Tidigt imorse förde israeliska ockupationsstyrkor bort PFLP-ledaren och frigivna fången Khalida Jarrar från hennes hem i Ramallah.
Khalida har fängslats minst fyra gånger på grundlösa anklagelser, senast 2016 och 2021. Hon frigavs i september 2021 efter två års administrativt förvar utan åtal eller rättegång. Bara två månader innan hon frigavs nekade den sionistiska entiteten henne tillfällig frigivning för att kunna närvara vid begravningen av sin 31-åriga dotter, aktivisten Suha Jarrar.
Khalida, en livslång aktivist, intellektuell och ledare, har trotsigt stöttat fångarnas kamp och arbetar nu som forskare om palestinska kvinnliga fångar vid Birzeit University.
På internationella kvinnodagen börjar vi med att nämna Fatima Bernawi från Al-Quds, som gick bort för flera månader sedan, 3 november 2022, och som var den första kvinnliga fången i den palestinska revolutionens historia. Hon greps 1967, dömdes till livstids fängelse och släpptes 1977. Hon var ett exempel på den fria palestinska kvinnan.
Detta är verkligen den starka, solida palestinska kvinnan som klargjorde vad internationella kvinnodagen verkligen betyder. Hon är en kvinna vars betydelse saknas i ordboken. Hon stod upp mot den ”israeliska” ockupanten som ständigt och avsiktligt skadade henne genom upprepade angrepp med mord, gripanden och tortyr.
Orättvisa utövas mot palestinska kvinnor av den enväldiga ”israeliska” ockupanten, som frossar i att misshandla dem i sina mörka och smutsiga rum, i en iskall kyla som lever kvar i deras ben – smärtan är tillräcklig för att få dem att känna sig som om de befinner sig på en kyrkogård för levande – och av den arroganta ockupationsadministrationen som inte skyr några medel för påtryckning, vare sig psykologiska eller fysiska, såsom misshandel, sömnbrist, långa timmar av mardrömmar, hot och terrorism, utan hänsyn till deras särskilda behov.
För närvarande sitter 29 palestinska kvinnliga fångar i det ”israeliska” fängelset Damon, varav bara 13 har faktiskt dömts till fängelse och böter. Fångarna Shorouq Doyyat och Shatila Ayad, som dömts till 16 års fängelse, har de högsta domarna, Maysoon Mousa är dömd till 15 år och ytterligare 16 fångar är fortfarande fängslade utan domar.
Bland sju skadade kvinnliga fångar är det svåraste fallet fången Israa Ja’abis, 32 år gammal från Al-Quds, som greps av ockupationsstyrkorna efter att de skjutit mot hennes bil så att den exploderade och hon fick svåra brännskador som vanställde hennes ansikte, huvud och bröst. Hennes fingrar amputerades och ockupationsstyrkorna dömde henne till fängelse i 11 år.
Gripandena drabbar kvinnor som representerar olika sektorer och delar av det palestinska samhället, däribland mödrar; ockupationsstyrkorna håller sex mödrar fängslade som hindras från att omfamna sina barn, däribland den tillfångatagna Ataf Jaradat från Jenin, som är mor till tre fångar (Omar, Ghaith och Al-Muntasir Billah Jaradat); två minderåriga, Nofouth Hammad och Zamzam Al-Qawasmeh; och en administrativ fånge.
Granskningar och dokumentationsstudier visar att ockupationsstyrkorna har gripit mer än 16 000 palestinska kvinnor sedan 1967. Detta är en avsiktlig pågående våg av aggressioner mot våra palestinska kvinnor.
Vi uppmanar i synnerhet det internationella samfundet och internationella kvinnoföreningar att ta sitt ansvar gentemot de palestinska kvinnorna, mot vilka alla former av kränkningar och tortyr utövas av de ”israeliska” ockupationsmyndigheterna och bosättarna. Vi uppmanar dem att utöva verkliga påtryckningar för att få alla palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset frisläppta.
Vi firar tillsammans med alla vårt palestinska folks barn, de fria bland vår arabiska nation och alla befrielsens, utvecklingens och fredens krafter i världen med anledning av internationella kvinnodagen som en ärorik dag som döpt i kvinnors friheter genom deras sociala klasskamp mot alla former av tyranni, förtryck och alienering som de drabbas av under kapitalets tyranner.
Firandet av denna dag i Palestina antar andra innebörder och konnotationer mot bakgrund av de palestinska kvinnornas konfrontation med den sionistiska fienden och deras kamp för nationell befrielse sedan den dag då de sionistiska inkräktarna satte sin fot på Palestinas mark. Våra kvinnor har erbjudit tusentals martyrer, fångar, sårade och kämpar, och de har utgjort revolutionära inkubatorer för den kontinuerliga nationella kampen för att med våld erövra frihet, återvändande, självständigheta och självbestämmande. Dessutom har hon strävat efter och arbetat för att koppla samman hennes nationella befrielsekamp med den sociala demokratiska kampen. Våra kvinnor förkastar kränkandet av ekonomiska och politiska rättigheter, alla former av diskriminering, förminskning och konfiskering av friheter samt avsaknaden av fackliga och representativa organ och federationer.
Vårt motståndskraftiga palestinska folk:
Vårt firande av internationella kvinnodagen är en hyllning av stolthet, ära, enighet och lojalitet till vårt folks martyrer som offrade sina liv på frihetens och det nationella oberoendets altare, till de sårade kvinnor som vattnat revolutionens och den nationella kampens rot med sitt rika blod och till de kvinnliga fångar som tillbringat sina liv bakom murarna i fiendens Bastiljer. Deras moral har aldrig vacklat, och de har konfronterat fienden med oöverträffad tapperhet tillsammans med vårt folks fångar mot de terroristiska handlingar och metoder som det sionistiska så kallade fängelseväsendet har tillämpat.
De är på väg att gripa sina fulla rättigheter och sin frihet; för de kvinnliga aktivister som inte har lämnat den nationella kampens platser och som har erbjudit och fortfarande erbjuder de mest underbara epos om hjältemod, uppoffring och stolthet, och för mödrar, hustrur, systrar och döttrar till martyrer och fångar vars nationella och mänskliga rättigheter och värdighet bör bevaras.
Följaktligen bekräftar vi vår beslutsamhet, med all vilja och orubblighet, att upprätthålla den nationella befrielsekampens principer mot den sionistiska fienden. Ingen har en ursäkt för att undandra sig den samhälleliga kampens plikter när det gäller kvinnor och deras rättigheter; den kan bara driva Fronten mot en större beslutsamhet att föra kampen för frihet och fulla rättigheter i ett fritt och demokratiskt samhälle, eftersom detta är en grundläggande förutsättning för att vårt folk skall kunna samla sina krafter i kampen för nationell befrielse, oberoende och självbestämmande.
I detta sammanhang betonar Fronten behovet av att stärka den nationella strukturen och den demokratiska kulturen inom kvinnors ramverk och organ. Genom att se till att den omstruktureras, förenar sina led och aktiverar sin representativa ramverk kan General Union of Palestinian Women slå vakt om kvinnor och deras bekymmer, krav och rättigheter, såväl som bemöta alla bakåtsträvande och reaktionära uttalanden och handlingar som syftar till att dra tillbaka de framsteg som kvinnor har uppnått och hindra dem från att spela sin roll nationellt och socialt.
Frihet, rättvisa och jämlikhet får kvinnor.
Frihet åt Palestina.
Seger är oundviklig för vårt folk och dess nationella befrielsekamp.
På internationella kvinnodagen 2023 hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnor som står på frontlinjen i befrielsekampen och kräver att de 29 palestinska kvinnor som sitter fängslade bakom ockupationens galler ska befrias. Palestinska kvinnliga fångar – och alla palestinska kvinnor – är samidaat, de orubbliga som vägrar att ge upp eller backa trots alla förtryckets och koloniseringens omständigheter.
