I dag söndag var vi inbjudna att hålla tal på Göteborgs demonstration för Palestina, som går under parollen ”Stoppa folkmordet – stoppa utsvältning”. Stort tack till arrangörerna för att vi fick tala och för en bra demonstration! Vi talade om den rasistiska attacken på Mohammed Khatib och den ökande repressionen i hela Europa:
Hej!
Jag är aktiv i Samidoun Göteborg. Vi är en lokal del i det världsomspännande nätverket Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network som jobbar för solidaritet med palestinska fångar. Genom det nätverket har jag lärt mig oerhört mycket och fått träffa flera fantastiska människor. En av de människorna är Mohammed Khatib, som är samordnare för Samidoun i Europa.
Jag träffade senast Mohammed för ungefär ett år sedan, när vi hade bjudit in honom till Göteborg för att hålla en presentation på den radikala bokmässan. Hans pass blev ett av mässans mest välbesökta och, säger jag något partiskt, ett av de bästa. Han talade passionerat om den palestinska befrielsekampen och läxade upp svensk vänster för att vi som rörelse inte varit starkare i vårt stöd för motståndet och inte tar islamofobin i vårt land på större allvar och gör mer för att bemöta den. Det var ganska hårda ord, men de var helt sanna, och han levererade dem med sådan intensitet och inte minst sådan kunskap att det inte gick att värja sig.
Och så är han alltid när han talar och när han organiserar människor. Under många år har han varit en brinnande kämpe för befrielsen av alla palestinska fångar, för Palestinas befrielse från floden till havet, för alla flyktingars rätt att återvända och för det palestinska folkets rätt till alla former av motstånd. Men det är farligt att vara kunnig och om och brinna för den palestinska befrielsekampen. Det är extra farligt om man är arab. Mohammed är palestinier, uppvuxen i flyktinglägret Ain el Helweh i Libanon. Sedan 2010 har han bott i Belgien som flykting. I onsdags fick han beskedet att de belgiska asylmyndigheterna har upphävt hans flyktingstatus.
Mohammed har inte gjort någonting fel. Han har inte dömts eller ens anklagats för något brott. Det enda han har gjort är att vara politiskt aktiv som palestinier, att prata och organisera för Palestinas befrielse. Detta tycker belgiska myndigheter är så fruktansvärt att de måste bryta mot internationella lagar och konventioner som de har undertecknat. Han har kallats för “hatpredikant”, samtidigt som belgiska politiker hyllar folkmordet och kaller krigsförbrytelser för “geniala”. Han görs statslös av regeringen, samtidigt som de belgiska medborgare som rest till Gaza för att delta i folkmordet som en del av IDF går fria.
Det här är inget annat än en vidrig, rasistisk attack på Mohammed som person och på palestinsk organisering, men också på Samidoun och på solidaritetsrörelsen i stort.
De senaste åren har vi sett en våg av ökande repression i hela västvärlden och Mohammed är långt ifrån det första offret. Tyskland har förbjudit Samidoun och hotat medlemmar med indragning av uppehållstillstånd. Storbritannien har terrorklassat Palestine Action och i går kväll arresterades över 400 personer för att ha uttryckt stöd för dem. I Italien sitter Anan Yaeesh fängslad på begäran av Israel. Både USA och Kanada terrorklassade Samidoun förra året och i våras kidnappade ICE pro-palestinska studenter i flera månader. Listan kan göras hur lång som helst.
Och det kommer inte sluta här. Makthavarna ser hur vår rörelse växer, de ser att våra krav blir skarpare och att stödet för det palestinska motståndet blir starkare. De ser det, och det gör dem livrädda! De är rädda för att hållas ansvariga. Deras attacker på oss kommer bara öka, även här i Sverige. Det går att dra väldigt tydliga paralleller mellan Mohammed och fallet i höstas när en av våra hjältemodiga studenter här i Göteborg fick sin ansökan om medborgarskap nekad på grund av sin aktivism.
De här fallen gör det tydligt att kampen för Palestinas rättigheter måste gå hand i hand med kampen för migranters rättigheter. Det nya “vandelskravet” i kombination med den nya lagen som gör det förbjudet att förolämpa poliser innebär att om du som invandrare är på en demonstration och sårar en polis känslor – och vi pratar om Sveriges mest lättkränkta yrkeskår, så det krävs inte särskilt mycket – kan det riskera din möjlighet till medborgarskap. Det är en extrem inskränkning av yttrandefriheten och demonstrationsfriheten för en stor grupp människor i Sverige – och det är så klart inte en slump. Det är hela poängen med de här lagarna. Allting hänger ihop.
Mohammed har överklagat beslutet och kommer fortsätta den juridiska kampen mot den rasistiska attacken på honom. Han har lag och rätt på sin sida, och vi kan bara hoppas att hans process kommer lyckas. Men vi kan inte förlita oss på borgarstatens institutioner för att skydda oss. Polisen och rättsväsendet finns inte till för oss, de finns till för att skydda den härskande klassen. De enda som kan försvara oss är vi.
Det är vi som måste bygga en rörelse som kan stå emot deras angrepp. Vi måste bygga band mellan organisationer och mellan individer. Vi måste sluta gå med på deras problemformuleringar – när de kallar våra kamrater för terrorister tar vi inte avstånd, då står vi stolt och säger: jag är också terrorist! När vi står skuldra mot skuldra på gatorna, då måste vi kunna lita på att vi har varandras rygg. Det handlar, till sin essens, om att vi måste ta hand om varandra. Vi måste ta hand om varandra. Vi kämpar mot en klass som har hela samhällets resurser på sin sida. De har polisen, och medierna, och de stiftar lagarna i samhället. Vi, vi har bara varandra. Vi måste se till att det är tillräckligt.
All vår solidaritet med Mohammed Khatib!
Frihet åt Anan Yaeesh!
Frihet åt the Filton 24!
Frihet åt the Holy Land Five!
Länge leve motståndet och
Länge leve Palestina!
