Göteborg kräver: Riv Tidöavtalet!

Den sjätte juni samlades ett antal organisationer och privatpersoner i Göteborg för att protestera mot Tidöavtalet. Efter samling på Gustaf Adolfs torg med sång och tal från bland annat Läkare mot rasism och Accountability Sweden gick ett demonstrationståg under högljudda parollrop till Götaplatsen för mer tal och mer sång. Samidoun Göteborg var en av medarrangörerna och deltog förutom som funktionärer även med följande tal:

Hej vänner och kamrater!

Tack till Riv Tidöavtalet och alla som har slitit med organisation så att vi kan träffas här i dag. Jag kommer från organisationen Samidoun Göteborg, och jag tänkte berätta vilka vi är och varför vi är här i dag och demonstrerar. Samidoun Göteborg är en lokalgrupp i det globala nätverket Samidoun som finns i 13 länder över hela världen. Vårt huvudsyfte är att jobba för solidaritet med de i nuläget 4900 palestinier som sitter fängslade i ockupationsmakten Israels fängelser. Av dessa är 155 barn och 1014 är i så kallat ”administrativt förvar”, vilket innebär att de fängslas utan att åtalas för något och utan någon rättegång – och så kan de hållas fängslade i åratal.

Förhållandet i fängelserna är fruktansvärda. Fångar utsätts för regelrätt tortyr, de förnekas rätten att träffa sina familjer och de nekas rätten till utbildning. Många sätts långa perioder i isoleringscell som personligt straff eller för att statuera exempel. De utsätts också för medicinsk försummelse, där svårt sjuka fångar vägras behandling. Det finns flera exempel på detta, men jag kan nämna två aktuella: i början av maj i år mördades fången och motståndskämpen Khader Adnan på detta sätt, i ett uppenbart fall av mord genom medicinsk försummelse. De försöker nu göra samma sak mot fången Walid Daqqa, som är 61 år gammal och har suttit fängslad i över 30 år. Han är drabbad av långt framskriden cancer men nekas trots det konsekvent tillräcklig behandling. I båda de här fallen är det uppenbart att Israel försöker göra sig av med motståndskämpar som inspirerar tusentals genom sin fortsatta kamp.

För även om det är så att många av de som sitter fängslade inte har begått något annat brott än att vara palestinier – någonting som är oacceptabelt för ockupationsmakten – så är det också så att många av fångarna har varit och fortsätter vara aktiva i motståndet mot ockupationen. Fångarna befinner sig på många sätt i motståndets frontlinjer och det sanna palestinska ledarskapet finns inte att hitta i den så kallade Palestinska Myndigheten, som mest agerar underleverantör åt Israel, utan det sanna ledarskapet finns i fängelsecellerna.

Det är därför vi tycker det är så viktigt att stödja de palestinska fångarna. Att stödja dem är att stödja motståndet. De kallas för terrorister – att kämpa för sitt lands frihet mot en ockuperande kolonialmakt kan aldrig vara terrorism!

Det för oss in på varför vi är här i dag, varför jag är här i dag. Vad har egentligen palestinska fångar med svensk politik och Tidöavtalet att göra? Det finns så klart flera anledningar till att vi ställer oss bakom den här demonstrationen, och vi kan bara hålla med om de andra talen vi fått höra, men det jag skulle vilja prata om handlar just om så kallad terrorism.

Förra veckan började den nya terrorlagstiftningen gälla i Sverige. Lagen är i det närmaste en direkt beställning från Turkiet och Erdogan, och ett pris regeringen villigt betalar för att släppas in i mördarklubben NATO. Vad den gör är att göra det olagligt att ”delta i en terrororganisation” – och som exempel på vad som kan räknas som deltagande har bland annat nämnts att vifta med flaggor från vissa organisationer. Till en början kommer den här lagen användas mot kurder och turkiska oppositionella i Sverige, och även om det så klart är anledning nog att protestera mot den, så vet vi mycket väl att det inte kommer sluta där.

För den här lagen kommer inte i ett vakuum. Den är en del av en tydlig tendens till ökande repression som vi kan se i hela i Europa.

