Fler än 160 organisationer, fackföreningar och politiska partier runt om i världen står med Samidoun Palestinian Prisoners Solidarity Network, som del av ”Revolutionary Solidarity Coalition”, i protest mot den extrema antipalestinska repressionen i Tyskland.

Klicka här för att ansluta din organisation till kampanjen.

Som ett led i denna internationella kampanj har vi bildat ett team av advokater som kommer att ta upp den rättsliga kampen mot demonstrationsförbuden och mot rättsprocesserna som staten riktar mot de som kämpar för ett befriat Palestina. Stöd oss och donera till:

Namn: Rote Hilfe e.V.
IBAN: DE55 4306 0967 4007 2383 17

BIC: GENODEM1GLS
Kommentar: Palaestina gegen Repression

Revolutionary Solidarity Coalition består av revolutionära och internationalistiska grupper och organisationer i Berlin som är engagerade mot imperialismen i Tyskland och i hela världen. Koalitionen bildades som ett kollektivt svar på tyska statens extrema repressionstaktiker, särskilt i Berlin maj 2022.

Repressionen förra året började med en rikstäckande smutskastningskampanj mot palestinsk organisering i april, förbudet mot demonstrationer på Al Qudsdagen 29 april, förbudet mot sovjetiska flaggor och kommunistiska symboler i samband med åminnelsen av Sovjetunionens befrielse av Berlin från nazisterna 8 maj, tyska polisens extrema repression och våld mot en kurdisk demonstration i Berlin 14 maj och förbudet mot alla demonstrationer i den tyska huvudstaden till minne av den palestinska Nakban (katastrofen) 74 år sedan. Nakbademonstrationerna uppmärksammar att över 700 000 palestinier fördrevs från sina hem genom många brutala massakrer och andra grymheter begångna av sionistiska miliser över hela historiska Palestina.

Denna koalition är ett naturligt svar på den extrema repressionen mot antiimperialistisk kamp i Tyskland och följer av en genuin förståelse av den tyska staten som del av det imperialistiska lägret. Därför har antiimperialistiska rörelser historiskt utstått och utstår fortfarande intensiv statlig repression vilket repressionen mot organisering för rättvisa i Palestina är en del av. Revolutionary Solidarity Coalition svarade på dessa repressiva attacker 2022 genom att trots förbudet mot demonstrationer på Nakbadagen gå ut på gatorna under parollen ”Klasskamp mot repression” och valde bestämt att stå emot den statliga repressionen. Aktionen åtföljdes senare av en genomarbetad analys av repressionsvågen i maj, flera seminarier, diskussionsrundor och solidaritetsmöten och av att samordningen mellan medlemsorganisationerna utvecklades under det gångna året.

I år driver den tyska staten återigen denna repressionstaktik genom en landsomfattande smutskastningskampanj mot palestinsk organisering generellt och Samidoun i synnerhet, i uppenbar samordning med sionistiska institutioner och israeliska ambassaden. Smutskastningskampanjen innebar en veckolång kampanj från alla tyska mainstream- och företagsmedier i angrepp mot palestinsk organisering i Tyskland med tyska politikers entusiastiska deltagande. Kampanj gav återigen den tyska staten politisk täckning för ett totalförbud av alla demonstrationer till minne av de palestinska fångarnas dag som planerades i Berlin 15, 16 och 17 april.

Denna attack resulterade också i att demonstrationen för palestinska fångarnas dag 15 april i Köln upplöstes med våld för att den ”stöttade motståndet”. Denna barbariska repression mot den antiimperialistiska kampen i Tyskland tar sig också uttryck i lag 129 som används av tyska staten för att åtala revolutionärer och antifascister i Tyskland, särskilt våra turkiska och kurdiska kamrater. Det är viktigt att lägga märke till att repressionen i Tyskland sker i samband med ökad repression mot palestinsk organisering i hela Europa: Från upplösningen av Collectif Palestine Vaincra i Toulouse, Frankrike och åtalet mot aktivister från Palestine Action i Storbritannien, till smutskastningskampanjen i EU:s korridorer mars 2023 mot aktivister och palestinska och internationalistiska organisationer i hela Europa.

Allt detta utgör ett oacceptabelt angrepp på yttrande- och mötesfriheten i Tyskland som särskilt riktar sig mot palestinsk organisering och antiimperialistiska rörelser. 

Vi i Revolutionary Solidarity Coalition lanserar en internationell kampanjen mot den antipalestinska repressionen i Tyskland. Kampanjen omfattar internationella och lokala aktioner, folkliga mobiliseringar och rättsliga insatser i konfrontation med den tyska statliga repressionen för att försvara våra folks rätt att protestera, organisera och kämpa för våra hemländers befrielse från USA:s och Europas imperialism.

Vi vill också förtydliga tre saker:

  1. Detta är ett angrepp mot alla progressiva och revolutionära krafter. Det är tydligt att den tyska statens imperialistiska intressen och dess allians med USA-imperialismen alltid kommer att sättas före de förtryckta och exploaterade gemenskaperna i Tyskland. Att kämpa för social jämlikhet, miljörättvisa, det kurdiska folkets obestridliga rättigheter, mot fascismen i Turkiet och USA-imperialismen och för Palestinas befrielse är i de förtrycktas och exploaterades intresse, medan stöd för europeiska och US-amerikanska imperialistiska projekt över hela världen, försvar av storföretagens vinster, kollaborering med fascistisk politik i Turkiet och på annat håll, deltagande i Nato-offensiver och krig och att gå hand i hand med den sionistiska enheten inrikes och på världsscenen inte är i någon annans intresse än det tyska kapitalet och borgarklassen och det globala imperialistiska lägret.
  2. Vi uppmanar alla progressiva och revolutionära krafter i Tyskland att delta i organiseringen av denna kampanj tillsammans med oss. En organiserad, principfast och samordnad vänster är det enda som avskräcker dessa repressiva attacker. Den officiella tyska vänsterns kapitulation och feghet när det gäller Palestina berövar den all trovärdighet som en meningsfull motkraft och ger den tyska staten fria händer att släppa loss alla sina repressiva verktyg mot ett av Tysklands mest förtryckta skikt.
  3. Att likställa ”Israel” med judendomen och påstå att den sionistiska enhetens grymheter är representativ för alla människor av judisk tro och att befläcka alla judar med de palestinska och arabiska folkens blod från denna fascistiska regims massakrer är i sig självt antisemitiskt. Denna föreställning som sprids av västmakterna och den sionistiska enheten och som insisterar på den etnonationalistiska ”identiteten” ”Israel” är en förolämpning mot alla våra progressiva judiska kamrater som kämpar med oss för Palestinas befrielse. Missta er inte, om den tyska staten verkligen är intresserad av att bekämpa antisemitism skulle den börja med de nazisterna bland dess militär, polis och politiska kretsar. I stället instrumentaliserar staten kampen mot antisemitism som ett repressivt verktyg mot alla som står på den palestinska kampens sida och för att lägga skulden för Tysklands nazistiska brott på palestinier och araber. Det är den palestinska befrielserörelsen, en antirasistisk och antikolonial rörelse, som förkastar likställandet av sionism och judiskhet. Och därför är det inte den tyska staten utan den palestinska befrielserörelsen som är den som faktiskt kämpar mot antisemitism, fascism och alla former av rasism.

Vi progressiva krafter kommer inte att låta oss skrämmas av deras repression. Motstånd kan aldrig förbjudas och vi kommer att finnas på gatorna och stå enade mot deras attacker.

Klicka här för att ansluta din organisation till kampanjen.

Nedan följer det uttalande som undertecknats av över 160 organisationer världen över mot den antipalestinska repressionen som äger rum i Tyskland:

Mot angreppen på palestinsk organisering i Tyskland

Vi, de undertecknade organisationerna, förklarar vårt motstånd mot och vår upprördhet över Berlinpolisens förbud mot att fira de palestinska fångarnas dag under helgen 15-17 april. Detta förbud är en attack inte bara mot den palestinska och arabiska gemenskapen i Berlin och mot palestinavänner, det är ett hot mot allas vår yttrandefrihet. Dessutom är det ett försök att tysta solidariteten med de 4 800 palestinska fångar som kämpar för sin frihet bakom koloniala galler.

Detta polisförbud är en uttryck för antipalestinsk rasism och repression. Snarare än att bekämpa antisemitism medför motiveringen till förbudet det faktiskt antisemitiska likställandet av sionism och judendom och påståendet att den israeliska ockupationsregimen företräder judarna. Dessutom är det uppenbart att regeringen inte bryr sig om den allmänna säkerheten för den palestinska och arabiska befolkningen i Berlin – den största av dessa befolkningsgrupper i Europa – och att den inte tvekar att instrumentalisera rasism och smutskastningskampanjer för att kollektivt bestraffa gemenskaperna.

Vi ser detta förbud som ett angrepp först och främst på de palestinska fångarna och på den palestinska gemenskapen i Berlin samt som ett försök att tysta det ökande stödet för Palestina i Tyskland och runt om i världen. Många människor är alltmer medvetna om och förfärade över den israeliska ockupationsregimens brott i Palestina och höjer sina röster mot den, och det är detta som förbudet vill stoppa.

