I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister som vi i Samidoun Göteborg översätter fråga för fråga:

1. Vad är er grupps historia? Vilka sorters aktioner eller politiskt arbete ägnar ni er åt vanligtvis? Om er grupp är en lokalavdelning av en nationell moderorganisation, finns det något som särskiljer ert perspektiv eller er praktik från det nationella planet? Hur upprätthåller ni politisk enhet inom er organisation? Hur uppfattar ni palestinasolidaritetens tillstånd i USA?

Solidaritetsnätverket för palestinska fångar Samidoun grundades mellan sent 2011 och tidigt 2012 efter en hungerstrejk av hundratals palestinska fångar. Strejken leddes av Ahmad Sa’adat och hans kamrater, före Wafa al-Ahrar-fångutväxlingen 2011. Samidoun grundades av en liten grupp som var politiskt aktiva vid den tiden i Kanada; det hade tidigare funnits organisationer som fokuserade specifikt på palestinska fångars kamp, men vid det laget (på grund av förändrade livssituationer och det ofrånkomliga utbyte som sker i aktivistiska organisationer) fanns det inte längre en sådan organisation vara fokus var översättningar av palestinska fångars ord, handlingar och nyheter till engelska och på att ta allt det till rörelsen i Nordamerika. Det publiceras dagligen dussintals nyheter om palestinska fångar i arabiskspråkiga medier, men väldigt lite av det syntes på engelska förutom i exceptionella fall. Därför ville vi fylla det glapp som vi upplevde fanns på den tiden, särskilt i en tid då kamperna i fängelserna var på uppgång. Det fanns ett intresse från många grupper och organisationer i rörelsen såväl som från människor i solidaritet med Palestina från världen över.

Självklart fanns det även en politisk impuls som drev oss till att utveckla Samidoun. Att försvara palestinska fångar är även att försvara palestinskt motstånd, som rättighet och som praktik. Det tjänar också till att utmana ”terror”-narrativet som kriminaliserar befrielsekamp, från det ockuperade Palestina till länder världen över: i Nordamerika, Europa, Asien och på annat håll. Ett centralt syfte med detta narrativ, och de säkerhetsstatåtgärder som backar upp det med polisiärt och militärt våld, är att undertrycka rörelsers solidaritet och folkligt stöd för befrielserörelser som stämplas som ”terrorister” av imperialistiska och koloniala makter. Dessa fångar betalar det yttersta priset för denna stämpling. Att stödja deras politiska kamp är en del av rörelsers motstånd mot försök att isolera, delegitimera och tysta palestinskt motstånd på flera nivåer. Vi förespråkar inte endast förbättrade villkor för dessa fångar utan uppmärksammar legitimiteten i deras kamp.

Att stödja palestinska fångar innefattar att försvara deras mänskliga värdighet och deras rättigheter men också deras politiska mål – Palestinas befrielse. Dessutom, som ett nätverk fokuserat på aktivism och folkrörelse, är Samidouns inställning till palestinska fångar inte främst eller enbart grundat i internationell rätt, då vi erkänner det faktum att internationell rätt (likt alla andra rättssystem) är ett ramverk som inte går att särskilja från det politiska och ekonomiska system som skapat det. Detta innebär inte att vi tar avstånd från analyser med grund i internationell rätt, eller för den delen andra metoder eller kamper för att frige fångarna men däremot innebär det att vi, som ett nätverk för aktion och mobilisering, inte är bundna av att argumentera i dessa termer då vi inte representerar någon i rättssalar. Det innebär också att vår politiska infallsvinkel inte handlar om individuell “oskyldighet”, utan om den sionistiska statens kollektiva angrepp på palestinier och rätten till motstånd. Samtidigt som solidaritetskampanjen för Ahed Tamimi, den 17-åriga flickan som fängslades av Israel för att ha örfilat en soldat, anklagades av många för exceptionalism eller för att det var hennes blonda utseende som motiverade solidaritet, ansåg andra att hennes fall representerade en annan princip; Aheds försvarare världen över gjorde inga ursäkter för hennes örfil av ockupationssoldaten, istället försvarade de den som en rättighet för en person under ockupation. På mikronivå reflekterar detta hur palestinska fångars kamp är starkt sammanlänkad med rätten till motstånd på alla plan.

