De arbetande revolutionära klasserna: En gemensam front mot ockupationen och dess projekt. Länge leve 1 maj.
Länge leve den palestinska arbetarklassen som en symbol för den nationella politiska, ekonomiska och sociala kampen.
O vårt palestinska folk… våra tappra arbetare.
I dag firar vi och världens folk Internationella arbetardagen, som har blivit en symbol för motstånd mot orättvisor, förföljelse och kapitalistisk girighet, mitt i en globala dynamik som hastigt förändras av strävanden att bygga en ny multipolär värld i konfrontation med imperialistisk dominans och hegemoni över folk och deras resurser. Bland dominansens och hegemonins viktigaste konsekvenser finns krig, stöld av folkens rikedomar och resurser, ökad arbetslöshet och växande fattigdom och migration i många delar av världen, särskilt i den arabiska regionen.
Denna dag kommer mot bakgrund av den verklighet som vårt folk lever i, däribland våra arbetare, var de än befinner sig. Deras lidanden har ökat på grund av den externa fördrivningen av en betyande del av vårt folk och ockupationens fortsatta terrorism i Palestina i olika former och genom olika metoder och aggressiva åtgärder, inklusive den avsiktliga förstörelsen av den palestinska ekonomiska och produktiva sektorn för att säkerställa att den fortsätter att underordnas fiendens ekonomi.
O vårt folk, våra ärorika arbetare…
Efter sjutton år av splittring på den palestinska arenan på politisk och geografisk nivå, vilket har mångdubblat kostnaderna, bördorna och kraven för att leva, har arbetslösheten ökat, särskilt bland ungdomar och nyexaminerade. Fattigdom och extrem fattigdom har också blivit utbredda fenomen utöver ökade skatter, tullar och avgifter på varor, en nedgång i den lokala produktionen, en nedgång i nivån och värdet på export och ett ökat beroende av importerade livsmedel och industrivaror. Allt detta har lett till att fattiga familjers rätt till social trygghet inte uppfyllts i avsaknad av förmågan att skapa en alternativ utvecklingsmodell till Palestinska myndighetens nuvarande modell. Allt detta har påtagligt skadat alla det ekonomiska, sociala och hälsomässiga livet i alla avseenden.
Inför denna dystra och bittra verklighet lovar vi i Folkfronten för Palestinas befrielse, när vi firar våra arbetare och vårt folk, att fortsätta kampen för att uppnå frihet och bygga ett avancerat samhälle på grundval av social och ekonomisk rättvisa.
Länge leve den palestinska arbetarklassen på dess ärorika dag.
Länge leve första maj som en symbol för alla fria människors kamp och motstånd.
Ära åt martyrerna, frihet åt fångarna och hastig läkning åt de sårade.
De palestinska fångarnas dag 15 och 16 april har förbjudits av polisen i Berlin, ”demokratins” hjärta. Genom att förbjuda denna dag vill den tyska polisen hindra människor från att höja sina röster i solidaritet med motståndet i Palestina och från att kräva frihet för de 4 800 palestinska fångarna bakom sionismens galler.
Dessa antidemokratiska attacker från Tyskland mot dem som kämpar för rättvisa är inte de första och kommer inte att bli de sista. Tyskland är samma stat som förbjuder Grup Yorum-konserter och fängslar revolutionärer från Turkiet för att de organiserar picknickar och protester. Den tyska staten samarbetar med Turkiet och Israel för att uppfylla sina imperialistiska intressen och behaga USA-imperialismen. Den vill tysta dem som gör motstånd.
Som AIF står vi i solidaritet med det palestinska folket mot kriminalisering och repression. Frihet åt alla palestinska fångar!
13 april 2023 förbjöd polisen i Berlin två demonstrationer för att uppmärksamma de palestinska fångarnas dag 15 och 16 april, inklusive demonstrationen 16 april som organiserades av Samidoun Deutschland. Denna avskyvärda attack från den tyska staten mot palestiniers rättigheter, friheter, yttrandefrihet och existens är i linje med Tysklands stöd för och beundran av den etnostatsmodell som den sionistiska ockupationen presenterar. Det är också viktigt att notera att denna attack följer på 2022 års förbud mot demonstrationer på Nakbadagen som möttes av ett omfattande fördömande i Tyskland och runt om i världen. Nu angriper den tyska staten – genom polisen i Berlin – de över 4 800 palestinier som hålls fängslade av den sionistiska ockupationen och som kämpar för rättvisa och befrielse genom att de palestinsk fångarnas dag för att förtrycka och tysta dem.
Vi firar de palestinska fångarnas dag årligen 17 april för att stå med de palestinier som utgör kärnan för vår sak och centrum för vårt motstånd, de palestinska fångarna som är inlåsta bakom koloniala ockupationens galler. På denna dag höjer vi våra röster mot tortyr, fängslande av barn och fängelsestraff som ett kolonialt mot Palestinas befrielse och självbestämmande. Detta är en internationell dag som markeras i alla världens städer, då vi lyfter frqm fram namnen på och berättelserna om de fångar som fortsätter att leda och kämpa bakom fängelsegaller, från Khader Adnan – som hungerstrejkar för 68:e dagen – till Walid Daqqah, som ligger på intensivvården med en sällsynt cancersort efter åratal av medicinsk försummelse. Vi hyllar Israa Jaabis, Ahmad Sa’adat, Marwan Barghouthi, Nael Barghouthi, Abdullah Barghouthi, Ahmad Manasra och alla de 4 800 palestinska fångarna bakom galler, liksom Georges Abdallah, som suttit fängslad i Frankrike i 38 år, och de palestinska aktivister som sitter fängslade i Förenta staterna. Berlinpolisens agerande är ett angrepp på de palestinska fångarnas rörelse och det måste driva oss alla att verka ännu mer kraftfullt för deras omedelbara frigivning.
Tyskland är uppenbarligen inte en neutral part eller observatör i den pågående koloniseringen och ockupationen av Palestina. Det tillhandahåller vapen och obegränsat politiskt stöd för ockupationen av vårt folk i Palestina, samtidigt som det kränker palestinska mänskliga rättigheter, inte bara i Palestina utan även här i Tyskland och särskilt i den palestinska diasporans huvudstad Berlin, hemvist för den största palestinska gemenskapen i Europa.
