Fredagen 16 december 2022 avled professor Jose Maria Sison, grundande ordförande för Filippinernas kommunistiska parti på ett sjukhus i Utrecht i Nederländerna där han levde i exil. Han var 83 år gammal. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network sänder sina djupaste kondoleanser till Sisons livslånga partner och stridskamrat Julie De Lima, deras barn och familj. Vi ansluter oss till det filippinska folket, arbetarna och bönderna och miljontals kamrater i och utanför Filippinerna och sörjer förlusten av Sison som lärare och ledstjärna.
Jose Maria Sison var initiativtagare till och första ordförande för Filippinernas kommunistiska parti (CPP) 1968. Under hans ledning blev CPP den ledande revolutionära kraften i Filippinerna och ett lysande exempel för den internationella revolutionära rörelsen. CPP expanderade snabbt efter grundandet och bildade 1969 Nya folkarmén (NPA), som fortfarande leder en av världens längsta kommunistiska väpnade revolutioner i nästan alla provinser i Filippinerna.
Vid sin död var Sison politisk chefsrådgivare för Nationella demokratiska fronten (Filippinerna), eller NDFP, en enhetsfront som omfattar dussintals revolutionära massorganisationer i Filippinerna, såsom bönder, arbetare, ungdomar, kvinnor, ursprungsbefolkning och filippiner i utlandet. Sison var också ordförande emeritus för International League of Peoples’ Struggle (ILPS), som Samidoun är en stolt medlem av, som förenar hundratals antiimperialistiska organisationer från alla kontinenter.
Sison förblev fullständiga engagerad i kampen för Filippinernas nationella och sociala befrielse. Han arbetade passionerat och outtröttligt för denna kamp ända till sitt sista andetag och lämnar ett arv av revolutionär kraft som är känt av alla som har läst eller hört hans ord eller upplevt hans arbete.
Som övertygad revolutionär och marxist-leninist-maoist var Sison också en principfast proletär internationalist som till fullo stöttade den palestinska befrielsekampen. Han skrev dussintals artiklar och uttalanden om det palestinska folkets kamp, stöttade det palestinska motståndet och krävde frihet åt alla politiska fångar.
På de palestinska fångarnas dag 2020 spelade Sison in ett solidaritetsmeddelande:
”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.
Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.”
Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network ger vi en sista hälsning till Ka Joma, från alla våra avdelningar i världen. Vi lovar att i Ka Jomas anda fortsätta att kämpa för nationell och social befrielse i Palestina, Filippinerna och alla länder som gör motstånd mot imperialismens, feodalismens och kapitalismens exploatering och förtryck.
Sison hade direkt erfarenhet av fångkamp eftersom han själv arresterades av Marcos fascistiska diktatur 1977 och hölls fängslad i nästan nio år. Han torterades svårt och tillbringade större delen av sin tid i isoleringscell. Sison har berättat om sina erfarenheter i fängelset och förklarade hur han kunde överleva dessa år och praktisera ståndaktighet, något som palestinska fångar kallar Sumud:
”När sådana direkta fysiska tortyrmetoder som slag och vattenkurer tillämpades på mig tänkte jag på att göra motstånd hela tiden eftersom min uppskattning var att jag helt enkelt skulle bli medvetslös när min kropp inte längre kunde uthärda tortyrens smärta. Hela tiden tänkte jag att det skulle vara en skam att ge upp och förråda andra och mig själv på grund av tortyren. Jag kunde och försökte också överlista fienden. Naturligtvis var jag alltid medveten om min plikt att stå upp för folket och den revolutionära rörelsen.
Den svåraste typen av tortyr som jag genomgick var den långvariga, där den psykologiska formen av tortyren var den främsta och den inbyggda fysiska tortyren den sekundära. Att vara fastkedjad vid en säng och sitta isolerad i en liten cell utan att veta när mina förhållanden skulle förändras innebar en fruktansvärd påfrestning för mitt sinne. Det kändes som om tonvis med bly föll över min hjärna varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag och varje vecka.
Men för att behålla mitt förnuft och till och med skärpa mitt förstånd kämpade jag tillbaka genom att skriva dikter, granska och analysera mina erfarenheter och tankar och tänka ut intriger till romaner som jag aldrig kom att skriva. Jag hade viljan att kämpa eftersom jag kämpade inte bara för mig själv utan för folket, särskilt de arbetande massorna av arbetare och bönder.