Samma klyfta som setts i den kanadensiska rörelsen syntes också på andra håll; samtidigt som många organisationer redan gör ett fantastiskt arbete för palestinska fångar fungerar Samidoun-nätverket som ett organiseringsnav för dessa aktiviteter och uppmuntrar folk att organisera sig för palestinska fångar i sina befintliga grupper eller starta lokalavdelningar av Samidoun. En grupp hängivna aktivister i New York byggde en lokalavdelning som organiserat i nära tre år, med aktiviteter för palestinsk frihet nästan veckovis. Denna avdelningen har spelat en stor roll för att bygga palestinarörelsen i New York. Ett antiimperialistiskt kollektiv i Toulouse, Coup Pour Coup 31, anslöt sig till Samidoun-nätverket som ett led i att internationalisera sitt arbete för palestinska fångar och att fördjupa sina kontakter med den bredare rörelsen. Grupper av palestinska aktivister i Aten – främst unga palestinska flyktingar – har organiserat demonstrationer och aktioner för Palestina, fångarna, Gaza, rätten till återvändo inom Samidouns ramverk. Samidoun-aktivister i London och Manchester organiserar ständigt demonstrationer med en stark vänsterprägel. Samidoun-organisatörer i Belgien är som ett led i deras organisering även involverade i palestinska kulturprojekt som t.ex. danssällskapet Raj’een. Hur en lokalgrupp i Samidoun ter sig kan skilja sig stort från stad till stad och eftersom att vi är ett nätverk arbetar vi med olika människor som är organiserade i olika organisationer för utveckla arbetet för de politiska fångarna. Alldeles nyligen har Samidoun-avdelningar grundats i det ockuperade Palestina och i Libanon som förenar det lokala och internationella arbetet för frihet åt de palestinska fångarna.

Vårt politiska arbete är mångfaldigt. Det innefattar bland annat organisering av arrangemang, mobilisering till demonstrationer, koordinerandet av internationella aktionsdagar, kampanjande, nätverkande mellan rörelser, översättning av dokument från den palestinska befrielserörelsen och då speciellt från de palestinska fångarna samt översättningen av nyheter rörande fångarna. Återigen, hur vårt organiserande ser ut kan variera från plats till plats men delar det gemensamma målet att bygga en stark rörelse för palestinsk frihet som stödjer de som befinner sig på frontlinjerna inuti israeliska fängelser.

Vi har en grundläggande uppsättning politiska uppfattningar. Dessa vägleder vårt arbete; de är en del av våra organiseringsprinciper och de som ansluter sig till Samidoun gör så för att de stödjer dessa koncept. Vi lägger också i allmänhet vår energi på att fokusera på de palestinska fångar som representerar en fast förpliktelse till Palestinas befrielse och en anda av motståndsfokuserad palestinsk nationell enhet. När vi talar om Ahmad Sa’adat, Khalida Jarrar, Khader Adnan, Ahed Tamimi, Nael Barghouthi och Georges Ibrahim Abdallah, så är de individer men också brett representativa, i handling och på grund av deras rådande ställningar som fångar i israeliska fängelser, på ett sätt som överskrider traditionella uppfattningar om ledarskap.

I den palestinska befrielserörelsen finns en oerhörd respekt för fångarna, en respekt som överskrider den interna kontextens politiska skiljelinjer. Det israeliska/sionistiska projektet vill tysta fångarnas röster och delegitimisera det palestinska motståndet och vi är dedikerade till motsatsen – förstärka fångarnas kamp, röster och krav och delegitimisera det sionistiska projektet samtidigt som den grundläggande legitimiteten i det palestinska folkets rätt till motstånd mot kolonisering och imperialism betonas. Vi begränsar oss inte enbart till den palestinska kontexten. För det första är det viktigt att uppmärksamma de palestinska fångarna i internationella imperialistiska fängelser så som Georges Ibrahim Abdallah i Frankrike och “Holy Land Foundation Five” i USA. För det andra ställer vi oss självklart bakom revolutionära fångar runt om i världen, från Irland och Turkiet till Filippinerna, fängslade för sina kamper mot kolonialism, imperialism, exploatering, rasism och förtryck. I USA innebär detta att stötta fångarna ur den svarta befrielserörelsen som kämpar för frihet samt alla andra politiska fångar i USA.

