Ingående intervju med Zaid Abdulnasser: Om motståndsstyrkor, organisering av den palestinska diasporan och nationell enhet

9 september, 2023

Här återges en svensk översättning av en intervju med Zaid Abdulnasser, ledande medlem i både Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network och Masar Badil som just nu utstår hård repression i Tyskland:

Kärnan i Masar Badil-rörelsens projekt är att återupprätta diasporans roll i alla kampens former
Det är inte möjligt att bygga ”nationell enhet” med ockupationens agenter, och det är inte tillåtet att ge dem legitimitet
Rörelsen värdesätter de islamiska motståndsstyrkornas roll och deras försvar av folkets värdighet och rättigheter
Motståndsgrupperna hämtar sin legitimitet från sina befrielsehandlingar och sin befrielsepraxis och inte genom sin relation till ”Palestinska befrielseorganisationen”
Folkets kamp fortsätter tills återvändo och befrielse har uppnåtts

Ingående intervju med Zaid Abdulnasser

Medan det palestinska folket fortsätter sin pågående kamp mot den sionistiska entiteten, dess kolonialism och bosättarnas attacker, från floden till havet i det ockuperade Palestina, intensifieras det palestinska motståndets lågor. Detta har blivit särskilt framträdande i byarna, städerna och flyktinglägren på Västbanken och i Jerusalem.

Ansvaret för vårt palestinska folk i exil och diaspora ökar också i takt med att konfrontationerna med den sionistiska fienden trappas upp. Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, förbereder sig för att hålla sin konferens och fira sin andra årsdag 19-22 oktober 2023 i Frankrike, bland annat genom att delta i massdemonstration för frihet åt Georges Abdallah och alla palestinska fångar i Lannemezan den 21 oktober.

Detta sker vid en tidpunkt då repression och rasistisk politik mot palestinier och anhängare av palestinskt motstånd och palestinska rättigheter ökar i många länder, särskilt i Europa. I denna intervju undersöks det aktuella politiska läget och motståndet mot repressionen med Zaid Abdulnasser, medlem i verkställande kommittén för Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, och samordnare för Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network i Tyskland.

Det har gått ungefär två år sedan Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, grundades. Nu förbereder ni er för att hålla rörelsens konferens i Toulouse, Frankrike. Vad är din bedömning av rörelsens roll under denna tid?

Svar: Under de senaste två åren har vår rörelse vuxit och utvecklats betydligt i Europa och Nordamerika, och nyligen har vi börjat engagera oss i vissa områden i Latinamerika. Rörelsen har blivit mer erkänd inom solidaritetsrörelsen i väst och inom de viktigaste strömningarna i den palestinska politiken. Särskilt efter Osloavtalet har diskussionen om Palestina dominerats av den så kallade ”tvåstatslösningen” eller framställningen av den palestinska saken som en i första hand humanitär fråga, särskilt i de imperialistiska staterna i väst.

Å andra sidan försöker vår rörelse lyfta fram och upprätthålla det palestinska folkets tydliga nationella och historiska rättigheter, liksom våra nyckelprinciper (thawabet) som beskrivs i den palestinska nationella stadgan från 1968 innan den utan legitimitet ändrades av den monopolistiska ledarklick som kontrollerar Palestinska befrielseorganisationen.

Genom sitt gräsrotsarbete syftar rörelsen till att återupprätta målet att befria Palestina från floden till havet, uttrycka ovillkorligt stöd för det palestinska motståndet och försvara rätten att återvända. Därför tar den tydlig ställning mot Oslos likvidationsstrategin och den säkerhetssamordnande ”Palestinska myndigheten” i Ramallah.

Den viktigaste faktorn som gör det möjligt för en rörelse som vår, som inte ens har avslutat sitt andra år, att spela denna växande politiska roll är tillståndet av svek och frånvaro i diasporan som ett direkt resultat av PLO-ledningens handlingar efter dess deltagande i 1991 års Madridkonferens och det katastrofala undertecknandet av Osloavtalet 1993. Dessa åtgärder innebar ett fullständigt övergivande av vårt folks rättigheter, särskilt i den palestinska diasporan. Den undergrävde vårt folks kamp, uteslöt dem, fråntog dem deras naturliga roll och berövade dem alla deras organisatoriska ramar och kampverktyg.

