Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hyllar det palestinska folket och fångrörelsen när fångarna förklarar sin seger i konfrontation de har döpt ”Frihetens eller martyrskapets vulkan”. Sent på natten till onsdagen 22 mars meddelade ledningen för fångrörelsen att den sionistiska fängelsemyndigheten backar från alla de sanktioner som fångarna utsatts för i ett nytt avtal, vilket innebär att hungerstrejken som 2 000 fångar var planerade att inleda 23 mars med början av ramadanmånaden avbröts.
Vi framför våra högsta hyllningar och solidaritetshälsningar till fångrörelsen, som fortsätter att göra motstånd och försvara Palestinas land och folk bakom fängelsemurarna, och vars viljestrid fortsätter att ge nya resultat. Fångarnas enighet och engagemang i kampen, inklusive hängivenheten i fångrörelsens ledarskap, det palestinska folkets fängslade ledare, har än en gång visat sin styrka.
Vi bekräftar vidare att vi kommer att förbli vaksamma – tillsammans med de palestinska fångarna, motståndsrörelsen och folket som helhet – inför alla försök från ockupanten att bryta mot dessa överenskommelser, och vi bekräftar vårt åtagande att fortsätta kämpa tills alla palestinska fångar har befriats och till återvändo och befrielsen för Palestina, från floden till havet.
Samidoun hyllar det palestinska folket i Palestina och det palestinska folket överallt i exil och diaspora som mobiliserar och organiserar sig som svar på fångarnas rop på deras befrielse i världens städer och länder, det arabiska folket som konfronterar normaliseringen och upprätthåller fångarnas rop, och alla solidaritetskrafter med det palestinska folket som är redo att agera för fångarnas frihet och seger.
Vi hyllar också den palestinska fången Khader Adnan, som fortsätter sin hungerstrejk för frihet, nu på 47:e dagen, och som kämpar tillsammans med var och en av de 4 750 fångarna i ockupationsfängelserna för rättvisa och befrielse.
Vi återpublicerar nedanstående uttalande, som utfärdats av den palestinska fångrörelsens högre nödkommitté:
Meddelande om fångarnas seger i kampen om ”Frihetens eller martyrskapets vulkan”
Till vårt storslagna folk, en hälsning av stolthet och seger.
Vi tar tillfället i akt att gratulera vårt folk till början av den välsignade månaden Ramadan, och vi ber Gud att ge oss den åter när fångarna och de förvarstagna har befriats.
I och med detta inträde i segermånaden skriver era fängslade barn ett nytt blad i ärans och hederns bok eftersom den sionistiska fienden tvingades upphöra med dess åtgärder mot oss som den försökte utsätta oss för. Tack vare Gud först, och därefter tack vare fångarnas enighet och folkets stöd till dem, kunde fångrörelsen skriva in en ny seger på ärans och ståndaktighetens sidor.
Vid detta tillfälle sänder vi följande budskap:
Det första budskapet: Till våra fångar, våra trupper som alltid visar sin fullständiga beredskap och fasta enighet. Ni har all vår uppskattning och stolthet för denna oöverträffade beredskap och för ett mod värdigt fedayeen.
Det andra budskapet: Till vårt motståndsfolk som stödde oss under hela vår tidigare rörelse; vi sänder er ett budskap av tacksamhet, till ett folk som känner innebörden av lojalitet, som lever den och har antagit den som metod.
Det tredje budskapet: Till vår brutala fiende, ni måste inse och förstå väl att fångarna inte är ensamma och att de inte är lätta byten för alla inkräktare på vårt land.
Slutligen: Vi riktar vårt tack och vår uppskattning till alla dem som stöder oss bland världens fria folk, vår rättvisa saks anhängare.
Barmhärtighet för martyrerna, läkning för de sårade, frihet och seger för fångarna.
Den palestinska fångrörelsens högre nationella nödkommitté
Efter mer än 36 dagars eskalerande protester meddelade ledningen för den palestinska fångrörelsen tisdagen 21 mars att den kollektiva hungerstrejken inledes med upp emot 2 000 fångar och fler kommer att ansluta på torsdag och de kommande dagarna. De kräver inte bara ett slut på Ben Gvirs, Smotrichs och Netanyahus fascistiska regims angrepp mot fångarna utan även sin frihet.
Den palestinska fångrörelsens högre nödkommitté förklarade i sitt uttalande: ”Vi har beslutat att inleda vår öppna hungerstrejk, ’frihetens eller martyrskapets vulkan’, för att med en enda enad röst skrika ut vår hunger och ståndaktighet till världen: Frihet, frihet, frihet!”
Nödkommittén uppgav att fångrörelsens ledarskap inleder strejken på tisdagen, representerad av kommitténs medlemmar som representerar den palestinska politikens breda spektrum. Kommittémedlemmarna som inledde sin strejk på tisdagen är följande:
Ammar Mardi, företrädare för Fatah (Palestinska nationella befrielserörelsen)
Salameh al-Qatawi, företrädare för Hamas (Islamiska motståndsrörelsen)
Ziad Bseiso, företrädare för Palestinas Islamiska Jihad-rörelse.
Walid Hanatsheh, företrädare för Folkfronten för Palestinas befrielse.
Wajdi Joudeh, företrädare för Demokratiska fronten för Palestinas befrielse.
Bassam Khandaqji, företrädare för Palestinska folkpartiet.
Dessa sex företrädare får sällskap av Mohammed al-Tus, den längst frihetsberövade palestinska fången som hålls fängslad sedan 1985, för att inleda strejken.
”Över 2 000 palestinska fångar inleder strejken med början på ramadanmånadens första dag”, torsdagen 23 mars. Den palestinska fången Khader Adnan är redan inne på sin 45:e dag i hungerstrejk som han inledde när han greps.
En rad palestinska ledare från olika politiska rörelser har förklarat att de kommer att delta i hungerstrejkens främsta led, bland annat: Ahmad Sa’adat, generalsekreterare för PFLP, tillsammans med Kamil Abu Hanish, Ahed Abu Ghoulmeh och Munther Mufleh; Bassam al-Saadi från Islamiska Jihad, tillsammans med Sameh al-Shobaki, Tamim Salem, Ali al-Saadi, Hamza al-Hajj Mohammed, Muhannad Abu Aisha, Arafat al-Zeer, Abd Obaid, Wajih Abu Khalil, Muhannad al-Sheikh Ibrahim och Bassam Abu Akar; ledare för Fatah, däribland Zakaria Zubaidi, en av hjältarna i frihetstunneln, Marwan Barghouthi, Nasser Abu Srour, Mahmoud Abu Srour, Jumaa Adam, Mahmoud Abu Kharabish och Nael Abu al-Assal; och ledare för Hamas, däribland Hassan Salameh, Ibrahim Hamed, Abbas al-Sayed, Mahmoud Issa, Jamal Abu al-Hija och Mohammed Arman. Nael Barghouthi, den palestinske veteranfånge som suttit fängslad längst totalt sett efter att han återigen gripits efter att ha frigivits i samband med Wafa’a al-Ahrar-fångeutbytet, tillkännagavs också som ledare för strejken.
