Exklusiv intervju med kamrat Eda på 15:e dagen av hennes obegränsade hungerstrejk

12 april, 2023

Sedan 18 mars 2023, internationella dagen för politiska fångar, är Eda Deniz Haydaroglu (22 år), medlem i den revolutionära ungdomsorganisationen ”Turkiska revolutionära ungdomsfederationen”, i en obegränsad hungestrejk för rättvisa!

Det ordnas flertalet aktiviteter i anslutning till hungerstrejken. Klicka här för att se programmet och ladda ner flygbladet för kampanjen mot paragraf 129.

Som en del av kommittén ”Ner med paragraf 129” stöder Samidoun Eda i hennes hungerstrejk och hennes krav. 1 april 2023 deltog Samidoun i den dagliga organiserade vakan framför det federala justitieministeriet i Berlin och intervjuade Eda.

Vi uppmanar alla fria människor och organiserade krafter att stödja våra kamrater i deras kamp för rättvisa. Bjud in dem till era aktioner och seminarier och uppmärksamma deras modiga kamp: ozgulihsanserkan129@gmx.de

Hej Eda! Kan du berätta varför ni är samlade här i dag?

Vi står framför det federala justitieministeriet i dag och kräver rättvisa! Vi hungerstrejkar och har tydliga krav som myndigheterna måste följa upp. Våra kamrater greps orättvist på grundval av paragraf 129b och vi vill göra folk medvetna om denna orättvisa och skapa uppmärksamhet. Det är därför vi har samlats här i dag.

Vem hungerstrejkar i dag? Och vilka är era krav?

Jag och min kamrat Befin Özder har hungerstrejkat (i 15 dagar) sedan 18 mars 2023, de politiska fångarnas dag. Jag hungerstrejkar på obestämd tid och Berfin hungerstrejkar i 30 dagar. I Österrike, Grekland, Belgien och Nederländerna hungerstrejkar flera kamrater i 10, 7 eller 3 dagar. Dessutom hungerstrejkar två bandmedlemmar från Grup YORUM i 10 dagar. 18 mars 2023, de politiska fångarnas dag, gick hundratals människor från hela Europa också ut i en endags hungerstrejk.

Vi kräver alla samma sak: Rättvisa!

Mer konkret lyder våra krav så här:

