Dags för en ny antiimperialism

Detta är en debattartikel skriven av Samidoun Sverige och förbundet Arbetarmakt. I skuggan av antiimperialismen vars död började med Sovjets fall strävar vi efter en förnyad rörelse. Vi tar avstamp i de irländska och palestinska befrielserörelserna och hävdar en ny generation av kamp mot Imperiet.

Sedan demonstrationerna mot EU-toppmötet 2001 samlade över 50 000 personer på Göteborgs gator, har antiimperialismen långsamt fallit samman som politisk rörelse. Folkliga massmobiliseringar har ersatts av mindre, mer utspridda sporadiska symbolaktioner drivna av demoraliserade kommittéer. Den antiimperialism som för 19 år sedan var självklar för stora delar av den svenska vänstern har långsamt hamnat i skymundan.

Idag står det palestinska folket i en mer prekär situation än på många år men den internationella solidariteten ekar tystare än någonsin. Inför förra årets israeliska val utropade president Netanyahu sin avsikt att vid vinst annektera de bosatta områdena i ockuperade Västbanken. Detta nya led i en lång historia av aggression och kolonialism har mötts av en dånande tystnad från omvärlden. Med Trump-administrationen vid sin sida har Israel utformat, skjutit upp och skrivit om sina annekteringsplaner. Men att de ska bli av är det ingen fråga om. Bidens val till president signalerar ingen omorientering i frågan utan en perfekt kontinuitet.

Innan inbördeskriget i Syrien var Palestina det land med flest flyktingar runtom i världen. Merparten av dessa är vanliga människor som år efter år får sina hem demolerade, sina nära fängslade och sina vänner tvingade på flykt. Enligt akademisk konsensus har mer än vartannat barn i Gaza utsatts för åtminstone ett trauma. Och nästan vartannat barn lider av allvarlig PTSD. I israeliska fängelser blir barn regelbundet utsatta för förnedring, misshandel och förhör, och fängslas utan målsmans närvaro.

Palestinier är även starkt överrepresenterade bland världens politiska fångar. Ahmad Sa’adat – palestinsk revolutionär och frihetskämpe – har hållits i israeliskt fängelse sedan 12 år tillbaka utan rättvis rättegång eller konsekvent bevisning. Den palestinske läkaren Issam Hijjawi anhölls i augusti tillsammans med 9 republikaner i Irland och nekas än idag den hjälp som hans tillstånd kräver.

Den praktiska internationella solidariteten har varit i kris sedan början av 90-talet när Sovjetunionen föll och de socialistiska partierna i Europa tvingades till anpassning efter en strikt US-amerikansk hegemoni. Där vi tidigare såg en vänster praktiskt enad i sitt stöd för de förtryckta folken hörs numera tomma fraser från ett fåtal kämpar som inte längre har den politiska stämningen bakom sig.

Palestinierna är inte ensamma i röran. Antiimperialismens svaghet återspeglas i de upptrappade försöken till latinamerikanska statskupper, i utökad repression mot irländska republikaner och i Turkiets interna och externa aggressioner gentemot Syrien och det kurdiska folket. Om inte vi omorienterar våra prioriteringar – vart lämnas världens förtryckta folk?

Befrielserörelserna bland de förtryckta folken har aldrig varit beroende av stöd från Väst men vår egen arbetarrörelse är helt beroende av deras kamp. Den svenska välfärdsstaten är inte enbart byggd på vår klassrörelse utan även på vår position som ett land i den imperialistiska kärnan. Vårt välstånd går inte att separera från den imperialistiska utsugningen av arbetare och fattigbönder i runtom världen.

Trots årtionden av tomma hot från FN om människorättsbrotten och de illegala bosättningarna har omvärlden konsekvent svikit det palestinska folket. Normaliseringsprocessen av relationerna mellan Israel och närliggande reaktionära regimer betyder att det palestinska folket nu står inför ett kritiskt moment. Tidigare decenniers massiva mobiliseringar lyser med sin frånvaro. Vart är Palestinas luftvärnskanon?

Det är dags att ena och återuppliva den revolutionära antiimperialistiska rörelsen. Folken i Palestina, Irland och resten av den koloniserade världen har stått ensamma alltför länge. Historien kommer inte att rentvå dem av oss som inte aktivt tar ställning mot de imperialistiska härjningarna. Vi behöver en ny antiimperialism. Vilken sida står du på?

Företräder du en antiimperialistisk grupp i Stockholmsområdet och accepterar att vi behöver förnya antiimperialismen? Skicka ett mejl till Samidoun08@protonmail.com