I anslutning till palestinska fångdagen bjuder Samidoun Göteborg och Irlandinformation tillsammans in till en kväll om fångkamp, repression och internationell solidaritet. Förutom föredrag och diskussioner kommer det hela kvällen finnas möjlighet att skriva brev till irländska och palestinska fångar, någonting som uppskattas enormt av fångarna och är ett enkelt och handfast sätt att visa solidaritet.

Onsdag 17 april
Klockan 18-20
Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg

17 april gjorde Georges Abdallah, den libanesiska  kommunistiska palestinakämpen som suttit fängslad i Frankrike i över 38 år, ett uttalande från sitt fängelse i Lannemezan för att fira de palestinska fångarnas dag. Abdallah har alltid varit en del av de palestinska fångarnas rörelse; han är inte bara fängslad för sitt engagemang för den palestinska och arabiska saken, han är erkänd som en del av rörelsen av de palestinska fångarna själva och deltar i hungerstrejker och andra kollektiva aktioner inne i sin franska fängelsecell i solidaritet med sina fängslade medkämpar i Palestina. Trots att han har varit berättigad till frigivning sedan 1999 har han upprepade gånger förvägrats sin frihet och sin återvändo till sitt hemland, Libanon, även efter lyckade rättegångar, eftersom franska tjänstemän upprepade gånger har åsidosatt eller vägrat underteckna dokument för att förverkliga hans frigivning. Amerikanska tjänstemän, från Condoleeza Rice till Hillary Clinton, har också direkt utövat påtryckningar på den franska staten för att vägra honom frihet. Läs hans uttalande nedan:

Kära kamrater, kära vänner,

För bara två veckor sedan organiserades många aktiviteter i Palestina och i olika grannländer och på andra håll för att fira Jordens dag. Samtidigt har andra aktiviteter genomförts för att markera den revolutionära fångens internationella dag. I dag har vi återigen samlats här, som många gör på andra håll, för att fira den palestinska fångens dag och därmed uttrycka vår orubbliga solidaritet med motståndskämparna i de sionistiska fängelserna och för att särskilt stödja de olika kampinitiativ som pågår dessa dagar, för att rycka kamrat Walid Daqqah, vars hälsotillstånd är alarmerande, ur de kriminella fångvaktarnas klor.

Kamrater och vänner, som ni vet var det planen att i början av ramadanmånaden skulle den förenade ledningen för fångrörelsen i sionistiska fängelser mobilisera en öppen hungerstrejk som svar på de fascistiska åtgärder som den israeliska säkerhetsministern, rasisten Itamar Ben Gvir, har beslutat om mot våra fängslade kamrater… Allt var väl förberett för att denna kamp skulle bli en kamp för alla fångar i sionistiska fängelser och att den skulle utvidgas och förenas med konfrontationsytorna i Nablus, i Jenin, i Jeriko, i Asqelan, i Al-Quds, i Gaza och i Umm Al-Fahm. Mobiliseringen och entusiasmen hos de folkliga massorna som svar på detta perspektiv var sådan att den sionistiska regeringen i sista stund, en dag innan Ramadan började, var tvungen att dra tillbaka dessa fascistiska åtgärder, och därför upphävde fångrörelsens enade ledning strejkmobiliseringen. Kamrater och vänner, detta är bara ett uppskjutande; vi vet alla att det bara är i enlighet med en viss maktbalans som den israeliska regeringen var tvungen att acceptera kamraternas krav och dra tillbaka sina fascistiska åtgärder. Den kommer säkert snart att återvända till dessa attacker. Dessa tusentals fångar som suttit fängslade i så många år, vissa i flera decennier, förkroppsligar i dag mer än någonsin mångfald av uttryck hos det palestinska folkets motstånd. Och denna sionistiska regering kan, mer än någon annan tidigare, bara intensifiera repressionen och försöka utvidga vad den vill förstöra av allt som är palestinskt och framför allt det som samlar den kollektiva viljan hos den globala motståndsrörelsen. Hur som helst kan den i sin huvudlösa rusning inte ta någon annan väg … Naturligtvis har [det sionistiska projektet] rusat rakt in i väggen och många av dess mest ivriga beskyddare och medbrottslingar är väl medvetna om det, men de har i sin tur inget annat val och rusar också rätt in i väggen.

Ni vet, kamrater, i dag lever vi alla under det globaliserade kapitalets hegemoni. Inget land kan helt och hållet undgå denna hegemonis destruktiva mekanismer. Det är denna ”globaliserade kapitalism”, den verkligt existerande kapitalismen, som befinner sig i kris. Och det är verkligen denna kapitalism som kommunisterna och alla revolutionära krafter måste besegra för att besegra barbariet… För mänsklighetens överlevnad, för vår planets överlevnad, är det nödvändigt att veta hur man kan göra sig av med kapitalismen och dess barbari, snabbare än någonsin.

Kamrater och vänner, den multidimensionella kris som skakar om systemets pelare och skärper de interimperialistiska motsättningarna mer och mer, påskyndar i dessa dagar överallt de olika fasciseringsprocesserna … det är därför som den sionistiska entiteten, denna organiska förlängning av den västerländska imperialismen, är en av de platser där denna fascisering är fullt synlig. Det är helt naturligt, som överallt, att den revolutionära kampens protagonister, särskilt de som genom sin blotta existens förkroppsligar motståndsrörelsens kollektiva vilja, är måltavlor för den förintelsepolitik som fascister av alla slag skyndar sig att genomföra.

I mer än ett sekel har det palestinska folket kämpat mot det imperialistisk-sionistiska bosättningsprojektet i Palestina. Det är inom ramen för detta historiska motstånd som man bättre kan förstå det dynamiska uttrycket hos de olika faktorer som strukturerar ”den kollektiva motståndsviljan” och den särskilda plats som ”fången” intar i det palestinska kollektiva sinnet.

