Motståndet går inte att mörda: 22 år efter Abu Ali Mustafas martyrskap

Delar av denna artikel har publicerats i en tidigare artikel:

27 augusti 2023 uppmärksammar vi 22-årsdagen av mordet på den palestinske revolutionäre och nationelle ledaren Abu Ali Mustafa som utfördes av sionistiska ockupationsstyrkor med hjälp av helikoptermissiler som tillverkats och tillhandahållits av USA i en blodig illustration av alliansen mellan sionismen och imperialismen. Generalsekreteraren för Folkfronten för Palestinas befrielse, Abu Ali Mustafa, anfölls på sitt kontor i ockuperade Al-Bireh i Palestina. Han har blivit en symbol för motstånd, palestinsk enhet och konfrontation med ockupationen, känd för sina bevingade ord när han anlände till Palestina: ”Vi återvänder för att göra motstånd, inte för att kompromissa.”

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hyllar Abu Ali Mustafa, en folklig, revolutionär ledare för den palestinska befrielserörelsen, hängiven åt det palestinska motståndet, det palestinska folket och befrielsen av Palestina, från floden till havet, till sin sista stund. Han fortsatte sitt arbete trots att han visste att han var en måltavla eftersom han var fast besluten att aldrig överge folkets sak, göra motstånd och kämpa under Al-Aqsa-intifadan och utveckla kampen efter förödelsen Oslo förde med sig.

Den palestinska arbetarklassens panarabiske kämpe

Abu Ali Mustafa var son till de palestinska folkliga klasserna, född 1938 i Arraba, Jenin, Palestina. Han lämnade skolan i tredje klass och arbetade som pojke i fabrikerna i Haifa före och under Nakba och den sionistiska koloniseringen av Palestina. Vid 17 års ålder gick han med i Arabiska nationalistiska rörelsen (ANM), som grundades av dr George Habash (al-Hakim), Wadie Haddad, Abu Maher al-Yamani (själv facklig ledare), Basil al-Kubaisi, Ahmad al-Khatib, Hani al-Hindi och deras kamrater, och spelade en ledande roll i ANM under 1950- och 1960-talen.

Han var hängiven visionen om panarabisk befrielse och motstånd mot sionismen och konfronterade den imperialistiska jordanska regimen som förbjöd politiska partier och agerade för att försvara imperialismens intressen i regionen på bekostnad av det palestinska folket och det arabiska folket som helhet. Han greps och dömdes av en jordansk militärdomstol för sin organisering och tillbringade 5 år bakom jordanska galler. Under hela sitt liv engagerade han sig för att befria fångarna från sionistiska, imperialistiska och reaktionära regimers fängelser och förklarade att fängelse används som ett verktyg för kolonial kontroll i syfte att angripa befrielserörelsen.

Utveckling av den palestinska revolutionen

Abu Ali frigavs slutligen från det jordanska fängelset 1961 och blev ansvarig för norra distriktet på Västbanken i Palestina, innan han tillsammans med sina kamrater bildade Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) efter al-Naksa 1967. PFLP omformade Arabiska nationalistiska rörelsen enligt marxist-leninistiska linjer, för mobilisering av palestinska, arabiska och internationella krafter för att besegra sionismen, reaktionära styrkor och imperialismen.

Genom denna kamp spelade Abu Ali Mustafa från första början en nyckelroll i PFLP:s utveckling och den palestinska befrielserörelsens utveckling. Han var alltid aktiv bakom kulisserna och sökte inte strålkastarljuset; därför var han väl lämpad att etablera Frontens underjordiska organisationer. År 1965 gick han militärkursen för officerare vid den egyptiska Anshas-skolan där han lärde sig färdigheter som han sedan vigde åt att bygga upp det palestinska militära motståndet. Han ledde några av de första gerillapatrullerna som korsade Jordanfloden till Västbanken och arbetade för att samordna motståndsaktiviteter i hela det ockuperade Palestina utan att bli upptäckt.

Han kämpade under flera år av exil i motståndsrörelsen, från striderna i Jordanien mot den imperialiststödda monarkins angrepp till de palestinska lägren i Libanon. Han blev Frontens militäre ledare i Jordanien fram till 1971 och förde befäl över dess styrkor innan han gav sig av till Libanon i juli 1971. År 1972 blev han biträdande generalsekreterare för PFLP, en position som han hade i många år samtidigt som han fortsatte sitt arbete med att bygga upp partiets organisationer och militära kapacitet.

Under hela sitt liv var han känd för sin omtänksamhet, ödmjukhet och uppriktighet, han älskade sin familj, talade med folket och tog till sig de palestinska folkliga klassernas erfarenheter och idéer för att ytterligare fördjupa sitt ledarskap och sina handlingar.

Återvändo för att göra motstånd, inte för att kompromissa

Han återvände till den ockuperade Västbanken i Palestina 1999 – till sin födelseort, Arraba, Jenin. Han uttryckte tydligt att hans återvändande till Palestina åtföljdes av ett mycket tydligt engagemang för motstånd och befrielse, inklusive och särskilt det väpnade motståndet. År 2000, vid PFLP:s sjätte kongress, valdes Abu Ali Mustafa till Frontens generalsekreterare. Hans närvaro som en principfast nationell ledare i det ockuperade Palestina var ingen eftergift till Palestinska myndigheten och Osloavtalet utan en utmaning av den så kallade ”fredsprocessen” – och därför var han måltavla för mord. Över 50 000 palestinier tågade till hans begravning i centrala Ramallah.