Jag betraktade fängelset och till och med min lilla cell som en arena för kampen för nationell befrielse och demokrati. Jag ansåg då att det var min speciella uppgift att visa trots mot USA-imperialisterna och Marcos fascistregim för att ytterligare väcka folket till väpnad revolution.”
Efter att ha släppts från fängelset 1986 började Sison en internationell turné där han träffade kamrater och revolutionärer från hela världen. Men när han besökte Nederländerna återkallades hans pass av den filippinska regeringen och han tvångsförvisades till ett land mer än 10 000 kilometer från hans hem. Sedan dess har han bott i Nederländerna tillsammans med sin partner Julie De Lima och andra filippinska revolutionärer i exil.
År 2007 grep den nederländska polisen Sison under påtryckningar från Förenta staterna och höll honom i 16 dagar, där han misshandlades och nekades sina mediciner. Han hade förts upp på terroristlistorna av imperialistmakter som ville försvaga den revolutionära rörelsen i Filippinerna och dess internationella kämpar. De påhittade anklagelserna utan några som helst bevis förkastades till slut av domstolen, men Sison kunde aldrig resa utanför Nederländerna. USA, i motsats till EU, tog aldrig bort honom från terroristlistan. Sisons fall är ännu ett exempel på hur ”terrorlistor” används för att försöka kriminalisera och förtrycka revolutionära rörelser bland världens folk, på samma sätt som de används för att rikta in sig på det palestinska folket och dess motstånd.
I Nederländerna levde Joma ett nyktert liv i en liten arbetarklasslägenhet i Utrecht, där han arbetade varje dag från tidig morgon till sen kväll. Han var en ödmjuk men passionerad man som älskade att umgås med kamrater, lyssna på deras erfarenheter och dela med sig av sina råd.
Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network kommer vi att minnas Jose Maria Sison, Ka Joma, som en ledande kamrat som ägnade hela sitt liv åt kampen för nationell och social befrielse för Filippinerna och det filippinska folket. Och vi kommer alltid att minnas hans orubbliga stöd till den palestinska befrielserörelsen och de palestinska fångarnas kamp. Mabuhay, Ka Joma!
Ett urval av Jose Maria Sisons citat om den palestinska och arabiska kampen:
”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.
Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.” – 2020, https://samidoun.net/2020/04/video-jose-maria-sisons-solidarity-message-for-palestinian-prisoners-day
”Den tyska statens korståg har inget att göra med att ”bekämpa antisemitism”. Det har att göra med en kamp mot Palestinas befrielse och självständighet och med att stödja den illegala sionistiska enheten ”Israel”.” De tre huvudmålen är BDS-kampanjen, Jugendwiderstand och Samidoun – alla lagliga krafter för demokratisk kamp.” – 2019, https://www.redspark.nu/en/imperialist-states/jose-maria-sison-no-to-the-criminalization-of-anti-zionism-in-germany-support-the-comrades-facing-repression
”Vi måste sätta igång och utveckla en rörelse för att kräva att de villkor upphör under vilka Israel när som helst kan attackera Gaza och massakrera det palestinska folket. På sex år har Israel släppt loss tre massakrer utan att ställas till svars av en internationell brottmålsdomstol. Israel har förvandlat Gaza till ett koncentrationsläger sedan 2006. Israel har utsatt palestinierna för olika former av kollektiv bestraffning. Fiskare skjuts ihjäl om de går utanför en trekilometersgräns som Israel ensidigt har infört. Jordbrukare dödas också om de skördar sina grödor bortom en gräns som Israel godtyckligt fastställt.
Vi lyssnar till och stöder uppmaningen från Gazas folk till världens folk att leda en rörelse för att förverkliga bojkott, avinvesteringar och sanktioner. Precis som vi minns i den globala kampanjen mot apartheidregimen i Sydafrika kan och måste världens folk och deras institutioner och organisationer utöva påtryckningar på regeringarna för att sanktionera Israel och genomföra ett omfattande vapenembargo. Israel har kunnat ockupera Palestina, driva en terror- och apartheidregim och begå sina mordiska grymheter tack vare stödet från imperialistiska regeringar, särskilt USA och EU.” – 2014. https://www.workers.org/2014/08/15597
”Det palestinska folket kämpar för en rättvis sak, nämligen nationell befrielse. Därför åtnjuter de ett stort stöd från världens folk.” – 2012, ILPS uttalande, https://josemariasison.org/ilps-condemns-israeli-attacks-on-palestinian-people-in-gaza
”Det är ytterst lögnaktigt och hycklande, värdigt krigsförbrytare och megaterrorister, att både USA och Israel lägger skulden på Palestina och det palestinska folket för de pågående storskaliga aggressions- och förtrycksbrott som Israel begår mot dem och för den förestående israeliska invasionen och återockupationen av Gaza. Israels nuvarande uppmaning till ett totalt krig påminner oss alla om den israeliska aggressionen mot Libanon i modern tid och om hur långt Israel kan gå för att begå brott mot mänskligheten helt ostraffat med uppmuntran och stöd från USA:s imperialister och med de andra imperialistmakternas samtycke.
