Från Frihetens tunnel till Al-Aqsas flodvåg: Fångar, motstånd och befrielse

6 september 2024 markerar treårsdagen av den storslagna Frihetstunneln 6 september 2021, då sex palestinska fångar – Mahmoud al-Ardah, Mohammed al-Ardah, Yousef Qadri, Ayham Kamamji, Munadil Nafa’at och Zakaria Zubeidi – befriade sig från den sionistiska ockupationsregimens ”högsäkerhetsfängelse” Gilboa. Frihetstunneln var ett förebud om Al-Aqsas flodvåg som avslöjade ockupationsmaktens påstådda tekniska och underrättelsemässiga överlägsenhets illusoriska karaktär och inspirerade till kollektivt hopp och optimism i Palestina och runt om i världen för den palestinska sakens framtid.

Al-Aqsas flodvåg, som heroiskt inleddes 7 oktober 2023, har avslöjat den folkmordiska fiendens och dess imperialistiska uppbackares – USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kanada med flera – omänskliga framfart och visat för alla det väpnade motståndets legendariska mod, strategiska planering och verkställande, ståndaktighet och briljans. I en tid då bombning av flyktingläger, förstörelse av sjukhus och slakt av lemlästade barn har blivit dagliga nyhetsuppdateringar som kan fylla vem som helst som älskar livet och värnar om mänsklighet förtvivlad så är det uppfinningsrikedomen, påhittigheten, tron och det djupa engagemanget hos motståndsrörelsen, dess ledare och dess kämpar, från Gazas djupa tunnlar till skärmflygarna som seglar över de koloniala stängslen, som fortsätter att väcka inte bara hopp utan också visshet om seger och stärker en växande global intifada.

Denna årsdag får ytterligare innebörd och djup i ljuset av det aktuella ögonblicket – Al-Aqsas flodvåg kännetecknas inte bara av det heroiska motståndet, och framför allt det väpnade motståndet, och det sionistiska folkmordet i Gaza, utan också av invasionerna tvärsöver hela Västbanken i det ockuperade Palestina, särskilt i Jenin (Frihetstunnelns hjältars hemort), Tulkarem och Tubas. 4 september led Zakaria Zubaidis son Mohammed martyrdöden tillsammans med sina kamrater från både Jenin och Tubas efter att de utsatts för ett riktat mordattentat när sionistiska ockupationsstyrkor avfyrade tre missiler mot deras bil.

Mohammed Zakaria Zubaidi martyrerades tillsammans med fyra andra motståndskämpar och ledare från både Jenin och Tubas – Mohammed Nazmi Abu Zagha, Mohammed Awad Abu Jumaa, Qusai Majdi Abdullah Abdelrazeq, Ahmed Fawaz Abu Dawas, samt ynglingen Majed Abu Zeina.

Mohammed Zubaidi överlevde ett mordförsök i Jenin bara några dagar tidigare; han växte upp i Jenins flyktingläger, av tvång åtskild från sin fängslade far under en stor del av sitt liv, och steg inom motståndsrörelsen till att bli en ledare i sin egen rätt. Familjen Zubaidi har gett martyr efter martyr för den palestinska befrielsen, tillsammans med folket i Jenins läger och stad, ett bultande hjärta av motstånd som aldrig har släckts av vare sig den brittiska eller den sionistiska kolonialismen.

Motståndets historia, nutid och framtid i Jenin vävdes in i operationen Frihetstunneln och arvet har fortsatt i Jeninbrigaderna, genom dess modiga kämpar och heroiska martyrer som obevekligt har kämpat för att befria Jenin – och hela Palestina – från ockupationens grepp. Trots den förstörelse som ockupationsstyrkorna har åstadkommit – bland annat genom att riva upp 70 procent av Jenins vägar – och de dyrbara martyrer som har dödats genom deras angrepp och mord, från Mohammed Zubaidi och hans kamrater till Abu Shujaa i Tulkarem, fortsätter motståndsrörelsen på hela Västbanken att kämpa, att återuppbygga, att försvara sitt land och sitt folk och att föra befrielsens sak framåt.

