[English below]


Under 15-23 januari i år har den internationella aktionsveckan för den fängslade palestinske befrielseledaren Ahmad Sa’adats och alla palestinska fångars frihet uppmärksammats världen över, så även i Sverige. Ett av många sätt det har uppmärksammats på är med selfies med budskap till stöd för aktionsveckan, här följer ett antal som Samidoun Stockholm och Samidoun Göteborg har samlat ihop under veckan:

Det är aldrig för sent att delta i kampen för alla palestinska fångars och hela Palestinas frihet, en internationell kamp mot alla former av exploatering och förtryck. Ett enkelt sätt är att ta en egen selfie och skicka in till någon Samidoun-grupp eller själv lägga upp på sociala medier med hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Du kan till exempel använda den här mallen till skylt:

Här kan du läsa det ursprungliga uppropet till den internationella aktionsveckan (innehåller även material och länkar till ytterligare information på svenska och andra språk): https://samidoun.net/sweden/15-23-januari-2021-internationell-aktionsvecka-for-frihet-at-ahmad-saadat-och-alla-palestinska-fangar

Här kan du se videouppropet som det internationella Samidoun-nätverket inledda aktionsveckan med:

Och här kan du se ett samtal om den fängslade palestinske befrielseledaren Ahmad Sa’adats fall, den palestinska fångkampen betydelse och historia och den palestinska befrielsekampens internationella revolutionära karaktär:

Frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar!

Frihet åt hela Palestina, från floden till havet!

English:

Between January 15-23 this year the international week of action for imprisoned  liberation leader Ahmad Sa’adat and all Palestinian prisoners’ freedom been observed around the world, as in Sweden. One of many ways it has been popularized is through selfies with messages of support for the week of action, above are a number collected by Samidoun Stockholm and Samidoun Gothenburg. 

It is never too late to participate in the struggle for Palestine and its prisoners’ freedom, an international struggle against all forms of exploitation and oppression. A simple way is to take your own selfie and sending it to a Samidoun group or posting it on social media with the hashtag #FreeAhmadSaadat. Feel free to use this template:

Here is the original call to action, which contains material and links for additional information in Swedish, English and other languages: https://samidoun.net/sweden/15-23-januari-2021-internationell-aktionsvecka-for-frihet-at-ahmad-saadat-och-alla-palestinska-fangar

Above you can also see the video call to action (first video) and the network talk about the case of Ahmad Sa’adat, the significance of the Palestinian prisoners’ struggle and the revolutionary character of the international Palestinian movement (second video.)

Freedom for Ahmad Sa’adat and all Palestinian prisoners!

Freedom for all of Palestine – from the river to the sea!

[ENGLISH BELOW]

Ahmad Sa’adat har suttit fängslad sedan 2002, året efter det att han valdes till Generalsekreterare för Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Tillsammans med progressiva och antiimperialister runtom i hela världen deltar Samidoun Göteborg och Stockholm i aktionsveckan för att kräva hans frihet. Under veckan utförs aktioner, flygbladsutdelningar, demonstrationer och hungerstrejker i Palestina, Nederländerna, Frankrike, Irland, USA, Sverige med mera.

Vill du delta i kampanjen? Skriv en lapp till stöd för Ahmad Sa’adat och Palestinas politiska fångar och lägg upp i sociala medier med hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Läs mer om kampanjen och Ahmad Sa’adat i vårt tidigare inlägg: https://samidoun.net/sweden/15-23-januari-2021-internationell-aktionsvecka-for-frihet-at-ahmad-saadat-och-alla-palestinska-fangar

ENGLISH TRANSLATION:

Ahmad Sa’adat has been imprisoned since 2002, the year after he was elected General Secretary of the PFLP. Together with progressives and antiimperialists around the world, Samidoun Gothenburg and Stockholm are participating in the international week of action in demand of his freedom. During the week actions, leaflet handouts, demonstrations and hunger strikes are organized in Palestine, the Netherlands, France, Ireland, the USA and Sweden, to name a few. 

Do you wish to participate in the campaign? Write a sign in support of Ahmad Sa’adat and the Palestinian political prisoners and post it on social media with the hashtag #FreeAhmadSaadat. Read more about the campaign and Ahmad Sa’adat in our previous post: https://samidoun.net/sweden/15-23-januari-2021-internationell-aktionsvecka-for-frihet-at-ahmad-saadat-och-alla-palestinska-fangar

Detta är en svensk översättning av det internationella uppropet från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network som finns att läsa tillsammans med många länkar till mycket mer material om Ahmad Sa’adat, hans fångenska och kampen för hans frigivning här (på engelska och flera andra språk): https://samidoun.net/2020/12/15-23-january-2021-international-week-of-action-to-free-ahmad-saadat-and-all-palestinian-prisoners

”Idag är det avgörande att belägra det rasistiska, bosättarkoloniala sionistprojektet, och rent av delegitimisera detta projekt, och att stötta vårt folks kamp för befrielse, självbestämmande och återvändo som riktningen mot en demokratisk politisk lösning för Palestina. Vårt folk kommer inte böja sig för ”Israels” regeringar, inklusive den nuvarande regeringen som representerar kolonisatörernas och den ultraextremistiska sionistterrorns vilja. Jag manar alla progressiva krafter för frihet och demokrati till att stå med vårt folks kamp i alla former av bojkott: till politisk, ekonomisk, akademisk och kulturell bojkott mot ockupationsstaten och åsamkandet av en verklig ekonomisk kostnad för dess koloniserings- och bosättarindustrier och eskaleringen av globala kampanjer mot alla företag som stödjer och investerar i ockupationen militärt och ekonomiskt.” – Ahmad Sa’adat

I samband med 12:e årsdagen för den israeliska domen mot ledarskapsfiguren för såväl palestinsk nationell befrielse som för den internationella vänstern Ahmad Sa’adat, och 12:e årsdagen för det brutala israeliska angreppet på Gaza, ”Operation Cast Lead”, manar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network alla som står med Palestina och rättvisa för det palestinska folket att ansluta sig till oss mellan 15 och 23 januari 2021 i en aktionsvecka för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar.

Den fängslade Ahmad Sa’adat är generalsekreterare för Folkfronten för Palestinas befrielse (Popular Front for the Liberation of Palestina, PFLP), en ledare för den palestinska nationella befrielserörelsen och en symbol för den internationella vänstern och för revolutionära rörelser. Han dömdes till 30 år på israeliskt fängelse 25 december 2008 efter att ha våldsamt förts bort från Palestinska myndighetens Jericho-fängelse 2006 med anklagelser om att leda en förbjuden organisation och om ”uppvigling”. PFLP, likt alla palestinska politiska partier och motståndsorganisationer, har stämplats som en ”förbjuden organisation” av de israeliska ockupationsmyndigheterna.

