Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network fördömer i starkaste ordalag de räder som utförts av tysk polis i fyra delstater, med särskilt fokus på Berlin, och som riktats mot palestinier som betecknats som medlemmar i eller anhängare till Samidoun eller den palestinska islamiska motståndsrörelsen, Hamas, av den tyska staten. Vi uttrycker vår djupaste solidaritet med alla dem som utsatts för dessa räder, och vi ser dessa räder som ett tydligt försök av den tyska staten att terrorisera de palestinska, arabiska och muslimska gemenskaperna i Tyskland och, mer allmänt, den folkliga opinionen till stöd för palestinsk frigörelse. Dessa åtgärder bygger på det flera veckor gamla förbudet mot Samidoun, demonstrationsförbuden, polisattacker mot gemenskaper, rasistisk uppvigling i medier och fascistiska politiska, sociala och kulturella angrepp på alla medlemmar i dessa utpekade gemenskaper.
Dessa räder är dessutom ett försök av den tyska staten att påskynda det sionistiska folkmord som just nu genomförs i det ockuperade Palestina och som redan har tagit livet av över 14 000 palestinier, fördrivit över hälften av palestinierna i Gaza, förstört tiotals sjukhus, skolor, moskéer och kyrkor och skadat ytterligare tiotusentals palestinier. Polisräderna är också ett försök att tysta alla röster som talar för de palestinska fångarnas frigivning, särskilt vid denna tidpunkt, då sex palestinska fångar har under den senaste månaden lidit martyrdöden i ockupationens fängelser, när fångar utsätts för daglig tortyr och misshandel och när en fångutväxling eventuellt är nära förestående och kräver alla solidariskt sinnade människors stöd.
I stället för att agera som en ansvarsfull part – genom att sanktionera den israeliska ockupationsregimen, utvisa dess ambassadör och åberopa folkmordskonventionen för att skydda palestinierna – vilket är vad en stat, som i likhet med Tyskland hävdar att den har lärt sig av sin historia som nazistisk folkmordsförövare, bör göra – har den i stället tiodubblat sitt militära stöd och sin vapenförsäljning till den israeliska ockupationen bara under de senaste två månaderna och infört en nivå av polisrepression, inte skådad sedan Tysklands återförening, mot den palestinska gemenskapen och palestinavänner i stort.
Vi hävdar att dessa angrepp mot människor som var medlemmar i Samidoun innan Samidoun förbjöds i Tyskland 2 november, liksom mot människor som deltar i demonstrationer och massaktioner till Palestinas försvar, kommer att misslyckas i försöket att terrorisera och tysta gemenskapen och den växande rösten för rättvisa i Palestina. De tiotusentals människor som fyller gatorna för varje upprop för Palestina kommer att fortsätta att göra det, även om de utsätts för polisangrepp och gripanden för att de uttalar så enkla krav som ”Stoppa folkmordet” och ”From the river to the sea, Palestine will be free”.
Våra krafter och våra ansträngningar runt om i världen är inriktade på att stödja det heroiska palestinska folket i Gaza och i hela det ockuperade Palestina och att organisera överallt i exil och diaspora, på internationell, arabisk och palestinsk nivå, för att få ett slut på folkmordet, för att bekräfta det palestinska motståndets legitimitet och ledarskap och för att befria Palestina, hela Palestina. De systematiska rasistiska övergrepp som riktas mot det palestinska folket och de arabiska och muslimska gemenskaperna i stort kommer inte att tysta oss eller undertrycka vårt arbete. Oavsett om repressionen sker i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kanada eller Förenta staterna står det klart att dessa attacker mot dem som kämpar för rättvisa i Palestina endast återspeglar imperialistmakternas desperation att med alla medel försvara sitt brottsliga sionistiska koloniala bosättarprojekt i arabregionens hjärta, inklusive att riva sönder alla sina proklamationer och löften om demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Vi uttrycker vår tydliga solidaritet med alla människor och organisationer som har utsatts för gripanden, frihetsberövanden, polisräder, husrannsakningar, trakasserier, repressalier från arbetsgivare, officiellt nedtystande och andra former av förföljelse för sina ståndpunkter om Palestinas frigörelse.
Trots alla attacker är verkligheten tydlig: folket står med Palestina. Från de tiotusentals, ja hundratusentals som trotsar statens repression i Tyskland och går ut på gatorna för Palestina, till massorna i Frankrike som reser sig mot polisens mobiliseringsförbud, till de miljoner i Storbritannien som demonstrerar trots försök att förbjuda den palestinska flaggan, till de pågående aktionerna i Storbritannien, Kanada och Förenta staterna för att materiellt möta och utmana krigsmaskinen genom direkta aktioner som Palestine Action – och detta är bara i hjärtat av den imperialistiska kärnan. I Latinamerika har Colombia, Venezuela, Kuba, Belize och Bolivia klippt banden, återkallat sina ambassadörer eller bekräftat sitt förkastande av den israeliska ockupationsregimen och krävt ett slut på folkmordet. Sydafrikas parlament har röstat för att utvisa den israeliska ambassadören. Och i arabvärlden förenas naturligtvis det libanesiska, jemenitiska och irakiska motståndets heroiska och makalösa roll med folkets tydliga känsla och anda att skambelägga varje reaktionär regim som är medskyldig till folkmordet i Palestina och till de imperialistiska planerna för regionen.
Bilderna på hundratals maskerade och tungt beväpnade poliser som invaderar palestinska studenters, arbetares och flyktingars lägenheter i Tyskland framstår som en imitation av den israeliska ockupationsmaktens dagliga invasioner av palestinska hem i det ockuperade Palestina, liksom som ett oroande eko av Tysklands egen nazifascistiska historia. Och eftersom palestinierna i det ockuperade Palestina aldrig har slutat kämpa trots över 75 år av sionistisk ockupation och 100 år av kolonialism, kommer dessa attacker inte att tysta den växande rörelsen i Tyskland och alla andra imperialistmakter som är inblandade i angreppet på Palestina, eftersom nya generationer vägrar deltagande och delaktighet i folkmord.
Vi fastslår: Inga förbud, polisrazzior eller kriminaliseringar kommer att tysta andan, viljan och organisationen hos de palestinska, arabiska och internationalistiska röster som konfronterar imperialism, sionism och reaktion. Som Samidoun är vi fast beslutna att utmana förbudet och dessa attacker med alla lagliga medel, och våra ögon kommer inte att vändas bort från vår roll i arbetet för att snarast få ett slut på folkmordet och befria alla palestinska fångar. Palestina kommer att befrias från floden till havet. Länge leve det palestinska motståndet. Seger, återvändo, total befrielse och avkolonisering för hela Palestina.
Förra torsdagen tillkännagav Nancy Faeser, tyska inrikesministern (tidigare känd för flera antiarabiska propagandakampanjer), ett förbud mot Samidoun.
De tyska myndigheternas förbud mot Samidoun är ett aktivt deltagande i det pågående folkmordet i Gaza. Syftet med ett sådant förbud är att undertrycka oliktänkande med statens fulla kraft. Det går hand i hand med demonstrationsförbud, polisingripanden mot människor på gatorna för att de bär kufiya eller Palestinaflagga, förbud mot att säga ”From the river to the sea, Palestine will be free”, införandet av politiska förbud, försök att deportera aktivister eller frånta dem deras uppehållstillstånd.
Allt detta är fullständig medverkan och delaktighet i folkmord. När vi skriver detta har de israeliska ockupationsstyrkorna genomfört en ny massaker i flyktinglägret al-Bureij i centrala Gaza och bombat 30 hem i ett tättbefolkat läger. Den tyska staten och inrikesministeriet väljer att stödja dessa attacker genom att bedriva en kampanj av terror och repression mot de som vågar uttala sig mot dessa pågående brott och som vill mobilisera människor för att sätta stopp för förstörelse, krig, ockupation och kolonialism.
Den tyska staten och alla imperialistiska makter, som följer USA:s president Joe Bidens exempel, är inte bara medskyldiga till förtal och avhumanisering av det palestinska folket utan också till ockupationsregimens mordiska krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Delaktighet i folkmord är brott mot internationell lag, liksom förföljelse av organisationer för att de motsätter sig apartheid, och vi är fast beslutna att hålla Tyskland ansvarigt för dess brott mot inte bara Samidoun, utan det palestinska folket som helhet.