På denna internationella kvinnodag framför vi också en särskild hälsning till Leena Jawabreh Abu Ghoulmeh, som befriades i dag och som återvänder hem till sin älskade familj – inklusive sina unga döttrar Natalie och Naya – och till vänner och kamrater.
Leena Abu Ghoulmeh välkomnas hem 8 mars 2023
Palestinska kvinnor kämpar dagligen för nationell och social frigörelse inom alla fält, från att utbilda nästa generation palestinier till att direkt delta i det väpnade motståndet. Liksom de palestinska kvinnorna som helhet återspeglar de palestinska kvinnliga fångarna alla det palestinska samhällets sektorer: studenter, aktivister, organisatörer, parlamentariker, journalister, vårdarbetare, jordbrukare, arbetare, mödrar, systrar, döttrar, mostrar, frihetskämpar och motståndsledare.
Som de före detta palestinska fångarna och studenterna vid Bir Zeit-universitetet Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi och Shatha Tawil sade för två år sedan på internationella kvinnodagen: ”Vår kamp är enad, eftersom vi alla kämpar mot könsbaserat förtryck, mot klassutsugning och mot fascistisk kolonialism, framför allt ockupationen av vårt land… Vi anser att vår och alla palestinska kvinnors sociala kamp är en naturlig del av vårt folks kamp och för att befria vårt land och vårt folk offrar vi oss, kämpar vi och fostrar frihetskämpar.”
Det får inte glömmas att internationella kvinnodagen är internationella arbetarkvinnodagen, en dag som har sina rötter i arbetarklassens kvinnors kamp. Palestinska kvinnor är arbetare, jordbrukare och kämpar, som arbetar inom och utanför hemmet för att upprätthålla och höja det palestinska samhället i trots mot sionismen och imperialismen. I dag hyllar vi de palestinska kvinnliga arbetarna, i Palestina och överallt i exil och diaspora, som dagligen konfronteras med superexploatering, trakasserier, våld, polisförtryck och utnyttjande, inklusive de palestinska arbetande kvinnor som är inlåsta bakom galler. Det har alltid varit palestinier från de folkliga klasserna, inklusive palestinska kvinnor, som utgjort grunden för motståndet och fångrörelsen.
Över 75 år av förtryck och revolution
Sedan 1948 har långt över 18 000 palestinska kvinnor fängslats och hållits i förvar av den israeliska ockupationen och den sionistiska kolonialismen. Bland dessa finns palestinska kvinnor i Jerusalem, på Västbanken, på Gazaremsan och palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap i det ockuperade Palestina 1948. Utanför Palestina har palestinska kvinnor i exil och diaspora nekats rätten att återvända till Palestina i över 75 år, men fortsätter ändå att kämpa och möter rasism, politiskt förtryck, kriminalisering, deportation och fängelse. Dalal Mughrabi, den palestinska motståndskämpen, är en av de tidigaste av de hundratals martyrernas kroppar som fortfarande hålls kvar på ockupationens ökända ”nummerkyrkogårdar”, som är målet för den internationella kampanjen för att befria martyrernas kroppar. Sedan den sionistiska kolonialismens första dagar har palestinska kvinnor fördrivits från sina hem och utsatts för könsrelaterat och sexuellt våld och förtryck på flera olika plan och själva deras förmåga att reproducera sig och uppfostra sina barn har stämplats som ett oacceptabelt hot mot det rasistiska sionistiska bosättarkoloniala projektet.
Samidoun Nederländerna demonstrerar i Rotterdam för Israa Jaabis och alla palestinska fångars frihet.
Bland de 29 palestinska kvinnliga fångarna finns en administrativ fånge, Raghad al-Fani, som sitter fängslad utan åtal eller rättegång, bland totalt 1 000 administrativa fångar, två minderåriga flickor, sex mödrar som berövats sina familjer och barn och 15 sjuka fångar. Israa Jaabis, från Jerusalem, har några av de allvarligaste hälsoproblemen inom ockupationsfängelserna, med brännskador på 70 procent av sin kropp och med amputerade fingrar och hon förlitar sig på sina kvinnliga medfångar för att få hjälp med dagliga aktiviteter. Hon behöver ytterligare minst fyra operationer, men de har förvägrats av fängelseförvaltningen, en del av den systematiska politiken av medicinsk försummelse som utgör ännu en form av tortyr och långsamt mord. Under det senaste året förlorade Saadia Farajallah Matar, en palestinsk mor, sitt liv bakom galler, ytterligare ett offer för denna dödliga politik.
Kvinnor konfronterar de intensifierade angreppen på palestinska fångar
I dag utsätts de palestinska kvinnliga fångarna för ett ny offensiv, sida vid sida med de manliga fångarna, under den fascisten Ben Gvirs politik som angriper fångarna som levande symboler för motstånd och ståndaktighet. De senaste månaderna har de särskilt utsatts för införandet av nya kameror på hela fängelsegården, vilket innebär att de kvinnliga fångarna inte får vara ifred, inte minst från de manliga vakterna; fysiska attacker och brutalitet under ”inspektioner” av fängelserummen; nekade familjebesök och isolering; förhör med brutala tortyrmetoder och isoleringscell; isolering av palestinska kvinnor tillsammans med israelisk-judiska ”kriminella” fångar i ett medvetet försök att främja misshandel och övergrepp; konfiskering av böcker och förbud mot att ta in dem; medicinsk försummelse och misshandel; förflyttningar genom ”bosta”, en smärtsam och svår upplevelse som kännetecknas av misshandel och fysisk smärta; nekad tillgång till utbildning, inklusive gymnasieexamen. Naturligtvis är alla dessa missförhållanden ett försök att bryta ner de palestinska kvinnliga fångarnas motstånd och ståndaktighet, ett försök som fortsätter att misslyckas.
Januari 2023 utsattes de palestinska kvinnliga fångarna för ett nytt angrepp i Damonfängelset, misshandlades av invaderande fångvakter och utsattes för kollektiv bestraffning, särskilt efter att de gjort och hissat en banderoll på fängelsegårdarna där de deklarerade: ”Varken bröd eller vatten, vi vill ha vår frihet!”. Yasmine Shaaban, de kvinnliga fångarnas representant, kastades i isoleringscell och flera palestinska kvinnliga fångar förbjöds att besöka ”kantinen” (fängelsebutiken) och att ta emot familjebesök i en månad.
Damonfängelset, där de kvinnliga fångarna hålls, var tidigare ett stall för djur, ligger i det ockuperade Palestina ’48 – i strid med den fjärde Genèvekonventionen, och gör det ännu svårare för palestinska kvinnors familjemedlemmar att besöka dem. Alla besök är föremål för ett godtyckligt tillståndssystem som ofta hindras av den israeliska ockupationsregimen.
Palestinska kvinnliga fångar som gör motstånd
Naturligtvis är de palestinska kvinnliga fångarna en del av över 4 750 politiska fångarna, men palestinska kvinnor påverkas också i stor utsträckning av massinlåsningen av palestinska män. Palestinska kvinnor är mödrar, hustrur, döttrar, systrar, älskare och vänner till palestinska manliga fångar. De skapar hem åt sig själva och sina barn som inte får träffa sina män och fäder. De leder rörelsen utanför fängelserna för att uppmärksamma namn, ansikten, röster och berättelser från alla palestinska fångar som kämpar för frigörelse.