Vidare ser vi detta som en upprepning av förbudet i maj 2022 mot minnesceremonier av al-Nakba, och vi varnar för ytterligare ett sådant förbud år 2023, då Nakba åminns för 75e året. Dessa förbud är ett uttryck för statsunderstödd antipalestinsk rasism och en fullständig identifiering med den israeliska koloniseringen av det ockuperade Palestina. Detta är särskilt viktigt eftersom den stora majoriteten av den palestinska befolkningen i Berlin är flyktingar som förvägrats sin rätt att återvända hem de senaste 75 åren.

Vi förkastar dessa förbud mot demonstrationer för de palestinska fångarnas dag och förklarar att våra röster inte kommer att tystas. Vi måste ropa, högre än någonsin, för frisläppandet av alla palestinska fångar som sitter inlåsta i den israeliska regimens fängelser, och för Palestinas befrielse, från floden till havet. Och vi förklarar tydligt och bestämt att denna form av statligt förtryck inte kommer att lyckas tysta vårt stöd för det palestinska folket, dess motstånd och dess fångrörelse som kämpar för att få slut på kolonialism och rasism.

Palestina kommer att befrias, från floden till havet! Befria alla palestinska fångar! Ner med statlig repression, länge leve den internationella solidariteten!

Anslut till kampanjen: https://forms.gle/8RqifeX46EwinzD96

Undertecknare

  1. 100 Idee per la Pace, Italy
  2. ACTA, France
  3. AFPS 63 (Association France Palestine Solidarité 63), France
  4. AFPS Grenoble, France
  5. Al Yudur Palestinian Youth, Spain
  6. Al-Awda PRRC, United States
  7. Anti Capitalistas, Catalunya
  8. Anti Imperialist front, International
  9. Anticapitalistas (Spanish state)
  10. Asociación Americana de Juristas, International
  11. Association for Investment in Popular Action Committees, United States
  12. Association France Palestine Solidarité Nîmes, France
  13. Barcelona En Comú, Catalonia
  14. BDS Vancouver/Coast Salish Territories, Canada 
  15. Belgian Academics and Artists for Palestine (BAA4P), Belgium
  16. Black Alliance for Peace Solidarity Network, United States/International
  17. Bruxelles Panthères, Belgium
  18. Campagne Civile Internationale pour la Protection du Peuple Palestinien (CCIPPP34), France
  19. Canada Palestine Association 
  20. Canada-Philippines Solidarity for Human Rights
  21. Canadian BDS Coalition
  22. CAPJPO – EuroPalestine, France
  23. CASI (Committee of Anti-Imperialists in Solidarity with Iran), United States/International
  24. Center for the Study and Preservation of Palestine, United States
  25. Centre for Counter Hegemonic Studies, Australia
  26. CGT Metal Madrid, Spanish state
  27. CGT Salamanca, Spanish state
  28. Charente Palestine Solidarité, France
  29. Chrysalis Theatre, Canada
  30. CJPME Saskatoon, Canada
  31. Collectif Georges Ibrahim Abdallah 38, France
  32. Collectif Palestine Vaincra, France
  33. Contrahegemonía-Argentina
  34. CSTEC STEs (IAC) Catalunya
  35. Dar al Janub, Austria
  36. Democratic Lawyers Association of Bangladesh 
  37. Diputado Unidos Podemos, Enrique Santiago Romer, Spanish state
  38. Dones X Dones, Spanish state
  39. Early Childhood Development Intercultural Partnerships Program, Canada
  40. EATIP, Argentina 
  41. Éirígí – For A New Republic, Ireland
  42. Fédération Syndicale Étudiante, France
  43. Free Palestine Maastricht, Netherlands
  44. Free Palestine Movement, United States/International
  45. Freedom Road Socialist Organization, United States
  46. Frente Antiimperialista Internacionalista, International
  47. Friends of the Filipino People in Struggle, International
  48. Front de Libération Décolonial, France
  49. GABRIELA BC, Canada
  50. Gaza Solidarity Group, Canada
  51. Greater Toronto 4 BDS, Canada
  52. Green Mountain Solidarity With Palestine, United States
  53. Groupe Non-Violent LOUIS LECOIN, Luxembourg
  54. Grupo Libélulas, Spanish state
  55. Human Rights for All ( HR4A) Saskatchewan, Canada
  56. ICAHD-USA
  57. IJAN International Jewish Anti-Zionist Network, International
  58. Indiana Center for Middle East Peace, United States
  59. Institut für Palästinakunde e.V., Germany
  60. International Action Center, United States
  61. International Center for Palestine Studies, Netherlands
  62. International prisoner’s network Belgium 
  63. International Women’s Alliance (IWA), International
  64. Intersindical Alternativa de Catalunya
  65. Izquierda Unida, Spain
  66. Izquierda Unida, coordinador en grupo parlamentario Mauricio Valiente Ots
  67. Jericho Boston, United States
  68. Jewish Network for Palestine, Britain
  69. Jewish Socialist Bund, Quebec/Canada
  70. Jews for Palestinian Right of Return, United States
  71. Jüdisch-Palästinensische Dialoggruppe München, Germany
  72. Just Peace Advocates, Canada
  73. Juventud Chileno-Árabe por Palestina de Valdivia, Chile
  74. JVP Central Ohio, United States
  75. Kairos Sabeel Foundation Netherlands
  76. Kenyans For Tax Justice, Kenya
  77. Kommunistische Organisation, Germany
  78. League of Filipino Students PUP, Philippines
  79. Libérons Georges Abdallah 38, France
  80. Liga Internacional Socialista (LIS-ISL), International
  81. Lluita internacionalista, Catalunya
  82. Manu Pineda – Member of the European Parliament (The Left – GUE/NGL)
  83. Masar Badil, Palestinian Alternative Revolutionary Path Movement, Palestine/International
  84. MD2Palestine, United States
  85. Middle East Crisis Response, United States
  86. Migrante BC, Canada
  87. Migrante NL, Netherlands
  88. Migrantifa Mainz, Germany
  89. Migrantifa NRW , Germany
  90. Montagsdemonstration Stuttgart, Germany
  91. Mouvement Citoyen Palestine, Belgium
  92. MRAP33, France
  93. MST en el Frente de Izquierda Unidad, Argentina
  94. Münchner Friedensbündnis, Germany
  95. National Lawyers Guild International Committee, United States
  96. National Lawyers Guild Palestine Subcommittee, United States
  97. National Students for Justice in Palestine, United States
  98. National Union of Peoples’ Lawyers – Philippines
  99. New Buffalo Center, United States
  100. New York City Jericho Amnesty Movement, United States
  101. Niagara Movement for Justice (NMJPI), Canada
  102. NorCal ISM, United States
  103. North New Jersey DSA BDS and Palestine Solidarity Working Group, United States
  104. Nouveau Parti Anticapitaliste, France
  105. Nouveau Parti Anticapitaliste 31, France
  106. Oakville Palestinian Rights Association, Canada
  107. Ongd AFRICANDO, Senegal
  108. Orléans Loiret Palestine, France
  109. Palästina Spricht , Germany
  110. Palästinakomitee Stuttgart e.V., Germany
  111. Palestina Komitee Rotterdam , Netherlands
  112. Palestina Libre de Murcia, Spanish state
  113. Palestinian and Jewish Unity (PAJU), Canada – Quebec
  114. Partido comunista de España
  115. Party of Communists USA
  116. Peace & Planet News, United States
  117. Pinay Sa Holland- Gabriela , Netherlands
  118. Plate-forme Charleroi-Palestine, Belgium
  119. Radical Solidarity, Netherlands
  120. Resistance News Network, International
  121. Responsable de relaciones internacionales de Izquierda Unida, Jon Rodriguez Forrest (Spain)
  122. Resumen Latinoamericano prensa, International
  123. Rete Romana di Solidarietà con il Popolo Palestinese, Italy
  124. REVOLUTION, Germany
  125. Révolution Permanente, France
  126. Revolutionaire Eenheid, Netherlands
  127. Revolutionäre Internationalistische Organisation / Klasse gegen Klasse, Germany
  128. Revolutionärer Jugendbund, Germany
  129. Revolutionary Communist Group – Fight Racism! Fight Imperialism!, Britain
  130. Roter Ring, Germany
  131. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network, International
  132. Scottish Jews Against Zionism, Scotland
  133. Secours Rouge Genève, Switzerland
  134. Secours Rouge Montréal, Quebec
  135. Secours Rouge Toulouse, France
  136. SELondonFriendsOfPalestine, Britain
  137. Sindicato Solidaridad Obrera, Spanish state
  138. Solidarität International (SI) e.V., Germany
  139. Solidaritätsnetzwerk Berlin, Germany
  140. Stop the War Machine, United States
  141. Students for Justice in Palestine Amsterdam, Netherlands
  142. Sulong UBC, Canada
  143. SUPER-UW, United States
  144. The Key (Palestine)
  145. The Moroccan Front to support Palestine and against normalization, Morocco
  146. UK-Palestine Mental Health Network, Britain
  147. Unidas Podemos-Galicia en Común, Spanish state
  148. Union Juive Française pour la Paix (UJFP), France
  149. Unité Communiste, France
  150. United National Antiwar Coalition (UNAC), United States
  151. US Boats to Gaza
  152. US Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel (USACBI(
  153. Venceremos, Partido de Trabajadorxs, Argentina
  154. Veterans for Peace, United States
  155. Veterans For Peace Chapter 72, United States
  156. VIB, VIVA Intifada Berlin, Germany
  157. Vita Books, Britain
  158. V-SB, Belgium/Flanders
  159. Women Against Military Madness, United States
  160. Women for Filipino Women and Children, Netherlands
  161. Workers Voice Socialist Movement, United States
  162. Workers World Party, United States

Vi återger här ett mobiliseringsupprop från Rojavakommittéerna:

STOCKHOLM: Söndag 4 juni 13.00 demonstrerar Allians mot NATO på Norra Bantorget för yttrandefrihet, till stöd för demokratiska krafter i Turkiet och mot ett svenskt NATO-medlemskap. 