Resurser och bakgrund till Ahmad Sa’adats fall (på engelska): https://samidoun.net/2020/04/free-ahmad-saadat-imprisoned-leader-of-the-palestinian-liberation-movement/

Den 15:e januari uppmärksammar vi den 19:e årsdagen för Palestinska myndighetens gripande av Sa’adat inom ramen för ”säkerhetssamordningen” med den israeliska ockupationen, en praktik som fortsätter än idag, trots brett palestinskt förkastande. Palestinska myndigheten kidnappade Sa’adat och hans kamrater under falska förevändningar och höll dem fångna i fyra år innan dess fängelse angreps av den israeliska ockupationen. Detta är bara en av de ödesdigra konsekvenserna för palestinier av Madrid-Oslo-vägen och skapandet av Palestinska myndigheten i den så kallade ”fredsprocessen” som i verkligheten har varit ett projekt för Palestinas likvidering.

Medan de hölls i Palestinska myndighetens Jericho-fängelse, bevakades Sa’adat och hans kamrater av US-amerikanska och brittiska vakter, vilket tydliggör att denna fängsling var allt annat än en utövning av palestinsk suveränitet. Vissa av de brittiska vakterna hade tidigare tjänstgjort genom att vakta irländska republikanska fångar i det ockuperade Nordirland.

USA:s och Storbrittaniens direkts inblandning i hans fängslande illustrerar varför det är så pass nödvändigt med internationell aktion för detta fall. Stödet från USA, Storbritannien, Kanada, EU, Australien och andra stater för det israeliska koloniala projektet fortsätter reproducera dess straffrihet medan det beslagtar land, demolerar bostäder, genomför massfängslanden, utför utomrättsliga avrättningar, bedriver etnisk rensning i Jerusalem, belägrar Gaza och en rad andra människorätts- och krigsförbrytelser.

”Normaliseringsprojektet” som framförs av USA och dess partners, i synnerhet reaktionära arabregimer, är ett försök att legitimera det illegitima: stölden av palestinskt land och fördrivningen av det palestinska folket på grund av de reaktionära regimerna i maskopi med imperialismen. Att stå med palestinska fångar är oskiljaktigt från att konfrontera normaliseringen. Under denna vecka ansluter vi oss till Global Campaign to Return to Palestines upprop för 2021 mot normalisering.

Vi anmärker också att den palestinska befrielserörelsen fortsätter även håll i internationella fängelser, i synnerhet Georges Ibrahim Abdallah, fängslad i Frankrike sedan 36 år tillbaka trots att han har haft rätt till frigivning sedan 1999, och ansluter oss till ropen för deras frigivning.

Sa’adat är en ledare för den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen såväl som en palestinsk, arabisk och internationell symbol för motstånd mot kapitalism, rasism, apartheid och kolonisering. Förföljd och angripen för sin politiska roll och klara politiska vision, men han förblir omöjlig att tysta trots förtrycket mot honom och hans 4 500 palestinska politiska medfångar.

Anslut dig 15-23 januari 2021 till vårt gemensamma upprop för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, med aktioner och global solidaritet för att eskalera bojkotten av Israel, sätta stopp för hjälp och stöd till Israel, organisera för rättvisa i Palestina och göra motstånd mot imperialism och kolonialism.

AGERA!

  1. Organisera evenemang, aktioner och protester för att kräva frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar! Protestera på offentliga torg och andra öppna och allmänna gemenskapsytor. Lägg märke till att dessa datum också är årsdagar för Israels blodiga ”Cast Lead”-offensiv mot Gaza 2008-2009 – Vi manar er till att inkludera båda i era aktiviteter. Vi vet att möjligheterna till fysiska aktiviteter varierar från region till region, men vi uppmuntrar också digital aktiviteter och onlineprotester för Palestina! Maila oss på samidoun@samidoun.net, samidoungbg@fripost.org eller samidoun08@protonmail.com för att informera oss om era aktiviteter och aktioner.
  2. Anslut dig till sociala mediekampanjen. Lägg upp ett foto eller en video med ett budskap om frihet åt Ahmad Sa’adat och hans palestinska fångar och hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Du kan använda dig av affischerna nedan. Skicka oss dina foton genom att maila oss på samidoun@samidoun.net, samidoungbg@fripost.org eller samidoun08@protonmail.com eller kontakta oss på Facebook, Twitter eller Instagram.
  3. Bojkotta Israel! Följ Ahmad Sa’adats uppmaning ovan: Håll Israel till svars för sina förbrytelser. Köp inte israeliska produkter, och kampanja mot investeringar i företag som tjänar på ockupationen. Delta i direkt aktion för att utmana krigsprofitörer (som Elbit-kampanjen med Palestine Action) och bojkotta medskyldiga företag som Puma och HP. Bygg rörelsen mot normalisering mellan Israel och reaktionära arabregimer i maskopi med imperialismen.

Frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, frihet åt Palestina, från floden till havet!

Kampanjmaterial:

Klicka här för affischer/kampanjbilder på andra språk.

Texter på svenska av och med Ahmad Sa’adat:

Om det Korrekta Sättet att Hantera en Revolution

Detta är det andra utav tre inlägg i artikelserien Tänka Antiimperialistiskt där vi översätter texter som vi tycker är speciellt viktiga för en förnyad antiimperialistisk kamp.

I det första inlägget översatte vi ett förord av Ahmad Sa’adat till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide, där han diskuterade fångkamp och afroamerikansk-palestinsk enighet. Detta är en text av Huey P Newton där han mest glasklart förklarar sitt antiimperialistiska politiska program och fångkampens roll däri.

De Svarta massorna hanterar motståndet på ett inkorrekt sätt. När bröderna i East Oakland, som har lärt sig göra motstånd från att kämpa i Watts, samlade folket på gatorna, kastade tegelsten och Molotov cocktails för att förstöra egendom och skapa störning, leddes dem till ett litet område av Gestapopolisen och blev omedelbart pacificerade av förtryckarens stormtrupper. Även om denna form av motstånd är sporadisk, kortvarig och kostsam, har den spridit sig över hela landet till alla den Svarta nationens ghetton.

Massorna vet inte identiteten hos personen som kastade den första Molotov cocktailen, men de respekterar honom och imiterar hans handling. På samma sätt kommer förtruppspartiets handling imiteras av folket – om folket respekterar denna handling.

Partiets huvudsakliga uppgift är att erbjuda ledarskap för folket. Med ord och handling måste det lära de korrekta strategiska metoderna för ett utdraget motstånd. När folket lär sig att det inte längre är förmånsenligt att motstå genom att gå ut på gatorna i stort antal, och när de ser fördel med gerillakrigsmetodens aktivitet, kommer de snabbt följa detta exempel.

Men först måste de respektera partiet som sänder ut detta meddelande. När förtruppsgruppen förstör förtryckarens maskineri genom att hantera honom i små grupper om tre och fyra, och sedan flyr förtryckarens makt, kommer massorna imponeras mer och mer och sannolikheten är att de anammar denna korrekta strategi. När massorna hör att en Gestapopolisman har blivit avrättad när han sippar på sitt kaffe, och att de revolutionära bödlarna flytt utan att spåras, kommer massorna se giltigheten i denna form av motstånd. Det är inte nödvändigt att organisera trettio miljoner Svarta personer i primära grupper om två och tre, men det är viktigt för partiet att visa folket hur man organiserar en revolution.

