Palestinska fångar i israeliska ockupationsfängelser är inne på sin nionde dag av uppror i ett kollektivt krav på rättvisa och befrielse. De har presenterat ett eskalerande kampprogram som leder fram till 22 mars, ramadans första dag, då fångarna har förklarat att de kommer att inleda en kollektiv hungerstrejk.

Fångrörelsen har rest sig som ett svar på ockupationsregimens upprepade attacker som syftar till att rulla tillbaka allt som fångarna har vunnit genom årtionden av kamp, från att laga sin egen mat i bagerier till att få mer än fyra minuter att duscha. Dessutom kombineras dessa dagliga attacker i fängelset med eskalerande politiska angrepp, bland annat genom att det sionistiska Knesset har antagit en lag som syftar till att frånta palestinier från det ockuperade Palestina 48 medborgarskap och tvinga dem till statslöshet om de får ekonomiskt stöd från palestinska aktörer. Även denna nya lagstiftning som drivits fram av sionistiska högerextrema krafter var en hämndaktion efter att det palestinska folket och världen bevittnat den glada hemkomsten av Karim och Maher Younes efter 40 år bakom sionistiska galler, när Karim hissade den palestinska flaggan högt i Ara i det ockuperade Palestina 48.

Fångrörelsen uppmanar till handling

I ett uttalande förklarade den palestinska fångrörelsens högsta nationella nödkommitté: ”Mot bakgrund av dessa utmaningar har vi beslutat att inleda en rad åtgärder som börjar med olydnad och slutar med en öppen hungerstrejk på ramadans första dag, med frihet som enda krav. Alla måste bära detta vårt budskap och vår röst eftersom vi inte längre kan tolerera de fortsatta övergreppen mot oss dag och natt, angreppet på vår värdighet och de kvinnliga fångarnas värdighet… Denna strejk har namnet ’Frihet eller martyrskap’, kommer att föras av varje kapabel fånge från alla fraktioner, och vi kommer att engagera oss i denna strejk med enhetliga krav och enhetligt ledarskap – vilket vi också vill se på utsidan – och denna enhet är den främsta garanten för att vår kamp ska lyckas.”

Ytterligare ett uttalande följde lördagen den 18 februari från fångarna som avtjänar livstidsstraff: ”Medan vi genomför denna kamp för värdighet, riktar vi en öppen vädjan till vårt folk, hela vårt folk, från motståndets och revolutionens vapen till ledarskikten, till alla fraktioner, partier, krafter och rörelser, att svara på vår röst och bryta våra kedjor genom att stå bakom oss och stödja oss. Även om vi är beredda att ta steg i kampen… så är den viktigaste lösningen på vår fråga befrielse med samma medel med vilka motståndet och revolutionen har befriat hundratals som gått före oss på den smärtsamma väg som vi fortsätter att vandra, bärandes vår rättfärdiga sak i våra kedjor i många år, som för de flesta av oss har nått två, tre eller till och med fyra decennier. Dessa år har varit en marsch under vilken vi har ökat vår tro på sakens rättvisa och vi hoppas att vi snart kommer att nå fram till förverkligandet av vår frihet och befrielse i händerna på vårt folk som vi aldrig har övergivit, en revolution som vi aldrig har övergivit och ett motstånd som lever inom oss.”

Fångrörelsens högsta nationella nödkommitté uppmanade till en dag av ilska kommande fredag, 24 februari, till stöd för fångarna och kampen för palestinierna i Jerusalem som kämpar tillbaka mot pågående attacker, konfiskering av deras egendom och rivning av deras hem. ”Vår kamp har börjat och kommer inte att sluta annat än med vår frihet… Fångvaktarna ville bekämpa oss för våra mest grundläggande rättigheter, och vi kommer att svara honom med att kräva vår fullständiga frihet”, sade de. Samidoun Tyskland har meddelat att de kommer att protestera i Berlin, Tyskland, kl. 18.00 fredagen 24 februari och samlas vid Sonnenallee 36 för att mobilisera med fångarna på denna aktionsdag.

Förtryck och motstånd

I fredags, 17 februari, höll fångarna sittstrejk efter fredagsbönen på alla fängelsegårdar och meddelade att beredskapen och mobiliseringen intensifierades. Fångarna har börjat bära sina bruna fängelseuniformer, vägrar att lämna sina rum för räkningar och säkerhetskontroller, slår på fönstren och gallren i rummen och vägrar att gå ut på exercisgårdarna. Sjuka fångar har börjat bojkotta fängelseklinikerna, som dessutom är ökända för medicinsk försummelse och olämplig behandling.

Palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset har också vidtagit proteståtgärder. Sex kvinnliga fångar i bruna fängelseuniformer satte sig på fängelsegården och hissade en handgjord banderoll med följande text: ”Inget bröd eller vatten, vi vill ha frihet”. De sex palestinska kvinnor och flickor, som utsattes för bestraffningar av ockupationen, var Nafeth Hammad, Shatila Abu Ayada, Tahrir Abu Sariya, Falasteen Nijim, Azhar Assaf och Aseel al-Titi. Deras kvinnliga medfångar lovade att fortsätta att blockera sektionerna tills alla straff som de sex har fått upphävs och betonade att de är en integrerad del av fångrörelsen.

