17 april gjorde Georges Abdallah, den libanesiska kommunistiska palestinakämpen som suttit fängslad i Frankrike i över 38 år, ett uttalande från sitt fängelse i Lannemezan för att fira de palestinska fångarnas dag. Abdallah har alltid varit en del av de palestinska fångarnas rörelse; han är inte bara fängslad för sitt engagemang för den palestinska och arabiska saken, han är erkänd som en del av rörelsen av de palestinska fångarna själva och deltar i hungerstrejker och andra kollektiva aktioner inne i sin franska fängelsecell i solidaritet med sina fängslade medkämpar i Palestina. Trots att han har varit berättigad till frigivning sedan 1999 har han upprepade gånger förvägrats sin frihet och sin återvändo till sitt hemland, Libanon, även efter lyckade rättegångar, eftersom franska tjänstemän upprepade gånger har åsidosatt eller vägrat underteckna dokument för att förverkliga hans frigivning. Amerikanska tjänstemän, från Condoleeza Rice till Hillary Clinton, har också direkt utövat påtryckningar på den franska staten för att vägra honom frihet. Läs hans uttalande nedan:
Kära kamrater, kära vänner,
För bara två veckor sedan organiserades många aktiviteter i Palestina och i olika grannländer och på andra håll för att fira Jordens dag. Samtidigt har andra aktiviteter genomförts för att markera den revolutionära fångens internationella dag. I dag har vi återigen samlats här, som många gör på andra håll, för att fira den palestinska fångens dag och därmed uttrycka vår orubbliga solidaritet med motståndskämparna i de sionistiska fängelserna och för att särskilt stödja de olika kampinitiativ som pågår dessa dagar, för att rycka kamrat Walid Daqqah, vars hälsotillstånd är alarmerande, ur de kriminella fångvaktarnas klor.
Kamrater och vänner, som ni vet var det planen att i början av ramadanmånaden skulle den förenade ledningen för fångrörelsen i sionistiska fängelser mobilisera en öppen hungerstrejk som svar på de fascistiska åtgärder som den israeliska säkerhetsministern, rasisten Itamar Ben Gvir, har beslutat om mot våra fängslade kamrater… Allt var väl förberett för att denna kamp skulle bli en kamp för alla fångar i sionistiska fängelser och att den skulle utvidgas och förenas med konfrontationsytorna i Nablus, i Jenin, i Jeriko, i Asqelan, i Al-Quds, i Gaza och i Umm Al-Fahm. Mobiliseringen och entusiasmen hos de folkliga massorna som svar på detta perspektiv var sådan att den sionistiska regeringen i sista stund, en dag innan Ramadan började, var tvungen att dra tillbaka dessa fascistiska åtgärder, och därför upphävde fångrörelsens enade ledning strejkmobiliseringen. Kamrater och vänner, detta är bara ett uppskjutande; vi vet alla att det bara är i enlighet med en viss maktbalans som den israeliska regeringen var tvungen att acceptera kamraternas krav och dra tillbaka sina fascistiska åtgärder. Den kommer säkert snart att återvända till dessa attacker. Dessa tusentals fångar som suttit fängslade i så många år, vissa i flera decennier, förkroppsligar i dag mer än någonsin mångfald av uttryck hos det palestinska folkets motstånd. Och denna sionistiska regering kan, mer än någon annan tidigare, bara intensifiera repressionen och försöka utvidga vad den vill förstöra av allt som är palestinskt och framför allt det som samlar den kollektiva viljan hos den globala motståndsrörelsen. Hur som helst kan den i sin huvudlösa rusning inte ta någon annan väg … Naturligtvis har [det sionistiska projektet] rusat rakt in i väggen och många av dess mest ivriga beskyddare och medbrottslingar är väl medvetna om det, men de har i sin tur inget annat val och rusar också rätt in i väggen.
Ni vet, kamrater, i dag lever vi alla under det globaliserade kapitalets hegemoni. Inget land kan helt och hållet undgå denna hegemonis destruktiva mekanismer. Det är denna ”globaliserade kapitalism”, den verkligt existerande kapitalismen, som befinner sig i kris. Och det är verkligen denna kapitalism som kommunisterna och alla revolutionära krafter måste besegra för att besegra barbariet… För mänsklighetens överlevnad, för vår planets överlevnad, är det nödvändigt att veta hur man kan göra sig av med kapitalismen och dess barbari, snabbare än någonsin.
