STÄNG

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hälsar den japanska internationalisten och revolutionären Fusako Shigenobu på dagen för hennes frigivning i Tokyo, tillsammans med hennes dotter May och alla kamrater och vänner som har stöttat denna modiga frihetskämpe under nästan 22 år i japanska fängelser.

Liksom Georges Abdallah i Frankrike är och var Fusako Shigenobu en internationalistisk kämpe för Palestinas befrielse, djupt engagerad i den revolutionära rörelse som svepte över världen och som tog sig uttryck i ett direkt engagemang i den antiimperialistiska kampen, särskilt den palestinska kampen. Fusako är medgrundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA) som kämpade för en revolutionär framtid för Japan och som arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina.

Fusako Shigenobu arbetade direkt med Ghassan Kanafani när hon arbetade på PFLPs kontor för offentliga och internationella relationer där Al Hadaf, frontens tidning, gavs ut. Hon möjliggjorde produktionen av filmen ”Red Army/PFLP Declaration of World War” och skrev många rapporter och uppmaningar till handling för japanska vänsterpolitiska nyhetsbrev och tidskrifter, där hon manade till handling för Palestina.

Tre japanska palestinakämpar deltog i en militär operation på al-Lydd-flygplatsen (”Ben Gurion-flygplatsen”) och hade planerat att offra sina liv i operationen. En av kämparna, Kozo Okamoto, blev dock tillfångatagen och fängslad i årtionden tills han släpptes i samband med ett fångutbyte med det palestinska motståndet.

Fusako tvingades leva under jorden, där hon födde och uppfostrade sin dotter May Shigenobu, samtidigt som hon verkade som ledare för Japanska röda armén. Samtidigt som JRA deltog i väpnad kamp blev den så småningom en organisation som engagerade sig i gräsrotssolidaritet till stöd för palestinsk befrielse. Fusako greps i Japan år 2000 i Osaka och fördes till Tokyo. Hon har suttit fängslad sedan dess och skrivit böcker och poesi. Hon har fortsatt att hålla fast vid sina antiimperialistiska principer och sitt engagemang för Palestinas befrielse.

Fusako Shigenobus arv av internationalistiskt engagemang och uppoffring för Palestinas befrielse är ett hedervärt och inspirerande kampliv som påminner oss alla om vårt ansvar att agera, organisera och göra motstånd mot imperialismen. På denna dag då hon befrias hyllar vi henne och alla de som har kämpat tillsammans med henne, och vi lovar att agera för att påskynda dagen för befrielsen av alla fångar för den palestinska saken och den antiimperialistiska kampen, från de sionistiska fängelserna till USAs och Frankrikes imperialistiska fängelser och bortom dem.

Från floden till havet, Palestina ska befrias!

Läs biografin om Fusako Shigenobu nedan, som förberetts av Fusakos dotter May och kamrater, och följ Instagram-kontot @freedomfighterfu och Facebook-sidan Fusako Shigenobu för mer information.

Fusako Shigenobus biografi/historia

Fusako Shigenobu (1945- ) är politisk fånge, poet, författare, mor och revolutionär kämpe för Palestinas befrielse. Hon var fängslad i 21,5 år efter att ha ägnat sitt liv åt kampen mot den globala imperialismen.

Hon anslöt sig till studentrörelsen i slutet av 1960-talet när hon gick på kvällsskola vid Meiji-universitetet i Tokyo och engagerade sig gradvis i revolutionär politik och gick senare med i Röda arméfraktionen (RAF) 1969. RAF var ett kommunistiskt parti som förespråkade revolution mot USAs och Japans imperialistiska regeringar. Fusako blev en av de främsta ledarna 1970 och fick i uppdrag att starta en byrå för internationella relationer.

År 1971 lämnade Fusako Japan delvis på grund av sin oenighet med Mori Tsuneo, RAFs nya tillförordnade ledare efter massarresteringar av dess ledning. Men den främsta anledningen till att hon lämnade Japan var att hon sökte internationell solidaritet med andra pågående revolutioner och kamper mot imperialismen runt om i världen. Hon begav sig till Mellanöstern efter att ha fått kännedom om den palestinska kampen mot den israeliska ockupationen.

När hon anlände till Libanon den 1 mars 1971 började Fusako arbeta med Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en sekulär marxist-leninistisk organisation som grundades av den palestinske läkaren George Habash. Fusako började sitt solidaritetsarbete på PFLPs PR-kontor och tidskriftspubliceringscenter Al Hadaf. Detta var en tid med mycket begränsad tillgång till medier och information, så hennes huvudfokus var att sprida den information hon fick om den palestinska kampen och om situationen i Mellanöstern tillbaka till Japan genom att skriva rapporter för japanska vänstertidningar och tidskrifter, samt korrespondera med olika aktivister, konstnärer, läkare, journalister och andra specialister för att uppmuntra dem att komma och arbeta som volontärer i de palestinska lägren eller att informera den japanska allmänheten och skapa gräsrotsstöd.

Maj 1971 hjälpte hon till att introducera Masao Adachi och Koji Wakamatsu för de palestinska frihetskämparna, fidayeen, och underlättade inspelningen av deras film Red Army/PFLP Declaration of World War. Hon följde med dem till det palestinska lägret i Jarash-berget i Jordanien där de filmade de första bilderna någonsin av palestinska krigare i fidayeens dagliga liv. Dessa fidayeen massakrerades bara två dagar efter att filmteamet hade åkt.

