[ENGLISH BELOW]


Israel haglar i detta ögonblick bomber över skolor och bostadsområden. Idag har vi deltagit i en demonstration mot tvångsförflyttningarna och det allt mer brutala våldet från israeliska civila och soldater i Sheikh Jarrah och resten av ockuperade Jerusalem. Dags att trappa upp motståndet.

Som ett led i den etniska rensningen av palestinier i Jerusalem har den israeliska ockupationsmakten, i samband med det sanktionerade civila våldet från folkmassor av bosättare, trappat upp sina rasistiska aggressioner.

Sheikh Jarrah, ett område i Östra Jerusalem, hotas med en fördrivning av flera hundra barn, syskon, föräldrar och äldre. De senaste dagarna har israelisk militär systematiskt satts in för att med övervåld krossa det lokala motståndet. Hundratals palestinier skadade och flertalet döda, både i Jerusalem och efter militär intervention i Gaza.

I svenska medier beskrivs dessa händelser med ord som ”hätsk stämning,” ”oroligheter,” osv. SVT har påstått att ”militanta grupperingar” har ”eskalerat” situationen när de höll sitt löfte att agera om inte israelisk militär drogs tillbaka från al-Aqsamoskén.

Men det är varken de tiotusentals civila demonstranterna i Jerusalem eller militanter i Gaza som har spelat den aggressiva parten. Igår kväll dog palestinska barn och frihetskämpar, för att bosättare ska få tvinga åt sig ännu mer av Jerusalem.

Den svenska staten måste med beslutsamhet agera för att pressa den israeliska staten att upphöra sina aggressioner och vräkningar av palestinska familjer. Dock vet vi att Sverige inte är en ”humanitär stormakt” och vi vet – som den israeliska regeringen vet – att alla hot från FN bara är tomma ord.

Därför måste vi mobilisera internationellt, på våra gator och torg, i Europa och Asien och Afrika och Amerika, till stöd för det palestinska motståndet och emot koloniseringens alltmer brutala expansioner.

Nu är ett kritiskt läge. Tillsammans kan vi organisera för att vända vågen till fördel av kamp och befrielse. Den som tvekar nu kommer dömas av historien därefter. Det är vår bestämda uppfattning att alla förtryckta folk har rätt att göra motstånd mot kolonisering och förtryck. Det är vår skyldighet att stå bakom detta motstånd, och ge det allt vårt materiella och praktiska stöd.

Vi har en skyldighet att med alla till buds stående medel understödja det palestinska motståndet, och Samidoun Stockholm kommer aktivt delta i den lokala och internationella kampen, bland annat genom denna slags mobiliseringar.


[English]

Today we have participated in a demonstration against forced the forces relocations and the increasingly brutal violence exerted by both Israeli civilians and military forces in Sheikh Jarrah and the rest of occupied Jerusalem. It is time to escalate the resistance.

As an integral step in the ethnic cleansing of Palestinians from Jerusalem, the Israeli occupation, in conjunction with sanctioned civilian violence from mobs of settlers, has escalated its racist aggressions.

Sheikh Jarrah, a neighbourhood located in Eastern Jerusalem, is threatened by the eviction of hundreds of children, parents and elderly. The past few days, Israeli military has been systematically engaged in overwhelming violence with the intent of crushing local dissent and resistance. Hundreds of Palestinians have been injured and several have died, both in Jerusalem and as a result of military intervention in Gaza.

In Swedish media, these events are described with words like ”fiery mood,” ”uncertainties,” and so on. State media outlet SVT has claimed that ”militant groups” have ”escalated” the situation by keeping their promise to act if Israeli military was not withdrawn from the al-Aqsa mosque. 

But neither the tens of thousands of civilian protestors in Jerusalem, nor militants in Gaza have played an aggressive part. Yesterday Palestinian children and freedom fighters were martyred so that settlers can grab more of Jerusalem.

The Swedish state must decisively act to pressure the Israeli state to cease its aggressions and evictions of Palestinian families. However, we know that Sweden is not a humanitarian superpower (as self-styled) and we know – as the Israeli government knows – that threats from the UN are mere empty words.

Therefore we must mobilise internationally, on our streets and town squares, in Europe and Asia and Africa and America, in support of the Palestinian resistance and against the colonisation’s increasingly brutal expansionism.

Now is a critical time. Together we can organise to turn the wave in favour of struggle and liberation. Those who hesitate now will be judged accordingly by history. It is our decisive conviction that every oppressed people has the right to resist colonisation and oppression. It is our duty to stand behind this resistance and lend it all our practical and material support.

We have a duty to, with all available means, support the Palestinian resistance, and Samidoun Stockholm will actively participate in the local and international struggle, in mobilisations such as this one and others.

I ockuperade Jerusalem attackeras palestinier av bosättare och soldater på väg från kyrkan, moskén och i sina hem. Den palestinska ungdomen har visat sig stridbara och vi måste kämpa tillsammans med dem mot det förnyade hotet om att vräkas från hemmen som deras familjer levt i sedan långt innan ockupationen. 500 familjer riskerar nu att vräkas i distriktet Sheikh Jarrah.

Det rasistiska mobbvåldet mot palestinier blir alltmer radikalt och har den israeliska statens godkännande och materiella stöd. Vad som pågår är en långtgående etnisk rensning som sträcker sig tillbaka till al-Naqba 1948 och ännu längre. Det är kritiskt att alla världens progressiva krafter ställer sig med full styrka bakom det palestinska motståndet och kämpar mot bosättarkolonialismen.

I helgen har Samidoun Stockholm och förbundet Arbetarmakt besökt den israeliska ambassaden i solidaritet med Jerusalems barn, unga och familjer som systematiskt och rutinmässigt får sina hem stulna av kolonialismen. Vi kämpar emot vräkningarna, emot de våldsamma pogromerna och för det befriade Palestina. Den 15-22 maj organiseras en internationell aktionsvecka för den palestinska frihetskampen i Jerusalem och resten av Palestina. Vi uppmanar alla likasinnade kamrater att ansluta sig.

I ockuperade Jerusalem attackeras palestinier av bosättare och soldater på väg från kyrkan, moskén och i sina hem. Den palestinska ungdomen har visat sig stridbara och vi måste kämpa tillsammans med dem mot det förnyade hotet om att vräkas från hemmen som deras familjer levt i sedan långt innan ockupationen. 500 familjer riskerar nu att vräkas i distriktet Sheikh Jarrah.