Kamrater och vänner, den multidimensionella kris som skakar om systemets pelare och skärper de interimperialistiska motsättningarna mer och mer, påskyndar i dessa dagar överallt de olika fasciseringsprocesserna … det är därför som den sionistiska entiteten, denna organiska förlängning av den västerländska imperialismen, är en av de platser där denna fascisering är fullt synlig. Det är helt naturligt, som överallt, att den revolutionära kampens protagonister, särskilt de som genom sin blotta existens förkroppsligar motståndsrörelsens kollektiva vilja, är måltavlor för den förintelsepolitik som fascister av alla slag skyndar sig att genomföra.
I mer än ett sekel har det palestinska folket kämpat mot det imperialistisk-sionistiska bosättningsprojektet i Palestina. Det är inom ramen för detta historiska motstånd som man bättre kan förstå det dynamiska uttrycket hos de olika faktorer som strukturerar ”den kollektiva motståndsviljan” och den särskilda plats som ”fången” intar i det palestinska kollektiva sinnet.
Det kanske vore bra att kort erinra om att skapandet av de ”arabiska förhörscentren” går tillbaka till 1920 då de brittiska myndigheterna förhörde arabiska fångar i brittiska mandatets Palestina med hjälp av tortyrmetoder, t.ex. skendränkning. Inrättandet av dessa centra faller inom ramen för den stora våldsamma brittiska repressionen under revolterna i Palestina mellan 1920 och 1939. Det var från och med denna period som en generaliserad repressionspolitik infördes, med dekret om särskilt ”administrativt förvar”, utegångsförbud, kollektiv bestraffning och förstörelse av bostäder. Inom ramen för denna brottsliga politik av total repression skapades dessa ”arabiska förhörscentra” där de brittiska myndigheterna gav sig hän åt de värsta överdrifterna genom att använda tortyrmetoder som den tidigare nämnda skendränkning för att bryta viljan hos motståndsrörelsens fångar…
Under hela detta historiska epos och fram till i dag är den motståndsvilliga fången, tillsammans med martyren, den ikon som delas av majoriteten av de palestinska familjerna… I går fanns det fler än 12 500 fångar efter den stora palestinska revolten, och i dag finns det fortfarande fler än 5 000 fler tillfångatagna motståndsmän… I denna anda, kamrater, beslutade den palestinska nationella konferensen 1974 att 17 april ska vara den palestinska fångens dag. Detta var inte bara med avsikten att fördöma den sionistiska ockupantens barbari, inte heller för att hedra de tillfångatagna motståndskämparna genom att påminna folkmassorna om deras uppoffringar och deras orubbliga vilja att stå upp mot den sionistiska militären. Syftet med att fira den palestinska fångens dag är framför allt att högljutt och tydligt bekräfta den fasta beslutsamheten att återta våra kamrater ur klorna på deras kriminella fångvaktare. Vid flera tillfällen har den palestinska revolutionära kampens förtrupper faktiskt tagit på sig denna uppgift med stort mod och självuppoffring och tvingat fienden att släppa tusentals tillfångatagna kamrater utan några som helst kompromisser från deras sida.
Frigivningen av revolutionära fångar är förvisso, i dag som i går, en plikt och en prioritering; den har alltid varit ett ögonblick av stor folklig entusiasm och har på det mest betydelsefulla sätt deltagit i den palestinska revolutionens inflytande och i kampens utveckling, både på regional och internationell nivå.
Låt oss, kamrater, leva upp till denna plikt! Och om det behövs, låt oss högljutt påminna alla om att detta är den heligaste av plikter och att varje revolutionär alltid måste vara redo att uppfylla den!
Låt oss vara värdiga frihetsfacklornas epos, värdiga dessa okuvliga motståndshjältar som sitter fängslade i sionistiska fängelser! Befria dem!
Må tusen solidaritetsinitiativ blomstra till förmån för Palestina och dess lovande intifada!
Solidaritet, all solidaritet med motståndskämparna i sionistiska fängelser och i isoleringsceller i Marocko, Turkiet, Filippinerna och runt om i världen!
Må tusen solidaritetsinitiativ blomstra till förmån för vår kamrat Walid Daqqah!
Solidaritet, all solidaritet, med de revolutionära kamraterna i fängelserna i Grekland!
Solidaritet, all solidaritet, med de strejkande proletärerna i Frankrike!
Heder åt martyrerna och åt de kämpande folkliga massorna!
Kapitalismen är inget annat än barbari, heder åt alla som motsätter sig den i mångfalden av deras uttryck!
Tillsammans kamrater, och endast tillsammans, kommer vi att vinna!
Till er alla, kamrater och vänner, mina varmaste revolutionära hälsningar.
Er kamrat Georges Abdallah
17 april 2023