Den 30 maj 1972 anmälde sig tre japanska män frivilligt för att delta i en militär operation på Lydda flygplats (känd för israeler som Ben Gurion-flygplatsen ) som riktades mot Aharon Katzir, ledande forskare för Israels biologiska vapen. Tjugofem civila dödades i korselden med israeliska säkerhetsstyrkor. Israel nekade en internationell undersökningskommission tillträde för att undersöka hur så många civila dödades i incidenten. En oberoende utredning skulle ha avslöjat vem som var ansvarig för dödandet av civila.

De tre japanska frivilliga hade planerat att offra sina liv under operationen genom att använda handgranater, men en av deltagarna Kozo Okamoto överlevde och tillfångatogs. Under det israeliska förhöret avslöjades det att han var medlem av Röda arméfraktionen (RAF). De tre frivilliga kallade sig själva Arabiska röda armén och detta läckte ut till israeliska medier. De israeliska medierna kallade dem Japanska röda armén och namnet fanns alltså redan innan organisationen bildades 1974.

Fusako tvingades gå under jorden av rädsla för israeliska repressalier mot de japaner som arbetade med den palestinska befrielserörelsen. Trots att Fusako inte var inblandad i operationen försökte Israel mörda henne genom att bomba de byggnader där hon bodde. (I Decided to Give Birth to You Under an Apple Tree, 2001).

Vid denna tid blev hon gravid med sin dotter som föddes 1 mars 1973. Fusako och hennes dotter May levde under jorden under de kommande 28 åren. May fick sitt namn efter det japanska ordet för revolution (Kaku-mei) med kanji-tecknet som betyder ”liv”. （命）

Samtidigt som de japanska frivilliga i PFLP förblev underjordiska beslutade de att skapa en politisk organisation 1974. Fusako blev ledare och talesperson för denna internationalistiska vänsterrevolutionära organisation som antog namnet Japanska röda armén (och Arabiska röda armén i dess tidiga skede). De genomförde flera operationer mot kapitalist-imperialistiska enheter som bolaget Shell i Singapore (1974), samt krävde frigivning av politiska fångar genom att ockupera franska ambassaden i Haag (1974) och amerikanska konsulatet i Kuala Lumpur (1975).

När JRA blev en självständig enhet 1974 försökte man se till att civila inte skulle skadas i framtida operationer. Efter en ändring av politiken upphörde all deras militära verksamhet i slutet av 1980-talet. Gruppen beslutade att fortsätta sitt arbete genom att fokusera på gräsrotsstöd och solidaritet med det palestinska folket.

Fusako förklarar: ”Skälen till att vi avbröt den väpnade kampen i 1970-talsstil var att tillsammans med FN:s erkännande av palestinierna (och på grund av de många dödsfallen) var min tanke att värna om livet i varje kamp”.

Fusako författade tio böcker medan han levde under jorden och i fängelse, bland annat en poesibok. I sin första bok, My Love, My Revolution (1974), skrev Fusako: ”Jag skulle vilja se att människor fostras till att hjälpa varandra oavsett gränser”.

I november 2000 greps Fusako i Osaka och fördes till Tokyo. Vid många tillfällen har Fusako offentligt tagit på sig ansvaret för tidigare JRA-aktioner och bett om ursäkt till alla dem som i onödan skadats. 14 april 2001 upplöste hon Japanska röda armén och förklarade att hon skulle fortsätta samma arbete i Japan med lagliga medel. Regeringen anklagade henne för två fall av passförfalskning och hävdade att hon måste ha varit en ”medkonspiratör” i planeringen av gisslantagningen 1974 vid den franska ambassaden i Haag (en operation som är välkänd för att ha planerats av PFLPs Waddie Haddad och som leddes av Carlos, och som skadade en vakt). Åklagaren lade inte fram några konkreta bevis för Fusakos inblandning och förlitade sig i hög grad på framtvingade bekännelser som inhämtades på 1970-talet och som återkallades av de vittnen som stod i vittnesbåset under rättegången. Utan hänsyn till dessa återkallelser dömde domaren henne 2005 till 20 års fängelse för eventuellt medhjälp till ett ”försök till dråp”.

I likhet med andra politiska fångar har Fusako straffats orimligt hårt eftersom hon öppet ifrågasätter den japanska monarkins och regeringens legitimitet för att de vidmakthåller imperiella system av dominans och diskriminering. Från fängelset skrev hon: ”Japan är inte en gudomlig nation; vi bör bli en human nation”. (December 2000)

År 2008 fick hon diagnosen tjock- och tarmcancer och genomgick tre operationer. I ett brev från 2017 från fängelsesjukhuset Hachioji i Tokyo skriver Shigenobu:

”Om kärnkraftsmotståndare och krigsmotståndare kan gå samman kan de förändra framtiden. Jag är hoppfull… Man kan säga att världen är mogen för revolution, i materiella termer. Så länge mänskligheten fortsätter att försakas kommer den globala humanistiska revolutionen säkert att äga rum i en framtida generation.”