Rörelsen för en alternativ revolutionär väg strävar efter att skapa nya arenor för vårt folk att engagera sig i genuin kamp med deras strävanden och principer som grund. Detta har gjort det möjligt för vår rörelse att utvecklas snabbt och bygga relationer med många rörelser och krafter för befrielse som letade efter en palestinsk röst i diasporan som är engagerad i kampen för befrielse och återvändo på allvar. Denna roll kommer inte att antas av myndighetens ambassader eller icke-statliga organisationer (NGO:er).

Vi är medvetna om att vägen framåt är lång och svår och att vi måste utveckla oss själva organisatoriskt och bygga upp vår folkliga bas, utvidga omfattningen av vårt arbete och dess effekter samt förbättra vår förmåga att nå ut till palestinska och arabiska samhällen och skapa utrymmen för kamp. Vi försöker utnyttja vårt folks enorma, latenta kapacitet för befrielsens och återvändandets projekt. Kort sagt, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, med sitt växande revolutionära projekt, fortsätter tills Palestina befriats från floden till havet. Vår rörelse strävar efter att vara ett revolutionärt verktyg i händerna på vårt folk för att göra det möjligt för dem att delta i och utöva sin naturliga roll i befrielsekampen.

Vilka är de största utmaningarna ni står inför, särskilt i Tyskland och Europa som helhet? Och hur kan konfrontationen med den sionistiska rörelsen i Europa eskaleras?

Svar: Vi är en integrerad del av det palestinska folket. Det är endast naturligt för oss att bli måltavla för den sionistiska ockupationsentiteten, både i Palestina och runt om i världen, genom olika medel. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network klassades som en terroristorganisation i februari 2021 av den israeliske krigsministern Benny Gantz. I Frankrike meddelade Emmanuel Macron sin avsikt att upplösa Collectif Palestina Vaincra, en av de viktigaste organisationerna som deltog i lanseringen av Masar Badil.

I Spanien står våra kamrater inför rätta för att ha konfronterat den sionistiska rörelsen, specifikt den sionistiska ambassadören i Madrid. Situationen i Nederländerna, Schweiz, Belgien, Kanada, Förenta staterna och andra länder är liknande. Vi stöter ständigt på rop om kriminalisering, förbud mot våra aktiviteter och evenemang, och demoniseringskampanjer i media som riktar sig mot rörelsen, dess organisationer, dess kadrer och dess anhängare.

I Tyskland finns det en avancerad samordning mellan sionistiska organisationer, israeliska ambassaden, tyska medier och olika myndigheter. De har med framgång lyckats förbjuda demonstrationer till minne av Nakba 2022 och 2023 samt demonstrationer för de palestinska fångarnas dag 2023. Nyligen har de trappat upp sina åtgärder, börjat begränsa våra kadrer och dra in deras uppehållstillstånd under förevändning att de är medlemmar i Masar Badil. Det är värt att lägga märke till att Berlin är den palestinska diasporans huvudstad i Europa, särskilt efter flyktingvågen i samband med kriget i Syrien. Detta förklarar vaksamheten bland de tyska statliga och sionistiska institutionerna och deras rädsla för att dessa delar av vårt folk ska delta i kampen.

Samidoun har lyckats föra fram Masar Badils program och organisera sig på en folklig nivå i det arabiska samhället i Tyskland. Samidoun i Tyskland har organiserat möten med tusentals palestinier och anhängare av vår sak, som höjt sina röster för Palestinas befrielse från floden till havet och uttryckt sitt fulla stöd för det palestinska motståndet. Att rikta in sig på oss och vårt arbete är därför ett systematisk angrepp på de folkliga massornas engagemang i saken och en rädsla för dess potential att växa och bilda en verklig masskraft i Tyskland, den sionistiska rörelsens högborg i Europa.

Varför riktar sig detta sionistiska angrepp specifikt mot er?

Svar: Angreppen på rörelsen, dess organisationer och dess kadrer visar att det palestinska folkets fiender känner sig hotade av Masar Badil och dess inverkan på deras intressen. Rörelsen utvecklas och växer snabbt och utgör ett hot mot den sionistiska rörelsen och dess intressen i dessa länder. Dessa krafter förstår att om den palestinska diasporan återfår sin roll kan den påverka kampens förloppet mot fienden och dess anhängare. Detta faktum, som erkänns av den sionistiska entitetens ambassadörer, erkänns också av de palestinska motståndsstyrkorna. Enligt vår mening är detta en framgång för rörelsen.