Samtidigt som fångarnas mobilisering eskalerar försöker den sionistiska fängelseadministrationen kuva deras kamp genom att ytterligare intensifiera det förtryck som riktas mot fångarna. Måndagen 20 februari invaderade en stor styrka av repressiva enheter flera avdelningar i Gilboafängelset och konfiskerade elektriska apparater från fångarnas rum. Dessa förtryckarenheter är ökända för att provocera fångarna, plundra deras tillhörigheter och vända upp och ner på rummen, ofta mitt i natten, i avsiktlig förtrycksutövning.

Tisdagen 21 februari stormade de repressiva enheterna avdelning 3 i Ramonfängelset och sköt elchocksgranater, tårgas och gummibeklädda metallkulor mot fångarna innan de med våld förflyttade 80 fångar till andra områden, inklusive isoleringsceller, medan andra förflyttades till avdelning 10 i Nafhafängelset.

Den israeliska ockupationens fängelseadministration informerade fångarna om att de skulle utsättas för olika kollektiva bestraffningar som svar på deras olydnad, bland annat genom att stänga kantinen (fängelsebutiken), stänga av varmvattnet i badrummen, låsa duscharna, stänga morgonträningsgårdarna och sätta fångar som lämnar sina avdelningar av vilken anledning som helst, även de som behöver läkarvård, i en cell. I Megiddo, Ofer och andra fängelser har grundläggande elverktyg och värmeslingor konfiskerats från fångarnas rum och deras motionstid har skurits ned. I Nafhafängelset har ett stort antal sjuka fångar nekats sina mediciner, däribland diabetiker som behöver insulin.

Agera!

Fångarnas egna uppmaningar har klargjort att de uppmanar det palestinska folket och alla vänner och anhängare av Palestina att agera för att stå med dem när de sätter sina kroppar och liv på spel för att kämpa för frihet. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla att ansluta sig till mobiliseringen för att kämpa för de palestinska fångarna när de reser sig och gör motstånd för frihet. Fångarna gör allt de kan för att bemöta ockupationens attacker – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot ett ondskefullt våg av förtryck. 

1. Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa ingripanden – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd. Gå med i Samidoun Tysklands aktion i Berlin på fredag – och fortsätt organisera fram till och efter 22 mars. Det finns ett enormt hav av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket. Direkta aktioner som de som Palestine Action genomfört har redan stängt flera vapenanläggningar i Storbritannien som ägs av israeliska vapenföretag, och ännu fler aktioner kan ge ytterligare direkt stöd till det palestinska folket.

2. Ta ställning mot ”vänorter” med israeliska ockupationsstäder – Nyligen tog staden Barcelona ett starkt ställningstagande mot normaliseringen av ockupationen efter åratal av tusentals invånares kampanjarbete, då allt samarbete med den israeliska ockupationen, inklusive ”systerstadsförhållandet” med Tel Aviv, avbröts av borgmästaren. Denna viktiga seger kommer samtidigt som Collectif Palestine Vaincra leder en kampanj i Toulouse, Frankrike, för att få ett slut deras stads ”systerstadsrelation” med apartheidhuvudstaden. Om din stad har ett vänortsförhållande med ockupationen, starta din egen kampanj för att få slut på denna delaktighet!

3. Bygg bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar sig mot ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser samt mot de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net. Läs första artikeln här för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund.

Den palestinske fången Ibrahim Abdel-Razzaq Ahmad Bayadseh, 62 år gammal, kommer från Baqa’s al-Gharbiyeh i det ockuperade Palestina 1948.

När han arresterades mars 1986 anklagades Bayadseh för att ha tillhört Folkfronten för Palestinas befrielse, för att ha innehaft vapen och sprängämnen och för att ha deltagit i palestinska väpnade motståndsaktioner tillsammans med en grupp som även omfattade Walid Daqqa och Ibrahim och Rushdi Abu Mokh.

Han har suttit 37 år bakom galler och hoppet om frihet hänger över varje plats som omger honom och hans familj. Han dömdes till livstids fängelse, vilket senare fastställdes till 45 år.

Ibrahim Bayadseh är en av de 30 veteranfångar som arresterades före Osloavtalet. De sionistiska myndigheterna vägrade att släppa dem i samband med något tidigare fångutbyte eller avtal, trots omfattande krav. Som palestinsk fånge från det ockuperade Palestina ’48 stämplades han som en ”intern israelisk angelägenhet”.

Under sina decennier bakom ockupationsgaller har Ibrahim lidit av flera sjukdomar, bland annat tandvärk, migrän och högt blodtryck, och han är en frekvent besökare på fängelsekliniken och har blivit bekant med personalen där. Hans smärtor har alltid oroat hans kamrater i fångenskap.

När Ibrahim minns sin svåraste situationen i fängelset minns han sin åldrande mor Umm Muhammeds död. Umm Muhammad Bayadseh var känd bland alla institutioner som arbetade för fångarnas befrielse och bland hans fängslade kamraters familjer. Hon tillbringade sitt livs tre sista decennierna med att resa mellan ockupationsfängelserna och domstolarna och att följa sin tillfångatagne son. Trots de svåra omständigheterna förblev hon orubblig och engagerad i arbetet för att befria Ibrahim och alla palestinska fångar.