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uttrycker sitt starkaste stöd och sin solidaritet med Fusako Shigenobu, internationell fånge i den palestinska befrielsekampen. Hon har suttit fängslad i Japan i över 21 år som politisk fånge på grund av sin roll som grundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA), som kämpade för en revolutionär framtid för Japan samt för att hon arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina. Den 28 maj i Japan kommer Fusako Shigenobu att befrias från fängelset, och hennes dotter May Shigenobu arbetar tillsammans med kamrater och anhängare runt om i världen för att välkomna hennes befrielse.

Med anledning av frihetskämpen Fusako Shigenobus frigivning efter 21 års fängelse bjuder vi i Samidoun Göteborg in till visning av filmen “Children of the Revolution”.

Tid: Onsdag 25 maj 18:00
Plats: Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg (ingång under Hagabions trappa, ring på porttelefonen till höger om dörren).

Filmen handlar om Shigenobu och den tyska revolutionären Ulrike Meinhof, och beskrivs:
“Inspired by the student revolutions of 1968, Ulrike Meinhof and Fusako Shigenobu became the leading revolutionaries of their time, as leaders of the Baader Meinhof Group and the Japanese Red Army. Appalled by the killing in Vietnam, they worked with Palestinian freedom fighters to overthrow capitalism through world revolution. Packed with extraordinary archive footage, the film sees journalists Bettina Röhl and May Shigenobu explore the lives of their mothers, Ulrike and Fusako, giving us a unique perspective on two of the most notorious ‘’terrorists’ in modern history. With capitalism in crisis and revolution sweeping the Arab world, we look back and ask: what were they fighting for and what have we learned?”

Fusako Shigenobu var en av grundarna till Japanska röda armén, en antiimperialistisk väpnad grupp som kämpade mot japansk monarki och kapitalism men även för palestinsk frigörelse och hade nära band till Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Shigenobu har suttit fängslad sedan 2006. Läs mer om henne på https://www.facebook.com/shigenobufusako.

”Den palestinska frågan är inte enbart en fråga för palestinier, utan för varje revolutionär, var hen än befinner sig, som en fråga som hör till de exploaterade och förtryckta massorna i vår tid.” – Ghassan Kanafani

Uttalande från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network och Palestinian Youth Movement

8 juli 2022 är det 50 år sedan Ghassan Kanafani mördades, en politisk och kulturell ikon för det palestinska motståndet och det palestinska folket. 8 juli 1972 mördades Kanafani, den palestinska revolutionära författaren, av en bilbomb placerad av Mossad utanför sitt hem i Beirut, tillsammans med sin systerdotter Lamis Najm. Vi uppmanar alla palestinier, araber och internationalistiska anhängare av den palestinska saken att fira denna årsdag genom att göra den till en dag av kulturell och politisk kamp och motstånd för Palestina i städer och samhällen runt om i världen. Genom att hålla aktioner och demonstrationer i städer över hela världen och genom att kanalisera vår revolutionära fantasi på versrader om befrielse och bilder av rättfärdigt motstånd bekräftar vi kollektivt att Kanafanis arv lever och frodas, och att vårt folk aldrig kommer att ge upp kampen fram till fullkomlig befrielse och återvändo.

Vi uppmanar alla grupper, organisationer och samhällen som arbetar med Palestina att uppmärksamma denna viktiga årsdag som belyser det palestinska motståndets och den palestinska kreativitetens odödlighet, trots den avsiktliga politik av förföljelse och mord som kolonisatörerna använder mot palestinska ledare, frihetskämpar och visionärer. 11 maj sköts den älskade palestinska journalisten Shirin Abu Aqla ihjäl av ockupationsstyrkorna när hon bevakade deras invasion av Jenin. Från mordet på Kanafani till mordet på Shirin Abu Aqla, kommer palestinska röster för sanning och motstånd inte att tystas.

Denna årsdag är en tid för att fira palestinsk revolutionär och motståndskonst i och utanför Palestina, lyfta fram fångrörelsens kamp i sionistiska och imperialistiska fängelser och organisera internationell solidaritet med den palestinska saken, för befrielse och återvändo till Palestina, från floden till havet. Det är en tid för att frossa i det inneboende sambandet mellan uppror för antikolonial befrielse och den kreativa andan, som Kanafani sömlöst förkroppsligade genom hela sitt liv och sin tankevärld. Att kämpa för frihet, att vägra ge efter för den sionistiska bosättarkolonialismens underkuvande är en djupt kreativ process som kräver att man förnekar och avvecklar den befintliga, förtryckande ordningen och att man har den djärva klarheten att föreställa sig vad som väntar oss efteråt. 

Vi uppmanar särskilt den palestinska ungdomen att låta sig inspireras av Kanafanis mångfacetterade och briljanta arv av kamp för att utveckla sin roll i att förnya den palestinska revolutionära kulturen och leda den palestinska kampen framåt mot att uppnå befrielse. Kanafani förstod att kulturen inte är ett komplement till de politiska ansträngningarna, utan att den i själva verket är en egen radikal terräng för politisk kamp. Vi noterar också den djupa kollektiva och internationalistiska revolutionära tradition som Kanafanis visioner och politiska arbete verkar i; denna årsdag är ett palestinskt, arabiskt och internationellt datum inte för att sörja, utan för att kollektivt bygga vidare på det arv som Kanafani och hans kamrater har skapat.

