STÄNG

Ikoniska palestinska ledaren Khalida Jarrar

Ursprunglig artikel publicerad i Palestine Chronicle 26 december 2023.

Tisdagen 26 december grep israeliska styrkor den ikoniska palestinska ledaren Khalida Jarrar i hennes hem i Ramallah på den ockuperade Västbanken.

Enligt ögonvittnen citerade av nyhetsbyrån Anadolu stormade israeliska ockupationsstyrkor staden Al-Bireh, nära Ramallah, i gryningen. De genomsökte Jarrars hus i en razzia innan de grep henne.

Jarrar, en tidigare framstående ledare i Folkfronten för Palestinas befrielse, har gripits flera gånger av den israeliska ockupationsmakten och har tillbringat flera år i fängelse, de flesta av dem i isoleringscell.

Khalida Jarrars berättelse och vision ingår i ett verk av Ilan Pappé och Ramzy Baroud, ”Our Vision for Liberation: Engaged Palestinian Leaders & Intellectuals Speak Out” (Clarity Press). Texten nedan ingick i ett kapitel med titeln ”FASHIONING HOPE OUT OF DESPAIR: How to Resist and Win inside Israeli Prisons”.

Khalida Jarrar

Khalida Jarrar föddes i staden Nablus på norra Västbanken 9 februari 1963. Hon har en kandidatexamen i företagsekonomi och en magisterexamen i demokrati och mänskliga rättigheter från Birzeits universitet. Hon var direktör för Addameer Prisoners’ Support and Human Rights Association från 1994 till 2006, då hon valdes in i det palestinska lagstiftande rådet (PLC) – det palestinska parlamentet. Hon leder nu PLC:s fångkommission, utöver sin roll i den palestinska nationella kommittén för uppföljning av Internationella brottmålsdomstolen.

Khalida Jarrars framstående profil som en palestinsk ledare som ägnar sig åt att avslöja israeliska krigsförbrytelser inför internationella institutioner har gjort henne till måltavla för frekventa israeliska gripanden och administrativa förvarstaganden. Hon har gripits flera gånger, första gången 1989 i samband med internationella kvinnodagen. Hon tillbringade en månad i fängelse för att ha deltagit i en demonstrationen 8 mars.

2015 frihetsberövades hon när israeliska ockupationssoldater stormade hennes hus i Ramallah före gryningen. Till en början hölls hon i administrativt förvar utan rättegång, men efter internationella protester ställde de israeliska myndigheterna Khalida Jarrar inför rätta i en militärdomstol, där 12 åtalspunkter, helt baserade på hennes politiska aktiviteter, lades fram mot henne. Bland annat anklagades hon för att ha hållit tal, ordnat manifestationer och uttryckt stöd för palestinska fångar och deras familjer. Hon tillbringade 15 månader i fängelse.

Khalida Jarrar släpptes i juni 2016, men greps igen i juli 2017, då hon också hölls i administrativt förvar. Den israeliska räden mot hennes hem var särskilt våldsam: soldaterna förstörde huvuddörren till hennes hus och konfiskerade diverse utrustning, bland annat en iPad och hennes mobiltelefon. Hon förhördes i Ofer-fängelset innan hon överfördes till HaSharon-fängelset, där många palestinska kvinnliga fångar hålls. Hon släpptes i februari 2019, efter att ha tillbringat nästan 20 månader i fängelse.

Khalida Jarrar greps återigen från sitt hem i Ramallah den 31 oktober 2019. Under hennes senaste fängelsevistelse gick en av hennes två döttrar, Suha, bort vid 31 års ålder. Trots en internationell kampanj för att Khalida skulle få närvara vid sin dotters begravning 13 juli 2021, avslog den israeliska regeringen alla överklaganden. Ett brev från Khalida smugglades dock ut ur fängelset för att fungera som ett farväl till Suha. I brevet skrev hon:

”Suha, min älskade.

De har berövat mig på att ge dig en sista avskedskyss.

Jag tar farväl av dig med en blomma.

Din frånvaro är oerhört smärtsam, olidligt smärtsam.

Men jag förblir ståndaktig och stark,

som bergen i det älskade Palestina.”

Khalida Jarrar är ett av många exempel på hur palestinska motståndskämpar har tagit med sig sin ståndaktighet och sitt motstånd in i israeliska fängelser och hittat möjligheter att slå tillbaka, trots sin ofrihet, trots den fysiska smärtan och den psykologiska tortyren. Dessutom har Khalida Jarrar, i stället för att bara se fängelset som påtvingad fångenskap, använt det som en möjlighet att utbilda och stärka sina kvinnliga medfångar. Faktum är att hennes framgångar i fängelset har förändrat den palestinska kvinnliga fångrörelsens karaktär.

Hur en gör motstånd och vinner i israeliska fängelser

Ett fängelse är inte bara höga murar, taggtråd och små, kvävande celler med tunga järndörrar. Det är inte bara en plats som definieras av metallslammer; förvisso är gnissel eller smällar från metall är det vanligaste ljudet du hör i fängelser, när tunga dörrar stängs, när tunga sängar eller skåp flyttas, när handklovar låses fast eller lossas. Till och med bosta – de ökända fordon som transporterar fångar från en fängelseanläggning till en annan – är metallbestar, både invändigt och utvändigt, till och med dess dörrar och inbyggda bojor.

Nej, fängelset är mer än allt detta. Det är också berättelser om verkliga människor, dagligt lidande och kamp mot fängelsevakterna och administrationen. Fängelset är ett moraliskt ställningstagande som måste göras dagligen, och som aldrig kan läggas bakom dig.

Fängelset är kamrater – syskon som med tiden kommer närmare dig än din egen familj. Det är gemensam vånda, smärta, sorg och, trots allt, också stundtals glädje. I fängelset utmanar vi tillsammans den våldsamma fängelsevakten, med samma vilja och beslutsamhet att knäcka honom så att han inte knäcker oss. Denna kamp är oupphörlig och manifesteras i alla möjliga former, från den enkla handlingen att vägra äta våra måltider, till att stänga in oss på våra rum, till den mest fysiskt och fysiologiskt ansträngande av alla ansträngningar, den öppna hungerstrejken. Detta är bara några av de verktyg som palestinska fångar använder för att kämpa för, och vinna, sina allra mest grundläggande rättigheter och för att bevara något av sin värdighet.

Fängelset är konsten att utforska möjligheter; det är en skola som tränar dig att lösa dagliga utmaningar med de enklaste och mest kreativa medlen, oavsett om det gäller matlagning, att laga gamla kläder eller att hitta en gemensam grund så att vi alla kan uthärda och överleva tillsammans.

I fängelset måste vi bli medvetna om tiden, för om vi inte gör det kommer den att stå stilla. Så vi gör allt vi kan för att bekämpa rutinen, ta varje tillfälle i akt att fira och minnas varje viktigt tillfälle i våra liv, oavsett om det är personligt eller kollektivt.

De palestinska fångarnas enskilda berättelser är en representation av något mycket större, eftersom alla palestinier dagligen upplever fångenskap i dess olika former. Dessutom är en palestinsk fånges berättelse inte en flyktig upplevelse som bara berör den person som har upplevt den, utan en händelse som skakar om fången, hennes kamrater, hennes familj och hela hennes samhälle på djupet. Varje berättelse är en kreativ tolkning av ett liv som trots alla svårigheter har levts av en person vars hjärta bultar av kärlek till sitt hemland och längtan efter sin dyrbara frihet.

Varje enskild berättelse är också ett avgörande ögonblick, en konflikt mellan fängelsevaktens vilja och allt vad han representerar, och fångarnas vilja och vad de representerar som kollektiv – kapabla att, när de står enade, övervinna otroliga odds. De palestinska fångarnas trots är också en återspegling av det palestinska folkets kollektiva trots och upproriska anda, som vägrar att förslavas på sin egen mark och som är fast beslutna att återvinna sin frihet, med samma vilja och kraft som alla segrande, en gång koloniserade nationer.

Det lidande och de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som de palestinska fångarna utsätts för, och som strider mot internationell och humanitär rätt, är bara en sida av fängelsehistorien. Den andra sidan kan bara verkligen förstås och förmedlas av dem som har genomlevt dessa plågsamma erfarenheter. I berättelsen om palestinska fångar saknas ofta den inspirerande mänskliga resa som görs av de palestinier som har genomlevt avgörande ögonblick i fängelset, med alla dess smärtsamma detaljer och utmaningar.

Endast genom att fördjupa dig i fångarnas berättelser kan du börja föreställa dig hur det känns att förlora en kärleksfull mor medan en är instängd i en liten cell, hur en hanterar ett brutet ben, att lämnas utan familjebesök under flera år i taget, att förnekas sin rätt till utbildning och att hantera en kamrats död.

Samtidigt som det är viktigt att ni förstår det lidande som fångarna utstår, till exempel de många fallen av fysisk tortyr, psykiskt plågeri och långvarig isolering, måste ni också inse kraften i den mänskliga viljan, när människor bestämmer sig för att slå tillbaka, återta sina naturliga rättigheter och bejaka sin mänsklighet.