ILPS är solidariskt med det palestinska folket i dess kamp för nationell räddning och självständighet och för försvaret av alla dess mänskliga och demokratiska rättigheter mot angreppen från de USA-stödda israeliska angriparna. Vi ansluter oss till det palestinska och arabiska folket och hela mänskligheten för att fördöma Israels USA-stödda aggressionsbrott och för att kräva att Israel upphör med sin plan för ett allomfattande angreppskrig.” – 2008, ILPS uttalande, https://josemariasison.org/ilps-condemns-israeli-attacks-on-the-palestinian-people-in-gaza
”1948 inledde USA det kalla kriget för att begränsa och bekämpa socialismens och de nationella befrielserörelsernas utmaning och för att motverka den amerikanska ekonomins tendens att glida in i en överproduktionskris. Det kalla kriget var i själva verket en serie heta lokaliserade krig. Dessa omfattade de stora amerikanska aggressionskrigen i Korea och Indokina, de USA-stödda israeliska krigen i Palestina och de antisovjetiska krigen i Angola, Etiopien, Nicaragua och Afghanistan.
Som motståndskrafter underifrån kan vi räkna de icke-imperialistiska stater som står upp för att försvara sitt nationella oberoende mot imperialismen. I själva verket har USA inlett de våldsammaste aggressionskrigen mot sådana stater, som på senare tid har omfattat Irak, f.d. Jugoslavien och Afghanistan. USA har också uppmuntrat och stöttat de israeliska sionisterna att ockupera Palestina och undertrycka det palestinska motståndet. Som en följd av detta ser vi en stadig tillväxt av väpnat och annat motstånd i länder som direkt eller indirekt attackeras av USA…
De återkommande massprotesterna mot krig och imperialism i de imperialistiska länderna återspeglar inte bara en hög grad av solidaritet mellan folken i dessa länder och andra folk, utan också det växande missnöjet med det kapitalistiska världssystemets kris. Folket är upprört över den höga arbetslösheten, minskningen av de sociala förmånerna, välfärdens utarmning och att företagsvinster och militära utgifter prioriterats högst.
Det irakiska folket bedriver nu ett brett väpnat motstånd bestående av nationalister, kommunister, religiösa troende och olika etniska grupper mot den amerikanska ockupationen och marionetterna och lägger grunden för större protestaktioner i USA och i världen.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/WarImpeandResistbelow.htm
”Vi fokuserar främst på USA eftersom det är den mest krigiska makten och den största destabiliserande faktorn i världen. Landet har en krigsdriven ekonomi, där det militärindustriella komplexet alltid pressar regeringen att spendera mer pengar på krigsproduktion och anfallskrig. Den är fast besluten att tillsammans med Nato och det sionistiska Israel försvaga och fälla varje regim som stödjer det palestinska folkets kamp och de arabiska folkens sak för nationellt oberoende.” – 2015, https://josemariasison.org/for-a-socially-just-world-strengthen-the-peoples-solidarity-and-intensify-the-struggle-against-imperialist-plunder-crisis-and-war
”Vad gäller att införskaffa och hålla vapen i hemlighet i årtionden och att inleda offensiver med små formationer under de mest begränsade och svåra förhållanden, ger de revolutionära väpnade organisationerna i Irland och Palestina goda exempel på medveten disciplin, skicklighet, uppfinningsrikedom och uthållighet tack vare masstödet från hela samhällen som motsätter sig en ockupationsmakt.” – 2019, https://josemariasison.org/on-the-question-of-peoples-war-in-industrial-capitalist-countries
”Tio år efter 11 september befinner sig USA i en historisk skuldkris och en långvarig global depression. Dess militära styrkor är överbelastade och fastlåsta på flera krigsskådeplatser runt om i världen. USA har mer än 150 000 soldater kvar i Afghanistan och Irak och är nu tillsammans med Nato engagerat i ett angreppskrig i Libyen.