Det rasistiska mobbvåldet mot palestinier blir alltmer radikalt och har den israeliska statens godkännande och materiella stöd. Vad som pågår är en långtgående etnisk rensning som sträcker sig tillbaka till al-Naqba 1948 och ännu längre. Det är kritiskt att alla världens progressiva krafter ställer sig med full styrka bakom det palestinska motståndet och kämpar mot bosättarkolonialismen.

I helgen har Samidoun Stockholm och förbundet Arbetarmakt besökt den israeliska ambassaden i solidaritet med Jerusalems barn, unga och familjer som systematiskt och rutinmässigt får sina hem stulna av kolonialismen. Vi kämpar emot vräkningarna, emot de våldsamma pogromerna och för det befriade Palestina. Den 15-22 maj organiseras en internationell aktionsvecka för den palestinska frihetskampen i Jerusalem och resten av Palestina. Vi uppmanar alla likasinnade kamrater att ansluta sig.

~English below~

Följande uttalande lästes högt vid en manifestation i Husby, Stockholm för att högtidlighålla Palestinska Fångveckan. Demonstrationen anordnades av Samidoun Stockholm tillsammans med Aktion Proletär Järva och Rojavakommittéerna Stockholm.

I början av april satt 4550 palestinska politiska fångar i israeliskt ockupationsfängelse. 10 av dem är parlamentariker. 140 är barn. Hundratals är anhållna utan rättegång eller brottsanklagelser. 

De långa och arbiträra fängelsestraffen är en medveten strategi i Israels kolonisering av Palestina. De används för att splittra familjer, tysta politiker och lamslå kritisk journalistik. Efter att ha suttit häktad i över ett år för sin feministiska och människorättsliga aktivism dömdes parlamentarikern Khalida Jarrar i mars till två års fängelse av israelisk militärdomstol.

Den palestinske nationella befrielsesymbolen Ahmad Sa’adat blev för nästan 15 år sedan kidnappad av den israeliska ockupationen och avtjänar nu ett trettio år långt fängelsestraff som är menat att paralysera den nationella motståndsrörelsen. De första brottsanklagelserna mot honom har sedan länge lagts ner och nu är det enda brottet som rättfärdigar det långa straffet hans politiska gärning. Den israeliska staten tror att den kan bit för bit krossa Palestina genom en kombination av alltmer brutal repression, systematisk avbefolkning och bosättande och periodiska militära invasioner.

Men det palestinska motståndet går inte att krossa med vare sig övervåld eller fängelsestraff. De palestinska politiska fångarna har blivit ett sant revolutionärt ledarskap för sin rörelse. Deras kamp har inte stannat av bakom galler och det är vår uppgift att kämpa tillsammans med dem och för deras frihet.

Att kämpa mot kolonialismen är inget brott. Inte heller är det ett brott att vara kvinnorättskämpe eller ett upproriskt barn. Nu, på Palestinska Fångars Dag, starten på Palestinska Fångveckan, arrangeras aktioner, demonstrationer och panelsamtal över hela världen. Vi kräver frihet åt alla våra kamrater som sitter fängslade.

Vi kräver frihet åt alla palestinska fångar i Israel, Frankrike, USA och Kanada.

Vi uttrycker vår djupaste solidaritet med den irländska befrielsekampen, partiet Saoradh, deras allierade, och kräver frihet åt rörelsens alla fångar. 

Vi kräver att Turkiet omedelbart släpper alla parlamentariker från HDP, alla frihetskämpar från PKK och resten av den kurdiska befrielserörelsen.

Eld mot imperialismen! Upp med alla befrielsekamper!

The following statement was held as a speech in Husby, Stockholm to commemorate Palestinian Prisoners Week. The demonstration was organised by Samidoun Stockholm, together with Aktion Proletär (Proletarian Action) Järva and Rojavakommittéerna (Committees for Rojava) Stockholm.

At the start of April 4550 Palestinian political prisoners were held in Israeli occupation prisons. 10 of them are parliamentarians. 140 are children. Hundreds are held without charge or trial.

The long and arbitrary prison sentences are a deliberate strategy in Israel’s colonisation of Palestine. They are used to split up families, silence politicians and petrify critical journalism. After having been held for over a year for her feminist and human rights activism, parliamentarian Khalida Jarrar was at the start of March sentenced to two years in prison by Israeli military court.

The Palestinian national symbol of liberation, Ahmad Sa’adat was kidnapped almost 15 years ago by the Israeli occupation and is currently serving a thirty year sentence meant to paralyse the national liberation movement. As the charges initially laid on him were scrapped, the only crime he is currently serving so many years for is his political action. The Israeli state believes it can piece by piece crush Palestine through a combination of increasingly brutal repression, systematic de-population and settlerism, and periodic military invasions. 

But the Palestinian resistance cannot be crushed whether by overwhelming violence or prison sentences. The Palestinian political prisoners have become a true revolutionary leadership for their movement. Their struggle has not ceased behind bars and it is our duty to struggle alongside them and for their freedom.

To fight against colonialism is not a crime. Neither is it a crime to be a struggler for women’s rights or a dissident child. Now, on Palestinian Prisoner Day, at the start of Palestinian Prisoner Week, demonstrations, actions and political panels are being arranged the world over. We demand freedom for all our comrades in prison.

We demand freedom for all Palestinian prisoners in Israel, France, the US and Canada. 

We express our deepest solidarity with the Irish struggle for liberation, the Party Saoradh, all of their allies, and demand freedom for all the movement’s prisoners.

We demand that Turkey immediately releases all parliamentarians from HDP, all freedom fighters from the PKK and the rest of the Kurdish liberation movement. 

Fire against the forces of imperialism! Up all national liberation struggles!

Sverige har misslyckats i sin uppgift att hantera den rådande pandemin till fördel för folkflertalet. Flera decennier av välfärdsprivatiseringar har lämnat oss oförmögna att hantera ens det normala; ännu mindre en global pandemi. Under många år har den svenska välfärdsstaten levt kvar enbart i retoriska knep och folkligt minne men i verkligheten har den upplösts av decenniers nyliberala angrepp.

Vården och omsorgen tog så många slag från regeringar med såväl Moderater som Socialdemokrater i ledningen att de knappt fungerade när Covid-19 först visade sig i början av 2020. Vikarier, tidsbegränsade anställningar, pressade arbetsvillkor, uppsägningar och besparingar har lett till att vår redan pressade och underbemannade kår av välfärdsarbetare numera står på gränsen till utbränning.

De kvinnodominerade välfärdsyrkena har varit de mest utsatta under det gångna året. Till skolor och sjukhus har arbetarna pendlat i rusningstrafik som de gjort alla år innan. För de som inte kunnat arbeta hemifrån har vardagen varit tuffare än någonsin.

