Palestinska forskaren, feministen, socialisten och tidigare parlamentarikern Khalida Jarrar hålls för närvarande i isolering i det sionistiska Neve Tirza-fängelset under extremt svåra förhållanden. Hon har hållits i isolering under sedan 13 augusti. Precis som med hennes frihetsberövande – hon sitter fängslad utan åtal eller rättegång under administrativt förvar, tillsammans med nästan 4 000 av de 9 500 palestinier som hålls fängslade av ockupationsregimen – har ockupationsmyndigheterna inte kommit med någon anledning eller ursäkt för att motivera hennes pågående isolering.
I ett meddelande från Neve Tirza, som förmedlats av hennes advokater, sade Jarrar:
”Jag dör varje dag. Cellen är som en liten sluten låda där ingen luft kommer in. Det finns bara en toalett i cellen med ett litet fönster ovanför, som förseglades sebare bara en dag efter min förflyttning. De lämnade mig inget utrymme att andas, och till och med det så kallade ”ashnav” (titthålet) på celldörren förseglades. Det finns bara en liten öppning där jag sitter för det mesta för att andas. Jag kvävs i min cell och väntar på att timmarna ska gå, i hopp om att hitta några syrepartiklar som jag kan andas och hålla mig vid liv.”
Jarrar, som lider av flera hälsoproblem, fortsatte:
”Något som förvärrar min isolerings misär är de höga temperaturerna. Jag är kort sagt inuti i en ugn på högsta värme. Jag kan inte sova på grund av den extrema värmen, och inte nog med att de har isolerat mig under dessa förhållanden, de har också avsiktligt stängt av vattnet i cellen. Även när jag ber om att få fylla en vattenflaska för att dricka, kommer den först efter minst fyra timmar. När det gäller att gå ut på fängelsegården har jag bara tillåtits en gång efter åtta dagars isolering, och de fördröjer medvetet leveransen av den dåliga måltiden i timmar.”
Khalida Jarrar hålls fängslad i en mycket liten isoleringscell, som bara är 2 x 1,5 meter, där det enda tillgängliga utrymmet upptas av en madrass. Cellen innehåller också ett pyttelitet badrum med toalett och dusch. Den är helt förseglad, utan fönster för ventilation eller frisk luft.
”12 augusti 2024 stormade IPS Khalida Jarrars cell i Damon-fängelset och förde bort henne med våld. Jarrar placerades i en smutsig cell med fästingar, där hon hölls en hel dag utan att bli förhörd.
13 augusti, utan föregående meddelande eller förklaring, förflyttades hon från sin cell utan sina glasögon som hon behöver och som hade undanhållits henne. Hon informerades om att hon skulle förflyttas men fick inte veta vart. Hon satt kvar i “bosta” (transportfordonet) i fem timmar innan hon fördes till Neve Tirza-fängelset i Ramleh, som används för isolering av fångar. Jarrar informerades om att hon var förbjuden att ta emot besök av sin advokat och de vägrade att avslöja skälen till hennes isolering i Neve Tirza eller hur länge hon skulle vara kvar.”
Jarrar greps i sitt hem på morgonen 26 december 2023 som en del av sionistiska styrkors massarresteringar på Västbanken i det ockuperade Palestina under folkmordet i Gaza. Hon sattes nästan omedelbart i administrativt förvar, med förlängning 24 juni 2024.
Hon är för närvarande forskare vid Muwatin-institutet vid Birzeit-universitetet. Hon var faktiskt planerad att delta i ett panelsamtal 27 december som sammankallats av Jadaliyya om fängslande i samband med folkmord; hon greps från sitt hem bara en dag innan.
Hon är nu en av 87 palestinska kvinnliga fångar som hålls i Damonfängelset och minst 19 som hålls fängslade utan åtal eller rättegång under administrativt förvar. Bland de palestinska kvinnliga fångarna finns en gravid kvinna, martyrernas mödrar och systrar, studenter, journalister, advokater och aktivister. De är bland de minst 9 500 palestinier som hålls fängslade i sionistiska fängelser – utan att räkna de tusentals som har tillfångatagits i Gaza av de folkmordsbenägna invaderande soldaterna och vars namn och antal inte har rapporterats.
Jarrar, en historisk vänsterledare för Folkfronten för Palestinas befrielse, har fängslats vid flera tillfällen av ockupationsregimen, bland annat 2015, då hennes administrativa förvar utan åtal eller rättegång ledde till globala protester innan hon sedan förflyttades till ockupationens militärdomstolar. Hon har under hela sitt liv förespråkat politiska fångars frihet och angrepps särskilt på grund av sina uttalanden och sitt engagemang för palestinska fångars frihet.
År 2019 greps hon återigen av ockupationsregimen. Under tiden hon satt fängslad gick hennes dotter Suha tragiskt bort. Hon förvägrades rätten att se Suhas kropp och närvara vid hennes begravning innan hon släpptes fri igen 2021. Under båda sina fängelsevistelser etablerade hon oberoende utbildningsprogram för att lära de fängslade minderåriga flickorna den gymnasieutbildning de nekats samt de vuxna kvinnliga fångarna deras rättigheter enligt internationell rätt.
Samtidigt som den sionistiska regimen bedriver ett fullskaligt folkmord på det palestinska folket i Gaza har de tagit tusentals fångar och utsatt dem för fruktansvärda förhållanden. Särskilt palestinier från Gaza har brutalt och rutinmässigt torterats och misshandlats av ockupationsstyrkorna – till exempel i koncentrationslägret Sde Teiman, där extrema tortyrberättelser har rapporterats av frigivna civila palestinier om tvångsamputationer, sexuella övergrepp och våldtäkter, svält, misshandel och andra allvarliga övergrepp. Detta är både en fortsättning på attacken mot det palestinska folket och en mekanism för att blåsa upp antalet fångar i syfte att manipulera resultatet av en fångutväxling med det palestinska motståndet och hålla palestinier som Khalida Jarrar som gisslan i sionistiska fängelser.
Vi uppmanar alla organisatörer och aktivister för Palestina att lyfta kravet på alla palestinska fångars befrielse från sionistiska fängelser som en del av vår kollektiva kamp, våra massdemonstrationer och direkta aktioner för att få ett slut på det pågående sionistiska folkmordet i Gaza de senaste 11 månaderna, liksom det pågående folkmordet i Palestina de senaste 76 åren. Imperialistmakter som USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kanada och andra som fortsätter att stödja, finansiera och beväpna den sionistiska regimen är fullvärdiga partners i folkmordet på och massfängslandet och tortyren av det palestinska folket. Medan det palestinska motståndet kämpar vid frontlinjerna för att befria de tusentals som hålls bakom sionistiska galler – och för att befria Palestina från floden till havet – kan och måste vi agera, organisera och stänga ner de folkmordiska imperialistiska system som angriper det palestinska folket i dag.
Frihet åt Khalida Jarrar och alla palestinier som sitter i sionistiska, imperialistiska och reaktionära fängelser!