Kanafanis revolutionära liv i kamp

Ghassan Kanafani föddes i Akka i Palestina 9 april 1936. Han och hans familj fördrevs med tvång från Palestina i samband med Nakba 1948, först till Libanon och sedan till Syrien, där han studerade vid Damaskus universitet innan han av politiska skäl avskedades. Han arbetade sedan som lärare i Kuwait innan han återvände till Beirut för att ägna sig åt journalistik, kulturellt arbete och politiskt arbete inom ramen för Arab Nationalist Movement, den panarabiska revolutionära, socialistiska och antiimperialistiska rörelse som grundades av dr George Habash. Tillsammans med Habash och andra kamrater var han medgrundare av Folkfronten för Palestinas befrielse och blev redaktör för tidskriften Al-Hadaf och internationell talesman för fronten. Förutom sitt politiska ledarskap och sin representation utformade och ritade han många av frontens tidiga politiska affischer. Som revolutionär marxist-leninist var han starkt inspirerad av arabiska, afrikanska och asiatiska befrielserörelser och spelade en viktig roll i utvecklingen av Strategi för Palestinas befrielse.

Samtidigt som Kanafani oförtröttligt arbetade för att utveckla och företräda en tydlig, revolutionär politik för Palestinas befrielse från sionism, imperialism och reaktion, gav han samtidigt uttryck för den palestinska revolutionära kulturens kreativitet. Kanafani arbetade också för att kollektivisera den palestinska berättelsen och förflyttade det nationella litterära och kulturella etoset bort från skilda erfarenheter av fördrivning till en enhetlig, nationalistisk litterär framställning av kolonialt förtryck och radikalt motstånd. Hans enkla, suggestiva språk och stil uttrycker det palestinska folkets verklighet, talar om diasporans smärtor och illustrerar de uppoffringar som gjorts i jakten på hem och befrielse, för palestinierna själva och för världen. Hans verk var nyskapande i både stil och innehåll och belyste de palestinska arbetande och folkliga klassernas erfarenheter. Män i solen, Tillbaka till Haifa, Um Sa’d, Allt vad ni har kvar och hans många noveller och pjäser förblir odödliga litterära verk med fängslande kraft än idag.

Förutom sitt kreativa skrivande, sina romaner, berättelser och pjäser ägnade han sig också åt omfattande politiska och litterära studier. Han var faktiskt den förste som använde termen ”motståndslitteratur” för att beskriva palestinska texter, samtidigt som han själv producerade många av de grundläggande exemplen på sådan litteratur. 

Kanafani träffade och gifte sig 1961 med Anni Høver, en dansk pedagog och förespråkare för barns rättigheter. De fick två barn, Fayez och Laila, och efter mordet på Ghassan skapade Anni Ghassan Kanafani Children’s Foundation, som fortsätter att tillhandahålla utbildning och resurser för palestinska flyktingbarn i lägren i Libanon, som liksom Ghassan fortfarande förvägras sin rätt att återvända till Palestina. 

De kan inte lönnmörda motståndet

Mordet på Kanafani 8 juli 1972 är ett exempel på den sionistiska mordpolitik som riktar sig mot palestinska ledare, författare, diplomater och revolutionärer. Det var ett misslyckat försök att döda motståndet genom att döda den kreativa författaren och revolutionäre ledaren som representerade kampen genom sina ord och idéer, som återspeglade folkets befrielsekamp från kolonialismen och som fungerade som röst för fedayin i väpnad kamp, trots att han aldrig själv bar ett vapen. Detta har varit en systematisk politik för att försöka likvidera det palestinska folkets kamp genom att rikta in sig på dess ledare och visionärer; trots det blodiga pris som denna kriminella politik har krävt har den förblivit ett misslyckande. Ghassan Kanafanis ord, idéer, analyser och arv är mer relevanta än någonsin tidigare, 50 år sedan han stals från oss vid 36 års ålder.

Ghassan Kanafani var en engagerad internationalist som utvecklade den palestinska revolutionära rörelsens och PFLPs förbindelser med revolutionära rörelser och organisationer runt om i världen. Han såg kampen mot imperialismen, även inom de imperialistiska länderna, som central för kampen för palestinsk och arabisk befrielse. ”Imperialismen har lagt sin kropp över hela världen, huvudet i Östasien, hjärtat i Mellanöstern, dess artärer når Afrika och Latinamerika. Varhelst man slår den, skadar man den och tjänar världsrevolutionen.”

Konst av Laila Abdelrazaq för PYM:s Ghassan Kanafani-antologi.

Leve Ghassan Kanafani, leve Palestina

Kanafanis kulturella och politiska skrifter fortsätter att utbilda, utveckla och inspirera generationer av palestinier, araber och internationalister. I ockupationsfängelserna läser palestinska fångar Kanafanis verk kollektivt som en del av sin självutbildning som förvandlar ockupanternas fängelsehålor till skolor för revolution. Och unga palestinska författare och konstnärer fortsätter att inspireras av Kanafanis liv, arv och författarskap, vilket kommer till uttryck i Palestinska ungdomsrörelsens Ghassan Kanafani Scholarship and Resistance Arts Anthology.