I januari demonstrerade vi mot den svenska NATO-ansökan och bidrog till att frysa medlemsprocessen tillfälligt. Nu är det dags igen! Den 4 juni samlas vi ytterligare en gång för att protestera. Mot NATO, mot krigshets och mot de lagar som Sverige infört för att blidka diktatorn Erdoğan! NEJ TILL NATO – INGA ERDOGANLAGAR I SVERIGE!

#STOCKHOLM #NEJTILLNATO

Uttalande från Anti-Imperialist Front:

De palestinska fångarnas dag 15 och 16 april har förbjudits av polisen i Berlin, ”demokratins” hjärta. Genom att förbjuda denna dag vill den tyska polisen hindra människor från att höja sina röster i solidaritet med motståndet i Palestina och från att kräva frihet för de 4 800 palestinska fångarna bakom sionismens galler.

Dessa antidemokratiska attacker från Tyskland mot dem som kämpar för rättvisa är inte de första och kommer inte att bli de sista. Tyskland är samma stat som förbjuder Grup Yorum-konserter och fängslar revolutionärer från Turkiet för att de organiserar picknickar och protester. Den tyska staten samarbetar med Turkiet och Israel för att uppfylla sina imperialistiska intressen och behaga USA-imperialismen. Den vill tysta dem som gör motstånd.

Som AIF står vi i solidaritet med det palestinska folket mot kriminalisering och repression. Frihet åt alla palestinska fångar!

Uttalande från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:

13 april 2023 förbjöd polisen i Berlin två demonstrationer för att uppmärksamma de palestinska fångarnas dag 15 och 16 april, inklusive demonstrationen 16 april som organiserades av Samidoun Deutschland. Denna avskyvärda attack från den tyska staten mot palestiniers rättigheter, friheter, yttrandefrihet och existens är i linje med Tysklands stöd för och beundran av den etnostatsmodell som den sionistiska ockupationen presenterar. Det är också viktigt att notera att denna attack följer på 2022 års förbud mot demonstrationer på Nakbadagen som möttes av ett omfattande fördömande i Tyskland och runt om i världen. Nu angriper den tyska staten – genom polisen i Berlin – de över 4 800 palestinier som hålls fängslade av den sionistiska ockupationen och som kämpar för rättvisa och befrielse genom att de palestinsk fångarnas dag för att förtrycka och tysta dem.

Vi firar de palestinska fångarnas dag årligen 17 april för att stå med de palestinier som utgör kärnan för vår sak och centrum för vårt motstånd, de palestinska fångarna som är inlåsta bakom koloniala ockupationens galler. På denna dag höjer vi våra röster mot tortyr, fängslande av barn och fängelsestraff som ett kolonialt mot Palestinas befrielse och självbestämmande. Detta är en internationell dag som markeras i alla världens städer, då vi lyfter frqm fram namnen på och berättelserna om de fångar som fortsätter att leda och kämpa bakom fängelsegaller, från Khader Adnan – som hungerstrejkar för 68:e dagen – till Walid Daqqah, som ligger på intensivvården med en sällsynt cancersort efter åratal av medicinsk försummelse. Vi hyllar Israa Jaabis, Ahmad Sa’adat, Marwan Barghouthi, Nael Barghouthi, Abdullah Barghouthi, Ahmad Manasra och alla de 4 800 palestinska fångarna bakom galler, liksom Georges Abdallah, som suttit fängslad i Frankrike i 38 år, och de palestinska aktivister som sitter fängslade i Förenta staterna. Berlinpolisens agerande är ett angrepp på de palestinska fångarnas rörelse och det måste driva oss alla att verka ännu mer kraftfullt för deras omedelbara frigivning.

Tyskland är uppenbarligen inte en neutral part eller observatör i den pågående koloniseringen och ockupationen av Palestina. Det tillhandahåller vapen och obegränsat politiskt stöd för ockupationen av vårt folk i Palestina, samtidigt som det kränker palestinska mänskliga rättigheter, inte bara i Palestina utan även här i Tyskland och särskilt i den palestinska diasporans huvudstad Berlin, hemvist för den största palestinska gemenskapen i Europa. 

Detta väcker en viktig fråga: Varför? Varför kväser den tyska regeringen hundratusentals av sina egna medborgares och invånares röster till stöd för palestinska befrielsekampen, vilket vi så tydligt såg i de demonstrationer som ägde rum i Tyskland under ”Saif Al Quds”-upproret, för att skydda den utländska koloniala ockupationens intressen? Varför följer den tyska staten blint USA in i ett dödligt krig i Ukraina och skapar en ekonomisk katastrof som krossar den egna befolkningen? Och varför tiger Tyskland om att USA bombade sin egen strategiska gasledning, vilket kostar det tyska folket hundratals miljarder euro i ekonomiska skador och driver staten mot en konfrontation med en kärnvapenmakt? Varför stationerar en främmande makt, USA, 29 000 av sina soldater och upprätthåller 40 militärinstallationer på tysk mark? Och varför finns det en CIA-bas i Frankfurt som får verka fritt enligt avslöjanden från Wikileaks? Och varför var den tyska staten tyst om att dess tidigare statschef, förbundskansler Angela Merkel, hackades av den US-amerikanska underrättelsetjänsten? Alla dessa obesvarade frågor avslöjar Tysklands brist på suveränitet och i vilken utsträckning den tyska staten rutinmässigt agerar mot invånarnas intressen för att tjäna sina imperialistiska intressen i linje med USA-imperialismen. 

Alla ser klart att demonstrationsförbudet är en form av kollektiv bestraffning och tystande som riktar sig mot hundratusentals palestinier och araber i Tyskland och deras allierade. Det är en fabricerad kris som syftar till att skapa en förevändning för fortsatta förbud mot demonstrationer för Palestina och för det palestinska samfundets och palestinavänners yttrandefrihet. Dokumentet som utfärdats av polisen i Berlin låter som om det skrivits av israelisk säkerhets- eller underrättelsetjänst eftersom det innehåller politiska analyser som uteslutande återspeglar en sionistisk inställning till Palestina och helt bortser från palestinska rättigheter och allt vad mänsklighet är. 

Vi varnar för ytterligare ett försök att förbjuda åminnelsen av Nakbadagen i Berlin, som vi såg 2022. Vi ser också denna kollektiva förföljelse av den palestinska gemenskapen som ett försök att kriminalisera palestinsk existens och identitet samt att pressa vår rörelse till inre konflikt och en uppdelning i ”goda” och ”dåliga” palestinier. Vi förklarar i dag: Vi och vår kollektiva rörelse kommer inte låta denna taktik lyckas. Det palestinska folkets röst – inklusive den överväldigande majoriteten av den palestinska gemenskapen i Berlin, som är palestinska flyktingar som förvägrats sin rätt att återvända till sitt ockuperade och koloniserade hemland i över 75 år – kommer att höras, tillsammans med vårt folks och vårt motstånds röst, för att befria våra fångar och vårt land, från floden till havet.

Vi uppmanar alla anhängare av rättvisa i Palestina, i Tyskland och internationellt, att hålla den tyska regeringen ansvarig för de pågående kränkningarna av palestinska mänskliga rättigheter som äger rum här på Berlins gator och särskilt för förbudet mot att fira den palestinska fångarnas dag. Dessa attacker är en del av samma förtryckarsystem och allians mellan imperialism, sionism och reaktion som riktar sig mot vårt folk i och utanför det ockuperade Palestina. Vi kommer inte att vara tysta!

Det 12-sidiga dokumentet från Berlinpolisen som påstås rättfärdiga förbudet följer på en rad politiska attacker, inklusive ingripanden från den israeliska ambassadören, som kräver att den palestinska gruppen tystas. I likhet med tidigare dokument av detta slag är det fullt av antipalestinsk rasism och obefogade och starkt politiserade kommentarer som helt och hållet utgår från ett sionistiskt narrativ till en extrem och till och med stötande nivå.

Detta kommer efter att polisen inte lyckats identifiera några incidenter vid demonstrationen  lördagen 8 april och efter en fabricerad medial och politisk skandal som utlöstes av en märklig video som offentliggjorts av en sionistisk organisation med en ensam, oidentifierbar röst som ropar en antijudisk slogan. Det är ett uppenbart resultat av politiska påtryckningar och inte en återspegling av någon verklig oro för ”allmänhetens säkerhet” eller ”kamp mot antisemitism”. Det är också tydligt att den palestinska och arabiska befolkningens säkerhet och trygghet inte har något som helst värde för Berlins och Tysklands federala regeringar och att den kan åsidosättas eller äventyras när som helst när det är politiskt lämpligt. 