Det finns tre sätt man kan lära sig på: genom studier, observation och erfarenhet. Eftersom det svarta samhället utgörs i grunden av aktivister är observation eller deltagande i aktivitet de huvudsakliga sätten som folk lär sig på. Att lära sig genom att studera är bra, men att lära av erfarenhet är bättre. Eftersom det Svara samhället inte är en studiegrupp är det väldigt viktigt att förtruppen i grunden är aktivister. Utan denna kunskap om det Svarta samfundet kommer en Svart revolution i rasistiska USA vara omöjlig.

Partiets huvudsakliga funktion är att väcka folket och lära de den strategiska metoden att motstå en maktstruktur som är beredd att inte bara med massiv brutalitet bekämpa folkets motstånd, utan även utrota den Svarta befolkningen. Om maktstrukturen lär sig att Svarta personer har ”X” antal vapen till sitt befogande, kommer den informationen inte göra att maktstrukturen beväpnar sig; den är redan förberedd.

Slutresultatet av denna revolutionära utbildning kommer vara positive för Svarta personer I deras motstånd, och negativ för maktstrukturen i dess förtryck eftersom partiet alltid exemplifierar revolutionär trots. Om partiet inte gör folket medvetet om befrielsens verktyg och metoder, kommer det inte finnas något sätt för folket att mobilisera på. 

Relationen mellan förtruppspartiet och massorna är en sekundär relation. Relationen mellan förtruppspartiets medlemmar är en primär relation. Om partimaskineriet ska vara effektivt är det viktigt att partiets medlemmar har en relation ansikte till ansikte. Det är omöjligt att sätta ihop ett fungerande partimaskineri eller partiprogram utan denna direkta relation. För att minimera faran från Uncle Toms informanter och opportunister måste medlemmarna i förtruppen vara beprövade revolutionärer.

Förtruppens huvudsakliga syfte bör vara att öka medvetenheten hos massorna genom utbildande program och andra aktiviteter. De sovande massorna måste bombarderas med den korrekta inställningen till kamp och partiet måste använda alla tillgängliga medel för att få ut denna information till massorna. För att göra så måste massorna veta att partiet existerar. Ett förtruppsparti är aldrig underjordiskt från början, det skulle begränsa dess effektivitet och utbildningsmässiga mål. Hur kan du lära folket om folket inte vet vem du är och du har dess respekt? Partiet måste existera över jord så länge maktstrukturen tillåter och, förhoppningsvis, när partiet tvingas underjord har dess budskap redan nått ut till folket. Förtruppspartiets aktiviteter på ytan kommer nödvändigtvis vara kortvariga. Därmed måste partiet göra ett enormt intryck på folket innan det tvingas in i hemligheter. Vid det laget vet folket redan att partiet existerar och kommer söka vidare information om dess aktiviteter när det drivs underjord.

Många pseudo-revolutionärer arbetar under den falska inställningen att förtruppspartiet måste vara en hemlig organisation som maktstrukturen inte känner till, och att massorna inte vet något förutom sporadiska brev som kommer till deras hem under nattetid. Underjordiska partier kan inte distribuera flygblad för att annonsera ett underjordiskt möte. Sådana motsättningar erkänns inte av dessa så-kallade revolutionärer. De är, egentligen, rädda för den faran som de ber folket att konfrontera. Dessa så-kallade revolutionärer vill att folket ska säga vad de själva är rädda för att säga, att göra vad de själva är rädda att göra. Den sortens revolutionär är feg och en hycklare. En sann revolutionär inser om han är allvarlig, att döden är nära. Sakerna han säger och gör är extremt farliga. Utan denna insikt är det meningslöst att fortsätta som revolutionär.

Om dessas bedragare skulle undersöka revolutionens historia skulle de se att förtruppen alltid börjar över jord och sedan drivs underjord av angriparen. Kubanska Revolutionen är ett exempel. När Fidel Castro började göra motstånd mot slaktaren Batista och de US-amerikanska löphundarna, började han med att öppet utropa på Havanas Universitetscampus. Han drevs sedan mot kullarna. Hans intryck hos det exproprierade folket i Kuba var enormt och hans lärdomar togs emot med stor respekt. När han gömde sig sökte det kubanska folket upp honom, gick till kullarna för att hitta honom och hans tolv kamrater.

Castro hanterade den revolutionära kampen korrekt, och om den Kinesiska Revolutionen undersöks kommer det bli tydligt att det Kommunistiska Partiet agerade helt öppet för att vinna massornas stöd. Det finns många fler exempel på lyckad revolutionär kamp, från vilka man kan lära sig den korrekta inställningen: revolutionen i Kenya, den Algeriska Revolutionen som diskuteras i Fanons Jordens Fördömda, Ryska Revolutionen, Mao Tse-tungs verk, och en hel drös utöver dem. 

Miljontals på miljontals förtryckta kanske inte känner medlemmarna i förtruppspartiet men de kommer lära sig från dess aktivitet och dess korrekta strategi för befrielse genom en indirekt bekantskap genom massmedia. Men det är inte tillräckligt att vara beroende av maktstrukturens media; det är av huvudsaklig viktighet att förtruppspartiet utvecklar sitt eget kommunikationsorgan, såsom en tidning, och samtidigt erbjuda strategisk revolutionär konst, och förstörelse av förtryckarens maskineri. I Watts, till exempel, har ekonomin och förtryckarens egendom förstörts i en sådan utsträckning att oavsett hur för förtryckaren försökte förvränga de Svarta brödernas aktivitet, kommunicerades den reella innebörden till den Svarta befolkningen. Och oavsett hur förtryckaren, i sin egen media, försökte förvränga och förvirra Broder Stokely Carmichaels budskap, blev det förstått och välkomnat av Svarta över hela landet.

Svarta Panterpartiet för Självförsvar lär oss att, i den slutgiltiga analysen måste pistoler, handgranater, raketgevär och annan nödvändigt självförsvarsmateriel, komma från maktstrukturen. Som visat av Viet Cong tas dessa vapen från förtryckaren. Därmed, desto större den militära förberedelsen är hos förtryckaren, desto större är tillgängligheten av vapen för det Svarta folket. Vissa hycklare tror att när folket lärs av förtruppen att förbereda sig själva för motstånd, för det endast ”etablissemanget” till dem med eskalerande våld och brutalitet; men faktum är att när etablissemanget blir mer förtryckande, späder han endast på den revolutionära glöden. Så när saker blir sämre för det förtryckta folket kommer de känna behovet av revolution och motstånd. Folket gör revolution; förtryckarna, genom brutal handling, orsakar motstånd hos folket. Förtruppspartiet lär enbart ut de korrekta metoderna för motstånd.

Hycklarnas klagomål att Svarta Panterpartiet för Självförsvar uppenbarar ett djupare lidande för folket är en inkorrekt observation. Genom deras uppror i de Svarta områdena runtom i landet har folket bevisat att de inte kommer tolerera mer förtryck från den rasistiska hundpolisen. De letar nu efter lärdom för att utöka och förstärka sin motståndskamp. Förtruppspartiet exemplifierar egenskaperna som gör dem värdiga ledarskap.