Den palestinska fången Ahmad Ali Hussein Abu Jaber, 62 år, från Kafr Qassem i det ockuperade Palestina 48 har suttit fängslad sedan den 8 juli 1986 och är dömd till livstids fängelse. Han har tillbringat 37 år i ockupationsfängelserna. Han är en av de veteranfångar som arresterades före Osloavtalet 1993 och vars frigivning utlovades i ett avtal som sedan ensidigt upphävdes av den israeliska ockupationen. Abu Jaber är en av ledarna för fångrörelsen i ockupationens fängelser. Ockupationens militärdomstol dömde honom till livstids fängelse plus tio år efter att ha anklagat honom för att ha dödat en israelisk soldat och en agent för ockupationen. Han är gift och har tre barn, två söner och en dotter, varav den yngsta var en månad gammal när han greps. Abu Jaber har gjort många litterära insatser genom att skriva poesi, berättelser och artiklar. För flera år sedan vägrade ockupationsmyndigheterna att fastställa en tidsgräns för Abu Jabers livstidsstraff, till skillnad från andra palestinier från det ockuperade Palestina ’48, eftersom han hade ställts inför rätta vid militärdomstolen i Nablus. Samtidigt har han uteslutits från alla fångutbyten och avtal mellan ockupationen och det palestinska motståndet.

Fången Samir Ibrahim Mahmoud Abu Nima, 62 år gammal, från stadsdelen Sheikh Jarrah i den ockuperade staden Jerusalem. Ockupationen arresterade Abu Nima 20 oktober 1986 och höll honom i förhör i nästan två månader innan han dömdes till livstids fängelse och fördes till Ramonfängelset. Han var en hängiven kämpe i det palestinska motståndet och var inblandad i ett antal väpnade motståndsoperationer mot israeliska ockupationssoldater.

Han har lidit av nacksmärta och smärta i ryggmärgsnerverna sedan tortyren under förhören för många år sedan. Skärsåren vid nackens bas påverkar hans leder och orsakar honom svåra smärtor. Han har också svåra smärtor i fötterna och kan inte stå under längre perioder. Han har genomgått över sex operationer under sin tid i fängelse och väntar fortfarande på vård för andra allvarliga medicinska problem. Han har vid upprepade tillfällen förflyttats mellan flera fängelser och häkten, bland annat till förhörscentret al-Mascobiyeh, fängelsekliniken i Ramle och fängelserna i Ramon, Shatta och Ashkelon, där han för närvarande sitter fängslad.

Abu Nima är en av 13 långvariga, erfarna fångar i Jerusalem vars namn konsekvent har uteslutits av ockupationen från fångutbyten med motståndsrörelsen och andra överenskommelser om frigivning av fångar. Hans mor dog medan hon fortfarande väntade på att hennes son skulle befrias.

Dödssiffrorna efter de stora jordskalven som bland annat benämns med hashtaggen #EarthquakeTurkiyeSyria beräknas i skrivande stund ha överstigit 41 000 på bara drygt en vecka, men även om jordbävningar är naturliga fenomen, till och med naturkatastrofer, är det inget naturligt med dödssiffrorna. Konsekvenserna för människornas liv är inget annat än ännu en av imperialismens katastrofer för mänskligheten. Från Erdoganregimens stöld av motsvarande tiotals miljarder kronor från de arbetande massorna i Turkiet i ”jordbävningsskatt” som just skulle förebygga dessa konsekvenser, att Rojava, självsstyret i nordöstra Syrien, lämnats vind för våg av den internationella gemenskapen efter den strategiska segern över Daesh och att högerextrema miliser härjar fritt i nordvästra Syrien efter att ha vuxit fram med finansiering, träning och beväpning från Turkiet, USA, Saudiarabien och EU-länder till ett årtionde av internationella sanktioner mot Syriens centralregering, regelbundna israeliska militärangrepp på infrastruktur i Syrien som flygplatser och den pågående bestraffningen av Libanon för att ha varit en bas för den palestinska revolutionen, till imperialismens, sionismens och reaktionens allmänna underutveckling och plundring av regionen. Allt detta och mer är i vägen för regionens och världens folk att komma samman i stunder av nöd, som jordbävningar eller för den delen klimatförändringar.

Vi delar här nedan ett upprop till en insamling till stöd för jordbävningens, och imperialismens, offer från föreningen Alshatat Alfalastini/Palestinska diasporaföreningen i Sverige, en förening som är med i Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg. Längst ner i inlägget delar vi också några andra intressanta insamlingar:

Våra kära bröder och systrar i Syrien har drabbats av jordbävningen och som många av er redan vet begränsar sanktionerna den hjälp man kan bidra med. 

Vi på kultur förening har tillsammans med Alshatat Alfalastini nu startat en insamling till de drabbade av jordbävningen och kommer att åka ner till Syrien för att personligen lämna över pengarna och förnödenheterna till de behövande.

Våra tankar går till samtliga offer i såväl Turkiet, Syrien samt Irak. 

Tusentals människor behöver vår hjälp! Donera idag för att hjälpa oss göra skillnad – varje bidrag räknas och kommer att gå oavkortat till Syrien. 

Märk med ”Bidrag till Syrien”

Swish: 0760181006

IBAN: SE9850000000050371082137

Bank: SEB 

BANKGIRO: 774-5938

*****

Our dear brothers and sisters in Syria have been affected by the earthquake and as many of you already know, the sanctions limit the help that can be provided.

We at the cultural association, together with Alshatat Alfalastini, have now started a collection for the victims of the earthquake and will go down to Syria to personally hand over the money and supplies to those in need.

Our thoughts go out to all the victims in Turkey, Syria and Iraq.

Thousands of people need our help!  Donate today to help us make a difference – every contribution counts and will go straight to Syria.

Label with ”Contribution to Syria”

Swish: 0760181006

IBAN: SE9850000000050371082137

Bank: SEB

BANK GIRO: 774-5938

*****

اخواننا واخواتنا الاعزاء 

لقد تضرر اهلنا في سوريا بسبب الزلزال الذي ضربها قبل ايام قليلة، وكما يعلم الكثير منكم ، فإن العقوبات تحد من المساعدة التي يمكن تقديمها.