Det kanske vore bra att kort erinra om att skapandet av de ”arabiska förhörscentren” går tillbaka till 1920 då de brittiska myndigheterna förhörde arabiska fångar i brittiska mandatets Palestina med hjälp av tortyrmetoder, t.ex. skendränkning. Inrättandet av dessa centra faller inom ramen för den stora våldsamma brittiska repressionen under revolterna i Palestina mellan 1920 och 1939. Det var från och med denna period som en generaliserad repressionspolitik infördes, med dekret om särskilt ”administrativt förvar”, utegångsförbud, kollektiv bestraffning och förstörelse av bostäder. Inom ramen för denna brottsliga politik av total repression skapades dessa ”arabiska förhörscentra” där de brittiska myndigheterna gav sig hän åt de värsta överdrifterna genom att använda tortyrmetoder som den tidigare nämnda skendränkning för att bryta viljan hos motståndsrörelsens fångar…

Under hela detta historiska epos och fram till i dag är den motståndsvilliga fången, tillsammans med martyren, den ikon som delas av majoriteten av de palestinska familjerna… I går fanns det fler än 12 500 fångar efter den stora palestinska revolten, och i dag finns det fortfarande fler än 5 000 fler tillfångatagna motståndsmän… I denna anda, kamrater, beslutade den palestinska nationella konferensen 1974 att 17 april ska vara den palestinska fångens dag. Detta var inte bara med avsikten att fördöma den sionistiska ockupantens barbari, inte heller för att hedra de tillfångatagna motståndskämparna genom att påminna folkmassorna om deras uppoffringar och deras orubbliga vilja att stå upp mot den sionistiska militären. Syftet med att fira den palestinska fångens dag är framför allt att högljutt och tydligt bekräfta den fasta beslutsamheten att återta våra kamrater ur klorna på deras kriminella fångvaktare. Vid flera tillfällen har den palestinska revolutionära kampens förtrupper faktiskt tagit på sig denna uppgift med stort mod och självuppoffring och tvingat fienden att släppa tusentals tillfångatagna kamrater utan några som helst kompromisser från deras sida.

Frigivningen av revolutionära fångar är förvisso, i dag som i går, en plikt och en prioritering; den har alltid varit ett ögonblick av stor folklig entusiasm och har på det mest betydelsefulla sätt deltagit i den palestinska revolutionens inflytande och i kampens utveckling, både på regional och internationell nivå.

Låt oss, kamrater, leva upp till denna plikt! Och om det behövs, låt oss högljutt påminna alla om att detta är den heligaste av plikter och att varje revolutionär alltid måste vara redo att uppfylla den!

Låt oss vara värdiga frihetsfacklornas epos, värdiga dessa okuvliga motståndshjältar som sitter fängslade i sionistiska fängelser! Befria dem!

Må tusen solidaritetsinitiativ blomstra till förmån för Palestina och dess lovande intifada!

Solidaritet, all solidaritet med motståndskämparna i sionistiska fängelser och i isoleringsceller i Marocko, Turkiet, Filippinerna och runt om i världen!

Må tusen solidaritetsinitiativ blomstra till förmån för vår kamrat Walid Daqqah!

Solidaritet, all solidaritet, med de revolutionära kamraterna i fängelserna i Grekland!

Solidaritet, all solidaritet, med de strejkande proletärerna i Frankrike!

Heder åt martyrerna och åt de kämpande folkliga massorna!

Kapitalismen är inget annat än barbari, heder åt alla som motsätter sig den i mångfalden av deras uttryck!

Tillsammans kamrater, och endast tillsammans, kommer vi att vinna!

Till er alla, kamrater och vänner, mina varmaste revolutionära hälsningar.

Er kamrat Georges Abdallah

17 april 2023

Uttalande från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:

13 april 2023 förbjöd polisen i Berlin två demonstrationer för att uppmärksamma de palestinska fångarnas dag 15 och 16 april, inklusive demonstrationen 16 april som organiserades av Samidoun Deutschland. Denna avskyvärda attack från den tyska staten mot palestiniers rättigheter, friheter, yttrandefrihet och existens är i linje med Tysklands stöd för och beundran av den etnostatsmodell som den sionistiska ockupationen presenterar. Det är också viktigt att notera att denna attack följer på 2022 års förbud mot demonstrationer på Nakbadagen som möttes av ett omfattande fördömande i Tyskland och runt om i världen. Nu angriper den tyska staten – genom polisen i Berlin – de över 4 800 palestinier som hålls fängslade av den sionistiska ockupationen och som kämpar för rättvisa och befrielse genom att de palestinsk fångarnas dag för att förtrycka och tysta dem.

Vi firar de palestinska fångarnas dag årligen 17 april för att stå med de palestinier som utgör kärnan för vår sak och centrum för vårt motstånd, de palestinska fångarna som är inlåsta bakom koloniala ockupationens galler. På denna dag höjer vi våra röster mot tortyr, fängslande av barn och fängelsestraff som ett kolonialt mot Palestinas befrielse och självbestämmande. Detta är en internationell dag som markeras i alla världens städer, då vi lyfter frqm fram namnen på och berättelserna om de fångar som fortsätter att leda och kämpa bakom fängelsegaller, från Khader Adnan – som hungerstrejkar för 68:e dagen – till Walid Daqqah, som ligger på intensivvården med en sällsynt cancersort efter åratal av medicinsk försummelse. Vi hyllar Israa Jaabis, Ahmad Sa’adat, Marwan Barghouthi, Nael Barghouthi, Abdullah Barghouthi, Ahmad Manasra och alla de 4 800 palestinska fångarna bakom galler, liksom Georges Abdallah, som suttit fängslad i Frankrike i 38 år, och de palestinska aktivister som sitter fängslade i Förenta staterna. Berlinpolisens agerande är ett angrepp på de palestinska fångarnas rörelse och det måste driva oss alla att verka ännu mer kraftfullt för deras omedelbara frigivning.

Tyskland är uppenbarligen inte en neutral part eller observatör i den pågående koloniseringen och ockupationen av Palestina. Det tillhandahåller vapen och obegränsat politiskt stöd för ockupationen av vårt folk i Palestina, samtidigt som det kränker palestinska mänskliga rättigheter, inte bara i Palestina utan även här i Tyskland och särskilt i den palestinska diasporans huvudstad Berlin, hemvist för den största palestinska gemenskapen i Europa. 

Detta väcker en viktig fråga: Varför? Varför kväser den tyska regeringen hundratusentals av sina egna medborgares och invånares röster till stöd för palestinska befrielsekampen, vilket vi så tydligt såg i de demonstrationer som ägde rum i Tyskland under ”Saif Al Quds”-upproret, för att skydda den utländska koloniala ockupationens intressen? Varför följer den tyska staten blint USA in i ett dödligt krig i Ukraina och skapar en ekonomisk katastrof som krossar den egna befolkningen? Och varför tiger Tyskland om att USA bombade sin egen strategiska gasledning, vilket kostar det tyska folket hundratals miljarder euro i ekonomiska skador och driver staten mot en konfrontation med en kärnvapenmakt? Varför stationerar en främmande makt, USA, 29 000 av sina soldater och upprätthåller 40 militärinstallationer på tysk mark? Och varför finns det en CIA-bas i Frankfurt som får verka fritt enligt avslöjanden från Wikileaks? Och varför var den tyska staten tyst om att dess tidigare statschef, förbundskansler Angela Merkel, hackades av den US-amerikanska underrättelsetjänsten? Alla dessa obesvarade frågor avslöjar Tysklands brist på suveränitet och i vilken utsträckning den tyska staten rutinmässigt agerar mot invånarnas intressen för att tjäna sina imperialistiska intressen i linje med USA-imperialismen. 