Trots alla former av angrepp och förtryck fortsätter de palestinska kvinnliga fångarna att göra motstånd och leda motståndet mot nationell och social befrielse. April 1970 inledde fängslade palestinska kvinnor i Neve Tirzafängelset en av de tidigaste kollektiva hungerstrejkerna i den palestinska fångrörelsen när de vägrade äta i nio dagar. De krävde tillgång till hygienartiklar för kvinnor samt ett slut på misshandel och isolering. Palestinska kvinnor har deltagit i alla fångars allmänna hungerstrejker och protestaktioner, samtidigt som strejker som leddes av kvinnliga fångar 1985, 2004 och 2019 har inspirerat global kvinnosolidaritet. Trots att den israeliska kolonialregimen nekade dem formell utbildning utvecklade palestinska kvinnliga fångar revolutionär självutbildning för alla fångar vilket ökade deras kunskaper och engagemang i kampen.
Palestinska kvinnliga fångar är inte ensamma; de kämpar tillsammans med andra kvinnliga politiska fångar i Filippinerna, Turkiet, Indien, Egypten, USA och runt om i världen. Deras fängslande är ett internationellt brott: det finansieras, backas upp och stöds av det diplomatiska, militära, ekonomiska och politiska stöd som ges till Israel av de imperialistiska makterna, däribland Förenta staterna, Storbritannien, Kanada, Australien och Europeiska unionens stater. De palestinska kvinnorna konfronterar också den roll som den palestinska myndighetens system för ”säkerhetssamarbete” under Osloavtalet spelar, den palestinska myndighetens styrkors godtyckliga arresteringarna och förföljelsen av det palestinska motståndet, samt normaliseringspolitiken och de repressiva angreppen från reaktionära arabiska regimer.
På internationella kvinnodagen och under hela året hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnliga fångarna, deras ståndaktighet, motstånd och fortsatta revolution trots tortyr, misshandel, trakasserier och våldsamt förtryck från den israeliska ockupationsregimen. Vi uppmanar alla kvinnoorganisationer och anhängare av Palestina att lyfta fram de palestinska kvinnliga fångarnas kamp, trappa upp kampanjerna för att bojkotta och isolera ockupationen, dess institutioner och medskyldiga företag, och göra motstånd med alla palestinska fångar när de konfronterar fascismen med sina kroppar och sina liv. De palestinska kvinnliga fångarna befinner sig i frontlinjen i kampen för nationell och social frigörelse, och vi kräver deras omedelbara frigivning, frigivning av alla palestinska fångar – och Palestinas frigörelse, från floden till havet.
Aktionskampanjer – Vad kan du göra?
Samidoun Paris Banlieue ställer varje månad upp ett bord på en utomhusmarknad i Parisregionen i Frankrike, där de inte bara ger utbildning och information om den palestinska saken, utan också samlar in dussintals brev som skickas till kvinnofångarna i Damon. Samidoun Paris Banlieue upprätthåller en förteckning över alla kvinnor och flickor i Damon tillsammans med deras biografier för att se till att de alla får brev och stöd från internationalister. För att organisera ditt eget bord, ta med pennor, kuvert, papper och frimärken för brev till en viss kvinnlig fånge, och skicka det till: Damon Prison, POB 98 Daliat El-Carmel, Israel.
Alkarama, den palestinska kvinnorörelsen, organiserar i Spanien tillsammans med kvinno- och feministiska organisationer. De deltar i kvinnors organisering mot kolonialismen och skapar allianser med kvinnorörelser i hela Europa och i hela arabregionen för att lyfta fram palestinska kvinnliga fångar och alla kvinnors kamp.
I Charleroi, Belgien anordnade Plate-forme Charleroi-Palestine och Vie Feminine en workshop om palestinska kvinnor och fångrörelsen för medlemmar i Vie Feminine, studenter och flickor. Deltagarna skrev brev till den allvarligt skadade palestinska mamman, den fängslade Israa Jaabis, för att uttrycka sin solidaritet. Detta kommer efter att Plate-forme publicerat en bok på franska om palestinska kvinnliga fångar, SUMUD.
International Women’s Alliance organiserar antiimperialistiska kvinnor runt om i världen. Den lanserar gemensamma kampanjer för kvinnliga fångars frihet i Filippinerna, Palestina och runt om i världen som en del av uppbyggnaden av en global antiimperialistisk kamp inom kvinnorörelsen, med evenemang, aktioner och utbildningstillfällen.
Agera till stöd för palestinska kvinnliga fångar
Här är några tips på hur du kan ansluta dig till kampen och sprida den i din omgivning och gemenskap!
Vi går samman för att uppmana till handling och stöd för fängslade palestinska kvinnor:
Bojkotta, avinvestera och sanktionera Israel och isolera av den sionistiska regimen internationellt.
Stoppa allt militärt och ekonomiskt stöd, militära transaktioner, gemensamma projekt och direkt finansiering till den israeliska ockupationsregimen från regeringar runt om i världen.
Utmana av ”normaliseringsprogram” som syftar till att legitimera den israeliska ockupationen.
Organisera för att bygga upp direkta solidaritetslänkar med palestinska kvinnoorganisationer och kvinnorörelser, låt dem inte isoleras från sin globala stödgemenskap trots alla försök från den israeliska ockupationen.
Skriv solidaritetsbrev
Palestinska fångar och förvarstagna rapporterar gång på gång att brev från allierade runt om i världen stärker moralen och ger dem stöd. Israel vill till exempel isolera palestinska studentledare genom att hålla dem bakom galler, och brev hjälper till att bryta deras isolering. Detta är en enkel aktivitet som kan göras tillsammans även med fysisk distansering eller kombineras med andra solidaritetsaktiviteter för fångar. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för en fysisk postadress, eller skicka oss dina brev – Samidoun i det ockuperade Palestina kommer att dela med sig direkt till de fängslade kvinnornas familjer och advokater.
Adoptera en fånge
Dela med dig av de palestinska kvinnliga fångarnas berättelser till ditt omgivning genom att ”adoptera” en fånge. Dela deras berättelser, skriv brev till dem och inkludera deras namn och foto i dina aktiviteter. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för ännu mer information om din organisations adopterade fånge.
Bojkotta Israel!
Gå med i rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel. Lyft fram den medbrottslighet som företag som Hewlett-Packard och G4S ägnar sig åt genom fortsatta engagemang i israelisk polisverksamhet och israeliska fängelser. Bygg upp en kampanj för att bojkotta israeliska varor, införa ett militärt embargo mot Israel eller organisera dig kring den akademiska och kulturella bojkotten av Israel.
Protestera, samlas och organisera
Organisera protester och direkta aktioner! Bland annat USA, Kanada, EU-staterna, Australien och Storbritannien ger fortlöpande militärt, ekonomiskt, diplomatiskt och politiskt stöd till Israel för att fortsätta förtrycket av palestinska kvinnor. Protestera på gator och torg i din stad och belys regeringens och mediernas delaktighet, eller mobilisera och organisera vid israeliska ambassader, företag och institutioner i ditt område. Reklamhackning, affischering och andra utomhusaktioner – särskilt i närheten av en israelisk ambassad eller ett israeliskt konsulat – kan dra till sig stor uppmärksamhet till de palestinska kvinnliga fångarna och den palestinska saken vid denna kritiska tidpunkt.
Dela berättelser på sociala medier
Du kan också stödja palestinska kvinnor på sociala medier. Använd fångbilderna ovan på dina privata eller officiella sidor i sociala medier, på Instagram, Facebook eller Twitter. Ta en selfie eller ett gruppfoto med våra affischer eller lägg bara upp dessa bilder med ett eget meddelande.
Vi rekommenderar följande resurser för mer information om palestinska kvinnliga fångar:
Läget är mycket spänt och under upptrappning i ockupationsfängelserna när den palestinska fångrörelsen reser sig för att möta de repressiva israeliska ockupationsstyrkornas attacker. Under de senaste dagarna – särskilt sedan massakern i Jenin och den palestinska motståndsoperationen i Jerusalem som kom som svar på detta – har ockupationsstyrkorna stormat avdelningar i olika fängelser, inlett massöverföringar från ett fängelse till ett annat, blockerat familjebesök och isolerat dussintals palestinska politiska fångar. 31 januari intensifierades detta angrepp med en våldsam razzia mot palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset, vilket upprörde ytterligare ilska. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla Palestinas vänner och allierade att stå på de palestinska fångarnas, det palestinska motståndets och det palestinska folkets sida i motståndet mot detta angrepp.
