Visartisten George Totari flydde från Palestina under Israels krig 1967 och bildade bandet Kofia i Sverige. Berättelsen om Kofia, ett band som tog med sig det palestinska folkets toner och kamp till den svenska gräsrotsmusikscenen, är inget mindre än makalös. Deras revolution är oavslutad och deras sånger genljuder än.

Datum: Lördag 15 januari 2022

Tid: Klockan 14

Plats: Biograf Aftonstjärnan, Plåtslagaregatan 2, Lindholmen, Göteborg

Biljetter: https://kulturpunkten.nu/evenemang/kofia-a-revolution-through-music

Dokumentären om Kofia, utgiven 2020, får nu efter flera internationella visningar äntligen sin Sverigepremiär här i Göteborg, staden där George Totari en gång bildade bandet på slutet av 60-talet. Efter själva filmen, som är ungefär 30 minuter, följer möjlighet till diskussion där vi bland annat bjuder in filmens regissör, Louis Brehony, på länk för frågor och svar om filmen.

Från officiella hemsidan: “KOFIA är den explosiva berättelsen om Europas första palestinska band, återgiven av dess musiker själva. Denna journalistiska kortfilm följer Kofias resa över fyra decennier, en resa som för med sig den palestinska revolutionens toner och klang i exil till det kris- och upprorsfyllda 21:a århundradet.

Efter att ha lämnat Palestina under Israels kolonial krig 1967 bildade George Totari banded med aktivistmusiker i Göteborg. Kofias konserter var som demonstrationer, då bandet blev känt för sitt kompromisslösa budskap och sin livliga musik. Bandet spelade in fyra album och turnerade bland annat Iran och Östtyskland. Deras sound var en unik kombination av arabiska folktraditioner med skandinavisk akustisk musik.

Bandet döptes efter den symboliska svarta och vita sjalen som bars av palestinska frihetskämpar, ett uttryck för de budskap om motstånd och ståndaktighet som bars genom musiken. Kofias klassiska protestsång, Leve Palestina, utgiven 1979, var en sång om motstånd mot förtryck med alla nödvändiga medel och att trotsigt plantera olivträd i marken.

Dokumentären spelades in i samband med att bandet återsamlades för en solidaritetskonsert för Gaza och för att arbeta på nytt material. Under inspelningen 2019 fördömde statsminister Stefan Löfven unga demonstranter för att ha sjungit Leve Palestina på 1 maj. I och med att palestinier ännu kämpar för sin framtid fortsätter Kofias musikaliska revolution att beröra människor och ifrågasätta världens tillstånd.”

Se även eventet på Facebook: https://www.facebook.com/events/233967842213835

Och se även den engelskspråkiga trailern:

Följande presentation gavs lördag 20 november i Köpenhamn av Collectif Palestine Vaincra, en medlemsorganisation i Samidoun-nätverket baserad i Toulouse, Frankrike. Presentationen gavs som del av den danska antiimperialistiska organisationen Internationalt Forums 50-årskonferens och firande. Collectif deltog i arrangemanget tillsammans med Samidoun-medlemmar från Nederländerna, Sverige och Belgien såväl som delegater från Filippinerna, Spanien, Grönland och England. Nedan är hela Collectifs presentation om solidaritet med palestinskt motstånd och befrielsekamp, översatt från originalet på franska (finns även på engelska).

Ljudinspelning av presentationen på Internationalt Forums 50-årsfirande.

Tack till Internationalt Forum för inbjudan till detta möte. Vi tackade omedelbart ja, eftersom vi uppskattar ert viktiga mångåriga arbete till stöd för Palestina och för bojkott av den sionistiska ockupationen. Och tack till alla de andra inbjudna talarna, särskilt Palestine Action, till vilka vi återigen utsträcker vår fullständiga solidaritet när de står inför repression.

Jag talar för Collectif Palestina Vaincra (“Kollektivet Palestina kommer att segra”), en organisation baserad i Toulouse, Frankrike som stödjer det palestinska motståndet, medlem i det internationella Samidoun-nätverket och deltagande organisationer i Masar Badil, rörelsen för en alternativ revolutionär palestinska väg. Vårt kollektiv grundades mars 2019 efter ett decennium av arbete till stöd för det palestinska folket och deras motstånd. Vi har den stora äran att kunna kalla Georges Abdallah, arabisk kommunistisk fängslad i Frankrike sedan mer än 37 år, och Leila Khaled, ikon för palestinska motståndet, våra hedersmedlemmar.

Att stödja Palestina: En antiimperialistisk kamp

Grundandet av Collectif motiverades av en enkel observation. I Frankrike domineras solidaritetsrörelsen med det palestinska folket till stor del av en humanitär strategi, som i praktiken erkänner den sionistiska statens ”legitimitet” och följer Osloavtalets kapitulationistiska så kallade ”fredsprocess”.

Vår organisation har brutit med denna majoritetstrend i solidaritetsrörelsen genom att anta en antiimperialistisk och antikolonial inställning till den palestinska saken. Israel är inte en stat som alla andra, det är en utpost för de imperialistiska makterna i regionen byggd på bosättarkolonialism och etnisk rensning av det palestinska folket. Joe Biden, USAs president, förklarade detta med stor tydlighet när han sade: “Om inte Israel fanns skulle USA tvingas uppfinna ett Israel för att försvara sina intressen i regionen.”

Det är så klart fallet för alla de imperialistiska makter i världen som ser en pålitlig och trogen allierad i den sionistiska staten. I synnerhet har den franska imperialismen spelat och fortsätter att spela en nyckelroll i koloniseringen av Palestina: från Sykes-Picot-avtalet 1916, som utgjorde grunden för den regionens imperialistiska uppdelning mellan Frankrike och Storbritannien, till omröstningen om FNs delningsplan 1947, till tillhandahållandet av kärnkraft till den israeliska ockupationen på 1960-talet, fram till i dag genom många ekonomiska och militära avtal.

Att förstå detta är att förstå att stöd åt Palestina inte bara är att stödja det palestinska folket i deras rättmätiga kamp för rättvisa, värdighet och befrielse, men också att stödja oss själva, våra gemenskaper och vår klass i vår kamp mot våra egna länder imperialism. För det är till försvar av imperialistiska intressen i regionen, först brittiska intressen och sedan västerländska intressen i allmänhet och USAs intressen i synnerhet, som det palestinska folket har utsatts för brutal kolonisering i 104 år.