Ockupationens fängelseadministration har redan hotat med att införa tunga straff mot de strejkande fångarna samtidigt som fångarna bekräftat att de kommer att fortsätta sin kamp med beslutsamhet.
Agera!
Fångarnas egna uppmaningar manar tydligt det palestinska folket och alla Palestinas vänner och anhängare att vidta åtgärder för att stå på deras sida när de sätter sina kroppar och liv på spel i kampen för frihet. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla att sluta samman i aktioner för att stå med de palestinska fångarna när de reser sig och gör motstånd för frihet. Fångarna gör allt de kan för att konfrontera ockupationens angrepp – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot en hänsynslös repressionsvåg.
Mobilisera aktioner, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa ingripanden – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd. Följ Samidoun Tysklands aktion i Berlin – och fortsätt organisera den 22-23 mars och vidare. Det finns ett enormt djup av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt för de imperialistiska makterna att fortsätta sin delaktighet i brotten mot det palestinska folket. Direkta aktioner som de som Palestine Action genomfört har redan stängt ner flera vapenanläggningar i Storbritannien som ägs av israeliska vapenföretag, och ännu fler aktioner kan ge ytterligare direkt stöd till det palestinska folket.
Ta ställning mot förbindelser med israeliska ockupationsstäder – Nyligen tog staden Barcelona stark ställning mot normaliseringen av ockupationen efter åratal av tusentals invånares kampanjarbete, då alla samarbeten med den israeliska ockupationen och ”syskonstadsförbindelserna” med Tel Aviv avbröts av borgmästaren. Denna viktiga seger kommer samtidigt som Collectif Palestine Vaincra leder en kampanj i Toulouse, Frankrike, för ett slut på stadens ”syskonstadsrelation” med apartheidhuvudstaden. Om din stad har ett vänortsförhållande med ockupationen, starta din egen kampanj för att få slut på denna delaktighet!
Eskalera bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för upptrappningen av kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar sig mot ockupationens ekonomiska exploatering av Palestinas mark, folk och resurser samt mot de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net. Läs de tidigare artiklarna för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund:
Den här veckan kommer vi att lyfta följande palestinska fångar: Mohammed Adel Daoud, Mahmoud Abu Kharabish och Bashir Abdullah al-Khatib. Du kan skriva ut affischerna nedan, hänga upp dem i dina städ och gemenskap och dela den här länken för att uppmärksamma de palestinska fångarnas sedan länge pågående kamp för rättvisa och befrielse.
Denna kampanj lyfter fram ”fångarnas dekaner”, ett uttryck som palestinierna använder för att beskriva dem som har suttit i israeliska ockupationsfängelser i över 20 år utan avbrott. Under årens lopp har många palestinska fångar befriats genom överenskommelser om fångutbyte eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som frigavs 1995 efter Osloavtalen och det avtal om fångutbyte som Hizbollah införde 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som den palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt villkoren i Osloavtalet och dess följdsatser.
Denna kampanj ser till inte bara till att dessa veteranfångar inte glöms bort, utan att de lyfts fram och blir centrala för fångarnas kamp och den palestinska befrielserörelsen som helhet. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för att informera oss om aktioner och evenemang i ditt område.
Mohammed Adel Daoud (Abu Ghazi)
Mohammed Adel Hassan Daoud (Abu Ghazi) har hållits fängslad av ockupationen sedan han greps 18 december 1987. En hängiven motståndskämpe född 1962 och dömd till livstids fängelse för att som måltavla ha haft bilar som tillhörde illegala bosättare på förbifartsleden i Qalqilya, däribland chefen för bosättningsrådet i Qalqilyaområdet, och för sin roll i Fatahs väpnade motstånd. Hans familj utsattes för kollektiv bestraffning efter att han gripits och fängslats genom att ockupationen konfiskerade deras familjehem.
Trots flera fångutbyten och ett förmodat avtal om att släppa fångar i enlighet med Osloavtalet har ockupationen vägrat att släppa honom. Han har nekats familjebesök helt och hållet under många år och får fortfarande familjebesök endast en gång om året. Under sin tid bakom galler förlorade han både sin far och sin mor och förbjöds att närvara vid deras begravningar. Hans far drabbades rent utav av en dödlig hjärtattack kvällen innan han skulle besöka Mohammed. Han hade samlat ihop familjefoton för att ge dem till Mohammed i fängelset och dog med fotona i fickan utan att ha sett sin älskade son.
År 2021 förflyttade ockupationsfängelseadministrationen Mohammed Daoud från Gilboafängelset till Afulasjukhuset med ambulans efter att hans hälsa försämrats, men bara efter påtryckningar och krav från hans medfångar om att hans hälsa försämrats. Han har kontinuerligt varit sjuk på grund av den långa fängelsevistelsen och de hårda fängelseförhållanden utöver den systematiska politiken av medicinsk försummelse som drabbar alla sjuka fångar. Under sin tid bakom ockupationsgaller har han förlorat de flesta av sina tänder och är beroende av soppor och vätskor som föda. Han har under en tid lidit av svåra buksmärtor och utvecklade senare kroniska magproblem som krävde operation. Han lider också av psoriasis, en hudsjukdom som orsakar sprickor och blödningar, och han behöver ytterligare operationer för att åtgärda sina pågående medicinska problem.
Enligt Mohammeds familj att fängelset, dess fönster, stenar och fångar har bytts ut, och generationer av familjen har kommit till världen, och generationer har gått, och generationer har gift sig och fött barn, och deras son Mohammed sitter fortfarande bakom galler.
Mahmoud Abu Kharabish
Palestinske fången Mahmoud Abu Kharabish föddes i Jeriko i Palestina i början av juni 1965. Han var jordbrukare, ansluten till Fatahrörelsen och är den palestinske fånge från Jerikoområdet som har suttit längst i fängelse. Han greps av ockupationsstyrkor vid 23 års ålder 31 oktober 1988 för att ha kastat molotovcocktails mot en bosättarbuss i Jeriko under den stora folkliga intifadan. Han greps av de sionistiska myndigheterna och dömdes till livstids fängelse. Han sitter för närvarande fängslad i ockupationens Ramonfängelse och har suttit bakom galler i nästan 35 år.
Under sitt frihetsberövande har han upprepade gånger isolerats i isoleringsceller, med följden att han har hungerstrejkat flera gånger för att protestera mot dessa övergrepp. Trots alla trakasserier som syftade till att isolera fångarna från omvärlden gav Mahmoud Abu Kharabish inte upp och fokuserade på att utbilda sig under dessa år. Han avslutade sina gymnasiestudier i ockupationsfängelserna och avslutade sina grundstudier vid Al-Qudsuniversitetet genom korrespondens, trots ockupationens försök att hindra palestinska fångar från att fortsätta sin utbildning. Han lyckades också lära sig flera språk bakom galler, bland annat engelska, hebreiska, spanska och tyska.
Under sin tid bakom lås och bom har Abu Kharabish förflyttats mellan flera fängelser, bland annat Junaid-, Ramle-, Beersheba-, Hadarim- och Ashkelonfängelset, där han har utsatts för tortyr, misshandel och dåliga förhållanden, som alla begås mot fångar i syfte att tvinga dem att backa från sina ståndpunkter och tvinga dem att avstå från att delta politiskt i den palestinska saken. Trots allt detta är han känd för sin glada personlighet och sitt skratt bland sina palestinska medfångar.