Alla ser klart att demonstrationsförbudet är en form av kollektiv bestraffning och tystande som riktar sig mot hundratusentals palestinier och araber i Tyskland och deras allierade. Det är en fabricerad kris som syftar till att skapa en förevändning för fortsatta förbud mot demonstrationer för Palestina och för det palestinska samfundets och palestinavänners yttrandefrihet. Dokumentet som utfärdats av polisen i Berlin låter som om det skrivits av israelisk säkerhets- eller underrättelsetjänst eftersom det innehåller politiska analyser som uteslutande återspeglar en sionistisk inställning till Palestina och helt bortser från palestinska rättigheter och allt vad mänsklighet är. 

Vi varnar för ytterligare ett försök att förbjuda åminnelsen av Nakbadagen i Berlin, som vi såg 2022. Vi ser också denna kollektiva förföljelse av den palestinska gemenskapen som ett försök att kriminalisera palestinsk existens och identitet samt att pressa vår rörelse till inre konflikt och en uppdelning i ”goda” och ”dåliga” palestinier. Vi förklarar i dag: Vi och vår kollektiva rörelse kommer inte låta denna taktik lyckas. Det palestinska folkets röst – inklusive den överväldigande majoriteten av den palestinska gemenskapen i Berlin, som är palestinska flyktingar som förvägrats sin rätt att återvända till sitt ockuperade och koloniserade hemland i över 75 år – kommer att höras, tillsammans med vårt folks och vårt motstånds röst, för att befria våra fångar och vårt land, från floden till havet.

Vi uppmanar alla anhängare av rättvisa i Palestina, i Tyskland och internationellt, att hålla den tyska regeringen ansvarig för de pågående kränkningarna av palestinska mänskliga rättigheter som äger rum här på Berlins gator och särskilt för förbudet mot att fira den palestinska fångarnas dag. Dessa attacker är en del av samma förtryckarsystem och allians mellan imperialism, sionism och reaktion som riktar sig mot vårt folk i och utanför det ockuperade Palestina. Vi kommer inte att vara tysta!

Det 12-sidiga dokumentet från Berlinpolisen som påstås rättfärdiga förbudet följer på en rad politiska attacker, inklusive ingripanden från den israeliska ambassadören, som kräver att den palestinska gruppen tystas. I likhet med tidigare dokument av detta slag är det fullt av antipalestinsk rasism och obefogade och starkt politiserade kommentarer som helt och hållet utgår från ett sionistiskt narrativ till en extrem och till och med stötande nivå.

Detta kommer efter att polisen inte lyckats identifiera några incidenter vid demonstrationen  lördagen 8 april och efter en fabricerad medial och politisk skandal som utlöstes av en märklig video som offentliggjorts av en sionistisk organisation med en ensam, oidentifierbar röst som ropar en antijudisk slogan. Det är ett uppenbart resultat av politiska påtryckningar och inte en återspegling av någon verklig oro för ”allmänhetens säkerhet” eller ”kamp mot antisemitism”. Det är också tydligt att den palestinska och arabiska befolkningens säkerhet och trygghet inte har något som helst värde för Berlins och Tysklands federala regeringar och att den kan åsidosättas eller äventyras när som helst när det är politiskt lämpligt. 

  • I polisdokumentet används ett våldsamt sionistiskt narrativ för att beskriva attackerna mot Al-Aqsa-moskén, attacker som till och med mångs prosionistiska regeringar i väst fördömde. I dokumentet framställs israeliska ockupationsstyrkor som drar sina vapen mot gudstjänstbesökare och misshandlar palestinier inne i moskén som försvarare av de muslimer som ber där, samtidigt som man helt bortser från de palestinska muslimernas erfarenheter:

    ”Enligt rapporter kastade grupper av unga palestinier smällare och stenar mot poliser sent på kvällen och försökte barrikadera sig i Al-Aqsa-moskén. Dessa grupper av unga palestinier ska dessutom ha hindrat troende från att lämna moskén så att polisen var tvungen att bereda vägen för de troende att lämna moskén och i samband med detta förvisades palestinierna från komplexet. Enligt palestinska källor skadades ytterligare sex personer.”
  • Man ägnar sig återigen åt antipalestinsk rasism och stereotyper samtidigt som man förklarar att palestinier och araber tydligen borde vara känslolösa inför de våldsamma angreppen och fördrivandet av dem själva och deras folk: man varnar för ”emotionalisering bland lokala delar av befolkningen med palestinsk bakgrund”.
  • Den ägnar sig åt antimuslimsk och antipalestinsk och antiarabisk rasism och kriminalisering: ”Samlingen hade en tydligt militant karaktär för utomstående, med aggressiva rop av ”Allahu Akbar”.”
  • Man beskriver palestiniernas, arabernas och muslimernas deltagande som en motivering för att förbjuda aktionen: ”Församlingens deltagare kommer därför till stor del att bestå av människor från den arabiska diasporan, särskilt de med palestinsk bakgrund. Dessutom kommer andra muslimska grupper, företrädesvis från den libanesiska, turkiska och syriska diasporan, att delta i demonstrationen. Dessutom kommer ett stort antal ungdomar och unga vuxna att delta i demonstrationen.”
  • Dessutom förklarar polisen att palestiniernas hänvisning till sin huvudstad Jerusalem och dess ockupation är ett skäl att förbjuda demonstrationen:

    ”Det måste beaktas att demonstrationen håller på att utvecklas till ett ersättningsarrangemang för den inställda årliga ”al-Quds-demonstrationen”. Detta stöds också av flygblad som publicerats på Internet och som i ord och bild hänvisar till Jerusalem (arabiska: al-Quds)”.
  • Ännu en gång använder den tyska regeringen den påstådda ”icke juridiskt bindande” IHRA-definitionen för att trampa på palestiniers, arabers och palestinavänners lagliga rättigheter och sätter likhetstecken mellan judar och sionism i de grövsta av termer (och främjar därför i själva verket antisemitism och antijudisk animositet):

    ”Att i ord och bild propagera för staten Israels icke-existens och förstörelse är att betrakta som det mest kortfattade uttrycket för antisemitism enligt alla vanliga definitioner av antisemitism … Detta gäller både den definition av antisemitism som Tyskland antog 2017 från ”International Alliance for Holocaust Remembrance” (IHRA) och den vetenskapliga antisemitismdefinitionen i rapporten från den andra ”Independent Expert Group Anti-Semitism” från 2017.”
  • Vidare bekräftar uttalandet återigen den tyska regeringens upprepade uttalande om att den sionistiska kolonialismen i Palestina är existensberättigande för staten Tyskland, ett så kallat ”statsskäl”, och motiverar förbudet med att: ”Dess mötesdeltagare rekryteras från en krets av människor som är kritiska till staten Israel, det israeliska folket och människor av judisk tro.” Vilka ”personer av judisk tro” avses här? Sionistiska bosättare, ockupationssoldater och krigsförbrytare? Än en gång osynliggörs antisionistiska judar medan judiskhet kopplas till ett kolonialt och imperialistiskt bosättarprojekt. Bedrägeriet kunde inte vara tydligare.

