Samidoun Göteborg blev nyligen kontaktade av en journalist på Dagens Nyheter som sökte oss ”med några frågor om varför ni stöttar attackerna 7 oktober”. Nedan följer vårt svar.
Jag undrar varför ni stöttar Hamas attacker mot Israel?
Detta är en laddad fråga som om inte sedan långt tidigare så åtminstone de senaste veckorna har fått innebörden ”Varför stöttar ni ondskans attacker mot godheten, mörkrets mot ljuset, barbariets mot civilisationen?” och så vidare.
Vi står för det palestinska folkets rätt att kämpa för sin befrielse från en kolonial ockupation som har pågått sedan 1948 och som inleddes med fördrivningen av åtminstone 700 000 palestinier och som inkluderar den över 16 år långa blockaden och belägringen av Gazaremsan, en humanitär katastrof som punkterats av regelbundna israeliska militärangrepp som innan 2023 kostat tusentals liv och åter tusentals skadade i en befolkning som i sig är ett resultat av återkommande tvångsförflyttningar orsakade av decennier av ockupation och bosättarkolonialism. Kampen mot ockupation inkluderar väpnad kamp och är en rättighet som erkänns i internationell rätt, har bekräftats av FN och gäller för palestinier lika mycket som den har gällt eller gäller för vietnameser, filippiner, kurder, västsaharier, armener, jemeniter, afghaner och irakier, för att nämna några. Vi har det senaste året sett ett överväldigande stöd i Sverige för Ukrainas rätt att försvara sig mot Rysslands ockupation av landet. När det är palestinier som tar till vapen för att försvara sig låter det väldigt annorlunda. Varför är det så?
Vi vänder oss också mot inramningen av ”krig mellan Israel och Hamas”. Det är det palestinska folket som bedriver motstånd mot över 75 år av militärockupation, apartheid och etnisk rensning, och även om Hamas är den största faktionen i dag är de långt ifrån den första eller enda. Även PFLP, DFLP, PIJ, Fatah-partiets väpnade gren Al-Aqsa martyrernas brigad och den ickeaffilierade väpnade gruppen ”Lion’s Den” – för att nämna några – deltar i motståndet. För att inte nämna de miljoner palestinier som inte är aktivt involverade i någon väpnad grupp men som stöder motståndet och deltar i socialt, ekonomiskt, diplomatiskt och/eller kulturellt motstånd. Detta innefattar allt från att bevara och försvara olivodlingar som gått i arv i generationer och som hotas att rivas upp eller brännas ner av väpnade israelisk bosättare och ockupationsstyrkor, att förvalta och utveckla en rik historia av dikter, sånger, danser och mer under vågor av censur och att dokumentera sin egen och sin omgivnings vardag när omvärlden blundar – blundar för en situation som bland annat Sverige är med sponsrar genom handelsavtal om militärutrustning för över 800 miljoner kronor från Israels största vapentillverkare, Elbit Systems. Varför glöms detta bort i rapporteringen och debatten?
Vad vill ni ska hända med den judiska befolkningen som lever i det som idag utgör staten Israel?
Vi citerar den palestinska skribenten och aktivisten Khaled Barakat: ”Stater äger ingen ’rätt att existera’. Bara människor besitter den rätten. Människor har rätt att leva, men inte stater, inte politiska system och framför allt inte koloniala projekt och apartheidregimer. Vad detta också antyder är att det är omöjligt att tänka sig ett alternativ till Israel. Och vad vi säger är att alternativet till Israel faktiskt är möjligt: ett demokratiskt Palestina, ett demokratiskt, sekulärt samhälle.
Vi kämpar för att bygga vårt samhälle, ett befriat samhälle, inte staten. Vi kämpar för människan. Detta är kärnan i vår kamp. Palestinier kommer segra inte bara genom att göra slut på kolonisering och apartheid i Palestina, utan också genom att erbjuda ett genuint alternativ till alla människor i Palestina: att leva på en jämlik grund oavsett deras religion, hudfärg, kön, sexuella läggning och så vidare.”