De nyutvecklade vaccinen har, i enlighet med alla förväntningar, utnyttjats av chefer, mellanchefer och andra i maktpositioner. En VD på ett sjukhus kan tydligen vaccineras innan den anställda personal som dagligen hanterar Coronasjuka patienter.

Senast förra veckan uppmärksammades det att i Region Stockholm har man gått med ett överskott på nära sex miljarder kronor, samtidigt som Södersjukhusets Kvinnoklinik har fått i uppdrag att genomföra omfattande nedskärningar, bland annat genom att inte bädda ordentligt, minska sortimentet på utvalda läkemedel och spara pengar på mat, dryck och kaffe.

Denna situation är inte isolerad till svenska förhållanden. I ockuperade Palestina nekas den arabiska befolkningen systematiskt tillgång till sjukvård, läkemedel och vaccin. Samtidigt som Israel ligger i vaccineringens världstopp vägrar man vaccinera palestinierna i de ockuperade områdena.

I ockuperade Palestina kan det vara ett brott att organisera sig feministiskt. Den palestinske feministen Khitam Saafin har flera månader suttit häktad utan bevisning och för två veckor sedan förlängdes hennes häktning med ytterligare fyra månader. Den feministiska parlamentarikern Khalida Jarrar dömdes för exakt en vecka sedan till två års fängelse för sin politiska aktivism. De israeliska ockupationsfängelserna kritiseras år efter år av FN och människorättsaktivister för sin brist på tillgång till mat och läkemedel, samt för systematisk tortyr mot de politiska fångarna. 

Vår position är densamma i Sverige som i Palestina: Sjuksköterskorna och de feministiska fångarna visar vägen framåt. Kvinnokampen, liksom klasskampen, ställs på sin spets till följd av pandemisk och ekonomisk kris och det är bara genom enighet som vi kan vinna vår frihet. Vi säger:

  • Sluta applådera och höj sjuksköterskornas löner!
  • Frihet åt Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla andra palestinska kvinnliga fångar!
  • Allt stöd åt kampanjen #TaHemmetTillbaka!

Om det Korrekta Sättet att Hantera en Revolution

Detta är det andra utav tre inlägg i artikelserien Tänka Antiimperialistiskt där vi översätter texter som vi tycker är speciellt viktiga för en förnyad antiimperialistisk kamp.

I det första inlägget översatte vi ett förord av Ahmad Sa’adat till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide, där han diskuterade fångkamp och afroamerikansk-palestinsk enighet. Detta är en text av Huey P Newton där han mest glasklart förklarar sitt antiimperialistiska politiska program och fångkampens roll däri.

De Svarta massorna hanterar motståndet på ett inkorrekt sätt. När bröderna i East Oakland, som har lärt sig göra motstånd från att kämpa i Watts, samlade folket på gatorna, kastade tegelsten och Molotov cocktails för att förstöra egendom och skapa störning, leddes dem till ett litet område av Gestapopolisen och blev omedelbart pacificerade av förtryckarens stormtrupper. Även om denna form av motstånd är sporadisk, kortvarig och kostsam, har den spridit sig över hela landet till alla den Svarta nationens ghetton.

Massorna vet inte identiteten hos personen som kastade den första Molotov cocktailen, men de respekterar honom och imiterar hans handling. På samma sätt kommer förtruppspartiets handling imiteras av folket – om folket respekterar denna handling.

Partiets huvudsakliga uppgift är att erbjuda ledarskap för folket. Med ord och handling måste det lära de korrekta strategiska metoderna för ett utdraget motstånd. När folket lär sig att det inte längre är förmånsenligt att motstå genom att gå ut på gatorna i stort antal, och när de ser fördel med gerillakrigsmetodens aktivitet, kommer de snabbt följa detta exempel.

Men först måste de respektera partiet som sänder ut detta meddelande. När förtruppsgruppen förstör förtryckarens maskineri genom att hantera honom i små grupper om tre och fyra, och sedan flyr förtryckarens makt, kommer massorna imponeras mer och mer och sannolikheten är att de anammar denna korrekta strategi. När massorna hör att en Gestapopolisman har blivit avrättad när han sippar på sitt kaffe, och att de revolutionära bödlarna flytt utan att spåras, kommer massorna se giltigheten i denna form av motstånd. Det är inte nödvändigt att organisera trettio miljoner Svarta personer i primära grupper om två och tre, men det är viktigt för partiet att visa folket hur man organiserar en revolution.

Det finns tre sätt man kan lära sig på: genom studier, observation och erfarenhet. Eftersom det svarta samhället utgörs i grunden av aktivister är observation eller deltagande i aktivitet de huvudsakliga sätten som folk lär sig på. Att lära sig genom att studera är bra, men att lära av erfarenhet är bättre. Eftersom det Svara samhället inte är en studiegrupp är det väldigt viktigt att förtruppen i grunden är aktivister. Utan denna kunskap om det Svarta samfundet kommer en Svart revolution i rasistiska USA vara omöjlig.

Partiets huvudsakliga funktion är att väcka folket och lära de den strategiska metoden att motstå en maktstruktur som är beredd att inte bara med massiv brutalitet bekämpa folkets motstånd, utan även utrota den Svarta befolkningen. Om maktstrukturen lär sig att Svarta personer har ”X” antal vapen till sitt befogande, kommer den informationen inte göra att maktstrukturen beväpnar sig; den är redan förberedd.

Slutresultatet av denna revolutionära utbildning kommer vara positive för Svarta personer I deras motstånd, och negativ för maktstrukturen i dess förtryck eftersom partiet alltid exemplifierar revolutionär trots. Om partiet inte gör folket medvetet om befrielsens verktyg och metoder, kommer det inte finnas något sätt för folket att mobilisera på. 

Relationen mellan förtruppspartiet och massorna är en sekundär relation. Relationen mellan förtruppspartiets medlemmar är en primär relation. Om partimaskineriet ska vara effektivt är det viktigt att partiets medlemmar har en relation ansikte till ansikte. Det är omöjligt att sätta ihop ett fungerande partimaskineri eller partiprogram utan denna direkta relation. För att minimera faran från Uncle Toms informanter och opportunister måste medlemmarna i förtruppen vara beprövade revolutionärer.