Försöket att likvidera Kanafani, hans tydliga analys, revolutionära politik och motståndslitteratur, slutade inte med Mossadbombningen som tog hans och hans systerdotter Lamis liv. Vi bevittnar för närvarande ett pågående försök från högerpolitiska, sionistiska, proapartheidorganisationer att tysta akademiker som talar om Kanafani, att ställa in evenemang om eller med hänvisning till Kanafani eller att stänga av uppläsningar eller föreställningar av hans pjäser, romaner och noveller. Men den sionistiska enheten misslyckades med att utplåna Kanafanis arv, och dess anhängare kommer aldrig att kunna tysta våra rättfärdiga, minnesvärda handlingar av kreativt motstånd. På 50-årsdagen av mordet på Ghassan Kanafani är vi fast beslutna att klargöra: Ghassan Kanafani lever vidare, genom alla dem som fortsätter på hans väg av kulturellt motstånd och engagerad kamp, fram till befrielse och återvändande, i hela Palestina.

Hjälp oss att organisera evenemang och aktiviteter! 

Evenemangen kan omfatta följande:

  • Läsningar av Kanafanis verk och gruppdiskussioner om deras aktuella innebörd.
  • Konferenser, diskussioner och presentationer om Ghassan Kanafanis idéer och arv.
  • Evenemang med antologin Ghassan Kanafani Resistance Arts Anthology.
  • Möten, manifestationer och demonstrationer för Palestina som innehåller hyllningar till Kanafani.
  • Affischering i era städer och bostadsområden om Kanafani, hans idéer, citat och liv.
  • Stödja Ghassan Kanafanis kulturstiftelse för palestinska barn.
  • … och mycket mer! 

Kontakta oss på samidoun@samidoun.net och palyouth.usa@gmail.com och tagga oss på sociala medier för att berätta om era evenemang, bjuda in en talare eller be om förslag eller resurser!

Resurser:

Följande är en översättning och återpublicering av ett inlägg som skickades in till Anti-Imperialist Network av en konferensdeltagare:

Samidoun Göteborg anordnade en antiimperialistisk konferens 7 maj i Viktoriahuset i Göteborg som avslutning på en öppen studiecirkel som behandlade Torkil Lauesens bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System. Första delen av konferensen bestod av en presentation och ett öppet samtal med Lauesen om hans bok och dess konsekvenser för antiimperialistiska krafter i Sverige. Den andra delen var en öppen paneldiskussion, modererad av en medlem i Samidoun Göteborg, med omfattande engagemang från publiken. Paneldeltagarna som tillsammans med Lauesen stod på scenen var Lina Mohageb, som driver Instagramkontot @avkoloniseramera, Adrián Groglopo, docent vid Göteborgs universitet och ordförande för Antirasistiska Akademin, samt Claudio Alvarez, ordförande för Svensk-kubanska föreningen i Göteborg. Efter konferensen hölls ett avslappnat mingel där alla som deltog kunde utbyta tankar och idéer.

Konferensens ”symbol”– eller, kanske snarare, bakgrundsbilden på flygbladet som bjöd in till konferensen – var kanelbullen, som ökänt konsumeras som del av svensk fika. Till synes är bakelsen inget annat än en harmlös sötsak. Men dold mitt framför näsan på betraktaren, på ytan till det hela, kan vi urskilja en stapelvara från kolonialtiden: socker. När vi gräver djupare, i mitten av rullen, hittar vi den verkliga kryddan och ännu en kolonialvara: kanel. Kanelrullen är en passande symbol för konferensen eftersom den visar hur det förflutnas kolonialism lever vidare i dagens kolonialism. Kanelrullen är också ett passande uttryck för den svenska imperialismen mer generellt; till synes oskyldig för det okritiska sinnet, men samtidigt djupt avslöjande för Sveriges delaktighet och engagemang i koloniala och imperialistiska praktiker.

Kanelrullen, som introducerades som symbol under konferensens andra hälft, ledde till en diskussion fram och tillbaka mellan paneldeltagarna och publiken om de perversa sätt på vilka imperialismen tar sig uttryck i vardagen. Samtalet kretsade delvis kring oss själva. Är vi – du, jag och de som deltog i konferensen – delaktiga i den svenska imperialismen? Vi skördar förvisso frukterna av den globala kapitalismens imperialistiska upplägg, där vår köpkraft gentemot den billiga arbetskraften i det globala syd möjliggör omättliga konsumtionsmönster. Det globala nord tycks trivas så bra med sin ställning att det hellre förstör planeten än släpper sitt imperialistiska levnadssätt. Den föredrar att gå över ett stup.

Vid konferensen serverades kanelbullar och kaffe (ännu en kolonial vara) gratis. Dessutom bar jag kläder som tillverkats i Bangladesh och hade en smartphone i fickan som tillverkats i Kina. (Som en snabb anmärkning: om iPhone X producerades i USA skulle den kosta omkring 30 000 dollar, vilket skulle vara oöverkomligt för de allra flesta människor.) Självreflektion och självrannsakan är av yttersta vikt. Som Sokrates uttryckte det: ”Det outforskade livet är inte värt att leva”. Att avsluta med att säga att var och en av oss bör hållas individuellt ansvarig för tidigare och nuvarande imperialistiska praktiker är dock i bästa fall tveksamt och, ännu viktigare, missar poängen. Vi har alla kastats in i den här världen. Frågan är därför inte så mycket om vi på något sätt är medskyldiga till (svensk) imperialism – vilket vi är – utan snarare vad vi ska göra åt det.