Alla fyra fängslade kamrater, Özgül Emre, Ihsan Cibelik, Serkan Küpeli och Hasan Unutan, fängslades på grundval av paragraf 129 a och b i den tyska brottsbalken. Anklagelsen gäller medlemskap i en så kallad ”utländsk terroristorganisation”. Under flera år har oppositionella aktivister i Tyskland som aktivt kämpar mot det fascistiska styret i Turkiet förföljts och kriminaliserats genom diplomatiska krav. Turkiet skickar regelbundet listor över oppositionsaktivister som ska förföljas här. De fyra antifascister som nu sitter i fängelse fanns också med på dessa listor. För denna repression använder förbundsrepubliken Tyskland den mycket farliga paragraf 129b. Den är en kvarleva från nazitiden och en direkt efterföljare till den nationalsocialistiska landsförräderilagen. De allierade förbjöd lagen, men den återinfördes i lagen i samband med 1:a straffrättsändringslagen för att ”förhindra att nazisternas styrka ökar”. Det är dock uppenbart att dessa paragrafer främst används till att förfölja och fängsla oppositionella från Turkiet. Vi kräver att den nazistiska paragrafen 129 a och b i tyska brottsbalken diskuteras, ifrågasätts och tas bort från lagen. Straffrätten har alla nödvändiga medel för att åtala terroristbrott, det finns inget behov av en ”åsiktslag” som är en kvarleva från nazitiden!
De fyra fängslade antifascisterna har alla giltiga adresser i Tyskland. De greps också alla i sina respektive hem. Serkan Küpeli är gift, studerar i Hamburg och greps 15 dagar efter att han hade fått sitt första barn. Hasan Unutan är också gift, äger ett reklamföretag i Mannheim och är far till tre barn. Alla dessa personer är en del av det offentliga livet, deras politiska verksamhet tillkännages flera dagar i förväg på Internet, de har regelbundna läkarbesök och officiella möten som de deltar i osv. Den flyktfara som åklagaren hävdar är därför vag och inget skäl för att hålla dessa personer fängslade i nästan ett år under ospecificerade förhållanden. Förundersökningshäktning ska vara en utväg och får endast användas om inga mildare medel är lämpliga. Vi kräver att förundersökningshäktningen upphävs av de nämnda skälen och att rättegången fortsätter med åtalade på fri fot.
Generalåklagare [motsvarande svensk riksåklagare] Peter Frank använde sin ställning för att underteckna arresteringsorderna mot de fängslade antifascisterna. Kort därefter flög han på inbjudan till Turkiet och träffade bland annat justitieministern och premiärminister Recep Tayyip Erdogan och hyllades där. Vi kräver en förklaring av vad Peter Frank hade för ärenden i Turkiet, varför han samtalade med Erdogan med flera och vad han hyllades för i Turkiet. Vi skulle vilja veta om Peter Frank har hyllats för repression mot turkiska oppositionella i Tyskland.
Förföljelsen av antifascister av turkiskt ursprung i Tyskland bygger på rapporter från författningsskyddsbyrån [Tysklands inrikes underrättelsetjänst]. Denna skandalomsusade myndighet, som var djupt insyltad i NSU-fallen och som upprepade gånger dragit till sig uppmärksamhet för skandaler rörande nationalsocialistiska sympatier, saknar legitimitet i förföljelsen av antifascister. Rapporterna från författningsskyddsbyrån tjänar som preliminär kriminalisering, behandlas som fakta av myndigheter och rättfärdigar alla sorters repression. Detta förfarande är ett angrepp på rättsstaten eftersom det i en rättsstat inte är underrättelsetjänster utan domstolar som avgör vem som har begått ett brott. Vi kräver att oskuldspresumtionen ställs i centrum och att rapporter från författningsskyddsbyrån inte ska användas som fakta.
Sedan en tid tillbaka åberopas digitala filer gång på gång som bevismaterial i politiska processer i Tyskland. Detta leder ibland till skandalösa rättsliga beslut. Digitala filer är till sin grundläggande karaktär utsatta för alla former av redigering och manipulering. Med dagens teknik är det nästan omöjligt att fastställa om digitala filer är seriösa och trovärdiga eller utesluta att de inte har ändrats i efterhand. I Tyskland räcker det dock för en övergripande bevisning. Detta innebär att domaren beslutar om bevisningen ska godkännas eller inte. Detta är också ett angrepp på våra rättigheter, eftersom det då inte längre råder någon rättssäkerhet. Vi berövas möjligheten att juridiskt försvara oss i tveksamma fall mot redigerade eller nyskapade digitala filer, eftersom allting är upp till en domare att avgöra. Vi kräver därför att digitala filer inte får åberopas som bevis i politiska processer eftersom politiska intressen också alltid innebär en risk för missbruk och det saknas sätt att effektivt undanröja denna risk.

Paragraf 129b lyfts fram som ett instrument för att skydda mot terrorism, men hur tillämpas den egentligen?

I ett nötskal fungerar denna paragraf som ett instrument för att krossa den antifascistiska och revolutionära kampen. Paragrafen angriper alla våra demokratiska rättigheter och friheter. Det är inget annat än ett juridiskt övergrepp.

Vilka är de fyra fängslade kamraterna? Vilka är anklagelserna mot dem och vilka bevis använde staten för att gripa dem?

Özgül Emre är född i Tyskland men växte upp i Turkiet omgiven av revolutionärer. Hon blev tidigt vittne till klasskillnaderna i Turkiet och upplevde repressionen mot revolutionärer, såsom tortyr och mord på öppen gata. Hennes farbror är en av alla som har mördats av den turkiska polisen. Vid 14 års ålder bestämde hon sig för att ansluta sig till den antifascistiska revolutionära kampen. Hon har också upplevt tortyr och har gripits flera gånger. Hon arbetade som antifascistisk journalist för tidningen Kurtuluş. Efter en tid blev hon dock tvungen att åka till Europa eftersom hon förföljdes i Turkiet och hamnade på terrorlistor. Men även i Europa och i Tyskland, där hon fick politisk asyl, fortsatte hon att bedriva politiskt arbete mot fascismen. Hon har organiserat konserter, protestaktioner och demonstrationer mot AKP:s fascism och rasism i Tyskland och världen över. Hon har också varit engagerad i arbetet mot narkotika i Tyskland och har fortsatt att arbeta i Tyskland som journalist för Welt Heimat Zeitung från Baden-Württemberg.