Det är Europa, och i synnerhet Tyskland, dess härskande klass och dess förtryckssystem, som är ansvariga för antisemitism, antijudiskt hat, nazism och fascism. Detta är bara det senaste försöket att avfärda ansvaret för dessa brott och hotet från extremhögern i Tyskland och att i stället förfölja palestinier, araber och muslimer – samma grupper som själva är ett primärt mål för fascister i Tyskland och i hela Europa. Vi accepterar inte att ansvaret för nazisternas brott flyttas över på palestinier och araber som kämpar för vår befrielse från kolonialismen. Vår befrielsekamp är antikolonialistisk och antirasistisk och vår kamp kommer inte att tystas ner av smutskastningskampanjer eller statligt förtryck. 

Vi minns de palestinska fångarnas och det palestinska folkets kamp, och de palestinska fångarnas internationella dag lever vidare som en odödlig dag. Vi uppmanar alla som stödjer oss att inte bara tala ut mot förbudet utan att delta i och organisera evenemang för palestinska fångdagen i era gemenskaper och i er stad, särskilt evenemangen i Köln och Hamburg den 15 april.

Vi kommer inte att se på när vårt folk utsätts för kriminalisering och förtryck. Det är nu mer angeläget än någonsin: Vi måste fortsätta att organisera och trappa upp alla våra ansträngningar för att befria alla palestinska fångar, för att stå på det palestinska folkets sida och dess modiga motstånd, för Palestinas befrielse, från floden till havet.

På Palestinska fångdagen, 17 april 2021, genomförde Samidoun Palestina en intervju med palestinske skribenten Khaled Barakat (engelsk översättning, originalet på arabiska):

Fråga: Hur bedömer du det rådande tillståndet hos den internationella solidariteten med palestinska fångar? Vilka är de omedelbara uppgifterna och prioriteringarna för den palestinska diasporan och exilsamhällena med avseende på frågan om palestinska fångar i ockupationens fängelser?

Barakat: Den internationella solidaritetsrörelsen med de palestinska fångarnas kamp är separerad eller isolerad ifrån uppgifterna och realitet för de palestinska och arabiska folkliga mobiliseringarna för det palestinska folket i allmänhet och deras legitima nationella rättigheter. Däremot kräver ett direkt förhållande till fångarnas kamp i synnerhet att klart ta ställning till stöd för det palestinska motståndet och dess legitimitet. Detta innebär också att fokuset bör vara på att stödja kampen och kraven som förs fram av det revolutionära palestinska skiktet, intensifierat och representerat av fångrörelsen som kämpar i ockupationsfängelserna, när det försvarar det palestinska folkets sak och rättigheter i kampen för befrielse och återvändo, och, å andra sidan, själv som en motståndets hårda kärna i frontlinjen i det palestinska folkets försvar. Fångrörelsen förkroppsligar begreppet frihet och befinner sig i kärnan av den dagliga och timvisa konfrontationen med ockupationen.

Det palestinska nationella samförståndets tillstånd och stadie och den arabiska folkliga mobiliserings nivå av stöd för fångrörelsen påverkar nödvändigtvis den internationella solidaritetsrörelsen för de palestinska fångarnas kamp i fiendens fängelser. Det huvudsakliga ansvaret är ett palestinskt och arabiskt ansvar.

Sedan har vi det katastrofala tillstånd som dagligen bevittnas av det palestinska folket på Palestinska myndighetens offentlig nivå: Myndighetens roll i och passivitet inför och rent av medskyldighet till ockupationen, palestinska ambassaders nonchalans inför fångarnas lidande och uppoffringar, för att inte tala om de palestinska faktionernas allvarliga misslyckanden. Dessutom innebär inte det stora antalet palestinska människorättsorganisationer, bland annat inuti det ockuperade Palestina i synnerhet, att de spelar en effektiv roll på den internationella nivån.

Trots det spelas en viktig roll av ett antal organisationer som anser att fångarna är en prioritet och en grundläggande uppgift på deras agenda, inklusive Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network och Collectif Palestine Vaincra och andra grupper i Frankrike, och vänsterpolitiska jag och solidariska krafter i Irland, Belgien, Italien, Spanien, Danmark, Kanada, USA, Sydafrika, Brasilien och på andra håll. Denna roll har på senare år eskalerat avsevärt, vilket har orsakat betydande irration för ockupationsstaten till den grad att den har lanserar motkampanjer och inför program och lagar för att förtrycka denna rörelse, vilket har gått så långt att vissa av dem nu inkluderas på så kallade ”terrorlistor”, som fallet med er [Samidoun].

Jag tror att de omedelbara uppgifterna som den palestinska diasporan måste fokusera på gentemot fångarna är: utöka palestinskt och arabiskt folkligt deltagande till stöd för fångarnas kamp, ägna sig åt organiserat arbete på kontinuerlig snarare än en säsongsbaserad eller symbolisk grund och att driva på revolutionärt arbete som bygger genuina broar av kamp mellan vårt folk utanför Palestina och vårt palestinska folk generellt i det ockuperade Palestina genom fokuserade kampanjer som avslöjar fiendens brott och åstadkommer positiva resultat till fördel för vårt folk och dess fångar.

Uppgiften att befria fångarna från fängelserna kvarstår som en huvudsaklig och grundläggande uppgift, och det är en förutsättning för att bygga en alternativ, ny palestinsk revolutionär väg. Detta innebär att bygga upp en palestinsk avskräckande styrka som håller tillbaka ockupationen och förhindrar den från att kränka det palestinska folkets och de palestinska fångarnas rättigheter och värdighet ostraffat.

Att bygga en organiserad palestinsk folklig styrka som hänvisar till det palestinska folkets prioriteringar och höjer den internationella solidaritetens nivå och betonar kärnfrågor (rätten till återvändo, fångarnas befrielse och stöd till motståndet) återstår som en brinnande, brådskande fråga som inte får skjutas upp eller läggas åt sidan.

