Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network fördömer kidnappningen av Saif Abu Keshek och Thiago Ávila från Global Sumud-flottiljen som en del av den omfattande internationella piratverksamhet som den sionistiska regimen och dess ockupationsflotta bedriver, med den grekiska statens medverkan och under ansvar av USA-imperialismen och dess partners i Storbritannien, Europa, Kanada och Australien, och uppmanar till bredaste möjliga globala aktioner för att kräva deras frigivning och frigivningen av alla palestinska fångar i sionistiska fängelser.
I synnerhet uppmanar vi inte bara till eskalerade folkliga massaktioner och direkta aktioner för att konfrontera den imperialistisk-sionistiska krigsmaskinen, utan också till officiella åtgärder för att utvisa sionistiska ambassader, särskilt i de länder vars medborgare har kidnappats: Spanien, Sverige och Brasilien, samt införandet av ett fullständigt vapenembargo – utan undantag – och ett stopp för handeln med gas och olja som fortsätter att driva den folkmordiska bosättarregimens ekonomi.
Angreppet mot Global Sumud-flottiljen är, precis som attackerna mot tidigare flottiljer som försökt bryta belägringen av Gaza, en tydlig handling av internationellt sjöröveri utförd i internationella och utländska vatten av den folkmordiska sionistiska flottan och genomförd med uppenbar nonchalans för internationell rätt och havsrätt. Detta kommer naturligtvis inte som någon överraskning, vilket den folkmordsblockaden och -belägringen av Gaza samt den pågående militära ockupationen och aggressionen mot Palestina, Libanon och Iran tydligt visar, liksom den 18 år långa historien av folkliga civila försök att bryta belägringen via havet. Efter att de två första fartygen i Free Gaza-flottiljen framgångsrikt anlände till Gaza 2008 har efterföljande flottiljer utsatts för upprepade militära angrepp och piratdåd; 2010 dödades 10 deltagare på Mavi Marmara.
Under flottiljförsöken 2025 och 2026 utsattes frihetsberövade internationella deltagare för tortyr, kränkningar, misshandel och sexuella övergrepp; efter att över 175 internationella deltagare i flottiljen kidnappats från sina båtar av sionistiska marina ockupationsstyrkor blev dussintals av dem misshandlade, lämnades med brutna näsor, revben och ben, trängdes ihop i fraktcontainrar och släpptes sedan plötsligt på Kreta – vilket tyder på samordning och medverkan från den grekiska regeringens sida med den sionistiska regimen. Under tiden har Saif Abu Keshek och Thiago Ávila kidnappats av ockupationsstyrkorna och förts till det ockuperade Palestina, där de hålls fängslade – medan de genomför en hungerstrejk – i Shikma-fängelset, även känt som Asqelan-fängelset.
3 maj 2026 ställdes de inför en sionistisk domstol, som officiellt förlängde deras frihetsberövande. Båda var blåslagna, och deras advokater rapporterade att de hade blivit misshandlade, släpade och hållna i stresspositioner i timmar. Både Abu Keshek och Ávila ingår i ledningen för Global Sumud-flotilljen.
Saif Abu Keshek är en palestinsk-svensk-spansk organisatör bosatt i Barcelona och en långvarig aktivist inom den palestinska befrielserörelsen som ordförande för Global Coalition Against the Occupation in Palestine. Han har i åratal arbetat för att mobilisera palestinier i exil och diasporan i kampen för ett befriat Palestina. Han är gift och har tre barn.
Thiago Ávila är en brasiliansk social- och miljöaktivist som under två decennier av kamp har varit engagerad i kampanjer för ekonomisk och miljömässig rättvisa, inklusive solidaritet med Palestina. Han är gift och har ett barn, och är en framstående talesperson för Global Sumud-flottiljen.
När vi kräver Abu Kesheks och Ávilas frihet betonar vi att detta bara är en liten del av kravet på frihet åt alla de över 9 600 palestinska politiska fångarna som hålls fängslade av den sionistiska ockupationen och rutinmässigt utsätts för svår tortyr och övergrepp, inklusive avrättningar, mord och sexuella övergrepp och som den sionistiska regimen öppet skryter om att den planerar att döda genom den nya fångavrättningslagen. De palestinska politiska fångarnas vardag – bland vilka det både nu och tidigare funnits internationalistiska fångar liksom palestinska flyktingar och exilpalestinier, däribland sådana som är födda och bor utanför Palestina – präglas av svält, repression, övergrepp, nekade familjebesök och advokatbesök, samt av deras ledande roll i den palestinska motståndskampen och den internationella antiimperialistiska rörelsen.