Detta angrepp bör vara en allvarlig källa till oro för alla politiskt aktiva, särskilt för palestinsk befrielse. Den är avsedd att införa en norm där organisationer kan förbjudas att anordna demonstrationer, föreläsningar, sätta upp affischer och engagera sig i helt offentligt och politiskt arbete som utmanar den tyska staten och dess delaktighet i israeliska krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och det pågående folkmordet i Gaza. Det kommer vid en tidpunkt då fler människor än någonsin talar för rättvisa och befrielse i Palestina och är menat som ett angrepp mot rörelsen som helhet.
Om det är möjligt att förbjuda Samidoun, då är det möjligt att förbjuda alla politiska organisationer och grupper i Tyskland som utmanar den tyska statens politik och dess imperialistiska roll. Denna åtgärd går hand i hand med USA:s pågående påfyllning av bomber som riktas mot det palestinska folket i Gaza. Den är avsedd att stärka den israeliska krigsansträngningen genom att beröva det palestinska folket dess folkliga stöd på gatorna.
Detta är också ett rasistiskt angrepp på det palestinska och arabiska samhället. Samidoun i Tyskland leds av palestinska flyktingungdomar, och de tyska medierna har ägnat sig åt en uppenbart rasistisk smutskastningskampanj som syftar till att hetsa de mest rasistiska och fascistiska krafterna i landet mot den palestinska gemenskapen, Europas största. Polisen i Berlin har ägnat sig åt ett kontinuerligt, riktat och aggressivt angrepp mot arabiska stadsdelar och samhällen. Samidoun-aktivister har utsatts för allvarlig repression, till exempel hotas Zaid Abdulnasser med att bli av med sitt uppehållstillstånd och Musaab Abu Atta med ett politiskt förbud. Andra aktivister har hotats med deportering bara för att de deltagit i protester och evenemang. Detta förbud är avsett att hålla samhällena tysta av terror och rädsla, att kuva ungdomarnas röst och att stärka de mest rasistiska och fascistiska krafterna mot det palestinska folket både i Tyskland och i Palestina.
Angreppet på Samidoun är en del av angreppet på det palestinska folket som helhet. Det återspeglar den tyska statens imperialistiska intressen. Långt ifrån att uttrycka en känsla av skuld eller ansvar för nazistiska brott och folkmord, vittnar denna handling om den tyska statens aggressiva engagemang för och främjande av rasism, förtryck och krigsförbrytelser. Vi måste vara tydliga: Tyskland har ingen legitimitet eller auktoritet att tala om mänskliga rättigheter, frihet eller demokrati. De är fast beslutna att ta alla dessa saker ifrån alla som uttalar sig mot folkmord och kolonialism i Palestina.
Samidoun har också varit en särskild måltavla eftersom vi talar för de palestinska fångarna, som står i frontlinjen för kampen och möter repression, och för att vi uttrycker vår solidaritet med det legitima palestinska motståndet. Medan Tyskland förtrycker det palestinska samhället och förbjuder Samidoun, har dess officiella utposter utomlands ofta försökt att påverka och styra palestinsk politik genom villkorad finansiering och liknande koloniala förehavanden. Genom detta förbud vill den tyska staten inte bara stödja folkmord utan även kriminalisera till och med verbalt motstånd mot detta folkmord. Det palestinska folket, liksom alla koloniserade och förtryckta folk, har rätt att göra motstånd för att befria sig själva och sitt land från kolonialism och ockupation, från floden till havet. De som gör motstånd mot ockupation och förtryck – det palestinska motståndet – är inte bara det palestinska folkets hjältar, de är hela mänsklighetens försvarare.
I detta ögonblick uppmanar vi alla aktivister och anhängare av Palestina, och alla som bryr sig om frihet och rättvisa, att höja rösten om folkmordet i Gaza, att höja rösten om förbudet mot Samidoun och att högt och tydligt bekräfta att Palestina kommer att bli fritt från floden till havet, och att palestinierna har rätt att göra motstånd mot ockupation och förtryck. Genom denna handling, genom polisens upprepade krav på protestorganisatörerna, vill den tyska staten undertrycka dessa sanningar och denna verklighet. De vill säkra vår tystnad och till och med vår medverkan, och vi kommer inte att tillåta dem att göra det.
Vi upprepar våra ord när den tyske förbundskanslern Olaf Scholz tillkännagav kravet på att förbjuda Samidoun: På arabiska betyder ordet ”Samidoun” de som är ståndaktiga. Vi använder detta namn för att hänvisa till de palestinska fångarna, som fortfarande sitter bakom galler och kämpar för frihet. I dag bekräftar vi att vi kommer att förbli ståndaktiga och engagerade för det palestinska folket, fram till seger, återvändande och befrielse.
Rojavakommittéerna genomförde idag en aktion tillsammans med Samidoun Göteborg. I solidaritet med det palestinska folket och de förtrycktas kamp för frihet.
Vi ser en alltmer fascistisk utveckling i såväl Sverige som i övriga så kallade liberala demokratier i Europa. Föreningsfriheten är under angrepp, och det pågår en tilltagande kriminalisering och repression mot både den palestinska och kurdiska solidaritetsrörelsen i Europa. I Tyskland har man beslutat att förbjuda Samidoun, och i bl a Frankrike och Storbritannien har pro-palestinska sammankomster och budskap kriminaliserats. Från den svenska högerns håll hörs liknande krav på kriminalisering. Samtidigt finns dock en redan uppenbar risk att den nya terrorlag som trädde ikraft i somras kan komma begränsa och kriminalisera föreningslivet i Sverige.
I detta sammanhang är det viktigare än någonsin att vi visar vår solidaritet och enighet i den palestinska frågan. Men också för våra kamrater här i Sverige som bedriver ett helt avgörande solidaritetsarbete för Palestina och dess folk. Vi står enade i kampen för ett fritt Palestina och låter oss inte skrämmas till tystnad.
Zaid flydde från Syrien till Tyskland. Nu hotas han få sitt uppehållstillstånd indraget på grund av sin aktivism. Vi intervjuade honom om det.
Du flydde till Tyskland och nu planerar staten att dra in ditt uppehållstillstånd och din utvisning ligger på bordet, med en uttalat politisk motivering. Kan du berätta mer om din situation?
Jag föddes i Syrien som flykting. Jag är barn, barnbarn och barnbarnsbarn till palestinska flyktingar som nekas rätten att återvända till sitt hemland, Palestina. Detta gäller hälften av det palestinska folket, som lever i exil. Min status som flykting i Tyskland erkändes dock enbart på grundval av att jag är palestinier från Syrien, ett land i krig.
Vi har sett en snabb utveckling av den palestinska rörelsen i Europa och Tyskland under de senaste åren, särskilt efter 2015 och kriget i Syrien. Samtidigt intensifierades den statliga repressionen mot alla försök att organisera nyanlända palestinska flyktingar. Så attacken mot vår rörelse och mot mig måste ses som en del av denna repressionsvåg.
Jag fick ett brev från det federala kontoret för migration och flyktingar: ”På grund av ett meddelande från delstaten Berlin, enligt vilket du är aktivist i Samidoun och Masar Badil … har ett återkallandeförfarande inletts avseende det skydd du beviljats av förbundskontoret … förbundskontoret har vägt allmänintresset i återkallandet mot individens privata intressen.”
Med andra ord planerar staten att dra in mitt uppehållstillstånd och ifrågasätter min flyktingstatus på grund av mitt politiska engagemang. Våra advokater har påpekat för mig att utvisning av palestinier från Syrien är för närvarande inte möjlig enligt tysk, europeisk och internationell lag. Men verkligheten ser ut så här: Vi vet inte hur processen kommer att utvecklas vidare. Vi vet vad lagen säger, men det här fallet handlar inte om lag eller rättvisa. De palestinska flyktingarnas prekära situation utnyttjas för att förtrycka dem.
Under de senaste två åren har demonstrationer i Berlin på Nakba-dagen förbjudits och i allmänhet verkar repressionen mot palestinsk aktivism öka. Vad ligger bakom denna upptrappning?
Det staten gör här är inte riktat mot mig personligen, utan mot alla palestinska flyktingar i Tyskland som organiserar sig för Palestina och mot de nuvarande sociala och politiska förhållandena i Europa. Mitt fall är varken det första eller det sista. Till exempel försöker den tyska staten för närvarande deportera två palestinier på grund av deras deltagande i en palestinsk konferens i Sverige, som också hade som sitt främsta politiska mål att organisera de nyanlända palestinierna i Europa. Ett annat exempel är ett fall där en palestinsk flykting, som förberedde en ansökan om tyskt medborgarskap, i ett brev tillfrågades om sin åsikt i flera politiska frågor, däribland hans åsikter om arabisk normalisering med den sionistiska staten, hans egen bedömning av det politiska förhållandet mellan den sionistiska staten och Tyskland samt hans inställning till det palestinska motståndet.
