Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network varnade för farorna med den sionistiska ockupationsmaktens tillkännagivande, enligt vilket Internationella Röda Korset (ICRC) påstås få tillträde till de fängelser och interneringsanläggningar där palestinska fångar hålls fångna, utan att organisationen tillåts genomföra direkta, personliga möten med dem. Detta påstådda tillkännagivande om ICRC-besök är inget annat än en bluff; det innebär inte att Röda Korsets humanitära roll i förhållande till de palestinska fångarna återställs, utan snarare ett försök att begränsa den och förvandla den till ett vittne till endast det som fängelsevakterna vill att de ska se.
Frågan om att Röda Korset nekas besök hos de palestinska och libanesiska fångarna handlar inte bara om huruvida en internationell institution kan få tillträde till fängelsebyggnaderna utan om den kan få tillgång till sanningen från dess primära källa, fångarna själva, som utgör den viktigaste parten i varje humanitär eller människorättsbevakningsprocess. Nätverket tillade att fångarnas uteslutning från besöket innebär att ockupationsmakten försöker styra narrativet snarare än att avslöja verkligheten.
Nätverket påpekade att ockupationsmakten i detta skede försöker skapa en politisk och medial plattform som ska dämpa de växande påtryckningarna mot den, mitt i omfattande internationell fördömande och avvisande, trots det fortsatta stödet och skyddet från USA, Kanada, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och andra imperialistiska makter – utan att betala något verkligt pris eller göra några seriösa åtaganden för att stoppa de övergrepp och kränkningar som äger rum inne i fängelserna. Tvärtom skryter ockupationsmakten om sina brott mot fångarna, där den ökände fascisten Itamar Ben-Gvir firar sin födelsedag med en tårta prydd med en snara samtidigt som krigsminister Israel Katz öppet hyllar ockupationssoldater som våldtagit palestinska fångar.
Det aviserade förfarandet innehåller varken tydliga garantier eller oberoende tillsyn och det gör det inte heller möjligt för internationella organ att verkligen få veta vad som händer med fängslade palestinier – det är endast fångarna själva som kan förmedla sina upplevelser korrekt och avslöja sanningen om sitt lidande.
Varje påstådd roll för ICRC som saknar oberoende, sekretess och förmåga att lyssna på fångarna blir en roll inte bara utan verkan och meningslös utan aktivt skadlig. I praktiken tjänar detta ockupationens önskan att hantera krisen istället för att få slut på den och att dämpa den internationella indignationen samtidigt som man aktivt fortsätter och eskalerar just de folkmordshandlingar som är gnistan till denna indignation.
Nätverket tillade att behandlingen av fångarna som osynliga människor, vars röster ingen hör och vars vittnesmål inte kan nå ut till omvärlden, är en direkt förlängning av den isoleringspolitik som ockupationsmakten påtvingar dem – en politik som sträcker sig bortom murar och fängelser och syftar till att tysta deras röster samt hindra deras familjer och internationella institutioner från att få veta sanningen om deras förhållanden.
Att acceptera ofullständiga eller begränsade besök för ICRC utgör ett farligt prejudikat som gör det möjligt för ockupationsmakten att införa nya regler för internationellt humanitärt arbete där den bestämmer vem Röda Korset får träffa och vem det inte får träffa, vad som får dokumenteras och vad som måste hemlighållas. Detta utgör ett direkt angrepp på själva begreppet humanitär bevakning, såsom det representeras av ICRC.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar Internationella rödakorskommittén att avvisa alla överenskommelser som inte garanterar dess fulla rätt att träffa palestinska fångar direkt och konfidentiellt. Denna fråga är en grundläggande prövning av trovärdigheten i dess humanitära roll, snarare än enbart en administrativ procedur eller ett protokollbesök.
Vi uppmanar också alla människorättsorganisationer, solidaritetsrörelser och internationella institutioner att inte ge ockupationsmakten möjlighet att använda detta förfarande som ett falskt budskap om trygghet. Man betonade att det som krävs är verkliga påtryckningar för att tvinga fram en öppning av fängelserna för en genuin granskning, att avslöja fångarnas öde och förhållandena under deras frihetsberövande samt att sätta stopp för politiken av övergrepp, isolering och försummelse – på vägen mot befrielsen av alla palestinska fångar och befrielsen av Palestina, från floden till havet.
Fångarnas frihet och värdighet kan inte reduceras till arrangemang som bestäms av ockupationsmakten utifrån dess egna intressen, och alla internationella åtgärder som inte utgår från fångarnas röst och som inte syftar till att skydda dem och ställa deras torterare till svars kommer att förbli oförmögna att uppfylla ens det allra minsta av sina humanitära skyldigheter och skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter.