När han greps av ockupationsstyrkorna var han gift och hans dotter Asma föddes bara 40 dagar innan han greps. Hans familjehem revs samma år som en kollektiv bestraffning mot hans familj. Under tiden Mahmoud har suttit kvar bakom galler har Asma avslutat sina universitetsstudier, gift sig och fått barn. Hon väntar fortfarande på den dag då frihetens sol ska skina över hennes far som hon har berövats av fängelserna och fångvaktarna i nästan 35 år.
I en intervju sade Asma: ”Oavsett hur gammal jag blir har jag fortfarande det barnet inom mig som berövades sin far, som förbjöds att dela sitt liv med sin familj … Ockupationen berövade mig inte bara min far, utan också möjligheten att få en större familj. Min far greps när jag var ett spädbarn som inte var mer än 40 dagar gammalt. Hur mycket jag än önskade att jag skulle ha systrar och bröder för att dela kärleken i vår vackra familj … Jag är stolt över min far. Han är min hjälte, som jag hämtar större ståndaktighet från, särskilt när han fortsätter sin ståndaktighet mot ockupationsmyndigheterna och deras brott. Han har rätt till frihet oavsett hur länge han har suttit bakom ockupationsgaller. Så länge hans vilja finns kvar är hans frihet säker.”
Mahmoud Abu Kharabish berövades inte bara sin dotter Asmas omfamning, utan också sin koppling till Jerikos palmer. För honom var jordbruket mycket mer än bara ett yrke för att försörja sig själv. Han hade en berättelse för varje palmträd och varje dadel han smakade på. Hans namn fanns bland de veteranfångar som skulle släppas efter undertecknandet av Osloavtalen 1993, men ockupationsmyndigheterna bröt mot sina löften om att släppa de återstående fångarna, och Mahmoud och hans bröder är fortfarande fängslade fram till i dag.
Asma minns att ”De dödade vår glädje och lycka efter att vi förberett oss för att fira, och min mormor ropade av glädje utanför vårt hem i väntan på att få ta emot honom. Vi hade förberett vårt hem för att ta emot gäster som ville hälsa oss väl och för att dela ut godis”.
Under de långa åren bakom galler har han lidit av flera sjukdomar som har förvärrats på grund av systematisk medicinsk försummelse och nekad medicinsk behandling. Han lider av hjärtsjukdomar och ledproblem i foten, vilket har lett till allvarlig smärta som gör det svårt för honom att gå. Förflyttningarna mellan flera fängelser och till isoleringscell har skadat hans hälsa ytterligare och Abu Kharabish har hungerstrejkat för att få igenom sina rättmätiga krav.
Hans far avled 1993 medan han satt bakom galler och nekades att närvara vid begravningen. Han har nekats familjebesök upprepade gånger med hänvisning till ”säkerhetsskäl”. Hans mor, som är sjuk och bara har en njure, besökte honom endast en gång efter sju års uppehåll. Hon fördes till fängelset i en ambulans för familjebesöket.
Bashir Abdullah al-Khatib
Palestinske fången Bashir Abdullah al-Khatib, 62 år gammal, från Ramla i det ockuperade Palestina 48, har suttit fängslad i 34 år i ockupationsfängelserna.
Han greps 1 januari 1988, mitt under den stora folkliga intifadans framfart i hela det ockuperade Palestina, och anklagades för medlemskap i en förbjuden organisation, innehav av vapen och sprängämnen och deltagande i det väpnade palestinska motståndet. Han dömdes till livstids fängelse. 2012 fastställdes strafftiden till 35 år. Liksom andra palestinska fångar från det ockuperade Palestina 1948 drabbas han av den nya sionistiska lagen som gör palestinska fångar statslösa efter frigivning.
Han har upprepade gånger flyttats mellan olika fängelser och utsatts för olika typer av kränkningar av ockupationsfängelsernas administration. Liksom hans medfångar i det ockuperade Palestina 1948 vägrade ockupationen att inkludera honom i fångutbytena, såsom Wafaa al-Ahrar-utbytet, och hävdade att hans fängelsevistelse är en ”intern israelisk” angelägenhet.
Under de långa åren i fångenskap har Bashir förlorat alla sina tänder och kan bara äta med stora svårigheter.
När Al-Khatib greps var hans fem barn i tidig ålder. De har vuxit upp och gift sig medan han fortfarande sitter bakom galler. Han fick besök av sina barnbarn först efter en långvarig rättslig strid; de nekades med motiveringen att de inte var ”släktingar av första graden”.
Inledning av den internationella kampanjen för befrielsen av de palestinska martyrernas kvarlevor som hålls i den sionistiska ockupationens bårhus och ”nummerkyrkogårdar”
Aktionsupprop från 11 till 18 mars 2023
”Vi kommer inte att överge den sista plikt vi är skyldiga våra söner, att begrava dem med värdighet.” – Azhar Abu Srour, mor till martyren Abd al-Hamid Abu Srour – fängslad i ockupationens bårhus sedan 2016.
Var med mellan 11 och 18 mars och kräv att kvarlevorna av de palestinska martyrer som hålls kvar i den sionistiska ockupationens bårhus och ”nummerkyrkogårdar” släpps fria. Denna aktionsvecka bekämpar den offentliga palestinska, arabiska och internationella tystnaden och försummelsen av denna kritiska fråga och internationaliserar kampen för dessa fängslade martyrers frihet och stopp för den kollektiva bestraffningen av palestinska familjer och samhällen.
Det finns 256 palestinska martyrer vars kroppar dokumenterat hålls på ”nummerkyrkogårdarna” där palestinier begravs med nummer i stället för med sina namn medan ytterligare 130 palestinska martyrers kroppar hålls i ockupationens bårhus.
Dessa martyrer gav sina liv i den palestinska motståndsrörelsen och deras kroppar förblir fängslade även efter deras död. Ett antal av martyrerna fängslades före sin död och denna kamp förblir en integrerad del av de palestinska fångarnas rörelse.
Vi utlyser inledningen av en fortgående, öppen internationell kampanj för befrielsen av de palestinska martyrernas kvarlevor som fortfarande hålls fängslade av den sionistiska ockupationen. 11 till och med 18 mars 2023 är dagar av handling och kamp för att återfå de palestinska martyrernas kvarlevor. Eftersom 18 mars också är en internationell dag för fångar, vill vi också betona att våra martyrer i bårhusen och på ”nummerkyrkogårdarna” också det sionistiska projektets fångar.
Ockupationen bedriver en fascistisk politik i sin behandling av de palestinska och arabiska martyrerna. Genom att vägra deras familjer möjligheten att begrava sina nära och kära använder ockupationen martyrernas kvarlevor som ett redskap för psykologisk tortyr av deras familjer genom att hålla dem fängslade i åratal och använda dem förhandlingskort med det palestinska motståndet.