  • I polisdokumentet används ett våldsamt sionistiskt narrativ för att beskriva attackerna mot Al-Aqsa-moskén, attacker som till och med mångs prosionistiska regeringar i väst fördömde. I dokumentet framställs israeliska ockupationsstyrkor som drar sina vapen mot gudstjänstbesökare och misshandlar palestinier inne i moskén som försvarare av de muslimer som ber där, samtidigt som man helt bortser från de palestinska muslimernas erfarenheter:

    ”Enligt rapporter kastade grupper av unga palestinier smällare och stenar mot poliser sent på kvällen och försökte barrikadera sig i Al-Aqsa-moskén. Dessa grupper av unga palestinier ska dessutom ha hindrat troende från att lämna moskén så att polisen var tvungen att bereda vägen för de troende att lämna moskén och i samband med detta förvisades palestinierna från komplexet. Enligt palestinska källor skadades ytterligare sex personer.”
  • Man ägnar sig återigen åt antipalestinsk rasism och stereotyper samtidigt som man förklarar att palestinier och araber tydligen borde vara känslolösa inför de våldsamma angreppen och fördrivandet av dem själva och deras folk: man varnar för ”emotionalisering bland lokala delar av befolkningen med palestinsk bakgrund”.
  • Den ägnar sig åt antimuslimsk och antipalestinsk och antiarabisk rasism och kriminalisering: ”Samlingen hade en tydligt militant karaktär för utomstående, med aggressiva rop av ”Allahu Akbar”.”
  • Man beskriver palestiniernas, arabernas och muslimernas deltagande som en motivering för att förbjuda aktionen: ”Församlingens deltagare kommer därför till stor del att bestå av människor från den arabiska diasporan, särskilt de med palestinsk bakgrund. Dessutom kommer andra muslimska grupper, företrädesvis från den libanesiska, turkiska och syriska diasporan, att delta i demonstrationen. Dessutom kommer ett stort antal ungdomar och unga vuxna att delta i demonstrationen.”
  • Dessutom förklarar polisen att palestiniernas hänvisning till sin huvudstad Jerusalem och dess ockupation är ett skäl att förbjuda demonstrationen:

    ”Det måste beaktas att demonstrationen håller på att utvecklas till ett ersättningsarrangemang för den inställda årliga ”al-Quds-demonstrationen”. Detta stöds också av flygblad som publicerats på Internet och som i ord och bild hänvisar till Jerusalem (arabiska: al-Quds)”.
  • Ännu en gång använder den tyska regeringen den påstådda ”icke juridiskt bindande” IHRA-definitionen för att trampa på palestiniers, arabers och palestinavänners lagliga rättigheter och sätter likhetstecken mellan judar och sionism i de grövsta av termer (och främjar därför i själva verket antisemitism och antijudisk animositet):

    ”Att i ord och bild propagera för staten Israels icke-existens och förstörelse är att betrakta som det mest kortfattade uttrycket för antisemitism enligt alla vanliga definitioner av antisemitism … Detta gäller både den definition av antisemitism som Tyskland antog 2017 från ”International Alliance for Holocaust Remembrance” (IHRA) och den vetenskapliga antisemitismdefinitionen i rapporten från den andra ”Independent Expert Group Anti-Semitism” från 2017.”
  • Vidare bekräftar uttalandet återigen den tyska regeringens upprepade uttalande om att den sionistiska kolonialismen i Palestina är existensberättigande för staten Tyskland, ett så kallat ”statsskäl”, och motiverar förbudet med att: ”Dess mötesdeltagare rekryteras från en krets av människor som är kritiska till staten Israel, det israeliska folket och människor av judisk tro.” Vilka ”personer av judisk tro” avses här? Sionistiska bosättare, ockupationssoldater och krigsförbrytare? Än en gång osynliggörs antisionistiska judar medan judiskhet kopplas till ett kolonialt och imperialistiskt bosättarprojekt. Bedrägeriet kunde inte vara tydligare.

Det är Europa, och i synnerhet Tyskland, dess härskande klass och dess förtryckssystem, som är ansvariga för antisemitism, antijudiskt hat, nazism och fascism. Detta är bara det senaste försöket att avfärda ansvaret för dessa brott och hotet från extremhögern i Tyskland och att i stället förfölja palestinier, araber och muslimer – samma grupper som själva är ett primärt mål för fascister i Tyskland och i hela Europa. Vi accepterar inte att ansvaret för nazisternas brott flyttas över på palestinier och araber som kämpar för vår befrielse från kolonialismen. Vår befrielsekamp är antikolonialistisk och antirasistisk och vår kamp kommer inte att tystas ner av smutskastningskampanjer eller statligt förtryck. 

Vi minns de palestinska fångarnas och det palestinska folkets kamp, och de palestinska fångarnas internationella dag lever vidare som en odödlig dag. Vi uppmanar alla som stödjer oss att inte bara tala ut mot förbudet utan att delta i och organisera evenemang för palestinska fångdagen i era gemenskaper och i er stad, särskilt evenemangen i Köln och Hamburg den 15 april.

Vi kommer inte att se på när vårt folk utsätts för kriminalisering och förtryck. Det är nu mer angeläget än någonsin: Vi måste fortsätta att organisera och trappa upp alla våra ansträngningar för att befria alla palestinska fångar, för att stå på det palestinska folkets sida och dess modiga motstånd, för Palestinas befrielse, från floden till havet.

Uttalande från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:

Lördagen 8 april marscherade nästan 1 000 personer genom Berlins gator i solidaritet med Palestina. Demonstrationen var kraftfull och välorganiserad, ett uttryck för upprördhet och internation solidaritet mot de krigsbrott och brott mot mänskligheten som den israeliska ockupationsregimen begår mot det palestinska folket.

Även om polisen satte in ett överdrivet antal konstaplar och arabiska tolkar med särskilt syfte att övervaka folkmassorna rapporterades inga incidenter under demonstrationen. I stället cirkulerade bilder från demonstrationen världen över, ett tecken på att palestinier, araber och internationalister i Tyskland inte har glömt bort de pågående orättvisorna i Palestina.

Som alltid när det är en stor demonstration för Palestina, särskilt när palestinska och arabiska gemenskaper i Berlin höjer sin röst för rättvisa och mot rasism och förtryck, följer snart attackerna och försöken att kriminalisera demonstrationen. Vi har sett denna retorik gång på gång och varje gång används en ny förevändning för att fortsätta förtrycket av palestinska röster i Berlin – liksom förtrycket av alla röster för rättvisa.

Den här gången är förevändningen en sensationell video som har fått stor spridning i tyska medier. Videon i fråga innehåller avsiktliga översättningsfel och är en öppen demonisering av palestinier som helhet och av Samidoun-nätverket i synnerhet. Den förtalar öppet politiska fångar som hungerstrejkar mot uppenbart politiska anklagelser i egenskap av civila personer i ockupationsmaktens militärdomstolar, äldre politiska fångar som mördas genom medicinsk försummelse i israeliska fängelser såväl som minderåriga fångar. Videon försöker lyfta fram en enda röst som ska ha ropat ett antisemitiskt slagord under demonstrationen. Personen som ska ha ropat detta syns inte i videon. Ingen annan anslöt sig till hen, ropet kom inte från demonstrationens ledning eller på megafon. Och denna person bara råkade vara tillräckligt nära dessa ”journalister” i en massdemonstration med tusentals människor för att de skulle kunna fånga upp dennes rop och använda det för att inleda en storskalig smutskastningskampanj mot organisering för Palestina i Tyskland.

Identiteten på denna person är helt oklar, liksom skälet till att hen ropade eller om hen ens deltog i demonstrationen. En sak är klar: hen hade inget att göra med mobiliseringens organisering, inriktning, ledarskap eller politiska ram, och detta uttalande återspeglar inte vår tydliga antirasistiska, antikoloniala vision för ett befriat Palestina. Varje enskild palestinsk demonstration i Tyskland är rutinmässigt och felaktigt förföljd och förtalad som antijudisk, när de i själva verket är antirasistiska och för befrielse. Detta är också ett försök att kriminalisera Samidoun, våra anslutna organisationer och våra initiativ i andra länder tusentals kilometer bort, vilket visar de verkliga avsikterna med denna kampanj.

Denna smutskastningstaktik syftar till att ifrågasätta vårt tydliga ställningstagande mot antisemitism och därmed vårt självklara ställningstagande mot det uttalande som påstås ha gjorts av en enda person i närheten av demonstrationen. Principfast organisering för Palestina är per definition antisionistisk, riktad mot detta rasistiska och koloniala system som förtrycker och försöker förgöra det palestinska folket. Vi är förenade i denna kamp med våra antisionistiska judiska kamrater, eftersom vår kamp inte äger rum mot bakgrund av en religiös konflikt, utan är en befrielserörelse mot kolonialism, ockupation och förtryck.