Emile Durkheim hävdar i Självmordet att i och med att sociala band bryts upp ägnar sig individer och samhällen åt handlingar som syftar till självutplåning. Jag tror att denna så kallade ”anomi” är kärnan i vår oförmåga att ta itu med vanliga människors nihilistiska känslor – en känsla av kärlekslöshet, meningslöshet och hopplöshet – och vår oförmåga att sätta igång ett demokratiskt och revolutionärt kärlekståg. Den här konferensen gjorde emellertid exakt det. Den förenade människor i en gemensam sak: antiimperialism i Sverige, och hjälpte till att lägga grunden för det som är absolut nödvändigt: att organisera.

Författat av en konferensdeltagare

Vi publicerar här en svensk översättning av ett uttalande från Samidoun Tyskland som även finns på bland annat engelska och arabiska:

15 maj är Nakba-dagen – en dag för att minnas fördrivningen av palestinierna, en dag för kamp mot den pågående sionistiska bosättarkolonialismen, en dag för obrutet palestinskt motstånd och en dag för internationell solidaritet.

I likhet med vad som skett och eskalerat under det senaste året riktas ett massivt förtryck mot palestinska grupper och demonstrationer i Berlin. Myndigheterna vill hindra tusentals människor från att strömma ut på gatorna i huvudstaden, där det största palestinska samfundet i Europa finns. Som ett resultat av detta har många demonstrationer av olika grupper som planerats för nu på söndag på Nakba-dagen förbjudits!

Detta skandalösa angrepp på det palestinska minnet och på palestinska liv är en rasistisk diskriminerande handling. I sin motivering av förbudet förklarar polisen i Berlin upprepade gånger att palestinierna är ”känslosamma” när det gäller dödandet av deras folk och konfiskeringen av deras mark. Att beteckna legitim palestinsk ilska och engagemang för rättvisa mot över 100 års kolonialism som ett ”hot mot den allmänna säkerheten” är en avskyvärd censurhandling.

Som ett tunt svepskäl för förbjuden anklagar myndigheterna också alla demonstrationer som hålls till minne av Nakba i Berlin, och till och med hela Palestinarörelsen, för antisemitism över hela linjen. Den tyska förtryckarapparatens ansikte visas tydligt i dessa åtgärder: alla medel bör användas för att förhindra att internationell solidaritet bryter ut. Staten fruktar nämligen en bred antiimperialistisk rörelse som utöver solidariteten med den palestinska befrielsekampen fokuserar på Tysklands delaktighet och egna imperialistiska intressen.

Vi accepterar inte dessa förbud! Nakba-dagen är vår kampdag och vi står beslutsamt enade mot förtrycket. När den tyska staten och tysk media försöker förtala och splittra oss, förenar vi våra krafter och försvarar vår gemensamma rätt att från Berlins gator sända en stark signal till våra bröder och systrar i Palestina och runt om i världen: Vår kamp för friheten är en rättvis kamp! Vår kamp mot imperialismen är en rättvis kamp! Vi uppmanar alla grupper som är solidariska med Palestina och de som kämpar mot imperialismen runt om i världen att ansluta sig till oss och stå upp mot förtrycket.

Länge leve den internationella solidariteten!

Grupper som undertecknat:

  • Samidoun-nätverket
  • F.O.R. Palestine
  • Kommunistischer Aufbau
  • Young Struggle
  • Revolutionärer Jugendbund
  • Migrantifa – Berlin
  • Linksjugend Solid Nord-Berlin
  • SDAJ – Berlin
  • Rot feministische Jugend
  • Palästina Antikolonial
  • Free Palestine FFM
  • Palästina Spricht
  • Klasse gegen Klasse
  • Gruppe Arbeiter:innenmacht
  • Acciones Berlin
  • Revolution
  • Kommunistische Organisation
  • Solidaritätsnetzwerk
  • Internationale Jugend Berlin
  • FACQ
  • Palästinakomitee Stuttgart
  • Netzwerk Freiheit für alle politischen Gefangenen

Internationellt stöd – Europa

  • Alkarama (Movimiento de mujeres palestinas)
  • Collectif Palestine Vaincra
  • Secours Rouge Toulouse
  • International Jewish Antizionist Network IJAN
  • Jewish Voice for Labour (UK)
  • Jewish Network for Palestine
  • Jeunes pour la Palestine – Nantes
  • CAPJPO-Europalestine
  • Classe Contre Classe
  • Secours Rouge
  • Palestinian Youth Movement Sweden
  • Europe Network for Justice and Peace in the Philippines
  • April 28 Coalition for Migrants and Refugees Rights and Welfare
  • Union Juive Française pour la Paix
  • Plate-forme Charleroi-Palestine
  • Revolution Permanente
  • Dutch Scholars for Palestine