Den palestinska solidaritetsrörelsen står idag inför oerhörda möjligheter och en oerhörd potential, som har bevisats i responsen på Stora återvändarmarschen i Gaza, kampanjen för att frihet åt Ahed Tamimi och andra stora frågor. På samma gång har den blivit mindre effektiv på grund av inre skiljaktigheter och kanske framförallt av förlusten av ett klart palestinskt ramverk att förhålla sig till i post-Oslo-eran. Palestinska befrielsorganisationens (PLO) revolutionära era gjorde internationell solidaritet omfattande och förståelig; utan det ramverket blir också palestinasolidariteten ett internt bestritt område. För oss representerar de palestinska fångarna kärnan i ett existerande, revolutionärt ledarskap för den palestinska befrielserörelsen.

Det finns ett oerhört tryck – på många sätt relaterat till den intensiva repression och häxjakten som också har ägt rum – för att flytta bort palestinasolidaritetsrörelsen ifrån palestinsk politik mot ett mera vagt formulerat människorättsramverk utan ledarskap för befrielse eller en revolutionär rörelse. Det inkluderar att tona ned värdet av eller inte erkänna de palestinska motståndsstyrkorna över hela regionen, liksom försök att ställa sig utanför sådana diskussioner i rädsla för “antiterror”-repression. Tyvärr har vi sett att det inte går att skydda sig själv eller sin organisation; när vi backar ett steg flyttar tar de fram ett, från att kriminalisera “materiellt stöd” åt “listade terrororganisationer” (inklusive de flesta palestinska politiska partier) till att även lagstifta mot BDS.

I helgen uppmärskammade vi i Samidoun Göteborg, tillsammans med flera palestinska och andra pro-palestinska grupper och organisationer, den första årsdagen för den Stora återvändarmarschen såväl som 43:e årsdagen för Jordens dag. Trots det gråa vädret samlades många på Brunnsparken för att manifestera under parollen ”Seger åt Palestinas befrielsekamp” och många palestinska flaggor vajade i vinden.

Det hölls flera tal som belyste ockupationen av Palestina och den palestinska motståndskampen ur olika perspektiv, nedan följer vårt avslutande inslag:

”Denna årsdag sker i en särskilt tillskärpt period i den palestinska befrielsekampens historia. Donald Trumps och Benjamin Netanyahus ”Århundradets deal” lovar att dela det lilla som av omvärlden erkänns som palestinsk mark, Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem, mellan Egypten, Jordan och Israel. Netanyahus långvariga regim hotas av interna skandaler, vilket han hanterar med att liera sig med allt mer högerextrema krafter (i ett politiskt landskap där normen redan är stöd för apartheidlagar och militärockupation). Netanyahus enda riktiga politiska utmanare i det kommande valet den 9:e april är en generalklick som stoltserar med att tidigare ha ”bombat Gaza tillbaka till stenåldern” och som kritiserar Netanyahu för mjukhet gentemot Hamas och andra palestinska aktörer. Samtidigt går levnadsförutsättningarna i Gaza mot obefintlighet och Palestinska myndigheten är ovillig och oförmögen att mer än i ord fördöma ockupationen samtidigt som den i handling ofta aktivt upprätthåller ockupationen. Palestinier och deras sympatisörer möts överallt av kulturell, ekonomisk, juridisk, politisk och ibland dödligt fysisk repression.

Men motståndet bland palestinier och i den palestinska solidaritetsrörelsen världen över lever och växer. Vi i Samidoun Göteborg arbetar med som sagt med fångsolidaritet och vi har tidigare uppmärksammat palestinska kämpar som Khalida Jarrar och Mustapha Awad som båda numera går fria tack vare internationella kampanjer för deras frihet. Vi ser även i Tyskland hur en palestinsk befrielseveteran, Rasmea Odeh, utsätts för skarp repression, både kulturellt och politiskt, på alla plan, men en stor och stark solidaritetsvåg har slutit upp runt henne och har tillåtit henne att hålla olika arrangemang.

Nu så vill jag bara sammanfatta våra paroller för dagen:

Radikal kamp mot repression!
Leve Palestina!
Bojkotta Israel!”

I samband med manifestationen uppmärksammades även kommande arrangemang, såsom vår visning av filmen Roadmap to Apartheid på Hagabion och en palestinsk kulturkväll på Blå Stället 18:00 torsdag den 4:e april. Vi uppmärksammade även viktiga datum framöver, som palestinska fångdagen 17:e april och Nakba-dagen 15:e maj, som alltså är en åminnelsedag för fördrivningen av 700 000 palestinier vid Israels formella grundande 1948 och som direkt inledde ockupationen och den etniska rensningen av palestinier som pågår än idag.

