Följande är vår översättning av ett uttalande från politiske fången Georges Abdallah, som söndagen 24 oktober 2021 inledde sitt 38:e år på fängelse i Lannemezan, Frankrike. Uttalandet utfärdades inför solidaritetsdemonstrationen som anordnades utanför fängelset av Collectif Palestine Vaincra på lördagen, 23 oktober 2021, med över tusen deltagare från många håll i världen.

Kära kamrater, kära vänner,

Efter en månad av intensiv solidaritetsmobilisering i Frankrike, såväl som på andra håll i andra länder, är ni idag samlade framför dessa murar och rader av taggtråd. Som för ett år sedan, eller till och med ett decennium sedan för vissa av er, väcker er närvaro här fortfarande en hel del känslor och spänning. Ni förstår, kamrater och vänner, atmosfären på denna olycksbådande plats, fängelsets allomfattande atmosfär, förändras när ett sprudlande livligt eko slår mot den döda fängelsevardagens uttryckslösa flathet… Således upptäcker mina medfångar som genom ett trollslag, om så bara för en liten stund, skönheten och kraften i fundamentalt osjälviska mänskliga relationer och solidaritet trots så många år bakom lås och bom… Genom ett liv i kulturellt och känslomässigt elände, för vissa utan någon egentlig koppling till samhället i många år, går detta uppvaknande av entusiasm och mänsklighet inte obemärkt förbi; det märks i deras ögon och det märks i spontana och uppriktiga kommentarer, som tyvärr saknar framtidshopp…

Kamrater och vänner, ekot av era slagord, era sånger och allt annat, passerar över all taggtråd och alla vakttorn, det ekar i våra huvuden och för oss långt från denna olycksbådande plats.

Kära kamrater, kära vänner, att vid gryningen av detta 38:e år av fångenskap vet att ni är närvarande här i mångfalden av ert engagemang, bara några meter från min cell, fyller mig med styrka och är en svidande förnekelse för alla dem som hoppas på att er solidaritet utmattas. Det befäster framförallt min övertygelsen att förändringen i maktbalansen till förmån för de fängslade revolutionära hjältarna alltid är en funktion av den solidaritetsmobilisering som växer fram inom den antikapitalistiska/antiimperialistiska kampens område; så det kan sägas utan minsta tvekan: det mest betydande stöd som vi kan ge våra ansatta kamrater är omedelbart det verkliga engagemanget i den pågående kampen. Ni är såklart medvetna om att det alltid är på de politiska instansernas plan som den rättsliga ritualens plats och vikt avgörs när det kommer till de revolutionära hjältar som fängslats. Det är för övrigt därför det bara är genom att verka för solidaritet på denna terräng i klasskampen och i alla dess dimensioner som vårt stöd för våra kamrater i fängelset börjar väga tyngre än de eventuella hot som deras frigivning innebär. Det är också detta engagemang och denna stridbara solidaritetsmobilisering som gör att vi, trots så många år av fångenskap, fortfarande är kamrater samlade här, som resolut står med osviklig beslutsamhet inför detta 38:e år som redan lovar att bli fullt av likväl kamp som hopp.

Kamrater, i dessa tider av pandemi, av multidimensionell kris som skakar det världskapitalistiska systemets grundvalar, fortsätter de interimperialistiska motsättningarna att skärpas mer och mer. Den imperialistiska bourgeoisin har överallt viftat med nationalismens flagga på sistone. Kapitalisternas klassiska reflex i kristider för att bättre binda de folkliga massorna till ”sin” bourgeoisi och ”deras” stat. Som om frågan som arbetare och andra i otrygghet behöver en lösning på var frågan om ”nationens storhet”, och inte ett slut på kapitalismen och dess barbari. Och ändå är den döende kapitalismens kris i denna fas av avancerad förruttnelse redan här framför våra ögon på planetär nivå… hälsokris, ekologisk kris, ekonomisk och social kris sammanflätas och förstärker varandra allt mer och mer. Ur krisen finns det ingen väg ut inom kapitalismens ramar. Den globaliserade kapitalismen är dagens verkligt existerande kapitalism. Denna världs lidande kommer bara att få ett slut genom att kapitalismen besegras, inte genom historiska kompromisser och andra illusoriska försök att skydda vad som åstadkommits av en så kallad demokratisk kapitalism med ett mänskligt ansikte, utan snarare genom obeveklig kamp, klass mot klass. Idag lever vi alla under det globaliserade kapitalets hegemoni. Inget land kan helt undkomma denna hegemonis destruktiva mekanism. Det är denna ”globala kapitalism” det vill säga den verkligt existerande kapitalismen som är i kris. Och det är denna kapitalism som kommunister och alla revolutionära förkämpar kommer att behöva besegra för att övervinna barbariet. För mänsklighetens överlevnad, för vår planets överlevnad måste vi veta hur vi ska bli av med kapitalismen och dess barbari och det så snabbt som möjligt.

På sistone är det tydligt, kamrater, att i en tid då den franska imperialismens positioner i Afrika fortsätter att urholkas till förmån för andra makter (för övrigt inte bara Kina och/eller Ryssland utan även Tyskland, USA och Turkiet) befäster en fasciseringsprocess sig allt mer och mer i Frankrike. Detta är verkligen inte ett ämne vi kan uppehålla oss vid här, men faktum kvarstår att det finns anledning att vara djupt bekymrad.

Kamrater, för att komma framåt i byggandet av det rätta revolutionära alternativet är sammansmältningen av kamper bortom oumbärlig. Arbetares och andra förtryckas historiska block byggs upp och formas i kampens globala dynamik i alla dess komponenter. Det är endast genom denna globala dynamik som klasskampen frambringar den nuvarande rörelsens politiska potentialer och driver det arbetande proletariatet att tillägna sig sitt medvetna politiska uttryck. Genom att tillägna sig det politiska uttrycket för medvetenhet om sina klassintressen återupptäcker de proletära massorna sig själva som subjekt för sin historia och för historien som sådan.

Det är först i denna process av att agera tillsammans som de olika huvudpersonerna i den revolutionära kampen här och på andra håll i världen lyckas konstruera det lämpliga alternativet och sätta stopp för den döende kapitalismens plåga i dess fas av avancerad förruttnelse, nämligen plågan för den verkligt existerande kapitalismen.

Det är först i denna process av att agera tillsammans som den revolutionära kampen olika förkämpar här och på andra håll i världen kan lyckas konstruera det rätta alternativet och sätta stopp för den lidandet som orsakas av den döende kapitalismens i dess fas av avancerad förruttnelse, det vill säga lidandet orsakat av den verkligt existerande kapitalismen.