Förtruppens huvudsakliga syfte bör vara att öka medvetenheten hos massorna genom utbildande program och andra aktiviteter. De sovande massorna måste bombarderas med den korrekta inställningen till kamp och partiet måste använda alla tillgängliga medel för att få ut denna information till massorna. För att göra så måste massorna veta att partiet existerar. Ett förtruppsparti är aldrig underjordiskt från början, det skulle begränsa dess effektivitet och utbildningsmässiga mål. Hur kan du lära folket om folket inte vet vem du är och du har dess respekt? Partiet måste existera över jord så länge maktstrukturen tillåter och, förhoppningsvis, när partiet tvingas underjord har dess budskap redan nått ut till folket. Förtruppspartiets aktiviteter på ytan kommer nödvändigtvis vara kortvariga. Därmed måste partiet göra ett enormt intryck på folket innan det tvingas in i hemligheter. Vid det laget vet folket redan att partiet existerar och kommer söka vidare information om dess aktiviteter när det drivs underjord.

Många pseudo-revolutionärer arbetar under den falska inställningen att förtruppspartiet måste vara en hemlig organisation som maktstrukturen inte känner till, och att massorna inte vet något förutom sporadiska brev som kommer till deras hem under nattetid. Underjordiska partier kan inte distribuera flygblad för att annonsera ett underjordiskt möte. Sådana motsättningar erkänns inte av dessa så-kallade revolutionärer. De är, egentligen, rädda för den faran som de ber folket att konfrontera. Dessa så-kallade revolutionärer vill att folket ska säga vad de själva är rädda för att säga, att göra vad de själva är rädda att göra. Den sortens revolutionär är feg och en hycklare. En sann revolutionär inser om han är allvarlig, att döden är nära. Sakerna han säger och gör är extremt farliga. Utan denna insikt är det meningslöst att fortsätta som revolutionär.

Om dessas bedragare skulle undersöka revolutionens historia skulle de se att förtruppen alltid börjar över jord och sedan drivs underjord av angriparen. Kubanska Revolutionen är ett exempel. När Fidel Castro började göra motstånd mot slaktaren Batista och de US-amerikanska löphundarna, började han med att öppet utropa på Havanas Universitetscampus. Han drevs sedan mot kullarna. Hans intryck hos det exproprierade folket i Kuba var enormt och hans lärdomar togs emot med stor respekt. När han gömde sig sökte det kubanska folket upp honom, gick till kullarna för att hitta honom och hans tolv kamrater.

Castro hanterade den revolutionära kampen korrekt, och om den Kinesiska Revolutionen undersöks kommer det bli tydligt att det Kommunistiska Partiet agerade helt öppet för att vinna massornas stöd. Det finns många fler exempel på lyckad revolutionär kamp, från vilka man kan lära sig den korrekta inställningen: revolutionen i Kenya, den Algeriska Revolutionen som diskuteras i Fanons Jordens Fördömda, Ryska Revolutionen, Mao Tse-tungs verk, och en hel drös utöver dem. 

Miljontals på miljontals förtryckta kanske inte känner medlemmarna i förtruppspartiet men de kommer lära sig från dess aktivitet och dess korrekta strategi för befrielse genom en indirekt bekantskap genom massmedia. Men det är inte tillräckligt att vara beroende av maktstrukturens media; det är av huvudsaklig viktighet att förtruppspartiet utvecklar sitt eget kommunikationsorgan, såsom en tidning, och samtidigt erbjuda strategisk revolutionär konst, och förstörelse av förtryckarens maskineri. I Watts, till exempel, har ekonomin och förtryckarens egendom förstörts i en sådan utsträckning att oavsett hur för förtryckaren försökte förvränga de Svarta brödernas aktivitet, kommunicerades den reella innebörden till den Svarta befolkningen. Och oavsett hur förtryckaren, i sin egen media, försökte förvränga och förvirra Broder Stokely Carmichaels budskap, blev det förstått och välkomnat av Svarta över hela landet.

Svarta Panterpartiet för Självförsvar lär oss att, i den slutgiltiga analysen måste pistoler, handgranater, raketgevär och annan nödvändigt självförsvarsmateriel, komma från maktstrukturen. Som visat av Viet Cong tas dessa vapen från förtryckaren. Därmed, desto större den militära förberedelsen är hos förtryckaren, desto större är tillgängligheten av vapen för det Svarta folket. Vissa hycklare tror att när folket lärs av förtruppen att förbereda sig själva för motstånd, för det endast ”etablissemanget” till dem med eskalerande våld och brutalitet; men faktum är att när etablissemanget blir mer förtryckande, späder han endast på den revolutionära glöden. Så när saker blir sämre för det förtryckta folket kommer de känna behovet av revolution och motstånd. Folket gör revolution; förtryckarna, genom brutal handling, orsakar motstånd hos folket. Förtruppspartiet lär enbart ut de korrekta metoderna för motstånd.

Hycklarnas klagomål att Svarta Panterpartiet för Självförsvar uppenbarar ett djupare lidande för folket är en inkorrekt observation. Genom deras uppror i de Svarta områdena runtom i landet har folket bevisat att de inte kommer tolerera mer förtryck från den rasistiska hundpolisen. De letar nu efter lärdom för att utöka och förstärka sin motståndskamp. Förtruppspartiet exemplifierar egenskaperna som gör dem värdiga ledarskap.

Huey P Newton, 1967

Detta är en debattartikel skriven av Samidoun Sverige och förbundet Arbetarmakt. I skuggan av antiimperialismen vars död började med Sovjets fall strävar vi efter en förnyad rörelse. Vi tar avstamp i de irländska och palestinska befrielserörelserna och hävdar en ny generation av kamp mot Imperiet.

Sedan demonstrationerna mot EU-toppmötet 2001 samlade över 50 000 personer på Göteborgs gator, har antiimperialismen långsamt fallit samman som politisk rörelse. Folkliga massmobiliseringar har ersatts av mindre, mer utspridda sporadiska symbolaktioner drivna av demoraliserade kommittéer. Den antiimperialism som för 19 år sedan var självklar för stora delar av den svenska vänstern har långsamt hamnat i skymundan.

Idag står det palestinska folket i en mer prekär situation än på många år men den internationella solidariteten ekar tystare än någonsin. Inför förra årets israeliska val utropade president Netanyahu sin avsikt att vid vinst annektera de bosatta områdena i ockuperade Västbanken. Detta nya led i en lång historia av aggression och kolonialism har mötts av en dånande tystnad från omvärlden. Med Trump-administrationen vid sin sida har Israel utformat, skjutit upp och skrivit om sina annekteringsplaner. Men att de ska bli av är det ingen fråga om. Bidens val till president signalerar ingen omorientering i frågan utan en perfekt kontinuitet.

