigt inkräktande. Agenterna ville uppenbarligen försöka samla in information om min kunskap, mina tidigare besök, etc. De bad om tillgång till min telefon, mina kontakter, mina bilder, min email och försökte skrämma mig på flera olika sätt.

Vid midnatt tog en agent med mig till ett kontor för invandringskontroll på israeliska inrikesministeriet. Utan några detaljer informerade en ämbetsperson mig om ett 10-årigt inreseförbud av “säkerhetsskäl” (inga andra förklaringar gavs trots mina protester) och tog mina fingeravtryck och ett foto på mig innan jag informerades om att jag kommer utvisas så snart som möjligt till Frankrike. Medan jag väntade på mitt flyg (24 timmar senare) hölls jag under säkerhetspersonalens bevakning. Jag eskorterades till ett flyg till Paris, där jag möttes av konstaplar från gränspolisen.”

Dessa förhör och nekanden av inträde drabbar regelbundet människor, aktivister eller ej, som anländer till det ockuperade Palestina. Denna behandling är i ett större perspektiv del av en aggressiv politik som kriminaliserar rörelser till stöd för det palestinska folket, inklusive kampanjen för bojkott, avinvestering och sanktioner, BDS (Boycott-Divestment-Sanctions). Inom ramen för detta har den israeliska staten skapat en “arbetsgrupp” med uppgift att identifiera, förvisa och vägra inträde till internationella som är involverade i dessa rörelser. Till exempel var detta fallet med Charlotte Kates, internationell samordnare för Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network, som nekades inträde, bannlystes och avvisades till Jordan den 15:e augusti 2016.

Collectif Palestine Vaincra fördömer detta försök att kriminalisera rörelserna som stödjer det palestinska folket såväl som alla former av skrämseltaktiker riktade mot motståndare till israelisk kolonialism!
Palestina ska segra!
Palestine vaincra!

Inreseförbudsformuläret som gavs till aktivisten.

*Angående kontroller innan bordning till Tel Aviv ska det bland annat kommas ihåg att år 2012 vägrade EasyJet låta propalestinska aktivister stiga ombord flyg till Tel Aviv.

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister. Vi i Samidoun Göteborg översätter intervjun fråga för fråga:

2. Grupper som arbetar för Palestinas befrielse utsätts för repression från sionistiska krafter med materiell och ideologisk makt och som är vildsinta motståndare till avslöjandet av Israel som en bosättarkolonial, etnokratisk regim. Å ena sidan måste vi ta i beaktande grupper som Anti-Defamation League, Amcha Initiative, Adelson Foundation, Canary Mission och de otaliga andra sionistiska organisationer som verkar för att försvara staten Israel genom att hänga ut organisatörer, sprida antipalestinsk och antimuslimsk propaganda, jämställa antisionism med antisemitism och finansiera sionistiska projekt nationellt i USA och internationellt. Å andra sidan måste vi ta i beaktande repressiva statsapparater, universitetsadministrationer, möjligheterna till infiltrering och lagar som kriminaliserar arbete för Palestinas befrielse. Hur tar ni strid mot dessa krafter och deras olika former av repression och angrepp riktade mot er organisation och individerna i den? Finns det taktiker ni uppfattar som särskilt användbara för att motsätta sig smutskastningskampanjer och påståenden som försöker skrämma propalestinska organisationer? Tycker ni att karaktären hos repressionen mot antisionistisk organisering har förändrats de senaste åren? Mer specifikt, har repressionen tagit sig nya uttryck under Trump-administrationen?

Vi betraktar dessa former av repression som huggna och skurna ur samma statliga repression som vi bekämpar i allmänhet; Dessa gruppers angrepp är ofta inte begränsade till propaganda utan utgör ett försök till att i praktiken kriminalisera palestinsk organisering och solidaritetsarbete. I egenskap av Samidoun och i och med vårt fokus på palestinska fångar så har vi förmodligen granskats mindre på individuell nivå än t.ex. de som organiserar på universitet och som har blivit särskilt hänsynslöst attackerade, både studenter och anställda. Vi har blivit noterade av NGO Monitor och motsvarande. Våra medlemmar har nekats inträde till det ockuperade Palestina med hänvisning till deras arbete för Samidoun. Men skrämseltaktikerna i stil med Canary Mission har främst riktats mot de som har centrala roller för organisering inom viktiga samhällsinstitutioner som också har blivit måltavlor för den sionistiska rörelsen och extremhögern, särskilt universitet, fackföreningar och kyrkor. Vi ansluter oss till och är inblandade i kampanjer för att stoppa Canary Mission och försvara utpekade professorer och studenter: Försvarskampanjen för professor Rabab Abdulhad är ett sådant exempel.