Som ni ses, kamrater, visar den arabiska bourgeoisins stora merpart nu ogenerat sin inrättning i fiendelägret. Detta saknar å ena sidan inte inverkan på de palestinska folkmassornas kamp, å andra sidan lyckas detta bekräfta den palestinska sakens särskild plats som en av den arabiska revolutionens främsta hävstänger. Fullt bevisligen behöver kampen bland revolutionens sociala block ta hänsyn till bourgeoisins förhalande och andra kompromisser för att kunna hantera alla ”likvidationistiska” förslag. Det palestinska motståndet har konfronterat och kommer att behöva konfrontera det ”reaktionära arabisk-sionistiska blocket” som leds av de imperialistiska makterna.

Palestina lär oss alla utomordentligt viktiga lektioner i osjälviskhet och mod. Mer än någonsin tar de palestinska folkmassorna, trots alla bourgeoisins förräderier, rollen som den sanna garant för försvaret av folkets intressen. Inför ockupationen och ockupantens barbari är solidaritet, fullständig solidaritet, det främsta legitima svaret som framför allt måste ges dem som med sitt blod möter ockupationens soldat. Förhållandena för internering i sionistiska fängelser blir värre för varje dag. Och som ni vet kamrater, för att möta det har internationell solidaritet visat sig bara ett oumbärligt vapen. Självfallet kan de palestinska folkmassorna och deras revolutionära förtrupper alltid räkna med er mobilisering och er aktiva solidaritet.

Må tusen solidaritetsinitiativ blomstra till förmån för Palestina och dess lovande motstånd!
Må tusen solidaritetsinitiativ blomstra till förmån för Palestinas blommor och lejonungar!
Solidaritet, all solidaritet med motståndskämpar i sionistiska fängelser och i isoleringsceller i Marocko, Turkiet, Grekland, Filippinerna och på andra håll i världen!
Solidaritet, all solidaritet med unga proletärer i arbetarkvarteren!
Solidaritet, all solidaritet med de kämpande proletärerna!
Solidaritet, all solidaritet med de jemenitiska folkmassorna!
Heder till martyrerna och till de kämpande folkmassorna!
Ner med imperialismen och dess sionistiska vakthundar och andra arabiska reaktionärer!
Kapitalism är inget annat än barbari, heder till alla dem som motsätter sig den i mångfalden av sina uttryck!
Tillsammans kamrater, och bara tillsammans kommer vi att vinna!

Till alla er kamrater och vänner, mina revolutionära hälsningar

Er kamrat Georges Abdallah

23 oktober 2021 kommer den nationella demonstrationen och massmötet återigen samlas utanför Lannemezans fängelse i Frankrike för att kräva frigivningen av Georges Ibrahim Abdallah, den längst hållna politiska fången i Europa. Under tiden inför demonstrationen – som markerar den 37 årsdagen av Abdallahs gripande – delta i och organisera aktiviteter för att föra vidare kravet på hans frihet! En aktivitet du kan genomföra, var som helst i världen, är att anordna en offentlig visning av den nya och hyllade filmen ”Fedayin”.

Georges Abdallah är en libanesisk kämpe för Palestina som har hållits fängslad sedan 1984, trots att han har haft rätt till frigivning sedan 1999, för sin roll i kampen för Palestinas – och Libanons – befrielse från sionistisk ockupation.

”Fedayin” är en ny film från franska Vacarme(s) Films som handlar om Georges’ liv i kamp. Dokumentären, som nyligen blev uppmärksammad för att ha hamnat bland Chicagos palestinska filmfestivals urval av filmer i år 2021, följer Georges Abdallahs liv som libanesisk arabisk kommunist och kämpe för Palestina och som en av Europas längst hållna politiska fångar. Den förflyttar sig från de palestinska flyktinglägren i Libanon där hans politiska medvetande formades till den internationella rörelsen som kräver hans frigivning från franska fängelser.

Filmen inkluderar ett antal intervjuer, inklusive med palestinske vänsterskribenten och aktivisten Khaled Barakat; Samidouns internationella samordnare Charlotte Kates; Samidouns samordnare i Europa Mohammed Khatib; före detta politiska fångarna Jean-Marc Rouillan och Bertrand Sassoye; advokaten Jean-Louis Chalanset; Georges Abdallahs bröder Robert och Maurice Abdallah; och förkämpen för Georges Abdallahs frigivning Suzanne Le Manceau, bland andra.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network manar enskilda och organisationer världen över till att anordna visningar av “Fedayin” de kommande månaderna och framåt. Filmen spelar en viktig roll i att uppmärksamma Georges Abdallahs fall till en internationell publik och att hjälpa till att riva ner de orättvisans murar som håller honom fängslad i Frankrike, långt från sitt hemland Libanon.

Filmen är tillgänglig med undertexter på franska, arabiska, engelska, tyska, italienska, katalanska och kastiliansk spanska.

Kolla in listan på visningar nedan och anordna din egen. Om du vill visa Fedayin i ditt område, maila oss på samidoun@samidoun.net eller kontakta filmskaparna på vacarmesfilms@gmail.com. Vi hjälper dig med att anordna filmvisningen, och filmskaparna är tillgängliga för att delta i ditt arrangemang personligen eller via videolänk.

Kommande visningar av Fedayin (kolla in filmskaparnas sida för ändringar och uppdateringar).

Paris, fredag 24 september 18:30

Mauléon-Licharre, fredag 24 september 20:30 (öppning 19:00)

Bryssel, måndag september 27 19:00

Charleroi, tisdag 28 september 18:00

Gémenos, lördag 2 oktober

Bayonne, måndag 4 oktober

Brest, onsdag 6 oktober

Strasbourg, måndag 11 oktober

Saint-Gaudens, tisdag 12 oktober

Guingamp, torsdag 14 oktober

Tarbes, torsdag 14 oktober

Aix-les-Bains, torsdag 14 oktober

Annecy, fredag 15 oktober

Albi, fredag 15 oktober

Chicago Palestine Film Festival, fredag 15-lördag 23 oktober

Nanterre, torsdag 21 oktober

Toulouse, torsdag 21 oktober

Rabastens, onsdag 3 november

Beirut, tisdag 9 november

Beirut, lördag 13 november

Paris, onsdag 17 november

Saint-Ouen, torsdag 18 november

Vitry-sur-Seine, fredag 19 november

Manchester, söndag 21 november

Carcassonne, måndag 29 november

Avignon, torsdag 2 december

Niort, lördag 11 december

Om du vill anordna en visning av filmen, tveka inte att kontakta vacarmesfilms@gmail.com.

Dokumentären har redan visats i Frankrike i bland annat Paris, Tremblay-en-France, Marseille, Port-de-Bouc, Aix-en-Provence, Tarbes, La Bâtie-Montsaléon, Foix, Entraigues-sur-la-Sorgue, Port Leucate, Avignon, Nantes och Bordeaux.

Den har också visats utanför Frankrike i Tunis, Tunisien; Neapel, Italien; Cluj-Napoca, Rumänien; New York City, USA; Genève, Neuchâtel och Zürich, Schweiz; Berga, Barcelona och Granollers, Katalonien, etc.