Nu i dagarna har vi här i Sverige kunnat se drevet mot Jamal El-Haj, den socialdemokratiska politiker som straffas för att han existerat som svensk-palestinier i offentligheten och talat om palestiniers rätt att återvända till sitt land och sina hem. För detta krävde bland annat representanter från Moderaterna och Liberalerna att han skulle lämna sin post i utrikesutskottet. Han har nu ”tagit timeout” från uppdraget.

I Storbritannien har vi den sista tiden sett en våg av nya lagar med syfte att försvåra organisering, aktivism och solidaritet. Lagarna tar sikte på bland annat miljöaktivister och Black Lives Matter-rörelsen, men också palestinier och Palestinavänner. Inte minst är ett av målen att stoppa aktivistgruppen Palestine Action, som med direkt aktion och sina egna kroppar som medel kämpar för att stoppa brittisk medskyldighet i Israels krigsbrott. Sedan de startade för tre år sedan har de lyckats permanent stänga två brittiska fabriker som tillverkar vapen för Elbit Systems, Israels största vapentillverkare, och deras framgångar har gjort brittiska staten extremt nervös.

I Frankrike gör franska staten gör allt de kan för att upplösa Samidouns franska lokalgrupp Collectif Palestine Vaincre och göra det olagligt att vara medlem i organisationen. Kollektivets stora brott är att de kämpar för frigivningen av den politiska fången Georges Abdallah, som suttit fänglad i Frankrike i snart 40 år för sin roll i den palestinska befrielsekampen.

Men värst i Europa – än så länge – är kanske Sveriges storasyskon, Tyskland, som gör allt de kan för att olagligförklara Palestinasolidaritet. Två gånger de senaste åren har staten tvingat en bank att stänga kontot för den judiska antisionistiska organisationen ”Judisk röst för rättvis fred i Mellanöstern”. År 2019 deporterades den palestinska skribenten Khaled Barakat från landet och belades med inreseförbud. För bara en dryg månad sedan förbjöd polisen i Berlin palestinier och Palestinavänner att demonstrera för att uppmärksamma årsdagen av al-Nakba, den stora katastrofen – och en månad tidigare, i april, kom ett liknande förbud mot det årliga uppmärksammandet av palestinska fångdagen. Men det är inte bara den palestinska rörelsen Tyskland bekämpar. I landet pågår just nu en massiv kampanj mot organiserade antifascister. Nyligen dömdes den 28-åriga kvinnan Lina till fem års fängelse för att hon kämpat mot nazister.

Vem som är en terrorist kommer att alltid att vara godtyckligt och det kommer bestämmas av de som sitter vid makten. För två år sedan terrorstämplade Israel sex stycken palestinska civilsamhällesorganisationer, bland annat barnrättsorganisationen Defense for Children International och människorättsorganisationen al-Haq, och för övrigt också nätverket jag är med i, Samidoun – så vill ni se en terrorist, titta på mig.

Det som är viktigt att komma ihåg är att de här lagarna inte är några misstag. De fungerar precis som det är tänkt. För det här är deras syfte – de riktar sig mot oss. De riktar sig mot kurder och turkiska oppositionella, mot palestinier och Palestinavänner, mot antifascister och miljöaktivister. De riktar sig mot alla oss som är här i dag. Alla vi som på något sätt kämpar för att förändra det här samhället till det bättre. För vi är ett hot. Vi är ett hot, och de som tjänar på det här samhället kommer göra allt de kan för att stoppa oss. På sin sida har de lagarna och rättssystemet, de har polisen och militären. Men som tur är har vi någonting mycket starkare: vi har solidaritet! Om det är någonting vi kan lära oss av historien, och av exemplen jag räknade upp, så är det detta: ingen repressiv apparat i hela världen kan stå emot ett enat motstånd. Om vi står tillsammans, om vi backar varandra, så finns det ingenting som kan besegra oss.

Frihet åt alla politiska fångar!
Leve det palestinska motståndet!
Riv Tidöavtalet!