Att kämpa emot kan ta sig många uttryck. Under mina olika fängelsevistelser som politisk fånge i israeliska fängelser deltog även jag i olika former av motstånd bakom fängelsets väggar. För mig blev palestinska kvinnliga fångars utbildning en viktig angelägenhet.

Kvinnliga fångar i israeliska fängelser behandlas något annorlunda än manliga, inte bara när det gäller vilka sorters kränkningar som begås mot dem, utan också när det gäller graden av isolering. Eftersom det finns mycket färre kvinnliga fångar än manliga är det lättare för de israeliska fängelsemyndigheterna att isolera dem helt från resten av världen. Dessutom finns det bara ett fåtal kvinnliga fångar med universitetsexamen; utbildningsnivån bland dessa kvinnor är alarmerande låg.

Jag var redan medveten om dessa fakta när jag fängslades av Israel 2015 och tillbringade större delen av min fängelsetid i HaSharon-fängelset. Därför bestämde jag mig för att göra det till mitt uppdrag att fokusera på frågan om utbildning för kvinnor som förvägrats möjligheten att avsluta skolan, antingen som barn eller de som förvägrats en sådan rättighet på grund av svåra sociala förhållanden. Tanken slog mig snabbt: om jag bara kunde hjälpa några kvinnor att få fullständiga gymnasiebetyg skulle jag ha utnyttjat min tid i fångenskap på ett bra sätt. Dessa examina skulle göra det möjligt för dem att ta universitetsexamen så snart de kunde och så småningom uppnå en nivå av ekonomiskt oberoende. Ännu viktigare är att dessa kvinnor, beväpnade med en gedigen utbildning, skulle kunna bidra ännu mer till att stärka de palestinska samhällena.

Det finns dock många hinder för alla fångar, särskilt kvinnor. De israeliska fängelsemyndigheterna lägger många hinder i vägen för fångar som vill gå en formell utbildning. Även när den centrala israeliska fångmyndigheten (IPS) i princip går med på att bevilja den rättigheten ser de till att alla praktiska förutsättningar som krävs för att underlätta arbetet saknas, inklusive tillgång till klassrum, tavlor, skolmaterial och kvalificerade lärare.

Det senare hindret övervanns dock av det faktum att jag har en magisterexamen, som enligt det palestinska utbildningsministeriet ger mig behörighet att tjänstgöra som lärare och att övervaka slutproven i gymnasiet, de så kallade Tawjihi. Bara att se entusiasmen i flickornas ansikten när jag presenterade idén för dem inspirerade mig att ta mig an den svåra uppgiften, det första initiativet av detta slag i historien om palestinska kvinnliga fångar i israeliska fängelser.

Jag började med att kontakta utbildningsministeriet för att till fullo förstå deras regler och förväntningar och hur de skulle tillämpas på kvinnliga fångar som vill studera inför sina slutprov. Min första grupp studenter bestod av fem kvinnor som med stor entusiasm antog utmaningen.

I det tidiga skedet var fängelseledningen inte helt medveten om vår ”verksamhet”, så deras restriktioner var bara tekniska och administrativa. Erfarenheten var i själva verket ny för oss alla, särskilt för mig. Jag måste erkänna att jag kan ha överdrivit mina förväntningar i mitt försök att säkerställa en hög grad av akademisk professionalism i genomförandet av mina lektioner och slutprovet. Jag ville bara försäkra mig om att jag inte på något sätt bröt mot mina principer, eftersom jag verkligen ville att flickorna skulle förtjäna sina certifikat och förvänta sig mer av sig själva.

Vi hade få skoltillbehör. Faktum är att varje klass fick dela på en enda lärobok som palestinska barnfångar hade lämnat efter sig innan de förflyttades av IPS till en annan anläggning. Vi kopierade de få läroböckerna för hand; på så sätt kunde flera elever följa lektionerna samtidigt. Mina elever pluggade hårt. En enda lektion kunde ibland pågå i flera timmar, vilket innebar att de var beredda att förlora dagens enda rast, då de tilläts lämna sina celler. Vi hade så mycket att gå igenom och så lite tid. I slutändan deltog fem studenter i provet, vars resultat skickades till utbildningsministeriet för att bekräftas. Veckor senare kom resultaten tillbaka. Två av studenterna var godkända.

Det var ett extraordinärt ögonblick. Nyheten om att två elever hade fått sina betyg i fängelset spreds snabbt bland alla fångar, deras familjer och organisationer som kämpar för fångarnas rättigheter. Flickorna firade nyheten och alla deras kamrater kände sig verkligen glada för deras skull. På nolltid mobiliserade vi oss igen och gjorde oss redo att producera ännu en årskull av utexaminerade. Men ju mer uppmärksamhet vår prestation fick i media, desto mer oroliga blev de israeliska fängelsemyndigheterna. Jag var inte alls förvånad över att IPS beslutade att göra det svårt för nästa grupp, som också bestod av fem studenter, att gå igenom samma erfarenhet.

Det var en verklig kamp, men vi hade för avsikt att kämpa ända in i det sista, oavsett påtryckningarna. Fängelseadministrationen informerade mig officiellt om att jag inte längre fick undervisa fångarna. De trakasserade mig upprepade gånger och hotade att skicka mig till isoleringscell. Men är väl inläst på internationell rätt och jag konfronterade upprepade gånger israelerna med det faktum att jag förstod fångarnas rättigheter och inte hade några planer på att backa. Trots alla påtryckningar lyckades jag undervisa den andra gruppen flickor och förberedde proven själv i samordning med utbildningsministeriet. Den här gången klarade alla fem elever provet. Det var en stor triumf.

Efter det vi åstadkom insåg jag att det finns ett behov av att institutionalisera utbildningen för kvinnliga fångar och att inte binda den till mig eller till någon enskild person. För att detta skulle lyckas på lång sikt behövde det vara en kollektiv insats, ett mål som alla grupper av kvinnor i fängelse skulle kämpa för under många år framöver. Jag lade mycket av mitt fokus på att utbilda kvalificerade kvinnliga fångar, genom att få dem att delta i undervisningen och genom att göra dem bekanta med det administrativa arbete som utbildningsministeriet kräver. Jag inrättade apparaten för att säkerställa en smidig övergång för den tredje gruppen av utexaminerade, eftersom jag väntade på min förestående frigivning.

Jag frigavs juni 2016. Även om jag återgick till mitt vanliga liv och yrkesarbete slutade jag aldrig att tänka på mina kamrater i fängelset, deras dagliga kamp och utmaningar, särskilt de som var angelägna om att få den utbildning som de behöver och förtjänar. Jag blev överlycklig när jag fick veta att två kvinnliga fångar tog sig an slutproven efter min avresa och lyckades ta examen. Jag kände mig lika lycklig som jag gjorde när jag frigavs och återförenades med min familj. Jag var också lättad över att få veta att det system som jag införde innan jag frigavs fungerade. Det gav mig mycket hopp inför framtiden.

I juli 2017 grep den israeliska militären mig igen, den här gången i 20 månader. Jag återvände till samma HaSharon-fängelse. Det fanns många fler kvinnliga fångar än tidigare. Med hjälp av andra kvalificerade fångar började vi omedelbart förbereda den fjärde gruppen för att ta examen. Den här gången var det nio kvinnliga fångar som studerade för examen. Det fanns fler frivilliga lärare och administratörer. Fängelset hade plötsligt blommat upp och förvandlats till en plats för lärande och egenmakt.

Fängelseledningen blev rasande! De anklagade mig för uppvigling och inledde en rad vedergällningsåtgärder för att stänga ner hela skolprocessen. Vi antog utmaningen. När de stängde vårt klassrum gick vi ut i strejk. När de konfiskerade våra pennor och blyertspennor använde vi kritor istället. När de släpade bort vår svarta tavla lossade vi ett fönster och skrev på det. Vi smugglade den från ett rum till ett annat, under de tider som vi hade avsatt för att lära oss. Fängelsevakterna försökte med alla knep för att hindra oss från vår rätt till utbildning. För att visa vår beslutsamhet att besegra fängelsemyndigheterna döpte vi den fjärde gruppen till ”Trotsets kohort”.  I slutändan visade sig vår vilja vara mäktigare än deras orättvisa. Vi slutförde hela processen. Alla flickor som gjorde slutprovet klarade det med bravur.

Jag kan inte med ord beskriva hur vi kände oss under dessa dagar. Det var en enorm seger. Vi dekorerade fängelsemurarna och firade. Vi var alla glada, leende och jublade på grund av vad vi lyckades uppnå tillsammans, när vi stod enade mot Israels orättvisa regler och dess fängelseadministration. Nyheten spreds utanför fängelsemurarna och familjerna till de utexaminerade firade i hela Palestina. Den femte gruppen var kronan på verket för den kollektiva prestationen. Det var den ljuva belöningen efter månader av kamp och umbäranden som vi hade utstått, samtidigt som vi insisterade på vår rätt till utbildning. Ytterligare sju studenter studerar nu för slutprovet, i hopp om att ansluta sig till de övriga 18 kvinnliga studenter som fått sina certifikat sedan den första upplevelsen inleddes 2015.