Idag, på Palestinska fångdagen, samlades vi i Samidoun Göteborg och kamrater i den göteborgska antiimperialistiska rörelsen på Brunnsparken för att säga: Frihet åt alla palestinska fångar! Frihet åt Georges Abdallah! Leve den palestinska befrielsekampen! Dessa ord är inte bara sanna och viktiga i dag, utan varje dag tills Palestina har befriats – från Jordanfloden till Medelhavet!

Läs mer om Palestinska fångdagen och tillhörande aktionsvecka.

Georges Abdallah är en libanesisk kommunist som heroiskt ägnat hela sitt liv åt frihet för de arabiska massorna i stort och den Palestinska nationen i synnerhet. Sedan 36 år tillbaka sitter han i franskt fängelse för sin politiska gärning. 2012 godkände fransk domstol att släppa Abdallah, men med uppmaning från USA stoppades domen från att genomföras på politiskt håll. Läs mer om Georges Abdallah och hans kamp i vårt uttalande till Internationella Aktionsveckan 2020.

Den Enade Kampanjen för Georges Abdallahs Befrielse organiserade en protest i Paris, Frankrike, lördag den 27 mars med kravet på frihet åt Abdallah, som suttit fången i franskt fängelse under 36 års tid. Demonstrationen kom en vecka efter att Georges Abdallah fick besök från den libanesiska ambassadören till Frankrike, som denna gång medföljdes av den libanesiska justitieministern.

Vid tillfället välkomnade den Enade Kampanjen detta möte men fördömde samtidigt tystnaden från de franska myndigheterna, samt underströk att Frankrike fortsätter hålla denna arabiska kämpe för Palestina fängslad inför sin 70e födelsedag.

Många kollektiv och kampanjer som arbetar för Abdallahs frigörelse klargjorde att franska myndigheter omedelbart måste underteckna ordern om deportationen som krävs för hans frigivning och återvändo till Libanon. Trots att fransk domstol godkände att släppa Abdallah 2012, vägrade dåvarande inrikesminister Manuel Valls signera deportationsordern som krävs och säkerställde därmed att Georges Abdallah, Europas längst sittande politiska fånge, fortsatte vara fängslad.

Över 50 aktivister deltog i Parisdemonstrationen som anordnades av den Enade Kampanjen och samlades framför franska inrikesministeriet för att kräva Georges Abdallahs omedelbara frigivning. Gruppen samlades trots faktumet att flertalet demonstrationer i Paris för korrekta ändamål var schemalagda samma dag. I ett uttalande tackade Kampanjen de deltagande organisationerna som inkluderade ANC, CAPJPO-EuroPalestine, DIP, Partizan, Rete Comunisti, AFPS Paris Sud och Collectif ni Guerre ni État de Guerre.

Under protesten skrek demonstranterna slagord mot franska inrikesministern Gérald Darmanin: “Darmanin, vi kommer inte ge upp!” “Darmanin, Darmanin, du måste signera!” Ner med, ner med statlig vedergällning!” “Livstid i fängelse är barbari!” “37 år i fängelse är en livstid av kamp! Frihet åt Georges Abdallah!”

Detta är en svensk översättning av det internationella uppropet från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network som finns att läsa tillsammans med många länkar till mycket mer material om Ahmad Sa’adat, hans fångenska och kampen för hans frigivning här (på engelska och flera andra språk): https://samidoun.net/2020/12/15-23-january-2021-international-week-of-action-to-free-ahmad-saadat-and-all-palestinian-prisoners

”Idag är det avgörande att belägra det rasistiska, bosättarkoloniala sionistprojektet, och rent av delegitimisera detta projekt, och att stötta vårt folks kamp för befrielse, självbestämmande och återvändo som riktningen mot en demokratisk politisk lösning för Palestina. Vårt folk kommer inte böja sig för ”Israels” regeringar, inklusive den nuvarande regeringen som representerar kolonisatörernas och den ultraextremistiska sionistterrorns vilja. Jag manar alla progressiva krafter för frihet och demokrati till att stå med vårt folks kamp i alla former av bojkott: till politisk, ekonomisk, akademisk och kulturell bojkott mot ockupationsstaten och åsamkandet av en verklig ekonomisk kostnad för dess koloniserings- och bosättarindustrier och eskaleringen av globala kampanjer mot alla företag som stödjer och investerar i ockupationen militärt och ekonomiskt.” – Ahmad Sa’adat

I samband med 12:e årsdagen för den israeliska domen mot ledarskapsfiguren för såväl palestinsk nationell befrielse som för den internationella vänstern Ahmad Sa’adat, och 12:e årsdagen för det brutala israeliska angreppet på Gaza, ”Operation Cast Lead”, manar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network alla som står med Palestina och rättvisa för det palestinska folket att ansluta sig till oss mellan 15 och 23 januari 2021 i en aktionsvecka för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar.

Den fängslade Ahmad Sa’adat är generalsekreterare för Folkfronten för Palestinas befrielse (Popular Front for the Liberation of Palestina, PFLP), en ledare för den palestinska nationella befrielserörelsen och en symbol för den internationella vänstern och för revolutionära rörelser. Han dömdes till 30 år på israeliskt fängelse 25 december 2008 efter att ha våldsamt förts bort från Palestinska myndighetens Jericho-fängelse 2006 med anklagelser om att leda en förbjuden organisation och om ”uppvigling”. PFLP, likt alla palestinska politiska partier och motståndsorganisationer, har stämplats som en ”förbjuden organisation” av de israeliska ockupationsmyndigheterna.

Resurser och bakgrund till Ahmad Sa’adats fall (på engelska): https://samidoun.net/2020/04/free-ahmad-saadat-imprisoned-leader-of-the-palestinian-liberation-movement/

Den 15:e januari uppmärksammar vi den 19:e årsdagen för Palestinska myndighetens gripande av Sa’adat inom ramen för ”säkerhetssamordningen” med den israeliska ockupationen, en praktik som fortsätter än idag, trots brett palestinskt förkastande. Palestinska myndigheten kidnappade Sa’adat och hans kamrater under falska förevändningar och höll dem fångna i fyra år innan dess fängelse angreps av den israeliska ockupationen. Detta är bara en av de ödesdigra konsekvenserna för palestinier av Madrid-Oslo-vägen och skapandet av Palestinska myndigheten i den så kallade ”fredsprocessen” som i verkligheten har varit ett projekt för Palestinas likvidering.

Medan de hölls i Palestinska myndighetens Jericho-fängelse, bevakades Sa’adat och hans kamrater av US-amerikanska och brittiska vakter, vilket tydliggör att denna fängsling var allt annat än en utövning av palestinsk suveränitet. Vissa av de brittiska vakterna hade tidigare tjänstgjort genom att vakta irländska republikanska fångar i det ockuperade Nordirland.