I egenskap av Samidoun, med vårt fokus på palestinska fångar, av vilka den stora majoriteten har kopplingar till en politisk organisation och har spenderat hela sina liv i kamp för deras folks befrielse i en sådana kriminaliserade formationer, så måste vi konfrontera repressionen. De sionistiska organisationernas repressiva kampanjer kan inte särskiljas eller isoleras från statens ”antiterror”-lagstiftning som kriminaliserar ”materiellt stöd”. För oss är det nödvändigt att göra motstånd mot självcensuren som bestämt och oundvikligen resulterar ur införandet av sådana lagar. Detta är en helt förståelig, logisk och rationell reaktion, och också åtminstone en del av det avsedda resultatet av antiterrorlagar. Staten avser inte nödvändigtvis att genomföra fullskaliga åtal mot dussintals eller hundratals personer för propalestinska aktivism, särskil för sådan som är av en tydlig politisk karaktär. Däremot lyckas de, genom att upprätta ett ramverk inom vilket sådana åtal alltid är en möjlighet om staten – i en handvändning – finner det lämpligt, skapa en befogad rädsla och ett allvarligt avskräckningsmedel mot aktivism som uppmärksammar de faktiska palestinska motståndskrafter som för kampen för sitt folks frihet.

Denna allvarliga avskräckning upplevs särskilt kraftigt av samhällen och grupper som utgör måltavlor för intensiva övervakningsprogram och kriminalisering av polisen och andra repressiva statsorgan såväl som av privata organisationer med kopplingar till den sionistiska rörelsen, såsom Canary Mission

Tänk på sydafrikasolidaritet med kriminaliseringen av ”materiellt stöd” till ANC, eller el salvadorsolidaritet med kriminaliseringen av FMLN, till exempel. Dessa lagar tjänar till att med våld skilja solidaritetsrörelsen – och till och med palestinska lokalsamhällen i exil och diaspora – från själva den palestinska befrielserörelsen. Denna process både fördjupar den palestinska rörelsens relativa svaghet och oenighet och förhindrar även många fler verkliga initiativ från att sjösättas. Denna miljö innebär, däremot, att det huvudsakliga målet för många av dessa sionistiska kampanjer är att märka människor och grupper som anknutna till “terrorism”.

Detta tjänar till att kriminalisera och skrämma utsatta människor, grupper och samhällen och samtidigt även mana de utsatta till att ta avstånd från ”terrorism”. Ramverket kring vad som är och vad som inte är terrorism skiftar konstant och är, så klart, i hög grad rasifierat. Men det riktas tydligt mot vem som helst som kämpar mot imperialism och sionism. Våra kampanjer mot repression här måste även bottna i våra kampanjer mot ”antiterror”-lagar som använder exakt samma ramverk som de som används för att fängsla tusentals palestinier i det ockuperade Palestina.

Det verkar onekligen som att vissa repressiva krafter har uppmuntrats av Trumpadministrationens politik och de extrema sionister som är anknutna till den. Men mönstret i denna repression kommer ur det politiska moment som kvarstår i den palestinska kontexten – Oslo-eran. Det har klamrat sig fast och eskalerat genom Clinton, Bush, Obama och nu Trump. AEDPA – den viktigaste antiterrorlagstiftningen riktad mot ”materiellt stöd” – och listandet av palestinska organisationer som ”terrorister” var Clinton-administrationens handlingar. Det senare skedde, vid det tillfället uttalat, till stöd för ”fredsprocessen i Mellanöstern”, Oslo-processen, i ett försök att kriminalisera de palestinska organisationer som motsatte sig Oslo. Dagens försök att instifta ett nytt ”Århundradets avtal” spelar på samma ramverk kring ”antiterror” som skapats och förstärkts under de senaste 25 åren.

Georges Ibrahim Abdallah utfärdade följande uttalande i samband med Palestinska fångdagen 2019. Den fängslade arabiske kommunistiske palestinakämpen sitter i franskt fängelse sedan 34 år tillbaka trots att han har haft rätt till villkorlig frigivning sedan 1999. USA:s regering har vid upprepade tillfällen ingripit för att förhindra hans frigivning samtidigt som en växande rörelse i Libanon, i Frankrike och internationellt kräver hans befrielse.

Översatt från franska hos Collectif Palestine Vaincra via engelska hos Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:

Kära kamrater, kära vänner,

De palestinska motståndskämparnas förhållanden under fångenskap i sionistiska fängelser har försämrats på senare tid.

