Denna text publicerades ursprungligen på tyska i Junge Welt.
Vid 31:a internationella Rosa Luxemburg-konferensen 11 januari lästes utdrag upp högt ur en hälsning från Burkhard Garweg, en före detta RAF-militant som lever under jord:
Kära kamrater,
Jag sänder er varma hälsningar från underjorden.
Vi, som förföljs i egenskap militanta från det förflutna, liksom de efterlysta antifascistiska kamraterna, tvingas idag leva under jord på grund av förtrycket från en alltmer auktoritär stat. I dagens Tyskland är att leva under jord en nödvändig försvarsställning.
I 30 år har vi, trots många motgångar, levt ett liv präglat av solidaritet – bortom kapitalismens isolering och exploatering. Detta hålls nu emot oss.
Trots det skulle vi också kunna tänka oss något annat än att kämpa oss igenom den ibland taggiga snårskogen av att leva under jord och riskera fängelse. Så var det, och så är det.
Det var och är den repressiva apparaten som tvingar oss under jord och bär det fullständiga ansvaret för detta. Eller ska vi överlämna oss till en stat vars polis och åklagare öppet hotar oss med att avrättas av specialstyrkor när vi grips? En stat vars polis och åklagare ljuger sig blåa för att få var och varannan att tro på statens historia av vår brutalitet. Målet är att fördöma motståndets historia. De försöker skilja oss från resten av världen, de strävar efter att mura in oss i sina fängelser för alltid. Allt jag kan säga är: Tro inte på ett ord av vad de säger. Med tanke repressionens och statsterrorismens verklighet har vi naturligtvis rätt att leva under jord.
I tre decennier har vi på ett ansvarsfullt sätt hanterat nödvändigheten av att organisera våra liv och vår överlevnad. Detta visar sig också i sanningen om vad polisens och åklagarnas påståenden om vår farlighet verkligen är: en påhittad lögn. Det skulle inte behöva tas på allvar om de inte använde det för att hota vår gripna kamrat Daniela Klette med ett långt fängelsestraff. Pratet om vår farlighet som en påhittad historia i de kommande två rättegångarna mot Daniela är inget annat än förtal.
Vi, som förföljs och trakasseras som ”terrorister” både i fängelse och när vi lever under jord, har ingenting att göra med terror eller terrorism. Det är inte vi som, med hjälp av polisen, rättsväsendet, militären, underrättelsetjänsten och politiken, är villiga att upprätthålla ett system som, i kapitalismens pågående erosionsprocess, bara kommer att producera mer elände och våld. Det är groteskt att kalla oss ”terrorister”. Den verkliga terrorn ligger i det kapitalistiska systemets normalitet. Och terrorister är därför snarare de som för denna terror till sin kulmen.
Detta är en tid då den förgångna epokens system av ”välfärdsstater”, ett system där metropolernas pacificeringen på bekostnad av världens koloniserade och exploaterade möjliggjorde västvärldens dominans, ersätts. I stället bevittnar vi uppkomsten av vår tids militariserade, krigiska, repressiva och auktoritära ordnings- och kontrollstat. Det är återkomsten av proletariatet som kanonmat för miljardärers och aktieägares makt, av intensifierad exploatering i produktionsförhållandena, av välfärdsstatens nedmontering, av förvärrade patriarkala maktstrukturer och av statlig och samhällelig rasism som förtrycker och hotar stora delar av befolkningen.
En gömd kamrat skrev träffande ur ett antifascistiskt motståndsperspektiv för en demonstration: ”När situationen eskalerar blir fascismen återigen ett rimligt alternativ för herravälde. Antifascistisk praktik innebär inte bara att vidta militanta åtgärder mot nazisterna, utan att göra det i nära samarbete med revolutionärt gräsrotsarbete för att erbjuda ett alternativ. Vi måste förstå att ett gott liv för alla aldrig kommer att finnas i kapitalismens skendemokrati…”
Alternativet är vår globala uppgift och det är en socialism som kan vara rik på historiska erfarenheter av, och också på att övervinna historiens större och mindre misstagen hos, de stora och små försöken till revolution, stadsgerillorna, anarkisterna, kommunisterna, de sociala revolutionärerna och de antipatriarkala och antikoloniala kamperna och rörelserna. Att uppnå detta kommer i slutändan att avgöra om livet på denna planet kommer att fortsätta att vara möjligt och under vilka förhållanden. Vi befinner oss i ett kritiskt skede globalt. Frågan om alternativet till kapitalismen och de systemiska liksom våra egna processer som leder till alternativet är existentiell för oss alla världen över och kan inte skjutas upp.