USA:s och Storbrittaniens direkts inblandning i hans fängslande illustrerar varför det är så pass nödvändigt med internationell aktion för detta fall. Stödet från USA, Storbritannien, Kanada, EU, Australien och andra stater för det israeliska koloniala projektet fortsätter reproducera dess straffrihet medan det beslagtar land, demolerar bostäder, genomför massfängslanden, utför utomrättsliga avrättningar, bedriver etnisk rensning i Jerusalem, belägrar Gaza och en rad andra människorätts- och krigsförbrytelser.

”Normaliseringsprojektet” som framförs av USA och dess partners, i synnerhet reaktionära arabregimer, är ett försök att legitimera det illegitima: stölden av palestinskt land och fördrivningen av det palestinska folket på grund av de reaktionära regimerna i maskopi med imperialismen. Att stå med palestinska fångar är oskiljaktigt från att konfrontera normaliseringen. Under denna vecka ansluter vi oss till Global Campaign to Return to Palestines upprop för 2021 mot normalisering.

Vi anmärker också att den palestinska befrielserörelsen fortsätter även håll i internationella fängelser, i synnerhet Georges Ibrahim Abdallah, fängslad i Frankrike sedan 36 år tillbaka trots att han har haft rätt till frigivning sedan 1999, och ansluter oss till ropen för deras frigivning.

Sa’adat är en ledare för den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen såväl som en palestinsk, arabisk och internationell symbol för motstånd mot kapitalism, rasism, apartheid och kolonisering. Förföljd och angripen för sin politiska roll och klara politiska vision, men han förblir omöjlig att tysta trots förtrycket mot honom och hans 4 500 palestinska politiska medfångar.

Anslut dig 15-23 januari 2021 till vårt gemensamma upprop för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, med aktioner och global solidaritet för att eskalera bojkotten av Israel, sätta stopp för hjälp och stöd till Israel, organisera för rättvisa i Palestina och göra motstånd mot imperialism och kolonialism.

AGERA!

  1. Organisera evenemang, aktioner och protester för att kräva frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar! Protestera på offentliga torg och andra öppna och allmänna gemenskapsytor. Lägg märke till att dessa datum också är årsdagar för Israels blodiga ”Cast Lead”-offensiv mot Gaza 2008-2009 – Vi manar er till att inkludera båda i era aktiviteter. Vi vet att möjligheterna till fysiska aktiviteter varierar från region till region, men vi uppmuntrar också digital aktiviteter och onlineprotester för Palestina! Maila oss på samidoun@samidoun.net, samidoungbg@fripost.org eller samidoun08@protonmail.com för att informera oss om era aktiviteter och aktioner.
  2. Anslut dig till sociala mediekampanjen. Lägg upp ett foto eller en video med ett budskap om frihet åt Ahmad Sa’adat och hans palestinska fångar och hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Du kan använda dig av affischerna nedan. Skicka oss dina foton genom att maila oss på samidoun@samidoun.net, samidoungbg@fripost.org eller samidoun08@protonmail.com eller kontakta oss på Facebook, Twitter eller Instagram.
  3. Bojkotta Israel! Följ Ahmad Sa’adats uppmaning ovan: Håll Israel till svars för sina förbrytelser. Köp inte israeliska produkter, och kampanja mot investeringar i företag som tjänar på ockupationen. Delta i direkt aktion för att utmana krigsprofitörer (som Elbit-kampanjen med Palestine Action) och bojkotta medskyldiga företag som Puma och HP. Bygg rörelsen mot normalisering mellan Israel och reaktionära arabregimer i maskopi med imperialismen.

Frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, frihet åt Palestina, från floden till havet!

Kampanjmaterial:

Klicka här för affischer/kampanjbilder på andra språk.

Texter på svenska av och med Ahmad Sa’adat:

Tänka Antiimperialistiskt är en artikelserie där vi i Samidoun Stockholm översätter antiimperialistiska tänkare och sätter dem i en palestinsk och global revolutionär kontext, med ett specifikt fokus på fångkamp. Denna text skrevs av Generalsekreteraren för PFLP, Ahmad Sa’adat, som ett förord till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide. Newton var grundare till Svarta Panterpartiet i USA och dess huvudideolog. Sa’adat länkar ihop de palestinska och afroamerikanska kamperna och klargör en obrytbar solidaritet. Texten skrevs 2017 från Ramonfängelset.

Det är en ära att skriva en introduktion till denna bok författad av en stor ledare för den Svarta befrielsekampen i USA, Huey P Newton. Från insidan av ockupantens Ramonfängelse, på mina egna, mina kamrater och den palestinska fångrörelsens vägnar, sträcker vi ut våra knutna nävar i solidaritet och saluterar och omfamnar våra Svarta kamrater vars kamp för frigörelse mitt i odjurets mage fortsätter än idag trots hård repression.

Från Ansar till Attica till Lannemezan, fängelset är inte bara ett avgränsat fysiskt utrymme utan också en plats för de förtrycktas kamp där den konfronterar förtryckaren. Oavsett om det är i Mumia Abu-Jamal, Walid Daqqa eller Georges Ibrahim Abdallahs namn, måste fängslade politiska fångar vara en prioritet för våra rörelser. Dessa namn illustrerar kampens kontinuitet mot vår kollektiva fiende – deras organisatoriska arv som sträcker sig tillbaka till de antikoloniala frihetsrörelserna på 1960-, 1970-, 1980-talet fram tills idag. Politiska fångar är inte enbart individer; de är ledare i kamp och organisering bakom fängelseväggarna som hjälper att bryta ner och avveckla stängerna, väggarna och kedjorna som splittrar oss från våra folk och områden i kamp. De möts upprepad isolering och tortyr från ockupanten och fångvaktaren som ämnar bryta fångens viljestyrka och deras betydelsefulla koppling till sitt folk.

Så när vi bevittnar eskaleringen mot vår rörelse som vi ser idag i Filippinerna, när vi ser de mordiska orkestrerade attackerna mot vårt palestinska motstånd, när vi ser kriminaliseringen av Svarta personer och rörelser, är det klart att vi står inför samma situation som Huey Newton identifierade och konfronterade. Vi vill fortfarande försvara våra folk från kapitalismen, sionismen och imperialismens hänsynslösa attacker, samt deras polis och militär. Vi har inte än lyckats förverkliga våra drömmar och förvandla fängelserna till befrielsens museum. Revolutionärer världen över kämpar för och drömmer om denna framtid, i varje förtryckt folks rörelse. Givetvis, när vi pratar om fångrörelsen, talar vi i grund och botten om motstånd.

Fängelser existerar av en anledning, för behoven och intressena hos de med makt. Och när det finns fängelser att låsa in folket i, där det finns ockupation, kolonialism, förtryck; där det finns ockupation och kolonisering, kommer det finnas fängelser och alla lagar inom juridikens ramar upprättas för att legitimera exploatering, förtryck och orättvisa och för att kriminalisera motstånd och frigörelse. Från The Fugitive Slave Acts på 1800-talet till ”terrorlistorna” som försöker kriminalisera och folkens motståndsrörelser, dessa är alla reflektioner av ett krig mot folket. Vi saluterar syster Assata Shakur som fortfarande kämpar i frihet i Kuba, samtidigt som hon hotas på nytt att döpas ”terrorist” för att rättfärdiga jakten på denna globala frihetssymbol.