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network ställer sig bakom den nya kampanjen Dismantle Damon: Free the ReSisters! Vi uppmanar alla att följa kampanjen på https://instagram.com/dismantle_damon, driva i kampanjaktiviteter och dela nyheter och material i vitt och brett!
RIV DAMON: FRIHET ÅT MOTSTÅNDETS MEDSYSTRAR!
3 augusti, den internationella solidaritetsdagen med Gaza och fångarna, var det 300 dagar sedan det sionistiska folkmordet på Gaza inleddes med stöd av USA och Europa. Som svar på uppmaningarna från Palestina att mobilisera för Gaza och fångarna lanseras en ny kampanj:
Dismantle Damon: Free the ReSisters (Riv Damon: Frihet åt motståndets medsystrar)
Kampanjens krav är enkla: att Damonfängelset rivs och att alla palestinska kvinnliga* fångar som hålls där släpps fria. Även om denna kampanj fokuserar på Damon-fängelset och dess fångar, kräver vi också att alla koloniala fängelser förstörs och att alla palestinska fångar släpps fria.
Den sionistiska praktiken med fängslanden har intensifierats sedan 7 oktober. Masskidnappningar har ägt rum på Västbanken och i Palestina ’48 och antalet fångar i de sionistiska fängelserna uppgår för närvarande över 9 300, medan många fler tusen fångar befinner sig i koncentrationsläger i Gaza. IOF:s systematiska användning av tortyr, isolering och sexuella övergrepp (oavsett kön) är en normaliserad praxis.
Så sent som förra veckan rapporterade sionistiska medier själva om att deras militär använder våldtäkt som ett krigsvapen, som svar på detta såg vi massor av bosättare gå ut på gatorna till stöd för denna brottsliga praktik. Fängslandet av palestinier och misshandeln av dem är ett försök att undergräva det palestinska motståndet, att beröva det dess ledarskap och att avskräcka andra från att fortsätta kampen. Men detta kommer aldrig att lyckas, motståndet kommer att fortsätta tills alla fångar är fria, tills varje tum av Palestina är befriad från sionismen och återvändo blir en levande verklighet.
I Damon, som historiskt sett har använts som ett centralt fängelse för palestinska kvinnor* och flickor, finns för närvarande 88 fångar, däribland Khalida Jarrar, Hadeel Shatara, Hanan Barghouti och Layan Kayed för att nämna några. Fångarna kommer från alla samhällssektorer, de är lärare, studenter, journalister, mödrar, samhällsledare, advokater, vårdpersonal med mera.
Förtrycket i fängelserna har blivit ännu hårdare och omänskligare, och Kommissionen för fångar och ex-fångar (The Commission of Detainees and Ex-Detainees Affairs) har rapporterat om de försämrade förhållandena i den sionistiska ockupationens fängelser. Många av de rättigheter som fångarna har kämpat till sig, som att laga sin egen mat, bedriva utbildning och få besök av sin familj, har dragits in och advokater har knappt tillgång till sina klienter. Fångarna är isolerade från omvärlden och mobiltelefoner, radioapparater och tv-apparater har konfiskerats. De hålls hungriga, utsätts för isolering, prygel från fängelsevakter, hot om misshandel och hot mot sina familjer.
När Baraa Odeh frigavs reflekterade hon tillsammans med oss över den hårda behandling, tortyr och förnedring som fångarna utsätts för, men hon försäkrade oss om att de förblir ståndaktiga i det palestinska motståndets anda.
En liknande reflektion delades av den före detta fången och mångåriga motståndskämpen Etaf Alayan – i juni hedrade International Women’s Alliance (IWA) Etaf med sitt Women of Valour Award för hennes orubbliga motstånd både i och utanför det sionistiska fängelset. I sitt tacksamhetsbrev hälsade hon alla kvinnliga fångar som ”Palestinas fria kvinnor, som fortfarande torteras men inte tystnar”.
Som aktivister, organisatörer och samvetsgranna människor i solidaritet med Palestina är det vår uppgift att lyfta fram och kämpa för våra fångar, vårt ledarskap och vår kompass i den palestinska befrielsekampen.
I denna kampanj strävar vi efter att lyfta fram varje fånge i Damonfängelset, att dela deras berättelser och att förstärka deras kamp. Vi söker inte rättvisa eller deras befrielse genom illegitima sionistiska domstolar, vi vet att fångarnas frihet och slutet på de sionistiska koloniala fängelserna endast kan komma genom Palestinas fullständiga befrielse, från floden till havet. Vi uppmanar alla som står för rättvisa och befrielse att ansluta sig till kampanjen.
Framöver kommer vi att publicera mer utförligt om kampanjen, fångprofiler, resurser, uppmaningar till handling och hur du kan engagera dig.
Måndagen 1 juli greps Hadeel Shatara, palestinsk utbildare och administratör för forskarutbildningen vid Birzeits universitet, av ockupationsstyrkor när hon återvände till Palestina från Jordanien vid Karameh-gränsövergången. Hon hålls för närvarande isolerad under förhör och hennes familj och advokat har inte informerats om var hon befinner sig. Vi höjer våra röster för att säga: Frihet åt Hadeel Shatara och alla palestinska fångar nu!
Gripandet av Hadeel Shatara är en del av den sionistiska ockupationsregimens systematiska angrepp på palestinsk utbildning. Hon ansluter till sex kvinnliga studenter vid Birzeit universitet – Yara Abu Hashish, Layan Kayed, Shahd Owaida, Mona Abu Hussein och Wafa Nimr – och hundratals manliga palestinska studenter som ockupationsmakten har gripit. Studenter, i synnerhet på Västbanken i det ockuperade Palestina, har utsatts för massgripanden, medan palestinska studentsektioner har stämplats som ”olagliga organisationer”.
I Gaza har vartenda universitet systematiskt förstörts av ockupationsstyrkorna som en del av deras folkmordsoffensiv mot alla aspekter av palestinskt liv och samhälle. Universitetsadministratörer har utsatts för mordförsök och kidnappats tillsammans med andra civila, särskilt vårdpersonal, och utsatts för extrema former av tortyr och övergrepp i ockupationsstyrkornas koncentrationsläger för palestinier från Gaza.
Detta angrepp på Hadeel Shatara och palestinsk utbildning sker samtidigt som universitetsstudenter över hela världen reser sig i en global studentintifada för att konfrontera folkmordet och göra motstånd mot sionismen och imperialismen. Runt om i världen, och särskilt i Förenta staterna – den imperialistiska kärnans hjärta och folkmordets medsponsor, leverantör av bomber och vapen för miljarder dollar till den sionistiska regimen – har studenter drabbat samman med och gripits av polisen i ett försök att kuva denna växande internationella rörelse med Palestinas befrielse i centrum.