Det palestinska folket har klargjort att denna barbariska politik aldrig kommer att ”avskräcka” palestinska ungdomar från att delta i motståndet. Dessa martyrer förblir ockupationens fångar även efter sin död och deras familjer och det palestinska folket som helhet har all rätt att befria, hedra och begrava dem under ceremonier som är värdiga de uppoffringar de gjort för Palestinas sak, för återvändo och befrielse.
Bårhusen
Efter att ockupationsstyrkorna kidnappat palestinska kämpars kroppar eller dödat palestinier på gatorna och på fälten, eller efter att en fånge dött på grund av medicinsk försummelse eller tortyr, förflyttar ockupationen martyrens kropp till ett bårhus tills beslut fattats om vad som ska hända med deras kvarlevor, vilket kan ta flera år.
Ockupationen använder denna typ av frihetsberövande som en mekanism för kollektiv bestraffning av palestinska familjer, för att sätta press på dem och göra deras dagliga liv ännu mer smärtsamt. Denna politik mot martyrernas kvarlevorna i förvar kombineras med rivningar av bostäder, med att martyrnernas släktingar görs till mål för gripanden och förföljelser, tvingar dessa familjer att lämna sina hem och bostäder och skärper säkerhetskontrollen och övervakningen av familjerna.
Ockupationen använder också martyrernas kroppar som gisslan och som förhandlingskort för eventuella fångutbytesöverenskommelser med de palestinska motståndsstyrkorna, en officiell politik som bekräftades av Israels högsta domstol 9 september 2019.
Ockupationsmyndigheterna bedriver också en politik av att avstå från att utfärda dödsattester för martyrerna, vilket begränsar deras familjers liv och hindrar dem från att vidta rättsliga åtgärder i fråga om martyren. I många fall avstår ockupationen från att göra några tillkännagivanden efter sammandrabbningar med kämpar eller kidnappningar av dem eller deras kroppar, så vissa föräldrar har fortfarande hopp om att deras barn ska återvända eller åtminstone överleva, särskilt de som inte hade några foton eller videor som bevisar deras barns martyrskap.
Politiken att undanhålla martyrernas kvarlevor har gamla anor i ockupationen och blev särskilt framträdande efter 1967. Även om denna politik tillfälligt upphävdes 2008 fortsätter många martyrer från tiden före denna epok att hållas kvar på ”nummerkyrkogårdarna”. Sedan 2015 har den sionistiska enheten återgått till att hålla kvarlevorna av palestinska martyrer i bårhus som en del av en systematisk politik för kollektiv bestraffning. Palestinska familjer till martyrerna ifrågasätter hur deras älskades kroppar behandlas, särskilt med tanke på de dokumenterade bevisen för att palestinska martyrers organ plundrats under 1990-talet vid Israels nationella rättsmedicinska centrum.
Från 2015 fram till i dag finns det cirka 120 martyrers kvarlevor som ockupationen felaktigt har kvarhållit i sina bårhus. Ibland placeras mer än en kropp i samma kammare och de förvaras vid en mycket låg temperatur som fryser kroppen och kan också deformera eller skada den.
Efter att ha hållit kvar martyrens kropp i flera år kan de sionistiska domstolarna besluta att överföra kvarlevorna till de så kallade ”nummerkyrkogårdarna” utan att meddela deras familjer eller advokater. Detta är en särskilt förödande mardröm för familjerna eftersom det ökar svårigheten att återfå sina älskades kvarlevor.
Nummerkyrkogårdar
Begreppet ”nummerkyrkogårdar” används för hemliga begravningar omgivna av stenar, utan gravstenar, där en metallplatta med ett särskilt nummer placerats ovanpå graven. Dessa kallas ”nummerkyrkogårdar” eftersom de använder nummer i stället för martyrernas namn och varje nummer har en särskild akt med uppgifter om martyren som hålls av israeliska institutioner.
Ockupationsmyndigheterna bedriver en politik av medvetet misskötsel av martyrernas kvarlevor. De förvarar eller tillhandahåller inte tillräcklig information om kvarlevorna och påstår ibland att de inte har någon information alls. Vid andra tillfällen registrerar de inte var martyrens kropp begravdes. Inga DNA-prov sparas för att identifiera martyrerna. Detta är utöver all annan politik som syftar till att avsiktligt skada martyrernas familj och det palestinska folket som helhet.
Nummerkyrkogårdarna står under det israeliska krigsministeriets beskydd – detta innebär att de är ”stängda militära zoner” som det är förbjudet att närma sig eller fotografera. Ockupationen kallar dem för ”den fallna fiendens kyrkogårdar”, och martyrernas familjer, media och företrädare för internationella människorättsorganisationer eller humanitära organisationer är förbjudna att besöka dem.
De numrerade kyrkogårdarna är spridda över fyra platser, utöver de bårhus på sjukhus, militärläger och fängelser under ockupationsarmén där martyrers kroppar hålls. Bland de kroppar som hålls av ockupationsmakten finns hundratals palestinier och araber som gjorts till martyrer under den nnationella befrielsekampens olika historiska skeden, förutom fångar som dödats under tortyr eller som dött på grund av medicinsk försummelse och vanvård.
Enligt människorättsinstitutioner har politiken att hålla palestinska martyrers kroppar på ”nummerkyrkogårdarna” använts sedan ockupationen av Palestina 1948 och har trappats upp avsevärt sedan den palestinska väpnade revolutionens utveckling efter 4 juni 1967. Det finns ingen utomstående granskning som gör det möjligt för dessa institutioner att bekräfta det fullständiga antalet och placeringen av ”nummerkyrkogårdarna” eller kontrollera antalet och identiteten på de palestinier som begravts där. Faktum är att en del av kvarlevorna kan ha gått förlorade på grund av jorderosion och väderlek, enligt sionistiska medierapporter.
Ockupationen är angelägen om att lyfta fram sina egna barbariska metoder för hanteringen av martyrernas kvarlevor eftersom dessa metoder är avsedda som metoder för ”avskräckning”, kollektiv bestraffning och statsterror mot det palestinska folket som helhet. I olika fall har kroppar begravts i sand eller lera i en plastpåse utan cement eller annan isolering. Ibland har flera martyrer begravts i en och samma grav. Efter en rad rättsliga strider frigav ockupationen dussintals kroppar 2012, men vägrade att frige resten som än i dag ligger kvar på ”nummerkyrkogårdarna”.
Vi förkastar Palestinska myndighetens roll och förhållningssätt till martyrernas kvarlevor; myndigheten fortsätter att delta i en ”säkerhetssamordning” som har lett till att palestinska motståndskämpar har fängslats och blivit martyrer samtidigt som den i stort sett har övergivit frågan om att återta martyrernas kvarlevor.
Det är avgörande att vi agerar på internationell nivå för att popularisera denna kampanj. Vi uppmanar motståndsorganisationer, palestinska och arabiska nätverk, solidaritetsgrupper som stöder fångarnas kamp och bojkottkampanjer runt om i världen att ansluta sig till oss i denna internationella kampanj för att återfå och befria de palestinska martyrernas kvarlevor. Denna kampanj syftar till att utöka stödet och solidariteten för palestinska fångar och martyrer över hela världen, för deras befrielse och Palestinas befrielse från floden till havet.