Innan inbördeskriget i Syrien var Palestina det land med flest flyktingar runtom i världen. Merparten av dessa är vanliga människor som år efter år får sina hem demolerade, sina nära fängslade och sina vänner tvingade på flykt. Enligt akademisk konsensus har mer än vartannat barn i Gaza utsatts för åtminstone ett trauma. Och nästan vartannat barn lider av allvarlig PTSD. I israeliska fängelser blir barn regelbundet utsatta för förnedring, misshandel och förhör, och fängslas utan målsmans närvaro.

Palestinier är även starkt överrepresenterade bland världens politiska fångar. Ahmad Sa’adat – palestinsk revolutionär och frihetskämpe – har hållits i israeliskt fängelse sedan 12 år tillbaka utan rättvis rättegång eller konsekvent bevisning. Den palestinske läkaren Issam Hijjawi anhölls i augusti tillsammans med 9 republikaner i Irland och nekas än idag den hjälp som hans tillstånd kräver.

Den praktiska internationella solidariteten har varit i kris sedan början av 90-talet när Sovjetunionen föll och de socialistiska partierna i Europa tvingades till anpassning efter en strikt US-amerikansk hegemoni. Där vi tidigare såg en vänster praktiskt enad i sitt stöd för de förtryckta folken hörs numera tomma fraser från ett fåtal kämpar som inte längre har den politiska stämningen bakom sig.

Palestinierna är inte ensamma i röran. Antiimperialismens svaghet återspeglas i de upptrappade försöken till latinamerikanska statskupper, i utökad repression mot irländska republikaner och i Turkiets interna och externa aggressioner gentemot Syrien och det kurdiska folket. Om inte vi omorienterar våra prioriteringar – vart lämnas världens förtryckta folk?

Befrielserörelserna bland de förtryckta folken har aldrig varit beroende av stöd från Väst men vår egen arbetarrörelse är helt beroende av deras kamp. Den svenska välfärdsstaten är inte enbart byggd på vår klassrörelse utan även på vår position som ett land i den imperialistiska kärnan. Vårt välstånd går inte att separera från den imperialistiska utsugningen av arbetare och fattigbönder i runtom världen.

Trots årtionden av tomma hot från FN om människorättsbrotten och de illegala bosättningarna har omvärlden konsekvent svikit det palestinska folket. Normaliseringsprocessen av relationerna mellan Israel och närliggande reaktionära regimer betyder att det palestinska folket nu står inför ett kritiskt moment. Tidigare decenniers massiva mobiliseringar lyser med sin frånvaro. Vart är Palestinas luftvärnskanon?

Det är dags att ena och återuppliva den revolutionära antiimperialistiska rörelsen. Folken i Palestina, Irland och resten av den koloniserade världen har stått ensamma alltför länge. Historien kommer inte att rentvå dem av oss som inte aktivt tar ställning mot de imperialistiska härjningarna. Vi behöver en ny antiimperialism. Vilken sida står du på?

Företräder du en antiimperialistisk grupp i Stockholmsområdet och accepterar att vi behöver förnya antiimperialismen? Skicka ett mejl till Samidoun08@protonmail.com

Tänka Antiimperialistiskt är en artikelserie där vi i Samidoun Stockholm översätter antiimperialistiska tänkare och sätter dem i en palestinsk och global revolutionär kontext, med ett specifikt fokus på fångkamp. Denna text skrevs av Generalsekreteraren för PFLP, Ahmad Sa’adat, som ett förord till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide. Newton var grundare till Svarta Panterpartiet i USA och dess huvudideolog. Sa’adat länkar ihop de palestinska och afroamerikanska kamperna och klargör en obrytbar solidaritet. Texten skrevs 2017 från Ramonfängelset.

Det är en ära att skriva en introduktion till denna bok författad av en stor ledare för den Svarta befrielsekampen i USA, Huey P Newton. Från insidan av ockupantens Ramonfängelse, på mina egna, mina kamrater och den palestinska fångrörelsens vägnar, sträcker vi ut våra knutna nävar i solidaritet och saluterar och omfamnar våra Svarta kamrater vars kamp för frigörelse mitt i odjurets mage fortsätter än idag trots hård repression.

Från Ansar till Attica till Lannemezan, fängelset är inte bara ett avgränsat fysiskt utrymme utan också en plats för de förtrycktas kamp där den konfronterar förtryckaren. Oavsett om det är i Mumia Abu-Jamal, Walid Daqqa eller Georges Ibrahim Abdallahs namn, måste fängslade politiska fångar vara en prioritet för våra rörelser. Dessa namn illustrerar kampens kontinuitet mot vår kollektiva fiende – deras organisatoriska arv som sträcker sig tillbaka till de antikoloniala frihetsrörelserna på 1960-, 1970-, 1980-talet fram tills idag. Politiska fångar är inte enbart individer; de är ledare i kamp och organisering bakom fängelseväggarna som hjälper att bryta ner och avveckla stängerna, väggarna och kedjorna som splittrar oss från våra folk och områden i kamp. De möts upprepad isolering och tortyr från ockupanten och fångvaktaren som ämnar bryta fångens viljestyrka och deras betydelsefulla koppling till sitt folk.

Så när vi bevittnar eskaleringen mot vår rörelse som vi ser idag i Filippinerna, när vi ser de mordiska orkestrerade attackerna mot vårt palestinska motstånd, när vi ser kriminaliseringen av Svarta personer och rörelser, är det klart att vi står inför samma situation som Huey Newton identifierade och konfronterade. Vi vill fortfarande försvara våra folk från kapitalismen, sionismen och imperialismens hänsynslösa attacker, samt deras polis och militär. Vi har inte än lyckats förverkliga våra drömmar och förvandla fängelserna till befrielsens museum. Revolutionärer världen över kämpar för och drömmer om denna framtid, i varje förtryckt folks rörelse. Givetvis, när vi pratar om fångrörelsen, talar vi i grund och botten om motstånd.

Fängelser existerar av en anledning, för behoven och intressena hos de med makt. Och när det finns fängelser att låsa in folket i, där det finns ockupation, kolonialism, förtryck; där det finns ockupation och kolonisering, kommer det finnas fängelser och alla lagar inom juridikens ramar upprättas för att legitimera exploatering, förtryck och orättvisa och för att kriminalisera motstånd och frigörelse. Från The Fugitive Slave Acts på 1800-talet till ”terrorlistorna” som försöker kriminalisera och folkens motståndsrörelser, dessa är alla reflektioner av ett krig mot folket. Vi saluterar syster Assata Shakur som fortfarande kämpar i frihet i Kuba, samtidigt som hon hotas på nytt att döpas ”terrorist” för att rättfärdiga jakten på denna globala frihetssymbol.