Vi uppmanar alla att kräva frihet åt Hadeel Shatara och alla palestinska studenter och lärare – och alla de över 10 000 palestinska fångar som hålls i sionistiska fängelser – och att inkludera fångarnas frigörelse i alla kampanjer för palestinsk befrielse och ett slut på folkmordet. Vi betonar vidare att det är ytterst angeläget med en fullständig akademisk bojkott av alla sionistiska institutioner, fullt delaktiga i det totala angreppet på palestinsk utbildning och 76 års folkmord på det palestinska folket som helhet.
Frihet åt Hadeel Shatara och alla palestinska fångar!
Försvara palestiniernas rätt till utbildning!
Från floden till havet, Palestina kommer att befrias!
Tidigt imorse förde israeliska ockupationsstyrkor bort PFLP-ledaren och frigivna fången Khalida Jarrar från hennes hem i Ramallah.
Khalida har fängslats minst fyra gånger på grundlösa anklagelser, senast 2016 och 2021. Hon frigavs i september 2021 efter två års administrativt förvar utan åtal eller rättegång. Bara två månader innan hon frigavs nekade den sionistiska entiteten henne tillfällig frigivning för att kunna närvara vid begravningen av sin 31-åriga dotter, aktivisten Suha Jarrar.
Khalida, en livslång aktivist, intellektuell och ledare, har trotsigt stöttat fångarnas kamp och arbetar nu som forskare om palestinska kvinnliga fångar vid Birzeit University.
På internationella kvinnodagen börjar vi med att nämna Fatima Bernawi från Al-Quds, som gick bort för flera månader sedan, 3 november 2022, och som var den första kvinnliga fången i den palestinska revolutionens historia. Hon greps 1967, dömdes till livstids fängelse och släpptes 1977. Hon var ett exempel på den fria palestinska kvinnan.
Detta är verkligen den starka, solida palestinska kvinnan som klargjorde vad internationella kvinnodagen verkligen betyder. Hon är en kvinna vars betydelse saknas i ordboken. Hon stod upp mot den ”israeliska” ockupanten som ständigt och avsiktligt skadade henne genom upprepade angrepp med mord, gripanden och tortyr.
Orättvisa utövas mot palestinska kvinnor av den enväldiga ”israeliska” ockupanten, som frossar i att misshandla dem i sina mörka och smutsiga rum, i en iskall kyla som lever kvar i deras ben – smärtan är tillräcklig för att få dem att känna sig som om de befinner sig på en kyrkogård för levande – och av den arroganta ockupationsadministrationen som inte skyr några medel för påtryckning, vare sig psykologiska eller fysiska, såsom misshandel, sömnbrist, långa timmar av mardrömmar, hot och terrorism, utan hänsyn till deras särskilda behov.
För närvarande sitter 29 palestinska kvinnliga fångar i det ”israeliska” fängelset Damon, varav bara 13 har faktiskt dömts till fängelse och böter. Fångarna Shorouq Doyyat och Shatila Ayad, som dömts till 16 års fängelse, har de högsta domarna, Maysoon Mousa är dömd till 15 år och ytterligare 16 fångar är fortfarande fängslade utan domar.
Bland sju skadade kvinnliga fångar är det svåraste fallet fången Israa Ja’abis, 32 år gammal från Al-Quds, som greps av ockupationsstyrkorna efter att de skjutit mot hennes bil så att den exploderade och hon fick svåra brännskador som vanställde hennes ansikte, huvud och bröst. Hennes fingrar amputerades och ockupationsstyrkorna dömde henne till fängelse i 11 år.
Gripandena drabbar kvinnor som representerar olika sektorer och delar av det palestinska samhället, däribland mödrar; ockupationsstyrkorna håller sex mödrar fängslade som hindras från att omfamna sina barn, däribland den tillfångatagna Ataf Jaradat från Jenin, som är mor till tre fångar (Omar, Ghaith och Al-Muntasir Billah Jaradat); två minderåriga, Nofouth Hammad och Zamzam Al-Qawasmeh; och en administrativ fånge.
Granskningar och dokumentationsstudier visar att ockupationsstyrkorna har gripit mer än 16 000 palestinska kvinnor sedan 1967. Detta är en avsiktlig pågående våg av aggressioner mot våra palestinska kvinnor.
Vi uppmanar i synnerhet det internationella samfundet och internationella kvinnoföreningar att ta sitt ansvar gentemot de palestinska kvinnorna, mot vilka alla former av kränkningar och tortyr utövas av de ”israeliska” ockupationsmyndigheterna och bosättarna. Vi uppmanar dem att utöva verkliga påtryckningar för att få alla palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset frisläppta.
Vi firar tillsammans med alla vårt palestinska folks barn, de fria bland vår arabiska nation och alla befrielsens, utvecklingens och fredens krafter i världen med anledning av internationella kvinnodagen som en ärorik dag som döpt i kvinnors friheter genom deras sociala klasskamp mot alla former av tyranni, förtryck och alienering som de drabbas av under kapitalets tyranner.
Firandet av denna dag i Palestina antar andra innebörder och konnotationer mot bakgrund av de palestinska kvinnornas konfrontation med den sionistiska fienden och deras kamp för nationell befrielse sedan den dag då de sionistiska inkräktarna satte sin fot på Palestinas mark. Våra kvinnor har erbjudit tusentals martyrer, fångar, sårade och kämpar, och de har utgjort revolutionära inkubatorer för den kontinuerliga nationella kampen för att med våld erövra frihet, återvändande, självständigheta och självbestämmande. Dessutom har hon strävat efter och arbetat för att koppla samman hennes nationella befrielsekamp med den sociala demokratiska kampen. Våra kvinnor förkastar kränkandet av ekonomiska och politiska rättigheter, alla former av diskriminering, förminskning och konfiskering av friheter samt avsaknaden av fackliga och representativa organ och federationer.
Vårt motståndskraftiga palestinska folk:
Vårt firande av internationella kvinnodagen är en hyllning av stolthet, ära, enighet och lojalitet till vårt folks martyrer som offrade sina liv på frihetens och det nationella oberoendets altare, till de sårade kvinnor som vattnat revolutionens och den nationella kampens rot med sitt rika blod och till de kvinnliga fångar som tillbringat sina liv bakom murarna i fiendens Bastiljer. Deras moral har aldrig vacklat, och de har konfronterat fienden med oöverträffad tapperhet tillsammans med vårt folks fångar mot de terroristiska handlingar och metoder som det sionistiska så kallade fängelseväsendet har tillämpat.
De är på väg att gripa sina fulla rättigheter och sin frihet; för de kvinnliga aktivister som inte har lämnat den nationella kampens platser och som har erbjudit och fortfarande erbjuder de mest underbara epos om hjältemod, uppoffring och stolthet, och för mödrar, hustrur, systrar och döttrar till martyrer och fångar vars nationella och mänskliga rättigheter och värdighet bör bevaras.