Med tanke på att över 175 flottiljedeltagare har återlämnats till Kreta efter att ha kidnappats av ockupationsflottan strax utanför grekiska territorialvatten måste vi påpeka den grekiska regeringens medverkan och inblandning i attacken mot flottiljen och i det pågående folkmordet och stölden av det palestinska folkets resurser. Trots ett starkt, utbrett, historiskt och nutida stöd för den palestinska saken bland det grekiska folket har den grekiska regeringen, tillsammans med Cypern, dramatiskt trappat upp sin militära, resursmässiga och handelsmässiga samordning med den sionistiska regimen samtidigt som Atens flygplats pryds av hebreiskspråkiga annonser som marknadsför grekiska bostäder till ”israeliska” turister.
Februari 2026 hölls Samidouns internationella samordnare Mohammed Khatib häktad i en vecka på Kreta och deporterades sedan från Grekland efter att ha fått besked om att han hade förklarats som ”oönskad utlänning” av den grekiska regeringen och förbjudits att resa in i landet – ett beslut som utfärdades i tysthet dagen efter det grekisk-cypriotisk-”israeliska” trepartsmötet december 2025. Tidigare, september 2025, greps Samidouns internationella samordnare Charlotte Kates och deporterades från Atens flygplats efter att hon vid ankomsten fått besked om att hon nu omfattades av ett inreseförbud till Schengenområdet, trots att hon hade bjudits in av flera grekiska organisationer för att hålla föredrag.
Fängslandet av Saif Abu Keshek och Thiago Ávila utgör ett allvarligt hot om en betydande eskalering från den sionistiska regimens sida i dess förföljelse av palestinier utanför Palestina, i exil och i diasporan, samt i repressionen mot Palestinasolidaritetsrörelsen. Det är uppenbart att sionistiska ambassader runt om i världen är direkt inblandade i att kräva, ge råd om och uppmana hård repression mot palestinier i exil och Palestinasolidaritetsgrupper i stater som Tyskland, USA, Belgien, Frankrike, Storbritannien, Australien, Kanada och på andra håll, samtidigt som dessa imperialistiska makter drivs av att eskalera sin repression för sina härskande klassers intressen.
Olika delar av den sionistiska regeringen, i nära samarbete med imperialistiska säkerhets- och övervakningsorgan samt internationella sionistiska lobbyorganisationer, uppmanar upprepat kriminalisering av inte bara palestinska, libanesiska, jemenitiska och iranska motståndsorganisationer utan även sociala rörelser och organisationer för direktaktion som förespråkar palestinsk befrielse, däribland framför allt Palestine Action i Storbritannien och Samidoun i Tyskland, USA, Kanada och på annat håll. De har upprepade gånger försökt förbjuda och kriminalisera palestinska organisationer och driver för närvarande en kampanj för att förbjuda Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, i Tyskland.
”Israeliska” underrättelsekällor ligger bakom de tvivelaktiga ”bevis” som användes för att fängsla ”Holy Land 5” i USA, där Ghassan Elashi och Shukri Abu Baker fortfarande avtjänar 65-åriga fängelsestraff för välgörenhetsarbete; Anan Yaeesh i Italien, som just dömts till över fyra års fängelse; Mohammed Hannoun och hans kollegor i Italien som hålls i häkte i väntan på rättegång och varav flera frigivits efter att italienska domare avvisat de falska ”israeliska” bevisen; och åtminstone 12 palestinier i Tyskland, främst palestinska flyktingar från Libanon, som utsätts för förföljelse på grund av sin sociala och politiska verksamhet och sina anknytningar i lokalsamhällen.
Sionistiska ämbetspersoner har särskilt uttryckt sin önskan att fängsla Abu Keshek – en palestinier med spanskt och svenskt medborgarskap som är starkt engagerad i att organisera palestinier i exil och diasporan – för inblandning i en ”terroristorganisation” efter att ha kidnappat honom från en av flottiljens stödbåtar. De har pekat på hans roll i Popular Conference for Palestinians Abroad (PCPA), en gräsrotsorganisation som syftar till att återställa palestiniernas roll utanför Palestina i befrielsekampen. PCPA var en av de tre palestinska organisationerna i Europa som den sionistiska regimen betecknade som ”olagliga” eller ”terroristorganisationer” i augusti 2021 – sex månader efter att Samidoun hade klassats som sådan i februari 2021 och två månader före klassificeringen av sex palestinska icke-statliga organisationer i oktober 2021.