Sedan början av året försöker Gilad Erdan, Israels minister för intern säkerhet, att införa en ”ny verklighet” för våra medfångar med siktet inställt på att rulla tillbaka eller helt enkelt omintetgöra rättigheterna fångarna har tvingat till sig genom flertalet modiga kamper de senaste åren. Räder, rannsakningar och andra former av repression eskalerad i olika israeliska fängelser. Specialförbanden, tungt rustade för repression, ägnar sig åt de värsta excesserna under alla dessa intrång. Över 120 fångar har skadats i Ketziot i repressionen av protester sedan februari, liksom i Ofer, Negev-fängelset och på annat håll i de andra fånganstalten….

Allt detta är avsett att skrämma våra kamrater och att multiplicera deras svårigheter då de vägrar att brytas ner: konfiskering av personliga föremål, isolering, inställande av familjebesök, förflyttningar. Och många kamrater blir slagna under varje intrång som dessa repressiva enheter utför. För att inte nämna ”bosta”* och alla våra kvinnliga kamraters lidande, särskilt under förflyttningar….

Till följd av denna situation har våra kamrater utlyst inledandet av en kollektiv hungerstrejk i israeliska fängelser. Centrala ledare för fångrörelsen och för den nationella befrielserörelsen i stort anslöt sig till strejken och hundratals fångar planerade att ansluta sig till strejken de kommande dagarna. Strejken väntades eskalera just idag, 17:e april, i Palestina och internationellt, på Palestinska fångdagen. Dock så ansåg de sionistiska myndigheterna det fördelaktigt att för stunden backa för den växande rörelsen och dess potential, särskilt i ljuset av de senaste utvecklingarna i arabvärlden, det vill säga de lovande rörelserna i Algeriet och Sudan. Som ni ser, kamrater, söker de revolutionära kämparna, ofta under synnerligen svåra omständigheter, att med alla medel besegra den destruktiva politik de utsätts för i fiendens fängelser. Hur som helst så är resultatet av denna konfrontation, resultatet av dessa svåra kamper, alltid en funktion av massornas solidaritet och den orubbliga hängivenheten hos förtruppen i den pågående kampens fält.

1974 utlyste Palestinska nationella konferensen den 17:e april till Palestinska fångdagen. Detta datum var inte bara menat att fördöma den sionistiska ockupantens barbari och inte heller var det bara avsett att hedra det fängslade motståndet genom att påminna massorna om deras uppoffringar och deras fasta vilja att stå upp mot de sionistiska militärstyrkorna. Åminnelsen av denna Palestinska fångdag är avsett, framför allt annat, att högt och tydligt bekräfta vår beslutsamhet att slita våra kamrater från deras kriminella fångvaktare. Faktum är att vid flera tillfällen har den palestinska revolutionära kampens förtrupper åtagit sig denna uppgift med stort mod och självuppoffring och har tvingat fienden till att frige tusentals fängslade kamrater utan eftergifter för egen del.

Idag, kamrater, samlas vi igen, i olika länder världen över, för att högtidlighålla Palestinska fångdagen och särskilt för att uttrycka vår fasta solidaritet med motståndet i de sionistiska fängelserna och vårt fullständiga förtroende för de palestinska revolutionära förtruppernas beslutsamhet och stadiga övertygelse i att göra det nödvändiga för att slita våra kämpande kamrater från deras kriminella sionistiska fångväktares grepp.

Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till våra blommor och lejonungar som hålls fängslade i sionistiska fängelser!

Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till de kämpande i initiativ för rätten till återvändo!

Solidaritet, all solidaritet med motståndet i sionistiska fängelser och i isoleringsceller i Marocko, Turkiet, Filippinerna och i hela världen!

Solidaritet, alla solidaritet med de kämpande revolutionära kamraterna i Greklands fängelser!

Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till de algeriska, sudanesiska och jemenitiska massorna!

Solidaritet, all solidaritet med de unga proletärerna i arbetarklasskvarter!

Kapitalismen är inget annat än barbari. Heder till alla de som gör motstånd i en mångfald av uttryck!

Tillsammans, kamrater, och endast tillsammans, kan vi segra!

Till alla er, kamrater och vänner, mina varmaste revolutionära hälsningar.

Er kamrat, Georges Abdallah.

*”Bosta” är ett transportmedel som används av isrealiska fångmyndigheter och medför tortyrliknande förhållanden för fångarna som transporteras. [Samidoun Göteborgs kommentar]

Den stora hungerstrejkkampanjen, Andra slaget om värdighet, är sedan några dagar avslutad, men de palestinska fångarnas kamp fortsätter. För att översätta ett citat från från fångarna själva i en artikel från våra kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network: ”Kampen är ännu inte över; den hårdaste fasen i denna kamp är att förverkliga det vi har kommit överens om.” Med detta hänvisar fångarna tydligt till de upprepade tillfällen då de israeliska fångmyndigheterna har ignorerat ingångna överenskommelser.