Detta väcker en viktig fråga: Varför? Varför kväser den tyska regeringen hundratusentals av sina egna medborgares och invånares röster till stöd för palestinska befrielsekampen, vilket vi så tydligt såg i de demonstrationer som ägde rum i Tyskland under ”Saif Al Quds”-upproret, för att skydda den utländska koloniala ockupationens intressen? Varför följer den tyska staten blint USA in i ett dödligt krig i Ukraina och skapar en ekonomisk katastrof som krossar den egna befolkningen? Och varför tiger Tyskland om att USA bombade sin egen strategiska gasledning, vilket kostar det tyska folket hundratals miljarder euro i ekonomiska skador och driver staten mot en konfrontation med en kärnvapenmakt? Varför stationerar en främmande makt, USA, 29 000 av sina soldater och upprätthåller 40 militärinstallationer på tysk mark? Och varför finns det en CIA-bas i Frankfurt som får verka fritt enligt avslöjanden från Wikileaks? Och varför var den tyska staten tyst om att dess tidigare statschef, förbundskansler Angela Merkel, hackades av den US-amerikanska underrättelsetjänsten? Alla dessa obesvarade frågor avslöjar Tysklands brist på suveränitet och i vilken utsträckning den tyska staten rutinmässigt agerar mot invånarnas intressen för att tjäna sina imperialistiska intressen i linje med USA-imperialismen.
Alla ser klart att demonstrationsförbudet är en form av kollektiv bestraffning och tystande som riktar sig mot hundratusentals palestinier och araber i Tyskland och deras allierade. Det är en fabricerad kris som syftar till att skapa en förevändning för fortsatta förbud mot demonstrationer för Palestina och för det palestinska samfundets och palestinavänners yttrandefrihet. Dokumentet som utfärdats av polisen i Berlin låter som om det skrivits av israelisk säkerhets- eller underrättelsetjänst eftersom det innehåller politiska analyser som uteslutande återspeglar en sionistisk inställning till Palestina och helt bortser från palestinska rättigheter och allt vad mänsklighet är.
Vi varnar för ytterligare ett försök att förbjuda åminnelsen av Nakbadagen i Berlin, som vi såg 2022. Vi ser också denna kollektiva förföljelse av den palestinska gemenskapen som ett försök att kriminalisera palestinsk existens och identitet samt att pressa vår rörelse till inre konflikt och en uppdelning i ”goda” och ”dåliga” palestinier. Vi förklarar i dag: Vi och vår kollektiva rörelse kommer inte låta denna taktik lyckas. Det palestinska folkets röst – inklusive den överväldigande majoriteten av den palestinska gemenskapen i Berlin, som är palestinska flyktingar som förvägrats sin rätt att återvända till sitt ockuperade och koloniserade hemland i över 75 år – kommer att höras, tillsammans med vårt folks och vårt motstånds röst, för att befria våra fångar och vårt land, från floden till havet.
Vi uppmanar alla anhängare av rättvisa i Palestina, i Tyskland och internationellt, att hålla den tyska regeringen ansvarig för de pågående kränkningarna av palestinska mänskliga rättigheter som äger rum här på Berlins gator och särskilt för förbudet mot att fira den palestinska fångarnas dag. Dessa attacker är en del av samma förtryckarsystem och allians mellan imperialism, sionism och reaktion som riktar sig mot vårt folk i och utanför det ockuperade Palestina. Vi kommer inte att vara tysta!
Det 12-sidiga dokumentet från Berlinpolisen som påstås rättfärdiga förbudet följer på en rad politiska attacker, inklusive ingripanden från den israeliska ambassadören, som kräver att den palestinska gruppen tystas. I likhet med tidigare dokument av detta slag är det fullt av antipalestinsk rasism och obefogade och starkt politiserade kommentarer som helt och hållet utgår från ett sionistiskt narrativ till en extrem och till och med stötande nivå.
Detta kommer efter att polisen inte lyckats identifiera några incidenter vid demonstrationen lördagen 8 april och efter en fabricerad medial och politisk skandal som utlöstes av en märklig video som offentliggjorts av en sionistisk organisation med en ensam, oidentifierbar röst som ropar en antijudisk slogan. Det är ett uppenbart resultat av politiska påtryckningar och inte en återspegling av någon verklig oro för ”allmänhetens säkerhet” eller ”kamp mot antisemitism”. Det är också tydligt att den palestinska och arabiska befolkningens säkerhet och trygghet inte har något som helst värde för Berlins och Tysklands federala regeringar och att den kan åsidosättas eller äventyras när som helst när det är politiskt lämpligt.
I polisdokumentet används ett våldsamt sionistiskt narrativ för att beskriva attackerna mot Al-Aqsa-moskén, attacker som till och med mångs prosionistiska regeringar i väst fördömde. I dokumentet framställs israeliska ockupationsstyrkor som drar sina vapen mot gudstjänstbesökare och misshandlar palestinier inne i moskén som försvarare av de muslimer som ber där, samtidigt som man helt bortser från de palestinska muslimernas erfarenheter:
”Enligt rapporter kastade grupper av unga palestinier smällare och stenar mot poliser sent på kvällen och försökte barrikadera sig i Al-Aqsa-moskén. Dessa grupper av unga palestinier ska dessutom ha hindrat troende från att lämna moskén så att polisen var tvungen att bereda vägen för de troende att lämna moskén och i samband med detta förvisades palestinierna från komplexet. Enligt palestinska källor skadades ytterligare sex personer.”
Man ägnar sig återigen åt antipalestinsk rasism och stereotyper samtidigt som man förklarar att palestinier och araber tydligen borde vara känslolösa inför de våldsamma angreppen och fördrivandet av dem själva och deras folk: man varnar för ”emotionalisering bland lokala delar av befolkningen med palestinsk bakgrund”.
Den ägnar sig åt antimuslimsk och antipalestinsk och antiarabisk rasism och kriminalisering: ”Samlingen hade en tydligt militant karaktär för utomstående, med aggressiva rop av ”Allahu Akbar”.”
Man beskriver palestiniernas, arabernas och muslimernas deltagande som en motivering för att förbjuda aktionen: ”Församlingens deltagare kommer därför till stor del att bestå av människor från den arabiska diasporan, särskilt de med palestinsk bakgrund. Dessutom kommer andra muslimska grupper, företrädesvis från den libanesiska, turkiska och syriska diasporan, att delta i demonstrationen. Dessutom kommer ett stort antal ungdomar och unga vuxna att delta i demonstrationen.”