Följaktligen bekräftar vi vår beslutsamhet, med all vilja och orubblighet, att upprätthålla den nationella befrielsekampens principer mot den sionistiska fienden. Ingen har en ursäkt för att undandra sig den samhälleliga kampens plikter när det gäller kvinnor och deras rättigheter; den kan bara driva Fronten mot en större beslutsamhet att föra kampen för frihet och fulla rättigheter i ett fritt och demokratiskt samhälle, eftersom detta är en grundläggande förutsättning för att vårt folk skall kunna samla sina krafter i kampen för nationell befrielse, oberoende och självbestämmande.
I detta sammanhang betonar Fronten behovet av att stärka den nationella strukturen och den demokratiska kulturen inom kvinnors ramverk och organ. Genom att se till att den omstruktureras, förenar sina led och aktiverar sin representativa ramverk kan General Union of Palestinian Women slå vakt om kvinnor och deras bekymmer, krav och rättigheter, såväl som bemöta alla bakåtsträvande och reaktionära uttalanden och handlingar som syftar till att dra tillbaka de framsteg som kvinnor har uppnått och hindra dem från att spela sin roll nationellt och socialt.
Frihet, rättvisa och jämlikhet får kvinnor.
Frihet åt Palestina.
Seger är oundviklig för vårt folk och dess nationella befrielsekamp.
På internationella kvinnodagen 2023 hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnor som står på frontlinjen i befrielsekampen och kräver att de 29 palestinska kvinnor som sitter fängslade bakom ockupationens galler ska befrias. Palestinska kvinnliga fångar – och alla palestinska kvinnor – är samidaat, de orubbliga som vägrar att ge upp eller backa trots alla förtryckets och koloniseringens omständigheter.
På denna internationella kvinnodag framför vi också en särskild hälsning till Leena Jawabreh Abu Ghoulmeh, som befriades i dag och som återvänder hem till sin älskade familj – inklusive sina unga döttrar Natalie och Naya – och till vänner och kamrater.
Palestinska kvinnor kämpar dagligen för nationell och social frigörelse inom alla fält, från att utbilda nästa generation palestinier till att direkt delta i det väpnade motståndet. Liksom de palestinska kvinnorna som helhet återspeglar de palestinska kvinnliga fångarna alla det palestinska samhällets sektorer: studenter, aktivister, organisatörer, parlamentariker, journalister, vårdarbetare, jordbrukare, arbetare, mödrar, systrar, döttrar, mostrar, frihetskämpar och motståndsledare.
Som de före detta palestinska fångarna och studenterna vid Bir Zeit-universitetet Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi och Shatha Tawil sade för två år sedan på internationella kvinnodagen: ”Vår kamp är enad, eftersom vi alla kämpar mot könsbaserat förtryck, mot klassutsugning och mot fascistisk kolonialism, framför allt ockupationen av vårt land… Vi anser att vår och alla palestinska kvinnors sociala kamp är en naturlig del av vårt folks kamp och för att befria vårt land och vårt folk offrar vi oss, kämpar vi och fostrar frihetskämpar.”
Det får inte glömmas att internationella kvinnodagen är internationella arbetarkvinnodagen, en dag som har sina rötter i arbetarklassens kvinnors kamp. Palestinska kvinnor är arbetare, jordbrukare och kämpar, som arbetar inom och utanför hemmet för att upprätthålla och höja det palestinska samhället i trots mot sionismen och imperialismen. I dag hyllar vi de palestinska kvinnliga arbetarna, i Palestina och överallt i exil och diaspora, som dagligen konfronteras med superexploatering, trakasserier, våld, polisförtryck och utnyttjande, inklusive de palestinska arbetande kvinnor som är inlåsta bakom galler. Det har alltid varit palestinier från de folkliga klasserna, inklusive palestinska kvinnor, som utgjort grunden för motståndet och fångrörelsen.
Över 75 år av förtryck och revolution
Sedan 1948 har långt över 18 000 palestinska kvinnor fängslats och hållits i förvar av den israeliska ockupationen och den sionistiska kolonialismen. Bland dessa finns palestinska kvinnor i Jerusalem, på Västbanken, på Gazaremsan och palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap i det ockuperade Palestina 1948. Utanför Palestina har palestinska kvinnor i exil och diaspora nekats rätten att återvända till Palestina i över 75 år, men fortsätter ändå att kämpa och möter rasism, politiskt förtryck, kriminalisering, deportation och fängelse. Dalal Mughrabi, den palestinska motståndskämpen, är en av de tidigaste av de hundratals martyrernas kroppar som fortfarande hålls kvar på ockupationens ökända ”nummerkyrkogårdar”, som är målet för den internationella kampanjen för att befria martyrernas kroppar. Sedan den sionistiska kolonialismens första dagar har palestinska kvinnor fördrivits från sina hem och utsatts för könsrelaterat och sexuellt våld och förtryck på flera olika plan och själva deras förmåga att reproducera sig och uppfostra sina barn har stämplats som ett oacceptabelt hot mot det rasistiska sionistiska bosättarkoloniala projektet.
Bland de 29 palestinska kvinnliga fångarna finns en administrativ fånge, Raghad al-Fani, som sitter fängslad utan åtal eller rättegång, bland totalt 1 000 administrativa fångar, två minderåriga flickor, sex mödrar som berövats sina familjer och barn och 15 sjuka fångar. Israa Jaabis, från Jerusalem, har några av de allvarligaste hälsoproblemen inom ockupationsfängelserna, med brännskador på 70 procent av sin kropp och med amputerade fingrar och hon förlitar sig på sina kvinnliga medfångar för att få hjälp med dagliga aktiviteter. Hon behöver ytterligare minst fyra operationer, men de har förvägrats av fängelseförvaltningen, en del av den systematiska politiken av medicinsk försummelse som utgör ännu en form av tortyr och långsamt mord. Under det senaste året förlorade Saadia Farajallah Matar, en palestinsk mor, sitt liv bakom galler, ytterligare ett offer för denna dödliga politik.
Kvinnor konfronterar de intensifierade angreppen på palestinska fångar
I dag utsätts de palestinska kvinnliga fångarna för ett ny offensiv, sida vid sida med de manliga fångarna, under den fascisten Ben Gvirs politik som angriper fångarna som levande symboler för motstånd och ståndaktighet. De senaste månaderna har de särskilt utsatts för införandet av nya kameror på hela fängelsegården, vilket innebär att de kvinnliga fångarna inte får vara ifred, inte minst från de manliga vakterna; fysiska attacker och brutalitet under ”inspektioner” av fängelserummen; nekade familjebesök och isolering; förhör med brutala tortyrmetoder och isoleringscell; isolering av palestinska kvinnor tillsammans med israelisk-judiska ”kriminella” fångar i ett medvetet försök att främja misshandel och övergrepp; konfiskering av böcker och förbud mot att ta in dem; medicinsk försummelse och misshandel; förflyttningar genom ”bosta”, en smärtsam och svår upplevelse som kännetecknas av misshandel och fysisk smärta; nekad tillgång till utbildning, inklusive gymnasieexamen. Naturligtvis är alla dessa missförhållanden ett försök att bryta ner de palestinska kvinnliga fångarnas motstånd och ståndaktighet, ett försök som fortsätter att misslyckas.