Detta är bara de fall vi känner till. Uppenbarligen är dessa metoder systematiska och inte isolerade fall. Det är saker som ständigt sker bakom kulisserna medan demonstrationsförbuden och smutskastningskampanjerna utspelar sig i offentligheten. Vissa flyktingar, särskilt de som är mer marginaliserade eller lever under osäkra omständigheter, känner sig oförmögna att prata om dessa erfarenheter eftersom det skulle utsätta dem för ännu farligare omständigheter. Och allt detta sker för att skydda sionistiska intressen i Tyskland mot den växande massrörelsen.
Att dra in ditt uppehållstillstånd motiveras med ”skydd av allmänintresset”? Vilken typ av intresse tror du ligger bakom det?
När staten talar om ”allmänintresset” vid en tidpunkt då människor som bor i Tyskland alltmer lider under tyngden av de ständiga ekonomiska kriserna, då menar staten statens egna intressen.
Tyskland är den sionistiska ockupationens största ekonomiska partner i EU, deltar rutinmässigt i militära manövrar med den terroristiska ockupationsarmén, har undertecknat vapenavtal för miljarder dollar som också omfattar missilsystem och atomubåtar, och är helt involverad i det palestinska folkets Nakba genom att stödja ockupationen på internationell och nationell nivå i Tyskland.
Detta ovillkorliga stöd för ockupationen av Palestina bygger helt klart på gemensamma imperialistiska intressen och insikten att denna europeiska koloni i Palestina är västvärldens militärbas i Mellanöstern. Naturligtvis framställs detta som Tysklands försök att sona för massakern på judar under andra världskriget. Att använda sin nazistiska historias synder för att rättfärdiga stödet till ännu ett etnostatsprojekt visar snarare att en aldrig riktigt har lärt sig av sin historia.
En organiserad palestinsk, arabisk och internationell massrörelse kommer inte att tillåta att dessa lögner fortsätter att dominera det offentliga samtalet, och de palestinska flyktingarna har den inre styrkan att utgöra en verklig utmaning för den sionistiska rörelsen i Tyskland och de gemensamma tyska och israeliska intressena. Eftersom Tyskland är den sionistiska rörelsens högborg i Europa, kommer varje framgång för den palestinska kampen här att ha en stor inverkan på hela rörelsen. Detta är den verkliga innebörden av att organisera de palestinska massorna i Tyskland, nämligen att de kan skaka statens imperialistiska intressen i deras grundvalar.
Hur kan människor stödja er och kampen mot denna attack?
Som en del av kampanjen uppmanar vi till stödaktioner mellan den 20 och 30 september, inklusive att organisera egna evenemang eller delta i våra evenemang. Vi kommer att publicera dessa på våra sociala medier (@samidoun_deutschland) under de kommande dagarna. Dela också kampanjens uttalande på era sidor, och om du vill stödja ekonomiskt mot denna stämning och andra liknande stämningar, kan du donera till följande konto:
Namn: Rote Hilfe e.V. IBAN: DE55 4306 0967 4007 2383 17 BIC: GENODEM1GLS Not: Palaestina gegen Repression
Zaid Abdulnasser, Samidouns samordnare i Tyskland, medlem i Masar Badil – den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg – och palestinsk flykting född i Syrien hotas av tyska staten som vill dra in hans uppehållstillstånd på grund av hans politiska engagemang.
Mot detta angrepp har fler än 130 internationella organisationer, fackföreningar och politiska partier uttryckt sitt absoluta fördömande av Tysklands ständigt ökande repression mot palestinska flyktingar och deras grundläggande rätt att kämpa för befrielse och återvändo.
Collectif Palestine Vaincra i Toulouse står med Zaid!
För att ekonomiskt stödja det juridiska försvaret av Zaid och andra palestinier i Tyskland som drabbas av statens repression mot Palestina, kan du donera till följande konto:
Namn: Rote Hilfe e.V. IBAN: DE55 4306 0967 4007 2383 17 BIC: GENODEM1GLS Not: Palaestina gegen Repression
Vi i Samidoun Palestinian Prisoners Solidarity Network befäster att inga angrepp mot oss från den sionistiska ockupationen, dess internationella organisationer och västerländska stater och medier nu eller någonsin kommer att förändra vårt fullständiga åtagande att försvara och stödja den palestinska fångrörelsen och att kämpa för Palestinas befrielse, från floden till havet.
Internationell kampanj mot antipalestinsk repression i Tyskland
Vi, de undertecknade organisationerna, förklarar vårt fördömande av och vår upprördhet över den tyska statens konsekventa repression av palestinier och palestinsk organisering i Tyskland, från förbudet mot demonstrationer på Nakbadagen2022 och 2023, förbudet mot demonstrationer på Internationella palestinska fångdagen2023 och förföljelsen av journalister, ungdomar och studenter för deras propalestinska åsikter och aktivism till försöket som nyligen gjordes att upphäva uppehållstillståndet för Samidouns samordnare i Tyskland, Zaid Abdulnasser, palestinsk flykting född i Syrien.
Detta angrepp riktas mot alla palestinska flyktingar i ett försök att beröva dem deras rätt att kämpa för sin befrielse genom att utmanövrera rättssystemet och utnyttja deras prekära situation för att skrämma dem till tystnad. Det är inte bara ett angrepp på de palestinska och arabiska gemenskaperna och palestinavänner i Tyskland, utan ett hot mot vår kollektiva rätt till politisk organisering. Dessutom är det ett angrepp på den palestinska fångrörelsen genom angrepp på den globala solidariteten för fångar.
Genom att ställa sig bakom intensiva statliga smutskastningskampanjer mot palestinier och propalestinska organisationer och använda dessa kampanjer för att motivera de upprepade evenemangsförbuden och demonisera palestinier och araber i Tyskland i allmänhet och i Berlin i synnerhet – hem åt den största palestinska och arabiska gemenskapen i Europa – visar den tyska staten att den är desperat i sina försök att hindra palestinier från att organisera sig, gå ut på gatorna och kämpa för sina rättigheter.
Staten förklarade att Zaids engagemang i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network och Masar Badil – Palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg är skäl till att dra in hans uppehållstillstånd för att ”skydda det allmänna intresset”. Detta visar tydligt den tyska staten desperata försök att kuva det växande stödet för Palestina i Tyskland, med fler och fler människor medvetna om och förskräckta över den israeliska ockupationens brott, vilket vi såg i de folkliga demonstrationerna i maj 2021 då hundratusentals gick ut på gatorna och uttryckte sitt tydliga stöd för Palestina.
Vi ser detta som ett angrepp först och främst mot det palestinska samfundet i Tyskland och ett uttryck för statsstödd antipalestinsk retorik och fullständig identifiering med israelisk kolonisering av det ockuperade Palestina. Detta är särskilt viktigt eftersom den stora majoriteten av det palestinska samhället i Berlin är flyktingar som sedan 1948 förvägrats rätten att återvända till sina städer och byar. Deras engagemang för att befria sitt land och återvända till sina hem är deras naturliga rättighet och statens försök att förtrycka dem kommer att misslyckas liksom de har misslyckats under de senaste 100 åren av orubblig palestinsk kamp.
Vi fördömer dessa angrepp och förklarar att våra röster inte kommer att tystas. Vi står fast bakom de palestinska flyktingarna i Tyskland och deras rätt att organisera sig och göra motstånd och förklarar vårt stöd för alla palestinska fångar bakom israeliska galler och för Palestinas befrielse, från floden till havet. Och vi förklarar tydligt och bestämt att denna form av statlig repression inte kommer att lyckas tysta vårt stöd för det palestinska folket, deras motstånd och deras fångrörelses kamp för att göra slut på kolonialismen.
Frihet åt alla palestinska fångar!
Ner med den statliga repressionen!
Länge leve den internationella solidariteten!
Från floden till havet, Palestina kommer att befrias!
SD och regeringen planerar en angiverilag som urholkar demokratin, bryter mot mänskliga rättigheter och splittrar samhället. Därför demonstrerar vi på Gustaf Adolfs Torg i Göteborg 17 september!