Palestinska kvinnliga fångar attackeras
Ockupationsstyrkorna invaderade de kvinnliga fångarnas avdelningar i Damonfängelset, konfiskerade alla deras ägodelar och isolerade den palestinska fången Yasmine Shaaban. Fångarna gjorde motstånd mot invasionen och brände bland annat föremål i fängelsecellerna. Dessa attacker kom dagar efter att ockupationsstyrkorna hade stormat rum nummer 10, tagit bort alla elektriska apparater och infört repressalier mot de kvinnor som sitter fängslade där. Damonfängelsets administration ställde sedan in fångarnas alla familjebesök och juridiska besök under onsdagen 1 februari, vilket understryker ockupationens avsikt att både beröva de kvinnliga fångarna tillgång till omvärlden och att dölja sina pågående brott.
Den isolerade fången Yasmine Shaaban
Fångarna trappar upp sitt motstånd
Överallt i ockupationsfängelserna trappade den palestinska fångrörelsen upp sina protest- och motståndsåtgärder som svar på detta, bland annat genom att stänga avdelningarna i alla fängelser och vägra att stå upp eller komma ut för säkerhetskontroller.
I ökenfängelset Naqab utlyste 120 fångar en öppen hungerstrejk för andra dagen i rad i avdelningarna 26 och 27 i protest mot att de hålls i kollektiv isolering. Denna åtgärd vidtas som ett ”varningsmeddelande till ockupationen om att den ska upphöra med sina ständiga attacker mot fångarna”, sade Riyad al-Ashqar från Palestinian Prisoners’ Center for Studies. De avbröt senare strejken och konstaterade att de går över till ett annat eskaleringssteg, nämligen att upplösa fängelsernas organisationer och representativa strukturer, och förklarade att ockupationen måste ta itu med varje palestinsk fånge i stället för att gå genom deras befintliga representanter efter att en rad möten med fängelseförvaltningen kantrat.
Eskalerande attacker i alla ockupationsfängelser
Ockupationsstyrkorna konfiskerade elektriska apparater och grundläggande förnödenheter, stängde av el och varmvatten och blockerade införsel av mat som köpts i ”kantinen” (fängelsebutiken). De palestinska fångarna säkrade rätten att producera sin egen mat genom långvariga strider, inklusive kollektiv hungerstrejk.
Repressionsenheter invaderade fängelseavdelningar, plundrade ägodelar och konfiskerade fångarnas föremål i fängelser i Ofer, Naqab, Megiddo och Damon och förflyttade dussintals personer till kollektiv isolering. De stormade avdelning 8 i Negevfängelset och förflyttade ett antal fångar från Jenin till Nafhafängelset, och attackerade sedan avdelning 9 i Megiddofängelset och förflyttade 18 fångar till isoleringsceller från avdelning 22 i Oferfängelset. Fångrörelsens högre nödkommitté har hållit ett permanent sammanträde i två veckor för att förbereda det pågående upproret som äger rum i fängelserna.
Ben-Gvirs angrepp på fångrörelsen
Den notoriskt fascistiska sionistfunktionären Itamar Ben-Gvir utsågs till minister för inre säkerhet i den nuvarande israeliska regeringen, vilket placerade honom över den israeliska fångtjänsten. I likhet med sina föregångare – däribland Gilad Erdan, nuvarande USA-/FN-ambassadör för den sionistiska regimen – tillkännagav Ben-Gvir omedelbart sina planer på att försämra förhållandena för palestinska fångar ännu mer i ett försök att kuva fångarnas rörelse. Han tillkännagav uttryckligen planer på storskaliga överföringar av palestinska fångar och försök att krossa fångarnas pågående självorganisering och mobilisering genom att separera dem ytterligare från varandra.
Raafat Hamdouna, en före detta palestinsk fånge och expert på fångfrågor, sade i en intervju med Palestine Today att ”de kommande dagarna kommer att innehålla många åtgärder som vidtas av de heroiska fångarna i ockupationsfängelserna… inklusive hungerstrejker, återlämnande av måltider och upplösning av organisationer”. Han uppmanade till ett brett stöd för fångarnas åtgärder och betonade att fångarna behöver palestinskt, arabiskt och internationellt stöd när de konfronterar ockupationens attacker, och uppmanade till protester i framför allt europeiska huvudstäder och isolering av ockupationsregimen på internationell nivå.
Upprop till handling och organisering
Palestinska politiska partier och motståndsorganisationer över hela linjen bekräftade att det är nödvändigt att stödja fångarna när de reser sig för att konfrontera ockupationsregimens ondskefulla attacker. De palestinska fångarna befinner sig i kampens frontlinje, de är ledare för det palestinska motståndet och konfronterar dagligen ockupanten med sin orubblighet, sin organisering och sina liv.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla vänner och anhängare av Palestina och det palestinska och arabiska folket överallt att vidta åtgärder för att stå på de palestinska fångarnas sida när de konfronterar dessa ockupationsbrott med sina kroppar och liv bakom galler. Vi uppmanar alla att delta i Dagar av vrede och motstånd 10-12 februari 2023 med protester, mobiliseringar och direkta aktioner. Fångarna gör allt de kan för att konfrontera ockupationens angrepp – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot en våldsam repressionsvåg.
Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa interventioner – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd! Organisera aktioner under dagarna för raseri och motstånd 10-12 februari 2023 i din stad och ditt samhälle – och innan! Det finns ett enormt djup av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket.
Eskalera bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar in sig på ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser, liksom på de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hälsar den japanska internationalisten och revolutionären Fusako Shigenobu på dagen för hennes frigivning i Tokyo, tillsammans med hennes dotter May och alla kamrater och vänner som har stöttat denna modiga frihetskämpe under nästan 22 år i japanska fängelser.
Liksom Georges Abdallah i Frankrike är och var Fusako Shigenobu en internationalistisk kämpe för Palestinas befrielse, djupt engagerad i den revolutionära rörelse som svepte över världen och som tog sig uttryck i ett direkt engagemang i den antiimperialistiska kampen, särskilt den palestinska kampen. Fusako är medgrundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA) som kämpade för en revolutionär framtid för Japan och som arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina.
Fusako Shigenobu arbetade direkt med Ghassan Kanafani när hon arbetade på PFLPs kontor för offentliga och internationella relationer där Al Hadaf, frontens tidning, gavs ut. Hon möjliggjorde produktionen av filmen ”Red Army/PFLP Declaration of World War” och skrev många rapporter och uppmaningar till handling för japanska vänsterpolitiska nyhetsbrev och tidskrifter, där hon manade till handling för Palestina.
Tre japanska palestinakämpar deltog i en militär operation på al-Lydd-flygplatsen (”Ben Gurion-flygplatsen”) och hade planerat att offra sina liv i operationen. En av kämparna, Kozo Okamoto, blev dock tillfångatagen och fängslad i årtionden tills han släpptes i samband med ett fångutbyte med det palestinska motståndet.
Fusako tvingades leva under jorden, där hon födde och uppfostrade sin dotter May Shigenobu, samtidigt som hon verkade som ledare för Japanska röda armén. Samtidigt som JRA deltog i väpnad kamp blev den så småningom en organisation som engagerade sig i gräsrotssolidaritet till stöd för palestinsk befrielse. Fusako greps i Japan år 2000 i Osaka och fördes till Tokyo. Hon har suttit fängslad sedan dess och skrivit böcker och poesi. Hon har fortsatt att hålla fast vid sina antiimperialistiska principer och sitt engagemang för Palestinas befrielse.