Dessutom förklarar polisen att palestiniernas hänvisning till sin huvudstad Jerusalem och dess ockupation är ett skäl att förbjuda demonstrationen:
”Det måste beaktas att demonstrationen håller på att utvecklas till ett ersättningsarrangemang för den inställda årliga ”al-Quds-demonstrationen”. Detta stöds också av flygblad som publicerats på Internet och som i ord och bild hänvisar till Jerusalem (arabiska: al-Quds)”.
Ännu en gång använder den tyska regeringen den påstådda ”icke juridiskt bindande” IHRA-definitionen för att trampa på palestiniers, arabers och palestinavänners lagliga rättigheter och sätter likhetstecken mellan judar och sionism i de grövsta av termer (och främjar därför i själva verket antisemitism och antijudisk animositet):
”Att i ord och bild propagera för staten Israels icke-existens och förstörelse är att betrakta som det mest kortfattade uttrycket för antisemitism enligt alla vanliga definitioner av antisemitism … Detta gäller både den definition av antisemitism som Tyskland antog 2017 från ”International Alliance for Holocaust Remembrance” (IHRA) och den vetenskapliga antisemitismdefinitionen i rapporten från den andra ”Independent Expert Group Anti-Semitism” från 2017.”
Vidare bekräftar uttalandet återigen den tyska regeringens upprepade uttalande om att den sionistiska kolonialismen i Palestina är existensberättigande för staten Tyskland, ett så kallat ”statsskäl”, och motiverar förbudet med att: ”Dess mötesdeltagare rekryteras från en krets av människor som är kritiska till staten Israel, det israeliska folket och människor av judisk tro.” Vilka ”personer av judisk tro” avses här? Sionistiska bosättare, ockupationssoldater och krigsförbrytare? Än en gång osynliggörs antisionistiska judar medan judiskhet kopplas till ett kolonialt och imperialistiskt bosättarprojekt. Bedrägeriet kunde inte vara tydligare.
Det är Europa, och i synnerhet Tyskland, dess härskande klass och dess förtryckssystem, som är ansvariga för antisemitism, antijudiskt hat, nazism och fascism. Detta är bara det senaste försöket att avfärda ansvaret för dessa brott och hotet från extremhögern i Tyskland och att i stället förfölja palestinier, araber och muslimer – samma grupper som själva är ett primärt mål för fascister i Tyskland och i hela Europa. Vi accepterar inte att ansvaret för nazisternas brott flyttas över på palestinier och araber som kämpar för vår befrielse från kolonialismen. Vår befrielsekamp är antikolonialistisk och antirasistisk och vår kamp kommer inte att tystas ner av smutskastningskampanjer eller statligt förtryck.
Vi minns de palestinska fångarnas och det palestinska folkets kamp, och de palestinska fångarnas internationella dag lever vidare som en odödlig dag. Vi uppmanar alla som stödjer oss att inte bara tala ut mot förbudet utan att delta i och organisera evenemang för palestinska fångdagen i era gemenskaper och i er stad, särskilt evenemangen i Köln och Hamburg den 15 april.
Vi kommer inte att se på när vårt folk utsätts för kriminalisering och förtryck. Det är nu mer angeläget än någonsin: Vi måste fortsätta att organisera och trappa upp alla våra ansträngningar för att befria alla palestinska fångar, för att stå på det palestinska folkets sida och dess modiga motstånd, för Palestinas befrielse, från floden till havet.
Vi uppmärksammar 47:e palestinska Jordens dag 30 mars 2023. Vid detta tillfälle uttrycker det palestinska folket i hela Palestina, från floden till havet och överallt i exil och diaspora, sin enighet och sitt konsekventa engagemang för befrielsen av hela Palestinas jord. Denna dag understryker verkligheten: att landet och dess befrielse är ett nödvändigt villkor för Palestinas befrielse. Eftersom den markerar palestiniernas stora uppror i det ockuperade Palestina 48 år 1967 pekar denna dag också på jordens enhet och kampen för återvändo och befrielse, som en dag för levande kamp för att rycka upp kolonialismen med rötterna från Palestina.
Denna dag är ett tillfälle att fira, intensifiera och upprätthålla det palestinska motståndet mot sionism, kolonialism, apartheid och ockupation, att minnas de vars liv har stulits i försvaret av Palestinas land och folk och att organisera och kämpa för återvändo och befrielse, från floden till havet.
När vi firar palestinska Jordens dag, hyllar vi de palestinska fångarna som sitter inlåsta bakom galler för att ha försvarat sin jord och sitt folk. Fångrörelsen vann just en avgörande seger för en vecka sedan innan de skulle inleda sin masshungerstrejk och besegrade försöket från Itamar Ben Gvir, och den fascistiska regim han representerar, att vrida tillbaka de rättigheter som fångarna har vunnit genom årtionden av kamp. Samtidigt är fortfarande 4 800 palestinska fångar isolerade från sitt land, varav 900 sitter fängslade utan åtal eller rättegång i administrativt förvar.
På Jordens dag uppmanar vi särskilt alla att uppmärksamma fången Walid Daqqah, den palestinska författaren, tänkaren och befrielsekämpen som i december 2022 diagnosticerades med sällsynt bencancer. Han kommer från det ockuperade Palestina 48 och representerar andan och kontinuiteten hos Jordens dag, även som han fortsätter att kämpa för sitt liv från sin sjukhussäng där han befinner sig i kritiskt tillstånd. På Jordens dag 2023 bejakar vi: Befria landet! Befria Walid Daqqah och alla palestinska fångar!
Nedan publicerar vi en uppdaterad version av vårt årliga uttalande om Jordens dag:
Jordens dag: Jordens försvarare konfronterar imperialism, sionism och kolonialism
Jordens dag började som en årlig åminnelse av palestiniers massiva uppror i det ockuperade Palestina 48 mot sionisternas konfiskering av mark 1976, specifikt tiotusentals dunums palestinsk mark i Galiléen. Palestinierna från Palestina 48 – palestinska medborgare i den israeliska bosättarkoloniala apartheidregimen, överlevande från Nakba som stannade kvar på sin jord även när 80 procent av deras medpalestinier fördrevs – reste sig för att konfrontera den pågående konfiskeringen av jord och bosättningarna, och det palestinska folket i och utanför Palestina följde med dem. De inledde storskaliga protester och en generalstrejk och 30 mars 1976 sköts sex palestinier ihjäl av ockupationsstyrkor när de gjorde motstånd mot exproprieringen av sin mark. Sedan dess har Jordens dag alltid återspeglat det palestinska folkets och den palestinska jordens enhet.