VARFÖR PROTESTERAR VI? Regeringen förbereder en angiverilag, som tvingar offentligt anställda att anmäla papperslösa till Polisen, så att de ska kunna tvångsutvisas – ofta till förtryck, diktatur och livsfara. Lärare tvingas ange sina elever, vårdpersonal sina patienter och socialsekreterare sina klienter. Om de vägrar riskerar de att dömas i domstol.
Ett samhälle med angiverilag är ett samhälle där utsatta människor av rädsla för att anges avstår från att söka vård eller gå i skolan. Där människor avhumaniseras, grupper ställs mot varandra och rädsla och misstänksamhet dominerar.
Därmed bryter angiverilagen mot Barnkonventionen, tystnadsplikten och grundläggande mänskliga rättigheter, då papperslösa i praktiken förvägras rätten till vård och skola.
Motståndet är stort. Fackförbund, forskare och offentliganställda protesterar. Tusentals lärare, läkare och sjuksköterskor har lovat att vägra följa lagen om den införs.
Denna manifestation samlar alla som vill protestera.
ORGANISATIONER SOM STÅR BAKOM Följande organisationer har hittills ställt sig bakom manifestationen:
– Amnesty International – Rosengrenska stiftelsen – Ingen Människa är Illegal Göteborg (IMäI) – Social Work Action Network Sweden (SWAN) – Allt åt Alla Göteborg – Socialarbetare För Social Aktion (SFSA) – #socialarbetareangerinte – Ensamkommandes förbund – AGAPE – Papperslös inte värdelös – Samidoun Göteborg – Greek Migrant Solidarity – Förbundet tillsammansskapet – Kampanjen Håll ihop Sverige – Föreningen Hjärta – Läkare mot rasism – Nätverket NU ÄR DET NOG! – Kampanjen ”Riv Tidöavtalet” – Akademikerförbundet SSR – Vårdförbundet – Agera Göteborg – Fackförbundet Vision – Skiftet – Individuell Människohjälp (IM) – Räddningsmissionen – Kvinno- och tjejjouren Ada – Folkmusiker mot rasism – FORSA Väst, föreningen för forskning och praktik i socialt arbete – Björkåfrihet – Civil Rights Defenders – Flyktinggruppernas riksråd (FARR) – SAC syndikalisterna – Skyddsvärnet Göteborg – Nätverket Biblioteket anger inte – Göteborgs Barnmorskesällskap – Interkulturella Städer – Peace Works – Ungdomsarbetare anger inte! – RFSL Newcomers – Fridays for future – Reclaim Pride – Iranska flyktingars förening – Rädda Barnen Göteborg – RFSU Göteborg – Kurdiska Kvinnoföreningen – Logopedförbundet Västra Götaland – Riksföreningen Grunden – Litterära sällskapet Bröd och rosor – TCO Göteborg – Fackförbundet DIK – Skyddsvärnet – MÄN Göteborg – Västra Götalands Läkarförening – Röda Korsets Ungdomsförbund Göteborg – Swedish Archives for Queer Moving Images (SAQMI) – Rojavakommittéerna Göteborg – Stoppa utvisningarna till Afghanistan – Sveriges Arbetsterapeuter Göteborgskretsen
Alla partipolitiskt obundna organisationer som delar demonstrationens syfte och värderingar är välkomna att ställa sig bakom demonstrationen. Kontakta swaninternational.sweden@gmail.com om ni vill göra det.
Pressansvarig Joel Malmgren: 0725505799, joel.malmgren@outlook.com
HUR KAN JAG HJÄLPA TILL?
Viktigaste stödet du kan göra: sprid och bjud in till eventet, t.ex. i dina sociala medier eller på ditt jobb!
Du kan också hjälpa till på plats, t.ex. som demonstrationsvärd (något Polisen kräver för tillstånd) eller fotograf. Om du vill hjälpa till som demonstrationsvärd, kontakta SWAN: swaninternational.sweden@gmail.com
ANDRA SÄTT ATT PROTESTERA Utöver demonstrationen kan du:
“I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist. Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten. Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude. Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.” – Martin Niemöller
Moderaterna jämförde själva SD:s förslag om angiverilagar med DDR, Nordkorea och Nazityskland år 2018 (källa: https://sverigesradio.se/artikel/6947341). Fem år senare sviker de sina värderingar och följer helt Sverigedemokraternas krav.
Nu måste vi protestera och stå upp för alla människors lika värde. Kom till Gustaf Adolfs Torg på söndag den 17 september 15:00 och säg NEJ till angiverilagen!
Kärnan i Masar Badil-rörelsens projekt är att återupprätta diasporans roll i alla kampens former
Det är inte möjligt att bygga ”nationell enhet” med ockupationens agenter, och det är inte tillåtet att ge dem legitimitet
Rörelsen värdesätter de islamiska motståndsstyrkornas roll och deras försvar av folkets värdighet och rättigheter
Motståndsgrupperna hämtar sin legitimitet från sina befrielsehandlingar och sin befrielsepraxis och inte genom sin relation till ”Palestinska befrielseorganisationen”
Folkets kamp fortsätter tills återvändo och befrielse har uppnåtts
Ingående intervju med Zaid Abdulnasser
Medan det palestinska folket fortsätter sin pågående kamp mot den sionistiska entiteten, dess kolonialism och bosättarnas attacker, från floden till havet i det ockuperade Palestina, intensifieras det palestinska motståndets lågor. Detta har blivit särskilt framträdande i byarna, städerna och flyktinglägren på Västbanken och i Jerusalem.
Ansvaret för vårt palestinska folk i exil och diaspora ökar också i takt med att konfrontationerna med den sionistiska fienden trappas upp. Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, förbereder sig för att hålla sin konferens och fira sin andra årsdag 19-22 oktober 2023 i Frankrike, bland annat genom att delta i massdemonstration för frihet åt Georges Abdallah och alla palestinska fångar i Lannemezan den 21 oktober.
Detta sker vid en tidpunkt då repression och rasistisk politik mot palestinier och anhängare av palestinskt motstånd och palestinska rättigheter ökar i många länder, särskilt i Europa. I denna intervju undersöks det aktuella politiska läget och motståndet mot repressionen med Zaid Abdulnasser, medlem i verkställande kommittén för Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, och samordnare för Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network i Tyskland.
Det har gått ungefär två år sedan Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, grundades. Nu förbereder ni er för att hålla rörelsens konferens i Toulouse, Frankrike. Vad är din bedömning av rörelsens roll under denna tid?
Svar: Under de senaste två åren har vår rörelse vuxit och utvecklats betydligt i Europa och Nordamerika, och nyligen har vi börjat engagera oss i vissa områden i Latinamerika. Rörelsen har blivit mer erkänd inom solidaritetsrörelsen i väst och inom de viktigaste strömningarna i den palestinska politiken. Särskilt efter Osloavtalet har diskussionen om Palestina dominerats av den så kallade ”tvåstatslösningen” eller framställningen av den palestinska saken som en i första hand humanitär fråga, särskilt i de imperialistiska staterna i väst.
Å andra sidan försöker vår rörelse lyfta fram och upprätthålla det palestinska folkets tydliga nationella och historiska rättigheter, liksom våra nyckelprinciper (thawabet) som beskrivs i den palestinska nationella stadgan från 1968 innan den utan legitimitet ändrades av den monopolistiska ledarklick som kontrollerar Palestinska befrielseorganisationen.
Genom sitt gräsrotsarbete syftar rörelsen till att återupprätta målet att befria Palestina från floden till havet, uttrycka ovillkorligt stöd för det palestinska motståndet och försvara rätten att återvända. Därför tar den tydlig ställning mot Oslos likvidationsstrategin och den säkerhetssamordnande ”Palestinska myndigheten” i Ramallah.
Den viktigaste faktorn som gör det möjligt för en rörelse som vår, som inte ens har avslutat sitt andra år, att spela denna växande politiska roll är tillståndet av svek och frånvaro i diasporan som ett direkt resultat av PLO-ledningens handlingar efter dess deltagande i 1991 års Madridkonferens och det katastrofala undertecknandet av Osloavtalet 1993. Dessa åtgärder innebar ett fullständigt övergivande av vårt folks rättigheter, särskilt i den palestinska diasporan. Den undergrävde vårt folks kamp, uteslöt dem, fråntog dem deras naturliga roll och berövade dem alla deras organisatoriska ramar och kampverktyg.