Detta illustrerar också att Svarta Pantrarna och den Svarta befrielserörelsens kamp, sak och rörelse inte är ett avslutat kapitel. Det är ett pågående kapitel, en pågående kamp och en kontinuerlig rörelse för rättvisa och frigörelse. Samtidigt som jag skriver idag noterar den revolutionära palestinska vänstern, Folkfronten för Palestinas Befrielse, sitt femtionde år av kamp, ett tillfälle både för att fira och för att undersöka dess arv för att skärpa och stärka vår marsch mot revolutionär seger. På samma vis har vi precis passerat den femtionde årsdagen för grundandet av Svarta Panterpartiet, vars vision för revolutionär förändring fortsätter vara lika relevant än idag.

Det är ett arv som bärs av båda med idéer och människor själva vara historier avokado fortsätter att animera och inspirera folk. Du kan passera PFLPs första fånge någonstans på Berlins gator, där han fortfarande kämpar för palestinierna. Du kan känna arvet från Svarta Panterpartiet och den fortsatta Svarta kampen på Chicagos, Oaklands och Harlems gator. Det finns folk som bär inom sig arvet av kampen som en mänsklig skatt. Erfarenheterna hos gigantera inom vår rörelse, speciellt de som gått genom fängelse, står sida vid sida med idéerna som förts ner genom skrift, böcker och litteratur, från en generation till nästa, ett spår av kamp som leder mot en framtid där ungdomar framträder för att leda de Svarta och palestinska revolutionära frihetskamperna.

Varje politisk fånge, oavsett om de nu är i fängelse eller ej, bär inom sig drömmen och verkligheten frigörelse och vad den kan och måste betyda i praktik. Idag, när vi ser på den Svarta befrielserörelsen eller ursprungsbefolkningarnas kamp i Förenta Staterna och Kanada, pratar vi om samma fiende som vi konfronterar i ockuperade Palestina. Kulorna som avrättade Malcolm X eller Fred Hampton kunde ha använts för att mörda Ghassan Kanafani eller Khaled Nazzal eller Mahmoud Hamshari, och idag ser vi samma tårgas och kulor transporterade runt världen för att använda mot folket. Vi ser företag som G4S profitera på attackerna mot våra rörelser och vi ser massfängslandet av vårt folk och vi ser hur US-amerikanska, Europeiska och Israeliska poliser utbyter träning med varandra för att eskalera rasism, ”kontraterrorism” och repression på gatorna i våra städer, läger och byar.

I våra kretsar här i fängelser hoppas vi alltid och fortsätter att kommunicera med rörelser och politiska fångar överallt. Vi vill dela våra erfarenheter med varandra och stärka alla våra rörelser för frigörelse och rörelsen för att befria våra fångar. De politiska fångarna har förstahandserfarenhet av konfrontation och erfarenheten av ett fängelse kan transformera en som politisk fånge. Det är inte en individuell erfarenhet utan en kollektiv; heroismen hos en fånge är inte enbart att sitta i fängelse utan även att förstå att de kan bära med sig ledarskapet av en rörelse och en fortsättande kamp på ny plats som i sin tur har internationella ekon. Georges Ibrahim Abdallah kämpar idag i Lannemezanfängelset precis som Mumia Abu-Jamal kämpar i Mahanoy. Hjältemodet kommer inte enbart från att man har spenderat år i fängelse och sedan blivit släppt; utan i att vara en veteran i en kamp som fortsätter framföra befrielsens budskap åt de som kvarstår.

Den politiske fången är inte svag och inte kuvad, trots deras bästa försök. Skyldigheten hos den politiska fången är att hålla flamman levande. Detta är inte en roll som vi har letat upp eller arbetat för. Men nu när vi är i denna position måste vi hålla den för att sätta ett exempel, inte för vårt folk, som är rotade och orubbliga, utan för fienden, för att visa att fångenskapen inte kommer fungera för att besegra vårt folk. Vi bär vår sak, inte bara som en individuell jakt efter frihet. Israel eller Frankrike eller USA hade befriat oss eller Georges Abdallah eller Mumia Abu-Jamal om vi var villiga att bli verktyg åt systemet eller förråda våra folk. Men istället har fångarna blivit slående exempel på en motståndskultur i allt från konst till litteratur till politiska idéer.

Idag möter våra revolutionära rörelser tuffa tider över hela världen. Men dessa tuffa tider kan också innehålla ett värde om vi tittar närmre; vi bakar vägen för en ny generation av revolutionärer som fortfarande kan lyfta fram kraven på socialism, folkets demokrati, en annan värld. I den eran Newton skrev delade rörelser och fångar erfarenheter och kommunicerade genom brev, böcker och konst, ofta smugglade ut ur eller in i fängelser, genom censur och järnväggar. Idag, med alla stora teknologiska revolutioner, är det svårt för politiska fångar att få sina ord hörda överhuvudtaget och nekas till och med tillgång till telefon för att prata med familj och sina nära.

Varför tänker vi fortfarande på, och läser, och återpublicerar Huey Newtons skrifter idag? I grunden för att hans analys och hans partis analys var korrekt och fortsätter vara korrekt, legitim och livsviktig. Idag, när vi ser USA-imperialismens härjningar, hotet från Trump gentemot världen och skjutningarna av Svarta på landets gator av poliser, är den fundamentala korrektheten och nödvändigheten av Svarta Panterpartiets arbete tydligt. Idag, när folkliga rörelser attackeras och frihetsrörelser beskrivs som ”terroristiska” samt kriminaliseras, ser vi en massiv påtvingad attack på våra folk. Fängelser är bara en form av tvång i ockupanten, kolonisatören, kapitalisten och imperialistens händer; att skala bort folkets kunskap och påföra isolering är andra former av tvång.

Påtvingandet av konsumerism, separationen av folken från deras mänsklighet och isoleringen av folken är alla former av tvång vid sidan av fängelserna som underminerar våra rörelser, våra folk och våra befrielsevisioner. De vill se våra rörelser isolerade från varandra genom terrorn som är ”terroristlistan” och tystnaden av enskild isolering. Kapitalistisk och imperialistisk media plattar till världen så att här i israeliskt fängelse hör vi om de senaste teknologierna i USA samtidigt som repressionen av det Svarta folket görs osynlig. Men verkligheten idag är att överallt föds en Huey eller Assata eller Khalifa eller Ishaq som kan bära sina folks dröm framåt.