Kampanjen Israeli Apartheid Week, under årets tema ”Sluta beväpna kolonialism”, pågår ett tag till, och bortom den fortsätter kampen för alla palestinska fångars och hela Palestinas befrielse, till alla palestinska flyktingars rätt till återvändo förvekligas och ockupationen och dess politik av apartheid och bosätterkolonialism är blotta minnen.

Imorgon infaller årsdagen för såväl Landdagen 1976 som den Stora återvändarmarschens inledning förra året, och vi i Samidoun Göteborg Göteborg hörsammar den palestinska befrielserörelsens kall på solidaritet genom att samlas med andra på morgondagens manifestation: Seger åt Palestinas befrielsekamp!

Våra internationella kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmärksammar tydligt kopplingen mellan palestinska fångars kamp för frihet och hela den palestinska befrielsekampen:

”Every uprising and act of resistance inside Israeli prisons is part of the same struggle against siege and isolation that the Great March of Return and Breaking the Siege represents. The Gaza Strip itself is often described as an “open-air prison,” the siege another form of colonial torture and isolation akin to that imposed on Palestinian prisoners in Israeli jails. The struggle to break the siege is a struggle to break all of the sieges encircling Palestinians, from the ever-intensifying racist campaigns of discrimination and exclusion in Palestine ’48, the ethnic cleansing in Jerusalem, the raids, killings and colonial settlements in the West Bank, the isolation of Palestinian refugees in the camps, the criminalization and repression of Palestinian activism worldwide.”

Kampen för Palestinas befrielse, och utgångspunkten för vår solidaritet med den, är en radikal befrielsekamp mot ockupation och apartheid, mot fascistiskt våld och rasistisk repression, mot imperialistiskt förtryck och exploatering, i Palestina och internationellt.

Manifestera med oss imorgon och för kampen vidare!

Frihet åt alla palestinska fångar!
Frihet åt hela Palestina!

Den 30:e mars i år, 2019, är en dubbel årsdag. Den är den 43:e årsdagen för Jorddagen (”Yom al-Ard” på arabiska), en dag då den israeliska ockupationsmakten svarade med dödlig repression på palestinska protester mot markstölder. Dagen är även den första årsdagen för Stora återvändarmarschen, en folklig massmobilisering som varje fredag sedan den 30:e mars 2018 har involverat hundratals och tusentals palestinier i Gaza som har protesterat för ett sluta på Israels belägring av Gaza och för rätten till alla palestinska flyktingars återvändo. Ledande aktivister och organisatörer i Stora återvändarmarschen kallar på omvärlden för att stå med gazaborna och hela det palestinska folkets befrielsekamp den 30:e mars!

Manifestationens paroller:

  • Hedra Jorddagens minne!
  • Stöd de kämpande i Stora återvändarmarschen!
  • Bojkotta Israel!

Affisch för manifestationen.

Plakat, banderoller och fanor på manifestationen är välkomna, även med organisationssymboler, men endast palestinska nationsflaggor är tillåtna.

Är du med i en organisation som är intresserad av att vara med som medarrangör? Vill du att din organisation representeras av en talare? Hör av dig till oss via samidoungbg@gmail.com.

Plats: Johannastatyn, Brunnsparken
Datum: Lördag 30:e mars
Tid: 14:00

Mer information om manifestationen (som medarrangörer) och löpande uppdateringar finns på Facebook.

Hjälp till att sprida uppmaningen!

Ahmed Abu Artema, med många andra, uppmanar omvärlden att uppmärksamma ettårsdagen för Den stora återvändarmarschen (Great March of Return) i Gaza den 30:e mars. De folkliga massprotesterna som går under namnet Den stora återvändarmarschen kommer då alltså ha pågått varje fredag i ett års tid. Samma dag är 43:e Landdagen, en minnesdag för en historisk palestinsk massprotest mot landstöld och för den brutala israeliska repression protesten möttes av.

Ordna manifestationer, bojkottaktioner, kulturarrangemang eller dela ett enkelt solidaritetsfoto för Den stora återvändarmarschen!

För ett slut på belägringen och blockaden av Gaza, för alla palestinska flyktingars rätt till återvändo och för ett fritt och demokratiskt Palestina!