Ihsan Cibelik är en av de äldsta bandmedlemmarna i det revolutionära antifascistiska musikbandet Grup Yorum som grundades 1985 och är känt för sin antifascistiska revolutionära musik. Grup Yorum är utsatta för repression i Turkiet såväl som över hela världen, även i Tyskland. Ihsan var tvungen att emigrera till Europa på grund av repression och att det sattes ett pris på hans huvud i Turkiet. Han har fortsatt att bedriva antifascistiskt arbete i Europa och i Tyskland som bandmedlem i Grup Yorum.

Serkan Küpeli är född och uppvuxen i Tyskland. Han träffade revolutionärer och antifascister i kulturföreningar i Tyskland. I unga år anslöt han sig till den antifascistiska kampen genom att organisera möten, demonstrationer och även konserter med Grup Yorum och mobiliserade för och deltog i dessa evenemang. Strax innan han greps blev han pappa. Hans barn var bara 14 dagar gammalt när han arresterades.

Hasan Unutan föddes i Turkiet och växte upp under fattiga förhållanden. Han kom sedan till Europa av olika skäl och gifte sig här i Tyskland och fick barn. I sin omgivning är han känd som vän av revolutionärer, Grup Yorum-sympatisör och antifascist. Han har organiserat flera demonstrationer mot AKP-fascismen, mot rasism, mot repressionen mot Grup Yorum och minnesceremonier för Hanau- och NSU-morden i Tyskland. Han har dessutom deltagit på många Grup Yorum-konserter och även mobiliserat för dem.

I åtalet mot de fyra kamraterna står det inte mycket mer än vad jag har nämnt. ”Beviset” som staten använder i de fyra fallen är deltagande och organisering av auktoriserade officiellt genomförda möten, demonstrationer, konserter och evenemang som bröllops-, förlovnings- eller begravningsceremonier. Specifikt handlar det om konserter av Grup Yorum och särskilt konserten 2014 i König Pilsener Arena i Oberhausen, som besöktes av 15 000 personer. Konserten anordnades under rubriken ”ett hjärta och en röst mot rasism”.

Vad gäller närvaron vid en förlovning bland ”bevisen” handlar det om förlovningen av två Grup Yorum-medlemmar i december 2021, där Özgül Emre överlämnade förlovningsringarna till paret, som staten använder för att antyda att hon är en kader i en terroristorganisation. Och begravningsceremonin är begravningsceremonin för Birsen Kars, som dog i februari 2022. Alla fyra deltog och Özgül Emre bar Birsens kista.

Det som är slående med Hasan Unutan är att i åtalet mot honom nämns också att han deltog i den demonstration som vi organiserade i Berlin 27 november 2022. Det var en demonstration mot paragraf 129. Och Hasan Unutan sägs ha deltagit i denna demonstration och satt upp högtalarsystemet. Det nämndes också som bevis att han använde Özgül Emres foto som sin profilbild på Facebook. Så detta är alltså våra kamraters stora ”brott” och ”förbrytelser”!

Du nämnde Peter Frank och att han hedrades av Erdogan. Vem är han och vilken roll spelar den turkiska imperialismens intressen i gripandet av de fyra kamraterna?

Peter Frank är Tysklands federala generalåklagare som också beordrade gripandet av våra fyra kamrater vid samma tidpunkt. Han reste till Turkiet strax efter gripandet och träffade sin motpart och Erdoğan. Han hedrades där av Turkiet och fick en ny ”prislista”. Vi vet mycket väl att det handlar om politiska intressen och vi misstänker kraftigt att det handlar om rättegångar mot revolutionärer. Det är den federala åklagaren som beslutar om huruvida förundersökningshäktningen ska fortsätta. Beslutet är godtyckligt och grundar sig enbart på politiska skäl.

Hur ser de kommande månaderna ut? Vilka rättegångar kommer att äga rum och vilka evenemang planerar ni?

Vi har nu börjat med en vaka framför federala justitieministeriet. Vi är där varje dag i veckan från 11 till 18. På lördagar och söndagar organiserar vi demonstrationer i Berlin-Kreuzberg. Vi vill anordna en presskonferens 17 april framför federala justitieministeriet där vi förklarar varför och vad vi hungerstrejkar för. Rättegången mot våra kamrater Özgül Emre, Ihsan Cibelik och Serkan Küpeli kommer förmodligen att äga rum 18 april i Düsseldorf.