Två mycket viktiga punkter om instrumentaliseringen av sådana incidenter som är omöjliga att ta hänsyn till i en massdemonstration:

  • Vi ser sådana uttalanden som ett verktyg i händerna på reaktionära och repressiva krafter, inklusive pro-apartheidorganisationer som försöker kriminalisera stödet för Palestina.
  • Sionismen och dess ständiga försök att kalla denna fascistiska ideologi för ”judisk” har länge spelat en vidrig roll i förvirringen av sionismen, en rasistisk politisk ideologi, som judendom. Samma sak gäller de västmakter som fortsätter att kalla den israeliska ockupationen för en ”judisk stat” och som försöker tillskriva alla judar för sionistiska brott. Det är den palestinska befrielserörelsen som förkastar att judar likställs med sionister, och det är den sionistiska rörelsen som försöker institutionalisera detta likställande.

Vi vet också att dessa samordnade attacker inte återspeglar en önskan att ta itu med rasism, inklusive antisemitism, i varken Berlin eller Tyskland. De tjänar snarare tre huvudsakliga syften:

  • Att skapa en förevändning för att förbjuda organisationer som arbetar för rättvisa och befrielse för Palestina, som Samidoun-nätverket, eller för att förbjuda demonstrationer, som de kommande demonstrationerna för att uppmärksamma 75-årsdagen av al-Nakba, den katastrofala ockupationen av Palestina, på samma sätt som maj 2022.
  • Att provocera fram antipalestinsk rasism och repression på Berlins gator samt att skrämma och avskräcka våra gemenskaper från att delta i aktioner och demonstrationer.
  • Att avleda uppmärksamheten från demonstrationens verkliga fråga, nämligen de pågående krigsförbrytelserna och brotten mot mänskligheten i Palestina. Dessa brott rättfärdigas av den tyska regeringen och dess politiska partier och inkluderar den extrema bosättarrörelsen som marscherade genom Västbanken i det ockuperade Palestina nyligen, den israeliska ministern Bezalel Smotrichs uppmaningar till att ockupera hela Jordanien och hela Palestina och angreppen på palestinier som ber vid Al-Aqsa-moskén under ramadan.

Vi kommer inte att låta oss tystas eller kuvas och vi kommer inte att se på när våra gemenskaper blir måltavlor och kriminaliseras. Vi uppmanar alla att ansluta sig till oss söndagen 16 april för demonstrationen för alla palestinska fångars frihet. Med vår kollektiva klarhet och röst bekräftar vi än en gång: Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt!

Sedan 18 mars 2023, internationella dagen för politiska fångar, är Eda Deniz Haydaroglu (22 år), medlem i den revolutionära ungdomsorganisationen ”Turkiska revolutionära ungdomsfederationen”, i en obegränsad hungestrejk för rättvisa!

Det ordnas flertalet aktiviteter i anslutning till hungerstrejken. Klicka här för att se programmet och ladda ner flygbladet för kampanjen mot paragraf 129.

Som en del av kommittén ”Ner med paragraf 129” stöder Samidoun Eda i hennes hungerstrejk och hennes krav. 1 april 2023 deltog Samidoun i den dagliga organiserade vakan framför det federala justitieministeriet i Berlin och intervjuade Eda.

Vi uppmanar alla fria människor och organiserade krafter att stödja våra kamrater i deras kamp för rättvisa. Bjud in dem till era aktioner och seminarier och uppmärksamma deras modiga kamp: ozgulihsanserkan129@gmx.de

Hej Eda! Kan du berätta varför ni är samlade här i dag?

Vi står framför det federala justitieministeriet i dag och kräver rättvisa! Vi hungerstrejkar och har tydliga krav som myndigheterna måste följa upp. Våra kamrater greps orättvist på grundval av paragraf 129b och vi vill göra folk medvetna om denna orättvisa och skapa uppmärksamhet. Det är därför vi har samlats här i dag.

Vem hungerstrejkar i dag? Och vilka är era krav?

Jag och min kamrat Befin Özder har hungerstrejkat (i 15 dagar) sedan 18 mars 2023, de politiska fångarnas dag. Jag hungerstrejkar på obestämd tid och Berfin hungerstrejkar i 30 dagar. I Österrike, Grekland, Belgien och Nederländerna hungerstrejkar flera kamrater i 10, 7 eller 3 dagar. Dessutom hungerstrejkar två bandmedlemmar från Grup YORUM i 10 dagar. 18 mars 2023, de politiska fångarnas dag, gick hundratals människor från hela Europa också ut i en endags hungerstrejk.

Vi kräver alla samma sak: Rättvisa!

Mer konkret lyder våra krav så här:

  • Alla fyra fängslade kamrater, Özgül Emre, Ihsan Cibelik, Serkan Küpeli och Hasan Unutan, fängslades på grundval av paragraf 129 a och b i den tyska brottsbalken. Anklagelsen gäller medlemskap i en så kallad ”utländsk terroristorganisation”. Under flera år har oppositionella aktivister i Tyskland som aktivt kämpar mot det fascistiska styret i Turkiet förföljts och kriminaliserats genom diplomatiska krav. Turkiet skickar regelbundet listor över oppositionsaktivister som ska förföljas här. De fyra antifascister som nu sitter i fängelse fanns också med på dessa listor. För denna repression använder förbundsrepubliken Tyskland den mycket farliga paragraf 129b. Den är en kvarleva från nazitiden och en direkt efterföljare till den nationalsocialistiska landsförräderilagen. De allierade förbjöd lagen, men den återinfördes i lagen i samband med 1:a straffrättsändringslagen för att ”förhindra att nazisternas styrka ökar”. Det är dock uppenbart att dessa paragrafer främst används till att förfölja och fängsla oppositionella från Turkiet. Vi kräver att den nazistiska paragrafen 129 a och b i tyska brottsbalken diskuteras, ifrågasätts och tas bort från lagen. Straffrätten har alla nödvändiga medel för att åtala terroristbrott, det finns inget behov av en ”åsiktslag” som är en kvarleva från nazitiden!
  • De fyra fängslade antifascisterna har alla giltiga adresser i Tyskland. De greps också alla i sina respektive hem. Serkan Küpeli är gift, studerar i Hamburg och greps 15 dagar efter att han hade fått sitt första barn. Hasan Unutan är också gift, äger ett reklamföretag i Mannheim och är far till tre barn. Alla dessa personer är en del av det offentliga livet, deras politiska verksamhet tillkännages flera dagar i förväg på Internet, de har regelbundna läkarbesök och officiella möten som de deltar i osv. Den flyktfara som åklagaren hävdar är därför vag och inget skäl för att hålla dessa personer fängslade i nästan ett år under ospecificerade förhållanden. Förundersökningshäktning ska vara en utväg och får endast användas om inga mildare medel är lämpliga. Vi kräver att förundersökningshäktningen upphävs av de nämnda skälen och att rättegången fortsätter med åtalade på fri fot.
  • Generalåklagare [motsvarande svensk riksåklagare] Peter Frank använde sin ställning för att underteckna arresteringsorderna mot de fängslade antifascisterna. Kort därefter flög han på inbjudan till Turkiet och träffade bland annat justitieministern och premiärminister Recep Tayyip Erdogan och hyllades där. Vi kräver en förklaring av vad Peter Frank hade för ärenden i Turkiet, varför han samtalade med Erdogan med flera och vad han hyllades för i Turkiet. Vi skulle vilja veta om Peter Frank har hyllats för repression mot turkiska oppositionella i Tyskland.
  • Förföljelsen av antifascister av turkiskt ursprung i Tyskland bygger på rapporter från författningsskyddsbyrån [Tysklands inrikes underrättelsetjänst]. Denna skandalomsusade myndighet, som var djupt insyltad i NSU-fallen och som upprepade gånger dragit till sig uppmärksamhet för skandaler rörande nationalsocialistiska sympatier, saknar legitimitet i förföljelsen av antifascister. Rapporterna från författningsskyddsbyrån tjänar som preliminär kriminalisering, behandlas som fakta av myndigheter och rättfärdigar alla sorters repression. Detta förfarande är ett angrepp på rättsstaten eftersom det i en rättsstat inte är underrättelsetjänster utan domstolar som avgör vem som har begått ett brott. Vi kräver att oskuldspresumtionen ställs i centrum och att rapporter från författningsskyddsbyrån inte ska användas som fakta.
  • Sedan en tid tillbaka åberopas digitala filer gång på gång som bevismaterial i politiska processer i Tyskland. Detta leder ibland till skandalösa rättsliga beslut. Digitala filer är till sin grundläggande karaktär utsatta för alla former av redigering och manipulering. Med dagens teknik är det nästan omöjligt att fastställa om digitala filer är seriösa och trovärdiga eller utesluta att de inte har ändrats i efterhand. I Tyskland räcker det dock för en övergripande bevisning. Detta innebär att domaren beslutar om bevisningen ska godkännas eller inte. Detta är också ett angrepp på våra rättigheter, eftersom det då inte längre råder någon rättssäkerhet. Vi berövas möjligheten att juridiskt försvara oss i tveksamma fall mot redigerade eller nyskapade digitala filer, eftersom allting är upp till en domare att avgöra. Vi kräver därför att digitala filer inte får åberopas som bevis i politiska processer eftersom politiska intressen också alltid innebär en risk för missbruk och det saknas sätt att effektivt undanröja denna risk.