Huey P Newton, 1967

Tänka Antiimperialistiskt är en artikelserie där vi i Samidoun Stockholm översätter antiimperialistiska tänkare och sätter dem i en palestinsk och global revolutionär kontext, med ett specifikt fokus på fångkamp. Denna text skrevs av Generalsekreteraren för PFLP, Ahmad Sa’adat, som ett förord till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide. Newton var grundare till Svarta Panterpartiet i USA och dess huvudideolog. Sa’adat länkar ihop de palestinska och afroamerikanska kamperna och klargör en obrytbar solidaritet. Texten skrevs 2017 från Ramonfängelset.

Det är en ära att skriva en introduktion till denna bok författad av en stor ledare för den Svarta befrielsekampen i USA, Huey P Newton. Från insidan av ockupantens Ramonfängelse, på mina egna, mina kamrater och den palestinska fångrörelsens vägnar, sträcker vi ut våra knutna nävar i solidaritet och saluterar och omfamnar våra Svarta kamrater vars kamp för frigörelse mitt i odjurets mage fortsätter än idag trots hård repression.

Från Ansar till Attica till Lannemezan, fängelset är inte bara ett avgränsat fysiskt utrymme utan också en plats för de förtrycktas kamp där den konfronterar förtryckaren. Oavsett om det är i Mumia Abu-Jamal, Walid Daqqa eller Georges Ibrahim Abdallahs namn, måste fängslade politiska fångar vara en prioritet för våra rörelser. Dessa namn illustrerar kampens kontinuitet mot vår kollektiva fiende – deras organisatoriska arv som sträcker sig tillbaka till de antikoloniala frihetsrörelserna på 1960-, 1970-, 1980-talet fram tills idag. Politiska fångar är inte enbart individer; de är ledare i kamp och organisering bakom fängelseväggarna som hjälper att bryta ner och avveckla stängerna, väggarna och kedjorna som splittrar oss från våra folk och områden i kamp. De möts upprepad isolering och tortyr från ockupanten och fångvaktaren som ämnar bryta fångens viljestyrka och deras betydelsefulla koppling till sitt folk.

Så när vi bevittnar eskaleringen mot vår rörelse som vi ser idag i Filippinerna, när vi ser de mordiska orkestrerade attackerna mot vårt palestinska motstånd, när vi ser kriminaliseringen av Svarta personer och rörelser, är det klart att vi står inför samma situation som Huey Newton identifierade och konfronterade. Vi vill fortfarande försvara våra folk från kapitalismen, sionismen och imperialismens hänsynslösa attacker, samt deras polis och militär. Vi har inte än lyckats förverkliga våra drömmar och förvandla fängelserna till befrielsens museum. Revolutionärer världen över kämpar för och drömmer om denna framtid, i varje förtryckt folks rörelse. Givetvis, när vi pratar om fångrörelsen, talar vi i grund och botten om motstånd.

Fängelser existerar av en anledning, för behoven och intressena hos de med makt. Och när det finns fängelser att låsa in folket i, där det finns ockupation, kolonialism, förtryck; där det finns ockupation och kolonisering, kommer det finnas fängelser och alla lagar inom juridikens ramar upprättas för att legitimera exploatering, förtryck och orättvisa och för att kriminalisera motstånd och frigörelse. Från The Fugitive Slave Acts på 1800-talet till ”terrorlistorna” som försöker kriminalisera och folkens motståndsrörelser, dessa är alla reflektioner av ett krig mot folket. Vi saluterar syster Assata Shakur som fortfarande kämpar i frihet i Kuba, samtidigt som hon hotas på nytt att döpas ”terrorist” för att rättfärdiga jakten på denna globala frihetssymbol.

Detta illustrerar också att Svarta Pantrarna och den Svarta befrielserörelsens kamp, sak och rörelse inte är ett avslutat kapitel. Det är ett pågående kapitel, en pågående kamp och en kontinuerlig rörelse för rättvisa och frigörelse. Samtidigt som jag skriver idag noterar den revolutionära palestinska vänstern, Folkfronten för Palestinas Befrielse, sitt femtionde år av kamp, ett tillfälle både för att fira och för att undersöka dess arv för att skärpa och stärka vår marsch mot revolutionär seger. På samma vis har vi precis passerat den femtionde årsdagen för grundandet av Svarta Panterpartiet, vars vision för revolutionär förändring fortsätter vara lika relevant än idag.

Det är ett arv som bärs av båda med idéer och människor själva vara historier avokado fortsätter att animera och inspirera folk. Du kan passera PFLPs första fånge någonstans på Berlins gator, där han fortfarande kämpar för palestinierna. Du kan känna arvet från Svarta Panterpartiet och den fortsatta Svarta kampen på Chicagos, Oaklands och Harlems gator. Det finns folk som bär inom sig arvet av kampen som en mänsklig skatt. Erfarenheterna hos gigantera inom vår rörelse, speciellt de som gått genom fängelse, står sida vid sida med idéerna som förts ner genom skrift, böcker och litteratur, från en generation till nästa, ett spår av kamp som leder mot en framtid där ungdomar framträder för att leda de Svarta och palestinska revolutionära frihetskamperna.

Varje politisk fånge, oavsett om de nu är i fängelse eller ej, bär inom sig drömmen och verkligheten frigörelse och vad den kan och måste betyda i praktik. Idag, när vi ser på den Svarta befrielserörelsen eller ursprungsbefolkningarnas kamp i Förenta Staterna och Kanada, pratar vi om samma fiende som vi konfronterar i ockuperade Palestina. Kulorna som avrättade Malcolm X eller Fred Hampton kunde ha använts för att mörda Ghassan Kanafani eller Khaled Nazzal eller Mahmoud Hamshari, och idag ser vi samma tårgas och kulor transporterade runt världen för att använda mot folket. Vi ser företag som G4S profitera på attackerna mot våra rörelser och vi ser massfängslandet av vårt folk och vi ser hur US-amerikanska, Europeiska och Israeliska poliser utbyter träning med varandra för att eskalera rasism, ”kontraterrorism” och repression på gatorna i våra städer, läger och byar.

I våra kretsar här i fängelser hoppas vi alltid och fortsätter att kommunicera med rörelser och politiska fångar överallt. Vi vill dela våra erfarenheter med varandra och stärka alla våra rörelser för frigörelse och rörelsen för att befria våra fångar. De politiska fångarna har förstahandserfarenhet av konfrontation och erfarenheten av ett fängelse kan transformera en som politisk fånge. Det är inte en individuell erfarenhet utan en kollektiv; heroismen hos en fånge är inte enbart att sitta i fängelse utan även att förstå att de kan bära med sig ledarskapet av en rörelse och en fortsättande kamp på ny plats som i sin tur har internationella ekon. Georges Ibrahim Abdallah kämpar idag i Lannemezanfängelset precis som Mumia Abu-Jamal kämpar i Mahanoy. Hjältemodet kommer inte enbart från att man har spenderat år i fängelse och sedan blivit släppt; utan i att vara en veteran i en kamp som fortsätter framföra befrielsens budskap åt de som kvarstår.