Ordna ett arrangemang: Du kan anordna informationsmontrar och demonstrationer, förbereda seminarier, dela ut flygblad och hänga upp affischer och skicka dina aktiviteter till samidoun@samidoun.net eller till våra Facebook-, Twitter– eller Instagramsidor.
Dessa brott måste avslöjas. Det är dags att tina upp och värma hjärtat på martyrernas mödrar och fäder. Gör slut på fängelse och apartheid i döden!
Med lojalitet till våra fångar och martyrer,
Internationella kampanjen för befrielsen av de palestinska martyrernas kvarlevor i den sionistiska ockupationens bårhus och ”nummerkyrkogårdar”
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net. Läs första artikeln här för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund.
Den palestinske fången Ibrahim Abdel-Razzaq Ahmad Bayadseh, 62 år gammal, kommer från Baqa’s al-Gharbiyeh i det ockuperade Palestina 1948.
När han arresterades mars 1986 anklagades Bayadseh för att ha tillhört Folkfronten för Palestinas befrielse, för att ha innehaft vapen och sprängämnen och för att ha deltagit i palestinska väpnade motståndsaktioner tillsammans med en grupp som även omfattade Walid Daqqa och Ibrahim och Rushdi Abu Mokh.
Han har suttit 37 år bakom galler och hoppet om frihet hänger över varje plats som omger honom och hans familj. Han dömdes till livstids fängelse, vilket senare fastställdes till 45 år.
Ibrahim Bayadseh är en av de 30 veteranfångar som arresterades före Osloavtalet. De sionistiska myndigheterna vägrade att släppa dem i samband med något tidigare fångutbyte eller avtal, trots omfattande krav. Som palestinsk fånge från det ockuperade Palestina ’48 stämplades han som en ”intern israelisk angelägenhet”.
Under sina decennier bakom ockupationsgaller har Ibrahim lidit av flera sjukdomar, bland annat tandvärk, migrän och högt blodtryck, och han är en frekvent besökare på fängelsekliniken och har blivit bekant med personalen där. Hans smärtor har alltid oroat hans kamrater i fångenskap.
När Ibrahim minns sin svåraste situationen i fängelset minns han sin åldrande mor Umm Muhammeds död. Umm Muhammad Bayadseh var känd bland alla institutioner som arbetade för fångarnas befrielse och bland hans fängslade kamraters familjer. Hon tillbringade sitt livs tre sista decennierna med att resa mellan ockupationsfängelserna och domstolarna och att följa sin tillfångatagne son. Trots de svåra omständigheterna förblev hon orubblig och engagerad i arbetet för att befria Ibrahim och alla palestinska fångar.
Den palestinska fången Ahmad Ali Hussein Abu Jaber, 62 år, från Kafr Qassem i det ockuperade Palestina 48 har suttit fängslad sedan den 8 juli 1986 och är dömd till livstids fängelse. Han har tillbringat 37 år i ockupationsfängelserna. Han är en av de veteranfångar som arresterades före Osloavtalet 1993 och vars frigivning utlovades i ett avtal som sedan ensidigt upphävdes av den israeliska ockupationen. Abu Jaber är en av ledarna för fångrörelsen i ockupationens fängelser. Ockupationens militärdomstol dömde honom till livstids fängelse plus tio år efter att ha anklagat honom för att ha dödat en israelisk soldat och en agent för ockupationen. Han är gift och har tre barn, två söner och en dotter, varav den yngsta var en månad gammal när han greps. Abu Jaber har gjort många litterära insatser genom att skriva poesi, berättelser och artiklar. För flera år sedan vägrade ockupationsmyndigheterna att fastställa en tidsgräns för Abu Jabers livstidsstraff, till skillnad från andra palestinier från det ockuperade Palestina ’48, eftersom han hade ställts inför rätta vid militärdomstolen i Nablus. Samtidigt har han uteslutits från alla fångutbyten och avtal mellan ockupationen och det palestinska motståndet.
Fången Samir Ibrahim Mahmoud Abu Nima, 62 år gammal, från stadsdelen Sheikh Jarrah i den ockuperade staden Jerusalem. Ockupationen arresterade Abu Nima 20 oktober 1986 och höll honom i förhör i nästan två månader innan han dömdes till livstids fängelse och fördes till Ramonfängelset. Han var en hängiven kämpe i det palestinska motståndet och var inblandad i ett antal väpnade motståndsoperationer mot israeliska ockupationssoldater.
Han har lidit av nacksmärta och smärta i ryggmärgsnerverna sedan tortyren under förhören för många år sedan. Skärsåren vid nackens bas påverkar hans leder och orsakar honom svåra smärtor. Han har också svåra smärtor i fötterna och kan inte stå under längre perioder. Han har genomgått över sex operationer under sin tid i fängelse och väntar fortfarande på vård för andra allvarliga medicinska problem. Han har vid upprepade tillfällen förflyttats mellan flera fängelser och häkten, bland annat till förhörscentret al-Mascobiyeh, fängelsekliniken i Ramle och fängelserna i Ramon, Shatta och Ashkelon, där han för närvarande sitter fängslad.
Abu Nima är en av 13 långvariga, erfarna fångar i Jerusalem vars namn konsekvent har uteslutits av ockupationen från fångutbyten med motståndsrörelsen och andra överenskommelser om frigivning av fångar. Hans mor dog medan hon fortfarande väntade på att hennes son skulle befrias.
”Fångarnas dekaner” är ett begrepp som det palestinska folket använder för dem som den sionistiska ockupationen har hållit fängslade i mer än 20 år i streck. Under årens lopp har många palestinska fångar befriats genom uppgörelser om fångutbyte eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som frigavs 1995 efter Osloavtalen och uppgörelsen om fångutbyte som Hizbollah tvingade fram 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som Palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt Osloavtalets villkor och dess följdsatser.
Det finns dock många fångar som har spelat ledande roller i det palestinska motståndet och revolutionen, särskilt fångar från de territorier som ockuperades 1948, som ockupationen vägrar att inkludera i dessa överenskommelser av ”säkerhetsskäl” eller under förevändning att fången har ”israelisk” nationalitet, vilket förgäves försöker separera vårt palestinska folk i de ockuperade områdena 1948 från resten av det palestinska folket.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network inleder därför en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net.
Mohammad Ahmad al-Tus (65 år) – från al-Khalil
Mohammad Ahmad al-Tus är den palestinska fånge som suttit längst i fängelse och är en av fångrörelsens dekaner som suttit fängslad sedan före Osloavtalet. Ockupationsstyrkor grep honom 6 oktober 1985 i ett bakhåll där alla hans kamrater blev martyrer medan Mohammad skadades allvarligt. Han anklagades för att ha tillhört Fatahrörelsen och för att ha gjort motstånd mot ockupationen inom ramen för en militär kommandogrupp och dömdes till flera livstidsstraff. Han har nu suttit fängslad i 39 år. Mohammad sitter för närvarande i Ramonfängelset och lider av allvarliga hälsoproblem, framför allt en cysta i njurarna, kroniska magproblem och förlust av halva synen på hans högra öga på grund av avsiktlig medicinsk försummelse.