De kvinnliga fångarnas ambitioner utvecklades, eftersom de kände sig verkligt kapabla och stärkta av den utbildning de hade fått, särskilt eftersom de hade utstått så mycket för att få det som borde vara en grundläggande mänsklig rättighet för alla. De som har fått sina Tawjihi-certifikat är redo att gå vidare till högre utbildning. Men eftersom utbildningsministeriet ännu inte är förberett för detta steg skapar fångarna tillfälliga alternativ.

Eftersom jag har en magisterexamen i demokrati och mänskliga rättigheter, och dessutom har lång erfarenhet på området genom mitt arbete med bland annat Addameer och PLC, erbjöd jag mina elever en kurs i internationell och humanitär rätt. För att kunna undervisa i kursen lyckades jag få in några av de viktigaste och mest relevanta texterna om internationella fördrag om mänskliga rättigheter, inklusive den arabiska översättningen av alla fyra Genèvekonventionerna. En del av dessa dokument kom från Röda korset, andra från familjemedlemmar som kom för att besöka mig i fängelset.

Fyrtionio kvinnliga fångar deltog i kursen, som var uppdelad i flera perioder om vardera två månader. I slutet av kursen fick deltagarna intyg på att de hade genomgått 36 timmars utbildning i internationell och humanitär rätt, vars resultat bekräftades av flera palestinska ministerier. Medan vi firade i fängelset hölls en stor ceremoni sponsrad av ministeriet för fångfrågor utanför fängelset, där familjerna och några av de frigivna fångarna deltog, mitt i ett enormt firande.

I slutändan gjorde vi mer än att skapa hopp ur förtvivlan. Vi utvecklade också vår egen berättelse, hur vi ser på oss själva, fängelset och fångvaktarna. Vi besegrade alla kvardröjande känslor av underlägsenhet och förvandlade fängelsets murar till en möjlighet. När jag såg de vackra leendena hos mina elever som avslutade sin gymnasieutbildning i fängelset kände jag att mitt uppdrag var slutfört.

Hopp i fängelset är som en blomma som växer ur en sten. För oss palestinier är utbildning vårt bästa vapen. Med den kommer vi alltid att segra.

Khalida Jarrar, palestinsk feminist, socialist och forskare, greps i sitt hem i El-Bireh, ockuperade Palestina, under morgontimmarna 26 december 2023 som en del av sionistiska ockupationsstyrkornas massgripanden på Västbanken i det ockuperade Palestina under det pågående folkmordet i Gaza.

Jarrar är för närvarande forskare vid Muwatininstitutet vid Birzeituniversitetet. Hon skulle ha deltagit i ett panelsamtal 27 december som sammankallats av Jadaliyya om fångenskap under folkmord, men hon fördes från sitt hem bara en dag tidigare.

Jarrar, före detta vänsterpolitisk ledare genom Folkfronten för Palestinas befrielse, har fängslats flera gånger av ockupationsregimen, bland annat 2015, då hennes placering i administrativt förvar utan åtal eller rättegång väckte globala protester innan hon omplacerades till ockupationens militärdomstolar. Hon är en livslång förespråkare för politiska fångars frigivning och utsattes specifikt för sina uttalanden och sitt engagemang för frigivning av palestinska fångar.

År 2019 greps Khalida Jarrar återigen av ockupationsregimen. Medan hon satt fängslad gick hennes dotter Suha tragiskt bort. Jarrar nekades rätten att se Suhas kropp och närvara vid hennes begravning innan hon frigavs igen 2021. Under båda sina fängelsetider upprättade hon oberoende utbildningsprogram för att ge de fängslade minderåriga flickorna den gymnasieutbildning de förvägrats och lära de vuxna kvinnliga fångarna deras rättigheter enligt internationell rätt.

Hon diskuterar sin fängelsevistelse i boken Our Vision for Liberation av Ramzy Baroud och Ilan Pappe; hennes artikel är publicerad på Palestine Chronicle.

Under månaderna sedan 7 oktober, medan den sionistiska regimen har bedrivit ett fullfjädrat folkmord mot det palestinska folket i Gaza, har de tagit tusentals fångar och utsatt dem för fruktansvärda förhållanden. Särskilt palestinier från Gaza har brutalt och rutinmässigt torterats och misshandlats av ockupationsstyrkorna. Detta är både en fortsättning på angreppet mot det palestinska folket och ett sätt att öka antalet fångar i syfte att manipulera förhållandena för en fångutväxling med det palestinska motståndet.

Frihet åt Khalida Jarrar och alla palestinier i sionistiska, imperialistiska och reaktionära fängelser!

Denna text är översatt från Resistance News Networks kanal på Telegram.

Tidigt imorse förde israeliska ockupationsstyrkor bort PFLP-ledaren och frigivna fången Khalida Jarrar från hennes hem i Ramallah.

Khalida har fängslats minst fyra gånger på grundlösa anklagelser, senast 2016 och 2021. Hon frigavs i september 2021 efter två års administrativt förvar utan åtal eller rättegång. Bara två månader innan hon frigavs nekade den sionistiska entiteten henne tillfällig frigivning för att kunna närvara vid begravningen av sin 31-åriga dotter, aktivisten Suha Jarrar.

Khalida, en livslång aktivist, intellektuell och ledare, har trotsigt stöttat fångarnas kamp och arbetar nu som forskare om palestinska kvinnliga fångar vid Birzeit University.

#FreeThemAll

~English below~

Följande uttalande lästes högt vid en manifestation i Husby, Stockholm för att högtidlighålla Palestinska Fångveckan. Demonstrationen anordnades av Samidoun Stockholm tillsammans med Aktion Proletär Järva och Rojavakommittéerna Stockholm.

I början av april satt 4550 palestinska politiska fångar i israeliskt ockupationsfängelse. 10 av dem är parlamentariker. 140 är barn. Hundratals är anhållna utan rättegång eller brottsanklagelser. 

De långa och arbiträra fängelsestraffen är en medveten strategi i Israels kolonisering av Palestina. De används för att splittra familjer, tysta politiker och lamslå kritisk journalistik. Efter att ha suttit häktad i över ett år för sin feministiska och människorättsliga aktivism dömdes parlamentarikern Khalida Jarrar i mars till två års fängelse av israelisk militärdomstol.

Den palestinske nationella befrielsesymbolen Ahmad Sa’adat blev för nästan 15 år sedan kidnappad av den israeliska ockupationen och avtjänar nu ett trettio år långt fängelsestraff som är menat att paralysera den nationella motståndsrörelsen. De första brottsanklagelserna mot honom har sedan länge lagts ner och nu är det enda brottet som rättfärdigar det långa straffet hans politiska gärning. Den israeliska staten tror att den kan bit för bit krossa Palestina genom en kombination av alltmer brutal repression, systematisk avbefolkning och bosättande och periodiska militära invasioner.

Men det palestinska motståndet går inte att krossa med vare sig övervåld eller fängelsestraff. De palestinska politiska fångarna har blivit ett sant revolutionärt ledarskap för sin rörelse. Deras kamp har inte stannat av bakom galler och det är vår uppgift att kämpa tillsammans med dem och för deras frihet.

Att kämpa mot kolonialismen är inget brott. Inte heller är det ett brott att vara kvinnorättskämpe eller ett upproriskt barn. Nu, på Palestinska Fångars Dag, starten på Palestinska Fångveckan, arrangeras aktioner, demonstrationer och panelsamtal över hela världen. Vi kräver frihet åt alla våra kamrater som sitter fängslade.

Vi kräver frihet åt alla palestinska fångar i Israel, Frankrike, USA och Kanada.

Vi uttrycker vår djupaste solidaritet med den irländska befrielsekampen, partiet Saoradh, deras allierade, och kräver frihet åt rörelsens alla fångar. 

Vi kräver att Turkiet omedelbart släpper alla parlamentariker från HDP, alla frihetskämpar från PKK och resten av den kurdiska befrielserörelsen.

Eld mot imperialismen! Upp med alla befrielsekamper!

The following statement was held as a speech in Husby, Stockholm to commemorate Palestinian Prisoners Week. The demonstration was organised by Samidoun Stockholm, together with Aktion Proletär (Proletarian Action) Järva and Rojavakommittéerna (Committees for Rojava) Stockholm.

At the start of April 4550 Palestinian political prisoners were held in Israeli occupation prisons. 10 of them are parliamentarians. 140 are children. Hundreds are held without charge or trial.

The long and arbitrary prison sentences are a deliberate strategy in Israel’s colonisation of Palestine. They are used to split up families, silence politicians and petrify critical journalism. After having been held for over a year for her feminist and human rights activism, parliamentarian Khalida Jarrar was at the start of March sentenced to two years in prison by Israeli military court.