Den politiske fången är inte svag och inte kuvad, trots deras bästa försök. Skyldigheten hos den politiska fången är att hålla flamman levande. Detta är inte en roll som vi har letat upp eller arbetat för. Men nu när vi är i denna position måste vi hålla den för att sätta ett exempel, inte för vårt folk, som är rotade och orubbliga, utan för fienden, för att visa att fångenskapen inte kommer fungera för att besegra vårt folk. Vi bär vår sak, inte bara som en individuell jakt efter frihet. Israel eller Frankrike eller USA hade befriat oss eller Georges Abdallah eller Mumia Abu-Jamal om vi var villiga att bli verktyg åt systemet eller förråda våra folk. Men istället har fångarna blivit slående exempel på en motståndskultur i allt från konst till litteratur till politiska idéer.

Idag möter våra revolutionära rörelser tuffa tider över hela världen. Men dessa tuffa tider kan också innehålla ett värde om vi tittar närmre; vi bakar vägen för en ny generation av revolutionärer som fortfarande kan lyfta fram kraven på socialism, folkets demokrati, en annan värld. I den eran Newton skrev delade rörelser och fångar erfarenheter och kommunicerade genom brev, böcker och konst, ofta smugglade ut ur eller in i fängelser, genom censur och järnväggar. Idag, med alla stora teknologiska revolutioner, är det svårt för politiska fångar att få sina ord hörda överhuvudtaget och nekas till och med tillgång till telefon för att prata med familj och sina nära.

Varför tänker vi fortfarande på, och läser, och återpublicerar Huey Newtons skrifter idag? I grunden för att hans analys och hans partis analys var korrekt och fortsätter vara korrekt, legitim och livsviktig. Idag, när vi ser USA-imperialismens härjningar, hotet från Trump gentemot världen och skjutningarna av Svarta på landets gator av poliser, är den fundamentala korrektheten och nödvändigheten av Svarta Panterpartiets arbete tydligt. Idag, när folkliga rörelser attackeras och frihetsrörelser beskrivs som ”terroristiska” samt kriminaliseras, ser vi en massiv påtvingad attack på våra folk. Fängelser är bara en form av tvång i ockupanten, kolonisatören, kapitalisten och imperialistens händer; att skala bort folkets kunskap och påföra isolering är andra former av tvång.

Påtvingandet av konsumerism, separationen av folken från deras mänsklighet och isoleringen av folken är alla former av tvång vid sidan av fängelserna som underminerar våra rörelser, våra folk och våra befrielsevisioner. De vill se våra rörelser isolerade från varandra genom terrorn som är ”terroristlistan” och tystnaden av enskild isolering. Kapitalistisk och imperialistisk media plattar till världen så att här i israeliskt fängelse hör vi om de senaste teknologierna i USA samtidigt som repressionen av det Svarta folket görs osynlig. Men verkligheten idag är att överallt föds en Huey eller Assata eller Khalifa eller Ishaq som kan bära sina folks dröm framåt.

Huey Newton och de Svarta Pantrarna stormförtjust socialism, social rättvisa, mot rasism, imperialism, från Oaklands gator till flyktinglägren i Libanon. Huey Newton sade ”Vi stödjer palestiniernas rättfärdigade kamp för frihet till hundra procent. Vi kommer fortsätta göra det och vi vill att alla de progressiva folken i världen faller in i våra led för att bygga en värld där alla folk kan leva.”

Jag kan självklart inte tala som en expert om fängelser i USA idag. Men bara att titta på siffrorna är en slående illustration av vad som är så djupt fel med systemet. Som palestinier möter vi också negationens erfarenhet, en attack på vår existens, att bli behandlade som sämre eller icke-mänskliga för vår påtvingade rasidentitet. Vi förstår genom våra egna erfarenheter hur ockupation och kapitalism handlar om profit och exemplet som USA-fängelserna visar världen, där fängelser ses som en källa på billig och tvingad arbetskraft och profit för kapitalismen. Vi ser hur infängslande används för att kontrollera, dividera och hota samhällen och folk som är under anfall. Fängelsesystemet innebär mycket pengar för företag samtidigt som det innebär ett direkt hot mot Svarta barn och deras framtid. Och detta är ”säkerhetslösningen” som Trump och USA-imperialismen marknadsför till världen som lösningen på kapitalismens kris, en lösning byggd på blodig och brutal exploatering.

Här i våra celler kan vi känna vibrationerna av dessa attacker och den fysiska påverkan i invasionerna och inspektionerna hos de specialiserade repressiva enheterna hos ockupanten. Vi ser också potentialen och nödvändigheten för våra rörelser att resa sig inom fängelserna tillsammans med dem på utsidan. Vi ser tusentals människor dömda till massiva straff på 20, 30, 40 år i fängelse, och längre, fråntar människors frihet och liv. Motstånd är kritiskt och måste ha en verklig inverkan på folks liv. Vår uppoffring i fängelse har betydelse när den kan leda till framsteg för de fattiga och frigörelse för våra folk. Vår kamp måste påverka folkens liv materiellt.

Från Irland till USA till Frankrike till Palestina fortsätter politiska fångar vara ledare i rörelser som bekämpar rasism, imperialism och kolonialism. Vi ser också att fångarna i den palestinska rörelsen möter politisk inspärrning runtom världen i fiendens fängelser – från hjälten Rasmea Odeh som tvingades från USA till de Fem Fångarna För Palestina, även kallade de Heliga Fem, som hålls i extrem isolering sida vid sida med Svarta kämpar, för att ha deltagit i välgörenhetsarbete för vårt folk, till vår käre kamrat Georges Abdallah som har lidit i 34 år i franska fängelser.

Fängelserna och de politiska fångarna är också ett exempel på makten och nödvändigheten av att ”bryta mot lagen.” Lagen – imperialisten och kolonisatörens lag – används för att stjäla rättigheter och resurser från vårt folk och också för att rättfärdiga vårt fängslande och vår repression och kriminalisering. Genom att kollektivt ”bryta” mot lagen och dess makt att definiera rättvisa samt orättvisa – när folk kollektivt konfronterar och ”bryter” lagen, inte enbart som individer utan som en kollektiv makt, så förlorar den sitt anspråk på legitimitet. Bryta lagen måste bli normen, inte undantaget – kapitalismen, imperialismen och exploateringens lag.

Politiska fångar fängslas för att de räds våra handlingar och våra idéer, vår makt att mobilisera folket på revolutionärt vis mot deras exploatering och kolonisering. De räds vår kommunikation och de räds makten hos folket. De räds att vi ska enas och bygga en internationell front för de förtryckta folkens frigörelse. De vet, och är rädda för, att vinkar bygga en reellt annorlunda värld. För dem är detta rädslan inför förlust men för oss och våra folk är detta hoppet för frihet och vetskapen om den framtida vinsten.