Ibrahim Nayef Hamdan Abu Mokh (63 år) – från Baqa’a Al-Gharbiya i det ockuperade Palestina 1948
Ibrahim Abu Mokh sitter fängslad i Negevöknen. Han greps av ockupationsstyrkor 24 mars 1986 på grund av anklagelser om att ha tillfångatagit och dödat en ockupationssoldat i den ockuperade staden Umm Khaled i början av 1985, efter att ha fått militär utbildning i PFLP-baser i Syrien, tillsammans med sina kamrater Rushdi Abu Mokh, Ibrahim Bayadseh och Walid Daqqa. Han dömdes till livstids fängelse, men straffet fastställdes sedan till 40 år, varav han nu har avlagt 38 år. Abu Mokh lider av leukemi som förvärrades allvarligt till följd av ”den långsamma dödens politik” – avsiktlig medicinsk försummelse – och fängelseadministrationens förakt för hans liv.
Walid Daqqa (61 år) – från Baqa’a Al-Gharbiya i det ockuperade Palestina 1948
Walid Daqqa är känd som en av den palestinska fångrörelsens mest framstående tänkare och intellektuella. Han greps av ockupationsstyrkor 25 mars 1986, anklagad för att ha bildat en kommandocell och för att ha kidnappat och dödat en sionistisk soldat. Han dömdes först till döden, men senare omvandlades straffet till 37 års fängelse. Ockupationen lade till två år till hans straff 2018, vilket gav honom 39 år, för att ha smugglat mobiltelefoner in i fängelset.
Han föddes 1961 i Baqa’ al-Gharbiyya i det ockuperade Palestina 48. Han har suttit fängslad sedan 25 mars 1986 tillsammans med Ibrahim Abu Mokh, Rushdi Abu Mokh och Ibrahim Bayadseh för att ha bildat en militärcell inom Folkfronten för Palestinas befrielse som deltog i en palestinsk motståndsoperation 1985 där en ockupationssoldat tillfångatogs och dödades.
Väl bakom lås och bom har han tagit en magisterexamen i statsvetenskap och skrivit flera böcker inom politisk teori och skönlitteratur, inklusive barnlitteratur. Vid flera tillfällen har han utsatts för hårda repressalier, inklusive isoleringscell, särskilt riktade mot hans konstnärliga arbete. Daqqa sattes till exempel i isoleringscell när han publicerade en ny barnbok, ”Oljans hemlighet”, och ett lanseringsevenemang för boken i staden Majd al-Kurum stängdes av den högerextrema israeliska ministern Aryeh Deri. I förordet till boken skrev Daqqa: ”Jag skriver tills jag blir befriad från fängelset, med hopp om att fängelset ska befrias från mig”. Detta följde på att en palestinsk teater i Haifa, som visade en pjäs baserad på hans verk ”Parallell tid”, fick sitt stöd indraget.
I boken berättar Daqqa en fantasifull historia om ett barn som föds genom smugglad sperma, där palestinska fångar smugglar sperma till sina fruar så att de kan få barn bakom galler. År 1999 gifte sig Daqqa med Sana’ Salameh, trots att han satt bakom galler, och 2020 födde Sana’ deras dotter Milad, som blev till med hjälp av Daqqas smugglade sperma.
Daqqa sitter i Ashkelonfängelset och har under de senaste åren utsatts för allvarlig medicinsk försummelse, med total likgiltighet för hans liv och utan att låta specialistläkare undersöka honom. December 2022 avslöjades det att han har myelofibros, en sällsynt form av cancer, efter att först ha fått diagnosen leukemi. Han fortsätter att kämpa för att få den behandling han behöver.
Överallt i Frankrikes städer och byar har massmobiliseringar, endagsgeneralstrejker och pågående fackliga aktioner mobiliserat tiotusentals och hundratusentals människor att gå ut på gatorna för att försvara arbetarrättigheter mot ”pensionsreformplanen” som syftar till att höja pensionsåldern från 62 till 64 år och öka antalet år som en person måste arbeta för att få full pension. De föreslagna åtgärderna förkastas av 93 procent av de arbetande i Frankrike.
Fackföreningsrörelsen har klargjort att den inte kommer att tillåta att den franska kapitalismens och imperialismens kris löses på de arbetande människornas bekostnad. Eftersom tre masstrejker har gått ut på gatorna sedan den 19 januari 2023 har dessa mobiliseringar inte helt och hållet begränsats till inhemska angelägenheter. Antiimperialistiska organisatörer, inklusive kampanjer för Palestinas befrielse, har varit involverade och närvarande i strejkerna över hela Frankrike.
Collectif Palestine Vaincra, en medlemsorganisation i Samidoun-nätverket, har varit med och stöttat alla tre strejkdagarna, och under hela denna tid har även fackföreningsmedlemmar, ungdomar och fackliga organisatörer klargjort att de erkänner att Palestina är en facklig och social rättvisefråga.
🇵🇸 En passant devant le stand du Collectif Palestine Vaincra durant la #manif7fevrier à Toulouse, des centaines de jeunes réunis dans un cortège inter-facs et inter-lycées scandent leur soutien au peuple palestinien ! pic.twitter.com/kuIaA1vlt6
7 februari uttryckte hundratals studenter som marscherade i ungdoms- och studentmarschen som en del av dagens generalstrejken i Toulouse, som samlade nästan 80 000 människor på gatorna, sitt stöd för Palestina när de passerade Collectif Palestine Vaincras monter, som delade ut tusentals flygblad som fördömde Frankrikes delaktighet i den israeliska ockupationen.
I Tarbes anslöt sig Collectif 65 pour la libération de Georges Abdallah till demonstrationerna och krävde frihet åt Palestina och av Georges Abdallah, den libanesiske kommunistiske kämpen för Palestina som suttit fängslad i Frankrike i över 38 år.
🚨 Dans la #manif7fevrier à Tarbes, le Collectif 65 pour la libération de Georges Abdallah se mobilise pour exiger la libération immédiate du militant communiste libanais emprisonné en France depuis 1984.#FreeGeorgesAbdallahpic.twitter.com/txuS2jyzXX
Många deltagare i Toulouse uttryckte också stöd för Georges Abdallahs omedelbara frigivning och deltog i en solidaritetsfotokampanj för den längst fängslade politiska fången i Europa.
🤝 En solidarité avec les grévistes qui se mobilisent contre la réforme des retraites, Vacarme(s) Films met à disposition @Fedayinlefilm pour ceux qui veulent organiser des projections au profit des caisses de grève.
— Fedayin, le combat de Georges Abdallah (@Fedayinlefilm) February 6, 2023
Solidaritetsinitiativ för Palestina fanns också i Lyon, Bordeaux, Paris, Grenoble, Clermont-Ferrand, Annecy, Marseille och Rennes. Detta byggde på mobiliseringen 31 januari som drog ut 80 000 personer på gatorna bara i Toulouse och som rymde ett brett stöd för Palestina från arbetare och ungdomar som besökte Collectif Palestine Vaincras monter.