Rörelsen för en alternativ revolutionär väg strävar efter att skapa nya arenor för vårt folk att engagera sig i genuin kamp med deras strävanden och principer som grund. Detta har gjort det möjligt för vår rörelse att utvecklas snabbt och bygga relationer med många rörelser och krafter för befrielse som letade efter en palestinsk röst i diasporan som är engagerad i kampen för befrielse och återvändo på allvar. Denna roll kommer inte att antas av myndighetens ambassader eller icke-statliga organisationer (NGO:er).
Vi är medvetna om att vägen framåt är lång och svår och att vi måste utveckla oss själva organisatoriskt och bygga upp vår folkliga bas, utvidga omfattningen av vårt arbete och dess effekter samt förbättra vår förmåga att nå ut till palestinska och arabiska samhällen och skapa utrymmen för kamp. Vi försöker utnyttja vårt folks enorma, latenta kapacitet för befrielsens och återvändandets projekt. Kort sagt, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, med sitt växande revolutionära projekt, fortsätter tills Palestina befriats från floden till havet. Vår rörelse strävar efter att vara ett revolutionärt verktyg i händerna på vårt folk för att göra det möjligt för dem att delta i och utöva sin naturliga roll i befrielsekampen.
Vilka är de största utmaningarna ni står inför, särskilt i Tyskland och Europa som helhet? Och hur kan konfrontationen med den sionistiska rörelsen i Europa eskaleras?
Svar: Vi är en integrerad del av det palestinska folket. Det är endast naturligt för oss att bli måltavla för den sionistiska ockupationsentiteten, både i Palestina och runt om i världen, genom olika medel. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network klassades som en terroristorganisation i februari 2021 av den israeliske krigsministern Benny Gantz. I Frankrike meddelade Emmanuel Macron sin avsikt att upplösa Collectif Palestina Vaincra, en av de viktigaste organisationerna som deltog i lanseringen av Masar Badil.
I Spanien står våra kamrater inför rätta för att ha konfronterat den sionistiska rörelsen, specifikt den sionistiska ambassadören i Madrid. Situationen i Nederländerna, Schweiz, Belgien, Kanada, Förenta staterna och andra länder är liknande. Vi stöter ständigt på rop om kriminalisering, förbud mot våra aktiviteter och evenemang, och demoniseringskampanjer i media som riktar sig mot rörelsen, dess organisationer, dess kadrer och dess anhängare.
I Tyskland finns det en avancerad samordning mellan sionistiska organisationer, israeliska ambassaden, tyska medier och olika myndigheter. De har med framgång lyckats förbjuda demonstrationer till minne av Nakba 2022 och 2023 samt demonstrationer för de palestinska fångarnas dag 2023. Nyligen har de trappat upp sina åtgärder, börjat begränsa våra kadrer och dra in deras uppehållstillstånd under förevändning att de är medlemmar i Masar Badil. Det är värt att lägga märke till att Berlin är den palestinska diasporans huvudstad i Europa, särskilt efter flyktingvågen i samband med kriget i Syrien. Detta förklarar vaksamheten bland de tyska statliga och sionistiska institutionerna och deras rädsla för att dessa delar av vårt folk ska delta i kampen.
Samidoun har lyckats föra fram Masar Badils program och organisera sig på en folklig nivå i det arabiska samhället i Tyskland. Samidoun i Tyskland har organiserat möten med tusentals palestinier och anhängare av vår sak, som höjt sina röster för Palestinas befrielse från floden till havet och uttryckt sitt fulla stöd för det palestinska motståndet. Att rikta in sig på oss och vårt arbete är därför ett systematisk angrepp på de folkliga massornas engagemang i saken och en rädsla för dess potential att växa och bilda en verklig masskraft i Tyskland, den sionistiska rörelsens högborg i Europa.
Varför riktar sig detta sionistiska angrepp specifikt mot er?
Svar: Angreppen på rörelsen, dess organisationer och dess kadrer visar att det palestinska folkets fiender känner sig hotade av Masar Badil och dess inverkan på deras intressen. Rörelsen utvecklas och växer snabbt och utgör ett hot mot den sionistiska rörelsen och dess intressen i dessa länder. Dessa krafter förstår att om den palestinska diasporan återfår sin roll kan den påverka kampens förloppet mot fienden och dess anhängare. Detta faktum, som erkänns av den sionistiska entitetens ambassadörer, erkänns också av de palestinska motståndsstyrkorna. Enligt vår mening är detta en framgång för rörelsen.
När det gäller att eskalera konfrontationen med sionisterna försöker den sionistiska rörelsen konsekvent undertrycka alla palestinska aktioner, på alla fronter och i olika former, från liberala uttryck till revolutionär folklig mobilisering. Det finns ingen handling som försvarar det palestinska folkets rättigheter i västvärlden som inte möter någon form av motreaktion eller repression. Men graden av fientlighet eskalerar parallellt med att diskursen höjs och projektet blir mer seriöst. Följaktligen leder vårt engagemang för våra ståndpunkter och det fortsatta byggandet av vårt revolutionära och radikala projekt naturligt till en ökad grad av konfrontation med de sionistiska krafterna. Denna konfrontation kommer sannolikt att trappas upp i takt med att rörelsen utvecklas och utökar sin kapacitet.
För närvarande befinner vi oss fortfarande i det defensiva stadiet. Vi möter angrepp och svarar med att stå fast vid våra ståndpunkter, fortsätta vårt arbete och utnyttja dessa angrepp mot oss för att bygga strategiska allianser med lokala revolutionära och progressiva krafter som i Frankrike, Tyskland, Spanien och Kanada. På lång sikt, när vi väl når den folklig mobiliseringens stadie kommer vi att kunna konfrontera den sionistiska rörelsen både folkligt och politiskt, och marginalisera den från det offentliga rummet. Den sionistiska fienden existerar inte bara i det ockuperade Palestina; dess armar sträcker sig till dessa länder. Att underminera dessa vapen är ett verkligt slag mot fienden i Palestina och mot den sionistiska rörelsen.
Rörelsen för en alternativ revolutionär väg, Masar Badil, har en negativ hållning till de föreslagna valen på Västbanken och Gazaremsan, liksom till de ansträngningar som gjorts av myndigheten och palestinska fraktioner som kännetecknas av att de främjar försoning och nationell enighet. Mot bakgrund av den splittring och förvirring som den nationella rörelsen upplever (som vissa kallar ”splittringen”), vilken är er vision för att uppnå nationell enighet på den palestinska arenan?
Svar: Vi i Masar Badil uttrycker den palestinska och arabiska folkliga ståndpunkten som ser ”säkerhetssamordning” med ockupationen, gripandet av motståndskämpar, skändning av martyrers begravningar och försök att stoppa motståndet på Västbanken liksom deltagande i belägringen av Gaza och övergivandet av palestinska flyktingar som brott och nationellt förräderi som utesluter myndigheten från den nationella sfären.
Nationell enhet kan inte byggas med ockupationens verktyg och agenter och de bör inte heller legitimeras. Vi anser att sann legitimitet förkroppsligas i vårt folks ståndpunkter och deras uppoffringar, som naturligt kommer till uttryck dagligen, och genom att överallt omfamna motståndets linje. Det är viktigt att betona att motståndsgruppernas legitimitet härrör från deras egna handlingar för befrielse och motstånd, inte genom deras förhållande till Palestinska befrielseorganisationen, att delta i falska val under ockupationens kontroll eller att gå in i Palestinska myndighetens strukturer och resterna av Osloavtalet. Dessa val under ockupation förvränger folkviljan och representerar inte det palestinska folket i flyktinglägren, diasporan eller i det ockuperade Palestina 1948. Vi vill betona vikten av Islamiska Jihad-rörelsens principfasta hållning att avvisa deltagande i Oslo-valen, vilket stärker vårt folks förtroende för dess revolutionära linje och skyddar rörelsen från att glida in i en försonlig position.
Vi tror att sann nationell enhet är enhet mellan hela vårt folk, motståndsgrupperna och de folkliga organisationerna kring projektet för befrielse och återvändo. Från början har rörelsen för den alternativa revolutionära vägen uppmanat alla motståndsstyrkor att bygga en bred nationell front som representerar det palestinska folkets hopp och strävan och hämtar sin legitimitet direkt från dem, precis som de tidiga fedayeen (palestinska motståndskämpar) fick sin legitimitet genom sina strider, uppoffringar och försvar av sitt folk. Denna folkliga nationella enhet och enhet på kampens grund kommer att vara en solid enhet som inte lämnar något utrymme för vacklande ståndpunkter eller gråzoner. Sann nationell enhet tillåter inte att ett parti dominerar ett annat partis kämpar i syfte att tjäna ockupationen. Denna vision är den enda vägen ut ur den dystra situation som skapats av det ”officiella palestinska ledarskapet”, och den kommer att återuppliva hoppet i vårt folks hjärtan. Vi anser att denna form av nationell enhet representerar en sann essens som för samman motståndsstyrkorna och de folkliga organisationerna, med deras erfarenheter, kamphistoria, folkliga förankring och institutioner, vilket kan lyfta och återuppliva den försämrade palestinska situationen och skapa mer utrymme för vårt folk i Palestina och diasporan att aktivt delta i kampen för Palestinas befrielsen.