Exilpalestiniers roll för att uppnå ett sådant revolutionärt alternativt och för att bygga upp dess ledarskap, i synnerhet i flyktinglägren, är en central fråga, precis som dess roll i att bygga en rörelse för bojkott av den sionistiska entiteten och att bekämpa normalisering och att länka samman dessa kampens uppgifter med läget i det ockuperade Palestina, vars kärna innefattar fångarnas kamp i ockupationens fängelser.

Vi får inte nöja oss med att kritisera Palestinska myndighetens “självstyre” som har svikit vårt palestinska folk. Vi måste göra det samtidigt som vi bygger upp ett revolutionärt alternativ som uppnår vårt folks mål och strävanden. Detta är en individuell och kollektiv uppgift och ansvar.

Fråga: Vi har till exempel lagt märke till diasporaorganisationernas- och föreningarnas växande roll, särskilt i Europa och Nordamerika, gentemot de palestinska fångarnas rörelse och folkligt mobilisering mer generellt, kanske ännu mer än förr. Håller du med om detta?

Barakat: Ja, detta är delvis på grund av att det finns en större utrymme av “frihet”, med vilket vi specifikt menar rörelse-, yttrande- och föreningsfrihet i dessa områden. Trots statsrepression förblir detta sammanhang utanför Osloapparaten och Palestinska myndighetens förtryck som ställföreträdare fr ockupationen och de officiella arabstaternas hegemoni som påför tvångsförhållanden på och belägrar vårt palestinska folk. Dessutom känner ockupationen sig något hjälplös inför denna roll som palestinier i exil och diaspora spelar, eftersom den inte kan utöva sitt förtryck fritt på samma sätt som den gör det mot vårt folk i det ockuperade Palestina. Denna marginella frihet, trots sina begränsningar, förblir viktig och ska inte ignoreras.

Utöver det har det skett stora förändringar på den folkliga nivån i palestinska och arabiska gemenskaper de gångna åren, i synnerhet vad gäller antalet palestinier och araber i Europa på grund av tvångsförflyttningar, krig, imperialism och rasism. Detta påverka oundvikligen eskaleringen och centraliseringen av den palestinska diasporans roll och kommer att påverka tillväxten av rörelsen och krafter till stöd för vårt folks kamper på den internationella nivån.

I synnerhet ser vi närvaron av en palestinsk förtrupp bland de tio tusentals palestinska ungdomarna från flyktinglägren i Syrien, Libanon, Gazaremsan, Jordanien och andra håll som leder och organiserar demonstrationerna i dessa metropoler och städer, i synnerhet de som kallas till av Samidoun-nätverket. Dessa ungdomar, som Ghassan Kanafani sa, “kommer inte lära sig att lugna ner sig”.

Vad gäller vikten av dessa aktiviteter generellt så är det tydligt att grundvalen fortsätter att vara att bygga grunderna för handling och verklig revolutionär förändring i flyktinglägren och bland de folkliga klasserna i länderna och områdena runt om det ockuperade Palestina. Denna ekvation, så som jag ser det, kräver inte mycket retorik eller förklarande. Ju mer vårt palestinska folk i diaspora intar sin nödvändiga roll, återhämtar sin styrka och bär sitt ansvar gentemot sig själva och gentemot Palestina och återaktualiserar övervägningar om fedayee-aktioner, desto snarare blir Palestina befriat och desto närmare kommer tiden för återvändo. Dessa är målen för vilka folk gör motstånd mot ockupationen och hamnar i dess fängelser.

Vårt fängelse låg vid själva fästningsvallen. Det hände att man tittade ut genom en springa i inhägnaden för att se om man kunde uppfånga en skymt av Guds fria värld. Men det enda man kunde se var en flik av himlen och en hög jordvall, bevuxen med stäppgräs och så skyltvakterna som vandrade fram och tillbaka på vallen. Och man kunde inte låta bli att tänk, att år skulle gå och där skulle man titta ut genom en springa i inhägnaden och se samma vall och samma skyltvakter och en liten fläck av himlen, men inte av himlen ovanom fängelset, utan en fjärran, fri himmel.” – Döda huset, Fjodor Dostojevskij

Nästintill 4500 palestinier hålls fängslade i israeliska fängelser idag – utsatta för ett kolonialt fängelsesystem som syftar till att isolera fångarna från sina familjer, samhörigheter, folk och rörelse. Trots detta fortsätter palestinska fångar att kämpa, organisera och leda befrielserörelsen. Budskap av stöd och solidaritet bidrar till att bryta ner isoleringens galler och murar som påförs av ockupationen och som tydliggör att fångarna inte är bortglömda utan faktiskt befinner sig i kampens kärna. Skriv solidaritetsbrev till fångarna tillsammans med oss.

Dessa budskap kan överskrida allt förtryck och all isolering som våra heroiska fångar utsätts för i sionistiska fängelser och kan föra den där fjärran himlen närmare dem, tränga undan den där ovanom fängelset, och påminna fångarna om att det palestinska folket, arabiska folket och alla progressiva och demokratiska krafter i världen har inte och kommer inte att glömma bort deras uppoffringar.

Delta i detta initiativ som lanserats av Samidoun-nätverket under aktionsveckan till förmån för palestinska fångar som syftar till att erbjuda våra röster och vårt stöd till våra modiga fångar. Var med och skriv brev till alla fångar eller någon särskild fånge i det ockuperade Palestina. Samidoun-nätverket i det ockuperade Palestina kommer att leverera alla meddelanden via radio som kommer att nå fångarna.

Låt oss bekräfta för våra fångar att deras frihet vilar på våra axlar eftersom de inspirerar oss genom deras ståndaktighet och de leder vägen till befrielse och återvändo.

Klicka här för att skicka dina meddelande till palestinska fångar! (Låt oss veta om det går bra att vi publicerar meddelandet på vår hemsida och om det är till en särskild fånge eller till alla.)

Detta inlägg är översatt från följande engelska inlägg om ett initiativ från Samidoun Palestina.

~English below~

Följande uttalande lästes högt vid en manifestation i Husby, Stockholm för att högtidlighålla Palestinska Fångveckan. Demonstrationen anordnades av Samidoun Stockholm tillsammans med Aktion Proletär Järva och Rojavakommittéerna Stockholm.

I början av april satt 4550 palestinska politiska fångar i israeliskt ockupationsfängelse. 10 av dem är parlamentariker. 140 är barn. Hundratals är anhållna utan rättegång eller brottsanklagelser. 

De långa och arbiträra fängelsestraffen är en medveten strategi i Israels kolonisering av Palestina. De används för att splittra familjer, tysta politiker och lamslå kritisk journalistik. Efter att ha suttit häktad i över ett år för sin feministiska och människorättsliga aktivism dömdes parlamentarikern Khalida Jarrar i mars till två års fängelse av israelisk militärdomstol.