På 47:e årsdagen minns vi Kheir Mohammad Salim Yasin, Khadija Qasem Shawahneh, Raja Hussein Abu Rayya, Khader Eid Mahmoud Khalayleh, Muhsin Hasan Said Taha och Raafat Ali Al-Zheir och alla palestinska martyrer som har gett sina liv och sin frihet för att försvara Palestina, dess jord och dess folk. Denna dag har blivit en nationell årsdag för hela det palestinska folket, i Palestina och i exil, och en arabisk och internationell dag för solidaritet med ursprungsbefolkningen, jordens försvar och kollektiv kamp mot imperialism och kolonialism och exploatering av rikedomar och resurser från folkets jord.
Jordens dag är en dag för folklig palestinsk enhet och det palestinska motståndets enhet. Från det ockuperade Palestina 48, till Jerusalem och Västbanken, till Gazaremsan, till flyktinglägren och överallt i exil och diaspora firar palestinier Jordens dag inte bara som ett historiskt minne utan som en symbol för det pågående, levande och livskraftiga motståndet som förblir obrutet trots åratal av militär ockupation, konfiskering av jord, massfängsling, mord och fördrivning. Jordens dag är en kampdag för de palestinska flyktingarnas återvändo och för att varje centimeter palestinsk jord ska befrias från kolonialismen.
Vi uppmanar alla som stöder Palestina att ansluta sig till oss i Ottawa 28-30 april 2023 för befrielsekonferensen och befrielsemarschen, som understryker detta samband mellan befrielse av mark och befrielse av folk från imperialism, sionism och kolonialism i alla former.
Under 2018 markerade Jordens dag återigen tillfället för ett massutbrott av palestinier ute på gatorna, då tusentals och åter tusentals samlades i Gaza för Stora återvändarmarschen och då ockupationsstyrkorna återigen sköt ner palestinier som försvarade sin jord och sökte sin befrielse. 42 år efter den första massakern på Jordens dag mördade de israeliska ockupationsstyrkorna 16 martyrer för jorden och återvändandet, och ytterligare 200 sköts ihjäl i marscherna under de kommande dagarna och månaderna. Nu fortsätter palestinska bönder och fiskare i Gaza att försvara sin jord under belägring och de möter dagliga attacker och försök att svälta ut deras motståndsekonomi som ger näring åt det palestinska folket trots det imperialistiska, sionistiska och reaktionära samarbetet mot det.
Som Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, bekräftade i sitt uttalande för Jordens dag: ”På denna dag för 47 år sedan kalibrerade massorna av vårt palestinska folk om kampens kompass på nytt och etsade med blod och offer in jordens betydelsen och dess ställning i hela det arabiska folkets kamp och minne, från havet till golfen. … Dess förtrupper kämpar fortfarande i Nasaret, Haifa, Naqaböknen, Yafa och Akka och konfronterar kolonialismens, rasismens, exploateringens och förtryckets krigsmaskineri. … Det finns ingen plats för samexistens med sionism och rasism, och det finns ingen plats för den sionistiska enheten, dess institutioner och dess koloniala regim på någon tum av vårt ockuperade land från floden till havet.”
Det palestinska motståndet skyddar jorden och folket
I dag är det tydligt att det palestinska motståndet fortsätter att leva och frodaa med rötter i själva jorden. Enhetsintifadan maj 2021, Slaget om Seif al-Quds, där palestinier utanför Palestina gick ut på gatorna i städer världen över tillsammans med andra rörelser som kämpar mot orättvisor och imperialism, där palestinier i Palestina 48 reste sig och krävde sin jord och sina städer, där motståndet i Gaza ledde kampen, där palestinierna i Jerusalem och på Västbanken konfronterade soldater och bosättare överallt för att försvara Sheikh Jarrah, Silwan, Beita, al-Aqsa och hela Palestina – fortsätter att spegla motståndets och revolutionens ljusa framtid för Palestina och dess folk, och motståndet blommar dagligen upp på Västbanken och i hela det ockuperade Palestina.
I dag använder organisationer i hela det ockuperade Palestina som finansieras av de imperialistiska makterna, däribland Jewish National Fund och en uppsjö av bosättarorganisationer, sin militära makt, sin kontroll över den sionistiska regimen och sina resurser för att fördriva och beröva palestinierna. I Naqab är deras åtgärder särskilt inriktade på palestinska beduiner och syftar till att lägga beslag på ännu mer mark för kolonisering. I länder runt om i världen håller JNF ”Negevmiddagar” för att skryta med sina koloniala bedrifter; många av dessa middagar och evenemang besöks och firas av västerländska imperialistiska politiska ledare samtidigt som donationer för främjandet av kolonialismen i Naqab är dras av från skatten. Samtidigt välkomnar Förenade Arabemiraten, i främsta ledet för de arabiska reaktionära regimernas normalisering med sionismen, samma JNF som är ansvarig för kolonisering av arabisk jord.
Trots detta har det palestinska folket och dess motstånd gjort klart att JNF:s planer och mandatet för ”normalisering” aldrig kommer att tillåtas att lyckas. Palestinierna fortsätter att göra motstånd, försvara och söka befrielse av sitt land med alla nödvändiga medel, en naturlig rättighet och en rättighet som skyddas även inom ramen för internationell rätt, med stöd och medverkan från den arabiska nationens folk och deras motståndsorganisationer från Jemen till Libanon och med stöd från alla rättvisans vänner och befrielserörelser i världen. Det palestinska motståndet ger verkligen hopp till alla människor runt om i världen som gör motstånd mot imperialism och kolonialism, som en symbol för en obruten vilja inför en massiv militär styrka och som ett materiellt slag mot ockupationens krafter.
Från floden till havet konfronteras imperialism och sionism
Denna dag belyser också varför det är viktigt att bojkotta och isolera den israeliska ockupationen, inklusive jordbruksprodukter som odlas på stulen och koloniserad palestinsk jord, ofta genom exploatering av palestinsk arbetskraft. Denna ramadan är kampanjen för att bojkotta ”israeliska” dadlar och i stället stödja palestinska jordbrukare särskilt angelägen. Kampanjer som de som Palestine Action i Storbritannien genomför i direkt aktion mot israeliska vapenhandlare som Elbit Systems och som trots statligt förtryck, arresteringar och förföljelse, visar tydligt att folkets motstånd kan besegra ockupationens krigshetsare.