Vissa ser Masar Badils roll som begränsad till vissa områden i diasporan, och era gräsrotsaktiviteter och ert politiska arbete ses fortfarande under paraplyet ”solidaritetsarbete”. Håller du med om denna bedömning?
Svar: Denna bedömning är korrekt till sin första del. Rörelsen har lyckats nå vissa områden i diasporan, särskilt i Nordamerika och Europa, och rörelsen utövar främst en politisk roll i dessa länder. Vårt arbete skiljer sig dock avsevärt från begreppet ”solidaritetsarbete” eftersom vi inte engagerar oss i den palestinska saken utifrån perspektivet att bara vara ”solidariska” med Palestina. Det räcker inte för oss att bara vara ett stöd för vårt folk i det historiska Palestina; vi är snarare en integrerad del av det palestinska folket och dess befrielserörelse. Vi måste spela en genuin och aktiv roll i kampen för att befria oss från flyktingstatusens begränsningar och delta i vårt lands befrielse från den sionistiska fienden.
Detta är kärnan i Masar Badils projekt: att återta diasporans roll i kampens alla former. Detta inkluderar att stärka våra politiska ståndpunkter, sprida revolutionär medvetenhet, bygga förtroende med massorna av vårt folk i diasporan, upprätta institutioner och organisatoriska verktyg som tillåter dem att utöva sina rättigheter och skyldigheter och sin naturliga och ledande roll i kampen, ingjuta sina krafter i befrielsens och återvändandets väg, konfrontera den sionistiska rörelsen och förena sig med vårt folks ärofulla och orubbliga motstånd. Endast genom detta arbete kommer den palestinska kampen att bevittna ett kvalitativt språng i diasporan som för vårt folk närmare tiden för befrielse och återvändo.
Sedan vår lansering oktober 2021 har vi, trots våra mycket begränsade resurser, gjort framsteg när det gäller att höja ribban för vår politiska hållning, stärka de institutioner som är involverade i rörelsen och eskalera konfrontationen med det sionistiska projektet. Detta förtar dock inte det faktum att vi fortfarande befinner oss i födelsestadiet, i mobiliseringsstadiet, i organisationsutvecklingen och i det interna uppbyggnadsarbetet. Detta är en inbjudan till alla bland vårt folk i exil och diaspora att delta i rörelsens uppbyggnad och att återta sin roll i kampen för befrielsen av dem själva och deras hemland, Palestina.
Om bara några veckor är det 30 år sedan Osloavtalet undertecknades och 29 år sedan Palestinska myndigheten inrättades på Västbanken och Gazaremsan. Hur ser ni på rollen som palestinska ungdomar i exil och i diasporan spelar? Kan begränsningarna och konsekvenserna av Osloavtalet övervinnas? På vilket sätt?
Svar: Jag upprepar här vad jag har sagt tidigare. Den palestinska diasporan blev fullständigt marginaliserad på den palestinska politiska scenen efter Osloavtalet, och dess roll fråntogs efter att ha varit central i den palestinska revolutionen. Denna katastrofala situation fick vårt folk i diaspora att känna sig maktlösa och frustrerade inför den pågående aggressionen mot vårt land och vårt folk. Denna känsla intensifierades när de förlorade sina redskap och arenor genom vilka de kunde utöva sin naturliga roll i befrielsekampen. Denna situation har under de senaste tre decennierna lett till spridningen av en individualistisk mentalitet, en anpassning till vissa västländers politik och uppkomsten av vad vissa kallar ”identitetskampen”, särskilt för de palestinier som är födda i dessa länder.
Lösningen på dessa dilemman och utmaningar är samma lösning som föreslogs i vår nationella stadga 1968: Palestinierna utövar sin nationella identitet genom att kämpa för sin rättvisa sak och sitt folks rättigheter.
I denna tid, och efter katastrofen Oslo och erfarenheterna av svek, är det absolut nödvändigt att organisera diasporan utifrån en kamp som återspeglar dess förhoppningar och strävanden, återfå dess offervilja och beredskap att avstå från vissa privilegier för våra större mål, för att möta de uppoffringar som vårt folk i Palestina gör varje dag för vår sak och vår värdighet.
De folkliga institutioner som vårt folk i diasporan byggt upp med blod och uppoffringar under den palestinska revolutionens första decennier har avsiktligt förstörts. Men vårt folk kan återuppbygga dem och återge dem deras centrala roll i den nationella befrielserörelsen, som de har gjort under de senaste decennierna, förnyat sig efter varje bakslag och återvänt starkare och mer motståndskraftiga.
När det gäller vår roll i Masar Badil anser vi att det första steget är att odla revolutionär medvetenhet överallt där vi är närvarande. Detta innebär att befästa politiska ståndpunkter som i synnerhet de västerländska imperialistländerna kan anse vara ”oacceptabla”, och att upprätthålla dem oavsett vilken nivå av repression vi möter. Denna konfrontation med den sionistiska rörelsen stärker vår rörelse och våra ståndpunkter på gatorna och utvidgar vår närvaro i diasporan. Denna situation kan byggas vidare på, och genom kumulativ kamp och arbete kan vi uppnå en massiv folklig mobilisering, kapabel att axla sitt historiska ansvar.
Du har uppmanat dina anhängare att delta i den årliga folkliga marschen framför det franska fängelset i Lannemezan 21 oktober 2023 för frihet pr den libanesisk-arabiske palestinakämpen Georges Abdallah. Vissa anser att sådana folkliga och solidariska aktioner inte har lyckats utöva tillräckliga påtryckningar på den franska regeringen för att få Abdallah frisläppt. Han har suttit fängslad sedan 1984, och det har gått mer än 40 år sedan han fängslades. Har ni någon annan metod eller strategi för att utöva större påtryckningar på Frankrike för att få honom frigiven?
Svar: Dessa folkliga demonstrationer är en del av en omfattande kampanj som har pågått i över 15 år. Kämpen Georges Abdallah har själv aktivt bidragit till att bygga upp kampanjen genom sin ståndaktighet och uthållighet, liksom genom sina dialoger med våra kamrater som konsekvent har besökt honom i fångenskap.
Denna kontinuerliga kampanj tar sig olika uttryck, från möten, stånd och seminarier, till att öka medvetenheten om den palestinska frågan och Georges Abdallahs fall. Den omfattar också produktion och visning av filmen ”Fedayeen” (som har visats omkring 200 gånger i över 25 länder), samordning med den nationella kampanjen för att befria Georges Abdallah i Libanon och med den viktiga roll som Georges familj spelar i kampen.
Dessa krafter och aktiviteter har lyckats skapa ett folkligt momentum som har fått den libanesiske ambassadören i Frankrike och ledare för franska vänsterpartier att besöka honom i fängelset. Det har också lett till en debatt i parlamentet mellan anhängare och motståndare till hans frihet, med ett växande antal vänsteranhängare som kräver hans frihet. Detta är också en av de viktigaste internationella kampanjerna för att öka medvetenheten om frågan om palestinska fångar, särskilt utanför Palestina, och deras kamp. Dussintals organisationer i hela Frankrike kräver nu att han släpps fri och hans fall finns med på dagordningen för olika vänsterorganisationer i Europa, särskilt i Frankrike. Detta folkligs arbete har potentialen att med tiden driva på för hans frigivning när kostnaden för att hålla Georges i fångenskap blir högre för den franska staten än kostnaden för att släppa honom.
Vi i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network erkänner att det mest direkta, säkra och ändamålsenliga sättet att befria fångar är väpnat motstånd, vilket vi gång på gång har sett i de utbytesoperationer som har ägt rum under de senaste decennierna, där palestinskt och libanesiskt motstånd lyckats tvinga sin vilja på fienden med våld. Den främsta rollen för folkliga aktioner är dock att sprida medvetenhet om fångfrågan, betona dess centrala betydelse och skapa en miljö där människor känner samhörighet med våra fångars kamp och deras frigivning. Att försvara våra fångar är att försvara den sak för vilken de har kämpat och fortsätter att kämpa varje dag och varje timme – en kamp som vi är stolta över.