 لقد بدأنا نحن الآن في الجمعية الثقافية بالتعاون مع الشتات

الفلسطيني بجمع التبرعات لمساعدة ضحايا الزلزال وسنذهب إلى سوريا شخصياً لتسليم الأموال والإمدادات إلى المحتاجين.

 قلوبنا مع كل الضحايا في تركيا وسوريا والعراق.

 الآلاف من الناس بحاجة لمساعدتنا!  ساهموا بالمساعدة اليوم لمساعدتنا على إحداث فرق – كل مساهمة مهمة وستحدث فرق مهما كانت بسيطة، وستذهب مباشرة إلى سوريا.

 يرجى ارفاق عبارة:

 ”Donera till Syrian” مع المبلغ المرسل.

 رقم الـ Swish :

 رقم الحساب المصرفي الدولي (IBAN): SE9850000000050371082137

Bank: SEB 

BANKGIRO: 774-5938

Andra insamlingar:

Kurdiska Röda Solen: https://rodasolen.se
BANKGIRO: 5589-7672
IBAN: SE04 5000 0000 0537 4106 6753
SWISH: 123 40 138 68

ATİK: https://www.atik-online.net/deutsch/2023/02/07/atik-wir-trauern-mit-unseren-menschen-im-erdbebengebiet
Mottagare: ATIK
Mottagarbank: ING BANK N.V. AMSTERDAM
IBAN: NL08 INGB000 6068972
BIC / SWIFT: INGBNL2A
Meddelande: ”Sende Erdbeben2023”

Young Struggle: https://young-struggle.org/eine-katastrophe-des-systems/
Mottagare: Multi-Kulti e.V.
IBAN: DE69 3701 0050 0983 1415 04
BIC / SWIFT: PBNKDEFF
Meddelande: ”Erdbebenhilfe”

Grannar för varandra/Cyklopen: https://facebook.com/events/s/insamling-for-solidaritetsarbe/580884680559469/
Swish: 123 546 50 42
Plusgiro: 89 65 38-6
Meddelande: ”Grannar”

För mer material på flera språk, besök den internationella artikeln!

”Fångarnas dekaner” är ett begrepp som det palestinska folket använder för dem som den sionistiska ockupationen har hållit fängslade i mer än 20 år i streck. Under årens lopp har många palestinska fångar befriats genom uppgörelser om fångutbyte eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som frigavs 1995 efter Osloavtalen och uppgörelsen om fångutbyte som Hizbollah tvingade fram 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som Palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt Osloavtalets villkor och dess följdsatser.

Det finns dock många fångar som har spelat ledande roller i det palestinska motståndet och revolutionen, särskilt fångar från de territorier som ockuperades 1948, som ockupationen vägrar att inkludera i dessa överenskommelser av ”säkerhetsskäl” eller under förevändning att fången har ”israelisk” nationalitet, vilket förgäves försöker separera vårt palestinska folk i de ockuperade områdena 1948 från resten av det palestinska folket.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network inleder därför en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net.

Mohammad Ahmad al-Tus (65 år) – från al-Khalil

Mohammad Ahmad al-Tus är den palestinska fånge som suttit längst i fängelse och är en av fångrörelsens dekaner som suttit fängslad sedan före Osloavtalet. Ockupationsstyrkor grep honom 6 oktober 1985 i ett bakhåll där alla hans kamrater blev martyrer medan Mohammad skadades allvarligt. Han anklagades för att ha tillhört Fatahrörelsen och för att ha gjort motstånd mot ockupationen inom ramen för en militär kommandogrupp och dömdes till flera livstidsstraff. Han har nu suttit fängslad i 39 år. Mohammad sitter för närvarande i Ramonfängelset och lider av allvarliga hälsoproblem, framför allt en cysta i njurarna, kroniska magproblem och förlust av halva synen på hans högra öga på grund av avsiktlig medicinsk försummelse.

Ibrahim Nayef Hamdan Abu Mokh (63 år) – från Baqa’a Al-Gharbiya i det ockuperade Palestina 1948

Ibrahim Abu Mokh sitter fängslad i Negevöknen. Han greps av ockupationsstyrkor 24 mars 1986 på grund av anklagelser om att ha tillfångatagit och dödat en ockupationssoldat i den ockuperade staden Umm Khaled i början av 1985, efter att ha fått militär utbildning i PFLP-baser i Syrien, tillsammans med sina kamrater Rushdi Abu Mokh, Ibrahim Bayadseh och Walid Daqqa. Han dömdes till livstids fängelse, men straffet fastställdes sedan till 40 år, varav han nu har avlagt 38 år. Abu Mokh lider av leukemi som förvärrades allvarligt till följd av ”den långsamma dödens politik” – avsiktlig medicinsk försummelse – och fängelseadministrationens förakt för hans liv.

Walid Daqqa (61 år) – från Baqa’a Al-Gharbiya i det ockuperade Palestina 1948

Walid Daqqa är känd som en av den palestinska fångrörelsens mest framstående tänkare och intellektuella. Han greps av ockupationsstyrkor 25 mars 1986, anklagad för att ha bildat en kommandocell och för att ha kidnappat och dödat en sionistisk soldat. Han dömdes först till döden, men senare omvandlades straffet till 37 års fängelse. Ockupationen lade till två år till hans straff 2018, vilket gav honom 39 år, för att ha smugglat mobiltelefoner in i fängelset.