Detta illustrerar också att Svarta Pantrarna och den Svarta befrielserörelsens kamp, sak och rörelse inte är ett avslutat kapitel. Det är ett pågående kapitel, en pågående kamp och en kontinuerlig rörelse för rättvisa och frigörelse. Samtidigt som jag skriver idag noterar den revolutionära palestinska vänstern, Folkfronten för Palestinas Befrielse, sitt femtionde år av kamp, ett tillfälle både för att fira och för att undersöka dess arv för att skärpa och stärka vår marsch mot revolutionär seger. På samma vis har vi precis passerat den femtionde årsdagen för grundandet av Svarta Panterpartiet, vars vision för revolutionär förändring fortsätter vara lika relevant än idag.

Det är ett arv som bärs av båda med idéer och människor själva vara historier avokado fortsätter att animera och inspirera folk. Du kan passera PFLPs första fånge någonstans på Berlins gator, där han fortfarande kämpar för palestinierna. Du kan känna arvet från Svarta Panterpartiet och den fortsatta Svarta kampen på Chicagos, Oaklands och Harlems gator. Det finns folk som bär inom sig arvet av kampen som en mänsklig skatt. Erfarenheterna hos gigantera inom vår rörelse, speciellt de som gått genom fängelse, står sida vid sida med idéerna som förts ner genom skrift, böcker och litteratur, från en generation till nästa, ett spår av kamp som leder mot en framtid där ungdomar framträder för att leda de Svarta och palestinska revolutionära frihetskamperna.

Varje politisk fånge, oavsett om de nu är i fängelse eller ej, bär inom sig drömmen och verkligheten frigörelse och vad den kan och måste betyda i praktik. Idag, när vi ser på den Svarta befrielserörelsen eller ursprungsbefolkningarnas kamp i Förenta Staterna och Kanada, pratar vi om samma fiende som vi konfronterar i ockuperade Palestina. Kulorna som avrättade Malcolm X eller Fred Hampton kunde ha använts för att mörda Ghassan Kanafani eller Khaled Nazzal eller Mahmoud Hamshari, och idag ser vi samma tårgas och kulor transporterade runt världen för att använda mot folket. Vi ser företag som G4S profitera på attackerna mot våra rörelser och vi ser massfängslandet av vårt folk och vi ser hur US-amerikanska, Europeiska och Israeliska poliser utbyter träning med varandra för att eskalera rasism, ”kontraterrorism” och repression på gatorna i våra städer, läger och byar.

I våra kretsar här i fängelser hoppas vi alltid och fortsätter att kommunicera med rörelser och politiska fångar överallt. Vi vill dela våra erfarenheter med varandra och stärka alla våra rörelser för frigörelse och rörelsen för att befria våra fångar. De politiska fångarna har förstahandserfarenhet av konfrontation och erfarenheten av ett fängelse kan transformera en som politisk fånge. Det är inte en individuell erfarenhet utan en kollektiv; heroismen hos en fånge är inte enbart att sitta i fängelse utan även att förstå att de kan bära med sig ledarskapet av en rörelse och en fortsättande kamp på ny plats som i sin tur har internationella ekon. Georges Ibrahim Abdallah kämpar idag i Lannemezanfängelset precis som Mumia Abu-Jamal kämpar i Mahanoy. Hjältemodet kommer inte enbart från att man har spenderat år i fängelse och sedan blivit släppt; utan i att vara en veteran i en kamp som fortsätter framföra befrielsens budskap åt de som kvarstår.

Den politiske fången är inte svag och inte kuvad, trots deras bästa försök. Skyldigheten hos den politiska fången är att hålla flamman levande. Detta är inte en roll som vi har letat upp eller arbetat för. Men nu när vi är i denna position måste vi hålla den för att sätta ett exempel, inte för vårt folk, som är rotade och orubbliga, utan för fienden, för att visa att fångenskapen inte kommer fungera för att besegra vårt folk. Vi bär vår sak, inte bara som en individuell jakt efter frihet. Israel eller Frankrike eller USA hade befriat oss eller Georges Abdallah eller Mumia Abu-Jamal om vi var villiga att bli verktyg åt systemet eller förråda våra folk. Men istället har fångarna blivit slående exempel på en motståndskultur i allt från konst till litteratur till politiska idéer.

Idag möter våra revolutionära rörelser tuffa tider över hela världen. Men dessa tuffa tider kan också innehålla ett värde om vi tittar närmre; vi bakar vägen för en ny generation av revolutionärer som fortfarande kan lyfta fram kraven på socialism, folkets demokrati, en annan värld. I den eran Newton skrev delade rörelser och fångar erfarenheter och kommunicerade genom brev, böcker och konst, ofta smugglade ut ur eller in i fängelser, genom censur och järnväggar. Idag, med alla stora teknologiska revolutioner, är det svårt för politiska fångar att få sina ord hörda överhuvudtaget och nekas till och med tillgång till telefon för att prata med familj och sina nära.

Varför tänker vi fortfarande på, och läser, och återpublicerar Huey Newtons skrifter idag? I grunden för att hans analys och hans partis analys var korrekt och fortsätter vara korrekt, legitim och livsviktig. Idag, när vi ser USA-imperialismens härjningar, hotet från Trump gentemot världen och skjutningarna av Svarta på landets gator av poliser, är den fundamentala korrektheten och nödvändigheten av Svarta Panterpartiets arbete tydligt. Idag, när folkliga rörelser attackeras och frihetsrörelser beskrivs som ”terroristiska” samt kriminaliseras, ser vi en massiv påtvingad attack på våra folk. Fängelser är bara en form av tvång i ockupanten, kolonisatören, kapitalisten och imperialistens händer; att skala bort folkets kunskap och påföra isolering är andra former av tvång.

Påtvingandet av konsumerism, separationen av folken från deras mänsklighet och isoleringen av folken är alla former av tvång vid sidan av fängelserna som underminerar våra rörelser, våra folk och våra befrielsevisioner. De vill se våra rörelser isolerade från varandra genom terrorn som är ”terroristlistan” och tystnaden av enskild isolering. Kapitalistisk och imperialistisk media plattar till världen så att här i israeliskt fängelse hör vi om de senaste teknologierna i USA samtidigt som repressionen av det Svarta folket görs osynlig. Men verkligheten idag är att överallt föds en Huey eller Assata eller Khalifa eller Ishaq som kan bära sina folks dröm framåt.

Huey Newton och de Svarta Pantrarna stormförtjust socialism, social rättvisa, mot rasism, imperialism, från Oaklands gator till flyktinglägren i Libanon. Huey Newton sade ”Vi stödjer palestiniernas rättfärdigade kamp för frihet till hundra procent. Vi kommer fortsätta göra det och vi vill att alla de progressiva folken i världen faller in i våra led för att bygga en värld där alla folk kan leva.”