De viktigaste motståndsrörelserna i Libanon, Palestina och arabvärlden representerar islamiska krafter med bred folklig förankring, såsom Hamas och den palestinska Islamiska Jihad-rörelsen, bland andra. Samtidigt finns det en märkbar nedgång, till och med frånvaro, av vänsterorienterade, nationalistiska och liberala krafter. Hur kategoriserar ni er rörelse ideologiskt och politiskt? Hur ser ni på motståndsstyrkor med religiösa referenser?
Svar: Det palestinska folkets band till motstånd är ett organiskt band som vi har upplevt genom historien. När Folkfronten och Fatahrörelsen ledde det väpnade motståndet som stora organisationer, rådde en nationalistisk och vänsterorienterad karaktär i den palestinska nationella rörelsen och detta gav genklang i vårt folks känslor överallt. Innan dess, under Jamal Abdel-Nassers era i Egypten, fick kampen en arabnationell karaktär och slagord om ”enhet, socialism och frihet” dominerade. I dag leder islamiska rörelser som Islamiska Jihad och Hamas motståndet på Västbanken och i Gaza mot den sionistiska fienden. Det är naturligt för dem att vara i den arabiska och islamiska nationens förgrund och hjärta. Masar Badil är sedan starten medveten om den centrala roll som dessa ståndaktiga och kämpande rörelser spelar och respekterar djupt de uppoffringar som de har gjort och gör för att skydda vårt folks rättigheter och sak och för att skapa ett obrytbart folkligt stöd för motståndet på de svåraste platserna för palestinska organisationer i världen – det historiska Palestina – under den sionistiska ockupationen och inför Palestinska myndigheten som ett säkerhetsverktyg i fiendens händer. Vår rörelse värdesätter också det islamiska motståndets ledande roll när det gäller att bemöta den sionistiska fiendens attacker mot vårt folk och våra heliga platser, försvara vårt folks värdighet och rättigheter var det än befinner sig och fortsätta den nationella befrielsekamp som aldrig har upphört, från den brittiska ockupationen av vårt land fram till i dag.
I vår rörelse ser vi vår roll som ett komplement till motståndet i Palestina. Vår roll är att ge folkligt stöd till motståndet, föra dess röst vidare i diasporan och ge massorna av vårt folk i exil och diaspora möjlighet att bygga upp sina kampverktyg, så att de kan delta i befrielserörelsen och besegra den sionistiska fienden även utanför Palestina. Förhållandet mellan de olika delarna av vårt folk i hemlandet och diasporan är ett komplementärt förhållande inför vår primära motsättning mot ockupationen och den sionistiska rörelsen.
Ideologiskt sett har Masar Badil sedan starten antagit en uppsättning allmänna principer för kampen som beskrivs i den palestinska nationella stadgan från 1968, vilken återspeglar det palestinska folkets strävanden i alla dess riktningar. Samtidigt kommer de flesta av vår rörelses kadrer med vänstererfarenheter, och våra organisationer är progressiva och präglade av den palestinska och arabiska revolutionära vänsterns analys och arv. Som ett resultat av detta har rörelsen naturligt antagit en revolutionär vänsterkaraktär i sin analys, sitt språk och sin övergripande strategi. Denna inriktning har gjort det möjligt för oss att nå de flesta krafterna i solidaritet med Palestina i väst, som till övervägande del är vänsterstyrkor. Samtidigt har vår tillit till den nationella stadgan och våra inkluderande principer för kampen gett utrymme för vårt palestinska folk med olika intellektuella traditioner och tendenser att delta i detta projekt. Vår rörelses kader är mångskiftande och omfattar palestinier från olika flyktingläger, Västbanken, Gaza, Jerusalem och de ockuperade territorierna från 1948, liksom från olika fraktioner, klasser och intellektuella bakgrunder. Våra arabiska och internationella kamrater, som har framgångsrika erfarenheter av att organisera för Palestina i väst, spelar en central roll i rörelsens strukturer och uppbyggnad och bidrar också till denna dynamik.
Denna pluralism, tillsammans med en kreativ dialog mellan olika erfarenheter och generationer som förenats på grundval av tydliga principer för revolutionär kamp, har blivit en solid grund för utveckling och den viktigaste källan till styrka för Masar Badil.
Den 24 augusti närvarade Samidoun vid den presskonferens som inledde kampanjen Free Amin Abu Rashed i Nederländerna. Amin Abu Rashed är en palestinsk samhällsledare och aktivist som sedan den 22 juni sitter fängslad av de nederländska myndigheterna för sitt humanitära arbete till stöd för det palestinska folkets kamp för frigörelse och återvändande. I den här artikeln presenterar vi Amin och ger en översikt över hans fall.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network står i full solidaritet med Amin Abu Rashed och kräver att han omedelbart friges från nederländskt fängelse och att alla anklagelser läggs ned. Vi uppmanar alla palestinska och progressiva organisationer att stödja Amin och ansluta sig till kampanjen för hans frigivning. Kontakta kampanjen Free Amin Abu Rashed via https://www.facebook.com/Palestijnsegemeenschap.nl eller talespersonen via WhatsApp +31638496427.
Vem är Amin?
Amin Abu Rashed är en framstående och respekterad palestinsk samhällsledare och organisatör, född i Beirut 1967. Han var aktiv för den palestinska saken och förlorade sin högerarm under det libanesiska inbördeskriget. År 1992 flyttade han till Nederländerna och fick asyl. Amin har bott i Nederländerna sedan dess. Han är gift med Umm Ibrahim, med vilken han har två döttrar.
Under de senaste trettio åren har Amin blivit en av de mest aktiva personerna i den palestinska rörelsen i Nederländerna, genom olika samhällsorganisationer och stiftelser, såsom Palestijnse Gemeenschap in Nederland (”Palestinska gemenskapen i Nederländerna”) och het Palestijnse Huis (”Det palestinska huset”). Dessa organisationer organiserar och stärker palestinier i Nederländerna, organiserar politiska aktioner och demonstrationer för befrielsen av Palestina och stöder sitt folk i flyktingläger i Palestina och regionen genom humanitärt bistånd. Han har också en lång historia av arbete för att stödja internationell solidaritet med Palestina, särskilt genom Freedom Flotilla-projektet med segelbåtar till Gaza för att bryta belägringen.
Han är också ordförande för Palestinians in Europe Conference, som senast lockade tusentals personer till sin konferens i Malmö i maj 2023. Konferensen attackerades hårt av sionistiska krafter, som försökte tvinga politiker, inklusive de med en uttalad ståndpunkt till stöd för Palestina, att bojkotta konferensen eller att förhindra att konferensen ägde rum. Detta skedde vid sidan av den palestinska myndighetens angrepp på konferensen och arbetet med att organisera palestinier i Europa. Som en skarp reprimand till alla dessa propagandaförsök var konferensen en stor framgång när det gällde att mobilisera det palestinska samfundet kring ett budskap om ett tydligt engagemang för rätten att återvända på vägen mot Palestinas befrielse.
Som Samidoun har vi och kommer alltid att värna om vår relation till Amin Abu Rashed och de organisationer han är styrelseledamot i. Dessa organisationer spelar en viktig roll i den palestinska rörelsen, både i Nederländerna, i Palestina och i flera andra länder. Det är just detta arbete, samhällsorganisering, politiska aktioner och humanitärt bistånd, som den nederländska staten försöker underminera genom att arrestera Amin.
Den allmänna åklagaren har stämplat Amin som en ”sponsor av terrorism”, samtidigt som han organiserar sig för att hans folk och deras hemland skall återvända och befrias. Därför är detta inte bara ett angrepp på Amin, utan ett angrepp på den palestinska rörelsen i Nederländerna och internationellt. Det är dessutom ett angrepp på alla progressiva och revolutionära rörelser, särskilt de som tillhör diasporasamhällen, som hotas i sin rätt att stödja rörelser som går emot den nederländska statens intressen.