Internationellt stöd – Brasilien

  • Juventude palestina – Sanaúd
  • CSP-Conlutas
  • Frente Palestina Livre
  • Centro cultural palestino Aljaniah
  • Partido Comunista Brasileiro – PCB
  • Partido Socialista dos Trabalhadores Unificado – PSTU
  • Partido Socialismo e Liberdade / Movimento Esquerda Socialista
  • União da Juventude Comunista – UJC
  • Liga de Parlamentarios por Al-Quds
  • Unidade Popular pelo Socialismo – UP
  • Monitor do Oriente
  • Amigos de Palestina
  • Fórum Latino Palestino
  • Articulação Internacional Julho Negro
  • Iniciativa Direito à Memória e Justiça Racial
  • Comitês Islâmicos de Solidariedade
  • Instituto de Estudos e Solidariedade para Palestina – Razan Al Najjar

Internationellt stöd – Libanon

  • Palestinian Chess Forum – Shatila camp
  • Palestinian Cultural Club – Beirut
  • Palestinian Arab Cultural Club
  • The Naqab Center for Youth Activities – Burj Al-Barajneh Camp

Internationellt stöd – Nordamerika

  • Socialist Action / Ligue pour l’Action socialiste
  • Within Our Lifetime — United for Palestine
  • Just Peace Advocates
  • GPM – GTA Palestine Movement
  • Freedom Road Socialist Organization
  • Canada Palestine Association
  • Al-Awda, the Palestine Right to Return Coalition
  • Committee of Anti-Imperialists in Solidarity with Iran
  • International League of Peoples’ Struggle
  • Friends of the Filipino People in Struggle – Coast Salish Territories
  • Oakville Palestinian Rights Association
  • Palestinian Youth Movement
  • Jews for Palestinian Right of Return
  • April 28 Coalition for Migrants and Refugees Rights and Welfare
  • Canadian BDS Coalition
  • National Lawyers Guild International
  • Association of Palestinian Arab Canadians
  • Canada Philippines Solidarity for Human Rights
  • Gabriela BC
  • Sulong UBC
  • Human Rights 4 All Saskatchewan
  • Palestine Solidarity Network Edmonton
  • Edmonton Small Press Association
  • Friends of Sabeel North America
  • Migrante BC
  • Palestinian and Jewish Unity – Montreal
  • Peace Alliance Winnipeg
  • Justice for Palestinians, Calgary
  • Coalition Against Israeli Apartheid Victoria Canada
  • Niagara Coalition for Justice
  • US Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel

Som del av Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg mobiliserar Samidoun Göteborg tillsammans med många andra inför Nakbadagen och återpublicerar därför denna text om en kommande gemensam aktion:

Al Nakba, är arabiska och betyder ’den stora katastrofen’. I samband med staten Israels bildande år 1948 tvingades 2/3 av det palestinska folket på flykt – fler än 750 000 människor. Ett stort antal palestinier dödades och drygt 400 byar utplånades.

6 miljoner palestinier lever idag som flyktingar i olika länder och Israel förvägrar dem rätten att återvända. Av Palestinas palestinska befolkning lever 60% i flyktingläger i sitt eget land.

Efter 74 år begår den israeliska ockupationen fortfarande brott mot folkrätten genom att stjäla mark, riva hus, fördriva palestinier samt fängsla och döda dem.

Varje år uppmärksammas denna sorgens dag som inleddes i maj 1948. I Gbg sker en manifestation söndagen 15 maj. Samling vid Sigbergstorget för demonstrationspromenad vid Röda Sten. Vad händer i Palestina? Tal och musik. Se separat evenemang.

Som del av Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg mobiliserar Samidoun Göteborg tillsammans med många andra inför Nakbadagen och återpublicerar därför denna text om en kommande gemensam demonstration:

PALESTINA
Invaderat 1948 – ockuperat i 74 år
ISRAEL – ut ur Palestina!
Nakba-dagen sönd 15 maj – slut upp i vår manifestation för Palestina

Stigbergstorget kl 14.00 demonstrationspromenad till Röda Sten
Vid Sjöfartsmuseet spårvagn 3, 9 el. 11
Tal: Vad händer i Palestina? Sång & musik. Medtag gärna filt o picknick
Vid regnväder hålls manifestationen inomhus – 4:e Långgatan 8B kl 15.00

Frihet för det palestinska folket

Arrangörer: Palestinagrupperna i Gbg, Palestinska Samordningsgruppen, Svensk-kubanska, Kommunistiska partiet, Vänsterpartiet, Ung Vänster, RKU, Palestinian Vision Society, Latinamerikanska föreningen för mänskl. rättigheter, Svenska Palestinakommittén, PFF m fl

Vad är al Nakba?

Al Nakba betyder på arabiska ”den stora katastrofen”. Den inträffade i Palestina år 1948 när Israel utropades som stat. 2/3 av det palestinska folket tvingades då på flykt, fler än 750 000 människor. Många palestinier dödades och drygt 400 byar jämnades med marken.

De palestinska flyktingarna är i dag 6 miljoner och Israel förvägrar dem rätten att återvända. Ca 60% av palestiniera i Palestina bor i flyktingläger – i sitt eget land.

En humanitär katastrof råder i Gaza efter 15 års israelisk belägring och fyra anfallskrig som gjort det nästintill omöjligt för områdets 2 miljoner palestinier att överleva där. Fredliga demonstranter, som påtalar orättvisan, dödas och skadeskjuts av israeliska krypskyttar.