Han föddes 1961 i Baqa’ al-Gharbiyya i det ockuperade Palestina 48. Han har suttit fängslad sedan 25 mars 1986 tillsammans med Ibrahim Abu Mokh, Rushdi Abu Mokh och Ibrahim Bayadseh för att ha bildat en militärcell inom Folkfronten för Palestinas befrielse som deltog i en palestinsk motståndsoperation 1985 där en ockupationssoldat tillfångatogs och dödades.

Väl bakom lås och bom har han tagit en magisterexamen i statsvetenskap och skrivit flera böcker inom politisk teori och skönlitteratur, inklusive barnlitteratur. Vid flera tillfällen har han utsatts för hårda repressalier, inklusive isoleringscell, särskilt riktade mot hans konstnärliga arbete. Daqqa sattes till exempel i isoleringscell när han publicerade en ny barnbok, ”Oljans hemlighet”, och ett lanseringsevenemang för boken i staden Majd al-Kurum stängdes av den högerextrema israeliska ministern Aryeh Deri. I förordet till boken skrev Daqqa: ”Jag skriver tills jag blir befriad från fängelset, med hopp om att fängelset ska befrias från mig”. Detta följde på att en palestinsk teater i Haifa, som visade en pjäs baserad på hans verk ”Parallell tid”, fick sitt stöd indraget.

I boken berättar Daqqa en fantasifull historia om ett barn som föds genom smugglad sperma, där palestinska fångar smugglar sperma till sina fruar så att de kan få barn bakom galler. År 1999 gifte sig Daqqa med Sana’ Salameh, trots att han satt bakom galler, och 2020 födde Sana’ deras dotter Milad, som blev till med hjälp av Daqqas smugglade sperma.

Daqqa sitter i Ashkelonfängelset och har under de senaste åren utsatts för allvarlig medicinsk försummelse, med total likgiltighet för hans liv och utan att låta specialistläkare undersöka honom. December 2022 avslöjades det att han har myelofibros, en sällsynt form av cancer, efter att först ha fått diagnosen leukemi. Han fortsätter att kämpa för att få den behandling han behöver.

Överallt i Frankrikes städer och byar har massmobiliseringar, endagsgeneralstrejker och pågående fackliga aktioner mobiliserat tiotusentals och hundratusentals människor att gå ut på gatorna för att försvara arbetarrättigheter mot ”pensionsreformplanen” som syftar till att höja pensionsåldern från 62 till 64 år och öka antalet år som en person måste arbeta för att få full pension. De föreslagna åtgärderna förkastas av 93 procent av de arbetande i Frankrike.

Fackföreningsrörelsen har klargjort att den inte kommer att tillåta att den franska kapitalismens och imperialismens kris löses på de arbetande människornas bekostnad. Eftersom tre masstrejker har gått ut på gatorna sedan den 19 januari 2023 har dessa mobiliseringar inte helt och hållet begränsats till inhemska angelägenheter. Antiimperialistiska organisatörer, inklusive kampanjer för Palestinas befrielse, har varit involverade och närvarande i strejkerna över hela Frankrike.

Collectif Palestine Vaincra, en medlemsorganisation i Samidoun-nätverket, har varit med och stöttat alla tre strejkdagarna, och under hela denna tid har även fackföreningsmedlemmar, ungdomar och fackliga organisatörer klargjort att de erkänner att Palestina är en facklig och social rättvisefråga.

7 februari uttryckte hundratals studenter som marscherade i ungdoms- och studentmarschen som en del av dagens generalstrejken i Toulouse, som samlade nästan 80 000 människor på gatorna, sitt stöd för Palestina när de passerade Collectif Palestine Vaincras monter, som delade ut tusentals flygblad som fördömde Frankrikes delaktighet i den israeliska ockupationen.

I Tarbes anslöt sig Collectif 65 pour la libération de Georges Abdallah till demonstrationerna och krävde frihet åt Palestina och av Georges Abdallah, den libanesiske kommunistiske kämpen för Palestina som suttit fängslad i Frankrike i över 38 år.

Många deltagare i Toulouse uttryckte också stöd för Georges Abdallahs omedelbara frigivning och deltog i en solidaritetsfotokampanj för den längst fängslade politiska fången i Europa.

Under strejken har Collectif Vacarme(s) Films, regissörerna av ”Fedayin: Georges Abdallahs kamp”, gjort filmen fritt tillgänglig för organisationer som anordnar evenemang till förmån för strejkkassor, tillsammans med andra filmer med fokus på Palestina och befrielsekampen.

Solidaritetsinitiativ för Palestina fanns också i Lyon, Bordeaux, Paris, Grenoble, Clermont-Ferrand, Annecy, Marseille och Rennes. Detta byggde på mobiliseringen 31 januari som drog ut 80 000 personer på gatorna bara i Toulouse och som rymde ett brett stöd för Palestina från arbetare och ungdomar som besökte Collectif Palestine Vaincras monter.

Förutom att hissa flaggor och banderoller för Palestina och Georges Abdallah belyste aktivisterna också de franska företagens roll i inblandningen i den israeliska ockupationen, inklusive Carrefourkoncernens senaste expansion i det ockuperade Palestina, särskilt i flera illegala bosättningar på den palestinska Västbanken.

Demonstranterna uttryckte sin solidaritet med Jenin efter massakern som begicks av ockupationsstyrkorna och som dödade nio palestinier och flera grupper i massdemonstrationen ropade slagord för Palestina när de passerade förbi propagandabordet.