Att förstå detta är också att förstå att det palestinska folket inte bara konfronterar den sionistiska staten utan också de imperialistiska makterna och de reaktionära arabiska regimerna i deras tjänst, som till exempel Egypten och Jordanien. Rörelsen för Palestinska befrielse har därför en palestinska, arabiska och internationella dimensioner genom vilka vi alla har ett ansvar, inte till humanitärt bistånd, utan att hjälpa varandra i vår gemensamma kamp, ​​en antiimperialistiska kamp. Palestinas befrielse är en viktig hävstång för den arabiska revolutionen och för kampen mot de västerländska imperialistiska makterna. Därför är försvaret av den palestinska saken är en central fråga.

Att framhäva en tydlig linje för Palestinas befrielse

Inom detta ramverk och med denna ingång bildades vårt Collectif Palestina Vaincra runt en bekräftelse av de principer som fastställdes av den palestinska revolutionen på 1960-talet, i synnerhet försvaret av visionen om ett fritt och demokratiskt Palestina från Jordanfloden till Medelhavet och den omistliga rätten att återvända för alla palestinska flyktingar som fördrivits från sitt land.

En av våra principer är därför att kraftfullt och otvetydigt bekräfta den sionistiska statens illegitimitet och behovet av dess demontering. Som den palestinska revolutionären George Habash påpekade 1974: ”En dag kommer sanningen att stå klar för alla, att det inte finns någon fred i denna region när det finns fascistisk och rasistisk stat grundad på en reaktionär doktrin med målet att tjäna imperialistiska intressen. Parollen om ett demokratiskt samhälle i Palestina, lanserad av den palestinska revolutionen, är den enda vägen till frihet och framsteg för alla folk i regionen, inklusive judar, och detta är vägen till en permanent och varaktig fred.” Detta krav kräver att en förklaring av den sionistiska rörelsens verkliga karaktär som en kolonial och rasistisk rörelse och denna stats verkliga karaktär, nämligen som inget mindre än en av de sista koloniala bosättningarna på planeten. Hela vår verksamhet och vår politiska linje är därför inriktade på detta mål.

Detta krav befäster det palestinska motståndets legitimitet i alla dess former i konfrontation med den sionistiska kolonialismen. Denna princip är fastställd i internationell rätt, särskilt FNs resolution 37/43 antagen 1982, men det är framförallt en antikolonial politisk princip. Ja, det palestinska folket har rätt att göra motstånd mot kolonisering, ockupation och apartheid! Det finns en stor internationell operation för att delegitimera det palestinska motståndet och dess organisationer genom att stämpla dem som ”terrorister”. Utifrån detta perspektiv och ställda inför repressionen mot det palestinska folket tror vi på att stöd till de palestinska fångarna och deras omedelbara frigivning är en central fråga. De palestinska fångarna står i motståndets frontlinje mot den sionistiska ockupationen och utsätts för en omfattande kriminaliseringskampanj för att isolera dem från deras folk och från internationellt stöd. Att stödja de palestinska fångarna är inte bara ett krav på rättvisa, även om det är en del av det, utan det är först och främst stöd för frihetskämpar och rättmätigheten i deras kamp. Georges Abdallah, Ahmad Sa’adat, Khitam Saafin, Naël Barghouthi, Walid Daqqa och alla de 4 650 palestinska fångarna är inte ”terrorister”, de är motståndskämpar!

I vår strävan efter Palestinas befrielse från floden till havet, försvarar vi palestinska flyktingars omistliga rätt att återvända till sitt land. Att idag kämpa för rätten till återvändo för flyktingar i lägret Ein El Helweh i Libanon, och för de palestinska gemenskaperna i exil i Europa, är att kämpa mot det ursprungliga brottet, den sionistiska statens grundande. Det är att kämpa mot Nakba som fortsätter än idag, från fördrivningen av 800 000 palestinier från deras land 1948 till den etniska rensning i stadsdelarna Sheikh Jarrah och Silwan i Al Quds i dag.

Det är också därför vi arbetar för en total bojkott av den sionistiska staten, dess institutioner och dess anhängare. Denna bojkottkampanj avser inte att ersätta det palestinska motståndet eller låsa sig inom ramen för så kallad ”internationell rätt” som erkänner legitimiteten hos den sionistiska ockupationen av majoriteten av palestinskt land utan att utnyttja bojkott som ett verktyg för att isolera och delegitimera israelisk apartheid. Denna bojkott tjänar därför det palestinska motståndet, i den palestinska, arabiska och internationella bojkottens tradition som har funnits i nästan ett sekel: från bojkott av de första sionistiska nybyggarnas produkter på 1920-talet till bojkott av ockupationsekonomin under Stora intifadan 1987.

En verksamhet inriktad mot dessa mål

Som vi sa i början är Collectif Palestine Vaincra resultatet av 10 års arbete till stöd för Palestina. Utarbetandet av denna politiska linje är därför först och främst resultatet av många möten, framför allt med Georges Ibrahim Abdallah. Han är en libanesisk kommunistisk och motståndskämpe som är fängslad sedan över 37 år tillbaka i ett fängelse inte långt från Toulouse. Det har främst varit genom vårt engagemang för hans frigivning som vi har utvecklat en ny ingång till att stödja Palestina genom ett grundläggande brott med de strömningar som dominerar den franska aktivistscenen. Under våra månatliga möten över många års tid har vi deltagit i hans politiska militanta skola. Det är framför allt vid hans sida vi har upptäckt och lärt oss om den långa historien och det enorma arvet från det palestinska motståndet i allmänhet och från den palestinska vänstern i synnerhet.

Men utarbetandet av denna linje skedde också genom en militant verksamhet i kontakt med dagens verklighet. Faktum är att det inte skulle ha någon betydelse att lyfta dessa paroller om de inte ingår i en sammanhängande och ihållande verksamhet. Det är den verksamhet vi försöker genomföra genom Collectif Palestine Vaincra. Vårt mål är att normalisera dessa krav i politiska utrymmen, särskilt i vänsterrörelser och, att föra dem ut i människornas vardag i Toulouse. Situationen är svår men vi har utökat vårt inflytande betydligt och sakta men säkert organiserat nya människor, särskilt ungdomar.

Minst en gång i månaden har vi ett informations- och mobiliseringsstånd i stadskärnan och i en folklig stadsdel. Dessa utrymmen blir mötesplatser, studietillfällen och diskussioner med hundratals människor. Det är ett tillfälle att höja den palestinska flaggan och understryka den palestinska sakens legitimitet och relevans i det offentliga rummet. Men det är också ett utrymme för konfrontationer eftersom vår blotta närvaro väcker en stark fientlighet från olika organisationer som stödjer den sionistiska extremhögern.