Det är förutsägbart att det repressiva systemet kommer att intensifieras ytterligare i kölvattnet av kapitalismens kris. Vi ser detta i repressionen mot vår vän och kamrat Daniela Klette. En påhittad och falsk anklagelse om mordförsök, som fabricerats av polisen och åklagarmyndigheten, och en absurd beskrivning av vår farlighet syftar till att rättfärdiga ett långt fängelsestraff och en motsvarande dom mot Daniela.
Trots motsatta försäkranden från rättsväsendet härrör denna statliga vilja ur att denna stats och dess verkställande makts fiende i grunden finns överallt där kapitalismen och statens våldsmonopol utmanas. Det är samma rättsväsende, lett av federala åklagarmyndigheten, som om några månader kommer att inleda en ny rättegång mot Daniela och återigen hota henne med livstids fängelse för militanta handlingar som ägde rum för mer än 30 år sedan.
Det är ett rent hån att åklagarmyndigheten försöker få Daniela dömd till ett långt fängelsestraff för anklagelser om decennier gamla handlingar. Ingen kom till skada under motståndsaktionerna mot krig, fängelser och kapitalism. De orättvisor som dessa aktioner riktade sig mot dödade dock miljontals människor genom krig, utsatte miljontals för svält eller skapade ännu ett monster i form av fängelsesystemet.
Staten är fast besluten att döma motståndet även flera decennier senare. Detta leder till ett aggressivt och repressivt beteende från polisen och rättsväsendet, vars främsta mål idag är Daniela. Statens försök att fängsla Daniela i många år påverkar oss alla som vänsteraktivister från olika rörelser. Hennes fängelsestraff och de hotande domarna är orättvisa. Den första rättegången närmar sig sitt slut: Stöd Daniela! Granska rättsväsendet, följ rättegångarna på alla sätt du kan. Visa solidaritet. Skapa märkbar medvetenhet hos allmänheten. Stå upp mot detta gemensamt och hitta former av motstånd. Den uppenbara avsikten att fördöma motståndets historia i rättegångarna mot Daniela och försöket att använda repression som avskräckande medel i kristider, mot bakgrund av eskalerande våldsförhållanden, kräver solidaritet och skydd som endast kan uppnås genom offentlig uppmärksamhet och medvetenhet. Inget mindre än frihet för Daniela Klette är berättigat. Alla fängslade kamrater, var de än befinner sig i världen, förtjänar inget mindre än frihet, medan hela fängelsesystemet förtjänar att hamna i helvetet.
En stor sorg för de revolutionära rörelserna är Rolf Beckers bortgång, vars djupa och starka solidaritet vi uppskattade och värdesatte även under motståndsrörelsens tid i det dolda. Han kommer att saknas av denna vänster, av oss. Jag tänker också på Devran, Brigitte Asdonk och Assata Shakur, som nyligen gått bort. Även de kommer att saknas. Alla ni som har dött som en del av vår långa, världsomspännande historia av motstånd förblir odödliga i befrielsekampen i nutid och framtid.
Motstånd mot folkmord, apartheid och Tysklands medbrottslighet, mot den härskande klassens ”krigsberedskap”, mot exploatering, sociala nedskärningar och patriarkala våldsstrukturer är nödvändigt och berättigat! Tillsammans för en värld utan kapitalism, krig och patriarkat!
Dra åt helvete, Tysklands raison d’état [statsskäl] och alla former av fädernesland! Frihet åt alla våra fängslade kamrater världen över, och slut på hela fängelsesystemet för alla! Frihet åt Mumia Abu-Jamal! Frihet åt Daniela Klette!