När det gäller att eskalera konfrontationen med sionisterna försöker den sionistiska rörelsen konsekvent undertrycka alla palestinska aktioner, på alla fronter och i olika former, från liberala uttryck till revolutionär folklig mobilisering. Det finns ingen handling som försvarar det palestinska folkets rättigheter i västvärlden som inte möter någon form av motreaktion eller repression. Men graden av fientlighet eskalerar parallellt med att diskursen höjs och projektet blir mer seriöst. Följaktligen leder vårt engagemang för våra ståndpunkter och det fortsatta byggandet av vårt revolutionära och radikala projekt naturligt till en ökad grad av konfrontation med de sionistiska krafterna. Denna konfrontation kommer sannolikt att trappas upp i takt med att rörelsen utvecklas och utökar sin kapacitet.

För närvarande befinner vi oss fortfarande i det defensiva stadiet. Vi möter angrepp och svarar med att stå fast vid våra ståndpunkter, fortsätta vårt arbete och utnyttja dessa angrepp mot oss för att bygga strategiska allianser med lokala revolutionära och progressiva krafter som i Frankrike, Tyskland, Spanien och Kanada. På lång sikt, när vi väl når den folklig mobiliseringens stadie kommer vi att kunna konfrontera den sionistiska rörelsen både folkligt och politiskt, och marginalisera den från det offentliga rummet. Den sionistiska fienden existerar inte bara i det ockuperade Palestina; dess armar sträcker sig till dessa länder. Att underminera dessa vapen är ett verkligt slag mot fienden i Palestina och mot den sionistiska rörelsen.

Rörelsen för en alternativ revolutionär väg, Masar Badil, har en negativ hållning till de föreslagna valen på Västbanken och Gazaremsan, liksom till de ansträngningar som gjorts av myndigheten och palestinska fraktioner som kännetecknas av att de främjar försoning och nationell enighet. Mot bakgrund av den splittring och förvirring som den nationella rörelsen upplever (som vissa kallar ”splittringen”), vilken är er vision för att uppnå nationell enighet på den palestinska arenan?

Svar: Vi i Masar Badil uttrycker den palestinska och arabiska folkliga ståndpunkten som ser ”säkerhetssamordning” med ockupationen, gripandet av motståndskämpar, skändning av martyrers begravningar och försök att stoppa motståndet på Västbanken liksom deltagande i belägringen av Gaza och övergivandet av palestinska flyktingar som brott och nationellt förräderi som utesluter myndigheten från den nationella sfären.

Nationell enhet kan inte byggas med ockupationens verktyg och agenter och de bör inte heller legitimeras. Vi anser att sann legitimitet förkroppsligas i vårt folks ståndpunkter och deras uppoffringar, som naturligt kommer till uttryck dagligen, och genom att överallt omfamna motståndets linje. Det är viktigt att betona att motståndsgruppernas legitimitet härrör från deras egna handlingar för befrielse och motstånd, inte genom deras förhållande till Palestinska befrielseorganisationen, att delta i falska val under ockupationens kontroll eller att gå in i Palestinska myndighetens strukturer och resterna av Osloavtalet. Dessa val under ockupation förvränger folkviljan och representerar inte det palestinska folket i flyktinglägren, diasporan eller i det ockuperade Palestina 1948. Vi vill betona vikten av Islamiska Jihad-rörelsens principfasta hållning att avvisa deltagande i Oslo-valen, vilket stärker vårt folks förtroende för dess revolutionära linje och skyddar rörelsen från att glida in i en försonlig position.

Vi tror att sann nationell enhet är enhet mellan hela vårt folk, motståndsgrupperna och de folkliga organisationerna kring projektet för befrielse och återvändo. Från början har rörelsen för den alternativa revolutionära vägen uppmanat alla motståndsstyrkor att bygga en bred nationell front som representerar det palestinska folkets hopp och strävan och hämtar sin legitimitet direkt från dem, precis som de tidiga fedayeen (palestinska motståndskämpar) fick sin legitimitet genom sina strider, uppoffringar och försvar av sitt folk. Denna folkliga nationella enhet och enhet på kampens grund kommer att vara en solid enhet som inte lämnar något utrymme för vacklande ståndpunkter eller gråzoner. Sann nationell enhet tillåter inte att ett parti dominerar ett annat partis kämpar i syfte att tjäna ockupationen. Denna vision är den enda vägen ut ur den dystra situation som skapats av det ”officiella palestinska ledarskapet”, och den kommer att återuppliva hoppet i vårt folks hjärtan. Vi anser att denna form av nationell enhet representerar en sann essens som för samman motståndsstyrkorna och de folkliga organisationerna, med deras erfarenheter, kamphistoria, folkliga förankring och institutioner, vilket kan lyfta och återuppliva den försämrade palestinska situationen och skapa mer utrymme för vårt folk i Palestina och diasporan att aktivt delta i kampen för Palestinas befrielsen.