Fusako Shigenobus arv av internationalistiskt engagemang och uppoffring för Palestinas befrielse är ett hedervärt och inspirerande kampliv som påminner oss alla om vårt ansvar att agera, organisera och göra motstånd mot imperialismen. På denna dag då hon befrias hyllar vi henne och alla de som har kämpat tillsammans med henne, och vi lovar att agera för att påskynda dagen för befrielsen av alla fångar för den palestinska saken och den antiimperialistiska kampen, från de sionistiska fängelserna till USAs och Frankrikes imperialistiska fängelser och bortom dem.
Från floden till havet, Palestina ska befrias!
Läs biografin om Fusako Shigenobu nedan, som förberetts av Fusakos dotter May och kamrater, och följ Instagram-kontot @freedomfighterfu och Facebook-sidan Fusako Shigenobu för mer information.
Fusako Shigenobus biografi/historia
Fusako Shigenobu (1945- ) är politisk fånge, poet, författare, mor och revolutionär kämpe för Palestinas befrielse. Hon var fängslad i 21,5 år efter att ha ägnat sitt liv åt kampen mot den globala imperialismen.
Hon anslöt sig till studentrörelsen i slutet av 1960-talet när hon gick på kvällsskola vid Meiji-universitetet i Tokyo och engagerade sig gradvis i revolutionär politik och gick senare med i Röda arméfraktionen (RAF) 1969. RAF var ett kommunistiskt parti som förespråkade revolution mot USAs och Japans imperialistiska regeringar. Fusako blev en av de främsta ledarna 1970 och fick i uppdrag att starta en byrå för internationella relationer.
År 1971 lämnade Fusako Japan delvis på grund av sin oenighet med Mori Tsuneo, RAFs nya tillförordnade ledare efter massarresteringar av dess ledning. Men den främsta anledningen till att hon lämnade Japan var att hon sökte internationell solidaritet med andra pågående revolutioner och kamper mot imperialismen runt om i världen. Hon begav sig till Mellanöstern efter att ha fått kännedom om den palestinska kampen mot den israeliska ockupationen.
När hon anlände till Libanon den 1 mars 1971 började Fusako arbeta med Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en sekulär marxist-leninistisk organisation som grundades av den palestinske läkaren George Habash. Fusako började sitt solidaritetsarbete på PFLPs PR-kontor och tidskriftspubliceringscenter Al Hadaf. Detta var en tid med mycket begränsad tillgång till medier och information, så hennes huvudfokus var att sprida den information hon fick om den palestinska kampen och om situationen i Mellanöstern tillbaka till Japan genom att skriva rapporter för japanska vänstertidningar och tidskrifter, samt korrespondera med olika aktivister, konstnärer, läkare, journalister och andra specialister för att uppmuntra dem att komma och arbeta som volontärer i de palestinska lägren eller att informera den japanska allmänheten och skapa gräsrotsstöd.
Maj 1971 hjälpte hon till att introducera Masao Adachi och Koji Wakamatsu för de palestinska frihetskämparna, fidayeen, och underlättade inspelningen av deras film Red Army/PFLP Declaration of World War. Hon följde med dem till det palestinska lägret i Jarash-berget i Jordanien där de filmade de första bilderna någonsin av palestinska krigare i fidayeens dagliga liv. Dessa fidayeen massakrerades bara två dagar efter att filmteamet hade åkt.
Den 30 maj 1972 anmälde sig tre japanska män frivilligt för att delta i en militär operation på Lydda flygplats (känd för israeler som Ben Gurion-flygplatsen ) som riktades mot Aharon Katzir, ledande forskare för Israels biologiska vapen. Tjugofem civila dödades i korselden med israeliska säkerhetsstyrkor. Israel nekade en internationell undersökningskommission tillträde för att undersöka hur så många civila dödades i incidenten. En oberoende utredning skulle ha avslöjat vem som var ansvarig för dödandet av civila.
De tre japanska frivilliga hade planerat att offra sina liv under operationen genom att använda handgranater, men en av deltagarna Kozo Okamoto överlevde och tillfångatogs. Under det israeliska förhöret avslöjades det att han var medlem av Röda arméfraktionen (RAF). De tre frivilliga kallade sig själva Arabiska röda armén och detta läckte ut till israeliska medier. De israeliska medierna kallade dem Japanska röda armén och namnet fanns alltså redan innan organisationen bildades 1974.
Fusako tvingades gå under jorden av rädsla för israeliska repressalier mot de japaner som arbetade med den palestinska befrielserörelsen. Trots att Fusako inte var inblandad i operationen försökte Israel mörda henne genom att bomba de byggnader där hon bodde. (I Decided to Give Birth to You Under an Apple Tree, 2001).
Vid denna tid blev hon gravid med sin dotter som föddes 1 mars 1973. Fusako och hennes dotter May levde under jorden under de kommande 28 åren. May fick sitt namn efter det japanska ordet för revolution (Kaku-mei) med kanji-tecknet som betyder ”liv”. （命）
Samtidigt som de japanska frivilliga i PFLP förblev underjordiska beslutade de att skapa en politisk organisation 1974. Fusako blev ledare och talesperson för denna internationalistiska vänsterrevolutionära organisation som antog namnet Japanska röda armén (och Arabiska röda armén i dess tidiga skede). De genomförde flera operationer mot kapitalist-imperialistiska enheter som bolaget Shell i Singapore (1974), samt krävde frigivning av politiska fångar genom att ockupera franska ambassaden i Haag (1974) och amerikanska konsulatet i Kuala Lumpur (1975).
När JRA blev en självständig enhet 1974 försökte man se till att civila inte skulle skadas i framtida operationer. Efter en ändring av politiken upphörde all deras militära verksamhet i slutet av 1980-talet. Gruppen beslutade att fortsätta sitt arbete genom att fokusera på gräsrotsstöd och solidaritet med det palestinska folket.
Fusako förklarar: ”Skälen till att vi avbröt den väpnade kampen i 1970-talsstil var att tillsammans med FN:s erkännande av palestinierna (och på grund av de många dödsfallen) var min tanke att värna om livet i varje kamp”.
Fusako författade tio böcker medan han levde under jorden och i fängelse, bland annat en poesibok. I sin första bok, My Love, My Revolution (1974), skrev Fusako: ”Jag skulle vilja se att människor fostras till att hjälpa varandra oavsett gränser”.
I november 2000 greps Fusako i Osaka och fördes till Tokyo. Vid många tillfällen har Fusako offentligt tagit på sig ansvaret för tidigare JRA-aktioner och bett om ursäkt till alla dem som i onödan skadats. 14 april 2001 upplöste hon Japanska röda armén och förklarade att hon skulle fortsätta samma arbete i Japan med lagliga medel. Regeringen anklagade henne för två fall av passförfalskning och hävdade att hon måste ha varit en ”medkonspiratör” i planeringen av gisslantagningen 1974 vid den franska ambassaden i Haag (en operation som är välkänd för att ha planerats av PFLPs Waddie Haddad och som leddes av Carlos, och som skadade en vakt). Åklagaren lade inte fram några konkreta bevis för Fusakos inblandning och förlitade sig i hög grad på framtvingade bekännelser som inhämtades på 1970-talet och som återkallades av de vittnen som stod i vittnesbåset under rättegången. Utan hänsyn till dessa återkallelser dömde domaren henne 2005 till 20 års fängelse för eventuellt medhjälp till ett ”försök till dråp”.