En sekundär men ändå viktig del av vårt arbete är att ta fram mediekampanjer, agitation och propaganda genom kommunikationsverktyg som video, illustrationer eller sociala medier. Syftet är att kombinera gatuarbetet med onlineinformation och propaganda för att skapa en bred synlighet för Collectif och dess kampanjer.

En av de viktigaste aktiviteterna i vårt kollektiv är givetvis kampanjen för Georges Abdallahs frigivning. Vi stödjer hans frigivning inte bara som en individ men främst för att Georges Abdallah förkroppsligar ett resolut antiimperialistiskt alternativ för det palestinska och libanesiska folket. Varje oktober genomför vi en storskalig medvetenhetskampanj genom att dela ut tiotusentals flygblad och organisera en stor delegation till den årliga demonstrationen framför Lannemezan-fängelset där han är fängslad. I år har denna kampanj nått en viktig kvalitativ och kvantitativ tröskel, specifikt genom att samla fler än 1 000 personer till detta dynamiska och militanta demonstrationståg.

Vi utför också kampanjer med fokus på omedelbara krav, i synnerhet olika kampanjer för att bojkotta Israel. Till exempel gjorde vi en kampanj mot stadsvänskap mellan Toulouse och Tel Aviv i samband med de senaste kommunala valen. Detta ämne ignorerades i många år, men vi lyckades göra det till en fråga i den politiska debatten den här gången genom att samla in fler än 5 000 signaturer från boende i staden, regelbundna aktioner och aktiviteter och systematiskt fråga ut de olika kandidaterna. Nyvalda kommunala oppositionstjänstepersoner har officiellt stöttat vår kampanj medan borgmästaren har fördubblat förolämpningarna och anklagelserna mot oss.

Vi deltar också aktivt i det internationella Samidoun-nätverkets kampanjer, särskilt till stöd för Ahmad Sa’adat och fängslade palestinska studenter. Liksom vår solidaritet med Georges Abdallah är dessa solidaritetskampanjer verktyg för att bygga solidaritet med palestinier i ockuperade Palestina och att förkroppsliga motståndets väg här och nu. Detta palestinska, arabiska och internationella nätverk innehåller flera lokalgrupper och anslutna organisationer, som vårt kollektiv, i många länder, inte minst i Palestina, i flera europeiska länder, i Nordamerika, i Brasilien och i Iran. Det spelar en viktig roll i stödet för de palestinska fångarna och vi uppmuntrar dig att ansluta dig till det.

Ansikte mot ansikte med repression

En sådan linje och en sådan övning provocerar självklart stark reaktioner från de franska myndigheterna och särskilt från sionistiska organisationer och Israels anhängare. Sedan vi dess grundande har vårt kollektiv mött en oerhörd kampanj av hot och påtryckningar från myndigheter och den sionistiska lobbyn. Det är sjävklart inte ett isolerat fall.

Vi har under de gångna åren sett olika anklagelser, åtal och rättegångar mot aktivister som stödjer bojkott av Israel i Frankrike, senast med rättsfallet mellan ordföranden för EuroPalestine, Olivia Zémor, och israeliska läkemedelsföretaget Teva. Den propalestinska aktivisten vann fallet i domstol. Dessa rättsfall äger rum trots att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har fördömt den franska regeringen för hindrande av yttrandefriheten. Ändå fortsätter den franska regeringens sina försök att kriminalisera bojkott av Israel, särskilt genom ett nytt cirkulär från justitieministern.

Ett annat verktyg för repressionspolitiken mot palestinavänner är den skamfyllda politiska manövern att sätta falskt likhetstecken mellan antisionism och antisemitism. Detta sker specifikt genom att anta den nya definitionen av antisemitism från IHRA som i sina exempel på antisemitism inkluderar att ifrågasätta det sionistiska projektet och att erkänna Israel som ett rasistiskt åtagande. Resolutioner till stöd för denna definition har antagits i Frankrike av Nationalförsamlingen, Senaten och staden Paris.

Med den israeliska ockupationens klassificering av Samidoun och Collectif Palestine Vaincra som ”terroristorganisationer” förra februari har vi gått in i ett nytt skede. Självklart är huvudsyftet att försöka skrämma och isolera de organisationer som påverkas av en sådan beteckning. Det är ännu mer uppenbart idag när vi ser att sex palestinska icke-statliga organisationer har blivit utsatta för samma typ av angrepp. I Frankrike följde konsekvenserna av denna beteckning snabbt med en kampanj från NGO Monitor om vår upplösning, en kampanj som vidarebefordrades av en medlem i president Emmanuel Macrons majoritetsparti som skickade en officiell begäran om vår upplösning till Inrikesministeriet. Givetvis är det här väldigt lite jämfört med angreppen på Palestine Action. Det är dock oroande att se hur kriminaliseringen av stöd till Palestina tilltar i Frankrike, inklusive mot enkla aktiviteter som antisionistisk och antiimperialistisk debatt och medvetenhetskampanjer.

När vi står inför detta tror vi att det är nödvändigt att bygga en bred enad front för att konfrontera repressionen. Detta har vi lyckats med i Frankrike efter dessa hot, eftersom alla viktiga vänsterorganisationer och fackföreningsrörelsen på nationell nivå utfärdade ett uttalande till stöd för vårt kollektiv. Detta visar att deras strategi att isolera oss inte bara misslyckas utan har motsatt effekt.

Men en sak är säker, vi är mer bestämda än någonsin att fortsätta stödja det palestinska motståndet, till återvändo och befrielse för Palestina från floden till havet. Och möten som dessa är avgörande för att bygga och stärka den antiimperialistiska rörelsen över hela världen.

Ner med imperialism och sionism!

Från floden till havet, Palestina kommer att befrias!

Samidoun-medlemmar på Internationalt Forums konferens.