Jag kan självklart inte tala som en expert om fängelser i USA idag. Men bara att titta på siffrorna är en slående illustration av vad som är så djupt fel med systemet. Som palestinier möter vi också negationens erfarenhet, en attack på vår existens, att bli behandlade som sämre eller icke-mänskliga för vår påtvingade rasidentitet. Vi förstår genom våra egna erfarenheter hur ockupation och kapitalism handlar om profit och exemplet som USA-fängelserna visar världen, där fängelser ses som en källa på billig och tvingad arbetskraft och profit för kapitalismen. Vi ser hur infängslande används för att kontrollera, dividera och hota samhällen och folk som är under anfall. Fängelsesystemet innebär mycket pengar för företag samtidigt som det innebär ett direkt hot mot Svarta barn och deras framtid. Och detta är ”säkerhetslösningen” som Trump och USA-imperialismen marknadsför till världen som lösningen på kapitalismens kris, en lösning byggd på blodig och brutal exploatering.

Här i våra celler kan vi känna vibrationerna av dessa attacker och den fysiska påverkan i invasionerna och inspektionerna hos de specialiserade repressiva enheterna hos ockupanten. Vi ser också potentialen och nödvändigheten för våra rörelser att resa sig inom fängelserna tillsammans med dem på utsidan. Vi ser tusentals människor dömda till massiva straff på 20, 30, 40 år i fängelse, och längre, fråntar människors frihet och liv. Motstånd är kritiskt och måste ha en verklig inverkan på folks liv. Vår uppoffring i fängelse har betydelse när den kan leda till framsteg för de fattiga och frigörelse för våra folk. Vår kamp måste påverka folkens liv materiellt.

Från Irland till USA till Frankrike till Palestina fortsätter politiska fångar vara ledare i rörelser som bekämpar rasism, imperialism och kolonialism. Vi ser också att fångarna i den palestinska rörelsen möter politisk inspärrning runtom världen i fiendens fängelser – från hjälten Rasmea Odeh som tvingades från USA till de Fem Fångarna För Palestina, även kallade de Heliga Fem, som hålls i extrem isolering sida vid sida med Svarta kämpar, för att ha deltagit i välgörenhetsarbete för vårt folk, till vår käre kamrat Georges Abdallah som har lidit i 34 år i franska fängelser.

Fängelserna och de politiska fångarna är också ett exempel på makten och nödvändigheten av att ”bryta mot lagen.” Lagen – imperialisten och kolonisatörens lag – används för att stjäla rättigheter och resurser från vårt folk och också för att rättfärdiga vårt fängslande och vår repression och kriminalisering. Genom att kollektivt ”bryta” mot lagen och dess makt att definiera rättvisa samt orättvisa – när folk kollektivt konfronterar och ”bryter” lagen, inte enbart som individer utan som en kollektiv makt, så förlorar den sitt anspråk på legitimitet. Bryta lagen måste bli normen, inte undantaget – kapitalismen, imperialismen och exploateringens lag.

Politiska fångar fängslas för att de räds våra handlingar och våra idéer, vår makt att mobilisera folket på revolutionärt vis mot deras exploatering och kolonisering. De räds vår kommunikation och de räds makten hos folket. De räds att vi ska enas och bygga en internationell front för de förtryckta folkens frigörelse. De vet, och är rädda för, att vinkar bygga en reellt annorlunda värld. För dem är detta rädslan inför förlust men för oss och våra folk är detta hoppet för frihet och vetskapen om den framtida vinsten.

Ahmad Sa’adat

Ramonfängelset

November 2017

Vi i Samidoun Göteborg återger här en redogörelse och ett uttalande från våra kamrater i Samidoun Stockholm och Irlandinformation:

Tillsammans med kamrater från Irlandinformation har vi idag besökt ambassaderna för irländska fristaten och Storbritannien med kraven:

Frige de 9 republikanerna från Saoradh!
Frige Issam Hijjawi!
Stoppa överlämningen av Liam Campbell!

Läs det gemensamma uttalandet:

(English further down)

Lördagen den 19 september 2020 besökte aktivister från Irlandinformation och Samidoun den Brittiska samt den Irländska ambassaden i Stockholm.

Vi besökte dessa två ambassader för att visa vår solidaritet med våra fängslade kamrater, både i fristaten och i de ockuperade sex grevskapen.

Vid de båda ambassaderna ställde aktivisterna upp sig med budskapsplakat, banderoll, och en fana för den Irländska Republiken.

Budskapen för de två aktionerna löd:

FREE THE SAORADH 9

FREE DR. ISSAM HIJJAWI

NO EXTRADITION OF LIAM CAMPBELL

Free the Saoradh 9:

I slutet av augusti 2020 blev det republikanska och socialistiska partiet Saoradh utsatts för stark repression i såväl de ockuperade områdena i norra Irland som i den irländska fristaten i söder. Ingripanden genomfördes mot tio representanter för partiet, samt att fyra kontor tillhörande partiet genomsöktes.

I nu läget sitter nio representanter från Saoradh misstänkta för att ha kopplingar till The New IRA.

Free Dr Issam Hijjawi:

Dr. Issam Hijjawi greps den 22 augusti 2020 på flygplatsen Heathrow efter att ha besökt Derry. Dr. Issam Hijjawi greps som en del av den MI5-ledda operationen mot Saoradh som gjort att nio representanter från Saoradh är misstänkta för att ha kopplingar till The New IRA.

Den 16 september nekades Issam Hijjawi att få sin frihet mot en borgenssumma. Dr Issam Hijjawi lider av flera allvarliga hälsoproblem och sitter för tillfället i isolerad på Foyle House, ett fängelse som inte är byggt för att hantera individer med alvarliga sjukdomar.

No extradition of Liam Campbell:

En domstol i den irländska fristaten har beslutat att utlämna republikanen Liam Campbell till Litauen, där han står anklagad för förberedelse till vapensmuggling.

Campbell, som över huvud taget aldrig har besökt Litauen, står på mycket lösa grunder anklagad för att från Irland ha planerat en vapensmuggling som aldrig blev av, och där det finns skäl att ifrågasätta om några riktiga planer alls.

Stöd till de hungerstrejkande fångarna:

I samband med rådande situation har Irländska Republikanske fångar inlett en två veckors hungerstrejk. Vi vill i samband med detta uttalande även ge vårt helhjärtat stöd till de hungerstrejkande.

/Irlandinformation och Samidoun Stockholm

On Saturday September 19, 2020, activists from the Ireland Information Group and Samidoun Stockholm visited the British and Free State embassies in Stockholm.