Koloniseringen av Palestina utförs inte bara av den israeliska regimen ensam, utan finansieras och stöds av västliga imperialistiska makter, först och främst USA, som ger 3,8 miljarder dollar i årligt militärt stöd till ockupationen, i syfte att skydda kolonialismen från det palestinska ursprungsbefolkningens motstånd. Kanada, Europeiska unionen, Storbritannien och Australien fortsätter att ge fortsatt militärt, diplomatiskt och ekonomiskt stöd till kolonialprojektet, allt från ”frihandelsavtal” som gynnar profitering på stulen palestinsk jord till vapenförsäljning. Trots de öppet fascistiska krafter som sitter vid makten och som tydligt representerar den sionistiska regimens karaktär har dessa stater bara trappat upp sitt säkerhetspolitiska, ekonomiska och politiska samarbete med denna regim, även om de då och då framför mild kritik.
Faktum är att i nästan alla väststater betecknas palestinska motståndsorganisationer som ”terroristorganisationer” och kriminaliseras, medan de som finansierar bosättarkolonial terror mot det palestinska folket hyllas, skyddas och ges förmånlig status som välgörenhetsorganisationer. Fångarn ”the Holy Land Foundation Five” sitter fängslade med straff på upp till 65 år i högsäkerhetsfängelser i USA för att de inte har gjort något annat än att samla in välgörenhetsmedel för Palestina, medan ”Friends of the IDF” tillåts samla in medel för en ockupationsarmé. I Frankrike har regeringen, samtidigt som den försöker upplösa Palestinasolidaritetsorganisationer som Collectif Palestine Vaincra, fängslat Georges Abdallah, den libanesiske kämpen för Palestina, i nästan 39 år. I Tyskland utsätts palestinska aktivister – och ibland helt enkelt palestinska studenter – för kriminalisering, hot om utvisning och till och med gripanden för att de åminns Nakba och demonstrerar för Palestina. Trots detta fortsätter palestinier i exil och diaspora att hålla fast vid att återvända till sitt land och alla rörelser för rättvisa och befrielse runt om i världen fortsätter att bygga upp stöd för dess befrielse.
Imperialismen och sionismen förlitar sig också på arabiska reaktionära regimer och normaliseringens program, inte bara för att ge falsk legitimitet åt koloniseringen av Palestina utan också för att attackera arabiska folk och stater som motsätter sig det imperialistiska styrets diktat. I Jemen går tusentals människor regelbundet ut på gatorna för att demonstrera för Palestina, trots att de möter de reaktionära arabiska regimernas bomber och belägring som sker på uppdrag av och med vapen från västmakterna, inklusive USA och Kanada.
Osloavtalen och deras bilagor och hela den så kallade ”fredsprocessen” var avsedda att utplåna arvet från Jordens dag och dess pågående verklighet och att ersätta palestinsk enighet och motstånd från floden till havet med ett begränsat anspråk på endast en del av Palestina, övervakat av ockupationens underleverantörer för ”säkerhetssamordning”, Palestinska myndigheten. Palestinska myndigheten fortsätter att gripa och fängsla palestinier med ”svängdörr” till den israeliska ockupationen och att kriminalisera och fördöma det palestinska motståndet, samtidigt som det palestinska folket i och utanför Palestina arbetar för att utveckla sin sanna enhet i kampen för återvändo och befrielse. Syftet med Palestinska myndigheten är att underminera, snarare än att representera, försvaret av Palestinas jord och folk.
Samtidigt som den palestinska kampen för att försvara jorden och vinna full befrielse möts av hård repression, kriminalisering, mord och gripanden av ockupationen och dess anhängare och allierade, möts den också av enad kamp, solidaritet och kollektivt stöd från det regionala och globala motståndslägret av nationer, folk och folkrörelser som konfronterar imperialism, kapitalism och exploatering, från Jemen till Irak, från Brasilien till Filippinerna, från Zimbabwe till Wet’suwet’en.
På Jordens dag hedrar och firar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network det palestinska folkets kamp för att befria sitt land från floden till havet och för att stå emot alla former av kolonisering. Jordens dag markerar enigheten mellan den palestinska jorden, det palestinska folket och den palestinska saken, överallt i och utanför Palestina, för att försvara och befria den palestinska jorden och det palestinska folket.
Den 17 april är Palestinska fångdagen, en nationell och internationell aktionsdag för frihet för alla palestinska politiska fångar, frihetens, återvändandets och befrielsens fångar. Vi uppmanar alla att organisera sig och mobilisera inför 17 april och veckan som följer för frihet åt de palestinska fångarna, för att befria Palestinas jord och folk från floden till havet och för att konfrontera imperialismen och sionismen.
Dödssiffrorna efter de stora jordskalven som bland annat benämns med hashtaggen #EarthquakeTurkiyeSyria beräknas i skrivande stund ha överstigit 41 000 på bara drygt en vecka, men även om jordbävningar är naturliga fenomen, till och med naturkatastrofer, är det inget naturligt med dödssiffrorna. Konsekvenserna för människornas liv är inget annat än ännu en av imperialismens katastrofer för mänskligheten. Från Erdoganregimens stöld av motsvarande tiotals miljarder kronor från de arbetande massorna i Turkiet i ”jordbävningsskatt” som just skulle förebygga dessa konsekvenser, att Rojava, självsstyret i nordöstra Syrien, lämnats vind för våg av den internationella gemenskapen efter den strategiska segern över Daesh och att högerextrema miliser härjar fritt i nordvästra Syrien efter att ha vuxit fram med finansiering, träning och beväpning från Turkiet, USA, Saudiarabien och EU-länder till ett årtionde av internationella sanktioner mot Syriens centralregering, regelbundna israeliska militärangrepp på infrastruktur i Syrien som flygplatser och den pågående bestraffningen av Libanon för att ha varit en bas för den palestinska revolutionen, till imperialismens, sionismens och reaktionens allmänna underutveckling och plundring av regionen. Allt detta och mer är i vägen för regionens och världens folk att komma samman i stunder av nöd, som jordbävningar eller för den delen klimatförändringar.