Januari 2023 utsattes de palestinska kvinnliga fångarna för ett nytt angrepp i Damonfängelset, misshandlades av invaderande fångvakter och utsattes för kollektiv bestraffning, särskilt efter att de gjort och hissat en banderoll på fängelsegårdarna där de deklarerade: ”Varken bröd eller vatten, vi vill ha vår frihet!”. Yasmine Shaaban, de kvinnliga fångarnas representant, kastades i isoleringscell och flera palestinska kvinnliga fångar förbjöds att besöka ”kantinen” (fängelsebutiken) och att ta emot familjebesök i en månad.
Damonfängelset, där de kvinnliga fångarna hålls, var tidigare ett stall för djur, ligger i det ockuperade Palestina ’48 – i strid med den fjärde Genèvekonventionen, och gör det ännu svårare för palestinska kvinnors familjemedlemmar att besöka dem. Alla besök är föremål för ett godtyckligt tillståndssystem som ofta hindras av den israeliska ockupationsregimen.
Palestinska kvinnliga fångar som gör motstånd
Naturligtvis är de palestinska kvinnliga fångarna en del av över 4 750 politiska fångarna, men palestinska kvinnor påverkas också i stor utsträckning av massinlåsningen av palestinska män. Palestinska kvinnor är mödrar, hustrur, döttrar, systrar, älskare och vänner till palestinska manliga fångar. De skapar hem åt sig själva och sina barn som inte får träffa sina män och fäder. De leder rörelsen utanför fängelserna för att uppmärksamma namn, ansikten, röster och berättelser från alla palestinska fångar som kämpar för frigörelse.
Trots alla former av angrepp och förtryck fortsätter de palestinska kvinnliga fångarna att göra motstånd och leda motståndet mot nationell och social befrielse. April 1970 inledde fängslade palestinska kvinnor i Neve Tirzafängelset en av de tidigaste kollektiva hungerstrejkerna i den palestinska fångrörelsen när de vägrade äta i nio dagar. De krävde tillgång till hygienartiklar för kvinnor samt ett slut på misshandel och isolering. Palestinska kvinnor har deltagit i alla fångars allmänna hungerstrejker och protestaktioner, samtidigt som strejker som leddes av kvinnliga fångar 1985, 2004 och 2019 har inspirerat global kvinnosolidaritet. Trots att den israeliska kolonialregimen nekade dem formell utbildning utvecklade palestinska kvinnliga fångar revolutionär självutbildning för alla fångar vilket ökade deras kunskaper och engagemang i kampen.
Palestinska kvinnliga fångar är inte ensamma; de kämpar tillsammans med andra kvinnliga politiska fångar i Filippinerna, Turkiet, Indien, Egypten, USA och runt om i världen. Deras fängslande är ett internationellt brott: det finansieras, backas upp och stöds av det diplomatiska, militära, ekonomiska och politiska stöd som ges till Israel av de imperialistiska makterna, däribland Förenta staterna, Storbritannien, Kanada, Australien och Europeiska unionens stater. De palestinska kvinnorna konfronterar också den roll som den palestinska myndighetens system för ”säkerhetssamarbete” under Osloavtalet spelar, den palestinska myndighetens styrkors godtyckliga arresteringarna och förföljelsen av det palestinska motståndet, samt normaliseringspolitiken och de repressiva angreppen från reaktionära arabiska regimer.
På internationella kvinnodagen och under hela året hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnliga fångarna, deras ståndaktighet, motstånd och fortsatta revolution trots tortyr, misshandel, trakasserier och våldsamt förtryck från den israeliska ockupationsregimen. Vi uppmanar alla kvinnoorganisationer och anhängare av Palestina att lyfta fram de palestinska kvinnliga fångarnas kamp, trappa upp kampanjerna för att bojkotta och isolera ockupationen, dess institutioner och medskyldiga företag, och göra motstånd med alla palestinska fångar när de konfronterar fascismen med sina kroppar och sina liv. De palestinska kvinnliga fångarna befinner sig i frontlinjen i kampen för nationell och social frigörelse, och vi kräver deras omedelbara frigivning, frigivning av alla palestinska fångar – och Palestinas frigörelse, från floden till havet.
Aktionskampanjer – Vad kan du göra?
Samidoun Paris Banlieue ställer varje månad upp ett bord på en utomhusmarknad i Parisregionen i Frankrike, där de inte bara ger utbildning och information om den palestinska saken, utan också samlar in dussintals brev som skickas till kvinnofångarna i Damon. Samidoun Paris Banlieue upprätthåller en förteckning över alla kvinnor och flickor i Damon tillsammans med deras biografier för att se till att de alla får brev och stöd från internationalister.
För att organisera ditt eget bord, ta med pennor, kuvert, papper och frimärken för brev till en viss kvinnlig fånge, och skicka det till: Damon Prison, POB 98 Daliat El-Carmel, Israel.
Alkarama, den palestinska kvinnorörelsen, organiserar i Spanien tillsammans med kvinno- och feministiska organisationer. De deltar i kvinnors organisering mot kolonialismen och skapar allianser med kvinnorörelser i hela Europa och i hela arabregionen för att lyfta fram palestinska kvinnliga fångar och alla kvinnors kamp.
I Charleroi, Belgien anordnade Plate-forme Charleroi-Palestine och Vie Feminine en workshop om palestinska kvinnor och fångrörelsen för medlemmar i Vie Feminine, studenter och flickor. Deltagarna skrev brev till den allvarligt skadade palestinska mamman, den fängslade Israa Jaabis, för att uttrycka sin solidaritet. Detta kommer efter att Plate-forme publicerat en bok på franska om palestinska kvinnliga fångar, SUMUD.
International Women’s Alliance organiserar antiimperialistiska kvinnor runt om i världen. Den lanserar gemensamma kampanjer för kvinnliga fångars frihet i Filippinerna, Palestina och runt om i världen som en del av uppbyggnaden av en global antiimperialistisk kamp inom kvinnorörelsen, med evenemang, aktioner och utbildningstillfällen.
Agera till stöd för palestinska kvinnliga fångar
Här är några tips på hur du kan ansluta dig till kampen och sprida den i din omgivning och gemenskap!
Vi går samman för att uppmana till handling och stöd för fängslade palestinska kvinnor:
Bojkotta, avinvestera och sanktionera Israel och isolera av den sionistiska regimen internationellt.
Stoppa allt militärt och ekonomiskt stöd, militära transaktioner, gemensamma projekt och direkt finansiering till den israeliska ockupationsregimen från regeringar runt om i världen.
Utmana av ”normaliseringsprogram” som syftar till att legitimera den israeliska ockupationen.
Organisera för att bygga upp direkta solidaritetslänkar med palestinska kvinnoorganisationer och kvinnorörelser, låt dem inte isoleras från sin globala stödgemenskap trots alla försök från den israeliska ockupationen.