Vissa ser Masar Badils roll som begränsad till vissa områden i diasporan, och era gräsrotsaktiviteter och ert politiska arbete ses fortfarande under paraplyet ”solidaritetsarbete”. Håller du med om denna bedömning?

Svar: Denna bedömning är korrekt till sin första del. Rörelsen har lyckats nå vissa områden i diasporan, särskilt i Nordamerika och Europa, och rörelsen utövar främst en politisk roll i dessa länder. Vårt arbete skiljer sig dock avsevärt från begreppet ”solidaritetsarbete” eftersom vi inte engagerar oss i den palestinska saken utifrån perspektivet att bara vara ”solidariska” med Palestina. Det räcker inte för oss att bara vara ett stöd för vårt folk i det historiska Palestina; vi är snarare en integrerad del av det palestinska folket och dess befrielserörelse. Vi måste spela en genuin och aktiv roll i kampen för att befria oss från flyktingstatusens begränsningar och delta i vårt lands befrielse från den sionistiska fienden.

Detta är kärnan i Masar Badils projekt: att återta diasporans roll i kampens alla former. Detta inkluderar att stärka våra politiska ståndpunkter, sprida revolutionär medvetenhet, bygga förtroende med massorna av vårt folk i diasporan, upprätta institutioner och organisatoriska verktyg som tillåter dem att utöva sina rättigheter och skyldigheter och sin naturliga och ledande roll i kampen, ingjuta sina krafter i befrielsens och återvändandets väg, konfrontera den sionistiska rörelsen och förena sig med vårt folks ärofulla och orubbliga motstånd. Endast genom detta arbete kommer den palestinska kampen att bevittna ett kvalitativt språng i diasporan som för vårt folk närmare tiden för befrielse och återvändo.

Sedan vår lansering oktober 2021 har vi, trots våra mycket begränsade resurser, gjort framsteg när det gäller att höja ribban för vår politiska hållning, stärka de institutioner som är involverade i rörelsen och eskalera konfrontationen med det sionistiska projektet. Detta förtar dock inte det faktum att vi fortfarande befinner oss i födelsestadiet, i mobiliseringsstadiet, i organisationsutvecklingen och i det interna uppbyggnadsarbetet. Detta är en inbjudan till alla bland vårt folk i exil och diaspora att delta i rörelsens uppbyggnad och att återta sin roll i kampen för befrielsen av dem själva och deras hemland, Palestina.

Om bara några veckor är det 30 år sedan Osloavtalet undertecknades och 29 år sedan Palestinska myndigheten inrättades på Västbanken och Gazaremsan. Hur ser ni på rollen som palestinska ungdomar i exil och i diasporan spelar? Kan begränsningarna och konsekvenserna av Osloavtalet övervinnas? På vilket sätt?

Svar: Jag upprepar här vad jag har sagt tidigare. Den palestinska diasporan blev fullständigt marginaliserad på den palestinska politiska scenen efter Osloavtalet, och dess roll fråntogs efter att ha varit central i den palestinska revolutionen. Denna katastrofala situation fick vårt folk i diaspora att känna sig maktlösa och frustrerade inför den pågående aggressionen mot vårt land och vårt folk. Denna känsla intensifierades när de förlorade sina redskap och arenor genom vilka de kunde utöva sin naturliga roll i befrielsekampen. Denna situation har under de senaste tre decennierna lett till spridningen av en individualistisk mentalitet, en anpassning till vissa västländers politik och uppkomsten av vad vissa kallar ”identitetskampen”, särskilt för de palestinier som är födda i dessa länder.

Lösningen på dessa dilemman och utmaningar är samma lösning som föreslogs i vår nationella stadga 1968: Palestinierna utövar sin nationella identitet genom att kämpa för sin rättvisa sak och sitt folks rättigheter.

