Georges Ibrahim Abdallah utfärdade följande uttalande i samband med Palestinska fångdagen 2019. Den fängslade arabiske kommunistiske palestinakämpen sitter i franskt fängelse sedan 34 år tillbaka trots att han har haft rätt till villkorlig frigivning sedan 1999. USA:s regering har vid upprepade tillfällen ingripit för att förhindra hans frigivning samtidigt som en växande rörelse i Libanon, i Frankrike och internationellt kräver hans befrielse.
Översatt från franska hos Collectif Palestine Vaincra via engelska hos Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network:
Kära kamrater, kära vänner,
De palestinska motståndskämparnas förhållanden under fångenskap i sionistiska fängelser har försämrats på senare tid.
Sedan början av året försöker Gilad Erdan, Israels minister för intern säkerhet, att införa en ”ny verklighet” för våra medfångar med siktet inställt på att rulla tillbaka eller helt enkelt omintetgöra rättigheterna fångarna har tvingat till sig genom flertalet modiga kamper de senaste åren. Räder, rannsakningar och andra former av repression eskalerad i olika israeliska fängelser. Specialförbanden, tungt rustade för repression, ägnar sig åt de värsta excesserna under alla dessa intrång. Över 120 fångar har skadats i Ketziot i repressionen av protester sedan februari, liksom i Ofer, Negev-fängelset och på annat håll i de andra fånganstalten….
Allt detta är avsett att skrämma våra kamrater och att multiplicera deras svårigheter då de vägrar att brytas ner: konfiskering av personliga föremål, isolering, inställande av familjebesök, förflyttningar. Och många kamrater blir slagna under varje intrång som dessa repressiva enheter utför. För att inte nämna ”bosta”* och alla våra kvinnliga kamraters lidande, särskilt under förflyttningar….
Till följd av denna situation har våra kamrater utlyst inledandet av en kollektiv hungerstrejk i israeliska fängelser. Centrala ledare för fångrörelsen och för den nationella befrielserörelsen i stort anslöt sig till strejken och hundratals fångar planerade att ansluta sig till strejken de kommande dagarna. Strejken väntades eskalera just idag, 17:e april, i Palestina och internationellt, på Palestinska fångdagen. Dock så ansåg de sionistiska myndigheterna det fördelaktigt att för stunden backa för den växande rörelsen och dess potential, särskilt i ljuset av de senaste utvecklingarna i arabvärlden, det vill säga de lovande rörelserna i Algeriet och Sudan. Som ni ser, kamrater, söker de revolutionära kämparna, ofta under synnerligen svåra omständigheter, att med alla medel besegra den destruktiva politik de utsätts för i fiendens fängelser. Hur som helst så är resultatet av denna konfrontation, resultatet av dessa svåra kamper, alltid en funktion av massornas solidaritet och den orubbliga hängivenheten hos förtruppen i den pågående kampens fält.
1974 utlyste Palestinska nationella konferensen den 17:e april till Palestinska fångdagen. Detta datum var inte bara menat att fördöma den sionistiska ockupantens barbari och inte heller var det bara avsett att hedra det fängslade motståndet genom att påminna massorna om deras uppoffringar och deras fasta vilja att stå upp mot de sionistiska militärstyrkorna. Åminnelsen av denna Palestinska fångdag är avsett, framför allt annat, att högt och tydligt bekräfta vår beslutsamhet att slita våra kamrater från deras kriminella fångvaktare. Faktum är att vid flera tillfällen har den palestinska revolutionära kampens förtrupper åtagit sig denna uppgift med stort mod och självuppoffring och har tvingat fienden till att frige tusentals fängslade kamrater utan eftergifter för egen del.
Idag, kamrater, samlas vi igen, i olika länder världen över, för att högtidlighålla Palestinska fångdagen och särskilt för att uttrycka vår fasta solidaritet med motståndet i de sionistiska fängelserna och vårt fullständiga förtroende för de palestinska revolutionära förtruppernas beslutsamhet och stadiga övertygelse i att göra det nödvändiga för att slita våra kämpande kamrater från deras kriminella sionistiska fångväktares grepp.
Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till våra blommor och lejonungar som hålls fängslade i sionistiska fängelser!
Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till de kämpande i initiativ för rätten till återvändo!
Solidaritet, all solidaritet med motståndet i sionistiska fängelser och i isoleringsceller i Marocko, Turkiet, Filippinerna och i hela världen!
Solidaritet, alla solidaritet med de kämpande revolutionära kamraterna i Greklands fängelser!
Må tusen solidaritetsinitiativ blomma i stöd till de algeriska, sudanesiska och jemenitiska massorna!
Solidaritet, all solidaritet med de unga proletärerna i arbetarklasskvarter!
Kapitalismen är inget annat än barbari. Heder till alla de som gör motstånd i en mångfald av uttryck!
Tillsammans, kamrater, och endast tillsammans, kan vi segra!
Till alla er, kamrater och vänner, mina varmaste revolutionära hälsningar.
Er kamrat, Georges Abdallah.
*”Bosta” är ett transportmedel som används av isrealiska fångmyndigheter och medför tortyrliknande förhållanden för fångarna som transporteras. [Samidoun Göteborgs kommentar]