Den palestinske nationella befrielsesymbolen Ahmad Sa’adat blev för nästan 15 år sedan kidnappad av den israeliska ockupationen och avtjänar nu ett trettio år långt fängelsestraff som är menat att paralysera den nationella motståndsrörelsen. De första brottsanklagelserna mot honom har sedan länge lagts ner och nu är det enda brottet som rättfärdigar det långa straffet hans politiska gärning. Den israeliska staten tror att den kan bit för bit krossa Palestina genom en kombination av alltmer brutal repression, systematisk avbefolkning och bosättande och periodiska militära invasioner.

Men det palestinska motståndet går inte att krossa med vare sig övervåld eller fängelsestraff. De palestinska politiska fångarna har blivit ett sant revolutionärt ledarskap för sin rörelse. Deras kamp har inte stannat av bakom galler och det är vår uppgift att kämpa tillsammans med dem och för deras frihet.

Att kämpa mot kolonialismen är inget brott. Inte heller är det ett brott att vara kvinnorättskämpe eller ett upproriskt barn. Nu, på Palestinska Fångars Dag, starten på Palestinska Fångveckan, arrangeras aktioner, demonstrationer och panelsamtal över hela världen. Vi kräver frihet åt alla våra kamrater som sitter fängslade.

Vi kräver frihet åt alla palestinska fångar i Israel, Frankrike, USA och Kanada.

Vi uttrycker vår djupaste solidaritet med den irländska befrielsekampen, partiet Saoradh, deras allierade, och kräver frihet åt rörelsens alla fångar. 

Vi kräver att Turkiet omedelbart släpper alla parlamentariker från HDP, alla frihetskämpar från PKK och resten av den kurdiska befrielserörelsen.

Eld mot imperialismen! Upp med alla befrielsekamper!

The following statement was held as a speech in Husby, Stockholm to commemorate Palestinian Prisoners Week. The demonstration was organised by Samidoun Stockholm, together with Aktion Proletär (Proletarian Action) Järva and Rojavakommittéerna (Committees for Rojava) Stockholm.

At the start of April 4550 Palestinian political prisoners were held in Israeli occupation prisons. 10 of them are parliamentarians. 140 are children. Hundreds are held without charge or trial.

The long and arbitrary prison sentences are a deliberate strategy in Israel’s colonisation of Palestine. They are used to split up families, silence politicians and petrify critical journalism. After having been held for over a year for her feminist and human rights activism, parliamentarian Khalida Jarrar was at the start of March sentenced to two years in prison by Israeli military court.

The Palestinian national symbol of liberation, Ahmad Sa’adat was kidnapped almost 15 years ago by the Israeli occupation and is currently serving a thirty year sentence meant to paralyse the national liberation movement. As the charges initially laid on him were scrapped, the only crime he is currently serving so many years for is his political action. The Israeli state believes it can piece by piece crush Palestine through a combination of increasingly brutal repression, systematic de-population and settlerism, and periodic military invasions. 

But the Palestinian resistance cannot be crushed whether by overwhelming violence or prison sentences. The Palestinian political prisoners have become a true revolutionary leadership for their movement. Their struggle has not ceased behind bars and it is our duty to struggle alongside them and for their freedom.

To fight against colonialism is not a crime. Neither is it a crime to be a struggler for women’s rights or a dissident child. Now, on Palestinian Prisoner Day, at the start of Palestinian Prisoner Week, demonstrations, actions and political panels are being arranged the world over. We demand freedom for all our comrades in prison.

We demand freedom for all Palestinian prisoners in Israel, France, the US and Canada. 

We express our deepest solidarity with the Irish struggle for liberation, the Party Saoradh, all of their allies, and demand freedom for all the movement’s prisoners.

We demand that Turkey immediately releases all parliamentarians from HDP, all freedom fighters from the PKK and the rest of the Kurdish liberation movement. 

Fire against the forces of imperialism! Up all national liberation struggles!

Idag, på Palestinska fångdagen, samlades vi i Samidoun Göteborg och kamrater i den göteborgska antiimperialistiska rörelsen på Brunnsparken för att säga: Frihet åt alla palestinska fångar! Frihet åt Georges Abdallah! Leve den palestinska befrielsekampen! Dessa ord är inte bara sanna och viktiga i dag, utan varje dag tills Palestina har befriats – från Jordanfloden till Medelhavet!

Läs mer om Palestinska fångdagen och tillhörande aktionsvecka.

Läs och sprid Palestinska fångveckans upprop: https://samidoun.net/sweden/upprop-fran-det-ockuperade-palestina-palestinska-fangveckan-17-23-april-2021

Delta i kampveckan för palestinska fångar! Dina lokala aktiviteter är oerhört viktigs för att bygga rörelsen som är nödvändig för kampen och dess seger. Med covid-19-pandemin har många tvingats att organisera inomhus och online. Vi uppmuntrar alla aktivister och organisatörer att överväga offentliga utomhusaktiviteter som ni kan genomföra och som säkra, kreativa och mobiliserande, såväl som brevskrivarkampanjer till stöd för fångarna. Här är en lista på förslag, dela gärna med er av era förslag till samidoun@samidoun.net.

1. Demonstrationer, torgmöten och gatuaktioner – inklusive bojkottaktioner mot Israel!

Ordna en protestaktion till stöd för palestinska fångar, den palestinska befrielsekampen, det palestinska motståndet och bojkotten av Israel och alla medbrottsliga företag. Det finns många sorters aktioner som kan genomföras på tryggt sätt samtidigt som de äger rum ute på gatorna – kolla in Collectif Palestine Vaincras ”Stand Palestine i Toulouse, Frankrike; eller informationsmötena utomhus i Aachen och Düsseldorf, anordnade av Samidoun Tyskland för Jordens dag och för kampanjen för frihet åt palestinska studenter. I och med Ramadan är det viktigt att särskilt uppmärksamma bojkotten av israeliska dadlar! Uppmärksamma palestinska fångar i samband med din kampanj mot jordbrukets apartheid.

Kolla också in de civila olydnadsaktionerna som organiseras mot vapentillverkaren Elbit av Palestine Action i Storbritannien för inspiration till direkta aktioner.

2.  Brevskrivning

Stötta de palestinska fångarnas ståndaktighet genom att skriva brev till dem. Du kan skicka dem direkt till israeliska fängelser – en tydlig markering inte bara för fångarna utan också fängelseadministrationen att världen tittar och att palestinska fångar inte står ensamma. Klicka här för att ladda ner en lista med adresser till några palestinska fångar – en del av kampanjen #FreePalestinianStudents.