Huey Newton och de Svarta Pantrarna stormförtjust socialism, social rättvisa, mot rasism, imperialism, från Oaklands gator till flyktinglägren i Libanon. Huey Newton sade ”Vi stödjer palestiniernas rättfärdigade kamp för frihet till hundra procent. Vi kommer fortsätta göra det och vi vill att alla de progressiva folken i världen faller in i våra led för att bygga en värld där alla folk kan leva.”

Jag kan självklart inte tala som en expert om fängelser i USA idag. Men bara att titta på siffrorna är en slående illustration av vad som är så djupt fel med systemet. Som palestinier möter vi också negationens erfarenhet, en attack på vår existens, att bli behandlade som sämre eller icke-mänskliga för vår påtvingade rasidentitet. Vi förstår genom våra egna erfarenheter hur ockupation och kapitalism handlar om profit och exemplet som USA-fängelserna visar världen, där fängelser ses som en källa på billig och tvingad arbetskraft och profit för kapitalismen. Vi ser hur infängslande används för att kontrollera, dividera och hota samhällen och folk som är under anfall. Fängelsesystemet innebär mycket pengar för företag samtidigt som det innebär ett direkt hot mot Svarta barn och deras framtid. Och detta är ”säkerhetslösningen” som Trump och USA-imperialismen marknadsför till världen som lösningen på kapitalismens kris, en lösning byggd på blodig och brutal exploatering.

Här i våra celler kan vi känna vibrationerna av dessa attacker och den fysiska påverkan i invasionerna och inspektionerna hos de specialiserade repressiva enheterna hos ockupanten. Vi ser också potentialen och nödvändigheten för våra rörelser att resa sig inom fängelserna tillsammans med dem på utsidan. Vi ser tusentals människor dömda till massiva straff på 20, 30, 40 år i fängelse, och längre, fråntar människors frihet och liv. Motstånd är kritiskt och måste ha en verklig inverkan på folks liv. Vår uppoffring i fängelse har betydelse när den kan leda till framsteg för de fattiga och frigörelse för våra folk. Vår kamp måste påverka folkens liv materiellt.

Från Irland till USA till Frankrike till Palestina fortsätter politiska fångar vara ledare i rörelser som bekämpar rasism, imperialism och kolonialism. Vi ser också att fångarna i den palestinska rörelsen möter politisk inspärrning runtom världen i fiendens fängelser – från hjälten Rasmea Odeh som tvingades från USA till de Fem Fångarna För Palestina, även kallade de Heliga Fem, som hålls i extrem isolering sida vid sida med Svarta kämpar, för att ha deltagit i välgörenhetsarbete för vårt folk, till vår käre kamrat Georges Abdallah som har lidit i 34 år i franska fängelser.

Fängelserna och de politiska fångarna är också ett exempel på makten och nödvändigheten av att ”bryta mot lagen.” Lagen – imperialisten och kolonisatörens lag – används för att stjäla rättigheter och resurser från vårt folk och också för att rättfärdiga vårt fängslande och vår repression och kriminalisering. Genom att kollektivt ”bryta” mot lagen och dess makt att definiera rättvisa samt orättvisa – när folk kollektivt konfronterar och ”bryter” lagen, inte enbart som individer utan som en kollektiv makt, så förlorar den sitt anspråk på legitimitet. Bryta lagen måste bli normen, inte undantaget – kapitalismen, imperialismen och exploateringens lag.

Politiska fångar fängslas för att de räds våra handlingar och våra idéer, vår makt att mobilisera folket på revolutionärt vis mot deras exploatering och kolonisering. De räds vår kommunikation och de räds makten hos folket. De räds att vi ska enas och bygga en internationell front för de förtryckta folkens frigörelse. De vet, och är rädda för, att vinkar bygga en reellt annorlunda värld. För dem är detta rädslan inför förlust men för oss och våra folk är detta hoppet för frihet och vetskapen om den framtida vinsten.

Ahmad Sa’adat

Ramonfängelset

November 2017

Detta inlägg är en översättning av en uppmaning från kampanjen Pour la Libération de Georges Abdallah. Du kan läsa originalet här.

15 JUNI 2020 TILL 22 JUNI 2020: INTERNATIONELL AKTIONSVECKA FÖR ATT KRÄVA FRIGIVNINGEN AV GEORGES ABDALLAH, AHMAD SA’ADAT OCH ALLA REVOLUTIONÄRA FÅNGAR!

Den 19 juni är den internationella dagen för revolutionära fångar. Detta datum är en viktig milstolpe i kampen som förs varje år av enhetskampanjen för att kräva frigivningen av Georges Abdallah, arabisk kommunistisk kämpe för den nationella befrielsekampen i Palestina som har suttit fängslad i franska statens fängelser i 36 år trots att han har haft rätt att friges sedan 1999.

Georges Abdallah är en revolutionär fånge som inte ångrar kampen han alltid har fört tillsammans med det palestinska motståndet, mot imperialism, kapitalism, sionism, kolonialism, de arabiska reaktionära staterna och alla former av förtryck. Denna kamp, som han fortsätter föra på daglig basis, för rättvisa, frihet och förtryckta folks befrielse, är till fullo inpräntad i grogrunden för aktuella kamper. Det är kampen för de rättmätiga och legitima revolterna hos de som motsätter sig den kapitalistiska offensiven och dess plundringskrig. Det är kampen för alla som möter statens repressiva våld när den slår ner på dem i ett försök att tysta dem. Det är kampen för alla som förkastar all reformism och kompromiss med detta system och till fullo åtar sig denna kamp mellan klasser sida vid sida med massorna och folket. Denna livslånga kamp är vår!

Under de senaste månaderna har många röster och krafter, trots det särskilda sammanhang som är pandemin och den påtvingade isoleringen, återigen besvarat vår kamrats uppmaning att “låta tusen solidaritetsinitiativ blomma”. Många är nu rösterna och krafterna som är beslutna att låta den franska imperialismens representanter förstå att “hans fängslande börjar verkligen väga tyngre än de naturliga riskerna med hans frigivning”. Det är många som nu mobiliserar lokalt, nationellt, och internationellt för att garantera hans frigivning genom att etablera en maktbalans med hjälp av militanta aktioner överallt och på alla fronter.

Det är i detta avseende vi uppmanar alla som, liksom vi, känner igen sig själva i Georges Abdallahs kamp och tror på dess aktualitet och angelägenhet att agera, med en mångfald av uttryck, under den internationella aktionsvecka som kommer att äga rum från 15 juni till 22 juni 2020, för att kräva frigivningen av Georges Abdallah.

Aktionsveckan kommer också vara en möjlighet att mobilisera för frigivningen av Ahmad Sa’adat, generalsekreterare för Folkfronten, kämpe för Palestinas befrielse, ledare för den palestinska befrielsekampen och symbol för den internationella revolutionära rörelsen, arresterad för 18 år sedan av Palestinska myndigheten inom ramarna för “säkerhetssamarbetet” med den sionistiska ockupanten och fängslad sedan 2006 i den sionistiska entitetens fängelser.