The Palestinian national symbol of liberation, Ahmad Sa’adat was kidnapped almost 15 years ago by the Israeli occupation and is currently serving a thirty year sentence meant to paralyse the national liberation movement. As the charges initially laid on him were scrapped, the only crime he is currently serving so many years for is his political action. The Israeli state believes it can piece by piece crush Palestine through a combination of increasingly brutal repression, systematic de-population and settlerism, and periodic military invasions. 

But the Palestinian resistance cannot be crushed whether by overwhelming violence or prison sentences. The Palestinian political prisoners have become a true revolutionary leadership for their movement. Their struggle has not ceased behind bars and it is our duty to struggle alongside them and for their freedom.

To fight against colonialism is not a crime. Neither is it a crime to be a struggler for women’s rights or a dissident child. Now, on Palestinian Prisoner Day, at the start of Palestinian Prisoner Week, demonstrations, actions and political panels are being arranged the world over. We demand freedom for all our comrades in prison.

We demand freedom for all Palestinian prisoners in Israel, France, the US and Canada. 

We express our deepest solidarity with the Irish struggle for liberation, the Party Saoradh, all of their allies, and demand freedom for all the movement’s prisoners.

We demand that Turkey immediately releases all parliamentarians from HDP, all freedom fighters from the PKK and the rest of the Kurdish liberation movement. 

Fire against the forces of imperialism! Up all national liberation struggles!

”Vår kamp är enad, då vi alla kämpar mot förtryck på könsmässig grund, kämpar mot klassexploatering och fascistisk kolonialism och framför allt ockupationen av vårt land. Till våra kvinnliga universitetskollegor, som står på frontlinjerna i kampen för förändring, vi har fullt förtroende för er kamp och ert motstånd som lyser upp vårt hemlands himmel och lyser upp vägen mot frihet. För alla palestinska kvinnor, vi tror på att vår sociala kamp är en inneboende del beståndsdel av vårt folks kamp, och för landets och folkets befrielse, fortsätter vi göra uppoffringar, föra vår kamp och ställa nya kämpar till förfogande.”

Bir Zeits universitets fängslade fångar, Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi, Shatha Tawil, Damon-fängelset, Mount Carmel, 8 mars 2021

På Internationella dagen för solidaritet med revolutionära politiska fångar runt om världen, lanserar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network följande resurser om de palestinska kvinnor som är anhållna av den israeliska bosättarkoloniala ockupationsregimen.

Vi bjuder in alla organisationer, aktivister, kvinnokollektiv och alla andra som vill stå upp för rättvisa i Palestina och frihet åt häktade palestinska kvinnor att kontakta oss på samidoun@samidoun.net för att bygga kollektiva kampanjer för deras frigörelse.

Besök och dela den här sidan så brett som möjligt: https://samidoun.net/aseera

Det finns för tillfället ungefär 35 palestinska kvinnor i israeliska fängelser, som representerar alla aspekter av det palestinska samhället: studenter, aktivister, organisatörer, parlamentariker, journalister, vårdarbetare, mödrar, systrar, döttrar, mostrar, frihetskämpar.

Palestinska kvinnor har alltid stått i centrum för befrielserörelsen genom kampens alla aspekter och har inom varit ledande för fångrörelsen, organiserat hungerstrejker och stått på frontlinjerna i kampen bakom galler.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hedrar palestinska kvinnors ledande roll kampen och manar till alla kvinnliga palestinska fångars omedelbara frigivning från israeliska ockupationsfängelser.

De palestinska kvinnliga fångarna inkluderar 11 mödrar, sex skadade kvinnor och tre fängslade utan åtal eller rättegång under administrativt förvar.

De inkluderar Khalida Jarrar, palestinsk parlamentariker, feminist, vänsteraktivist och förespråkare för palestinska politiska fångar, som dömdes till två år i israeliskt fängelse för sina offentliga politiska aktiviteter, enbart två dagar innan Internationella kvinnodagen; Khitam Saafin, president för Union of Palestinian Women’s Committees, fängslad utan åtal eller rättegång, fick sitt administrativa förvar förlängt med ytterligare fyra månader; Bushra al-Tawil, palestinsk journalist och aktivist vars häktning utan åtal eller rättegång också förlängdes med fyra månader 7 mars 2021.

De inkluderar palestinska studenter, såsom Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi och Shata Tawil på Bir Zeituniversitetet. Hundratals palestinska studenter anhålls rutinmässigt av den israeliska ockupationen, särskilt från de studentorganisationer som är involverade i det politiska livet på campus. Enbart på Bir Zeituniversitetet anhölls 74 studenter av ockupationssoldater under det akademiska året 2019-2020.

Palestinska kvinnofångar hör till de totalt 5 000 politiska fångarna, men palestinska kvinnor påverkas även i stort av massfängslandet av palestinska män. Palestinska kvinnor är mödrar, fruar, döttrar, systrar, älskar och vänner till palestinska manliga fångar. De bygger hem för sig själva och sina barn och nekas tillgång till sina makar och fäder.

Palestinska kvinnor leder rörelsen utanför fängelset för att uppmärksamma namnen, ansikten, rösterna och historierna hos alla palestinska fångar som kämpar för frigörelse. Dock, och alldeles för ofta, förblir de palestinska kvinnornas historier, namn och erfarenheter oomnämnda och ouppmärksammade.

Sedan 1948 och tidigare, från den palestinska nationella befrielserörelsens första dagar, har palestinska kvinnor fördrivits från sina hem och blivit utsatta för repression på flera nivåer och själva deras förmåga att föda och uppfostra sina barn har blivit stämplad som ett oacceptabelt hot mot sionismens rasistiska bosättarkoloniala projekt. Bara sedan 1967 har runt 10 000 palestinska kvinnor fängslats av den israeliska ockupationen för sin politiska aktivitet och inblandning i det palestinska motståndet, inklusive palestinska kvinnor i Jerusalem, Västbanken, Gazaremsan och palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap i ockuperade Palestina ‘48. Palestinska kvinnor i exil och diasporan har nekats sin rätt att återvända till Palestina i över 72 år men fortsätter kämpa trots att de möter politisk repression, kriminalisering, deportation och fängelsestraff.

Palestinska kvinnliga fångar utsätts rutinmässigt för tortyr och misshandel av israeliska ockupationsstyrkor, från ögonblicket de anhålls – ofta i våldsamma nattliga räder – och genom förhörsprocessen, med misshandel, förolämpningar, hot, aggressiva kroppsvisiteringar och sexuella trakasserier. I israeliska fängelser har den officiella statspolicyn ”förvärrande villkor” för palestinska fångar speciellt riktats mot palestinska kvinnor genom att neka familjebesök eller telefonsamtal, intensiv integritetskränkande övervakning, nekad utbildning och farliga, ohälsosamma förhållanden. De transporteras i ”bostan,” ett metallfordon där kvinnorna kedjas under långa omvägsfärder som tar många timmar längre än en direkt resa och nekas ofta tillgång grundläggande sanitet.

Damonfängelset, som tidigare var ett stall för djur, är beläget i 1948 års ockuperade Palestina – ett brott mot fjärde Genèvekonventionen, har gjort det ännu svårare för palestinska kvinnors familjemedlemmar att besöka dem. Alla besök präglas av en arbiträr regim av tillåtelsedokument som ofta obstrueras av den israeliska ockupationsregimen.

Palestinska kvinnor bakom galler fortsätter att göra motstånd och leda. April 1970 lanserade kvinnofångar vid Neve Tirzafängelset en av de första kollektiva hungerstrejkerna i den palestinska fångrörelsen när de vägrade mat i nio dagar. De krävde tillgång till kvinnliga sanitetsprodukter och ett slut på misshandelsfall och isolering. Palestinska kvinnor har konsekvent varit involverade i breda hungerstrejker och protestaktioner, inklusive strejker ledda av kvinnofängelser 1985, 2004 och 2019 som inspirerade global kvinnosolidaritet. Trots nekandet av formell utbildning av den koloniala israeliska regimen, har palestinska kvinnofångar utvecklat revolutionär utbildning åt alla fångar och expanderat deras kunskap om och hängivenhet till kampen.

Palestinska kvinnofångar är inte ensamma; de kämpar sida vid sida med kvinnliga politiska fångar i Filippinerna, Turkiet, Indien, Egypten och världen över. Och deras fångskap är också internationellt: det finansieras, stöttas och backas upp av diplomatiskt, militärt, ekonomiskt och politiskt stöd till Israel från imperialistmakterna, bland annat USA, Storbritannien, Kanada, Australien och EU. Palestinska kvinnor konfronterar också Palestinska Myndighetens ”säkerhetskoordineringsregim” under Oslo och normaliseringspolitiken samt under repressiva attacker från de reaktionära arabregimerna.