Paragraf 129b lyfts fram som ett instrument för att skydda mot terrorism, men hur tillämpas den egentligen?

I ett nötskal fungerar denna paragraf som ett instrument för att krossa den antifascistiska och revolutionära kampen. Paragrafen angriper alla våra demokratiska rättigheter och friheter. Det är inget annat än ett juridiskt övergrepp.

Vilka är de fyra fängslade kamraterna? Vilka är anklagelserna mot dem och vilka bevis använde staten för att gripa dem?

Özgül Emre är född i Tyskland men växte upp i Turkiet omgiven av revolutionärer. Hon blev tidigt vittne till klasskillnaderna i Turkiet och upplevde repressionen mot revolutionärer, såsom tortyr och mord på öppen gata. Hennes farbror är en av alla som har mördats av den turkiska polisen. Vid 14 års ålder bestämde hon sig för att ansluta sig till den antifascistiska revolutionära kampen. Hon har också upplevt tortyr och har gripits flera gånger. Hon arbetade som antifascistisk journalist för tidningen Kurtuluş. Efter en tid blev hon dock tvungen att åka till Europa eftersom hon förföljdes i Turkiet och hamnade på terrorlistor. Men även i Europa och i Tyskland, där hon fick politisk asyl, fortsatte hon att bedriva politiskt arbete mot fascismen. Hon har organiserat konserter, protestaktioner och demonstrationer mot AKP:s fascism och rasism i Tyskland och världen över. Hon har också varit engagerad i arbetet mot narkotika i Tyskland och har fortsatt att arbeta i Tyskland som journalist för Welt Heimat Zeitung från Baden-Württemberg.

Ihsan Cibelik är en av de äldsta bandmedlemmarna i det revolutionära antifascistiska musikbandet Grup Yorum som grundades 1985 och är känt för sin antifascistiska revolutionära musik. Grup Yorum är utsatta för repression i Turkiet såväl som över hela världen, även i Tyskland. Ihsan var tvungen att emigrera till Europa på grund av repression och att det sattes ett pris på hans huvud i Turkiet. Han har fortsatt att bedriva antifascistiskt arbete i Europa och i Tyskland som bandmedlem i Grup Yorum.

Serkan Küpeli är född och uppvuxen i Tyskland. Han träffade revolutionärer och antifascister i kulturföreningar i Tyskland. I unga år anslöt han sig till den antifascistiska kampen genom att organisera möten, demonstrationer och även konserter med Grup Yorum och mobiliserade för och deltog i dessa evenemang. Strax innan han greps blev han pappa. Hans barn var bara 14 dagar gammalt när han arresterades.

Hasan Unutan föddes i Turkiet och växte upp under fattiga förhållanden. Han kom sedan till Europa av olika skäl och gifte sig här i Tyskland och fick barn. I sin omgivning är han känd som vän av revolutionärer, Grup Yorum-sympatisör och antifascist. Han har organiserat flera demonstrationer mot AKP-fascismen, mot rasism, mot repressionen mot Grup Yorum och minnesceremonier för Hanau- och NSU-morden i Tyskland. Han har dessutom deltagit på många Grup Yorum-konserter och även mobiliserat för dem.

I åtalet mot de fyra kamraterna står det inte mycket mer än vad jag har nämnt. ”Beviset” som staten använder i de fyra fallen är deltagande och organisering av auktoriserade officiellt genomförda möten, demonstrationer, konserter och evenemang som bröllops-, förlovnings- eller begravningsceremonier. Specifikt handlar det om konserter av Grup Yorum och särskilt konserten 2014 i König Pilsener Arena i Oberhausen, som besöktes av 15 000 personer. Konserten anordnades under rubriken ”ett hjärta och en röst mot rasism”.

Vad gäller närvaron vid en förlovning bland ”bevisen” handlar det om förlovningen av två Grup Yorum-medlemmar i december 2021, där Özgül Emre överlämnade förlovningsringarna till paret, som staten använder för att antyda att hon är en kader i en terroristorganisation. Och begravningsceremonin är begravningsceremonin för Birsen Kars, som dog i februari 2022. Alla fyra deltog och Özgül Emre bar Birsens kista.

Det som är slående med Hasan Unutan är att i åtalet mot honom nämns också att han deltog i den demonstration som vi organiserade i Berlin 27 november 2022. Det var en demonstration mot paragraf 129. Och Hasan Unutan sägs ha deltagit i denna demonstration och satt upp högtalarsystemet. Det nämndes också som bevis att han använde Özgül Emres foto som sin profilbild på Facebook. Så detta är alltså våra kamraters stora ”brott” och ”förbrytelser”!

Du nämnde Peter Frank och att han hedrades av Erdogan. Vem är han och vilken roll spelar den turkiska imperialismens intressen i gripandet av de fyra kamraterna?

Peter Frank är Tysklands federala generalåklagare som också beordrade gripandet av våra fyra kamrater vid samma tidpunkt. Han reste till Turkiet strax efter gripandet och träffade sin motpart och Erdoğan. Han hedrades där av Turkiet och fick en ny ”prislista”. Vi vet mycket väl att det handlar om politiska intressen och vi misstänker kraftigt att det handlar om rättegångar mot revolutionärer. Det är den federala åklagaren som beslutar om huruvida förundersökningshäktningen ska fortsätta. Beslutet är godtyckligt och grundar sig enbart på politiska skäl.

Hur ser de kommande månaderna ut? Vilka rättegångar kommer att äga rum och vilka evenemang planerar ni?

Vi har nu börjat med en vaka framför federala justitieministeriet. Vi är där varje dag i veckan från 11 till 18. På lördagar och söndagar organiserar vi demonstrationer i Berlin-Kreuzberg. Vi vill anordna en presskonferens 17 april framför federala justitieministeriet där vi förklarar varför och vad vi hungerstrejkar för. Rättegången mot våra kamrater Özgül Emre, Ihsan Cibelik och Serkan Küpeli kommer förmodligen att äga rum 18 april i Düsseldorf.

Som del av Palestinska Samordningsgruppen Göteborg återpublicerar Samidoun Göteborg en demonstrationsinbjudan (i inbjudan hänvisas till mobilisering bland Palestinas fångar, läs mer om den här):

Demonstrera med oss!
Rutt: Stora teatern – Järntorget
Datum: Lördag 18 mars
Tid: Klockan 15

Januari månad slutade med att israeliska ockupationsstyrkor massakrerade 9 palestinier i flyktinglägret i Jenin och skadade ett 20-tal. Under februaris sista vecka utförde israeliska ockupationsstyrkor ännu en massaker i staden Nablus som tog 10 palestiniers liv, lämnade uppemot 100 palestinier skadade och åtminstone ett hem raserat. Månaden februari slutar med en regelrätt pogrom natten till 27 februari, utförd av hundratals sionistiska bosättare under israeliska ockupationsstyrkors uppsikt och beskydd och ledande israeliska makthavares uppmuntran, i Huwara och andra orter på Västbanken. Efter en hel natts ödeläggelse, inklusive bränder på flera byggnader med såväl palestinska vuxna barn inuti, slutar med åtminstone en palestinier mördad, flera hundratals skadade och dussintals hem, andra byggnader och fordon nedbrända till marken.

Det enda som kan stoppa dessa massakrer är Palestinas befrielse, och Palestinas folk och dess motstånd kräver vår solidaritet! Vår solidaritet med Palestina är internationell, antirasistisk, radikal och gränslös. I vår solidaritet står vi med alla palestinska fångar, vars frihet är ett grundläggande krav och vars egen politiska rörelse just nu mobiliserar inför en hungerstrejk för frihet utan slut med start 22 mars. I vår solidaritet står vi upp för allas rätt till bojkott av Israel som ett enkelt och folkligt medel för alla att stå upp för Palestinas befrielse. Vi står upp för allas rätt att fly, stanna och återvända och därmed alla palestinska flyktingars oförhandlingsbara rätt att återvända till Palestina. Vår solidaritet är helt enkelt med kampen mot ockupation, apartheid och bosättarkolonialism för ett fritt, enat, demokratiskt Palestina från Jordanfloden till Medelhavet.

Demonstrera med oss!
Rutt: Stora teatern – Järntorget
Datum: Lördag 18 mars
Tid: Klockan 15

Palestinska fångar i israeliska ockupationsfängelser är inne på sin nionde dag av uppror i ett kollektivt krav på rättvisa och befrielse. De har presenterat ett eskalerande kampprogram som leder fram till 22 mars, ramadans första dag, då fångarna har förklarat att de kommer att inleda en kollektiv hungerstrejk.