I denna tid, och efter katastrofen Oslo och erfarenheterna av svek, är det absolut nödvändigt att organisera diasporan utifrån en kamp som återspeglar dess förhoppningar och strävanden, återfå dess offervilja och beredskap att avstå från vissa privilegier för våra större mål, för att möta de uppoffringar som vårt folk i Palestina gör varje dag för vår sak och vår värdighet.

De folkliga institutioner som vårt folk i diasporan byggt upp med blod och uppoffringar under den palestinska revolutionens första decennier har avsiktligt förstörts. Men vårt folk kan återuppbygga dem och återge dem deras centrala roll i den nationella befrielserörelsen, som de har gjort under de senaste decennierna, förnyat sig efter varje bakslag och återvänt starkare och mer motståndskraftiga.

När det gäller vår roll i Masar Badil anser vi att det första steget är att odla revolutionär medvetenhet överallt där vi är närvarande. Detta innebär att befästa politiska ståndpunkter som i synnerhet de västerländska imperialistländerna kan anse vara ”oacceptabla”, och att upprätthålla dem oavsett vilken nivå av repression vi möter. Denna konfrontation med den sionistiska rörelsen stärker vår rörelse och våra ståndpunkter på gatorna och utvidgar vår närvaro i diasporan. Denna situation kan byggas vidare på, och genom kumulativ kamp och arbete kan vi uppnå en massiv folklig mobilisering, kapabel att axla sitt historiska ansvar.

Du har uppmanat dina anhängare att delta i den årliga folkliga marschen framför det franska fängelset i Lannemezan 21 oktober 2023 för frihet pr den libanesisk-arabiske palestinakämpen Georges Abdallah. Vissa anser att sådana folkliga och solidariska aktioner inte har lyckats utöva tillräckliga påtryckningar på den franska regeringen för att få Abdallah frisläppt. Han har suttit fängslad sedan 1984, och det har gått mer än 40 år sedan han fängslades. Har ni någon annan metod eller strategi för att utöva större påtryckningar på Frankrike för att få honom frigiven?

Svar: Dessa folkliga demonstrationer är en del av en omfattande kampanj som har pågått i över 15 år. Kämpen Georges Abdallah har själv aktivt bidragit till att bygga upp kampanjen genom sin ståndaktighet och uthållighet, liksom genom sina dialoger med våra kamrater som konsekvent har besökt honom i fångenskap.

Denna kontinuerliga kampanj tar sig olika uttryck, från möten, stånd och seminarier, till att öka medvetenheten om den palestinska frågan och Georges Abdallahs fall. Den omfattar också produktion och visning av filmen ”Fedayeen” (som har visats omkring 200 gånger i över 25 länder), samordning med den nationella kampanjen för att befria Georges Abdallah i Libanon och med den viktiga roll som Georges familj spelar i kampen.

Dessa krafter och aktiviteter har lyckats skapa ett folkligt momentum som har fått den libanesiske ambassadören i Frankrike och ledare för franska vänsterpartier att besöka honom i fängelset. Det har också lett till en debatt i parlamentet mellan anhängare och motståndare till hans frihet, med ett växande antal vänsteranhängare som kräver hans frihet. Detta är också en av de viktigaste internationella kampanjerna för att öka medvetenheten om frågan om palestinska fångar, särskilt utanför Palestina, och deras kamp. Dussintals organisationer i hela Frankrike kräver nu att han släpps fri och hans fall finns med på dagordningen för olika vänsterorganisationer i Europa, särskilt i Frankrike. Detta folkligs arbete har potentialen att med tiden driva på för hans frigivning när kostnaden för att hålla Georges i fångenskap blir högre för den franska staten än kostnaden för att släppa honom.

Vi i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network erkänner att det mest direkta, säkra och ändamålsenliga sättet att befria fångar är väpnat motstånd, vilket vi gång på gång har sett i de utbytesoperationer som har ägt rum under de senaste decennierna, där palestinskt och libanesiskt motstånd lyckats tvinga sin vilja på fienden med våld. Den främsta rollen för folkliga aktioner är dock att sprida medvetenhet om fångfrågan, betona dess centrala betydelse och skapa en miljö där människor känner samhörighet med våra fångars kamp och deras frigivning. Att försvara våra fångar är att försvara den sak för vilken de har kämpat och fortsätter att kämpa varje dag och varje timme – en kamp som vi är stolta över.