Trots alla den sionistiska regimens försök att isolera dem från den globala rörelsen för kvinnors och mänsklighetens befrielse genom fängelser och repression, fortsätter palestinska kvinnor organisera och kämpa bakom galler, på ockuperade Palestinas gator och fält, och överallt i diasporans exil, för att få återvändo och frigörelse. Nu är tiden för att agera och mana till frigivningen och frigörelsen av alla palestinska fångar, och Palestina, från floden till havet.

I närverksuttlandet finns alla bilder och länkar till information om många av de palestinska kvinnliga politiska fångarna som idag sitter bakom israeliska galler. För att bidra med mer information eller kontakta oss om en kampanj, mejla gärna samidoun@samidoun.net, samidoun08@protonmail.com eller samidoungbg@fripost.org. 

Kampen för palestinska kvinnor och i synnerhet kvinnliga palestinska fångar syntes på internationella arbetarkvinnodagen 2021, med aktivister från Samidoun och organisationer från hela världen som uppmärksammade palestinska kvinnors kamp för befrielse.

Dusintals palestinier samlades den 8 mars i Gaza utanför Internationella rödakorskommittén med skyltar och banderoller som krävde frigivningen av kvinnliga palestinska fångar; många av dem med fokus på fallet Khalida Jarrar, palestinsk parlamentariker, feminist och förkämpe för palestinska politiska fångar. Hon dömdes 1 mars 2021 till två år i israeliskt fängelse för sin offentliga politiska aktivitet.

I Toulouse, Frankrike, deltog Collectif Palestina Vaincra i en marsch med tusentals människor, organiserad av Tous en Grève 31 och en koalition av fackliga, politiska och sociala organisationer. De bar skyltar och affischer som belyste palestinska kvinnors befrielsekamp, bland annat skyltar som krävde frihet för kvinnliga palestinska studenter och Khitam Saafin, ordförande för Union of Palestinian Women’s Committees som sitter fängslad i administrativt förvar utan åtal eller rättegång.

I Paris, Frankrike, deltog aktivister från CAPJPO-EuroPalestine på demonstrationen för internationella kvinnodagen där de bar palestinska flaggor och banderoller med krav på frihet för Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla kvinnliga palestinska fångar.

I Annecy, Frankrike, deltog aktivister från Assciation France-Palestine Solidarite i 8 mars-demonstrationen med skyltar som belyste fallet med Khalidra Jarrar och krävde frihet för alla palestinska fångar.

I Charleroi, Belgien, gick Plate-forme Charleroi-Palestine och Vie Féminine samman för att belysa kvinnliga palestinska fångar på 8 mars. De organiserade en fotosession för att visa solidaritet med palestinska kvinnor, i synnerhet Khitam Saafin och Khalida Jarrar.

I Belgien manade också Vroni Lemaire från FGTB – Brussel’s Women’s Commission (ett stort facksyndikats kvinnoorganisation) på Facebook: ”Den 2 november arresterades vår kamrat Khitam Saafin i administrativt förvar av de israeliska ockupationsstyrkorna. Hon skulle ha släppts den här veckan, men de förlängde hennes häktning med fyra månader. Khatim är ordförande för Union of Palestinian Women’s Committees (UPWC) och medlem i World March of Women i Palestina. Administrativt förvar är ett godtyckligt tillvägagångssätt som Israel använder för att fängsla palestinier utan något specifikt åtal eller rättegång. I dag hålls 37 palestinska kvinnor häktade i Damonfängelset, varav 3 är i administrativt förvar utan åtal eller rättegång. Vi uppmanar alla våra systrar i World March of Women att fördöma denna godtyckliga häktning och visa vår solidaritet den 45 mars genom att skicka meddelanden och bilder med #FreeKhitam-skyltar, genom att tagga #MarcheMondialedesFemmes #worldmarchofwomen på sociala medier. Vi kommer marschera tills alla kvinnor är fria!”

naples3

I Neapel, Italien, organiserade Centro Cultural Handala Ali en aktion på internationella kvinnodagen där de höll banderoller till stöd för kvinnliga palestinska fångar; flög drakar med bilder av kvinnliga palestinska hjältar och fångar, bland annat Khalida Jarrar och Leila Khaled; och hissade den palestinska flaggan. Uppvisningen vid havet tilldrog sig stor uppmärksamhet och stöd från förbipasserande.

I Stockholm, Sverige, hängde medlemmar från Samidoun Stockholm den 8 mars en banderoll med texten ”Klasskamp – Kvinnokamp” och gjorde ett uttalande till stöd för sjukvårdspersonal: ”Senast förra veckan uppmärksammades det att i Region Stockholm har man gått med ett överskott på nära sex miljarder kronor, samtidigt som Södersjukhusets Kvinnoklinik har fått i uppdrag att genomföra omfattande nedskärningar, bland annat genom att inte bädda ordentligt, minska sortimentet på utvalda läkemedel och spara pengar på mat, dryck och kaffe.

Denna situation är inte isolerad till svenska förhållanden. I ockuperade Palestina nekas den arabiska befolkningen systematiskt tillgång till sjukvård, läkemedel och vaccin. Samtidigt som Israel ligger i vaccineringens världstopp vägrar man vaccinera palestinierna i de ockuperade områdena.

I ockuperade Palestina kan det vara ett brott att organisera sig feministiskt. Den palestinske feministen Khitam Saafin har flera månader suttit häktad utan bevisning och för två veckor sedan förlängdes hennes häktning med ytterligare fyra månader. Den feministiska parlamentarikern Khalida Jarrar dömdes för exakt en vecka sedan till två års fängelse för sin politiska aktivism. De israeliska ockupationsfängelserna kritiseras år efter år av FN och människorättsaktivister för sin brist på tillgång till mat och läkemedel, samt för systematisk tortyr mot de politiska fångarna.

Vår position är densamma i Sverige som i Palestina: Sjuksköterskorna och de feministiska fångarna visar vägen framåt. Kvinnokampen, liksom klasskampen, ställs på sin spets till följd av pandemisk och ekonomisk kris och det är bara genom enighet som vi kan vinna vår frihet. Vi säger:

  • Sluta applådera och höj sjuksköterskornas löner!
  • Frihet åt Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla andra palestinska kvinnliga fångar!
  • Allt stöd åt kampanjen #TaHemmetTillbaka!”

I Madrid deltog Samidoun España den 6 mars i en feministisk demonstration för att stänga migrantfängelser, och underströk vikten av klassolidaritet och internationalistisk och antiimperialistisk solidaritet. De bar skyltar som krävde frihet för fängslade palestinska kvinnor, bland annat Khalida Jarrar och Khitam Saafin, och belyste fallet med Georges Ibrahim Abdallah, den längst fängslade politiska fången i Europa, som suttit fängslad i Frankrike i mer än 36 år.

I Murcia deltog Samidoun España i 8 mars-demonstrationen och belyste kvinnliga palestinska fångars kamp, i synnerhet Khitam Saafin och Khalida Jarrar. De tågade tillsammans med sahrawiska kvinnor till stöd för rättvisa i Palestina och Västsahara och gick ut med en uppmaning: ”Kvinnors kamp är och har varit viktig för att hålla motståndet levande i varje del av världen och Palestina är inget undantag, palestinska kvinnor har länge förkroppsligat motstånd och orubblighet, uppror och kärlek, styrka och frihet, kamp och, utan tvekan, liv; det är därför vi från alla områden erkänner, minns och stöttar dem i deras krav på rättvisa tills Palestina är befriat, vi är en kreativ kraft, vi är systerskap, vi är systrar.”

murcia2
murcia3
murcia1

Samidoun Deutschland gick samman med Free Palestine FFM för flera 8 mars-arrangemang i Darmstadt, Frankfurt och annorstädes i Hessen i Tyskland. De förkunnade: ”Vi säger: ingen av oss är fri förrän alla är fria! Frihet åt alla politiska fångar, frihet åt Palestina! Konsekvent solidaritet måste vara internationalistisk och kampvillig! Alla köns frigörelse är bara möjlig om det också förekommer frigörelse från imperialism, ockupation, apartheidregimer och bosättarkolonialism – från floden till havet!”

Samidouns internationella koordinator Charlotte Kates deltog i ett 8 mars-arrangemang arrangerat av Gabriela BC i Vancouver, Kanada. Onlinearrangemanget belyste kvinnors lokala och internationella kamp mot imperialism och kapitalism, och Samidouns solidaritetsuttalande fokuserade på kvinnliga palestinska fångar, bland andra studentfångarna, Khalida Jarrar, Khitam Saafin och Bushra al-Tawil. Arrangemanget uppmärksammade filipinska kvinnors kamp, i synnerhet politsika fångar som Reine Mae Nasino och Amanda Echanis. ”Det finns kraft i kampen för befrielse för arbetare, kvinnor och alla förtrycka folk i Filippinerna. Tillsammans föreställer vi oss en värld där vi existerar, lever och frodas i jämlikhet och fred!” slog aktivister från Gabriela fast.