Fångrörelsen har rest sig som ett svar på ockupationsregimens upprepade attacker som syftar till att rulla tillbaka allt som fångarna har vunnit genom årtionden av kamp, från att laga sin egen mat i bagerier till att få mer än fyra minuter att duscha. Dessutom kombineras dessa dagliga attacker i fängelset med eskalerande politiska angrepp, bland annat genom att det sionistiska Knesset har antagit en lag som syftar till att frånta palestinier från det ockuperade Palestina 48 medborgarskap och tvinga dem till statslöshet om de får ekonomiskt stöd från palestinska aktörer. Även denna nya lagstiftning som drivits fram av sionistiska högerextrema krafter var en hämndaktion efter att det palestinska folket och världen bevittnat den glada hemkomsten av Karim och Maher Younes efter 40 år bakom sionistiska galler, när Karim hissade den palestinska flaggan högt i Ara i det ockuperade Palestina 48.

Fångrörelsen uppmanar till handling

I ett uttalande förklarade den palestinska fångrörelsens högsta nationella nödkommitté: ”Mot bakgrund av dessa utmaningar har vi beslutat att inleda en rad åtgärder som börjar med olydnad och slutar med en öppen hungerstrejk på ramadans första dag, med frihet som enda krav. Alla måste bära detta vårt budskap och vår röst eftersom vi inte längre kan tolerera de fortsatta övergreppen mot oss dag och natt, angreppet på vår värdighet och de kvinnliga fångarnas värdighet… Denna strejk har namnet ’Frihet eller martyrskap’, kommer att föras av varje kapabel fånge från alla fraktioner, och vi kommer att engagera oss i denna strejk med enhetliga krav och enhetligt ledarskap – vilket vi också vill se på utsidan – och denna enhet är den främsta garanten för att vår kamp ska lyckas.”

Ytterligare ett uttalande följde lördagen den 18 februari från fångarna som avtjänar livstidsstraff: ”Medan vi genomför denna kamp för värdighet, riktar vi en öppen vädjan till vårt folk, hela vårt folk, från motståndets och revolutionens vapen till ledarskikten, till alla fraktioner, partier, krafter och rörelser, att svara på vår röst och bryta våra kedjor genom att stå bakom oss och stödja oss. Även om vi är beredda att ta steg i kampen… så är den viktigaste lösningen på vår fråga befrielse med samma medel med vilka motståndet och revolutionen har befriat hundratals som gått före oss på den smärtsamma väg som vi fortsätter att vandra, bärandes vår rättfärdiga sak i våra kedjor i många år, som för de flesta av oss har nått två, tre eller till och med fyra decennier. Dessa år har varit en marsch under vilken vi har ökat vår tro på sakens rättvisa och vi hoppas att vi snart kommer att nå fram till förverkligandet av vår frihet och befrielse i händerna på vårt folk som vi aldrig har övergivit, en revolution som vi aldrig har övergivit och ett motstånd som lever inom oss.”

Fångrörelsens högsta nationella nödkommitté uppmanade till en dag av ilska kommande fredag, 24 februari, till stöd för fångarna och kampen för palestinierna i Jerusalem som kämpar tillbaka mot pågående attacker, konfiskering av deras egendom och rivning av deras hem. ”Vår kamp har börjat och kommer inte att sluta annat än med vår frihet… Fångvaktarna ville bekämpa oss för våra mest grundläggande rättigheter, och vi kommer att svara honom med att kräva vår fullständiga frihet”, sade de. Samidoun Tyskland har meddelat att de kommer att protestera i Berlin, Tyskland, kl. 18.00 fredagen 24 februari och samlas vid Sonnenallee 36 för att mobilisera med fångarna på denna aktionsdag.

Förtryck och motstånd

I fredags, 17 februari, höll fångarna sittstrejk efter fredagsbönen på alla fängelsegårdar och meddelade att beredskapen och mobiliseringen intensifierades. Fångarna har börjat bära sina bruna fängelseuniformer, vägrar att lämna sina rum för räkningar och säkerhetskontroller, slår på fönstren och gallren i rummen och vägrar att gå ut på exercisgårdarna. Sjuka fångar har börjat bojkotta fängelseklinikerna, som dessutom är ökända för medicinsk försummelse och olämplig behandling.

Palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset har också vidtagit proteståtgärder. Sex kvinnliga fångar i bruna fängelseuniformer satte sig på fängelsegården och hissade en handgjord banderoll med följande text: ”Inget bröd eller vatten, vi vill ha frihet”. De sex palestinska kvinnor och flickor, som utsattes för bestraffningar av ockupationen, var Nafeth Hammad, Shatila Abu Ayada, Tahrir Abu Sariya, Falasteen Nijim, Azhar Assaf och Aseel al-Titi. Deras kvinnliga medfångar lovade att fortsätta att blockera sektionerna tills alla straff som de sex har fått upphävs och betonade att de är en integrerad del av fångrörelsen.

Samtidigt som fångarnas mobilisering eskalerar försöker den sionistiska fängelseadministrationen kuva deras kamp genom att ytterligare intensifiera det förtryck som riktas mot fångarna. Måndagen 20 februari invaderade en stor styrka av repressiva enheter flera avdelningar i Gilboafängelset och konfiskerade elektriska apparater från fångarnas rum. Dessa förtryckarenheter är ökända för att provocera fångarna, plundra deras tillhörigheter och vända upp och ner på rummen, ofta mitt i natten, i avsiktlig förtrycksutövning.

Tisdagen 21 februari stormade de repressiva enheterna avdelning 3 i Ramonfängelset och sköt elchocksgranater, tårgas och gummibeklädda metallkulor mot fångarna innan de med våld förflyttade 80 fångar till andra områden, inklusive isoleringsceller, medan andra förflyttades till avdelning 10 i Nafhafängelset.

Den israeliska ockupationens fängelseadministration informerade fångarna om att de skulle utsättas för olika kollektiva bestraffningar som svar på deras olydnad, bland annat genom att stänga kantinen (fängelsebutiken), stänga av varmvattnet i badrummen, låsa duscharna, stänga morgonträningsgårdarna och sätta fångar som lämnar sina avdelningar av vilken anledning som helst, även de som behöver läkarvård, i en cell. I Megiddo, Ofer och andra fängelser har grundläggande elverktyg och värmeslingor konfiskerats från fångarnas rum och deras motionstid har skurits ned. I Nafhafängelset har ett stort antal sjuka fångar nekats sina mediciner, däribland diabetiker som behöver insulin.

Agera!

Fångarnas egna uppmaningar har klargjort att de uppmanar det palestinska folket och alla vänner och anhängare av Palestina att agera för att stå med dem när de sätter sina kroppar och liv på spel för att kämpa för frihet. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla att ansluta sig till mobiliseringen för att kämpa för de palestinska fångarna när de reser sig och gör motstånd för frihet. Fångarna gör allt de kan för att bemöta ockupationens attacker – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot ett ondskefullt våg av förtryck. 

1. Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa ingripanden – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd. Gå med i Samidoun Tysklands aktion i Berlin på fredag – och fortsätt organisera fram till och efter 22 mars. Det finns ett enormt hav av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket. Direkta aktioner som de som Palestine Action genomfört har redan stängt flera vapenanläggningar i Storbritannien som ägs av israeliska vapenföretag, och ännu fler aktioner kan ge ytterligare direkt stöd till det palestinska folket.

2. Ta ställning mot ”vänorter” med israeliska ockupationsstäder – Nyligen tog staden Barcelona ett starkt ställningstagande mot normaliseringen av ockupationen efter åratal av tusentals invånares kampanjarbete, då allt samarbete med den israeliska ockupationen, inklusive ”systerstadsförhållandet” med Tel Aviv, avbröts av borgmästaren. Denna viktiga seger kommer samtidigt som Collectif Palestine Vaincra leder en kampanj i Toulouse, Frankrike, för att få ett slut deras stads ”systerstadsrelation” med apartheidhuvudstaden. Om din stad har ett vänortsförhållande med ockupationen, starta din egen kampanj för att få slut på denna delaktighet!

3. Bygg bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar sig mot ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser samt mot de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.

Tillsammans med Reclaim Pride, Salam Norge, Page 28 och RFSL Newcomers bjuder vi in till en konferens lördag 3 december klockan 11-17. För löpande uppdateringar, besök konferensens Facebook-event.

ENGLISH BELOW

—–

SVENSKA

I samtalet i samhället råder en tystnad kring vad de egentliga utmaningarna och hoten är som vi står inför. Istället målas gängkriminalitet och invandring upp som ett hot mot det svenska samhället och bara vissa liv värderas. Vi vill lyfta upp och synliggöra de förenklade förklaringsmodeller som blivit allmängiltiga och fokusera ett samtal på förflyttningen som skett politiskt. Vi vill föra ett samtal om vad säkerhet betyder för oss och vilken säkerhet vi behöver.

Samhällets trygghet är villkorad för vissa av oss. Vi vill tala med er om drömmar och visioner för en trygghet och säkerhet som gäller oss alla och tillgodoser våra behov av trygghet.

Vi är radikalt beroende av varandra och behöver påminna oss om att uppdelningen i goda-onda, laglydiga-kriminella, är konstruktioner som rasistiska och kapitalistiska system tjänar på.

Vi behöver kroka arm med varandra mellan olika communityn och vi som organiserar denna konferens tillhör de muslimska och queera communityt.

Vi vill samtala om hur vi avskaffar de system som hindrar våra stora fria liv och hur vi bygger den värld där våra stora drömmar får plats. Vi vill bygga omsorg om varandra och välkomnar alla från respektive muslimska och queera communityt med allierade att göra det tillsammans på konferensen.