Ahmad Sa’adat

Ramonfängelset

November 2017

Detta inlägg är en översättning av en uppmaning från kampanjen Pour la Libération de Georges Abdallah. Du kan läsa originalet här.

15 JUNI 2020 TILL 22 JUNI 2020: INTERNATIONELL AKTIONSVECKA FÖR ATT KRÄVA FRIGIVNINGEN AV GEORGES ABDALLAH, AHMAD SA’ADAT OCH ALLA REVOLUTIONÄRA FÅNGAR!

Den 19 juni är den internationella dagen för revolutionära fångar. Detta datum är en viktig milstolpe i kampen som förs varje år av enhetskampanjen för att kräva frigivningen av Georges Abdallah, arabisk kommunistisk kämpe för den nationella befrielsekampen i Palestina som har suttit fängslad i franska statens fängelser i 36 år trots att han har haft rätt att friges sedan 1999.

Georges Abdallah är en revolutionär fånge som inte ångrar kampen han alltid har fört tillsammans med det palestinska motståndet, mot imperialism, kapitalism, sionism, kolonialism, de arabiska reaktionära staterna och alla former av förtryck. Denna kamp, som han fortsätter föra på daglig basis, för rättvisa, frihet och förtryckta folks befrielse, är till fullo inpräntad i grogrunden för aktuella kamper. Det är kampen för de rättmätiga och legitima revolterna hos de som motsätter sig den kapitalistiska offensiven och dess plundringskrig. Det är kampen för alla som möter statens repressiva våld när den slår ner på dem i ett försök att tysta dem. Det är kampen för alla som förkastar all reformism och kompromiss med detta system och till fullo åtar sig denna kamp mellan klasser sida vid sida med massorna och folket. Denna livslånga kamp är vår!

Under de senaste månaderna har många röster och krafter, trots det särskilda sammanhang som är pandemin och den påtvingade isoleringen, återigen besvarat vår kamrats uppmaning att “låta tusen solidaritetsinitiativ blomma”. Många är nu rösterna och krafterna som är beslutna att låta den franska imperialismens representanter förstå att “hans fängslande börjar verkligen väga tyngre än de naturliga riskerna med hans frigivning”. Det är många som nu mobiliserar lokalt, nationellt, och internationellt för att garantera hans frigivning genom att etablera en maktbalans med hjälp av militanta aktioner överallt och på alla fronter.

Det är i detta avseende vi uppmanar alla som, liksom vi, känner igen sig själva i Georges Abdallahs kamp och tror på dess aktualitet och angelägenhet att agera, med en mångfald av uttryck, under den internationella aktionsvecka som kommer att äga rum från 15 juni till 22 juni 2020, för att kräva frigivningen av Georges Abdallah.

Aktionsveckan kommer också vara en möjlighet att mobilisera för frigivningen av Ahmad Sa’adat, generalsekreterare för Folkfronten, kämpe för Palestinas befrielse, ledare för den palestinska befrielsekampen och symbol för den internationella revolutionära rörelsen, arresterad för 18 år sedan av Palestinska myndigheten inom ramarna för “säkerhetssamarbetet” med den sionistiska ockupanten och fängslad sedan 2006 i den sionistiska entitetens fängelser.

Hans kamp och kampen som alla palestinska fångar för är också Georges Abdallahs kamp – en orubbligt hängiven kamp för de förtryckta folken i Palestina, Libanon och hela världens rättmätiga fråga. Denna kamp vid de kämpande folkens sida är också kampen som förs av alla revolutionära fångar i världen: som förs av alla de från Indien, Peru, Filippinerna, Turkiet, Italien, Spanien, Baskien och annorstädes – förtrupper för den revolutionära kampen, som kämpat för en bättre värld – som nu häktats och som vi också måste hedra och försvara, i synnerhet denna 19 juni 2020 men också under den internationella aktionsveckan. Det är tillsammans och bara tillsammans i en mångfald av uttryck som vi kommer segra! Omedelbar frihet för Georges Abdallah! Omedelbar frihet för Ahmad Sa’adat! Frihet för alla revolutionära fångar!

Idag, fredagen den 17:e april, är det den internationella dagen för palestinska fångar. På den här sidan har vi samlat länkar, bilder, och videoklipp relaterade till dagen på ett enda ställe.

Har du missat vad palestinska fångdagen är för något och varför det är viktigt? Så här skrev Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network inför den internationella aktionsveckan som de samordnade med oss och andra kamrater inför idag:

Att försvara palestinska fångar och kräva deras omedelbara frigivning är inte bara en humanitär nödvändighet i en tid då deras liv är i stor fara på grund av covid-19, det är också ett politiskt imperativ för alla som bryr sig om rättvisa i Palestina. Palestinska fångar representerar det palestinska motståndet och den palestinska befrielsekampens sanna ledarskap, bakom lås och bom i ett försök att bevara kolonial kontroll. Deras befrielse är avgörande för det palestinska folkets seger och för Palestinas frihet från floden till havet.

De palestinska fångarnas – och det palestinska folkets – kamp är en internationalistisk kamp. Bakom galler befinner de sig varje dag i frontlinjerna i kampen för befrielse och konfronterar inte bara sionism och den israeliska staten, utan även imperialism och reaktionära regimer. Kampen för att frige Georges Ibrahim Abdallah från franskt fängelse är en kritisk del av denna rörelse. De palestinska fångarnas frihetskamp är också sammankopplad med kampen som förs av irländska republikanska fångar och av politiska fångar i USA, Filippinerna, Turkiet, Egypten och över hela världen, och med kampen för rättvisa och befrielse och med kampen för ett slut på rasistiskt och kolonialt fängslande.

Du kan läsa hela texten här.


Länkar

Namninsamling för att rädda de palestinska politiska fångarna. Alla har vi blivit utsatta för att, frivilligt eller av tvång, isolera oss på grund av covid-19. Ca 5000 kvinnor och män sitter i de israeliska fängelserna och lider mer än vi någonsin kan ana! Hundratals barn, kvinnor och äldre med kroniska sjukdomar som diabetes, lungsjukdomar och högt blodtryck är direkt utsatta för covid-19! Trots denna utsatthet vägrar ockupationsmakten att ge dem skyddsutrustning som masker, steriliseringsmedel och att de får tester för att se om de har sjukdomen.

Intervju med Ahmed Sa’adat från 2018, publicerad i Clarté. Ahmad Sa’adat är en ledare i den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen. Han är en person av internationell betydelse och med politisk klarsynthet som motverkas även bakom galler i försök att isolera honom från hans politiska roll.

Solidaritetshälsningar från ATİK Haber Merkezi /Europeiska konfederationen för arbetare från Turkiet. Samidoun Göteborg och övriga nätverket sänder våra solidaritetshälsningar till ATİK och alla deras kamrater som hålls som politiska fångar i turkiska, tyska och andra fängelser för deras kamp för rättvisa och frihet.