Förutom att hissa flaggor och banderoller för Palestina och Georges Abdallah belyste aktivisterna också de franska företagens roll i inblandningen i den israeliska ockupationen, inklusive Carrefourkoncernens senaste expansion i det ockuperade Palestina, särskilt i flera illegala bosättningar på den palestinska Västbanken.
Varför lyfter vi Palestina i kampen för att skydda pensionerna? Att kämpa för social rättvisa innebär att stödja det palestinska folket!
I Palestina fortsätter den israeliska kolonisationen med ständigt ökande våld. Israels nyvalda högerextrema regering har klargjort sina avsikter att ytterligare intensifiera den politik av etnisk rensning som inleddes för 75 år sedan med Nakba. Den har också förklarat sitt mål att intensifiera förtrycket mot varje form av palestinskt motstånd mot ockupationen. Budskapet är tydligt.
Det är också uppenbart att den franska regeringen är delaktig i situationen i Palestina. Men låt oss inte glömma arbetsgivarnas och företagens allt viktigare roll i stödet till kolonialismen!
Carrefour-koncernen har till exempel beslutat att etablera sig i bosättningar på Västbanken och den franska vapenhandlaren Thalès samarbetar med det israeliska företaget Elbit Systems i produktionen av krigsvapen (bland annat drönare). Vi bör också nämna företagen Veolia och Alstom som aktivt har deltagit i utvecklingen av tunnelbanelinjer till bosättningarna runt Jerusalem.
Den franska regeringen och de franska arbetsgivarna försvarar sina intressen här genom att angripa sociala framgångar och där, i Palestina, genom att trampa på det palestinska folkets legitima kamp mot ockupationen! Att vinna kampen om pensionerna är ett viktigt slag mot denna medbrottslighet!
Att bekämpa regeringen och arbetsgivarna här innebär också att fördöma den franska regeringens villkorslösa stöd till israelisk apartheid och dess privilegierade diplomatiska, politiska och ekonomiska förbindelser. Det innebär också att fördöma de ständiga brotten mot det palestinska folket!
Solidaritet är ömsesidigt stöd i den gemensamma kampen! Låt oss utveckla den antiimperialistiska och antikolonialistiska kampen överallt!
Onsdag 18 januari gjorde Samidoun Göteborg en aktion tillsammans med Rojavakommittéerna, Allt åt alla Göteborg och enskilda aktivister mot den imperialistiska terrorlistningen av Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, som Ahmad Sa’adat är generalsekreterare för, och den kurdiska befrielsorganisationen PKK under parollen ”PFLP – PKK: Terrorlistor är hittepå!”. På Instagram plockades vårt inlägg om aktionen bort några timmar efter publicering.
Aktionsveckan är över, men det är inte för sent att ansluta sig till kampen för Ahmad Sa’adats och alla palestinska fångars frihet, mot ockupation, apartheid och kolonisering, mot imperialism, kolonialism och reaktion, för befrielse, återvändo och revolution i Palestina från floden till havet!
”Den palestinska kampen för nationell frigörelse är en del av den internationella rörelsen för nationell frigörelse, internationell rasrelaterad och ekonomisk rättvisa och ett slut på ockupation, kolonialism och imperialism.” – Ahmad Sa’adat
I samband att vi uppmärksammar 14-årsdagen av den israeliska domen mot den palestinska nationella befrielseledaren och internationella vänsterledaren Ahmad Sa’adat och 14-årsdagen av det brutala israeliska angreppet på Gaza under namnet ”Operation Cast Lead” uppmanar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network alla som står upp för Palestina och rättvisa för det palestinska folket att ansluta sig till oss mellan 14 och 24 januari 2023 i en aktionsvecka för att frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar.
Ahmad Sa’adat, hans kamrater och deras palestinska medfångar är motståndsledare, i frontlinjen för rättvisa och befrielse, som uthärdar hungerstrejker och kämpar obevekligt med en obrytbar vilja mot frihet.
Ahmad Sa’adat är den fängslade generalsekreteraren för Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en ledare för den palestinska nationella befrielserörelsen och en symbol för den internationella vänstern och de revolutionära rörelserna. Han dömdes till 30 år i israeliskt fängelse den 25 december 2008 efter att ha blivit våldsamt bortförd från den palestinska myndighetens Jerichofängelse 2006, anklagad för att leda en förbjuden organisation och för ”uppvigling”. PFLP, liksom alla palestinska politiska partier och motståndsorganisationer, betecknas som en ”förbjuden organisation” av de israeliska ockupationsmyndigheterna.
Sa’adat är en ledare för den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen och en palestinsk, arabisk och internationell symbol för motstånd mot kapitalism, rasism, apartheid och kolonisering. Han är måltavla för sin politiska roll och sin tydliga vision och kan inte tystas trots det förtryck som han och 4 750 andra palestinska politiska fångar utsätts för.
När vi organiserar denna aktionsvecka står den palestinska fångrörelsen inför flera prioriteringar: Att utmana medicinsk försummelse, som ledde till att den mångåriga palestinska motståndsledaren Nasser Abu Hmaid dog i december och som den palestinska tänkaren Walid Daqqa nu kämpar mot. Att bekämpa tvångsdeporteringar, särskilt efter tvångsutvisningen av den palestinska advokaten Salah Hamouri, som nu har utvisats till Frankrike, och bortrövandet av hans identitet som jerusalemit. Att bekämpa administrativt förvar, godtyckligt frihetsberövande utan åtal eller rättegång som 820 palestinska fångar – av totalt 4 750 – för närvarande hålls fängslade under. Att befria martyrernas kroppar, däribland Abu Hmeid och ytterligare 11 palestinier vars kroppar fortfarande är fängslade även efter deras död, vilket är en form av kollektiv bestraffning och tortyr som drabbar deras familjer. Allt detta är avgörande för den pågående kampen för att befria alla palestinska fångar och hela Palestina, från floden till havet.
15 januari 2023 kommer vi att uppmärksamma att det är 21 år sedan Sa’adat greps av Palestinska myndigheten inom ramen för ”säkerhetssamarbetet” med den israeliska ockupationen, en praxis som fortsätter än i dag, trots ett brett palestinskt fördömande. Palestinska myndigheten kidnappade Sa’adat och hans kamrater under falska förespeglingar och fängslade dem i fyra år innan fängelset attackerades av den israeliska ockupationen. Detta är bara en förödande konsekvens för palestinier av Madrid-Oslo-vägen och upprättandet av Palestinska myndigheten som del av den så kallade ”fredsprocessen”, i själva verket ett projekt för Palestinas likvidering.
I dag fortsätter palestinska motståndskämpar att förföljas av Palestinska myndigheten, som verkar som agent för den israeliska ockupationen, fängslas i Palestinska myndighetens fängelser i ”svängdörr” med den israeliska ockupationen och utsätts för tortyr som liknar tortyren från ockupationens förhörsledare.
Sa’adats fall representerar de israeliska fängelsestraffens koloniala karaktär som syftar till att angripa det palestinska folkets legitima ledarskap. Hans bojkott av de sionistiska militärdomstolarna återspeglar hans principiella engagemang för att förkasta kolonisation i alla former. Hans fall återspeglar också den roll som imperialistiska makter som Förenta staterna, Storbritannien och Kanada spelar, och den roll Palestinska myndigheten och dess regim av ”säkerhetssamordning” spelar i förtrycket av det palestinska folket och det palestinska motståndet.