Lyssna på revolutionära podcasten Kominterns nyutkomna specialavsnitt om Palestina:

I detta avsnitt intervjuas vår kamrat Hadeel Shatara, aktivist och samordnare för Samidoun i Palestina, om en mängd olika viktiga frågor i den revolutionära podcasten Komintern. Vad har hänt i veckorna efter att världen i mitten av maj uppmärksammade Israels planerade etniska rensning av den palestinska kvarteret Sheikh Jarrah i Jerusalem och vågen av enat palestinskt motstånd som gick under namnet Enhetsintifadan? Vad är de över 4000 palestinska fångarnas och deras politiska rörelses roll i ockupationen och motståndet mot det, och hur behandlar den israeliska ockupationen palestinska fångar, som till exempel de över 3100 som greps under maj månad? På vilket sätt är Palestinska myndigheten, som bland annat Sveriges regering ser som Palestinas enda legitima politiska ledarskap, en förlängning av den israeliska ockupationen och det internationella förtryck det palestinska folket lever under? Vad har coronapandemin haft för effekt i Palestina, och hur har den sionistiska regimen använt den som ett vapen mot till exempel de palestinska fångarna och Gazas befolkning? Allt detta och mer diskuteras!

Låten i slutet av avsnittet är nyskriven av palestinska motståndsaktivister och anspelar på och hyllar det historiska palestinska gerillamotståndet. Lyssna på den via olika kanaler:

Fortsätt eskalera det internationella motståndet mot ockupationen av Palestina, mot företagen som profiterar av den och mot regeringarna, som den svenska, som fortsätter möjliggöra den!

Frihet åt alla palestinska fångarna!

Frihet åt hela Palestina, från Jordanflodan till Medelhavet!

Denna text är översatt av Samidoun Stockholm från Anti-Imperialist Action Ireland som går att läsa här.


Efter en betydelsefull tvåveckorsperiod av konflikt och folklig kamp över Palestina, har en ny milstolpe nåtts och början av en ny era har etablerats.

Den  10 maj 2021 initierade det Palestinska Motståndet i Gaza en konflikt med den sionistiska regimen, genom att först ställa ett ultimatum att Israel upphäver provokationerna i Jerusalem och sedan genom att avfyra ett stort antal raketer när det inte hände.

Efter 11 dagar av kontinuerlig palestinsk raketavfyrning, erbjöd den sionistiska regeringen en vapenvila som det palestinska motståndet accepterade med villkor.

Streaks of light are seen from Ashkelon as Israel’s Iron Dome anti-missile system intercepts rockets launched from the Gaza Strip towards Israel, May 15, 2021. REUTERS/Amir Cohen


Följande är en snabb samling observationer från denna författar om några av faktorer i hur detta länge förtryckta palestinska folk uppnådde denna enorma seger över en av världens största militärmakter.

  1. Palestina har ett basområde. Gaza, trots att det är ett överbefolkat utomhusfängelseläger (som har hållits på svältransoner med giftigt dricksvatten under nästan 2 decennier,) styrs av det Palestinska Motståndet och inte av sionistiska ockupanter, som Palestina ’48 eller av deras palestinska marionetter som i Västbanken. Palestinier befriade detta stadsområde 2005 och det har varit ett konstant problematiskt moment för ”Israel” sedan dess. Det palestinska motståndet lyckas lokalproducera missiler inom detta koncentrationsläger som kan stänga ner hela den sionistiska entiteten. Varken det sionistiska flygvapnet eller armen kan stoppa detta. 
  2. Det palestinska motståndet agerade i en enad front med ett gemensamt krigsrum för att koordinera sina aktioner. Detta gjorde att mer radikala sektioner av uppköpta kontrarevolutionära grupper som Fatah bröt sig loss för att återaktivera sig på motståndets sida.
  3. Det palestinska motståndet hade en bred och djup arsenal av taktiker för att implementera sin strategi. Alltifrån trotsiga protester till upplopp till förstörelsen av polisstationer till generalstrejk till skottlossningar till blockader till särskilda styrkors operationer till koordinerade missils grepp till spontana individuella gerillaattacker till drönare och ATGM-angrepp – och mycket mer – användes över hela ockuperade Palestina och dess grannar.
  4. Palestinier vägrade låta sig splittras. Folket i Palestina och utanför föll inte för den israeliska segregeringstaktiken enligt olika nivåer av ”privilegium.” Palestinierna i Gaza eller under sionistiska ockupationsregimen eller den nykoloniala palestinska marionettstaten upplever alla olika former av förtryck, vilket ämnas ingjuta bestraffning och oenighet hos dem. Men dessa palestinier enades istället och agerade enligt en enskild strategi med ett enda mål om befrielse i åtanke, och stöttade varandra och saboterade fienden på de olika svaga punkterna.
  5. Palestinska flyktingar och de i exil vid Israels gräns spelade en huvudsaklig roll. Vid tillfällen där Gaza och de ockuperade palestinska städerna utsattes för påtagligt tryck från den sionistiska regimen, öppnade palestinier i Jordanien, Libanon, Syrien och annanstans upp nya fronter genom att samlas i massor vid gränsen och bryta genom de koloniala barriärerna mot Palestina. Missiler sköts från palestinska flyktingläger i Libanon, vilket den sionistiska entiteten var rädd att ens erkänna, än mindre svara på.
  6. Den palestinska diasporan och den internationella solidaritetsrörelsen hjälpte att mobilisera några av de största palestinamarscherna någonsin: 180,000 i London ena dagen slogs av 250,000 i Detroit den andra. I Frankrike anordnades gigantiska och militanta demonstrationer trots att de förbjöds av den franska polisstaten. Enorma samlingar skedde på alla jordens kontinenter, [1] speciellt på platser där regeringen är en huvudallierad eller sponsor till den sionistiska regimen. En handfull av minimala proisraeliska demonstrationer hölls efter konflikten var över.  Det finns ingen tveksamhet i vilka världen står med. Det är av speciell vikt att det även skett ockupationer av sionistiska vapenfabriker utanför landet, förstörelse av sålda israeliska produkter och blockader mot israeliska skepp att ro in i hamn. Ytterligare till hjälp har varit strategiska allianser med folkliga massproteströrelser och aktivister, såsom Black Lives Matter, som kommer fortsätta att framhäva Palestina till fronten av global kamp.
  7. Det Palestinska Motståndet har lyckats få teknisk hjälp och träning från dedikerade allierade såsom Iran, men är också självförsörjande i produktionen av dess grundläggande vapen. Resultatet är en uthållig och kraftfull makt som den israeliska entiteten är oförmögen att utrota varken genom sina taktiker av långsamt eller snabbt folkmord. Detta är ett förlustläge för en ockupant.
  8. Mediakriget har skiftat beslutsamt mot Palestina. Det Palestinska Motståndet uppvisade ett kraftfullt mediauppträdande genom talespersoner såsom Abu Obeida, och genom inspirerande videopropaganda. Pinsamma stunder för sionisterna fångades av mobilkameror och delades brett över sociala medier (trots sociala medieföretagens försök att tränga undan dem.) Intelligenta och välartikulerade palestinska röster gavs en liten öppning i mainstreammedia och tog kontroll över diskursen. Som kontrast överväldigades den israeliska lobbyns finslipade PR-maskineri – det bästa som går att köpa – och kollapsade, besegrat bredvid deras politiska och militära ledarskap.
  9. Självförtroende smittar av sig. Det senaste kriget Israel vann var 1967. År 2000 sparkades man ut ur södra Libanon och 2006 besegrades man igen när man försökte återockupera. Likt denna förlust för 15 år sedan, är Israel oförmöget att gå in i pyttelilla Gaza med sin militär och måste därför bomba invånarna från fjärran. Sanningen har kommit fram både bland israeler och palestinier att sionisterna har besegrats och de är i en förlorande bana – en papperstiger! Medan de flesta israeler har europeiska, ryska eller amerikanska pass, röstar de med sina fötter och reser i massor när det blir tufft för dem. Palestinierna däremot, vet att deras befrielse är på horisonten, och inom deras livstid, och i deras händer.
  10. En antirevisionistisk kommunistisk rörelse är en central del av det enade palestinsk motståndet. Hamas är den största motståndsgruppen och är afficierade till det Muslimska Brödraskapet som överlag har vissa skarpa motsättningar gentemot antikoloniala rörelser som kämpar för nationell befrielse och socialism. Men det palestinska folkets behov är så starka och tydligt uttryckta att Hamas tvingas luta sig mot en nationell befrielse och mot ett militant håll till skillnad från de reaktionära element som även finns internt. En av anledningarna att det palestinska folket har ett sådant politiskt medvetande är det långsiktiga massarbetet hos PFLP. PFLP har engagerat sig med de palestinska massorna och andra motståndsgrupper, och erbjuder ett kompromisslöst ledarskap och em väg mot befrielse. PFLP är en av de starkaste Kommunistiska rörelserna i världen och en med erfarenhet andra kan lära av. På samma gång har en alternativ ideologi blivit genomgående avfärdad under det senaste decenniet i form av chauvinistisk islamism. Al-Qaeda, ISIS och ”Fria Syriska Armén” har alla parkerat sig vid gränsen mot Israel i nära ett decennium – och inte bara har de aldrig gått i konflikt, utan har mottagit livsviktigt stöd från den sionistiska entiteten. Det var de efterblivna elementen i Hamas som opportunistiskt allierade sig med dessa krafter mellan 2011-2014, men har sedan dess gjorts irrelevanta och Hamas har försonats med den syriska regeringen. 