Hans kamp och kampen som alla palestinska fångar för är också Georges Abdallahs kamp – en orubbligt hängiven kamp för de förtryckta folken i Palestina, Libanon och hela världens rättmätiga fråga. Denna kamp vid de kämpande folkens sida är också kampen som förs av alla revolutionära fångar i världen: som förs av alla de från Indien, Peru, Filippinerna, Turkiet, Italien, Spanien, Baskien och annorstädes – förtrupper för den revolutionära kampen, som kämpat för en bättre värld – som nu häktats och som vi också måste hedra och försvara, i synnerhet denna 19 juni 2020 men också under den internationella aktionsveckan. Det är tillsammans och bara tillsammans i en mångfald av uttryck som vi kommer segra! Omedelbar frihet för Georges Abdallah! Omedelbar frihet för Ahmad Sa’adat! Frihet för alla revolutionära fångar!

Idag, fredagen den 17:e april, är det den internationella dagen för palestinska fångar. På den här sidan har vi samlat länkar, bilder, och videoklipp relaterade till dagen på ett enda ställe.

Har du missat vad palestinska fångdagen är för något och varför det är viktigt? Så här skrev Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network inför den internationella aktionsveckan som de samordnade med oss och andra kamrater inför idag:

Att försvara palestinska fångar och kräva deras omedelbara frigivning är inte bara en humanitär nödvändighet i en tid då deras liv är i stor fara på grund av covid-19, det är också ett politiskt imperativ för alla som bryr sig om rättvisa i Palestina. Palestinska fångar representerar det palestinska motståndet och den palestinska befrielsekampens sanna ledarskap, bakom lås och bom i ett försök att bevara kolonial kontroll. Deras befrielse är avgörande för det palestinska folkets seger och för Palestinas frihet från floden till havet.

De palestinska fångarnas – och det palestinska folkets – kamp är en internationalistisk kamp. Bakom galler befinner de sig varje dag i frontlinjerna i kampen för befrielse och konfronterar inte bara sionism och den israeliska staten, utan även imperialism och reaktionära regimer. Kampen för att frige Georges Ibrahim Abdallah från franskt fängelse är en kritisk del av denna rörelse. De palestinska fångarnas frihetskamp är också sammankopplad med kampen som förs av irländska republikanska fångar och av politiska fångar i USA, Filippinerna, Turkiet, Egypten och över hela världen, och med kampen för rättvisa och befrielse och med kampen för ett slut på rasistiskt och kolonialt fängslande.

Du kan läsa hela texten här.


Länkar

Namninsamling för att rädda de palestinska politiska fångarna. Alla har vi blivit utsatta för att, frivilligt eller av tvång, isolera oss på grund av covid-19. Ca 5000 kvinnor och män sitter i de israeliska fängelserna och lider mer än vi någonsin kan ana! Hundratals barn, kvinnor och äldre med kroniska sjukdomar som diabetes, lungsjukdomar och högt blodtryck är direkt utsatta för covid-19! Trots denna utsatthet vägrar ockupationsmakten att ge dem skyddsutrustning som masker, steriliseringsmedel och att de får tester för att se om de har sjukdomen.

Intervju med Ahmed Sa’adat från 2018, publicerad i Clarté. Ahmad Sa’adat är en ledare i den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen. Han är en person av internationell betydelse och med politisk klarsynthet som motverkas även bakom galler i försök att isolera honom från hans politiska roll.

Solidaritetshälsningar från ATİK Haber Merkezi /Europeiska konfederationen för arbetare från Turkiet. Samidoun Göteborg och övriga nätverket sänder våra solidaritetshälsningar till ATİK och alla deras kamrater som hålls som politiska fångar i turkiska, tyska och andra fängelser för deras kamp för rättvisa och frihet.

Artikel från Thomas Hofland om hans vän, den palestinska studentaktivisten Tareq Matar. De gångna sex månaderna har jag tänkt mycket på min vän Tareq Matar som arresterades av israeliska ockupationsstyrkor i november 2019 och har utsatts för grov tortyr. När han kom in i den israeliska domstolssalen första gången sköts han fram i en rullstol. Jag var shockad. ”Tareq, i rullstol!?” Tareq är en av de starkaste människorna jag känner, både mentalt och fysiskt. Så hur kan han ha hamnat i rullstol? Och vad kan jag göra för att garantera hans frihet?

Filmprojektet Fedayin, le combat de Georges Abdallah, vars mål är att producera en dokumentär om politiske fången Georges Abdallah, som sitter fängslad i Frankrike sedan 1984 för sitt stöd för den palestinska befrielsekampen och för sitt motstånd mot imperialism, kolonialism och reaktionära regimer, och om kampen för hans frigivning.

På tal om Georges Abdallah spelade våra kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidary Network och Collectif Palestine Vaincra in ett onlinesamtal om den internationella förkämpen för Palestinas befrielse strax innan aktionsveckans början.

Bilder

Videoklipp

Georges Ibrahim Abdallah är en libanesisk kommunistisk aktivist. Han arresterades i Lyon 1984 och dömdes 1987 för att vara Libanesiska väpnade revolutionära faktionernas (Lebanese Armed Revolutionary Factions – FARL) påstådda grundare. År 1982, när Israel med stöd från Frankrike och USA inledda en mordisk invasion i Libanon för att utrota det palestinska motståndet, svarade FARL med att ta kriget till de imperialistiska centren, deras sponsorer, deras finansiärer, deras härskande befälhavande eliter och deras vapenhandlare. Som del i detta avrättade FARL en chef för Mossad i Paris och USA:s franska militärattaché.

Georges hade laglig rätt till frigivning efter 14 år i fängelse. Den 24:e oktober kommer Georges ha spenderat 35 år bakom galler. Alla försök att genomdriva hans frigivning har saboterats av franska myndigheter under öppna påtryckningar från USA. Men vreden som riktas mot Georges bör inte förvåna oss:

  1. Han förkroppsligar FARL:s historia och slutet på imperialistmakters straffrihet på egen mark.
  2. Han exemplifierar de fängslade revolutionärer som aldrig övergav sina identiteter trots decennier av fångenskap och utpressning.
  3. Georges förblir en försvarare av den revolutionära vänsterns historiska projekt för Palestina, ett projekt som skiljer sig radikalt från de diverse islamistiska tendensernas och de som har kapitulerat inför Oslo-avtalet. Detta projekt är ett förenat Palestina, från floden Jordan till Medelhavet, där tillhörandet till en tro, en folkgrupp eller en nationalitet inte resulterar i privilegier eller förtryck.

Vi stödjer Georges Abdallah, inte endast för att han har utgjort ett inspirerande exempel på motstånd i 35 år, men även för vårt stöd till honom är ett stöd till vår egen identitet, historia och vårt politiska projekt. Med tanke på vad som är spel borde ingen bli förvånad över ilskan som riktas mot Georges.