I likhet med andra politiska fångar har Fusako straffats orimligt hårt eftersom hon öppet ifrågasätter den japanska monarkins och regeringens legitimitet för att de vidmakthåller imperiella system av dominans och diskriminering. Från fängelset skrev hon: ”Japan är inte en gudomlig nation; vi bör bli en human nation”. (December 2000)
År 2008 fick hon diagnosen tjock- och tarmcancer och genomgick tre operationer. I ett brev från 2017 från fängelsesjukhuset Hachioji i Tokyo skriver Shigenobu:
”Om kärnkraftsmotståndare och krigsmotståndare kan gå samman kan de förändra framtiden. Jag är hoppfull… Man kan säga att världen är mogen för revolution, i materiella termer. Så länge mänskligheten fortsätter att försakas kommer den globala humanistiska revolutionen säkert att äga rum i en framtida generation.”
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uttrycker sitt starkaste stöd och sin solidaritet med Fusako Shigenobu, internationell fånge i den palestinska befrielsekampen. Hon har suttit fängslad i Japan i över 21 år som politisk fånge på grund av sin roll som grundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA), som kämpade för en revolutionär framtid för Japan samt för att hon arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina. Den 28 maj i Japan kommer Fusako Shigenobu att befrias från fängelset, och hennes dotter May Shigenobu arbetar tillsammans med kamrater och anhängare runt om i världen för att välkomna hennes befrielse.
Tid: Onsdag 25 maj 18:00 Plats: Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg (ingång under Hagabions trappa, ring på porttelefonen till höger om dörren).
Filmen handlar om Shigenobu och den tyska revolutionären Ulrike Meinhof, och beskrivs: “Inspired by the student revolutions of 1968, Ulrike Meinhof and Fusako Shigenobu became the leading revolutionaries of their time, as leaders of the Baader Meinhof Group and the Japanese Red Army. Appalled by the killing in Vietnam, they worked with Palestinian freedom fighters to overthrow capitalism through world revolution. Packed with extraordinary archive footage, the film sees journalists Bettina Röhl and May Shigenobu explore the lives of their mothers, Ulrike and Fusako, giving us a unique perspective on two of the most notorious ‘’terrorists’ in modern history. With capitalism in crisis and revolution sweeping the Arab world, we look back and ask: what were they fighting for and what have we learned?”
Fusako Shigenobu var en av grundarna till Japanska röda armén, en antiimperialistisk väpnad grupp som kämpade mot japansk monarki och kapitalism men även för palestinsk frigörelse och hade nära band till Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Shigenobu har suttit fängslad sedan 2006. Läs mer om henne på https://www.facebook.com/shigenobufusako.
Igår den 25 november inträffade den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Samidoun Stockholm deltog på kvällen i en manifestation arrangerad av kurdiska Kvinnorådet SARA, Kommunistiska Partiet, med flera. Demonstrationen uppvisade en enad vilja att upphäva alla former av mäns våld mot kvinnor, i Sverige, Kurdistan, Palestina och resten av världen. Manifestationen hedrade även de kvinnliga martyrer som stupat i kampen mot Daesh och fascismen med en tyst minut och tända ljus. Samidoun Stockholm höll följande tal:
”Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av en man. Kvinnojourerna är kroniskt underfinansierade och polisarbetet är lågprioriterat. Under coronapandemin har det skett en ökning av antalet våldsbrott mot kvinnor, eftersom dessa framförallt utövas i hemmet, i nära relationer, av släktingar.
”Mäns våld mot kvinnor existerar på alla samhällsnivåer, bland kamrater, toppolitiker, chefer, och i otroligt hög utsträckning bland poliser, som är grovt överrepresenterade i den här kategorin.
”Och våldet är globalt. Fysiskt och sexuellt våld utövas systematiskt av den imperialistiska parten i alla krig. I talande stund utövar imperialismen kvinnovåld i Saudiarabiens invasion av Jemen, i Turkiets aggressioner mot Kurdistan, i Etiopiens brutala repression av Tigray, och av Israel i Palestina.
”I ockupationsfängelserna blir oskyldiga kvinnor och frihetskämpar torterade dagligen. När en mamma besöker sin dotter i fängelse blir hon förödmjukad och tvingas ofta klä av sig naken. Varje ny bosättning på ockuperad palestinsk mark, och varje raket som faller över utomhusfängelset Gaza förstör kvinnors liv.
”Utövarna av våld mot kvinnor, i alla dess former, behöver systematiskt bekämpas på varje nivå – även inom våra egna led. Det är en kamp som måste utkämpas mot polisen och rättsväsendet och en kamp som måste utföras internationellt. Världsimperialismen, med USA i spetsen och Sverige som lydig knähund, måste också konfronteras och krossas specifikt som exportör av våld och förtryck. Och vi måste sammanlänka vår feministiska kamp med alla världens kvinnor för att tillsammans vinna fred och kvinnofrid.
”Vi måste föra den här kampen under varenda årets dag, inte bara den 25 november. Vår sak är, för att låna revolutionären Leila Khaleds bevingade ord, större och ädlare än den individuella, som måste överordnas alla andra privata intressen och angelägenheter. Tillsammans slår vi tillbaka mot kvinnohatet, männens våld, fascismen och imperialismen.”
Samidoun Stockholm riktar ett stort tack till arrangörsorganisationerna och uttrycker återigen vårt nätverks engagemang för kvinnlig befrielse i Palestina och världen. Seger åt våra revolutionärer – Leila Khaled, Clara Zetkin, Rosa Luxemburg och Alexandra Kollontaj visar vägen!
”Vår kamp är enad, då vi alla kämpar mot förtryck på könsmässig grund, kämpar mot klassexploatering och fascistisk kolonialism och framför allt ockupationen av vårt land. Till våra kvinnliga universitetskollegor, som står på frontlinjerna i kampen för förändring, vi har fullt förtroende för er kamp och ert motstånd som lyser upp vårt hemlands himmel och lyser upp vägen mot frihet. För alla palestinska kvinnor, vi tror på att vår sociala kamp är en inneboende del beståndsdel av vårt folks kamp, och för landets och folkets befrielse, fortsätter vi göra uppoffringar, föra vår kamp och ställa nya kämpar till förfogande.”
Bir Zeits universitets fängslade fångar, Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi, Shatha Tawil, Damon-fängelset, Mount Carmel, 8 mars 2021
På Internationella dagen för solidaritet med revolutionära politiska fångar runt om världen, lanserar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network följande resurser om de palestinska kvinnor som är anhållna av den israeliska bosättarkoloniala ockupationsregimen.
Vi bjuder in alla organisationer, aktivister, kvinnokollektiv och alla andra som vill stå upp för rättvisa i Palestina och frihet åt häktade palestinska kvinnor att kontakta oss på samidoun@samidoun.net för att bygga kollektiva kampanjer för deras frigörelse.
Det finns för tillfället ungefär 35 palestinska kvinnor i israeliska fängelser, som representerar alla aspekter av det palestinska samhället: studenter, aktivister, organisatörer, parlamentariker, journalister, vårdarbetare, mödrar, systrar, döttrar, mostrar, frihetskämpar.
Palestinska kvinnor har alltid stått i centrum för befrielserörelsen genom kampens alla aspekter och har inom varit ledande för fångrörelsen, organiserat hungerstrejker och stått på frontlinjerna i kampen bakom galler.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hedrar palestinska kvinnors ledande roll kampen och manar till alla kvinnliga palestinska fångars omedelbara frigivning från israeliska ockupationsfängelser.
De palestinska kvinnliga fångarna inkluderar 11 mödrar, sex skadade kvinnor och tre fängslade utan åtal eller rättegång under administrativt förvar.
De inkluderar Khalida Jarrar, palestinsk parlamentariker, feminist, vänsteraktivist och förespråkare för palestinska politiska fångar, som dömdes till två år i israeliskt fängelse för sina offentliga politiska aktiviteter, enbart två dagar innan Internationella kvinnodagen; Khitam Saafin, president för Union of Palestinian Women’s Committees, fängslad utan åtal eller rättegång, fick sitt administrativa förvar förlängt med ytterligare fyra månader; Bushra al-Tawil, palestinsk journalist och aktivist vars häktning utan åtal eller rättegång också förlängdes med fyra månader 7 mars 2021.