Samidoun España slöt sig också samman med Alkarama Palestinian Women’s Mobilization och Masar Badil (Alternative Palestinian Path) för att organisera ett onlinearrangemang den 6 mars om palestinska kvinnors kamp från första intifadan till i dag, med talare Linda Graysa och Juani Rishmawi.

Jaldía Abubakra från Samidoun España, Alkarama och Masar Badil deltog också i en intervju med Emi Sin Fronteras inför 8 mars, där journalisterna Eliécer Jiménez Julio, Victor Torres och Sandra Hernández Acosta intervjuade Jaldía Abubakra och Sausan Al Khuli Marín om palestinska kvinnors situation och kamp.

Samidoun i ockuperade Palestina publicerade tre affischer som belyser palestinska kvinnors kamp historiskt och i nuläget, inklusive deras roll i den palestinska revolutionen och fångars kamp för befrielse.

sampal2
sampal1
sampal3

Hadeel Shatare, koordinator för Samidoun i ockuperade Palestina talade den 7 mars på ett arrangemang organiserat av Attac Morocco som fokuserade på kvinnors kamp mitt i kapitalismens och patriarkatets kriser, jämte kvinnor i det arabiska området:

Trots den sionistiska regimens alla försök att med fängelsestraff och repression isolera dem från den globala rörelsen för kvinnors och mänsklighetens befrielse fortsätter palestinska kvinnor att organisera och kämpa bakom galler, på ockuperade Palestinas gator och fält och överallt i diaspora och exil, med sikte på återvändo och befrielse. På internationella kvinnodagen 2021 hälsar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network palestinska kvinnors rörelse och dess ledarskap i den pågående och dagliga kampen för nationell och social befrielse.

Vi uppmanar kvinnoorganistioner, studentorganisationer och människor med ett samvete överallt att höja sina röster och agera i solidaritet med palestinska kvinnor och kvinnliga palestinska fångar som är mål för den israeliska ockupationen – bland annat genom att bygga rörelsen för bojkott av Israel, dess institutioner och medskyldiga företag som HP, Puma, Teva Pharmaceutiucals och G4S. Den israeliska ockupationen vill fortsätta sin kolonisering av Palestina ohämmat genom att isolera och fängsla ledare för det palestinska folkets rörelse. Nu är tiden inne att agera och kräva deras omedelbara befrielse och frihet åt alla palestinska fångar och åt Palestina, från floden till havet.

Sverige har misslyckats i sin uppgift att hantera den rådande pandemin till fördel för folkflertalet. Flera decennier av välfärdsprivatiseringar har lämnat oss oförmögna att hantera ens det normala; ännu mindre en global pandemi. Under många år har den svenska välfärdsstaten levt kvar enbart i retoriska knep och folkligt minne men i verkligheten har den upplösts av decenniers nyliberala angrepp.

Vården och omsorgen tog så många slag från regeringar med såväl Moderater som Socialdemokrater i ledningen att de knappt fungerade när Covid-19 först visade sig i början av 2020. Vikarier, tidsbegränsade anställningar, pressade arbetsvillkor, uppsägningar och besparingar har lett till att vår redan pressade och underbemannade kår av välfärdsarbetare numera står på gränsen till utbränning.

De kvinnodominerade välfärdsyrkena har varit de mest utsatta under det gångna året. Till skolor och sjukhus har arbetarna pendlat i rusningstrafik som de gjort alla år innan. För de som inte kunnat arbeta hemifrån har vardagen varit tuffare än någonsin.

De nyutvecklade vaccinen har, i enlighet med alla förväntningar, utnyttjats av chefer, mellanchefer och andra i maktpositioner. En VD på ett sjukhus kan tydligen vaccineras innan den anställda personal som dagligen hanterar Coronasjuka patienter.

Senast förra veckan uppmärksammades det att i Region Stockholm har man gått med ett överskott på nära sex miljarder kronor, samtidigt som Södersjukhusets Kvinnoklinik har fått i uppdrag att genomföra omfattande nedskärningar, bland annat genom att inte bädda ordentligt, minska sortimentet på utvalda läkemedel och spara pengar på mat, dryck och kaffe.

Denna situation är inte isolerad till svenska förhållanden. I ockuperade Palestina nekas den arabiska befolkningen systematiskt tillgång till sjukvård, läkemedel och vaccin. Samtidigt som Israel ligger i vaccineringens världstopp vägrar man vaccinera palestinierna i de ockuperade områdena.

I ockuperade Palestina kan det vara ett brott att organisera sig feministiskt. Den palestinske feministen Khitam Saafin har flera månader suttit häktad utan bevisning och för två veckor sedan förlängdes hennes häktning med ytterligare fyra månader. Den feministiska parlamentarikern Khalida Jarrar dömdes för exakt en vecka sedan till två års fängelse för sin politiska aktivism. De israeliska ockupationsfängelserna kritiseras år efter år av FN och människorättsaktivister för sin brist på tillgång till mat och läkemedel, samt för systematisk tortyr mot de politiska fångarna. 

Vår position är densamma i Sverige som i Palestina: Sjuksköterskorna och de feministiska fångarna visar vägen framåt. Kvinnokampen, liksom klasskampen, ställs på sin spets till följd av pandemisk och ekonomisk kris och det är bara genom enighet som vi kan vinna vår frihet. Vi säger:

  • Sluta applådera och höj sjuksköterskornas löner!
  • Frihet åt Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla andra palestinska kvinnliga fångar!
  • Allt stöd åt kampanjen #TaHemmetTillbaka!

I de illegitima israeliska militärdomstolarnas senaste orättvisor har den palestinske feministen, vänsteraktivisten, parlamentarikern och förkämpen för fångars rättigheter, Khalida Jarrar, dömts till två år i israeliskt fängelse måndagen den 1 mars 2021. Detta betyder att hon kommer släppas vid slutet av oktober samma år, två år efter hon senast greps av över 70 beväpnade israeliska ockupationssoldater, som invaderade hennes hem den 31 oktober 2019. Detta följer endast några dagar efter att den palestinske feministen Khitam Saafin beordrades till ytterligare fyra månader av administrativt förvar, fängslad utan åtal eller rättegång. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network fördömer den orättvisa dom som påförts Khalida Jarrar och kräver hennes och hennes palestinska kvinnliga medfångars omedelbara frigivning.

Den internationellt erkända politiska ledaren har anklagats för att ”inneha en position i en förbjuden organisation,” Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), inför en israelisk militärdomstol. Såsom alla palestinska politiska partier av betydelse är vänsterpartiet PFLP stämplat som en ”förbjuden organisation” av den israeliska ockupationen. Dessa anklagelser kommer efter tidigare sensationalistiska, antipalestinska medieangrepp på Jarrar och hennes kamrater.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar kvinnoorganisationer, sociala rörelser och alla samvetsgranna människor till att uppmärksamma Khalida Jarrars, Khitam Saafins och alla palestinska kvinnors – inklusive de i israeliska fängelser – kamper, erfarenheter och motstånd som en del av Internationella arbetarkvinnodagens aktiviteter 8 mars 2021. Detta innebär att verka – på Internationella Kvinnodagen och vidare – för att bygga bojkotten av Israel, dess akademiska och kulturella institutioner och medskyldiga företag såsom HP, Puma, Teva Pharmaceuticals och G4S.

Den israeliska ockupationen avser att expandera och befästa sin kolonisering av Palestina genom att fängsla palestinska folkliga ledare såsom Khalida Jarrar och genom sina attacker mot organisationer som försvarar de palestinska fångarna och de anhållna.

Jarrar greps endast åtta månader efter sin frigivning från 20 månader av israelisk administrativ förvar – fängslad utan åtal eller rättegång – efter att senast ha gripits av ockupationsstyrkor år 2017. Under sin tid i förvar mellan 2017 och 2019, undertecknade över 275 organisationer ett internationellt upprop för hennes frigivning. De israeliska ockupationsstyrkornas attack 2019 kom också när hon förberedde sig för att undervisa i internationell juridik och om den palestinska rörelsen på Bir Zeit-universitetet. Indragningen av hennes kurs åtföljdes av angrepp mot studenterna för deras politiska och studentrelaterade aktiviteter på campus.

Jarrar är en livslång förkämpe för palestinska fångars frihet och har suttit som före detta viceordförande och verkställande direktör för Addameer Prisoner Support and Human Rights Association. Hon är också medlem i den palestinska kommitté som anslutit sig till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och presenterat bevis till det internationella organet om pågående israeliska brott.

Hennes gripande – och en drös israelisk mediapropaganda riktad mot henne – eskalerade just då överåklagaren för Internationella brottmålsdomstolen, Fatou Bensouda, meddelade att hon rekommenderar att ICC lanserar en formell utredning av israeliska krigsbrott och brott mot mänskligheten i Palestina. Nu kommer hennes dom endast veckor efter att ICC bekräftat sin jurisdiktion över ockuperade Palestina, trots invändningar från den israeliska ockupationen och dess globala imperialistiska uppbackare.