Överlag har denna konflikt i maj 2021 blivit till en enorm psykologisk vinst för det palestinska motståndet och även blivit en som upplyfter och inspirerar folk över hela världen. Om det finns något hopp för existensen hos miljarder människor runt jorden och mycket av livet självt, var det ett första steg i en ny revolutionär era som kommer att resonera och förstärkas över världen flera gånger om.

Vi gratulerar våra palestinska syskon för deras otroliga vinster och vet att det bästa sättet att hedra och stötta dem är att matcha deras motstånd i våra egna kontexter. Om denna korta artikel kan inspirera till bredare reflektioner och diskussioner vore det en användbar komponent i detta.

Vi i de svenska Samidoun-grupperna publicerar här ett utdrag ur den svenska översättningen av det historiska dokumentet Strategin för Palestinas befrielse (tillgänglig bland annat här på engelska), författat av Folkfronten för Palestinas befrielse 1967. Detta kapitel, kapitel 10: Det palestinska befrielsekrigets mål och innebörd, är en kort introduktion till ett revolutionärt vänsterperspektiv på ockupationen av Palestina och motståndet mot det, och innehåller många relevanta punkter i denna period, maj 2021, när frågorna åter ställs högt på den internationella agendan tack vare palestiniers ståndaktiga motstånd och vad som har beskrivits som en ny intifada och ett nytt stadium i kampen för befrielse.

Att Israel ända från början utgjort ett hot mot vårt folk är ett obestridligt faktum. Uppkomsten av Israel har inneburit att vårt folk fördrivits från hem och jord, att allt som vårt folk med arbete och möda byggt upp har ryckts ifrån det, att vårt folk skingrats över arabländerna och hela den övriga världen, samt att större delen av vårt folk trängts samman i elände och fattigdom i lägren i Jordanien, Syrien och Libanon, där de lever utan framtid och hopp.

Det faktum att Israel utgör en kolonialistisk expansionistisk närvaro på bekostnad av den arabiska jorden och dess ägare är höjt över all diskussion. Det utgör för oss en påtaglig verklighet inför vilken alla falska krav och påståenden bleknar bort. Det judiska ”nationalhemmet” i Palestina blev ”Staten Israel” inom de gränser som angavs i den 1947 antagna FN-resolutionen om Palestinas delning, varefter det utvidgades till att omfatta Israel inom de gränser som existerade före junikriget – ett mycket större område än det som fastställdes i 1947 års FN-resolutioner – och slutligen utvidgades ännu en gång till att omfatta hela Palestina samt Sinai och Golanhöjderna.

Det faktum att Israel är en imperialistisk och kolonialistisk bas i vårt land och utnyttjas för att hejda den revolutionära flodvågen, för att säkra det fortsatta förtrycket av oss och för att vidmakthålla utplundringen och exploateringen av våra tillgångar och ansträngningar är självklart och behöver inte diskuteras. För oss är detta inte blott en teoretisk slutsats, utan det utgör våra faktiska erfarenheter från den israelisk-fransk-engelska aggressionen 1956, junikriget 1967 och hela den tid Israel har existerat på vårt territorium.

Flera faktorer har emellertid bidragit till att förvanska sanningen om vårt befrielsekrig: För det första sattes den sionistiska rörelsens uppkomst i samband med judeförföljelserna i Europa. Så associerades uppkomsten av Israel med nazisternas behandling av judarna under andra världskriget. Därtill kom det dominerande imperialistiska och sionistiska inflytandet över stora delar av världsopinionen, förekomsten i Israel av krafter som uppgav sig vara progressiva och socialistiska, samt Sovjetunionens och vissa andra socialistiska länders stöd åt upprättandet av staten Israel. Allt detta i förening med vissa palestinska och arabiska ledares oriktiga framställning av kampen mot Israel har förvrängt sanningen om vårt befrielsekrig och riskerar fortfarande att ge många människor en felaktig uppfattning om detta krigs verkliga karaktär.