Under det senaste decenniet har antikrigsrörelser, antiimperialistiska rörelser och väpnade revolutionära rörelser uppstått för att göra motstånd mot USA:s aggressionskrig. Det amerikanska folket har upprepade gånger visat sitt motstånd mot att 11 september används för att rättfärdiga aggressionskrig. De har krävt att trupperna ska dras tillbaka från Irak och Afghanistan och samtidigt protesterat mot de enorma militärutgifterna på bekostnad av verklig ekonomisk återhämtning, statliga subventioner och välfärd.
Folken i Irak, Afghanistan, Libyen och Palestina fortsätter att göra väpnat motstånd mot den USA-ledda och USA-sponsrade ockupationen och aggressionen. Revolutionära och progressiva rörelser i Asien, Latinamerika och Afrika går i spetsen för folkets kamp för nationell och social frigörelse. Länder som Kuba, Demokratiska folkrepubliken Korea och Venezuela hävdar sin suveränitet mot USA:s hot om aggression. Exploaterade och förtryckta folk i både imperialistiska och dominerade länder driver kampen mot imperialistiska krig och för att omfördela resurser till jobb, försörjning, rättvisa löner och social välfärd.
Det är absolut nödvändigt att världens folk för en militant och uthållig kamp mot USA:s och Natos aggressionskrig, statsterrorism och kontrarevolution. Det är endast genom folkets kamp som folket kan hoppas på att eliminera alla former av terrorism och uppnå en ny och bättre värld med större frihet, demokrati, social rättvisa, allsidig utveckling och världsfred.” – 2011, https://josemariasison.org/ilps-statement-on-the-10th-anniversary-of-911
”USA har fått mycket större materiella fördelar av erövringen av Irak än av erövringen av Afghanistan. De har lagt beslag på världens näst största oljereserver och har fått en mer direkt kontroll över hela OPEC mer än någonsin tidigare. Den amerikanska dollarn är fortfarande säker som valuta för oljetransaktioner.
USA har länge närt planen att ockupera Irak och omforma hela Mellanöstern politiskt och ekonomiskt under amerikansk hegemoni. De amerikanska militärbaserna i Irak ligger nu i hjärtat av hela regionen. Det palestinska och arabiska folket uppmanas att acceptera den amerikanska ”färdplanen” och andra diktat från USA och de israeliska sionisterna.
USA kräver på ett arrogant sätt att Syrien och Iran helt och hållet skall underkasta sig USA:s hegemoni, annars får de drabbas av Iraks öde. USA:s strateger räknar med att de på ett eller annat sätt snart kan ta full kontroll över Iran och Syrien. De hotar också de feodala oligarkierna i Saudiarabien och emiraten med att förlora sina feodala rättigheter om de inte ger efter för USA:s ekonomiska och militära krav… När det irakiska folkets nationella befrielsekrig intensifieras och USA vägrar att dra sig tillbaka från Irak kommer massprotesterna och andra former av antiimperialistiskt motstånd att stiga till en ny och högre nivå på global nivå. USA kan fortfarande göra värre saker i Mellanöstern genom att utvidga slagfältet till Syrien och Iran. USA har länge anklagat dessa länder för att hjälpa Irak och krävt att de ska underordna sig USA:s diktat.
USA planerar att ta Iran på grund av dess oljerikedomar och för att landet redan är insprängt mellan de USA-kontrollerade länderna Afghanistan och Irak. USA är också intresserat av att kontrollera Syrien eftersom landet ses som ett hinder i den av USA utarbetade färdplanen för Israel och Palestina. Det ligger definitivt i Irans och Syriens intresse att stödja det irakiska folket och att hindra USA från att konsolidera sin makt i Irak.
Det skulle vara ett kolossalt misstag för USA att vidta förebyggande åtgärder mot Iran och Syrien och utvidga slagfälten från Irak och Afghanistan. Det väpnade folkliga motståndet skulle sprida sig som en löpeld i Mellanöstern och Centralasien och uppmuntra till väpnade revolutioner i Sydasien. I vilket fall som helst kommer USA i allt högre grad att betala för sitt imperialistiska övertramp. Folken i alla världens regioner ser sin möjlighet att utdela sina egna slag mot det överansträngda och sårbara monstret.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/2yrsafter911.htm