Sedan sin senaste häktning 2019 har Khalida Jarrar fortsatt att göra motstånd och tala ut, ett brott mot den isolering som den israeliska regimen försökte påtvinga henne. Hon skrev förordet till Ramzy Barouds bok These Chains Will Be Broken som berättar de palestinska politiska fångarnas historier:

“I verkligheten är dessa inte bara fängelseberättelser. För palestinier är fängelset ett mikrokosmos för den mycket större kampen hos ett folk som vägrar bli förslavade på sin egen mark och som är fast bestlutna att återvinna sin frihet med samma viljestyrka och energi som alla segerrika, en gång koloniserade nationer.”

Jarrars döttrar, Suha och Yafa, levererade ett särskilt meddelande från Jarrar till litteraturfestivalen Palestine Writes som hölls december 2020. Hennes brev diskuterar övervakningsregimen och nekandet av tillgång till litteratur och  kulturella verk som begås mot de palestinska fångarna samt deras självorganiserade utbildningsarbete, kreativitet och pågående motstånd. Hon skriver:

”Från det israeliska Damon-fängelset beläget på toppen av Karmelberget i Haifa, erbjuder jag mina hälsningar till er å mina egna och mina 40 kvinnliga palestinska frihetskämpar i israeliska fängelsers vägnar. Vi hälsar och erbjuder all vår respekt till alla författare, akademiker, intellektuella och konstnärer som talar sanningen och kräver frihet och rättvisa för hela folket och som försvarar folks rätt till självbestämmande och motsätter sig kolonialt rasistiskt herravälde.

Låt mig, vid detta tillfälle, även skicka våra hälsningar och vårt stöd till alla arabiska författare, akademiker, intellektuella och konstnärer som avfärdar normalisering med israels bosättarkoloniala system och vägrar att acceptera Emiraternas, Bahrains och Sudans normaliseringsavtal med den sionistiska entiteten. Det är ställningstaganden som dessa som representerar de sanna banden mellan våra folk i arabvärlden och stärker oss, fångar, inifrån. Trots att vi fysiskt hålls fängslade bakom stängsel och galler, förblir våra själar fria och svävar högt i skyarna över Palestina och världen. Oavsett hur stränga den israeliska ockupationens praxis och påtvingade straffåtgärder blir fortsätter vår fria röst att tala högt å vårt folks vägnar, som har utsatts för förskräckliga katastrofer, tvångsförflyttning, ockupation och gripanden. Den kommer också fortsätta låta världen höra om den starka palestinska viljestyrkan som obevekligt avfärdar och utmanar kolonialism i alla dess former. Vi arbetar för att upprätta och befästa människovärde och strävar efter att uppnå social och ekonomisk frigörelse som binder samman världens fria folk…”

2014 stretade hon emot – och besegrade – ett israeliskt försök att med våld vräka henne från sitt familjehem i el-Bireh till Jericho. Bara nio månader senare, under april 2015, tillfångatogs hon av israeliska ockupationsstyrkor och sattes under administrativt förvar, fångenskap utan åtal eller rättegång. Efter ett globalt upprop ställdes hon inför israelisk militärdomstol och mötte 12 anklagelser om sin politiska aktivitet, från att ha hållit tal till att ha deltagit på evenemang till stöd för palestinska fångar. Hon avtjänade 15 månader i israeliskt fängelse – och var sedan fri endast 13 månader innan hon återigen arresterades under 2017.

Vi kräver att Khalida Jarrar omedelbart släpps fri och lovar att organisera oss för frihet åt alla palestinska fångar, och hela Palestina, från floden till havet!

Du kan använda följande flygblad och bilder till social medier för att delta i kampanjen att Khalida Jarrars och hennes politiska medfångars frigivning. Ladda ned här och dela flitigt!

Samma affisch som PDF: https://samidoun.net/site/wp-content/uploads/2019/11/khalida1.pdf

Idag, fredagen den 17:e april, är det den internationella dagen för palestinska fångar. På den här sidan har vi samlat länkar, bilder, och videoklipp relaterade till dagen på ett enda ställe.

Har du missat vad palestinska fångdagen är för något och varför det är viktigt? Så här skrev Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network inför den internationella aktionsveckan som de samordnade med oss och andra kamrater inför idag:

Att försvara palestinska fångar och kräva deras omedelbara frigivning är inte bara en humanitär nödvändighet i en tid då deras liv är i stor fara på grund av covid-19, det är också ett politiskt imperativ för alla som bryr sig om rättvisa i Palestina. Palestinska fångar representerar det palestinska motståndet och den palestinska befrielsekampens sanna ledarskap, bakom lås och bom i ett försök att bevara kolonial kontroll. Deras befrielse är avgörande för det palestinska folkets seger och för Palestinas frihet från floden till havet.

De palestinska fångarnas – och det palestinska folkets – kamp är en internationalistisk kamp. Bakom galler befinner de sig varje dag i frontlinjerna i kampen för befrielse och konfronterar inte bara sionism och den israeliska staten, utan även imperialism och reaktionära regimer. Kampen för att frige Georges Ibrahim Abdallah från franskt fängelse är en kritisk del av denna rörelse. De palestinska fångarnas frihetskamp är också sammankopplad med kampen som förs av irländska republikanska fångar och av politiska fångar i USA, Filippinerna, Turkiet, Egypten och över hela världen, och med kampen för rättvisa och befrielse och med kampen för ett slut på rasistiskt och kolonialt fängslande.

Du kan läsa hela texten här.

Länkar

Namninsamling för att rädda de palestinska politiska fångarna. Alla har vi blivit utsatta för att, frivilligt eller av tvång, isolera oss på grund av covid-19. Ca 5000 kvinnor och män sitter i de israeliska fängelserna och lider mer än vi någonsin kan ana! Hundratals barn, kvinnor och äldre med kroniska sjukdomar som diabetes, lungsjukdomar och högt blodtryck är direkt utsatta för covid-19! Trots denna utsatthet vägrar ockupationsmakten att ge dem skyddsutrustning som masker, steriliseringsmedel och att de får tester för att se om de har sjukdomen.

Intervju med Ahmed Sa’adat från 2018, publicerad i Clarté. Ahmad Sa’adat är en ledare i den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen. Han är en person av internationell betydelse och med politisk klarsynthet som motverkas även bakom galler i försök att isolera honom från hans politiska roll.

Solidaritetshälsningar från ATİK Haber Merkezi /Europeiska konfederationen för arbetare från Turkiet. Samidoun Göteborg och övriga nätverket sänder våra solidaritetshälsningar till ATİK och alla deras kamrater som hålls som politiska fångar i turkiska, tyska och andra fängelser för deras kamp för rättvisa och frihet.

Artikel från Thomas Hofland om hans vän, den palestinska studentaktivisten Tareq Matar. De gångna sex månaderna har jag tänkt mycket på min vän Tareq Matar som arresterades av israeliska ockupationsstyrkor i november 2019 och har utsatts för grov tortyr. När han kom in i den israeliska domstolssalen första gången sköts han fram i en rullstol. Jag var shockad. ”Tareq, i rullstol!?” Tareq är en av de starkaste människorna jag känner, både mentalt och fysiskt. Så hur kan han ha hamnat i rullstol? Och vad kan jag göra för att garantera hans frihet?

Filmprojektet Fedayin, le combat de Georges Abdallah, vars mål är att producera en dokumentär om politiske fången Georges Abdallah, som sitter fängslad i Frankrike sedan 1984 för sitt stöd för den palestinska befrielsekampen och för sitt motstånd mot imperialism, kolonialism och reaktionära regimer, och om kampen för hans frigivning.

På tal om Georges Abdallah spelade våra kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidary Network och Collectif Palestine Vaincra in ett onlinesamtal om den internationella förkämpen för Palestinas befrielse strax innan aktionsveckans början.

Bilder

Videoklipp

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister som vi i Samidoun Göteborg översätter fråga för fråga:

1. Vad är er grupps historia? Vilka sorters aktioner eller politiskt arbete ägnar ni er åt vanligtvis? Om er grupp är en lokalavdelning av en nationell moderorganisation, finns det något som särskiljer ert perspektiv eller er praktik från det nationella planet? Hur upprätthåller ni politisk enhet inom er organisation? Hur uppfattar ni palestinasolidaritetens tillstånd i USA?

Solidaritetsnätverket för palestinska fångar Samidoun grundades mellan sent 2011 och tidigt 2012 efter en hungerstrejk av hundratals palestinska fångar. Strejken leddes av Ahmad Sa’adat och hans kamrater, före Wafa al-Ahrar-fångutväxlingen 2011. Samidoun grundades av en liten grupp som var politiskt aktiva vid den tiden i Kanada; det hade tidigare funnits organisationer som fokuserade specifikt på palestinska fångars kamp, men vid det laget (på grund av förändrade livssituationer och det ofrånkomliga utbyte som sker i aktivistiska organisationer) fanns det inte längre en sådan organisation vara fokus var översättningar av palestinska fångars ord, handlingar och nyheter till engelska och på att ta allt det till rörelsen i Nordamerika. Det publiceras dagligen dussintals nyheter om palestinska fångar i arabiskspråkiga medier, men väldigt lite av det syntes på engelska förutom i exceptionella fall. Därför ville vi fylla det glapp som vi upplevde fanns på den tiden, särskilt i en tid då kamperna i fängelserna var på uppgång. Det fanns ett intresse från många grupper och organisationer i rörelsen såväl som från människor i solidaritet med Palestina från världen över.