Skriv solidaritetsbrev
Palestinska fångar och förvarstagna rapporterar gång på gång att brev från allierade runt om i världen stärker moralen och ger dem stöd. Israel vill till exempel isolera palestinska studentledare genom att hålla dem bakom galler, och brev hjälper till att bryta deras isolering. Detta är en enkel aktivitet som kan göras tillsammans även med fysisk distansering eller kombineras med andra solidaritetsaktiviteter för fångar. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för en fysisk postadress, eller skicka oss dina brev – Samidoun i det ockuperade Palestina kommer att dela med sig direkt till de fängslade kvinnornas familjer och advokater.
Adoptera en fånge
Dela med dig av de palestinska kvinnliga fångarnas berättelser till ditt omgivning genom att ”adoptera” en fånge. Dela deras berättelser, skriv brev till dem och inkludera deras namn och foto i dina aktiviteter. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för ännu mer information om din organisations adopterade fånge.
Bojkotta Israel!
Gå med i rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel. Lyft fram den medbrottslighet som företag som Hewlett-Packard och G4S ägnar sig åt genom fortsatta engagemang i israelisk polisverksamhet och israeliska fängelser. Bygg upp en kampanj för att bojkotta israeliska varor, införa ett militärt embargo mot Israel eller organisera dig kring den akademiska och kulturella bojkotten av Israel.
Protestera, samlas och organisera
Organisera protester och direkta aktioner! Bland annat USA, Kanada, EU-staterna, Australien och Storbritannien ger fortlöpande militärt, ekonomiskt, diplomatiskt och politiskt stöd till Israel för att fortsätta förtrycket av palestinska kvinnor. Protestera på gator och torg i din stad och belys regeringens och mediernas delaktighet, eller mobilisera och organisera vid israeliska ambassader, företag och institutioner i ditt område. Reklamhackning, affischering och andra utomhusaktioner – särskilt i närheten av en israelisk ambassad eller ett israeliskt konsulat – kan dra till sig stor uppmärksamhet till de palestinska kvinnliga fångarna och den palestinska saken vid denna kritiska tidpunkt.
Dela berättelser på sociala medier
Du kan också stödja palestinska kvinnor på sociala medier. Använd fångbilderna ovan på dina privata eller officiella sidor i sociala medier, på Instagram, Facebook eller Twitter. Ta en selfie eller ett gruppfoto med våra affischer eller lägg bara upp dessa bilder med ett eget meddelande.
Vi rekommenderar följande resurser för mer information om palestinska kvinnliga fångar:
Läget är mycket spänt och under upptrappning i ockupationsfängelserna när den palestinska fångrörelsen reser sig för att möta de repressiva israeliska ockupationsstyrkornas attacker. Under de senaste dagarna – särskilt sedan massakern i Jenin och den palestinska motståndsoperationen i Jerusalem som kom som svar på detta – har ockupationsstyrkorna stormat avdelningar i olika fängelser, inlett massöverföringar från ett fängelse till ett annat, blockerat familjebesök och isolerat dussintals palestinska politiska fångar. 31 januari intensifierades detta angrepp med en våldsam razzia mot palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset, vilket upprörde ytterligare ilska. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla Palestinas vänner och allierade att stå på de palestinska fångarnas, det palestinska motståndets och det palestinska folkets sida i motståndet mot detta angrepp.
Palestinska kvinnliga fångar attackeras
Ockupationsstyrkorna invaderade de kvinnliga fångarnas avdelningar i Damonfängelset, konfiskerade alla deras ägodelar och isolerade den palestinska fången Yasmine Shaaban. Fångarna gjorde motstånd mot invasionen och brände bland annat föremål i fängelsecellerna. Dessa attacker kom dagar efter att ockupationsstyrkorna hade stormat rum nummer 10, tagit bort alla elektriska apparater och infört repressalier mot de kvinnor som sitter fängslade där. Damonfängelsets administration ställde sedan in fångarnas alla familjebesök och juridiska besök under onsdagen 1 februari, vilket understryker ockupationens avsikt att både beröva de kvinnliga fångarna tillgång till omvärlden och att dölja sina pågående brott.
Fångarna trappar upp sitt motstånd
Överallt i ockupationsfängelserna trappade den palestinska fångrörelsen upp sina protest- och motståndsåtgärder som svar på detta, bland annat genom att stänga avdelningarna i alla fängelser och vägra att stå upp eller komma ut för säkerhetskontroller.
I ökenfängelset Naqab utlyste 120 fångar en öppen hungerstrejk för andra dagen i rad i avdelningarna 26 och 27 i protest mot att de hålls i kollektiv isolering. Denna åtgärd vidtas som ett ”varningsmeddelande till ockupationen om att den ska upphöra med sina ständiga attacker mot fångarna”, sade Riyad al-Ashqar från Palestinian Prisoners’ Center for Studies. De avbröt senare strejken och konstaterade att de går över till ett annat eskaleringssteg, nämligen att upplösa fängelsernas organisationer och representativa strukturer, och förklarade att ockupationen måste ta itu med varje palestinsk fånge i stället för att gå genom deras befintliga representanter efter att en rad möten med fängelseförvaltningen kantrat.
Eskalerande attacker i alla ockupationsfängelser
Ockupationsstyrkorna konfiskerade elektriska apparater och grundläggande förnödenheter, stängde av el och varmvatten och blockerade införsel av mat som köpts i ”kantinen” (fängelsebutiken). De palestinska fångarna säkrade rätten att producera sin egen mat genom långvariga strider, inklusive kollektiv hungerstrejk.
Repressionsenheter invaderade fängelseavdelningar, plundrade ägodelar och konfiskerade fångarnas föremål i fängelser i Ofer, Naqab, Megiddo och Damon och förflyttade dussintals personer till kollektiv isolering. De stormade avdelning 8 i Negevfängelset och förflyttade ett antal fångar från Jenin till Nafhafängelset, och attackerade sedan avdelning 9 i Megiddofängelset och förflyttade 18 fångar till isoleringsceller från avdelning 22 i Oferfängelset. Fångrörelsens högre nödkommitté har hållit ett permanent sammanträde i två veckor för att förbereda det pågående upproret som äger rum i fängelserna.
Ben-Gvirs angrepp på fångrörelsen
Den notoriskt fascistiska sionistfunktionären Itamar Ben-Gvir utsågs till minister för inre säkerhet i den nuvarande israeliska regeringen, vilket placerade honom över den israeliska fångtjänsten. I likhet med sina föregångare – däribland Gilad Erdan, nuvarande USA-/FN-ambassadör för den sionistiska regimen – tillkännagav Ben-Gvir omedelbart sina planer på att försämra förhållandena för palestinska fångar ännu mer i ett försök att kuva fångarnas rörelse. Han tillkännagav uttryckligen planer på storskaliga överföringar av palestinska fångar och försök att krossa fångarnas pågående självorganisering och mobilisering genom att separera dem ytterligare från varandra.