Våra kära bröder och systrar i Syrien har drabbats av jordbävningen och som många av er redan vet begränsar sanktionerna den hjälp man kan bidra med.
Vi på kultur förening har tillsammans med Alshatat Alfalastini nu startat en insamling till de drabbade av jordbävningen och kommer att åka ner till Syrien för att personligen lämna över pengarna och förnödenheterna till de behövande.
Våra tankar går till samtliga offer i såväl Turkiet, Syrien samt Irak.
Tusentals människor behöver vår hjälp! Donera idag för att hjälpa oss göra skillnad – varje bidrag räknas och kommer att gå oavkortat till Syrien.
Märk med ”Bidrag till Syrien”
Swish: 0760181006
IBAN: SE9850000000050371082137
Bank: SEB
BANKGIRO: 774-5938
*****
Our dear brothers and sisters in Syria have been affected by the earthquake and as many of you already know, the sanctions limit the help that can be provided.
We at the cultural association, together with Alshatat Alfalastini, have now started a collection for the victims of the earthquake and will go down to Syria to personally hand over the money and supplies to those in need.
Our thoughts go out to all the victims in Turkey, Syria and Iraq.
Thousands of people need our help! Donate today to help us make a difference – every contribution counts and will go straight to Syria.
Label with ”Contribution to Syria”
Swish: 0760181006
IBAN: SE9850000000050371082137
Bank: SEB
BANK GIRO: 774-5938
*****
اخواننا واخواتنا الاعزاء
لقد تضرر اهلنا في سوريا بسبب الزلزال الذي ضربها قبل ايام قليلة، وكما يعلم الكثير منكم ، فإن العقوبات تحد من المساعدة التي يمكن تقديمها.
لقد بدأنا نحن الآن في الجمعية الثقافية بالتعاون مع الشتات
الفلسطيني بجمع التبرعات لمساعدة ضحايا الزلزال وسنذهب إلى سوريا شخصياً لتسليم الأموال والإمدادات إلى المحتاجين.
قلوبنا مع كل الضحايا في تركيا وسوريا والعراق.
الآلاف من الناس بحاجة لمساعدتنا! ساهموا بالمساعدة اليوم لمساعدتنا على إحداث فرق – كل مساهمة مهمة وستحدث فرق مهما كانت بسيطة، وستذهب مباشرة إلى سوريا.
يرجى ارفاق عبارة:
”Donera till Syrian” مع المبلغ المرسل.
رقم الـ Swish :
رقم الحساب المصرفي الدولي (IBAN): SE9850000000050371082137
Fredagen 16 december 2022 avled professor Jose Maria Sison, grundande ordförande för Filippinernas kommunistiska parti på ett sjukhus i Utrecht i Nederländerna där han levde i exil. Han var 83 år gammal. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network sänder sina djupaste kondoleanser till Sisons livslånga partner och stridskamrat Julie De Lima, deras barn och familj. Vi ansluter oss till det filippinska folket, arbetarna och bönderna och miljontals kamrater i och utanför Filippinerna och sörjer förlusten av Sison som lärare och ledstjärna.
Jose Maria Sison var initiativtagare till och första ordförande för Filippinernas kommunistiska parti (CPP) 1968. Under hans ledning blev CPP den ledande revolutionära kraften i Filippinerna och ett lysande exempel för den internationella revolutionära rörelsen. CPP expanderade snabbt efter grundandet och bildade 1969 Nya folkarmén (NPA), som fortfarande leder en av världens längsta kommunistiska väpnade revolutioner i nästan alla provinser i Filippinerna.
Vid sin död var Sison politisk chefsrådgivare för Nationella demokratiska fronten (Filippinerna), eller NDFP, en enhetsfront som omfattar dussintals revolutionära massorganisationer i Filippinerna, såsom bönder, arbetare, ungdomar, kvinnor, ursprungsbefolkning och filippiner i utlandet. Sison var också ordförande emeritus för International League of Peoples’ Struggle (ILPS), som Samidoun är en stolt medlem av, som förenar hundratals antiimperialistiska organisationer från alla kontinenter.
Sison förblev fullständiga engagerad i kampen för Filippinernas nationella och sociala befrielse. Han arbetade passionerat och outtröttligt för denna kamp ända till sitt sista andetag och lämnar ett arv av revolutionär kraft som är känt av alla som har läst eller hört hans ord eller upplevt hans arbete.
Som övertygad revolutionär och marxist-leninist-maoist var Sison också en principfast proletär internationalist som till fullo stöttade den palestinska befrielsekampen. Han skrev dussintals artiklar och uttalanden om det palestinska folkets kamp, stöttade det palestinska motståndet och krävde frihet åt alla politiska fångar.
”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.
Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.”
Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network ger vi en sista hälsning till Ka Joma, från alla våra avdelningar i världen. Vi lovar att i Ka Jomas anda fortsätta att kämpa för nationell och social befrielse i Palestina, Filippinerna och alla länder som gör motstånd mot imperialismens, feodalismens och kapitalismens exploatering och förtryck.
Sison hade direkt erfarenhet av fångkamp eftersom han själv arresterades av Marcos fascistiska diktatur 1977 och hölls fängslad i nästan nio år. Han torterades svårt och tillbringade större delen av sin tid i isoleringscell. Sison har berättat om sina erfarenheter i fängelset och förklarade hur han kunde överleva dessa år och praktisera ståndaktighet, något som palestinska fångar kallar Sumud:
”När sådana direkta fysiska tortyrmetoder som slag och vattenkurer tillämpades på mig tänkte jag på att göra motstånd hela tiden eftersom min uppskattning var att jag helt enkelt skulle bli medvetslös när min kropp inte längre kunde uthärda tortyrens smärta. Hela tiden tänkte jag att det skulle vara en skam att ge upp och förråda andra och mig själv på grund av tortyren. Jag kunde och försökte också överlista fienden. Naturligtvis var jag alltid medveten om min plikt att stå upp för folket och den revolutionära rörelsen.
Den svåraste typen av tortyr som jag genomgick var den långvariga, där den psykologiska formen av tortyren var den främsta och den inbyggda fysiska tortyren den sekundära. Att vara fastkedjad vid en säng och sitta isolerad i en liten cell utan att veta när mina förhållanden skulle förändras innebar en fruktansvärd påfrestning för mitt sinne. Det kändes som om tonvis med bly föll över min hjärna varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag och varje vecka.