Däremot så borde vi bli uppmärksamma på att solidaritesrörelsens – vår rörelses – mobiliseringar är ojämna och otillräckliga givet vikten av allt som är på spel, och det är en insikt vi måste bära med oss för att nå framåt.

Låt oss inte nöja med ett par pressmeddelanden, en signatur i botten av ett upprop eller en delegation i en demonstration. Låt oss intensifiera stödkampanjen, överallt och med alla medel, låt oss mobilisera bredare samtidigt som vi försvarar Georges’ politiska identitet.

Därför åtar sig internationella Samidoun, det franska Collectif Palestine Vaincra (”Palestina ska segra”) och Röda hjälpens (Secours Rouge) franska avdelning:

  1. att intensifiera sina ansträngningar i kampanjen för Georges Ibrahim Abdallahs befrielse.
  2. mana alla solidariska krafter till att massivt, konsekvent och radikalt kämpa för den befrielsen.

Likt varje år kommer det organiseras en demonstration till årsdagen av fängslingen av Georges framför fängelset han hålls i Lannemezan (i området Hautes Pyrénées). I år kommer demonstrationen äga rum på lördagen den 19:e oktober klockan 14. Vi kallar till ett massivt deltagande i den demonstrationen.

Vi kallar också till en månad av solidaritetsaktioner, överallt i Frankrike och runt hela världen. Det måste organiseras solidaritetsinitiativ i alla länder och på alla nivåer under den månaden. Vi kallar på alla solidaritetskrafter att ansluta sig till denna uppmaning och att delta i oktobermobiliseringen med full styrka.

Mot imperialism, sionism och de reaktionära arabiska krafterna och regimerna ! För ett fritt, sekulärt och demokratiskt Palestina från floden Jordan till Medelhavet ! Frihet åt Georges Ibrahim Abdallah !

Röda hjälpen (Bryssel, Geneve), Collectif Palestine Vaincra, Samidoun.

Georges Ibrahim Abdallah utfärdade följande uttalande i samband med Palestinska fångdagen 2019. Den fängslade arabiske kommunistiske palestinakämpen sitter i franskt fängelse sedan 34 år tillbaka trots att han har haft rätt till villkorlig frigivning sedan 1999. USA:s regering har vid upprepade tillfällen ingripit för att förhindra hans frigivning samtidigt som en växande rörelse i Libanon, i Frankrike och internationellt kräver hans befrielse.

Översatt från franska hos Collectif Palestine Vaincra via engelska hos Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:

Kära kamrater, kära vänner,

De palestinska motståndskämparnas förhållanden under fångenskap i sionistiska fängelser har försämrats på senare tid.

Sedan början av året försöker Gilad Erdan, Israels minister för intern säkerhet, att införa en ”ny verklighet” för våra medfångar med siktet inställt på att rulla tillbaka eller helt enkelt omintetgöra rättigheterna fångarna har tvingat till sig genom flertalet modiga kamper de senaste åren. Räder, rannsakningar och andra former av repression eskalerad i olika israeliska fängelser. Specialförbanden, tungt rustade för repression, ägnar sig åt de värsta excesserna under alla dessa intrång. Över 120 fångar har skadats i Ketziot i repressionen av protester sedan februari, liksom i Ofer, Negev-fängelset och på annat håll i de andra fånganstalten….

Allt detta är avsett att skrämma våra kamrater och att multiplicera deras svårigheter då de vägrar att brytas ner: konfiskering av personliga föremål, isolering, inställande av familjebesök, förflyttningar. Och många kamrater blir slagna under varje intrång som dessa repressiva enheter utför. För att inte nämna ”bosta”* och alla våra kvinnliga kamraters lidande, särskilt under förflyttningar….

Till följd av denna situation har våra kamrater utlyst inledandet av en kollektiv hungerstrejk i israeliska fängelser. Centrala ledare för fångrörelsen och för den nationella befrielserörelsen i stort anslöt sig till strejken och hundratals fångar planerade att ansluta sig till strejken de kommande dagarna. Strejken väntades eskalera just idag, 17:e april, i Palestina och internationellt, på Palestinska fångdagen. Dock så ansåg de sionistiska myndigheterna det fördelaktigt att för stunden backa för den växande rörelsen och dess potential, särskilt i ljuset av de senaste utvecklingarna i arabvärlden, det vill säga de lovande rörelserna i Algeriet och Sudan. Som ni ser, kamrater, söker de revolutionära kämparna, ofta under synnerligen svåra omständigheter, att med alla medel besegra den destruktiva politik de utsätts för i fiendens fängelser. Hur som helst så är resultatet av denna konfrontation, resultatet av dessa svåra kamper, alltid en funktion av massornas solidaritet och den orubbliga hängivenheten hos förtruppen i den pågående kampens fält.

1974 utlyste Palestinska nationella konferensen den 17:e april till Palestinska fångdagen. Detta datum var inte bara menat att fördöma den sionistiska ockupantens barbari och inte heller var det bara avsett att hedra det fängslade motståndet genom att påminna massorna om deras uppoffringar och deras fasta vilja att stå upp mot de sionistiska militärstyrkorna. Åminnelsen av denna Palestinska fångdag är avsett, framför allt annat, att högt och tydligt bekräfta vår beslutsamhet att slita våra kamrater från deras kriminella fångvaktare. Faktum är att vid flera tillfällen har den palestinska revolutionära kampens förtrupper åtagit sig denna uppgift med stort mod och självuppoffring och har tvingat fienden till att frige tusentals fängslade kamrater utan eftergifter för egen del.

Idag, kamrater, samlas vi igen, i olika länder världen över, för att högtidlighålla Palestinska fångdagen och särskilt för att uttrycka vår fasta solidaritet med motståndet i de sionistiska fängelserna och vårt fullständiga förtroende för de palestinska revolutionära förtruppernas beslutsamhet och stadiga övertygelse i att göra det nödvändiga för att slita våra kämpande kamrater från deras kriminella sionistiska fångväktares grepp.

Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till våra blommor och lejonungar som hålls fängslade i sionistiska fängelser!

Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till de kämpande i initiativ för rätten till återvändo!

Solidaritet, all solidaritet med motståndet i sionistiska fängelser och i isoleringsceller i Marocko, Turkiet, Filippinerna och i hela världen!

Solidaritet, alla solidaritet med de kämpande revolutionära kamraterna i Greklands fängelser!

Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till de algeriska, sudanesiska och jemenitiska massorna!

Solidaritet, all solidaritet med de unga proletärerna i arbetarklasskvarter!

Kapitalismen är inget annat än barbari. Heder till alla de som gör motstånd i en mångfald av uttryck!

Tillsammans, kamrater, och endast tillsammans, kan vi segra!

Till alla er, kamrater och vänner, mina varmaste revolutionära hälsningar.

Er kamrat, Georges Abdallah.

*”Bosta” är ett transportmedel som används av isrealiska fångmyndigheter och medför tortyrliknande förhållanden för fångarna som transporteras. [Samidoun Göteborgs kommentar]