Vi motsätter oss att en grupp av människor lever på bekostnad av andra, vare sig israeler på palestinier, indier på kashmirier, vita sydafrikaner och US-amerikaner på svarta, svenskar på samer eller människor från Europa på människor från Asien, Afrika och Amerika. Vi vill att judiska aktivister som Jonathan Pollack slutar trakasseras av en ockupationsmakt med svenskt, europeiskt och internationellt stöd för att han står upp för alla människors lika värde och befrielse, att judar från Etiopien slipper utsättas för rasistiska attacker, att judiska palestinier som Nader Sadaqa friges från fångenskap och tortyr för sitt deltagande i den över 75 år långa kampen mot ockupation, samt att judar, palestinier och alla andra får leva i vilka relationer de vill oavsett religion, kön eller annan tillhörighet eller identitet, något som i dag inte är lagligt i det som i dag är Israel. Vi vill inte att judar tvingas utstå rasistiska försök och påtryckningar att identifiera sig med kolonialism och etnisk rensning av palestinier, vi anser till skillnad från sionister och antisemiter att judar likt alla människor ska ha jämlika villkor och jämlik makt att utforma sina liv och delta i utformningen av sin omvärld. Vi vill inte minst att vi européer inte symboliskt straffar andra för våra århundraden av förföljelser och pogromer mot judar som kulminerade i det industrialiserade folkmord som vi kallar Förintelsen eller Shoah och som perverst nog genom förintelselägrens slavarbete resulterade i stora förmögenheter som ännu finns i enskilda europeiska privatpersoners och företags ägor, värdepappersportfolier och plånböcker.
Varför stöttar ni PFLP, en organisation som av EU- och USA har terrorstämplats?
För det första är de med och deltar i och leder en folkrättsligt legitim kamp för befrielse och återvändo mot över 75 år av kolonialism och ockupation. För det andra tror vi att de representerar en av de bästa möjligheterna att uppnå ett fritt, demokratiskt och sekulärt Palestina. Vi vet att benämningen ”terrorist” inte är en neutral beskrivning utan i högsta grad en politisk sådan. Att en av världens mest välutrustade militärmakter bombarderar ett område ungefär lika litet som Göteborg med över två miljoner invånare som befunnit sig under blockad och belägring i 16 år och på dryga tre veckor skördat över 6 000 liv och många tusentals skadade, är det inte att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning och att destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, ekonomiska och sociala strukturer?
Vi minns att ANC och Nelson Mandela stod på USA:s terrorlista fram till 2008. Vi minns för några år sedan när Kanada beskrev urinvånare från Wet’suwet’en som terrorister när de försvarade sina landområden från fossilgasexploatörer. Vi har sett hur den prokurdiska rörelsen stämplas – inte minst i Sverige, där svensk-kurder godtyckligt trakasserats med terroristanklagelser. Antirasister, klimataktivister och fredsvänner kallas allt oftare och oftare terrorister – med allvarliga följder för ett krympande demokratiskt utrymme – och vi vet att med de senaste årens legala och mediala definitioner skulle dåtidens svenska sympatisörer till vietnamesiska FNL eller sydafrikanska ANC ha riskerat att stämplas som medhjälpare till terrorism.
Hur ser ni på att Vänsterpartiet inte längre vill låna ut sina lokaler till er?
Det är Vänsterpartiets lokaler och det är upp till dem att bestämma vilka som får använda dem.
Hur ser ni på att er organisation ska förbjudas i Tyskland?
Det är så klart mycket allvarligt och ett tecken på den ökande repressionen som går att se i hela Europa, inte minst mot olika solidaritetsrörelser. De palestinska fångarna är en extremt utsatt grupp och deras situation kräver all uppmärksamhet den kan få. Tyskland har tyvärr en historia av repression mot – bland annat – palestinier och den palestinska solidaritetsrörelsen. Bland många exempel utöver förbudet mot vår syskonorganisation kan nämnas återkommande förbud mot demonstrationer för att uppmärksamma palestinska minnesdagar, att tidigare nämnda Khaled Barakat har bannlysts från landet för sina åsikter, stängandet av bankkonton för den anti-sionistiska judiska organisationen Jüdische Stimme och att Berlins judiska museums direktör tvingades avgå efter kontroverser kring att direktören inte ens uttalat stöd för den palestinska rörelsen för bojkott av Israel utan bara ifrågasatt ifall en sådan bojkott nödvändigtvis ska förstås som antisemitisk. Samtidigt har framträdande tyska politiker bland annat föreslagit att ett integrationskrav för nya tyskar borde vara att de erkänner Israels, en främmande stats, rätt att existera, och delar de inte den politiska åsikten bör personen enligt förslaget utvisas ur Tyskland. För oss och alla andra som tror på alla flyktingars ovillkorliga rätt att fly, att stanna och att återvända är detta särskilt besvärande på ytterligare ett plan.
Vi ser samtidigt att även bland annat oppositionella kurder och turkar terrorstämplas i Tyskland och att tyska antifascister kraftigt kriminaliseras samtidigt som rasistiska och fascistiska grupper och rörelser får allt större fotfäste på såväl gator som i institutioner i vår stora grannrepublik till söder. Vi kan konstatera att trots museer och minnesmärken verkar det tyska ”Nie wieder!” väga allt för lätt.