Raafat Hamdouna, en före detta palestinsk fånge och expert på fångfrågor, sade i en intervju med Palestine Today att ”de kommande dagarna kommer att innehålla många åtgärder som vidtas av de heroiska fångarna i ockupationsfängelserna… inklusive hungerstrejker, återlämnande av måltider och upplösning av organisationer”. Han uppmanade till ett brett stöd för fångarnas åtgärder och betonade att fångarna behöver palestinskt, arabiskt och internationellt stöd när de konfronterar ockupationens attacker, och uppmanade till protester i framför allt europeiska huvudstäder och isolering av ockupationsregimen på internationell nivå.
Upprop till handling och organisering
Palestinska politiska partier och motståndsorganisationer över hela linjen bekräftade att det är nödvändigt att stödja fångarna när de reser sig för att konfrontera ockupationsregimens ondskefulla attacker. De palestinska fångarna befinner sig i kampens frontlinje, de är ledare för det palestinska motståndet och konfronterar dagligen ockupanten med sin orubblighet, sin organisering och sina liv.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla vänner och anhängare av Palestina och det palestinska och arabiska folket överallt att vidta åtgärder för att stå på de palestinska fångarnas sida när de konfronterar dessa ockupationsbrott med sina kroppar och liv bakom galler. Vi uppmanar alla att delta i Dagar av vrede och motstånd 10-12 februari 2023 med protester, mobiliseringar och direkta aktioner. Fångarna gör allt de kan för att konfrontera ockupationens angrepp – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot en våldsam repressionsvåg.
Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa interventioner – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd! Organisera aktioner under dagarna för raseri och motstånd 10-12 februari 2023 i din stad och ditt samhälle – och innan! Det finns ett enormt djup av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket.
Eskalera bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar in sig på ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser, liksom på de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hälsar den japanska internationalisten och revolutionären Fusako Shigenobu på dagen för hennes frigivning i Tokyo, tillsammans med hennes dotter May och alla kamrater och vänner som har stöttat denna modiga frihetskämpe under nästan 22 år i japanska fängelser.
Liksom Georges Abdallah i Frankrike är och var Fusako Shigenobu en internationalistisk kämpe för Palestinas befrielse, djupt engagerad i den revolutionära rörelse som svepte över världen och som tog sig uttryck i ett direkt engagemang i den antiimperialistiska kampen, särskilt den palestinska kampen. Fusako är medgrundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA) som kämpade för en revolutionär framtid för Japan och som arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina.
Fusako Shigenobu arbetade direkt med Ghassan Kanafani när hon arbetade på PFLPs kontor för offentliga och internationella relationer där Al Hadaf, frontens tidning, gavs ut. Hon möjliggjorde produktionen av filmen ”Red Army/PFLP Declaration of World War” och skrev många rapporter och uppmaningar till handling för japanska vänsterpolitiska nyhetsbrev och tidskrifter, där hon manade till handling för Palestina.
Tre japanska palestinakämpar deltog i en militär operation på al-Lydd-flygplatsen (”Ben Gurion-flygplatsen”) och hade planerat att offra sina liv i operationen. En av kämparna, Kozo Okamoto, blev dock tillfångatagen och fängslad i årtionden tills han släpptes i samband med ett fångutbyte med det palestinska motståndet.
Fusako tvingades leva under jorden, där hon födde och uppfostrade sin dotter May Shigenobu, samtidigt som hon verkade som ledare för Japanska röda armén. Samtidigt som JRA deltog i väpnad kamp blev den så småningom en organisation som engagerade sig i gräsrotssolidaritet till stöd för palestinsk befrielse. Fusako greps i Japan år 2000 i Osaka och fördes till Tokyo. Hon har suttit fängslad sedan dess och skrivit böcker och poesi. Hon har fortsatt att hålla fast vid sina antiimperialistiska principer och sitt engagemang för Palestinas befrielse.
Fusako Shigenobus arv av internationalistiskt engagemang och uppoffring för Palestinas befrielse är ett hedervärt och inspirerande kampliv som påminner oss alla om vårt ansvar att agera, organisera och göra motstånd mot imperialismen. På denna dag då hon befrias hyllar vi henne och alla de som har kämpat tillsammans med henne, och vi lovar att agera för att påskynda dagen för befrielsen av alla fångar för den palestinska saken och den antiimperialistiska kampen, från de sionistiska fängelserna till USAs och Frankrikes imperialistiska fängelser och bortom dem.
Från floden till havet, Palestina ska befrias!
Läs biografin om Fusako Shigenobu nedan, som förberetts av Fusakos dotter May och kamrater, och följ Instagram-kontot @freedomfighterfu och Facebook-sidan Fusako Shigenobu för mer information.
Fusako Shigenobus biografi/historia
Fusako Shigenobu (1945- ) är politisk fånge, poet, författare, mor och revolutionär kämpe för Palestinas befrielse. Hon var fängslad i 21,5 år efter att ha ägnat sitt liv åt kampen mot den globala imperialismen.
Hon anslöt sig till studentrörelsen i slutet av 1960-talet när hon gick på kvällsskola vid Meiji-universitetet i Tokyo och engagerade sig gradvis i revolutionär politik och gick senare med i Röda arméfraktionen (RAF) 1969. RAF var ett kommunistiskt parti som förespråkade revolution mot USAs och Japans imperialistiska regeringar. Fusako blev en av de främsta ledarna 1970 och fick i uppdrag att starta en byrå för internationella relationer.
År 1971 lämnade Fusako Japan delvis på grund av sin oenighet med Mori Tsuneo, RAFs nya tillförordnade ledare efter massarresteringar av dess ledning. Men den främsta anledningen till att hon lämnade Japan var att hon sökte internationell solidaritet med andra pågående revolutioner och kamper mot imperialismen runt om i världen. Hon begav sig till Mellanöstern efter att ha fått kännedom om den palestinska kampen mot den israeliska ockupationen.
När hon anlände till Libanon den 1 mars 1971 började Fusako arbeta med Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en sekulär marxist-leninistisk organisation som grundades av den palestinske läkaren George Habash. Fusako började sitt solidaritetsarbete på PFLPs PR-kontor och tidskriftspubliceringscenter Al Hadaf. Detta var en tid med mycket begränsad tillgång till medier och information, så hennes huvudfokus var att sprida den information hon fick om den palestinska kampen och om situationen i Mellanöstern tillbaka till Japan genom att skriva rapporter för japanska vänstertidningar och tidskrifter, samt korrespondera med olika aktivister, konstnärer, läkare, journalister och andra specialister för att uppmuntra dem att komma och arbeta som volontärer i de palestinska lägren eller att informera den japanska allmänheten och skapa gräsrotsstöd.
Maj 1971 hjälpte hon till att introducera Masao Adachi och Koji Wakamatsu för de palestinska frihetskämparna, fidayeen, och underlättade inspelningen av deras film Red Army/PFLP Declaration of World War. Hon följde med dem till det palestinska lägret i Jarash-berget i Jordanien där de filmade de första bilderna någonsin av palestinska krigare i fidayeens dagliga liv. Dessa fidayeen massakrerades bara två dagar efter att filmteamet hade åkt.