We visited these two embassies to show our solidarity with our imprisoned comrades, both in the Free State and in the occupied six counties.

At the two embassies, activists lined up with message posters, banners, and the flag for the Republic of Ireland.

The messages for the two activities were:

FREE THE SAORADH 9

FREE DR. ISSAM HIJJAWI

NO EXTRADITION OF LIAM CAMPBELL

Free the Saoradh 9:

At the end of August 2020, the Socialist Irish Republican party of Saoradh was subjected to severe repression in both the occupied territories in the north of Ireland as well as in the Free State in the south. Securitas forces carried out actipns against ten representatives of the party, and four offices belonging to the party were searched.

At present, nine representatives from Saoradh are suspected of having links to The New IRA.

Free Dr Issam Hijjawi:

Dr. Issam Hijjawi was arrested on August 22, 2020, at Heathrow Airport after visiting Derry. Dr. Issam Hijjawi was arrested as part of the MI5-led operation against Saoradh that has left nine Saoradh representatives suspected of having links to The New IRA.

On September 16, Issam Hijjawi was denied bail. Dr. Issam Hijjawi suffers from several serious health problems and is currently in solitary confinement at Foyle House, a prison not built to treat individuals with serious illnesses.

No extradition of Liam Campbell:

A court in the Irish Free State has decided to extradite Republican Liam Campbell to Lithuania, where he is accused of prepatations for arms smuggling.

Campbell, who has never visited Lithuania at all, is accused on very loose grounds of having planned an arms smuggling from Ireland that never happened, and where there is reason to question any real plans at all.

Support for the hunger-striking prisoners:

In connection with the current situation, Irish Republican prisoners have begun a two-week hunger strike. In connection with this statement, we also want to give our wholehearted support to the hunger strikers.

/The Ireland Information Group of Sweden, and Samidoun Stockholm

Days of resistance August 7-9

Till våra kamrater världen över

Om fången blir slagen, är det ett arrogant uttryck för rädsla

Det är 48 år sedan författaren, martyren och frihetskämpen Ghassan Kanafani blev utomrättsligt avrättad av Mossad vid 36 års ålder. Utöver sin position som en av den palestinska litteraturens centrala gestalter var Kanafani en ledande organisatör i den palestinska motståndsrörelsen som medlem i Folkfronten för Palestinas Befrielse. Hans minne och föredöme lyser starkare än imperialismens mörker.

På Samidounnätverkets initiativ har det under helgen arrangerats aktioner i bland annat Palestina, Danmark, Frankrike och Wales mot den israeliska statens fortsatta aggressioner gentemot det palestinska folket. Under Macrons visit i Beirut krävde libanesiska och palestinska demonstranter att Frankrike friger den politiske fången Georges Abdallah som har hållits gisslan sedan 1984 – innan de erbjuder tomma löften och bindande lån med nykoloniala undertoner.

Under gårdagen arrangerade Samidoun Göteborg, tillsammans med lokala anti-imperialister, en demonstration med kraven att upphöra den pågående annekteringen av palestinska områden och frigivningen av de palestinska barn och frihetskämpar som idag utsätts för tortyr och misshandel i israeliska fängelser.

Enligt den utlagda planen skulle de nya ambitiösa annekteringsmålen av Västbanken inledas i början av juli i år men har blivit temporärt uppskjutna på grund av interna politiska skiljaktigheter inom den bosättarkoloniala statsapparaten. Men att de ska genomföras – med stöd från USA – råder det inget tvivel eller någon tvist om. För det palestinska folket är kampen ett påbud, inte ett val. Och detsamma gäller oss.

Just nu pågår en intensifiering av den imperialistiska penetrationen i bland annat Palestina och Libanon. Detta pågår även i form av den fascistiska militärkuppen i Bolivia och de fortsatta försöken att avsätta den folkvalda regeringen i Venezuela; alltmer öppna aggressioner mot Kina och dess allierade; och det mer och mer öppet fascistiska våldet mot ursprungsbefolkningen och svarta i USA. 

Helgens mobiliseringar visar att en annan värld är möjlig. Samidoun Stockholm framhäver med största möjliga klarhet att även vi måste intensifiera vår medvetna organisering mot imperialismen och dess lakejer. Vi sträcker ut våra varmaste hälsningar av solidaritet till de kämpande folken världen över och vårt löfte att stärka den praktiska internationella solidariteten. Vi kräver:

Frihet åt alla palestinska fångar!

Frankrike och USA ut ur Asien!

Ett slut på Israels ockupation och ett fritt, återförenat Palestina!


To our comrades around the world

If the prisoner is beaten, it is an arrogant expression of fear.

It is 48 years since author, martyr and freedom fighter Ghassan Kanafani was assassinated by Mossad at the age of 36. In addition to his role as one of the central figures of Palestinian literature, he was a leading organizer of the Palestinian resistance movement as a member of the Popular Front for the Liberation of Palestine. His memory and example shine brighter than the darkness of imperialism.

On the initiative of the Samidoun network, actions have been organized in Palestine, Denmark, France, Wales and elsewhere against the continued aggressions of the Israeli state against the Palestinian people. During Macron’s visit to Beirut, Lebanese and Palestinian militants demanded that France release political prisoner Georges Abdallah who has been held hostage since 1984 – before they come with empty promises and binding neo-colonial aid.

Yesterday Samidoun Gothenburg, together with local anti-imperialists, organized a demonstration with the demands of ending the planned annexation of Palestinian territories and the release of the Palestinian children and freedom fighters who are today the victims of torture and abuse in Israeli prisons.

According to the laid out plan the new ambitious annexation of parts of the West Bank would commence at the start of this year’s July but has been temporarily suspended because of internal political differences within the settler-colonial state apparatus. But that they will be pursued – with support from the USA – there is no doubt or conflict about. For the Palestinian people the struggle is a necessity and not a choice. The same goes for us.

Right now is a moment of intensifying imperialist penetration in Palestine and Lebanon. This also takes place in the form of the fascist military coup in Bolivia and the continued attempts to topple the elected Venezuelan government; the increasingly open aggressions toward China and its allies; and the more and more openly fascist violence in the US against the native and black populations.

This weekend’s mobilizations show that another world is possible. Samidoun Stockholm claims with the utmost clarity that we also have to intensify our conscious struggle against imperialism and its lackeys. We extend our warmest greetings of solidarity to the struggling peoples around the world and we extend our promise to strengthen practical international solidarity. We demand:

Freedom for all Palestinian prisoners!

France and the USA out of Asia!

An end to the Israeli occupation and a free, unified Palestine!