”Vår kamp är enad, då vi alla kämpar mot förtryck på könsmässig grund, kämpar mot klassexploatering och fascistisk kolonialism och framför allt ockupationen av vårt land. Till våra kvinnliga universitetskollegor, som står på frontlinjerna i kampen för förändring, vi har fullt förtroende för er kamp och ert motstånd som lyser upp vårt hemlands himmel och lyser upp vägen mot frihet. För alla palestinska kvinnor, vi tror på att vår sociala kamp är en inneboende del beståndsdel av vårt folks kamp, och för landets och folkets befrielse, fortsätter vi göra uppoffringar, föra vår kamp och ställa nya kämpar till förfogande.”
Bir Zeits universitets fängslade fångar, Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi, Shatha Tawil, Damon-fängelset, Mount Carmel, 8 mars 2021
På Internationella dagen för solidaritet med revolutionära politiska fångar runt om världen, lanserar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network följande resurser om de palestinska kvinnor som är anhållna av den israeliska bosättarkoloniala ockupationsregimen.
Vi bjuder in alla organisationer, aktivister, kvinnokollektiv och alla andra som vill stå upp för rättvisa i Palestina och frihet åt häktade palestinska kvinnor att kontakta oss på [email protected] för att bygga kollektiva kampanjer för deras frigörelse.
Besök och dela den här sidan så brett som möjligt: https://samidoun.net/aseera
Det finns för tillfället ungefär 35 palestinska kvinnor i israeliska fängelser, som representerar alla aspekter av det palestinska samhället: studenter, aktivister, organisatörer, parlamentariker, journalister, vårdarbetare, mödrar, systrar, döttrar, mostrar, frihetskämpar.
Palestinska kvinnor har alltid stått i centrum för befrielserörelsen genom kampens alla aspekter och har inom varit ledande för fångrörelsen, organiserat hungerstrejker och stått på frontlinjerna i kampen bakom galler.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hedrar palestinska kvinnors ledande roll kampen och manar till alla kvinnliga palestinska fångars omedelbara frigivning från israeliska ockupationsfängelser.
De palestinska kvinnliga fångarna inkluderar 11 mödrar, sex skadade kvinnor och tre fängslade utan åtal eller rättegång under administrativt förvar.
De inkluderar Khalida Jarrar, palestinsk parlamentariker, feminist, vänsteraktivist och förespråkare för palestinska politiska fångar, som dömdes till två år i israeliskt fängelse för sina offentliga politiska aktiviteter, enbart två dagar innan Internationella kvinnodagen; Khitam Saafin, president för Union of Palestinian Women’s Committees, fängslad utan åtal eller rättegång, fick sitt administrativa förvar förlängt med ytterligare fyra månader; Bushra al-Tawil, palestinsk journalist och aktivist vars häktning utan åtal eller rättegång också förlängdes med fyra månader 7 mars 2021.
De inkluderar palestinska studenter, såsom Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi och Shata Tawil på Bir Zeituniversitetet. Hundratals palestinska studenter anhålls rutinmässigt av den israeliska ockupationen, särskilt från de studentorganisationer som är involverade i det politiska livet på campus. Enbart på Bir Zeituniversitetet anhölls 74 studenter av ockupationssoldater under det akademiska året 2019-2020.
Palestinska kvinnofångar hör till de totalt 5 000 politiska fångarna, men palestinska kvinnor påverkas även i stort av massfängslandet av palestinska män. Palestinska kvinnor är mödrar, fruar, döttrar, systrar, älskar och vänner till palestinska manliga fångar. De bygger hem för sig själva och sina barn och nekas tillgång till sina makar och fäder.
Palestinska kvinnor leder rörelsen utanför fängelset för att uppmärksamma namnen, ansikten, rösterna och historierna hos alla palestinska fångar som kämpar för frigörelse. Dock, och alldeles för ofta, förblir de palestinska kvinnornas historier, namn och erfarenheter oomnämnda och ouppmärksammade.