Den palestinska befrielserörelsen är inte en rasistisk rörelse med aggressiva avsikter mot judarna. Den riktar sig inte mot judarna. Dess mål är att utplåna staten Israel som en militär, politisk och ekonomisk enhet vilken grundar sig på aggression, expansion och organisk sammanlänkning med de imperialistiska intressena i vårt hemland. Den palestinska befrielserörelsen riktar sig mot sionismen såsom en med imperialismen förenad aggressiv rasistisk rörelse, vilken har begagnat sig av judarnas lidanden som ett medel för att gynna sina egna och imperialismens intressen i en del av världen som är rik på tillgångar och som utgör ett brohuvud till länderna i Afrika och Asien. Den palestinska befrielserörelsens mål är att upprätta en demokratisk, nationell stat i Palestina där både araber och judar kommer att leva som medborgare med samma rättigheter och skyldigheter, en stat som kommer att utgöra en integrerad del av en progressiv demokratisk arabisk nationell existens i fredlig samlevnad med alla progressiva krafter i världen.

Israel har envist framställt vårt krig mot det som ett rasistiskt krig som syftar till att förgöra alla judiska medborgare och kasta dem i havet. Avsikten bakom detta är att mobilisera alla judar i en kamp på liv och död. Följaktligen måste en grundläggande strategisk linje i vårt krig mot Israel vara att försöka avslöja denna framställning och visa de exploaterade och vilseledda judiska massorna på motsättningen mellan å ena sidan deras intresse av en fredlig existens och å andra sidan de intressen som styr den sionistiska rörelsen och de krafter som kontrollerar staten Israel. Det är denna strategiska linje som kommer att möjliggöra för oss att isolera den fascistiska klicken i Israel från alla progressiva krafter i världen. Den kommer också att möjliggöra för oss att, i takt med att den väpnade befrielsekampen växer i omfattning och dess drag framträder klarare, ytterligare vidga den objektiva motsättningen mellan Israel och den sionistiska rörelsen å ena sidan och de vilseledda och exploaterade judiska miljonerna å den andra.

Den palestinska befrielserörelsen är en progressiv nationell rörelse riktad mot de aggressiva och imperialistiska krafterna. Det faktum att imperialistiska intressen är sammanlänkade med Israels existens kommer att göra vår kamp mot Israel till en kamp mot imperialismen, och den palestinska befrielserörelsens sammanlänkning med den arabiska befrielserörelsen kommer att förvandla vår kamp mot Israel till 100 miljoner arabers förenade kamp för att uppnå nationell befrielse. Kampen för Palestina idag, sedd i hela sitt konkreta sammanhang, kommer att utgöra inledningen till förverkligandet av alla den arabiska revolutionens intimt förbundna mål. Det är en bred och väldig rörelse som arabvärldens 100 miljoner under denna epok i mänsklighetens historia riktar mot ondskans, aggressionens och exploateringens krafter i neokolonialismens och imperialismens skepnad.

För de palestinska och arabiska massorna kommer kampen för Palestina därtill att vara en inkörsport till vår tids kultur och leda till att underutvecklingen omvandlas till en utveckling som motsvarar det moderna livets krav. Genom kampen kommer vi att uppnå politisk medvetenhet om vår tids verklighet, kasta alla illusioner och lära oss värdet av fakta. Underkastelsen, beroendet, individualismen, stamtänkandet, lättjan, anarkin och spontaniteten, allt det som underutvecklingen ger upphov till, kommer under kampen och genom kampen att ändras till insikt om värdet av tid, ordning, exakthet, verklighetssinne, kollektiv handling, planering och vittomfattande mobilisering, till en strävan efter att lära och att beväpna sig med alla kunskapens vapen, till medvetande om människans värde och om nödvändigheten av att kvinnorna – den ena hälften av vårt samhälle – frigörs från slaveriet under föråldrade traditioner och vanor, till insikt om den nationella gemenskapens grundläggande betydelse när fara hotar och om att denna nationella gemenskap är överordnad släkt- och stamtillhörighet och alla lokala band.

Vår långvariga nationella befrielsekamp kommer att föra oss in i en ny livsstil, och därmed leda oss in på vägen mot framsteg och civilisation.

Under den föregående veckan har den palestinska befrielsekampen exploderat till ett nationellt uppror och gett upphov till att hundratusentals gått ut på gatorna och demonstrerat över hela världen. Samidounnätverket har även mobiliserat för palestinska kampveckan 15-22 maj. På grund av det palestinska folkets kamp, motståndets kamp och överväldigande internationella protester har motståndet kunnat utropa seger efter flera dagar av bestialiska bombningar i Gaza. Nedan följer en sammanfattning av demonstrationer och aktioner som genomförts i Sverige.

Göteborg

På kampveckans första dag deltog Samidoun Göteborg i bil- och cykelkonvojer för att demonstrera för Palestinas befrielse.

På torsdagen 24 maj arrangerades en stor demonstration i Göteborg till stöd för den palestinska kampen mot bosättarkolonialism, apartheid och ockupation. Gatorna fylldes med flaggor och stöd till den palestinska befrielsekampen.

Under veckan affischerades staden och Samidoun Göteborg poängterade: Det finns många solidaritetshandlingar som du själv kan utföra med bara en eller två vänner.

Den Palestinska kampveckan avslutades sedan på lördagen tillsammans med Aktion Proletär Göteborg, Allt åt alla Göteborg, Arbetarmakt och Syndikalistiska ungdomsförbundet Göteborg som gemensamt skickade en solidaritetshälsning till de palestinska befrielsekämparna.

Stockholm

Samidoun Stockholm inledde kampveckan genom att, tillsammans med lokala palestinier, arrangera en demonstration till stöd för Gaza och mot den etniska rensningen av palestinier från sin huvudstad Jerusalem. Lördagen markerade 73 år sedan al-nakba och vår ståndpunkt är tydlig: Inte ett år till.

Med utgångspunkt vid palestinska ambassaden tågade vi tillsammans med, bland andra, Kommunistiska Partiet och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund. Marschen slöt sedan upp med en annan propalestinsk demonstration på Sergels Torg och upplöstes fredligt.

Dagen efter deltog Samidoun Stockholm i ytterligare en demonstration med start på Sergels Torg. Under veckan planerades nästa aktion, den palestinska saken uppmärksammades utanför SVT:d kontor i Stockholm och affischer sattes upp tillsammans med SKU.