21 januari 2026 fortsatte USA:s regering med sin pågående ström av OFAC-sanktioner riktade mot palestinska organisationer i exil och diasporan, Palestinasolidaritetsorganisationer, välgörenhetsorganisationer i Gaza och enskilda palestinier, däribland Popular Conference of Palestinians Abroad samt Zaher Birawi, en palestinsk-brittisk organisatör och ledare för International Coalition to end the Siege on Gaza, en långvarig deltagare och ledare i Freedom Flotillas försök att bryta belägringen. Som vi noterade då: ”Stämplingen av Popular Conference for Palestinians Abroad är uppenbart avsedd som en direkt attack mot palestinsk organisering internationellt, något som ses som ett allvarligt hot mot det pågående folkmordet, samt mot Freedom Flotilla-kampanjer som syftar till att bryta belägringen.” Tillsammans med stämplingen av Birawi var det också ett uppenbart försök att splittra flotilljekampanjerna och att hindra palestinier i exil från att delta i sådana aktioner.
På samma sätt som Samidoun oktober 2024 utsågs till ”Specially Designated Global Terrorist” (SDGT), tillsammans med den palestinske författaren och aktivisten Khaled Barakat, har dessa ytterligare SDGT-stämplar, utfärdade av det amerikanska finansdepartementet, utfärdats upprepade gånger i försök att splittra rörelsen, sprida rädsla i gemenskapen, bryta kopplingen mellan aktivister i USA och den globala rörelsen samt kuva palestinsk och solidaritetsbaserad organisering. Bland dem som sedan 2024 har varit föremål för sanktioner från USA finns enskilda organisatörer och ledare som Majed al-Zeer, Mohammed Hannoun, Amin Abou Rashed, Israa Abu Rashed och Adel Doughman, liksom Birawi, Barakat och många andra i Palestina, Algeriet och Turkiet, samt organisationer som Wa’ed Association for Prisoners and released prisoners; Addameer Prisoner Support and Human Rights Organization; Samidoun; PCPA; ISRAA Foundation; Charity Association of Solidarity with the Palestinian People; samt välgörenhetsorganisationer i Gaza som har stöttat människor som utsätts för folkmord med donationer på miljontals dollar eller euro.
Dessa stämplar har särskilt riktats mot organiseringen av palestinier i exil och diasporan, stödet till den palestinska fångrörelsen och försöken att bryta belägringen, bland annat genom direktaktioner och ekonomiskt stöd, och de har uppenbart varit en samordnad USA-imperialistisk och sionistisk ansträngning från med medverkan och deltagande från Europa. Dessa sanktioner mot organisationer och individer går naturligtvis hand i hand med det pågående systemet av tvångsåtgärder riktade mot stater som trotsar USA-imperialismen, däribland Islamiska republiken Iran, Kuba, Venezuela och andra självständiga stater som försvarar sin rätt att utveckla och forma sin framtid och som gång på gång utsätts inte bara för förödande ekonomisk aggression utan också för direkta militära angrepp och aggression från USA och ”Israel”.
Den sionistiska regimen åberopar direkt dessa beteckningar, både sin egen klassificering från 2021 och USA:s sanktioner från 2026, som ett rättfärdigande för att förhöra och fängsla Saif Abu Keshek och Thiago Ávila. Om den tillåts komma undan med detta senaste brott, eller möts av tystnad eller likgiltighet, kan vi bara förvänta oss en intensifiering av kidnappningar av palestinier i exil såväl som internationalister, ökad kriminalisering av rörelser för rättvisa i Palestina och en eskalerad användning av USA:s sanktioner och OFAC-/SDGT-beteckningar som ett medel för att undertrycka rörelser.