I samband med alla dessa aktioner, som inleddes 19 januari, Collectif utfärdade ett uttalande som belyser kopplingarna mellan arbetarkampen i Frankrike och den palestinska saken:

Varför lyfter vi Palestina i kampen för att skydda pensionerna? Att kämpa för social rättvisa innebär att stödja det palestinska folket!

I Palestina fortsätter den israeliska kolonisationen med ständigt ökande våld. Israels nyvalda högerextrema regering har klargjort sina avsikter att ytterligare intensifiera den politik av etnisk rensning som inleddes för 75 år sedan med Nakba. Den har också förklarat sitt mål att intensifiera förtrycket mot varje form av palestinskt motstånd mot ockupationen. Budskapet är tydligt.

Det är också uppenbart att den franska regeringen är delaktig i situationen i Palestina. Men låt oss inte glömma arbetsgivarnas och företagens allt viktigare roll i stödet till kolonialismen!

Carrefour-koncernen har till exempel beslutat att etablera sig i bosättningar på Västbanken och den franska vapenhandlaren Thalès samarbetar med det israeliska företaget Elbit Systems i produktionen av krigsvapen (bland annat drönare). Vi bör också nämna företagen Veolia och Alstom som aktivt har deltagit i utvecklingen av tunnelbanelinjer till bosättningarna runt Jerusalem.

Den franska regeringen och de franska arbetsgivarna försvarar sina intressen här genom att angripa sociala framgångar och där, i Palestina, genom att trampa på det palestinska folkets legitima kamp mot ockupationen! Att vinna kampen om pensionerna är ett viktigt slag mot denna medbrottslighet!

Att bekämpa regeringen och arbetsgivarna här innebär också att fördöma den franska regeringens villkorslösa stöd till israelisk apartheid och dess privilegierade diplomatiska, politiska och ekonomiska förbindelser. Det innebär också att fördöma de ständiga brotten mot det palestinska folket!

Solidaritet är ömsesidigt stöd i den gemensamma kampen!
Låt oss utveckla den antiimperialistiska och antikolonialistiska kampen överallt!

Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg som Samidoun Göteborg är med i kallar till manifestation (samma helg pågår internationella aktionsdagar):

Så länge Israels ockupation av Palestina pågår, så länge massakrer som i Jenin upprepas, så länge Gazaremsan fortsätter vara belägrat, så länge Västbanken koloniseras av bosättare, så länge flyktingarna förvägras rätten till återvändo så står vi i solidaritet med Palestina!

Vi samlas för en manifestation med budskap i solidaritet med Palestina.

Var: Brunnsparken (Johannastatyn), Göteborg
När: Fredag 10 februari klockan 17:30

Läget är mycket spänt och under upptrappning i ockupationsfängelserna när den palestinska fångrörelsen reser sig för att möta de repressiva israeliska ockupationsstyrkornas attacker. Under de senaste dagarna – särskilt sedan massakern i Jenin och den palestinska motståndsoperationen i Jerusalem som kom som svar på detta – har ockupationsstyrkorna stormat avdelningar i olika fängelser, inlett massöverföringar från ett fängelse till ett annat, blockerat familjebesök och isolerat dussintals palestinska politiska fångar. 31 januari intensifierades detta angrepp med en våldsam razzia mot palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset, vilket upprörde ytterligare ilska. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla Palestinas vänner och allierade att stå på de palestinska fångarnas, det palestinska motståndets och det palestinska folkets sida i motståndet mot detta angrepp.

Palestinska kvinnliga fångar attackeras

Ockupationsstyrkorna invaderade de kvinnliga fångarnas avdelningar i Damonfängelset, konfiskerade alla deras ägodelar och isolerade den palestinska fången Yasmine Shaaban. Fångarna gjorde motstånd mot invasionen och brände bland annat föremål i fängelsecellerna. Dessa attacker kom dagar efter att ockupationsstyrkorna hade stormat rum nummer 10, tagit bort alla elektriska apparater och infört repressalier mot de kvinnor som sitter fängslade där. Damonfängelsets administration ställde sedan in fångarnas alla familjebesök och juridiska besök under onsdagen 1 februari, vilket understryker ockupationens avsikt att både beröva de kvinnliga fångarna tillgång till omvärlden och att dölja sina pågående brott.

Den isolerade fången Yasmine Shaaban

Fångarna trappar upp sitt motstånd

Överallt i ockupationsfängelserna trappade den palestinska fångrörelsen upp sina protest- och motståndsåtgärder som svar på detta, bland annat genom att stänga avdelningarna i alla fängelser och vägra att stå upp eller komma ut för säkerhetskontroller.

I ökenfängelset Naqab utlyste 120 fångar en öppen hungerstrejk för andra dagen i rad i avdelningarna 26 och 27 i protest mot att de hålls i kollektiv isolering. Denna åtgärd vidtas som ett ”varningsmeddelande till ockupationen om att den ska upphöra med sina ständiga attacker mot fångarna”, sade Riyad al-Ashqar från Palestinian Prisoners’ Center for Studies. De avbröt senare strejken och konstaterade att de går över till ett annat eskaleringssteg, nämligen att upplösa fängelsernas organisationer och representativa strukturer, och förklarade att ockupationen måste ta itu med varje palestinsk fånge i stället för att gå genom deras befintliga representanter efter att en rad möten med fängelseförvaltningen kantrat.