Vi bör notera att den allmänna åklagaren använde ”tidningsartiklar om en Hamas-insamlare i Europa” som skäl för att inleda sin utredning. Som ett resultat av detta tar sionistiska medier på sig ansvaret för sin roll i gripandet av honom. Sionistiska medier i Nederländerna, Israel och internationellt har i årtionden bedrivit en rasistisk och ableistisk förtalskampanj mot Amin. De har i över 20 år försökt kriminalisera honom och hans arbete för rättvisa, frihet och humanitärt stöd till Palestina. Det är särskilt oroande att den allmänna åklagaren åberopar ”medierapporter” som skäl för att gripa, anhålla och fängsla Amin Abu Rashed, särskilt som dessa förtalskampanjer rutinmässigt används av sionistiska organisationer för att angripa alla organisationer och aktivister som stöder Palestina och som de uppfattar som en betydande utmaning.
I Nederländerna har politiker från högerpartier och kristna fundamentalistpartier under årens lopp fört in denna sionistiska propaganda i parlamenten. Dessa attacker mot Amin eskalerade dramatiskt i maj tidigare i år, kring den europeiska palestinakonferens som hölls i Malmö, Sverige, för vilken han är ordförande, och som drog tusentals deltagare trots mot smutskastningskampanjen mot den.
Amin Abu Rashed sitter för närvarande häktad i fängelset i Sittard, tre timmars bilresa från sitt familjehem i närheten av Rotterdam. Det är viktigt att notera hans medicinska situation. Han är en äldre man med högt blodtryck och begränsad rörlighet eftersom han bara har sin vänstra arm. För två veckor sedan hade Amin ett allvarligt sår på foten, som fick nödvändig läkarvård först dagen före presskonferensen.
Hans advokater har begärt både att Amin skall flyttas närmare sitt familjehem och att han helt och hållet skall befrias från häktning. Det är oklart med vilken förevändning den nederländska staten har kunnat hålla honom häktad, vilket hindrar hans förmåga att aktivt delta i sitt eget försvar eller tala om sitt fall. Han bör kunna förbereda sitt rättsliga försvar i frihet, med fri tillgång till all information, sina advokater, sin familj, sina kollegor och vänner.
Som Samidoun Palestinian Political Prisoner Solidarity Network kräver vi att Amin Abu Rashed omedelbart friges och att alla anklagelser mot honom läggs ned. Amin är en respekterad samhällsledare och organisatör, som aktivt stöder sitt folk på sociala, politiska och humanitära sätt. Vi uppmanar alla palestinska organisationer och solidaritetsorganisationer att stå enade i försvaret av Amin och rätten att organisera sig för palestinsk frigörelse.
Amin Abu Rasheds första offentliga domstolsförhandling kommer att äga rum den 4 oktober 2023 i rättssalen i Rotterdam. Vi uppmanar alla palestinier och anhängare att delta i denna förhandling och visa sitt stöd för Amin och hans familj.
Thomas Hofland från Samidoun Nederländerna håller tal vid Nakbademonstrationen, vilket sionister har trakasserat honom för.
Tisdagen 15 augusti bekräftade en nederländsk domstol att slagordet ”From the river to the sea, Palestine will be free” (”Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt”) faller under yttrandefriheten och inte är straffbart enligt lag. Domstolens utslag innebär en seger för den palestinska rörelsen i allmänhet och i Nederländerna i synnerhet. Uttryck för palestinsk befrielse kan inte kriminaliseras eller bli föremål för förföljelse genom att hur som helst stämplas som antisemitiska.
Åtalet lämnades in juni 2021 av en sionistisk aktivist mot Thomas Hofland, medlem i Samidoun Nederländerna. Sionisten hävdade att Thomas uttalande – ”Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt!” – under ett tal han höll vid den årliga Nakba-demonstrationen en månad tidigare skulle ha varit antisemitiskt. Denna falska anklagelse används regelbundet av sionistiska organisationer, media och politiker mot Palestinaaktivister internationellt, i syfte att likställa antisionism med antisemitism och att tysta diskussioner och förespråkande av propalestinskt engagemang.
Både åklagaren och riksåklagaren hade inom ett år förklarat anklagelserna ogrundade och avböjt att åtala Hofland. ”Faktumet är inte straffbart” var deras slutsats. Fallet avslutades dock inte med detta avslag – i stället drog det ut på tiden i två och ett halvt år, eftersom den målsägande överklagade gång på gång. Det senaste domstolsbeslutet, som sätter stopp för de återkommande grundlösa klagomålen och överklagandena, bekräftar att det är rätt och lagligt att kräva Palestinas befrielse från floden till havet.
Se hela talet från 22 maj 2021:
Willem Jebbink, Hoflands advokat, sade följande om domen:
”Domstolen har varit mycket kortfattad. Men uttalandet är glasklart: uttrycket ’Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt’ är inte antisemitiskt. Det är inte heller hatiskt, uppviglande eller hotfullt. Genom detta erkände domstolen yttrandefriheten. Detta är avgörande i Palestina-Israel-debatten. Kanske mer än någonsin. Människor som uttalar sig mot Israels fortsatta brott mot de mänskliga rättigheterna stämplas ofta som antisemitiska på oseriösa grunder. Ett genomskinligt resonemang som bara tjänar till att avleda uppmärksamheten från debattens innehållet, från vad som händer i de ockuperade områdena.
Det är av största vikt att vi i vårt samhälle kan rikta skarp kritik mot Israels politik utan att riskera kriminalisering. Att palestinier skall kunna leva i sitt hemland som fria och jämlika medborgare. I den geografiska och historiska enheten mellan – just det – Medelhavet och Jordanfloden, fria från förtryck av Israel eller någon arabisk regim eller vem som helst.”
Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network är vi glada över att anklagelserna mot vår medlem har förklarats ogrundade. Det är en seger för alla palestinier och Palestinavänner, särskilt de som kämpar i Nederländerna. Och det är resultatet av årtionden av kampanjer för och normalisering av det palestinska folkets omistliga rättigheter, att befria sitt hemland och återvända till Palestina.
Demonstration i Nederländerna 11 february 2023 i solidaritet med Jenin: “Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt”
Samtidigt måste vi fortsätta försvara Palestinaaktivister internationellt. Aktivister från Palestine Action sitter fängslade i Storbritannien. I Frankrike pågår fortfarande en rättsprocess om att förbjuda Collectif Palestine Vaincra, en medlemsorganisation i Samidoun. I Tyskland kräver sionistiska politiker och medier ett förbud mot Samidoun, och palestinska aktivister förföljs på arbetsplatser, av migrationsdomstolar och ute i samhället. I Spanien åtalas aktivister för att ha protesterat mot den israeliska ambassadören, trots att det var de som hotades med pistol av en israelisk säkerhetsagent. Och till och med i Nederländerna har två aktivister gripits för sitt ekonomiska stöd till palestinier i flyktingläger. Kampen mot repressionen är en kamp mot den sionistiska rörelsen och mot alliansen mellan sionismen och imperialismen, en kamp som hänger samman med kampen för frihet åt palestinska politiska fångar. Genom att stå enade i kampen mot repressionen är det fortfarande möjligt att försvara våra rättigheter och samtidigt föra rörelsen för palestinsk befrielse framåt.
Frihet för alla palestinska fångar!
Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt!
ALLT FLER ORGANISATIONER OCH ENSKILDA uttrycker sitt missnöje och sin oro över Tidöavtalet. Nu samlar vi oss för en gemensam kampanj där vi kräver att det rasistiska, ojämlika och klimathotande avtalet rivs!
Tillsammans informerar vi om vad Tidöavtalet egentligen innebär för Sveriges alla invånare – kom med oss och protestera!
I Göteborg samlas vi kl. 14:00 på Gustav Adolfs Torg för samtal, tal och musik.
Social distansering är viktigt för att minska smittspridning och göra eventet tillgängligt för fler. Bär gärna mask.
Vid klockan 14:40 går vi sakta ner mot Götaplatsen. Målet är att detta skall bli den långsammaste demonstrationen någonsin. På vägen pausar vi ofta för att vila, för kortare tal och för allsång. PDF med sångtext finns att hämta i vår offentliga Facebook-grupp.
På Götaplatsen väntar ytterligare tal och musik.
(vi har polistillstånd för denna demonstration)
Bakom kampanjen ”Riv Tidöavtalet!” som tog sin början i Skåne, står bland andra: -Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa -Attention i Skåne -Ensamkommandes förbund -Föreningen Hjärta -Medmänniskor på Riksbron -Jordens Vänner Malmö-Lund -Läkare mot rasism -Extinction Rebellion Sverige -Ingen människa är illegal -nätverket NU ÄR DET NOG! -Samidoun Göteborg -Accountability Sweden -Reclaim Pride
VARFÖR PROTESTERAR VI? 
#rivtidöavtalet
Föregående