Den 30 maj 1972 anmälde sig tre japanska män frivilligt för att delta i en militär operation på Lydda flygplats (känd för israeler som Ben Gurion-flygplatsen ) som riktades mot Aharon Katzir, ledande forskare för Israels biologiska vapen. Tjugofem civila dödades i korselden med israeliska säkerhetsstyrkor. Israel nekade en internationell undersökningskommission tillträde för att undersöka hur så många civila dödades i incidenten. En oberoende utredning skulle ha avslöjat vem som var ansvarig för dödandet av civila.
De tre japanska frivilliga hade planerat att offra sina liv under operationen genom att använda handgranater, men en av deltagarna Kozo Okamoto överlevde och tillfångatogs. Under det israeliska förhöret avslöjades det att han var medlem av Röda arméfraktionen (RAF). De tre frivilliga kallade sig själva Arabiska röda armén och detta läckte ut till israeliska medier. De israeliska medierna kallade dem Japanska röda armén och namnet fanns alltså redan innan organisationen bildades 1974.
Fusako tvingades gå under jorden av rädsla för israeliska repressalier mot de japaner som arbetade med den palestinska befrielserörelsen. Trots att Fusako inte var inblandad i operationen försökte Israel mörda henne genom att bomba de byggnader där hon bodde. (I Decided to Give Birth to You Under an Apple Tree, 2001).
Vid denna tid blev hon gravid med sin dotter som föddes 1 mars 1973. Fusako och hennes dotter May levde under jorden under de kommande 28 åren. May fick sitt namn efter det japanska ordet för revolution (Kaku-mei) med kanji-tecknet som betyder ”liv”. (命)
Samtidigt som de japanska frivilliga i PFLP förblev underjordiska beslutade de att skapa en politisk organisation 1974. Fusako blev ledare och talesperson för denna internationalistiska vänsterrevolutionära organisation som antog namnet Japanska röda armén (och Arabiska röda armén i dess tidiga skede). De genomförde flera operationer mot kapitalist-imperialistiska enheter som bolaget Shell i Singapore (1974), samt krävde frigivning av politiska fångar genom att ockupera franska ambassaden i Haag (1974) och amerikanska konsulatet i Kuala Lumpur (1975).
När JRA blev en självständig enhet 1974 försökte man se till att civila inte skulle skadas i framtida operationer. Efter en ändring av politiken upphörde all deras militära verksamhet i slutet av 1980-talet. Gruppen beslutade att fortsätta sitt arbete genom att fokusera på gräsrotsstöd och solidaritet med det palestinska folket.
Fusako förklarar: ”Skälen till att vi avbröt den väpnade kampen i 1970-talsstil var att tillsammans med FN:s erkännande av palestinierna (och på grund av de många dödsfallen) var min tanke att värna om livet i varje kamp”.
Fusako författade tio böcker medan han levde under jorden och i fängelse, bland annat en poesibok. I sin första bok, My Love, My Revolution (1974), skrev Fusako: ”Jag skulle vilja se att människor fostras till att hjälpa varandra oavsett gränser”.
I november 2000 greps Fusako i Osaka och fördes till Tokyo. Vid många tillfällen har Fusako offentligt tagit på sig ansvaret för tidigare JRA-aktioner och bett om ursäkt till alla dem som i onödan skadats. 14 april 2001 upplöste hon Japanska röda armén och förklarade att hon skulle fortsätta samma arbete i Japan med lagliga medel. Regeringen anklagade henne för två fall av passförfalskning och hävdade att hon måste ha varit en ”medkonspiratör” i planeringen av gisslantagningen 1974 vid den franska ambassaden i Haag (en operation som är välkänd för att ha planerats av PFLPs Waddie Haddad och som leddes av Carlos, och som skadade en vakt). Åklagaren lade inte fram några konkreta bevis för Fusakos inblandning och förlitade sig i hög grad på framtvingade bekännelser som inhämtades på 1970-talet och som återkallades av de vittnen som stod i vittnesbåset under rättegången. Utan hänsyn till dessa återkallelser dömde domaren henne 2005 till 20 års fängelse för eventuellt medhjälp till ett ”försök till dråp”.
I likhet med andra politiska fångar har Fusako straffats orimligt hårt eftersom hon öppet ifrågasätter den japanska monarkins och regeringens legitimitet för att de vidmakthåller imperiella system av dominans och diskriminering. Från fängelset skrev hon: ”Japan är inte en gudomlig nation; vi bör bli en human nation”. (December 2000)
År 2008 fick hon diagnosen tjock- och tarmcancer och genomgick tre operationer. I ett brev från 2017 från fängelsesjukhuset Hachioji i Tokyo skriver Shigenobu:
”Om kärnkraftsmotståndare och krigsmotståndare kan gå samman kan de förändra framtiden. Jag är hoppfull… Man kan säga att världen är mogen för revolution, i materiella termer. Så länge mänskligheten fortsätter att försakas kommer den globala humanistiska revolutionen säkert att äga rum i en framtida generation.”
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uttrycker sitt starkaste stöd och sin solidaritet med Fusako Shigenobu, internationell fånge i den palestinska befrielsekampen. Hon har suttit fängslad i Japan i över 21 år som politisk fånge på grund av sin roll som grundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA), som kämpade för en revolutionär framtid för Japan samt för att hon arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina. Den 28 maj i Japan kommer Fusako Shigenobu att befrias från fängelset, och hennes dotter May Shigenobu arbetar tillsammans med kamrater och anhängare runt om i världen för att välkomna hennes befrielse.
Tid: Onsdag 25 maj 18:00 Plats: Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg (ingång under Hagabions trappa, ring på porttelefonen till höger om dörren).
Filmen handlar om Shigenobu och den tyska revolutionären Ulrike Meinhof, och beskrivs: “Inspired by the student revolutions of 1968, Ulrike Meinhof and Fusako Shigenobu became the leading revolutionaries of their time, as leaders of the Baader Meinhof Group and the Japanese Red Army. Appalled by the killing in Vietnam, they worked with Palestinian freedom fighters to overthrow capitalism through world revolution. Packed with extraordinary archive footage, the film sees journalists Bettina Röhl and May Shigenobu explore the lives of their mothers, Ulrike and Fusako, giving us a unique perspective on two of the most notorious ‘’terrorists’ in modern history. With capitalism in crisis and revolution sweeping the Arab world, we look back and ask: what were they fighting for and what have we learned?”
Fusako Shigenobu var en av grundarna till Japanska röda armén, en antiimperialistisk väpnad grupp som kämpade mot japansk monarki och kapitalism men även för palestinsk frigörelse och hade nära band till Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Shigenobu har suttit fängslad sedan 2006. Läs mer om henne på https://www.facebook.com/shigenobufusako.