De inkluderar palestinska studenter, såsom Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi och Shata Tawil på Bir Zeituniversitetet. Hundratals palestinska studenter anhålls rutinmässigt av den israeliska ockupationen, särskilt från de studentorganisationer som är involverade i det politiska livet på campus. Enbart på Bir Zeituniversitetet anhölls 74 studenter av ockupationssoldater under det akademiska året 2019-2020.
Palestinska kvinnofångar hör till de totalt 5 000 politiska fångarna, men palestinska kvinnor påverkas även i stort av massfängslandet av palestinska män. Palestinska kvinnor är mödrar, fruar, döttrar, systrar, älskar och vänner till palestinska manliga fångar. De bygger hem för sig själva och sina barn och nekas tillgång till sina makar och fäder.
Palestinska kvinnor leder rörelsen utanför fängelset för att uppmärksamma namnen, ansikten, rösterna och historierna hos alla palestinska fångar som kämpar för frigörelse. Dock, och alldeles för ofta, förblir de palestinska kvinnornas historier, namn och erfarenheter oomnämnda och ouppmärksammade.
Sedan 1948 och tidigare, från den palestinska nationella befrielserörelsens första dagar, har palestinska kvinnor fördrivits från sina hem och blivit utsatta för repression på flera nivåer och själva deras förmåga att föda och uppfostra sina barn har blivit stämplad som ett oacceptabelt hot mot sionismens rasistiska bosättarkoloniala projekt. Bara sedan 1967 har runt 10 000 palestinska kvinnor fängslats av den israeliska ockupationen för sin politiska aktivitet och inblandning i det palestinska motståndet, inklusive palestinska kvinnor i Jerusalem, Västbanken, Gazaremsan och palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap i ockuperade Palestina ‘48. Palestinska kvinnor i exil och diasporan har nekats sin rätt att återvända till Palestina i över 72 år men fortsätter kämpa trots att de möter politisk repression, kriminalisering, deportation och fängelsestraff.
Palestinska kvinnliga fångar utsätts rutinmässigt för tortyr och misshandel av israeliska ockupationsstyrkor, från ögonblicket de anhålls – ofta i våldsamma nattliga räder – och genom förhörsprocessen, med misshandel, förolämpningar, hot, aggressiva kroppsvisiteringar och sexuella trakasserier. I israeliska fängelser har den officiella statspolicyn ”förvärrande villkor” för palestinska fångar speciellt riktats mot palestinska kvinnor genom att neka familjebesök eller telefonsamtal, intensiv integritetskränkande övervakning, nekad utbildning och farliga, ohälsosamma förhållanden. De transporteras i ”bostan,” ett metallfordon där kvinnorna kedjas under långa omvägsfärder som tar många timmar längre än en direkt resa och nekas ofta tillgång grundläggande sanitet.
Damonfängelset, som tidigare var ett stall för djur, är beläget i 1948 års ockuperade Palestina – ett brott mot fjärde Genèvekonventionen, har gjort det ännu svårare för palestinska kvinnors familjemedlemmar att besöka dem. Alla besök präglas av en arbiträr regim av tillåtelsedokument som ofta obstrueras av den israeliska ockupationsregimen.
Palestinska kvinnor bakom galler fortsätter att göra motstånd och leda. April 1970 lanserade kvinnofångar vid Neve Tirzafängelset en av de första kollektiva hungerstrejkerna i den palestinska fångrörelsen när de vägrade mat i nio dagar. De krävde tillgång till kvinnliga sanitetsprodukter och ett slut på misshandelsfall och isolering. Palestinska kvinnor har konsekvent varit involverade i breda hungerstrejker och protestaktioner, inklusive strejker ledda av kvinnofängelser 1985, 2004 och 2019 som inspirerade global kvinnosolidaritet. Trots nekandet av formell utbildning av den koloniala israeliska regimen, har palestinska kvinnofångar utvecklat revolutionär utbildning åt alla fångar och expanderat deras kunskap om och hängivenhet till kampen.
Palestinska kvinnofångar är inte ensamma; de kämpar sida vid sida med kvinnliga politiska fångar i Filippinerna, Turkiet, Indien, Egypten och världen över. Och deras fångskap är också internationellt: det finansieras, stöttas och backas upp av diplomatiskt, militärt, ekonomiskt och politiskt stöd till Israel från imperialistmakterna, bland annat USA, Storbritannien, Kanada, Australien och EU. Palestinska kvinnor konfronterar också Palestinska Myndighetens ”säkerhetskoordineringsregim” under Oslo och normaliseringspolitiken samt under repressiva attacker från de reaktionära arabregimerna.
Trots alla den sionistiska regimens försök att isolera dem från den globala rörelsen för kvinnors och mänsklighetens befrielse genom fängelser och repression, fortsätter palestinska kvinnor organisera och kämpa bakom galler, på ockuperade Palestinas gator och fält, och överallt i diasporans exil, för att få återvändo och frigörelse. Nu är tiden för att agera och mana till frigivningen och frigörelsen av alla palestinska fångar, och Palestina, från floden till havet.
Kampen för palestinska kvinnor och i synnerhet kvinnliga palestinska fångar syntes på internationella arbetarkvinnodagen 2021, med aktivister från Samidoun och organisationer från hela världen som uppmärksammade palestinska kvinnors kamp för befrielse.
Dusintals palestinier samlades den 8 mars i Gaza utanför Internationella rödakorskommittén med skyltar och banderoller som krävde frigivningen av kvinnliga palestinska fångar; många av dem med fokus på fallet Khalida Jarrar, palestinsk parlamentariker, feminist och förkämpe för palestinska politiska fångar. Hon dömdes 1 mars 2021 till två år i israeliskt fängelse för sin offentliga politiska aktivitet.
I Toulouse, Frankrike, deltog Collectif Palestina Vaincra i en marsch med tusentals människor, organiserad av Tous en Grève 31 och en koalition av fackliga, politiska och sociala organisationer. De bar skyltar och affischer som belyste palestinska kvinnors befrielsekamp, bland annat skyltar som krävde frihet för kvinnliga palestinska studenter och Khitam Saafin, ordförande för Union of Palestinian Women’s Committees som sitter fängslad i administrativt förvar utan åtal eller rättegång.
I Paris, Frankrike, deltog aktivister från CAPJPO-EuroPalestine på demonstrationen för internationella kvinnodagen där de bar palestinska flaggor och banderoller med krav på frihet för Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla kvinnliga palestinska fångar.
I Annecy, Frankrike, deltog aktivister från Assciation France-Palestine Solidarite i 8 mars-demonstrationen med skyltar som belyste fallet med Khalidra Jarrar och krävde frihet för alla palestinska fångar.
I Charleroi, Belgien, gick Plate-forme Charleroi-Palestine och Vie Féminine samman för att belysa kvinnliga palestinska fångar på 8 mars. De organiserade en fotosession för att visa solidaritet med palestinska kvinnor, i synnerhet Khitam Saafin och Khalida Jarrar.
I Belgien manade också Vroni Lemaire från FGTB – Brussel’s Women’s Commission (ett stort facksyndikats kvinnoorganisation) på Facebook: ”Den 2 november arresterades vår kamrat Khitam Saafin i administrativt förvar av de israeliska ockupationsstyrkorna. Hon skulle ha släppts den här veckan, men de förlängde hennes häktning med fyra månader. Khatim är ordförande för Union of Palestinian Women’s Committees (UPWC) och medlem i World March of Women i Palestina. Administrativt förvar är ett godtyckligt tillvägagångssätt som Israel använder för att fängsla palestinier utan något specifikt åtal eller rättegång. I dag hålls 37 palestinska kvinnor häktade i Damonfängelset, varav 3 är i administrativt förvar utan åtal eller rättegång. Vi uppmanar alla våra systrar i World March of Women att fördöma denna godtyckliga häktning och visa vår solidaritet den 45 mars genom att skicka meddelanden och bilder med #FreeKhitam-skyltar, genom att tagga #MarcheMondialedesFemmes #worldmarchofwomen på sociala medier. Vi kommer marschera tills alla kvinnor är fria!”