Medan Sa’adat och hans kamrater hölls fängslade i den palestinska myndighetens Jerichofängelse hölls de under amerikanska, brittiska, kanadensiska och andra internationella vakter. Några av de brittiska vakterna hade tidigare bevakat irländska republikanska fångar i det ockuperade Nordirland. Efter en våldsam israelisk attack 2006 som syftade till att hindra nya palestinska ledare från att befria fångarna avtjänar Ahmad Sa’adat och hans kamrater nu långa straff i israeliska fängelser.
USA:s, Kanadas och Storbritanniens direkta inblandning i hans fångenskap visar varför internationella åtgärder i detta fall är så nödvändiga. Dessa imperialistiska länders, EU:s, Australiens och andras stöd till det israeliska kolonialprojektet fortsätter att upprätthålla dess straffrihet när det genomför konfiskeringar av mark, rivningar av bostäder, massfängslanden, utomrättsliga avrättningar, etnisk rensning av Jerusalem, belägringen av Gaza och ytterligare människorätts- och krigsförbrytelser.
Vi noterar också att fångar från den palestinska befrielserörelsen fortsätter att hållas i internationella fängelser, särskilt Georges Ibrahim Abdallah, som suttit fängslad i Frankrike i 38 år trots att han varit berättigad till frigivning sedan 1999, och Ghassan Elashi, Shukri Abu Baker och Mufid Abdulqader från ”the Holy Land Five”, som suttit fängslade i USA sedan 2008 på grund av sitt välgörenhetsarbete för palestinier, och vi ansluter oss till kravet på deras frigivning.
Liksom Sa’adat förföljdes av den israeliska ockupationen för att han ledde en ”olaglig organisation”, är PFLP och andra palestinska motståndsgrupper listade i USA, Europa, Kanada och på andra platser på så kallade ”terroristlistor”. Dessa beteckningar används för att kriminalisera motstånd, på samma sätt som de palestinska fångarna kriminaliseras. Nu försöker den israeliska ockupationen använda terrorbeteckningar för att undertrycka organisering och aktivism från gräsrotsorganisationer och grupper i det civila samhället samt motståndsorganisationer. Att stämpla organisationer och individer som ”terrorister” används som ett kolonialt vapen mot motståndsrörelser, och vi vidhåller: Motstånd är en rättighet!
14-24 januari 2023 bjuder vi in dig till vårt kollektiva krav på frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, med aktioner och global solidaritet för att trappa upp bojkotten av Israel, stoppa allt bistånd och stöd till Israel, organisering för rättvisa i Palestina och motstånd mot imperialism och kolonialism.
1. Organisera evenemang, aktioner och protester för att kräva frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar! Protestera på offentliga torg och andra öppna gemenskapsutrymmen. Observera att dessa datum också är årsdagen för Israels blodiga attack ”Cast Lead” mot Gaza 2008-2009 – vi uppmanar dig att inkludera båda i ditt arrangemang. Skicka ett e-postmeddelande till oss på samidoun@samidoun.net för att informera oss om dina evenemang eller aktioner.
2. Uppmärksamma de centrala teman för årets kampanj: Deportation, medicinsk försummelse, administrativt förvar och martyrernas fängslande. Sprid information på dina sociala mediesidor och diskutera frågorna på offentliga arrangemang och manifestationer.
3. Gå med i kampanjen i sociala medier. Lägg upp ett foto eller en video med ett budskap som kräver frihet åt Ahmad Sa’adat och hans palestinska medfångar med hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Du kan använda affischerna nedan. Skicka oss ditt foto genom att skicka ett e-postmeddelande till samidoun@samidoun.neteller kontakta oss på Facebook,TwitterellerInstagram.
4. Inkludera Ahmad Sa’adat och de palestinska fångarna i dina arrangemang för solidaritet med Palestina, antirasism, antiimperialism och social rättvisa. Ta med flygblad och affischer eller dela ett uttalande från Sa’adat som en del av ditt program. Låt oss veta vad du gör: Skicka ett e-postmeddelande till oss på samidoun@samidoun.net eller ett meddelande på Facebook, Twitter eller Instagram.
5. Bojkotta Israel! Ahmad Sa’adat säger: ”Jag uppmanar alla progressiva krafter för frihet och demokrati att ställa sig bakom vårt folks kamp genom alla former av bojkott: politisk, ekonomisk, akademisk och kulturell bojkott av ockupationsstaten och skapandet av en verklig ekonomisk kostnad för dess industrier för kolonisering och bosättning och upptrappning av de globala kampanjerna för bojkott av alla företag som stödjer och investerar i ockupationen militärt och ekonomiskt.” Köp inga israeliska varor och kampanja för att stoppa investeringar i företag som tjänar på ockupationen. Gå med i direkta aktioner för att utmana krigsprofitörer (som Palestine Actions kampanj mot Elbit Systems) och bojkotta medskyldiga företag som Puma och HP.
Frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, frihet för Palestina, från floden till havet!
Affischer och kampanjmaterial
Illustrationer och affischer är tillgängliga på flera olika språk (engelska, arabiska, franska, tyska nederländska, spanska, farsi, svenska, danska, italienska och portugisiska)! Se nedan. Om du har några egna behov eller önskemål, eller egna bidrag, kontakta oss på samidoun@samidoun.net.
3 oktober kommer den sionistiska krigsmaskinens förbrytare Yair Lapid att träffa Josep Borrell, EU:s utrikesrepresentant, i Bryssel för att förnya associeringsrådet EU-Israel.
Medan kolonisering och apartheid fortsätter i Palestina fortsätter EU att göra aktiva ansträngningar för att rentvå den sionistiska entitetens galjonsfigur, stärka sina handels- och vapenförbindelser och exploatera palestinska naturresurser till egen vinning.
Detta möte förtydligar att Europas ansvar för Palestina och de arabiska folken inte bara är ett historiskt kolonialt arv, utan ett aktivt, pågående och direkt engagemang som Europa fortfarande profiterar på än i dag.
Att bjuda in Lapid som hedersgäst och att fortsätta mötet bara några månader efter det senaste angreppet mot Gaza, mitt under pågående förbrytelser i Palestina och mot flyktingar runt om i världen, är en aggression mot det palestinska folket.
Yair Lapid är en av dem som är ansvariga för införandet av den olagliga blockaden av Gaza på land, till sjöss och i luften de senaste 15 åren. Redan som president var han ansvarig för intifadan i maj 2021 och aggressionen mot Gaza i augusti förra året.
Vi uppmanar till att inte bara ställa in mötet den 6 oktober, utan också att häva associeringsavtalet mellan EU och Israel, som bara kan förstås som ett avtal om utbyte av varor, resurser och förmåner på det palestinska folkets bekostnad.
Vi uppmanar individer och organisationer som är solidariska med det palestinska folkets kamp att ansluta sig till oss för att lyfta denna protest. EU fortsätter att befästa imperialismen, och folken fortsätter att stärka vår internationalistiska solidaritet.