Men för att behålla mitt förnuft och till och med skärpa mitt förstånd kämpade jag tillbaka genom att skriva dikter, granska och analysera mina erfarenheter och tankar och tänka ut intriger till romaner som jag aldrig kom att skriva. Jag hade viljan att kämpa eftersom jag kämpade inte bara för mig själv utan för folket, särskilt de arbetande massorna av arbetare och bönder.
Jag betraktade fängelset och till och med min lilla cell som en arena för kampen för nationell befrielse och demokrati. Jag ansåg då att det var min speciella uppgift att visa trots mot USA-imperialisterna och Marcos fascistregim för att ytterligare väcka folket till väpnad revolution.”
Efter att ha släppts från fängelset 1986 började Sison en internationell turné där han träffade kamrater och revolutionärer från hela världen. Men när han besökte Nederländerna återkallades hans pass av den filippinska regeringen och han tvångsförvisades till ett land mer än 10 000 kilometer från hans hem. Sedan dess har han bott i Nederländerna tillsammans med sin partner Julie De Lima och andra filippinska revolutionärer i exil.
År 2007 grep den nederländska polisen Sison under påtryckningar från Förenta staterna och höll honom i 16 dagar, där han misshandlades och nekades sina mediciner. Han hade förts upp på terroristlistorna av imperialistmakter som ville försvaga den revolutionära rörelsen i Filippinerna och dess internationella kämpar. De påhittade anklagelserna utan några som helst bevis förkastades till slut av domstolen, men Sison kunde aldrig resa utanför Nederländerna. USA, i motsats till EU, tog aldrig bort honom från terroristlistan. Sisons fall är ännu ett exempel på hur ”terrorlistor” används för att försöka kriminalisera och förtrycka revolutionära rörelser bland världens folk, på samma sätt som de används för att rikta in sig på det palestinska folket och dess motstånd.
I Nederländerna levde Joma ett nyktert liv i en liten arbetarklasslägenhet i Utrecht, där han arbetade varje dag från tidig morgon till sen kväll. Han var en ödmjuk men passionerad man som älskade att umgås med kamrater, lyssna på deras erfarenheter och dela med sig av sina råd.
Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network kommer vi att minnas Jose Maria Sison, Ka Joma, som en ledande kamrat som ägnade hela sitt liv åt kampen för nationell och social befrielse för Filippinerna och det filippinska folket. Och vi kommer alltid att minnas hans orubbliga stöd till den palestinska befrielserörelsen och de palestinska fångarnas kamp. Mabuhay, Ka Joma!
Ett urval av Jose Maria Sisons citat om den palestinska och arabiska kampen:
”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.
Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.” – 2020, https://samidoun.net/2020/04/video-jose-maria-sisons-solidarity-message-for-palestinian-prisoners-day
”Vi måste sätta igång och utveckla en rörelse för att kräva att de villkor upphör under vilka Israel när som helst kan attackera Gaza och massakrera det palestinska folket. På sex år har Israel släppt loss tre massakrer utan att ställas till svars av en internationell brottmålsdomstol. Israel har förvandlat Gaza till ett koncentrationsläger sedan 2006. Israel har utsatt palestinierna för olika former av kollektiv bestraffning. Fiskare skjuts ihjäl om de går utanför en trekilometersgräns som Israel ensidigt har infört. Jordbrukare dödas också om de skördar sina grödor bortom en gräns som Israel godtyckligt fastställt.
Vi lyssnar till och stöder uppmaningen från Gazas folk till världens folk att leda en rörelse för att förverkliga bojkott, avinvesteringar och sanktioner. Precis som vi minns i den globala kampanjen mot apartheidregimen i Sydafrika kan och måste världens folk och deras institutioner och organisationer utöva påtryckningar på regeringarna för att sanktionera Israel och genomföra ett omfattande vapenembargo. Israel har kunnat ockupera Palestina, driva en terror- och apartheidregim och begå sina mordiska grymheter tack vare stödet från imperialistiska regeringar, särskilt USA och EU.” – 2014. https://www.workers.org/2014/08/15597
”Det är ytterst lögnaktigt och hycklande, värdigt krigsförbrytare och megaterrorister, att både USA och Israel lägger skulden på Palestina och det palestinska folket för de pågående storskaliga aggressions- och förtrycksbrott som Israel begår mot dem och för den förestående israeliska invasionen och återockupationen av Gaza. Israels nuvarande uppmaning till ett totalt krig påminner oss alla om den israeliska aggressionen mot Libanon i modern tid och om hur långt Israel kan gå för att begå brott mot mänskligheten helt ostraffat med uppmuntran och stöd från USA:s imperialister och med de andra imperialistmakternas samtycke.
ILPS är solidariskt med det palestinska folket i dess kamp för nationell räddning och självständighet och för försvaret av alla dess mänskliga och demokratiska rättigheter mot angreppen från de USA-stödda israeliska angriparna. Vi ansluter oss till det palestinska och arabiska folket och hela mänskligheten för att fördöma Israels USA-stödda aggressionsbrott och för att kräva att Israel upphör med sin plan för ett allomfattande angreppskrig.” – 2008, ILPS uttalande, https://josemariasison.org/ilps-condemns-israeli-attacks-on-the-palestinian-people-in-gaza
”1948 inledde USA det kalla kriget för att begränsa och bekämpa socialismens och de nationella befrielserörelsernas utmaning och för att motverka den amerikanska ekonomins tendens att glida in i en överproduktionskris. Det kalla kriget var i själva verket en serie heta lokaliserade krig. Dessa omfattade de stora amerikanska aggressionskrigen i Korea och Indokina, de USA-stödda israeliska krigen i Palestina och de antisovjetiska krigen i Angola, Etiopien, Nicaragua och Afghanistan.
Som motståndskrafter underifrån kan vi räkna de icke-imperialistiska stater som står upp för att försvara sitt nationella oberoende mot imperialismen. I själva verket har USA inlett de våldsammaste aggressionskrigen mot sådana stater, som på senare tid har omfattat Irak, f.d. Jugoslavien och Afghanistan. USA har också uppmuntrat och stöttat de israeliska sionisterna att ockupera Palestina och undertrycka det palestinska motståndet. Som en följd av detta ser vi en stadig tillväxt av väpnat och annat motstånd i länder som direkt eller indirekt attackeras av USA…
De återkommande massprotesterna mot krig och imperialism i de imperialistiska länderna återspeglar inte bara en hög grad av solidaritet mellan folken i dessa länder och andra folk, utan också det växande missnöjet med det kapitalistiska världssystemets kris. Folket är upprört över den höga arbetslösheten, minskningen av de sociala förmånerna, välfärdens utarmning och att företagsvinster och militära utgifter prioriterats högst.