Utöver det är Samidoun Palestina i direkt kontakt med palestinska fångars familjer. Fota dina brev och skicka dem till oss via epost på samidoun@samidoun.net eller via WhatsApp på +32466904397. Du kan också skicka oss en röstinspelning som vi sedan spelar upp på en radiostation som når fångarna. Brevskrivning kan göras fysiskt tillsammans (till och med utomhus) eller på avstånd och online med vilken möteslösning som helst.

3. Kreativa aktioner

Kreativa aktioner är ett fantastiskt sätt att uppmärksamma och sprida ordet om palestinska fångars kamp – även under fysisk distansering och säkerhetsåtgärder. Banderollen som hängdes av Samidoun Spanien i Madrid vid universitetets tunnelbanehållplats uppmärksammade palestinska studenters kamp, medan kampanjen att symboliskt döpa om gator efter Georges Abdallah internationellt firade hans födelsedag och spred kravet på hans befrielse.

Dessa aktioner kräver bara en, två eller ett fåtal personer. Du kan också helt enkelt sätta upp affischer och klistermärken i ditt kvarter. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net eller på +32466904397 via WhatsApp om du behöver idéer eller resurser! 

4. Aktiviteter och samtal online

Vi har fortfarande mycket att utbyta med varandra genom aktiviteter och samtal online som tillåter oss att med enkelhet kopplas samman över gränser och barriärer. Anordna ett samtal eller någon annan aktivitet – som ett kulturarrangemang med poesi och musik – för att uppmärksamma palestinska fångars kamp.

Tänk på att Samidoun har medlemmar och talare som kan delta i era samtal på arabiska, engelska, franska, tyska, nederländska, spanska och flera andra språk. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net eller på WhatsApp-numret +32466904397 för att fråga om deltagare från Samidoun!

Stå bakom uppropet och tipsa oss om aktioner

Fyll i formuläret i botten på den länkade sidan, maila oss på samidoun@samidoun.net eller skriv till oss på WhatsApp på numret +32466904397 eller på någon av våra sociala mediekanaler för att ställa dig bakom uppropet och tipsa oss om dina aktioner och andra aktiveteter!

Läs hela uppropet på engelska, arabiska och andra språk och få tillgång till mer information här.

Upprop för frihet och ståndaktighet från det ockuperade Palestina till världens alla fria människor inför Palestinska fångveckan

17-23 april 2021

För att stärka fångrörelsens ståndaktighet och för att befria våra fångar ur den sionistiska kolonialismens fängelser

Detta är ett globalt och folkligt upprop från Samidoun, nätverket för solidaritet med palestinska fångar, till alla fria människor världen över, till vårt folks alla vänner, till alla befrielserörelser och till alla krafter som är i solidaritet med oss. Detta är ett upprop, ett fritt palestinskt rop till världens samvete, för rätten till och rättmätigheten i att bestämt ställa sig på vårt folks kamps sida såväl som med dess legitima och pågående motstånd fram till seger.

Detta är alla våra i sionistiska fängelser fängslade syskons upprop, alltså den främsta palestinska frontlinjens upprop i det ockuperade Palestina, de revolutionera grupperingarnas som varje dag, varje, timme, minut och sekund kämpar med både kropp och själ när de konfronterar den sionistisk brutaliteten och barbariet som åtnjuter USA:s och alla dess andra allierades stöd. Våra fångar kämpar vidare med enastående mod och övertygelse trots alla hinder och alla koloniala makter. Detta är ett upprop för att stärka ståndaktigheten hos den palestinska fångrörelsen bakom sionistiska galler och för befrielsen av våra fångar, ett upprop för att organisera den bredaste möjliga folkliga och internationella massrörelsen för att stärka de tappra frihetskämparnas motstånd under denna Palestinska fångvecka som äger rum 17 till 23 april.

Vi, tillsammans med våra kamrater i Samidoun, nätverket för solidaritet med palestinska fångar, i och utanför Palestina, för fram detta budskap från fångarna i de sionistiska fängelserna och bjuder in alla till ansluta sig, delta i veckans organisering och genomföra massvis med aktioner och folkliga arrangemang i solidaritet med de palestinska fångarna rättmätiga kamp för sin frihet tillsammans med oss. Dessa aktioner kommer också upplysa världen om de dagliga sionistiska förbrytelser som fångar konfronterar dygnet runt: Det handlar om underkuvandets och den kollektiva bestraffningens politik som de så kallade ”fängelsemyndigheterna” utövar.

Denna politik uttrycker sig bland annat genom besöksförbud för såväl familjemedlemmar och anhöriga som för juridiska ombud, genom tortyr, genom isolering och genom administrativt förvar, såväl som genom räder mot på fångcellerna, genom bokförbud och genom medicinskt försummande som drabbar både barn och kroniskt sjuka fångar, vilket i samband med den rådande pandemin utgör en livsfara för alla fångar i de sionistiska fängelserna.

Samtidigt fortsätter vårt folk i Al-Quds (Jerusalem) sin folkliga kamp och sin ståndaktighet, mot ockupationens bulldozrar och politiken för omfattande etnisk rensning, för uppryckandet av ett helt folk med rötterna och för det palestinska folkets systematiska plundring. Detta är officiell, uttalad sionistisk politik som äger rum framför ögonen på världen sedan 1947 och som inte har upphört för en enda dag. Hela arabiska bostadsområden drabbas av tvångsförflyttning som i fallen med Sheikh Jarrah, Silwan, Suhafat, Issawiya och palestiniers kvarter och områden över hela det ockuperade Jerusalem. På samma gång fortsätter ockupationsstyrkorna sin politik av repression, förföljelser och godtyckliga gripanden i hela det ockuperade Jerusalem. Det går knappt en dag utan våldsamma nattliga gripanden och räder som drabbar kvinnor, män, studenter, arbetare och till och med barn.

Det är tydligt att de sionistiska gripandena och dess politik har hela Palestinas folk som måltavla: I Al-Quds och i Västbanken, i de år 1948 ockuperade områdena, och rent av i de belägrade Gazaremsan, eftersom de sionistiska angreppen träffar alla grupper och skikt, bland annat Gazas bönder och fiskare. Denna verklighet bekräftar faktumet att den sionistiska kolonialismen sträcker sig över hela Palestina från floden till havet och att hela det palestinska folket, oavsett kön och ålder, drabbas och lider av den. Och detta är varför vårt palestinska folk, i det ockuperade Palestina och i exil och diaspora, står stadigt med den militanta kämpande fångrörelsen som kämpar och gör uppoffringar för sina rättigheter, eftersom det representerar ett genuint nationellt ledarskap som speglar den palestinska kampens kärna och målsättning och betydelsen och värdet av motstånd, befrielse, jämlikhet, självuppoffring och hängivenhet.