I lördags anordnades ytterligare en demonstration. Denna gång kunde vi fira att det palestinska motståndet framtvingat vapenvila gentemot ockupationen. Tal hölls av Samidoun Stockholm, Ung Vänster, Dror Feiler och queeraktivisten Samuel Girma. Hiphoplegenden Hoosam Areal skulle även uppträda men togs av polis sekunder efter att han ställt sig på scen. Polisens våldsamma repression gjorde att distansering blev omöjligt och folkmassan tvingades till ett spontant demonstrationståg.

Samidoun Stockholm blev även under söndagen intervjuade av Radio Noden i ett mycket givande samtal om kamp och solidaritet.

Malmö

Även Samidoun Malmö var på gatorna under veckan. Palestinska organisationer och individer kallade till gemensam manifestation under lördagen för att delta i den internationella kampen för ett fritt Palestina.

Utanför vår aktionsvecka men som svar på den framväxande palestinska intifadan har demonstrationer anordnats i bland annat Trollhättan, Borlänge, Borås, Jönköping och Falköping. Många digitala initiativ har genomförts under veckan: Namninsamlingar, bojkottupprop, poesikvällar, auktioner till stödinsamlingar. Vid denna artikels publicering är flera olika propalestinska initiativ fortfarande inplanerade.

Vill du engagera dig till stöd för Palestina? Kontakta:

Samidoungbg@fripost.org (Göteborg)

Samidoun08@protonmail.com (Stockholm)

Samidounmalmo@gmail.com (Malmö)

[ENGLISH BELOW]


Israel haglar i detta ögonblick bomber över skolor och bostadsområden. Idag har vi deltagit i en demonstration mot tvångsförflyttningarna och det allt mer brutala våldet från israeliska civila och soldater i Sheikh Jarrah och resten av ockuperade Jerusalem. Dags att trappa upp motståndet.

Som ett led i den etniska rensningen av palestinier i Jerusalem har den israeliska ockupationsmakten, i samband med det sanktionerade civila våldet från folkmassor av bosättare, trappat upp sina rasistiska aggressioner.

Sheikh Jarrah, ett område i Östra Jerusalem, hotas med en fördrivning av flera hundra barn, syskon, föräldrar och äldre. De senaste dagarna har israelisk militär systematiskt satts in för att med övervåld krossa det lokala motståndet. Hundratals palestinier skadade och flertalet döda, både i Jerusalem och efter militär intervention i Gaza.

I svenska medier beskrivs dessa händelser med ord som ”hätsk stämning,” ”oroligheter,” osv. SVT har påstått att ”militanta grupperingar” har ”eskalerat” situationen när de höll sitt löfte att agera om inte israelisk militär drogs tillbaka från al-Aqsamoskén.

Men det är varken de tiotusentals civila demonstranterna i Jerusalem eller militanter i Gaza som har spelat den aggressiva parten. Igår kväll dog palestinska barn och frihetskämpar, för att bosättare ska få tvinga åt sig ännu mer av Jerusalem.

Den svenska staten måste med beslutsamhet agera för att pressa den israeliska staten att upphöra sina aggressioner och vräkningar av palestinska familjer. Dock vet vi att Sverige inte är en ”humanitär stormakt” och vi vet – som den israeliska regeringen vet – att alla hot från FN bara är tomma ord.

Därför måste vi mobilisera internationellt, på våra gator och torg, i Europa och Asien och Afrika och Amerika, till stöd för det palestinska motståndet och emot koloniseringens alltmer brutala expansioner.

Nu är ett kritiskt läge. Tillsammans kan vi organisera för att vända vågen till fördel av kamp och befrielse. Den som tvekar nu kommer dömas av historien därefter. Det är vår bestämda uppfattning att alla förtryckta folk har rätt att göra motstånd mot kolonisering och förtryck. Det är vår skyldighet att stå bakom detta motstånd, och ge det allt vårt materiella och praktiska stöd.

Vi har en skyldighet att med alla till buds stående medel understödja det palestinska motståndet, och Samidoun Stockholm kommer aktivt delta i den lokala och internationella kampen, bland annat genom denna slags mobiliseringar.


[English]

Today we have participated in a demonstration against forced the forces relocations and the increasingly brutal violence exerted by both Israeli civilians and military forces in Sheikh Jarrah and the rest of occupied Jerusalem. It is time to escalate the resistance.

As an integral step in the ethnic cleansing of Palestinians from Jerusalem, the Israeli occupation, in conjunction with sanctioned civilian violence from mobs of settlers, has escalated its racist aggressions.

Sheikh Jarrah, a neighbourhood located in Eastern Jerusalem, is threatened by the eviction of hundreds of children, parents and elderly. The past few days, Israeli military has been systematically engaged in overwhelming violence with the intent of crushing local dissent and resistance. Hundreds of Palestinians have been injured and several have died, both in Jerusalem and as a result of military intervention in Gaza.

In Swedish media, these events are described with words like ”fiery mood,” ”uncertainties,” and so on. State media outlet SVT has claimed that ”militant groups” have ”escalated” the situation by keeping their promise to act if Israeli military was not withdrawn from the al-Aqsa mosque. 

But neither the tens of thousands of civilian protestors in Jerusalem, nor militants in Gaza have played an aggressive part. Yesterday Palestinian children and freedom fighters were martyred so that settlers can grab more of Jerusalem.

The Swedish state must decisively act to pressure the Israeli state to cease its aggressions and evictions of Palestinian families. However, we know that Sweden is not a humanitarian superpower (as self-styled) and we know – as the Israeli government knows – that threats from the UN are mere empty words.

Therefore we must mobilise internationally, on our streets and town squares, in Europe and Asia and Africa and America, in support of the Palestinian resistance and against the colonisation’s increasingly brutal expansionism.

Now is a critical time. Together we can organise to turn the wave in favour of struggle and liberation. Those who hesitate now will be judged accordingly by history. It is our decisive conviction that every oppressed people has the right to resist colonisation and oppression. It is our duty to stand behind this resistance and lend it all our practical and material support.

We have a duty to, with all available means, support the Palestinian resistance, and Samidoun Stockholm will actively participate in the local and international struggle, in mobilisations such as this one and others.