Eskalerande attacker i alla ockupationsfängelser

Ockupationsstyrkorna konfiskerade elektriska apparater och grundläggande förnödenheter, stängde av el och varmvatten och blockerade införsel av mat som köpts i ”kantinen” (fängelsebutiken). De palestinska fångarna säkrade rätten att producera sin egen mat genom långvariga strider, inklusive kollektiv hungerstrejk.

Repressionsenheter invaderade fängelseavdelningar, plundrade ägodelar och konfiskerade fångarnas föremål i fängelser i Ofer, Naqab, Megiddo och Damon och förflyttade dussintals personer till kollektiv isolering. De stormade avdelning 8 i Negevfängelset och förflyttade ett antal fångar från Jenin till Nafhafängelset, och attackerade sedan avdelning 9 i Megiddofängelset och förflyttade 18 fångar till isoleringsceller från avdelning 22 i Oferfängelset. Fångrörelsens högre nödkommitté har hållit ett permanent sammanträde i två veckor för att förbereda det pågående upproret som äger rum i fängelserna.

Ben-Gvirs angrepp på fångrörelsen

Den notoriskt fascistiska sionistfunktionären Itamar Ben-Gvir utsågs till minister för inre säkerhet i den nuvarande israeliska regeringen, vilket placerade honom över den israeliska fångtjänsten. I likhet med sina föregångare – däribland Gilad Erdan, nuvarande USA-/FN-ambassadör för den sionistiska regimen – tillkännagav Ben-Gvir omedelbart sina planer på att försämra förhållandena för palestinska fångar ännu mer i ett försök att kuva fångarnas rörelse. Han tillkännagav uttryckligen planer på storskaliga överföringar av palestinska fångar och försök att krossa fångarnas pågående självorganisering och mobilisering genom att separera dem ytterligare från varandra.

Raafat Hamdouna, en före detta palestinsk fånge och expert på fångfrågor, sade i en intervju med Palestine Today att ”de kommande dagarna kommer att innehålla många åtgärder som vidtas av de heroiska fångarna i ockupationsfängelserna… inklusive hungerstrejker, återlämnande av måltider och upplösning av organisationer”. Han uppmanade till ett brett stöd för fångarnas åtgärder och betonade att fångarna behöver palestinskt, arabiskt och internationellt stöd när de konfronterar ockupationens attacker, och uppmanade till protester i framför allt europeiska huvudstäder och isolering av ockupationsregimen på internationell nivå.

Upprop till handling och organisering

Palestinska politiska partier och motståndsorganisationer över hela linjen bekräftade att det är nödvändigt att stödja fångarna när de reser sig för att konfrontera ockupationsregimens ondskefulla attacker. De palestinska fångarna befinner sig i kampens frontlinje, de är ledare för det palestinska motståndet och konfronterar dagligen ockupanten med sin orubblighet, sin organisering och sina liv.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla vänner och anhängare av Palestina och det palestinska och arabiska folket överallt att vidta åtgärder för att stå på de palestinska fångarnas sida när de konfronterar dessa ockupationsbrott med sina kroppar och liv bakom galler. Vi uppmanar alla att delta i Dagar av vrede och motstånd 10-12 februari 2023 med protester, mobiliseringar och direkta aktioner. Fångarna gör allt de kan för att konfrontera ockupationens angrepp – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot en våldsam repressionsvåg. 

  1. Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa interventioner – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd! Organisera aktioner under dagarna för raseri och motstånd 10-12 februari 2023 i din stad och ditt samhälle – och innan! Det finns ett enormt djup av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket.
  2. Eskalera bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar in sig på ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser, liksom på de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.

Vi återpublicerar här en översättning av ett uttalande från Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg:

Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, granskade den politiska och materiella utvecklingen i det ockuperade Palestina och höll två möten: först ett möte med rörelsens utvidgade uppföljningskommitté och sedan ett möte med arabiska och internationella organisationer och grupper måndagen den 30 januari. Vid dessa möten diskuterade Masar de farliga och barbariska sionistiska upptrappningarna mot det palestinska folket, särskilt på Västbanken i Palestina, intensifieringen av belägringen av det palestinska folket i Jerusalem, Gazaremsan och det ockuperade Palestina 48, och upptrappningen mot fångrörelsen i ockupationsfängelserna, som är en del av det pågående kriget för folkmord, fördrivning och förskingring av det palestinska folket.

Rörelsen uppmanade alla organisationer och vänner till rörelsen, det palestinska folkets och den arabiska nationens massor överallt i flykting- och diasporaländer samt anhängare av Palestina och allierade befrielserörelser att ansluta sig till kampanjer för att bojkotta och isolera den sionistiska enheten och att organisera ”Dagar av raseri och motstånd” över hela världen och i diasporan på fredag, lördag och söndag 10, 11 och 12 februari 2023. Syftet med dessa dagar är att konfrontera USA:s, Kanadas, Storbritanniens och Europas politik av stöd för den sionistiska kolonialismen och konfrontera de fascistiska och rasistiska stater och rörelser som arbetar för att dölja, rättfärdiga och försköna israeliska brott och kolonialism i hela Palestina, från floden till havet.

Masar hyllar den palestinska fångrörelsen, som kämpar i den sionistiska fiendens fängelser och som dagligen för en kamp för att konfrontera Ben Gvirs förtryckarband. Rörelsen hyllar också den heroiska palestinska martyren Khairy Alqam, som genomförde en revolutionär insats i den koloniala bosättning som byggdes på Nabi Yaqoub i norra delen av det ockuperade Jerusalem. Denna motståndsoperation och andra aktioner av det tappra palestinska folket och dess motstånd i Jerusalem, på Västbanken och i hela det ockuperade Palestina har skakat fiendens styrka och dess säkerhetsinstitutioner och politiska institutioner, samtidigt som de har stärkt det palestinska folkets enighet i Palestina, i exil och i diasporan, samtidigt som de har försvagat den självstyrande ”palestinska myndigheten” och dess inställning till kapitulation och underkastelse.