Kampen fortsätter även på väldigt personliga plan: Tre fångar, Hussam al-Ruzza, Mohammed Tabanja och Khaled Farraj fortsätter sina hungerstrejker sedan tidigare i mars. Alla tre hålls i administrativt förvar, ett frihetsberövande med rötter i det brittiska koloniala mandatet i Palestina som tillåter den israeliska ockupationsmakten att fängsla palestinier utan åtal eller bevis i upp till sex månader och därefter förnya fängslingen ett obegränsat antal gånger.

Den palestinska fångrörelsen, och hela befrielserörelsen, har länge haft ett avskaffande av administrativa förvar som ett av många krav och delmål i sin kamp. Gör som många anhängare av rättvisa och frihet världen över och anslut dig till de palestinska fångarnas krav!

Frihet åt alla palestinska fångar!
Frihet åt hela Palestina!

Mohammed Tamimi, 15 år gammal och bror till före detta palestinska fången Ahed Tamimi, fängslades förra veckan av israeliska ockupationsstyrkor. I samband med gårdagens internationella dag för palestinska fångar skrev Ahed själv om fallet och uttryckte sig bland annat såhär:

”För ett år sedan hölls jag i ett israeliskt fängelse, förvägrades mina grundläggande rättigheter och fråntogs min barndom. Brottet som ledde till åtta månaders fångenskap var inte mitt, utan Israels fortsatta ockupation av Palestina.”

Sent i måndags eftermiddag, efter åtta dagar av palestinska fångars gemensamma hungerstrejk, nåddes en överenskommelse mellan fångrepresentanter och ockupationsmaktens fångmyndigheter. Överenskommelserna innebar å ena sidan ett stopp för hungerstrejkerna och å andra sidan uppfyllandet av en lång rad av krav, bland annat det över 20 år gamla kravet på offentliga telefoner för fångarna. Hungerstrejken har därmed inte bara uppnått sina direkta krav utan har även satt stopp för, åtminstone tillfälligt, för den israeliske ministern Gilad Erdans skarpa repressionskampanj mot palestinska fångar som inleddes tidigare i år. Efter denna seger, som tyder på de palestinska fångarnas vilja och förmåga att vara en central del av den palestinska befrielsekampen, fortsätter kampen för förbättrade villkor och frihet för alla palestinska fångar.

Frihet åt alla palestinska fångar!
Frihet åt hela Palestina!

Palestinska vänsterledaren och motståndsveteranen Leila Khaled träffar den kurdiska parlamentarikern och politiska ledaren Leyla Güven i hennes hem i Amed på 159:e dagen av Güvens hungerstrejk. Hungerstrejken, som redan har uppbackning världen över, förs för att bryta den kurdiske politiska fången och revolutionära ledaren Abdullah Öcalan.

Med sitt besök hos Leyla Güven, som även sker samtidigt som den storskaliga palestinska hungerstrejkskampanjen Andra slaget om värdighet, understryker Leila Khaled den internationella karaktären hos politiska fångars kamp. Dessa fångar konfronterar genom sina kamper imperialism, kolonialism och reaktionära regimer. Palestinska och kurdiska fångar är på frontlinjen i kampen mot orättvisor och repression, och detta möte mellan Khaled och Güven bygger vidare på en lång historia av solidaritet mellan politiska fångar, som 80-talets solidaritet mellan palestinska fångar och irländska hungerstrejkare.

Läs mer hos våra kamrater på Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network, bland annat om brevet som Leila Khaled tidigare har skrivit och skickat till Leyla Güven.

För en månad sedan, den 15:e mars, skulle den palestinska befrielsekampsveteranen Rasmea Odeh tillsammans med poeten Dareen Tatour, båda tidigare politiska fångar, delta i ett arrangemang i Berlin med rubriken ”Palestinska kvinnor i befrielsekampen”. Både Odeh och Tatour, såväl som arrangörerna och lokalägarna, utsattes för intensiv förföljelse och repression från officiellt och privat håll, från tyska, US-amerikanska och israeliska institutioner och personer. Hatkampanjen resultaterade i att Rasmea Odeh förbjöds av tyska myndigheter att genomföra sitt deltagande i arrangemanget och att hennes visum drogs in med omedelbar verkan. En stor och internationell solidaritetsvåg reste sig som svar, bland annat under hashtaggarna #RasmeaSpeaks och #RasmeaSpricht (och även Facebook-sidan Rasmea spricht), och två veckor senare hölls ett stort arrangemang med hundratals besökare där Odehs tal framfördes, om än utan hennes fysiska närvaro.

Se gärna videon nedan för Rasmeas egna ord om sina erfarenheter, och läs vad våra kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har skrivit om solidaritetskampanjen och det lyckade arrangemanget i bland annat den här artikeln.