USA:s utrikesdepartementet utfärdade 30 april ett bombastiskt hotfullt uttalande, samtidigt som den sionistiska enheten inledde sitt militära angrepp mot internationella civila båtar, där de uttryckligen uppmanade och formulerade ”förväntningar” på sina ”allierade” att utöva statlig repression mot flottiljen samtidigt som de hänvisade till OFAC:s sanktioner mot PCPA samt det verbala stödet för motståndsrörelsen i Palestina, Libanon och Iran som flottiljens ledare uttryckt (vilket, måste vi påpeka, är helt lagligt i USA). USA krävde att flottiljen och dess båtar skulle nekas anlöp, tankning och förtöjning samt utsättas för rättsliga repressalier samtidigt som den sionistiska entiteten ägnade sig åt uppenbar piratverksamhet. USA:s regeringen var också tydlig i sitt mål att hota och kuva US-amerikanskt deltagande i flottiljen.
Oavsett alla debatter inom rörelsen om en viss taktiks effektivitet är det klart för alla att direktaktioner mot krigsmaskineriet måste trappas upp; det måste vidare stå klart att attacken mot och fängslandet av flottiljens ledning, särskilt på grundval av ”terrorism” för att de avvisat USA:s sanktioner och sionistiska beteckningar, måste bemötas med global solidaritet, som en integrerad del av kampanjen för att befria alla palestinska fångar, bryta belägringen av Gaza, för alla palestinska flyktingars återvändo och för att befria Palestina, från floden till havet.
Frihet åt Saif Abu Keshek och Thiago Ávila; frihet åt alla palestinska fångar i sionistiska och imperialistiska fängelser!
Från floden till havet – Palestina ska bli fritt!
Vi upprepar nedanstående punkter, som framfördes i samband med att Samidoun och Addameer samt fem välgörenhetsorganisationer stämplades som terrororganisationer:
Repressionen mot Samidoun är en del av en större attack mot den palestinska diasporan, den arabiska gemenskapen och alla internationalister som kämpar för Palestina… Det är en del av den globala kampen mot kolonialism och imperialism som kommer att fortsätta tills Palestina är befriat från floden till havet, alla palestinska flyktingar har rätt att återvända och alla förtryckta folk och nationer är befriade.
Precis som den sionistiska entiteten fruktar det palestinska motståndet, så fruktar de imperialistiska makterna den palestinska diasporan och dess anhängare som gång på gång har rest sig, särskilt sedan starten av operationen Al-Aqsas flodvåg och det sionistiska folkmordet. De fruktar en stark, folklig rörelse som hotar deras ekonomiska och politiska intressen i Palestina och regionen.
I detta ögonblick vill vi understryka för kamraterna i den palestinska befrielserörelsen i USA: Svaret på ”terroriststämplingar” av något slag kan inte vara att isolera de stämplade organisationerna, varna rörelsens organisationer för att ”samordna” med dem eller vägra att tala om dem.
Denna typ av agerande, som alltför ofta rättfärdigas som ”smart” eller ”strategisk juridisk rådgivning”, leder endast till att uppmuntra USA:s regering till att utpeka och sanktionera ett växande antal organisationer och individer, eftersom det tydligt visar våra fiender att de kan uppnå sina politiska mål genom att göra så. Vi kan inte konfrontera ”terroristbeteckningar” utan att helt klart förstå att våra fiender inte är bundna av lagens text eller andemening, utan snarare bedriver ett folkmordskrig mot det palestinska folket som helhet och dagligen bryter mot de allvarligaste förbuden i nationell och internationell rätt… Syftet med imperialistisk ”antiterrorlagstiftning” är inte bara att kriminalisera organisationer och utsätta dem för ekonomiska sanktioner och svältpolitik, utan också att förändra och styra rörelsens politik och prioriteringar som helhet.
För att solidaritetsrörelsens arbete ska vara meningsfullt och effektivt måste den agera för att stödja de palestinska motståndsorganisationerna – och, i själva verket, samordna sig med dem på bredast möjliga nivå.
Svaret på dessa beteckningar måste vara trots, solidaritet och vägran att genom ”laglydnad” låta vår rörelse gå med på de USA-sionistisk-imperialistiska kraven på att isolera motståndet, isolera de palestinska fångarna och svälta ut det palestinska folket.
I stället måste vi fördubbla våra ansträngningar för att trappa upp vårt motstånd, stödja intifadan på gatorna i världens städer, kräva ett slut på så kallade ”terroristlistor” och att alla palestinska, libanesiska, jemenitiska, iranska och andra motståndsorganisationer tas bort från sådana listor, stå på den palestinska motståndsrörelsens och alla motståndskrafters sida i regionen och världen, och kräva frihet åt varje palestinsk fånge – och befrielsen av Palestina, från floden till havet.