Vid det utvidgade mötet som hölls med anhängare och vänner 30 januari bekräftade rörelsen att det palestinska arabiska folket genom sin erfarenhet genom årtionden av kamp har bevisat att det är starkare än kolonialismens och dess agenters massakrer, och att det alltid kan ta till motstånd, resa sig och förnya sig för att fortsätta på revolutionens och återvändandets väg. Och för att besegra förräderiets och normaliseringens krafter i Palestina och regionen och gå framåt, generation efter generation, mot seger och total befrielse.

Masar betonade att det palestinska arabiska folket, genom sin revolutionära befrielsekamp som sträckt sig över mer än ett århundrade, bekräftar att dess enighet på fältet, solida folkliga vilja och revolutionära förtrupper är kapabla att bryta belägringen och utveckla nya former av effektivt motstånd för att konfrontera imperialismens, sionismens och reaktionens krafter som försöker avskaffa deras existens och plundra det palestinska folkets rikedomar genom att utplåna deras nationella och mänskliga rättigheter. Det uppmanade än en gång till att upprätta en enhetlig palestinsk nationell front för befrielse och återvändo, bort från villkoren i Oslo, den underordnade ”myndigheten” och den så kallade ”tvåstatslösningen”, som syftar till att likvidera den palestinska saken.

Vidare underströks att ledningen för Palestinska myndigheten i Ramallah bedriver en bedrägeripolitik genom att marknadsföra upprepade verbala ställningstaganden och uttalanden som inte längre lurar någon, vid en tidpunkt då det palestinska folket tydligt kan se att den palestinska myndighetens ambassader förblir tysta om den sionistiska fiendens brott och att dess säkerhetsstyrkor fortsätter att rapportera till William Burns, chefen för CIA, och fortsätter att utöva förtryck och tortyr i Jerichofängelset och andra fängelser, som drivs av myndigheten med tillstånd från den sionistiska enheten och Förenta staterna, i stället för att frige politiska fångar och palestinier som hålls fängslade på grund av sin roll i motståndsrörelsen.

Slutligen avslutade Masar sina möten med att uttrycka sitt största förtroende för det palestinska folkets massor och dess revolutionära ungdom, i Palestina och i diasporan, och deras centrala roll i försvaret av det palestinska folket och i stärkandet av fångrörelsens orubblighet inne i den sionistiska fiendens fängelser och fångläger, och i konfrontationen med den sionistiska rörelsen och dess allierade på alla arenor och platser.

Den internationella aktionsveckan för Ahmad Sa’adats och alla palestinska fångars frihet 14-24 januari 2023 har nått sitt slut och förtjänar en kort sammanfattning. Veckan började och slutade med uppmaningar och solidaritetshälsningar från de palestinska fångarna i ockupationens fängelser. I Sverige ställde sig följande organisation bakom aktionsveckan och stöttade genom bland annat spridning av kampanjens material och egna aktiviteter:

Se en mycket längre lista med organisationer som ställde sig bakom aktionsveckan internationellt här.

Onsdag 18 januari gjorde Samidoun Göteborg en aktion tillsammans med Rojavakommittéerna, Allt åt alla Göteborg och enskilda aktivister mot den imperialistiska terrorlistningen av Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, som Ahmad Sa’adat är generalsekreterare för, och den kurdiska befrielsorganisationen PKK under parollen ”PFLP – PKK: Terrorlistor är hittepå!”. På Instagram plockades vårt inlägg om aktionen bort några timmar efter publicering.

Lördag 21 januari uppmärksammade Samidoun Göteborg aktionsveckan och Ahmad Sa’adats fall på kulturarrangemanget ”Solidaritet med det kämpande Palestina!” som ordnades av Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg:

Aktionsveckan är över, men det är inte för sent att ansluta sig till kampen för Ahmad Sa’adats och alla palestinska fångars frihet, mot ockupation, apartheid och kolonisering, mot imperialism, kolonialism och reaktion, för befrielse, återvändo och revolution i Palestina från floden till havet!

Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg som Samidoun Göteborg är en del av kallar till manifestation som svar på ockupationsstyrkornas massaker på palestinier i Jenins flyktingläger:

Blixtaktion för Palestina!

Söndag 29 januari
Klockan 14
Brunnsparken (Johannastatyn), Göteborg

Vi står med banderoll, plakat med budskap för ett fritt Palestina och bilder på martyrer. Gärna med svart sorgband.

Morgonen torsdag 26 januari begick den israeliska armén ännu en massaker i Jenin som svar på invånarnas tappra motstånd. Ockupationsstyrkorna mördade nio palestinska martyrer, däribland en 50-årig kvinna:

1 – Ezz El-Din Yassin Zaid (19 år) – Jeninlägret
2 – Saeb Essam Mahmoud Zreiki (26 år)
3 – Abdullah Marwan Al-Ghoul (18 år)
4 – Muhammad Sadeq Jarrar (23 år)
5 – Magda Obaid (50 år)
6 – Mutasim Mahmoud Abu Al-Hassan (21 år) – Al-Yamoun
7 – Amjad Aref Al-Jaas (22 år) – Jeninlägret
8 – Nour Sami Ghoneim – Burqin
9 – Muhammad Sami Ghoneim – Burqin