Israeliska illegala bosättare härjar på den palestinska Västbanken och i östra Jerusalem. De stjäl mark med militärens hjälp. Palestinier trakasseras och misshandlas av bosättare och skjuts av soldater. Deras hem raseras, de arresteras godtyckligt och vuxna och barn döms i militärdomstolar till långa fängelsestraff i israeliska fängelser.

Människorättsorganisationen Amnesty har i en 280 sidor lång och detaljerad rapport visa att ockupationsstaten Israel tillämpar en apartheidpolitik mot palestinier som lever under dess kontroll. Samma slutsats har tidigare dragits av bland annat Human Rights Watch, israeliska B’Tselem och FN-organet ESCWA.

Israel begår ständigt brott mot folkrätten!
Varför införs inte sanktioner mot Israel?
Varför informeras vi inte i medierna om Israels brott?

Vi är stolta att få presentera den stundande minikonferensens eminenta panelister som tillsammans med oss ska diskutera Sverige och imperialismen! Panelsamtalet börjar efter boksamtalet 15:30 och håller på fram till mellan 16:30 och 17:00.

Lina Mohageb driver Instagram-kontot @avkoloniseramera med beskrivningen ”Här drömmer vi fritt och tänker kring hur vi kan skapa en avkoloniserad värld tillsammans med varandra”.

Adrián Groglopo är fil.dr i sociologi och arbetar som lektor vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Han har också varit ordförande för forskarföreningen Antirasistiska Akademin under många år.

Claudio Alvarez är ordförande för Svensk-kubanska föreningen i Göteborg.

Välkomna att diskutera med oss och våra gäster på lördag, och skicka gärna in frågor du tycker borde tas upp till samidoungbg@fripost.org!

Vi börjar nu presentera våra inbjudna gästerna på lördagens minikonferens om Sverige och imperialism! Har du missat minikonferensen? Läs om den här!

Mellan 14:00 och 15:00 har vi ett boksamtal med Torkil Lauesen om hans senaste bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System. Mellan 1970 och 1989 var han heltidsmedlem i en kommunistisk antiimperialistisk organisation som stödde befrielserörelser i Tredje världen med både lagliga och olagliga medel. Han arbetade tidvis som glasfabriksarbetare, brevbärare, och laboratorietekniker för att försörja sig. I anslutning till sitt solidaritetsarbete reste han i Libanon, Syrien, Zimbabwe, Sydafrika, Filippinerna och Mexiko. Under 1990-talet, medan han hölls fängslad, var han inblandad i fångaktivism och erhöll en mastersexamen i statsvetenskap.

Torkil Lauesen har även skrivit The Global Perspective: Reflections on Imperialism and Resistance (2018) och The Principal Contradiction (2020), båda utgivna av Kersplebedeb. Idag är Torkil medlem i den danska antiimperialistiska solidaritetsorganisationen Internationalt Forum.

Vi har tidigare även anordnat ett panelsamtal tillsammans med Torkil Lauesen och Samidoun-nätverkets internationella samordnare Charlotte Kates.

Snart publicerar vi information vårt panelsamtal och vår panelister, håll dig uppdaterad här på vår blogg och i våra sociala medier.

Har du några frågor du vill ta upp på minikonferensen? Skriv till oss på samidoungbg@fripost.org, oavsett om du kan delta nu på lördag!

Information på svenska längre ner.

إيماناً بدورنا النضالي بكافة الميادين والتحاماً مع نضالات شعبنا الفلسطيني في الداخل المحتل واسناداً لمقاومتنا الباسلة في قطاع غزة وجنين وتنديداً بالانحياز الرسمي الأوروبي والسويدي ضد قضايانا المحقة والعادلة ورفضاً للاعتداء على مقدساتنا الإسلامية في المسجد الاقصى وضد الحملات الممنهجة من قبل الاحزاب السياسية اليمينة المتطرفة بشتى المدن السويدية لإظهار الجاليات العربية و الإسلامية بالصورة السلبية بغية تحقيق مكاسب سياسية رخيصة في الانتخابات المقبلة
ندعو جماهير شعبنا الفلسطيني وكل الاحرار المشاركة في وقفة احتجاجية في مدينة مالمو
بتاريخ ٣٠ ابريل الساعة الرابعة عصراً في ساحة غوستاف ادولف

I tron på vår kamproll i alla områden och i solidaritet med det palestinska folkets kamp i det ockuperade landet, men även som stöd för motståndet i Gazaremsan och Jenin, att fördöma den officiella europeiska och svenska partiskheten mot våra rättvisa som ändamål och avvisa attacken mot våra islamiska heligheter i Al-Aqsa-moskén, lika så mot de systematiska kampanjerna av högerextrema politiska partier i olika svenska städer för att framställa de arabiska och muslimska samfunden på ett negativt sätt, med syftet att uppnå billiga politiska vinster i det kommande valet.
Vi uppmanar det palestinska folket och alla fria människor att delta i en manifestation i Malmö stad lördagen den 30 April.
Klockan: 16:00
Utgiven av Alternative Palestinian Revolutionary Path Movement och Samidoun Malmö

Föregående1...101112...23Nästa Sida 11 av 23
Samidoun Göteborg: samidoungbg@fripost.org ⋅ Samidoun Stockholm: samidoun08@protonmail.com ⋅ Samidoun Malmö: samidounmalmo@gmail.com