Till minne av martyren Ghassan Kanafani 2024

Idag högtidlighåller vi 52-årsdagen av mordet på den palestinske revolutionären Ghassan Kanafani, mördad av Mossad i Beirut 8 juli 1972.

Som del av denna minnesdag delar vi med oss av en översättning av följande text publicerad av Resistance News Network ifjol:

Idag hyllar vi Ghassan Kanafani, en revolutionär vars namn för evigt är inristat i kampen för Palestinas befrielse.

Ghassan var inte bara skribent eller tänkare. Han var en ledare för PFLP tillsammans med George Habash, han var en militär strateg, ett förkroppsligande av vad martyren Basil Al-Araj kallade ”den kämpande intellektuelle”, trots att han aldrig avfyrade ett vapen.

Utan tvekan symboliserar Ghassans namn en sann motståndskämpes alla egenskaper i livet och i döden: som författare, tänkare, konstnär, politiker, far, make, son, revolutionär, intellektuell och kämpe. Han förstod ordens makt och antände genom dem en revolution i människors hjärtan som än idag brinner och ger bränsle åt motståndets handlingar.

Det är en sak att skriva. Att använda skrivandet som ett vapen är en helt annan. Din penna är en pistolpipa, dina ord är kulor avfyrade i fiendens bröst. Ghassan förstod detta.

Han har rört och berört så många människors liv att det är svårt att tro att det bara var en slump: Från att ha varit den förste att lägga märke till Naji Al-Alis teckningar på en utställning i Beirut och publicera hans teckningar, till att arbeta jämte George Habash och till att påverka Mahmoud Darwishs skrifter. Ett av hans mest kända citat är: ”Akta dig för en naturlig död och dö inte annat än under ett kulregn”, vilket har inspirerat många motståndskämpar till att omsätta hans ideologi i handling. Samma ord står skrivna på graven för lejonet av Nablus, Ibrahim Al-Nabulsi.

Sanningen är att Ghassan var en kämpe som kämpade genom sina ord och förkroppsligade uttrycket: ”en kulturell form av motstånd är aldrig mindre värdefull än det väpnade motståndet självt”. Detta etos var kärnan i hans verk. Hans ord – som har inspirerat så många att bära vapen och författa sina egna martyrskap i trotsigt motstånd mot fienden – var exakt varför samma fiende behövde att tysta honom.

Med allt han gav saken kunde Ghassan inte annat än bli martyr. Och så blev han martyr, en solig sommardag i Beirut, när Mossad mördade honom och hans 17-åriga systerdotter Lamees. Hans kropp låg utspridd över marken. Hans vänstra hand hittades i ett träd.

Märkligt nog slutade hans klocka aldrig att ticka. ”Kroppar faller men idéer består.” Revolutionära tankar respekterar inte tidens lagar.