Självklart fanns det även en politisk impuls som drev oss till att utveckla Samidoun. Att försvara palestinska fångar är även att försvara palestinskt motstånd, som rättighet och som praktik. Det tjänar också till att utmana ”terror”-narrativet som kriminaliserar befrielsekamp, från det ockuperade Palestina till länder världen över: i Nordamerika, Europa, Asien och på annat håll. Ett centralt syfte med detta narrativ, och de säkerhetsstatåtgärder som backar upp det med polisiärt och militärt våld, är att undertrycka rörelsers solidaritet och folkligt stöd för befrielserörelser som stämplas som ”terrorister” av imperialistiska och koloniala makter. Dessa fångar betalar det yttersta priset för denna stämpling. Att stödja deras politiska kamp är en del av rörelsers motstånd mot försök att isolera, delegitimera och tysta palestinskt motstånd på flera nivåer. Vi förespråkar inte endast förbättrade villkor för dessa fångar utan uppmärksammar legitimiteten i deras kamp.

Att stödja palestinska fångar innefattar att försvara deras mänskliga värdighet och deras rättigheter men också deras politiska mål – Palestinas befrielse. Dessutom, som ett nätverk fokuserat på aktivism och folkrörelse, är Samidouns inställning till palestinska fångar inte främst eller enbart grundat i internationell rätt, då vi erkänner det faktum att internationell rätt (likt alla andra rättssystem) är ett ramverk som inte går att särskilja från det politiska och ekonomiska system som skapat det. Detta innebär inte att vi tar avstånd från analyser med grund i internationell rätt, eller för den delen andra metoder eller kamper för att frige fångarna men däremot innebär det att vi, som ett nätverk för aktion och mobilisering, inte är bundna av att argumentera i dessa termer då vi inte representerar någon i rättssalar. Det innebär också att vår politiska infallsvinkel inte handlar om individuell “oskyldighet”, utan om den sionistiska statens kollektiva angrepp på palestinier och rätten till motstånd. Samtidigt som solidaritetskampanjen för Ahed Tamimi, den 17-åriga flickan som fängslades av Israel för att ha örfilat en soldat, anklagades av många för exceptionalism eller för att det var hennes blonda utseende som motiverade solidaritet, ansåg andra att hennes fall representerade en annan princip; Aheds försvarare världen över gjorde inga ursäkter för hennes örfil av ockupationssoldaten, istället försvarade de den som en rättighet för en person under ockupation. På mikronivå reflekterar detta hur palestinska fångars kamp är starkt sammanlänkad med rätten till motstånd på alla plan.

Samma klyfta som setts i den kanadensiska rörelsen syntes också på andra håll; samtidigt som många organisationer redan gör ett fantastiskt arbete för palestinska fångar fungerar Samidoun-nätverket som ett organiseringsnav för dessa aktiviteter och uppmuntrar folk att organisera sig för palestinska fångar i sina befintliga grupper eller starta lokalavdelningar av Samidoun. En grupp hängivna aktivister i New York byggde en lokalavdelning som organiserat i nära tre år, med aktiviteter för palestinsk frihet nästan veckovis. Denna avdelningen har spelat en stor roll för att bygga palestinarörelsen i New York. Ett antiimperialistiskt kollektiv i Toulouse, Coup Pour Coup 31, anslöt sig till Samidoun-nätverket som ett led i att internationalisera sitt arbete för palestinska fångar och att fördjupa sina kontakter med den bredare rörelsen. Grupper av palestinska aktivister i Aten – främst unga palestinska flyktingar – har organiserat demonstrationer och aktioner för Palestina, fångarna, Gaza, rätten till återvändo inom Samidouns ramverk. Samidoun-aktivister i London och Manchester organiserar ständigt demonstrationer med en stark vänsterprägel. Samidoun-organisatörer i Belgien är som ett led i deras organisering även involverade i palestinska kulturprojekt som t.ex. danssällskapet Raj’een. Hur en lokalgrupp i Samidoun ter sig kan skilja sig stort från stad till stad och eftersom att vi är ett nätverk arbetar vi med olika människor som är organiserade i olika organisationer för utveckla arbetet för de politiska fångarna. Alldeles nyligen har Samidoun-avdelningar grundats i det ockuperade Palestina och i Libanon som förenar det lokala och internationella arbetet för frihet åt de palestinska fångarna.

Vårt politiska arbete är mångfaldigt. Det innefattar bland annat organisering av arrangemang, mobilisering till demonstrationer, koordinerandet av internationella aktionsdagar, kampanjande, nätverkande mellan rörelser, översättning av dokument från den palestinska befrielserörelsen och då speciellt från de palestinska fångarna samt översättningen av nyheter rörande fångarna. Återigen, hur vårt organiserande ser ut kan variera från plats till plats men delar det gemensamma målet att bygga en stark rörelse för palestinsk frihet som stödjer de som befinner sig på frontlinjerna inuti israeliska fängelser.

Vi har en grundläggande uppsättning politiska uppfattningar. Dessa vägleder vårt arbete; de är en del av våra organiseringsprinciper och de som ansluter sig till Samidoun gör så för att de stödjer dessa koncept. Vi lägger också i allmänhet vår energi på att fokusera på de palestinska fångar som representerar en fast förpliktelse till Palestinas befrielse och en anda av motståndsfokuserad palestinsk nationell enhet. När vi talar om Ahmad Sa’adat, Khalida Jarrar, Khader Adnan, Ahed Tamimi, Nael Barghouthi och Georges Ibrahim Abdallah, så är de individer men också brett representativa, i handling och på grund av deras rådande ställningar som fångar i israeliska fängelser, på ett sätt som överskrider traditionella uppfattningar om ledarskap.

I den palestinska befrielserörelsen finns en oerhörd respekt för fångarna, en respekt som överskrider den interna kontextens politiska skiljelinjer. Det israeliska/sionistiska projektet vill tysta fångarnas röster och delegitimisera det palestinska motståndet och vi är dedikerade till motsatsen – förstärka fångarnas kamp, röster och krav och delegitimisera det sionistiska projektet samtidigt som den grundläggande legitimiteten i det palestinska folkets rätt till motstånd mot kolonisering och imperialism betonas. Vi begränsar oss inte enbart till den palestinska kontexten. För det första är det viktigt att uppmärksamma de palestinska fångarna i internationella imperialistiska fängelser så som Georges Ibrahim Abdallah i Frankrike och “Holy Land Foundation Five” i USA. För det andra ställer vi oss självklart bakom revolutionära fångar runt om i världen, från Irland och Turkiet till Filippinerna, fängslade för sina kamper mot kolonialism, imperialism, exploatering, rasism och förtryck. I USA innebär detta att stötta fångarna ur den svarta befrielserörelsen som kämpar för frihet samt alla andra politiska fångar i USA.

Den palestinska solidaritetsrörelsen står idag inför oerhörda möjligheter och en oerhörd potential, som har bevisats i responsen på Stora återvändarmarschen i Gaza, kampanjen för att frihet åt Ahed Tamimi och andra stora frågor. På samma gång har den blivit mindre effektiv på grund av inre skiljaktigheter och kanske framförallt av förlusten av ett klart palestinskt ramverk att förhålla sig till i post-Oslo-eran. Palestinska befrielsorganisationens (PLO) revolutionära era gjorde internationell solidaritet omfattande och förståelig; utan det ramverket blir också palestinasolidariteten ett internt bestritt område. För oss representerar de palestinska fångarna kärnan i ett existerande, revolutionärt ledarskap för den palestinska befrielserörelsen.

Det finns ett oerhört tryck – på många sätt relaterat till den intensiva repression och häxjakten som också har ägt rum – för att flytta bort palestinasolidaritetsrörelsen ifrån palestinsk politik mot ett mera vagt formulerat människorättsramverk utan ledarskap för befrielse eller en revolutionär rörelse. Det inkluderar att tona ned värdet av eller inte erkänna de palestinska motståndsstyrkorna över hela regionen, liksom försök att ställa sig utanför sådana diskussioner i rädsla för “antiterror”-repression. Tyvärr har vi sett att det inte går att skydda sig själv eller sin organisation; när vi backar ett steg flyttar tar de fram ett, från att kriminalisera “materiellt stöd” åt “listade terrororganisationer” (inklusive de flesta palestinska politiska partier) till att även lagstifta mot BDS.

12Nästa Sida 1 av 2
Samidoun Göteborg: samidoungbg@fripost.org ⋅ Samidoun Stockholm: samidoun08@protonmail.com ⋅ Samidoun Malmö: samidounmalmo@gmail.com