I ockuperade Jerusalem attackeras palestinier av bosättare och soldater på väg från kyrkan, moskén och i sina hem. Den palestinska ungdomen har visat sig stridbara och vi måste kämpa tillsammans med dem mot det förnyade hotet om att vräkas från hemmen som deras familjer levt i sedan långt innan ockupationen. 500 familjer riskerar nu att vräkas i distriktet Sheikh Jarrah.

Det rasistiska mobbvåldet mot palestinier blir alltmer radikalt och har den israeliska statens godkännande och materiella stöd. Vad som pågår är en långtgående etnisk rensning som sträcker sig tillbaka till al-Naqba 1948 och ännu längre. Det är kritiskt att alla världens progressiva krafter ställer sig med full styrka bakom det palestinska motståndet och kämpar mot bosättarkolonialismen.

I helgen har Samidoun Stockholm och förbundet Arbetarmakt besökt den israeliska ambassaden i solidaritet med Jerusalems barn, unga och familjer som systematiskt och rutinmässigt får sina hem stulna av kolonialismen. Vi kämpar emot vräkningarna, emot de våldsamma pogromerna och för det befriade Palestina. Den 15-22 maj organiseras en internationell aktionsvecka för den palestinska frihetskampen i Jerusalem och resten av Palestina. Vi uppmanar alla likasinnade kamrater att ansluta sig.

~English below~

Följande uttalande lästes högt vid en manifestation i Husby, Stockholm för att högtidlighålla Palestinska Fångveckan. Demonstrationen anordnades av Samidoun Stockholm tillsammans med Aktion Proletär Järva och Rojavakommittéerna Stockholm.

I början av april satt 4550 palestinska politiska fångar i israeliskt ockupationsfängelse. 10 av dem är parlamentariker. 140 är barn. Hundratals är anhållna utan rättegång eller brottsanklagelser. 

De långa och arbiträra fängelsestraffen är en medveten strategi i Israels kolonisering av Palestina. De används för att splittra familjer, tysta politiker och lamslå kritisk journalistik. Efter att ha suttit häktad i över ett år för sin feministiska och människorättsliga aktivism dömdes parlamentarikern Khalida Jarrar i mars till två års fängelse av israelisk militärdomstol.

Den palestinske nationella befrielsesymbolen Ahmad Sa’adat blev för nästan 15 år sedan kidnappad av den israeliska ockupationen och avtjänar nu ett trettio år långt fängelsestraff som är menat att paralysera den nationella motståndsrörelsen. De första brottsanklagelserna mot honom har sedan länge lagts ner och nu är det enda brottet som rättfärdigar det långa straffet hans politiska gärning. Den israeliska staten tror att den kan bit för bit krossa Palestina genom en kombination av alltmer brutal repression, systematisk avbefolkning och bosättande och periodiska militära invasioner.

Men det palestinska motståndet går inte att krossa med vare sig övervåld eller fängelsestraff. De palestinska politiska fångarna har blivit ett sant revolutionärt ledarskap för sin rörelse. Deras kamp har inte stannat av bakom galler och det är vår uppgift att kämpa tillsammans med dem och för deras frihet.

Att kämpa mot kolonialismen är inget brott. Inte heller är det ett brott att vara kvinnorättskämpe eller ett upproriskt barn. Nu, på Palestinska Fångars Dag, starten på Palestinska Fångveckan, arrangeras aktioner, demonstrationer och panelsamtal över hela världen. Vi kräver frihet åt alla våra kamrater som sitter fängslade.

Vi kräver frihet åt alla palestinska fångar i Israel, Frankrike, USA och Kanada.

Vi uttrycker vår djupaste solidaritet med den irländska befrielsekampen, partiet Saoradh, deras allierade, och kräver frihet åt rörelsens alla fångar. 

Vi kräver att Turkiet omedelbart släpper alla parlamentariker från HDP, alla frihetskämpar från PKK och resten av den kurdiska befrielserörelsen.

Eld mot imperialismen! Upp med alla befrielsekamper!

The following statement was held as a speech in Husby, Stockholm to commemorate Palestinian Prisoners Week. The demonstration was organised by Samidoun Stockholm, together with Aktion Proletär (Proletarian Action) Järva and Rojavakommittéerna (Committees for Rojava) Stockholm.

At the start of April 4550 Palestinian political prisoners were held in Israeli occupation prisons. 10 of them are parliamentarians. 140 are children. Hundreds are held without charge or trial.

The long and arbitrary prison sentences are a deliberate strategy in Israel’s colonisation of Palestine. They are used to split up families, silence politicians and petrify critical journalism. After having been held for over a year for her feminist and human rights activism, parliamentarian Khalida Jarrar was at the start of March sentenced to two years in prison by Israeli military court.

The Palestinian national symbol of liberation, Ahmad Sa’adat was kidnapped almost 15 years ago by the Israeli occupation and is currently serving a thirty year sentence meant to paralyse the national liberation movement. As the charges initially laid on him were scrapped, the only crime he is currently serving so many years for is his political action. The Israeli state believes it can piece by piece crush Palestine through a combination of increasingly brutal repression, systematic de-population and settlerism, and periodic military invasions. 

But the Palestinian resistance cannot be crushed whether by overwhelming violence or prison sentences. The Palestinian political prisoners have become a true revolutionary leadership for their movement. Their struggle has not ceased behind bars and it is our duty to struggle alongside them and for their freedom.

To fight against colonialism is not a crime. Neither is it a crime to be a struggler for women’s rights or a dissident child. Now, on Palestinian Prisoner Day, at the start of Palestinian Prisoner Week, demonstrations, actions and political panels are being arranged the world over. We demand freedom for all our comrades in prison.

We demand freedom for all Palestinian prisoners in Israel, France, the US and Canada. 

We express our deepest solidarity with the Irish struggle for liberation, the Party Saoradh, all of their allies, and demand freedom for all the movement’s prisoners.

We demand that Turkey immediately releases all parliamentarians from HDP, all freedom fighters from the PKK and the rest of the Kurdish liberation movement. 

Fire against the forces of imperialism! Up all national liberation struggles!

Idag, på Palestinska fångdagen, samlades vi i Samidoun Göteborg och kamrater i den göteborgska antiimperialistiska rörelsen på Brunnsparken för att säga: Frihet åt alla palestinska fångar! Frihet åt Georges Abdallah! Leve den palestinska befrielsekampen! Dessa ord är inte bara sanna och viktiga i dag, utan varje dag tills Palestina har befriats – från Jordanfloden till Medelhavet!

Läs mer om Palestinska fångdagen och tillhörande aktionsvecka.