De viktigaste motståndsrörelserna i Libanon, Palestina och arabvärlden representerar islamiska krafter med bred folklig förankring, såsom Hamas och den palestinska Islamiska Jihad-rörelsen, bland andra. Samtidigt finns det en märkbar nedgång, till och med frånvaro, av vänsterorienterade, nationalistiska och liberala krafter. Hur kategoriserar ni er rörelse ideologiskt och politiskt? Hur ser ni på motståndsstyrkor med religiösa referenser?

Svar: Det palestinska folkets band till motstånd är ett organiskt band som vi har upplevt genom historien. När Folkfronten och Fatahrörelsen ledde det väpnade motståndet som stora organisationer, rådde en nationalistisk och vänsterorienterad karaktär i den palestinska nationella rörelsen och detta gav genklang i vårt folks känslor överallt. Innan dess, under Jamal Abdel-Nassers era i Egypten, fick kampen en arabnationell karaktär och slagord om ”enhet, socialism och frihet” dominerade. I dag leder islamiska rörelser som Islamiska Jihad och Hamas motståndet på Västbanken och i Gaza mot den sionistiska fienden. Det är naturligt för dem att vara i den arabiska och islamiska nationens förgrund och hjärta. Masar Badil är sedan starten medveten om den centrala roll som dessa ståndaktiga och kämpande rörelser spelar och respekterar djupt de uppoffringar som de har gjort och gör för att skydda vårt folks rättigheter och sak och för att skapa ett obrytbart folkligt stöd för motståndet på de svåraste platserna för palestinska organisationer i världen – det historiska Palestina – under den sionistiska ockupationen och inför Palestinska myndigheten som ett säkerhetsverktyg i fiendens händer. Vår rörelse värdesätter också det islamiska motståndets ledande roll när det gäller att bemöta den sionistiska fiendens attacker mot vårt folk och våra heliga platser, försvara vårt folks värdighet och rättigheter var det än befinner sig och fortsätta den nationella befrielsekamp som aldrig har upphört, från den brittiska ockupationen av vårt land fram till i dag.

I vår rörelse ser vi vår roll som ett komplement till motståndet i Palestina. Vår roll är att ge folkligt stöd till motståndet, föra dess röst vidare i diasporan och ge massorna av vårt folk i exil och diaspora möjlighet att bygga upp sina kampverktyg, så att de kan delta i befrielserörelsen och besegra den sionistiska fienden även utanför Palestina. Förhållandet mellan de olika delarna av vårt folk i hemlandet och diasporan är ett komplementärt förhållande inför vår primära motsättning mot ockupationen och den sionistiska rörelsen.

Ideologiskt sett har Masar Badil sedan starten antagit en uppsättning allmänna principer för kampen som beskrivs i den palestinska nationella stadgan från 1968, vilken återspeglar det palestinska folkets strävanden i alla dess riktningar. Samtidigt kommer de flesta av vår rörelses kadrer med vänstererfarenheter, och våra organisationer är progressiva och präglade av den palestinska och arabiska revolutionära vänsterns analys och arv. Som ett resultat av detta har rörelsen naturligt antagit en revolutionär vänsterkaraktär i sin analys, sitt språk och sin övergripande strategi. Denna inriktning har gjort det möjligt för oss att nå de flesta krafterna i solidaritet med Palestina i väst, som till övervägande del är vänsterstyrkor. Samtidigt har vår tillit till den nationella stadgan och våra inkluderande principer för kampen gett utrymme för vårt palestinska folk med olika intellektuella traditioner och tendenser att delta i detta projekt. Vår rörelses kader är mångskiftande och omfattar palestinier från olika flyktingläger, Västbanken, Gaza, Jerusalem och de ockuperade territorierna från 1948, liksom från olika fraktioner, klasser och intellektuella bakgrunder. Våra arabiska och internationella kamrater, som har framgångsrika erfarenheter av att organisera för Palestina i väst, spelar en central roll i rörelsens strukturer och uppbyggnad och bidrar också till denna dynamik.

Denna pluralism, tillsammans med en kreativ dialog mellan olika erfarenheter och generationer som förenats på grundval av tydliga principer för revolutionär kamp, har blivit en solid grund för utveckling och den viktigaste källan till styrka för Masar Badil.