Artikel från Thomas Hofland om hans vän, den palestinska studentaktivisten Tareq Matar. De gångna sex månaderna har jag tänkt mycket på min vän Tareq Matar som arresterades av israeliska ockupationsstyrkor i november 2019 och har utsatts för grov tortyr. När han kom in i den israeliska domstolssalen första gången sköts han fram i en rullstol. Jag var shockad. ”Tareq, i rullstol!?” Tareq är en av de starkaste människorna jag känner, både mentalt och fysiskt. Så hur kan han ha hamnat i rullstol? Och vad kan jag göra för att garantera hans frihet?

Filmprojektet Fedayin, le combat de Georges Abdallah, vars mål är att producera en dokumentär om politiske fången Georges Abdallah, som sitter fängslad i Frankrike sedan 1984 för sitt stöd för den palestinska befrielsekampen och för sitt motstånd mot imperialism, kolonialism och reaktionära regimer, och om kampen för hans frigivning.

På tal om Georges Abdallah spelade våra kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidary Network och Collectif Palestine Vaincra in ett onlinesamtal om den internationella förkämpen för Palestinas befrielse strax innan aktionsveckans början.

Bilder

Videoklipp

I samband med den Stora återvändarmarschens årsdag den 30:e mars i år publicerade den marxistiska tidskriften Viewpoint Magazine ett antal texter om just marschen såväl som det internationella solidaritetsarbetet för Palestinas befrielse. Bland dessa texter finns en intervju som Summer Al-Saleh har gjort med nordamerikanska Samidoun-aktivister som vi i Samidoun Göteborg översätter fråga för fråga:

1. Vad är er grupps historia? Vilka sorters aktioner eller politiskt arbete ägnar ni er åt vanligtvis? Om er grupp är en lokalavdelning av en nationell moderorganisation, finns det något som särskiljer ert perspektiv eller er praktik från det nationella planet? Hur upprätthåller ni politisk enhet inom er organisation? Hur uppfattar ni palestinasolidaritetens tillstånd i USA?

Solidaritetsnätverket för palestinska fångar Samidoun grundades mellan sent 2011 och tidigt 2012 efter en hungerstrejk av hundratals palestinska fångar. Strejken leddes av Ahmad Sa’adat och hans kamrater, före Wafa al-Ahrar-fångutväxlingen 2011. Samidoun grundades av en liten grupp som var politiskt aktiva vid den tiden i Kanada; det hade tidigare funnits organisationer som fokuserade specifikt på palestinska fångars kamp, men vid det laget (på grund av förändrade livssituationer och det ofrånkomliga utbyte som sker i aktivistiska organisationer) fanns det inte längre en sådan organisation vara fokus var översättningar av palestinska fångars ord, handlingar och nyheter till engelska och på att ta allt det till rörelsen i Nordamerika. Det publiceras dagligen dussintals nyheter om palestinska fångar i arabiskspråkiga medier, men väldigt lite av det syntes på engelska förutom i exceptionella fall. Därför ville vi fylla det glapp som vi upplevde fanns på den tiden, särskilt i en tid då kamperna i fängelserna var på uppgång. Det fanns ett intresse från många grupper och organisationer i rörelsen såväl som från människor i solidaritet med Palestina från världen över.

Självklart fanns det även en politisk impuls som drev oss till att utveckla Samidoun. Att försvara palestinska fångar är även att försvara palestinskt motstånd, som rättighet och som praktik. Det tjänar också till att utmana ”terror”-narrativet som kriminaliserar befrielsekamp, från det ockuperade Palestina till länder världen över: i Nordamerika, Europa, Asien och på annat håll. Ett centralt syfte med detta narrativ, och de säkerhetsstatåtgärder som backar upp det med polisiärt och militärt våld, är att undertrycka rörelsers solidaritet och folkligt stöd för befrielserörelser som stämplas som ”terrorister” av imperialistiska och koloniala makter. Dessa fångar betalar det yttersta priset för denna stämpling. Att stödja deras politiska kamp är en del av rörelsers motstånd mot försök att isolera, delegitimera och tysta palestinskt motstånd på flera nivåer. Vi förespråkar inte endast förbättrade villkor för dessa fångar utan uppmärksammar legitimiteten i deras kamp.

Att stödja palestinska fångar innefattar att försvara deras mänskliga värdighet och deras rättigheter men också deras politiska mål – Palestinas befrielse. Dessutom, som ett nätverk fokuserat på aktivism och folkrörelse, är Samidouns inställning till palestinska fångar inte främst eller enbart grundat i internationell rätt, då vi erkänner det faktum att internationell rätt (likt alla andra rättssystem) är ett ramverk som inte går att särskilja från det politiska och ekonomiska system som skapat det. Detta innebär inte att vi tar avstånd från analyser med grund i internationell rätt, eller för den delen andra metoder eller kamper för att frige fångarna men däremot innebär det att vi, som ett nätverk för aktion och mobilisering, inte är bundna av att argumentera i dessa termer då vi inte representerar någon i rättssalar. Det innebär också att vår politiska infallsvinkel inte handlar om individuell “oskyldighet”, utan om den sionistiska statens kollektiva angrepp på palestinier och rätten till motstånd. Samtidigt som solidaritetskampanjen för Ahed Tamimi, den 17-åriga flickan som fängslades av Israel för att ha örfilat en soldat, anklagades av många för exceptionalism eller för att det var hennes blonda utseende som motiverade solidaritet, ansåg andra att hennes fall representerade en annan princip; Aheds försvarare världen över gjorde inga ursäkter för hennes örfil av ockupationssoldaten, istället försvarade de den som en rättighet för en person under ockupation. På mikronivå reflekterar detta hur palestinska fångars kamp är starkt sammanlänkad med rätten till motstånd på alla plan.

Samma klyfta som setts i den kanadensiska rörelsen syntes också på andra håll; samtidigt som många organisationer redan gör ett fantastiskt arbete för palestinska fångar fungerar Samidoun-nätverket som ett organiseringsnav för dessa aktiviteter och uppmuntrar folk att organisera sig för palestinska fångar i sina befintliga grupper eller starta lokalavdelningar av Samidoun. En grupp hängivna aktivister i New York byggde en lokalavdelning som organiserat i nära tre år, med aktiviteter för palestinsk frihet nästan veckovis. Denna avdelningen har spelat en stor roll för att bygga palestinarörelsen i New York. Ett antiimperialistiskt kollektiv i Toulouse, Coup Pour Coup 31, anslöt sig till Samidoun-nätverket som ett led i att internationalisera sitt arbete för palestinska fångar och att fördjupa sina kontakter med den bredare rörelsen. Grupper av palestinska aktivister i Aten – främst unga palestinska flyktingar – har organiserat demonstrationer och aktioner för Palestina, fångarna, Gaza, rätten till återvändo inom Samidouns ramverk. Samidoun-aktivister i London och Manchester organiserar ständigt demonstrationer med en stark vänsterprägel. Samidoun-organisatörer i Belgien är som ett led i deras organisering även involverade i palestinska kulturprojekt som t.ex. danssällskapet Raj’een. Hur en lokalgrupp i Samidoun ter sig kan skilja sig stort från stad till stad och eftersom att vi är ett nätverk arbetar vi med olika människor som är organiserade i olika organisationer för utveckla arbetet för de politiska fångarna. Alldeles nyligen har Samidoun-avdelningar grundats i det ockuperade Palestina och i Libanon som förenar det lokala och internationella arbetet för frihet åt de palestinska fångarna.