Den stora folkliga intifadan 1987 inleddes från Gaza i december, sex månader efter Misbah al-Suris och hans kamraters rymning från fängelset i Gaza i maj 1987 och två månader efter deras strid i Shujaiyya mot ockupationsstyrkorna 6 oktober, som nu högtidlighålls som den officiella årsdagen för grundandet av Palestinska islamiska jihadrörelsen; och naturligtvis två år efter den stora fångutväxlingen 1985 som genomfördes av Folkfronten för Palestinas befrielse – Generalkommando och som befriade 1150 palestinska fångar, däribland al-Suri, Kozo Okamoto från japanska Röda armén, shejk Ahmad Yassin, senare Hamas andlige ledare, och Ziyad Nakhaleh, nuvarande generalsekreterare för Palestinska islamiska jihad.

På samma sätt står det klart att Frihetstunneln – och naturligtvis den Wafa’ al-Ahrars fångutväxling som motståndsrörelsen genomförde 2011, där många ledare, däribland den mest framträdande Yahya Sinwar, ordförande för Hamas politiska byrå, befriades – vid sidan av Seif al-Quds slag/Enhetsintifadan är en av de omedelbara föregångarna till 7 oktober 2023.

Befrielsens ljus som sken från Frihetstunneln har blivit en brinnande sol för den palestinska revolutionen som driver bort alla illusioner och avslöjar det palestinska folkets vänner och fiender, outtröttliga fram till seger och befrielse, från floden till havet. Det står klart för alla att det palestinska motståndet – tillsammans med regionens motståndsstyrkor, som sträcker sig från Libanon till Jemen till Irak till Syrien till Iran, och runt om i världen, från Sahel till Venezuela, med stöd av våra rörelser på våra campus, i våra samhällen, länder och städer överallt, inklusive i den imperialistiska kärnans hjärt – kan och kommer att besegra det sionistiska projektet i Palestina och den USA-ledda imperialismen i regionen, oavsett hur fasansfulla deras folkmordsaggressioner är och den oersättliga mänskliga pris som de är fast beslutna att utkräva av det palestinska och arabiska folket.

I dag är Frihetstunnelns sex hjältar högt prioriterade för frigivning i en fångutväxling som drivs på av motståndsrörelsen, tillsammans med sina medledare för fångrörelsen: Marwan Barghouti, Ahmad Sa’adat, Abdullah Barghouti, Abbas al-Sayyed, Ibrahim Hamed, Hassan Salameh, Nael Barghouti, och deras medfångar med långa straff, tillsammans med ståndaktiga kvinnliga fångar som Khalida Jarrar, Hanan Barghouti, Bushra al-Tawil, Shatila Abu Ayad, och alla de tusentals palestinska fångar som hålls bakom sionistiska, imperialistiska och kollaborationistiska reaktionära regimers galler.

Situationen i fängelserna har blivit ännu värre för de palestinska fångarna, eftersom den sionistiska regimen bedriver en avsiktlig strategi av tortyr, svält, medicinsk försummelse och övergrepp. För tusentals palestinier som förts bort från Gaza och hålls fångna i tortyrläger som Sde Teiman har sionisternas fångenskap inneburit extrem fysisk och psykisk tortyr, våldtäkt och sexuella övergrepp, som utförs som en del av statens politik. Den interna sionistiska fronten slits sönder av motsägelser, särskilt efter avslöjandet av Netanyahuregeringens vilja att överge de sionistiska fångar som hålls av motståndsrörelsen för att förlänga sin egen politiska framtid – till och med på bekostnad av det sionistiska projektet i sig.

I år, när vi minns Frihetstunneln, återpublicerar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network analysen (något redigerad) som publicerades på årsdagen av Frihetstunneln. Samidoun uppmanar alla i rörelsen att ta denna årsdag som ett tillfälle att lyfta fram den palestinska fångrörelsens kamp som en del av den palestinska befrielsekampen, kräva ett slut på folkmordet, frihet för de palestinska fångarna och befrielse för hela Palestina, och att fira och hedra det palestinska folkets heroiska motstånd, särskilt det väpnade motståndet som går i spetsen för denna befrielse.

Ära åt martyrerna, frihet åt fångarna och befrielse för Palestina, från floden till havet.