Som ett svar på det riktade mordet på Abu Ali Mustafa valde PFLP sin generalsekreterare Ahmad Sa’adat – idag fängslad i sionistiska fängelser – och gjorde den ökänt rasistiske sionistiske turistministern Rehavam Ze’evi till sin måltavla flera veckor senare 17 oktober. Ze’evi var allmänt känd för sina krav på en fullständig etnisk rensning av Palestina. Detta svar sände ett tydligt budskap från det palestinska motståndet – att den israeliska mordpolitiken inte skulle tolereras och att mord på palestinska ledare skulle bemötas med ett likvärdigt svar.

Att konfrontera, bekämpa och besegra mordpolitiken

Det sionistiska projektets mordpolitik har alltid varit en del av ett omfattande elimineringsprojekt riktat mot det palestinska folkets och dess befrielserörelses ledare, organisatörer och revolutionära röster. Abu Ali Mustafas namn är förenat med Fathi Shiqaqi, Abdel-Aziz Rantisi, Sheikh Ahmed Yassin Abu Jihad, Kamal ’Udwan, Mohammed Yousef al-Najjar, Kamal Nasser, Wadie Haddad, Ghassan Kanafani, Mohammed Boudia, Basil al-Araj, Samir Kuntar och många fler. Denna mordpolitik omfattar angreppet på den palestinska fångrörelsen, från Ibrahim al-Rai, som dödades under tortyr, till det systematiska förnekandet av medicinsk vård för Sheikh Khader Adnan, som gjordes till martyr efter 86 dagars hungerstrejk, till det nuvarande försöket att mörda Walid Daqqah bakom galler genom ”det långsamma dödandets” politik genom medicinsk försummelse.

Så sent som förra veckan förklarade den sionistiske premiärministern Benjamin Netanyahu återigen sin önskan att mörda palestinska ledare efter den nyligen spridda intervjun med Hamasledaren Saleh al-Arouri. Precis som i svaret på mordet på Abu Ali Mustafa klargjorde striderna under Fältens enhet och De frias hämnd att det palestinska motståndet inte kommer att vika sig för lönnmordspolitiken. Faktum är att Arouri själv sade: ”Förväntar sig ockupationen att vi efter deras mordhot kommer att tillkännage vår kapitulation? Nej, dessa hot skrämmer oss inte. Vi i Hamas blir martyrer precis som vårt folk, vi grips precis som de grips, våra hem rivs och vi jagas och förföljs. Detta är den normala situationen under ockupationen. Vi kämpar för att vi måste.”

Abu Ali Mustafa var under hela sitt liv känd som en organisatör och en uppbyggare av organisationer. Därför är det lämpligt att många institutioner har fått namn för att hedra honom efter hans martyrdöd, från skolor och idrottsklubbar till Folkfrontens väpnade gren, vilket återspeglar hans omfattande arv i den palestinska befrielsekampen.

Detta arv lever vidare i de palestinska, arabiska och internationella revolutionära organisationerna och rörelserna, och i folket, som alltid varit hans ledstjärna, som fortsätter att kämpa för Palestinas befrielse från floden till havet, för flyktingarnas återvändande, för sionismens nederlag och för att rycka upp imperialismen ur regionen och världen. Dessa kämpar leder och kämpar så heroiskt bakom galler, under belägring och i exil, trots alla de inre och yttre svårigheter som påtvingas dem, och konfronterar imperialismens, sionismens och den arabiska reaktionens krafter, som Abu Ali Mustafa gjorde under hela sitt liv.

Han sade: ”Vi är alla måltavlor så snart vi börjar mobilisera. Vi gör vårt bästa för att undvika deras vapen, men vi lever under den brutala sionistiska ockupationen av vårt land och deras armé är bara några meter ifrån oss… Vi har ett jobb att göra, och ingenting kommer att stoppa oss.”

Arvet efter Abu Ali Mustafa måste inspirera oss alla till handling: att stödja fångarna i deras kamp, att slå tillbaka mot imperialismen och att organisera oss för att få ett slut på lönnmördarpolitiken. Abu Ali Mustafa, en verkligt revolutionär palestinsk nationell ledare, stod fast vid det palestinska och arabiska motståndet och klargjorde att folket säger nej till normalisering och förhandlingar, och att deras ögon är riktade mot återvändo och befrielse.

När vi agerar och organiserar oss på vägen efter Abu Ali Mustafa och andra palestinska ledare med honom, som är och varit måltavlor för mord och fängelse, klargör vi att mordpolitiken aldrig kommer att lyckas besegra det palestinska folket och den palestinska, arabiska och internationella befrielserörelsen. Denna årsdag är inte bara en historisk händelse, utan en uppmaning till handling – att agera tillsammans med de palestinska fångarna, att stödja det palestinska folket och deras motstånd, och att förverkliga Abu Ali Mustafas och det palestinska folkets vision – för seger och för befrielse av Palestina, från floden till havet.

Läs också: Abu Ali Mustafa: Den revolutionäre arbetarens lärdomar