Sedan 1948 och tidigare, från den palestinska nationella befrielserörelsens första dagar, har palestinska kvinnor fördrivits från sina hem och blivit utsatta för repression på flera nivåer och själva deras förmåga att föda och uppfostra sina barn har blivit stämplad som ett oacceptabelt hot mot sionismens rasistiska bosättarkoloniala projekt. Bara sedan 1967 har runt 10 000 palestinska kvinnor fängslats av den israeliska ockupationen för sin politiska aktivitet och inblandning i det palestinska motståndet, inklusive palestinska kvinnor i Jerusalem, Västbanken, Gazaremsan och palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap i ockuperade Palestina ‘48. Palestinska kvinnor i exil och diasporan har nekats sin rätt att återvända till Palestina i över 72 år men fortsätter kämpa trots att de möter politisk repression, kriminalisering, deportation och fängelsestraff.
Palestinska kvinnliga fångar utsätts rutinmässigt för tortyr och misshandel av israeliska ockupationsstyrkor, från ögonblicket de anhålls – ofta i våldsamma nattliga räder – och genom förhörsprocessen, med misshandel, förolämpningar, hot, aggressiva kroppsvisiteringar och sexuella trakasserier. I israeliska fängelser har den officiella statspolicyn ”förvärrande villkor” för palestinska fångar speciellt riktats mot palestinska kvinnor genom att neka familjebesök eller telefonsamtal, intensiv integritetskränkande övervakning, nekad utbildning och farliga, ohälsosamma förhållanden. De transporteras i ”bostan,” ett metallfordon där kvinnorna kedjas under långa omvägsfärder som tar många timmar längre än en direkt resa och nekas ofta tillgång grundläggande sanitet.
Damonfängelset, som tidigare var ett stall för djur, är beläget i 1948 års ockuperade Palestina – ett brott mot fjärde Genèvekonventionen, har gjort det ännu svårare för palestinska kvinnors familjemedlemmar att besöka dem. Alla besök präglas av en arbiträr regim av tillåtelsedokument som ofta obstrueras av den israeliska ockupationsregimen.
Palestinska kvinnor bakom galler fortsätter att göra motstånd och leda. April 1970 lanserade kvinnofångar vid Neve Tirzafängelset en av de första kollektiva hungerstrejkerna i den palestinska fångrörelsen när de vägrade mat i nio dagar. De krävde tillgång till kvinnliga sanitetsprodukter och ett slut på misshandelsfall och isolering. Palestinska kvinnor har konsekvent varit involverade i breda hungerstrejker och protestaktioner, inklusive strejker ledda av kvinnofängelser 1985, 2004 och 2019 som inspirerade global kvinnosolidaritet. Trots nekandet av formell utbildning av den koloniala israeliska regimen, har palestinska kvinnofångar utvecklat revolutionär utbildning åt alla fångar och expanderat deras kunskap om och hängivenhet till kampen.
Palestinska kvinnofångar är inte ensamma; de kämpar sida vid sida med kvinnliga politiska fångar i Filippinerna, Turkiet, Indien, Egypten och världen över. Och deras fångskap är också internationellt: det finansieras, stöttas och backas upp av diplomatiskt, militärt, ekonomiskt och politiskt stöd till Israel från imperialistmakterna, bland annat USA, Storbritannien, Kanada, Australien och EU. Palestinska kvinnor konfronterar också Palestinska Myndighetens ”säkerhetskoordineringsregim” under Oslo och normaliseringspolitiken samt under repressiva attacker från de reaktionära arabregimerna.
Trots alla den sionistiska regimens försök att isolera dem från den globala rörelsen för kvinnors och mänsklighetens befrielse genom fängelser och repression, fortsätter palestinska kvinnor organisera och kämpa bakom galler, på ockuperade Palestinas gator och fält, och överallt i diasporans exil, för att få återvändo och frigörelse. Nu är tiden för att agera och mana till frigivningen och frigörelsen av alla palestinska fångar, och Palestina, från floden till havet.
I närverksuttlandet finns alla bilder och länkar till information om många av de palestinska kvinnliga politiska fångarna som idag sitter bakom israeliska galler. För att bidra med mer information eller kontakta oss om en kampanj, mejla gärna [email protected], [email protected] eller [email protected].