Vårt politiska arbete är mångfaldigt. Det innefattar bland annat organisering av arrangemang, mobilisering till demonstrationer, koordinerandet av internationella aktionsdagar, kampanjande, nätverkande mellan rörelser, översättning av dokument från den palestinska befrielserörelsen och då speciellt från de palestinska fångarna samt översättningen av nyheter rörande fångarna. Återigen, hur vårt organiserande ser ut kan variera från plats till plats men delar det gemensamma målet att bygga en stark rörelse för palestinsk frihet som stödjer de som befinner sig på frontlinjerna inuti israeliska fängelser.

Vi har en grundläggande uppsättning politiska uppfattningar. Dessa vägleder vårt arbete; de är en del av våra organiseringsprinciper och de som ansluter sig till Samidoun gör så för att de stödjer dessa koncept. Vi lägger också i allmänhet vår energi på att fokusera på de palestinska fångar som representerar en fast förpliktelse till Palestinas befrielse och en anda av motståndsfokuserad palestinsk nationell enhet. När vi talar om Ahmad Sa’adat, Khalida Jarrar, Khader Adnan, Ahed Tamimi, Nael Barghouthi och Georges Ibrahim Abdallah, så är de individer men också brett representativa, i handling och på grund av deras rådande ställningar som fångar i israeliska fängelser, på ett sätt som överskrider traditionella uppfattningar om ledarskap.

I den palestinska befrielserörelsen finns en oerhörd respekt för fångarna, en respekt som överskrider den interna kontextens politiska skiljelinjer. Det israeliska/sionistiska projektet vill tysta fångarnas röster och delegitimisera det palestinska motståndet och vi är dedikerade till motsatsen – förstärka fångarnas kamp, röster och krav och delegitimisera det sionistiska projektet samtidigt som den grundläggande legitimiteten i det palestinska folkets rätt till motstånd mot kolonisering och imperialism betonas. Vi begränsar oss inte enbart till den palestinska kontexten. För det första är det viktigt att uppmärksamma de palestinska fångarna i internationella imperialistiska fängelser så som Georges Ibrahim Abdallah i Frankrike och “Holy Land Foundation Five” i USA. För det andra ställer vi oss självklart bakom revolutionära fångar runt om i världen, från Irland och Turkiet till Filippinerna, fängslade för sina kamper mot kolonialism, imperialism, exploatering, rasism och förtryck. I USA innebär detta att stötta fångarna ur den svarta befrielserörelsen som kämpar för frihet samt alla andra politiska fångar i USA.

Den palestinska solidaritetsrörelsen står idag inför oerhörda möjligheter och en oerhörd potential, som har bevisats i responsen på Stora återvändarmarschen i Gaza, kampanjen för att frihet åt Ahed Tamimi och andra stora frågor. På samma gång har den blivit mindre effektiv på grund av inre skiljaktigheter och kanske framförallt av förlusten av ett klart palestinskt ramverk att förhålla sig till i post-Oslo-eran. Palestinska befrielsorganisationens (PLO) revolutionära era gjorde internationell solidaritet omfattande och förståelig; utan det ramverket blir också palestinasolidariteten ett internt bestritt område. För oss representerar de palestinska fångarna kärnan i ett existerande, revolutionärt ledarskap för den palestinska befrielserörelsen.

Det finns ett oerhört tryck – på många sätt relaterat till den intensiva repression och häxjakten som också har ägt rum – för att flytta bort palestinasolidaritetsrörelsen ifrån palestinsk politik mot ett mera vagt formulerat människorättsramverk utan ledarskap för befrielse eller en revolutionär rörelse. Det inkluderar att tona ned värdet av eller inte erkänna de palestinska motståndsstyrkorna över hela regionen, liksom försök att ställa sig utanför sådana diskussioner i rädsla för “antiterror”-repression. Tyvärr har vi sett att det inte går att skydda sig själv eller sin organisation; när vi backar ett steg flyttar tar de fram ett, från att kriminalisera “materiellt stöd” åt “listade terrororganisationer” (inklusive de flesta palestinska politiska partier) till att även lagstifta mot BDS.

Israeliska repressionsstyrkor har under dagen trängt in i fängslade palestinska nationella ledares fängelseceller. Ahmad Sa’adat, generalsekreterare för Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), och Walid Daqqa, författare, PFLP-medlem och fängslad sedan 1986, blev båda utsatta för dessa repressiva åtgärder som straff för deras roller i de pågående hungerstrejkerna. Hungerstrejkerna, som kallas Andra slaget om värdighet, omfattar enligt rapporter runt 400 fångar och fler fångar väntas ansluta sig fram till den 17:e april, Internationella dagen för palestinska fångar.

Stöd de palestinska fångarnas kamp mot de israeliska fångmyndigheterna, en central del i kampen för hela Palestinas befrielse! Sprid information, protestera, och bojkotta Israel!

Läs och sprid vad våra kamrater i Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network skriver om den kollektiva hungerstrejk för rättvisa och värdighet som 120 palestinska fångar nyligen har inlett!

Hungerstrejken, ”det andra slaget om värdighet (karameh)”, inleds en dag innan de israeliska parlamentsvalen, där kandidater tävlar i reaktionär och antipalestinsk retorik och politik. De hungerstrejkande svarar med sitt agerande på en repressionskampanj, ledd av minister Gilad Erdan (som även bär ett ansvar för internationella angrepp på palestinier, palestinavänner och även delar av Samidoun), och på indragna rättigheter och friheter som fångarna vunnit genom långa och hårda kamper med fångmakten. Bland de ledande fångarna som har samordnat hungerstrejken återfinns Ahmad Sa’adat, fängslad palestinsk nationell ledare och generalsekreterare för Folkfronten för Palestinas befrielse. Detta ledarskap utgörs därtill av representanter från en bredd av den palestinska motståndsrörelsen och det palestinska samhället.

Hungerstrejken planeras att eskaleras den 17:e april, i Palestina och internationellt uppmärksammad som palestinska fångdagen, och såväl fler av de runt 5500 palestinska fångarna som breda lager av den palestinska befrielserörelsen väntas ansluta sig genom hungerstrejker och andra aktioner.

Vi i Samidoun Göteborg stödjer de palestinska fångarna i deras motstånd och befrielsekamp som förs för såväl fångarnas som hela Palestinas befrielse. Anslut dig till deras kamp du med! Utför särskilda aktioner mellan 17:e och 24:e april, aktionsveckan för palestinska fångar, och engagera dig i den ekonomiska, kulturella, politiska och militära bojkotten av Israel: BDS!

Frihet för alla palestinska fångar!
Frihet för hela Palestina!