Vi bjuder in till en en konferens på temat äkta säkerhet med samtal om vad säkerhet innebär för oss och i syfte att bygga allianser och praktisk solidaritet mellan organisationer från de muslimska och queera communityt.

–Program—
11.00 Välkomna!

11.30 Samtal: Narrativ om säkerhet.
Medverkande: Lina Mohageb; Instagramkontot Avkolonisera mera, Rfsl Newcomers Malmö,
Salam Norge.

13.00 Lunch, vi bjuder på lunch, vegansk och glutenfri.

14.00 Samtal: Intersektioner mellan att vara muslim och queer.
Medverkande: Paula Dahlberg; Instagramkontot Vardagsrasismen, Salam Norge.

15.30 Fika, vi bjuder på fika

16.00 Samtal och diskussion: Praktisk solidaritet.
Medverkande: Lina Mohageb; Instagramkontot Avkolonisera mera, Rfsl Newcomers Malmö,
Paula Dahlberg; Instagramkontot Vardagsrasismen, Salam Norge.

17.00 Avslut

–Språk–
De flesta talare kommer att tala på svenska och vi försöker erbjuda tolkning till engelska av volontärer. En talare kommer att tala på engelska och vi hoppas kunna hitta volontärer som kan tolka engelska till svenska.

Behöver du tolkning till arabiska eller engelska eller svenska? Fyll i formuläret och vi kommer att organisera tolkning via Zoom. Du kommer att sitta i rummet och se panelsamtalet och lyssna på tolkning via din telefon eller lånad skärm från Zoom.
https://forms.gle/ifK6yNq3BUBPibM3A

—-Tillgänglighet i lokalen—-

Hiss finns, men lägre kanter samt dörr utan automatisk öppning vid huvudentré.

Alternativ entré helt utan kanter finns, men utan porttelefon så kontakta reclaimpridegbg@gmail.com för den entrén.

Porttelefon vid huvudentré sitter en bit upp och kan vara svår att nå/se om en tex sitter i stol.

Vid nedsatt hörsel kan porttelefonen också vara svår att höra, särskilt om det är väldigt trafikerat utanför samtidigt.

Tillgänglighetsanpassad toalett.

Podiet i samlingslokalen är tillgängligt för alla med ramp.

Hörslinga till samlingslokalen är beställd, men är precis som övrig teknik är det förseningar i leverans och detta kan vara svårt att hitta fungerande alternativ till.

ENGLISH

Society’s security systems are conditional for some of us. We want to talk to you about dreams and visions for a security that applies to all of us and that is based on all of our needs of safety.
In the public conversations on security, the real challenges and threats that we are facing are silenced. Instead, gang crime and immigration are portrayed as a threat to Swedish society, and in these conversations only certain lives are made valuable. We want to make visible the simplified explanatory models and the political shift in the conversations about security.

We want to have a conversation about what security means to us and what kind of security and safety we really need.

We are radically interdependent and we need to remind ourselves that the division into good/bad, law abiding/criminal, etc, are constructions that benefit and make profit for the racist and capitalist systems.

We need to join hands with each other between different communities and we who organize this conference belong to muslim and queer communities.

We want to talk about how we abolish the systems that prevent us from living free lives and how we build the world where there is space for our dreams. We want to build care and community, for each other and between us, and we welcome everyone from the respective muslim and queer communities with allies to do so together at the conference.

We invite you to a conference with the theme of true security, with conversations about what security means to us and with the aim of building alliances and practical solidarity between organizations from the muslim and queer communities.

–Program–
11.00 Welcome

11.30 Panel: Narratives about security.
Speakers: Lina Mohageb; Instagram Avkolonisera mera, Rfsl Newcomers Malmö, Salam Norway.

13.00 Lunch, free of charge, vegan and gluten free

14.00 Panel: Intersections between being muslim and queer
Speakers: Paula Dahlberg; Instagram Vardagsrasismen, Salam Norge.

15.30 Break, Coffee, free of charge

16.00 Panel: Practical solidarity
Speakers: Lina Mohageb; Instagramkontot Avkolonisera mera, Rfsl Newcomers Malmö,
Paula Dahlberg; Instagramkontot Vardagsrasismen, Salam Norge.

17.00 Closing

–Language–
Most of the speakers will speak in Swedish and we will try to find volunteers for translation from Swedish to English. One speaker will be speaking in English and we will try to organize a translation from English to swedish.

Do you need translation from Arabic, English or Swedish? Fill in the form and we are organizing translation via Zoom, meaning that you are sitting in the room able to see the speakers and listen to the translation via Zoom from your phone/a borrowed phone. https://forms.gle/ifK6yNq3BUBPibM3A

—-Accessibility—-

Elevator available, but small ledges and door without automatic opening at main entrance.

Alternative entrance with no ledges available, but no door phone so email reclaimpridegbg@gmail.com to enter that entrance.

Door phone at the main entrance is a bit high up and can be difficult to reach/see if you are sitting in a chair.

If you have impaired hearing, the door phone can also be difficult to hear, especially if it is very busy outside at the same time.

Accessible toilet.

The podium in the meeting room is accessible to all with a ramp.

Hearing loop for the meeting room has been ordered, but is like other technology there are delays in delivery and this can be difficult to find workable alternatives to.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network fördömer att vår internationella samordnare Charlotte Kates och Khaled Barakat, en av grundarna av Palestinska alternativa revolutionära vägens rörelse, Masar Badil, nekats inresa till Nederländerna och att de av den nederländska militärpolisen deporterats från Amsterdams flygplats till Kanada. Charlotte och Khaled var på väg att delta i aktionsveckan för återvändo och Palestinas befrielse. Vi ser deras nekade inresa och utvisning som en tydlig attack från Nederländerna och Europeiska unionen mot palestinsk organisering, det palestinska folket och deras kamp för återvändo och befrielse.

Så snart Barakat och Kates anlände till Amsterdams flygplats Schiphol på måndagsmorgonen den 24 oktober greps de av den nederländska militärpolisens migrationsmyndighet.

Både Barakat och Kates förhördes om deras politiska åsikter, om Samidoun, Masar Badil och aktionsveckan för befrielse och återvändo, vilket visar att detta är ett tydligt politiskt angrepp mot dem båda, våra organisationer och den palestinska rörelsen, särskilt i diasporan.

Detta är inte första gången Barakat och Kates attackeras och förtrycks av en europeisk stat. År 2019 utlystes ett politiskt förbud mot Khaled Barakat när han levde och organiserade den palestinska diasporan, shatat, i Berlin, Tyskland. Han fick inte delta i några politiska evenemang eller träffa fler än tio personer åt gången. Barakat och Kates, som också är gifta med varandra, tvingades ut ur Tyskland och förbjöds att resa in igen i flera år, även i dag. Detta helt och hållet politiska förbud som de ålagts angavs som skäl till att de nekades inresa till Schengenområdet.

Det är värt att notera att detta sker samtidigt som Nederländernas premiärminister Mark Rutte anländer till den bosättarkoloniala sioniststaten för två dagars samtal, mitt under rasande palestinskt motstånd mot kolonialt våld, inklusive de riktade morden på palestinska motståndsledare och fem palestinska martyrers liv så sent som i går kväll.

Vi betonar att vårt svar på denna attack mot vår organisering måste vara att göra ett ännu större, starkare, högre och kraftfullare ställningstagande för det palestinska folket, dess motstånd och Palestinas befrielse. Marschen för återvändo och befrielse kommer att samlas i Bryssel lördagen den 29 oktober för en tydlig demonstration av att det palestinska folket inte kommer att acceptera något mindre än återvändo och befrielse, från floden till havet, och att det kommer att ställa Europa till svars för dess koloniala brott och dess pågående imperialistiska exploatering! Vi uppmanar alla palestinier, araber och internationalister att delta i marschen eller organisera lokala aktiviteter för återvändo och befrielse!

Utvisningen av Barakat och Kates är i linje med Tysklands, Nederländernas och EU:s långvariga politik av att förtrycka palestinsk organisering och europeisk solidaritet med den palestinska befrielserörelsen. Från förbud mot (pro-)palestinska konstnärer till förbud mot Nakba-demonstrationer, och från att skära ned på biståndet till palestinska jordbrukare till att angripa antisionistiska judar och internationalistiska organisationer som är solidariska med den palestinska kampen.

Det är viktigt att betona att de europeiska stater som förtrycker den palestinska organiseringen är samma imperialister som villkorslöst stöder den sionistiska koloniseringen av Palestina sedan den grundades för mer än hundra år sedan. Nederländerna och Tyskland stöder båda den sionistiska entiteten ekonomiskt, militärt och politiskt, även under dess otaliga aggressioner och krig mot det palestinska folket och Gazaremsan.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network fördömer deportationen av Khaled Barakat och Charlotte Kates och uppmanar alla som stöder Palestina att försvara rätten att kämpa för återvändande och befrielse av Palestina, från floden till havet, och att delta i veckan för återvändande och befrielse och organisera protester och aktioner i era städer till stöd för det palestinska folket och dess oförytterliga rätt att befria sitt land och återvända till sina hem.