I konfrontation med det så kallade “internationella samfundets”, som är väl medveten om dessa faktum och om alla dokumenterade uppgifter om brotten som har begåtts mot vårt palestinska folk och dess befrielserörelse, tystnad och passivitet och i samband med den oöverträffade nivån av förtryck och israeliska ockupationsförbrytelser, och maskopin hos institutioner och reaktionära stater i regionen och bortom som söker normalisering och allianser med Israel, utfärdar vi detta globala upprop till våra vänner och kamrater, till demokratiska krafter och världens alla fria människor, för att ansluta er till denna frihetskamp som förs av Palestinas folk och för att stå med det palestinska motståndets spjutspets, den kämpande fångrörelsen, i konfrontation med imperialism, rasism och reaktionära krafter och deras lakejer i Palestina och i hela regionen.

Vi överlämnar idag meddelandet från fångarna som kämpar inuti den sionistiska ockupationens fängelser. Vi sträcker ut våra hälsningar till alla aktivister, revolutionärer och frihetskämpar som hålls fängslade i världens fängelser. Vi står med deras rättmätiga och legitima kamper för deras mål och hedrar deras uppoffringar. Vi påminner oss själva och världen om alla våra politiska fångars lidanden i fängelserna i Turkiet, Saudi Arabien, Egypten, Grekland, Filippinerna, Colombia, USA och på annat håll, och vi kallar på alla att stödja deras motstånd och befrielse. Denna solidaritetsvecka med våra palestinska fångar är också en vecka av solidaritet med alla fångar som kämpar för befrielse, social rättvisa och seger över alla system av förtryck, exploatering och förföljelse var de än befinner sig.

Denna dag sänder vi våra varmaste hälsningar av ståndaktighet och heder till vår kamrat Georges Ibrahim Abdallah i franskt fängelse. Han är en enastående revolutionär personlighet, en symbol för vårt motstånd och en ledare för den palestinska fångrörelsen. Vi kräver också befrielse åt alla politiska fångar i USA:s fängelser, bland annat Black Panthers-rörelsens ledande veteraner, och vi bejakar den djupa relationen av gemensam kamp mellan vårt palestinska folk och den svarta befrielserörelsen i USA. Avståndet mellan oss begränsar faktumet att vi har gemensamma kamper, mål och fiender.

Palestinska fångveckan 17-23 april 2021 måste vara ett globalt tillfälle för gemensam kamp mot kolonialism, rasism, sionism, exploatering och imperialism, för en bättre värld, ett mänskligt samhälle och ett alternativ som vägleds av solidaritet, det allmänt goda och folklig befrielse.

Länge leve det palestinska folkets kamp för befrielse och återvändo!

Länge leve den palestinska fångrörelsens kamp!

Från floden till havet, Palestina ska bli fritt!

Idag, fredagen den 17:e april, är det den internationella dagen för palestinska fångar. På den här sidan har vi samlat länkar, bilder, och videoklipp relaterade till dagen på ett enda ställe.

Har du missat vad palestinska fångdagen är för något och varför det är viktigt? Så här skrev Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network inför den internationella aktionsveckan som de samordnade med oss och andra kamrater inför idag:

Att försvara palestinska fångar och kräva deras omedelbara frigivning är inte bara en humanitär nödvändighet i en tid då deras liv är i stor fara på grund av covid-19, det är också ett politiskt imperativ för alla som bryr sig om rättvisa i Palestina. Palestinska fångar representerar det palestinska motståndet och den palestinska befrielsekampens sanna ledarskap, bakom lås och bom i ett försök att bevara kolonial kontroll. Deras befrielse är avgörande för det palestinska folkets seger och för Palestinas frihet från floden till havet.

De palestinska fångarnas – och det palestinska folkets – kamp är en internationalistisk kamp. Bakom galler befinner de sig varje dag i frontlinjerna i kampen för befrielse och konfronterar inte bara sionism och den israeliska staten, utan även imperialism och reaktionära regimer. Kampen för att frige Georges Ibrahim Abdallah från franskt fängelse är en kritisk del av denna rörelse. De palestinska fångarnas frihetskamp är också sammankopplad med kampen som förs av irländska republikanska fångar och av politiska fångar i USA, Filippinerna, Turkiet, Egypten och över hela världen, och med kampen för rättvisa och befrielse och med kampen för ett slut på rasistiskt och kolonialt fängslande.

Du kan läsa hela texten här.


Länkar

Namninsamling för att rädda de palestinska politiska fångarna. Alla har vi blivit utsatta för att, frivilligt eller av tvång, isolera oss på grund av covid-19. Ca 5000 kvinnor och män sitter i de israeliska fängelserna och lider mer än vi någonsin kan ana! Hundratals barn, kvinnor och äldre med kroniska sjukdomar som diabetes, lungsjukdomar och högt blodtryck är direkt utsatta för covid-19! Trots denna utsatthet vägrar ockupationsmakten att ge dem skyddsutrustning som masker, steriliseringsmedel och att de får tester för att se om de har sjukdomen.

Intervju med Ahmed Sa’adat från 2018, publicerad i Clarté. Ahmad Sa’adat är en ledare i den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen. Han är en person av internationell betydelse och med politisk klarsynthet som motverkas även bakom galler i försök att isolera honom från hans politiska roll.

Solidaritetshälsningar från ATİK Haber Merkezi /Europeiska konfederationen för arbetare från Turkiet. Samidoun Göteborg och övriga nätverket sänder våra solidaritetshälsningar till ATİK och alla deras kamrater som hålls som politiska fångar i turkiska, tyska och andra fängelser för deras kamp för rättvisa och frihet.

Artikel från Thomas Hofland om hans vän, den palestinska studentaktivisten Tareq Matar. De gångna sex månaderna har jag tänkt mycket på min vän Tareq Matar som arresterades av israeliska ockupationsstyrkor i november 2019 och har utsatts för grov tortyr. När han kom in i den israeliska domstolssalen första gången sköts han fram i en rullstol. Jag var shockad. ”Tareq, i rullstol!?” Tareq är en av de starkaste människorna jag känner, både mentalt och fysiskt. Så hur kan han ha hamnat i rullstol? Och vad kan jag göra för att garantera hans frihet?

Filmprojektet Fedayin, le combat de Georges Abdallah, vars mål är att producera en dokumentär om politiske fången Georges Abdallah, som sitter fängslad i Frankrike sedan 1984 för sitt stöd för den palestinska befrielsekampen och för sitt motstånd mot imperialism, kolonialism och reaktionära regimer, och om kampen för hans frigivning.

På tal om Georges Abdallah spelade våra kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidary Network och Collectif Palestine Vaincra in ett onlinesamtal om den internationella förkämpen för Palestinas befrielse strax innan aktionsveckans början.

Bilder

Videoklipp