I Neapel, Italien, organiserade Centro Cultural Handala Ali en aktion på internationella kvinnodagen där de höll banderoller till stöd för kvinnliga palestinska fångar; flög drakar med bilder av kvinnliga palestinska hjältar och fångar, bland annat Khalida Jarrar och Leila Khaled; och hissade den palestinska flaggan. Uppvisningen vid havet tilldrog sig stor uppmärksamhet och stöd från förbipasserande.
I Stockholm, Sverige, hängde medlemmar från Samidoun Stockholm den 8 mars en banderoll med texten ”Klasskamp – Kvinnokamp” och gjorde ett uttalande till stöd för sjukvårdspersonal: ”Senast förra veckan uppmärksammades det att i Region Stockholm har man gått med ett överskott på nära sex miljarder kronor, samtidigt som Södersjukhusets Kvinnoklinik har fått i uppdrag att genomföra omfattande nedskärningar, bland annat genom att inte bädda ordentligt, minska sortimentet på utvalda läkemedel och spara pengar på mat, dryck och kaffe.
Denna situation är inte isolerad till svenska förhållanden. I ockuperade Palestina nekas den arabiska befolkningen systematiskt tillgång till sjukvård, läkemedel och vaccin. Samtidigt som Israel ligger i vaccineringens världstopp vägrar man vaccinera palestinierna i de ockuperade områdena.
I ockuperade Palestina kan det vara ett brott att organisera sig feministiskt. Den palestinske feministen Khitam Saafin har flera månader suttit häktad utan bevisning och för två veckor sedan förlängdes hennes häktning med ytterligare fyra månader. Den feministiska parlamentarikern Khalida Jarrar dömdes för exakt en vecka sedan till två års fängelse för sin politiska aktivism. De israeliska ockupationsfängelserna kritiseras år efter år av FN och människorättsaktivister för sin brist på tillgång till mat och läkemedel, samt för systematisk tortyr mot de politiska fångarna.
Vår position är densamma i Sverige som i Palestina: Sjuksköterskorna och de feministiska fångarna visar vägen framåt. Kvinnokampen, liksom klasskampen, ställs på sin spets till följd av pandemisk och ekonomisk kris och det är bara genom enighet som vi kan vinna vår frihet. Vi säger:
Sluta applådera och höj sjuksköterskornas löner!
Frihet åt Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla andra palestinska kvinnliga fångar!
I Madrid deltog Samidoun España den 6 mars i en feministisk demonstration för att stänga migrantfängelser, och underströk vikten av klassolidaritet och internationalistisk och antiimperialistisk solidaritet. De bar skyltar som krävde frihet för fängslade palestinska kvinnor, bland annat Khalida Jarrar och Khitam Saafin, och belyste fallet med Georges Ibrahim Abdallah, den längst fängslade politiska fången i Europa, som suttit fängslad i Frankrike i mer än 36 år.
I Murcia deltog Samidoun España i 8 mars-demonstrationen och belyste kvinnliga palestinska fångars kamp, i synnerhet Khitam Saafin och Khalida Jarrar. De tågade tillsammans med sahrawiska kvinnor till stöd för rättvisa i Palestina och Västsahara och gick ut med en uppmaning: ”Kvinnors kamp är och har varit viktig för att hålla motståndet levande i varje del av världen och Palestina är inget undantag, palestinska kvinnor har länge förkroppsligat motstånd och orubblighet, uppror och kärlek, styrka och frihet, kamp och, utan tvekan, liv; det är därför vi från alla områden erkänner, minns och stöttar dem i deras krav på rättvisa tills Palestina är befriat, vi är en kreativ kraft, vi är systerskap, vi är systrar.”
Samidoun Deutschland gick samman med Free Palestine FFM för flera 8 mars-arrangemang i Darmstadt, Frankfurt och annorstädes i Hessen i Tyskland. De förkunnade: ”Vi säger: ingen av oss är fri förrän alla är fria! Frihet åt alla politiska fångar, frihet åt Palestina! Konsekvent solidaritet måste vara internationalistisk och kampvillig! Alla köns frigörelse är bara möjlig om det också förekommer frigörelse från imperialism, ockupation, apartheidregimer och bosättarkolonialism – från floden till havet!”
Samidouns internationella koordinator Charlotte Kates deltog i ett 8 mars-arrangemang arrangerat av Gabriela BC i Vancouver, Kanada. Onlinearrangemanget belyste kvinnors lokala och internationella kamp mot imperialism och kapitalism, och Samidouns solidaritetsuttalande fokuserade på kvinnliga palestinska fångar, bland andra studentfångarna, Khalida Jarrar, Khitam Saafin och Bushra al-Tawil. Arrangemanget uppmärksammade filipinska kvinnors kamp, i synnerhet politsika fångar som Reine Mae Nasino och Amanda Echanis. ”Det finns kraft i kampen för befrielse för arbetare, kvinnor och alla förtrycka folk i Filippinerna. Tillsammans föreställer vi oss en värld där vi existerar, lever och frodas i jämlikhet och fred!” slog aktivister från Gabriela fast.
Samidoun España slöt sig också samman med Alkarama Palestinian Women’s Mobilization och Masar Badil (Alternative Palestinian Path) för att organisera ett onlinearrangemang den 6 mars om palestinska kvinnors kamp från första intifadan till i dag, med talare Linda Graysa och Juani Rishmawi.
Jaldía Abubakra från Samidoun España, Alkarama och Masar Badil deltog också i en intervju med Emi Sin Fronteras inför 8 mars, där journalisterna Eliécer Jiménez Julio, Victor Torres och Sandra Hernández Acosta intervjuade Jaldía Abubakra och Sausan Al Khuli Marín om palestinska kvinnors situation och kamp.
Samidoun i ockuperade Palestina publicerade tre affischer som belyser palestinska kvinnors kamp historiskt och i nuläget, inklusive deras roll i den palestinska revolutionen och fångars kamp för befrielse.
Hadeel Shatare, koordinator för Samidoun i ockuperade Palestina talade den 7 mars på ett arrangemang organiserat av Attac Morocco som fokuserade på kvinnors kamp mitt i kapitalismens och patriarkatets kriser, jämte kvinnor i det arabiska området:
Trots den sionistiska regimens alla försök att med fängelsestraff och repression isolera dem från den globala rörelsen för kvinnors och mänsklighetens befrielse fortsätter palestinska kvinnor att organisera och kämpa bakom galler, på ockuperade Palestinas gator och fält och överallt i diaspora och exil, med sikte på återvändo och befrielse. På internationella kvinnodagen 2021 hälsar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network palestinska kvinnors rörelse och dess ledarskap i den pågående och dagliga kampen för nationell och social befrielse.
Vi uppmanar kvinnoorganistioner, studentorganisationer och människor med ett samvete överallt att höja sina röster och agera i solidaritet med palestinska kvinnor och kvinnliga palestinska fångar som är mål för den israeliska ockupationen – bland annat genom att bygga rörelsen för bojkott av Israel, dess institutioner och medskyldiga företag som HP, Puma, Teva Pharmaceutiucals och G4S. Den israeliska ockupationen vill fortsätta sin kolonisering av Palestina ohämmat genom att isolera och fängsla ledare för det palestinska folkets rörelse. Nu är tiden inne att agera och kräva deras omedelbara befrielse och frihet åt alla palestinska fångar och åt Palestina, från floden till havet.