Det irakiska folket bedriver nu ett brett väpnat motstånd bestående av nationalister, kommunister, religiösa troende och olika etniska grupper mot den amerikanska ockupationen och marionetterna och lägger grunden för större protestaktioner i USA och i världen.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/WarImpeandResistbelow.htm
”Vi fokuserar främst på USA eftersom det är den mest krigiska makten och den största destabiliserande faktorn i världen. Landet har en krigsdriven ekonomi, där det militärindustriella komplexet alltid pressar regeringen att spendera mer pengar på krigsproduktion och anfallskrig. Den är fast besluten att tillsammans med Nato och det sionistiska Israel försvaga och fälla varje regim som stödjer det palestinska folkets kamp och de arabiska folkens sak för nationellt oberoende.” – 2015, https://josemariasison.org/for-a-socially-just-world-strengthen-the-peoples-solidarity-and-intensify-the-struggle-against-imperialist-plunder-crisis-and-war
”Vad gäller att införskaffa och hålla vapen i hemlighet i årtionden och att inleda offensiver med små formationer under de mest begränsade och svåra förhållanden, ger de revolutionära väpnade organisationerna i Irland och Palestina goda exempel på medveten disciplin, skicklighet, uppfinningsrikedom och uthållighet tack vare masstödet från hela samhällen som motsätter sig en ockupationsmakt.” – 2019, https://josemariasison.org/on-the-question-of-peoples-war-in-industrial-capitalist-countries
”Tio år efter 11 september befinner sig USA i en historisk skuldkris och en långvarig global depression. Dess militära styrkor är överbelastade och fastlåsta på flera krigsskådeplatser runt om i världen. USA har mer än 150 000 soldater kvar i Afghanistan och Irak och är nu tillsammans med Nato engagerat i ett angreppskrig i Libyen.
Under det senaste decenniet har antikrigsrörelser, antiimperialistiska rörelser och väpnade revolutionära rörelser uppstått för att göra motstånd mot USA:s aggressionskrig. Det amerikanska folket har upprepade gånger visat sitt motstånd mot att 11 september används för att rättfärdiga aggressionskrig. De har krävt att trupperna ska dras tillbaka från Irak och Afghanistan och samtidigt protesterat mot de enorma militärutgifterna på bekostnad av verklig ekonomisk återhämtning, statliga subventioner och välfärd.
Folken i Irak, Afghanistan, Libyen och Palestina fortsätter att göra väpnat motstånd mot den USA-ledda och USA-sponsrade ockupationen och aggressionen. Revolutionära och progressiva rörelser i Asien, Latinamerika och Afrika går i spetsen för folkets kamp för nationell och social frigörelse. Länder som Kuba, Demokratiska folkrepubliken Korea och Venezuela hävdar sin suveränitet mot USA:s hot om aggression. Exploaterade och förtryckta folk i både imperialistiska och dominerade länder driver kampen mot imperialistiska krig och för att omfördela resurser till jobb, försörjning, rättvisa löner och social välfärd.
Det är absolut nödvändigt att världens folk för en militant och uthållig kamp mot USA:s och Natos aggressionskrig, statsterrorism och kontrarevolution. Det är endast genom folkets kamp som folket kan hoppas på att eliminera alla former av terrorism och uppnå en ny och bättre värld med större frihet, demokrati, social rättvisa, allsidig utveckling och världsfred.” – 2011, https://josemariasison.org/ilps-statement-on-the-10th-anniversary-of-911
”USA har fått mycket större materiella fördelar av erövringen av Irak än av erövringen av Afghanistan. De har lagt beslag på världens näst största oljereserver och har fått en mer direkt kontroll över hela OPEC mer än någonsin tidigare. Den amerikanska dollarn är fortfarande säker som valuta för oljetransaktioner.
USA har länge närt planen att ockupera Irak och omforma hela Mellanöstern politiskt och ekonomiskt under amerikansk hegemoni. De amerikanska militärbaserna i Irak ligger nu i hjärtat av hela regionen. Det palestinska och arabiska folket uppmanas att acceptera den amerikanska ”färdplanen” och andra diktat från USA och de israeliska sionisterna.
USA kräver på ett arrogant sätt att Syrien och Iran helt och hållet skall underkasta sig USA:s hegemoni, annars får de drabbas av Iraks öde. USA:s strateger räknar med att de på ett eller annat sätt snart kan ta full kontroll över Iran och Syrien. De hotar också de feodala oligarkierna i Saudiarabien och emiraten med att förlora sina feodala rättigheter om de inte ger efter för USA:s ekonomiska och militära krav… När det irakiska folkets nationella befrielsekrig intensifieras och USA vägrar att dra sig tillbaka från Irak kommer massprotesterna och andra former av antiimperialistiskt motstånd att stiga till en ny och högre nivå på global nivå. USA kan fortfarande göra värre saker i Mellanöstern genom att utvidga slagfältet till Syrien och Iran. USA har länge anklagat dessa länder för att hjälpa Irak och krävt att de ska underordna sig USA:s diktat.
USA planerar att ta Iran på grund av dess oljerikedomar och för att landet redan är insprängt mellan de USA-kontrollerade länderna Afghanistan och Irak. USA är också intresserat av att kontrollera Syrien eftersom landet ses som ett hinder i den av USA utarbetade färdplanen för Israel och Palestina. Det ligger definitivt i Irans och Syriens intresse att stödja det irakiska folket och att hindra USA från att konsolidera sin makt i Irak.
Det skulle vara ett kolossalt misstag för USA att vidta förebyggande åtgärder mot Iran och Syrien och utvidga slagfälten från Irak och Afghanistan. Det väpnade folkliga motståndet skulle sprida sig som en löpeld i Mellanöstern och Centralasien och uppmuntra till väpnade revolutioner i Sydasien. I vilket fall som helst kommer USA i allt högre grad att betala för sitt imperialistiska övertramp. Folken i alla världens regioner ser sin möjlighet att utdela sina egna slag mot det överansträngda och sårbara monstret.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/2yrsafter911.htm
Samidoun Göteborg återger här en inbjudan till en demonstration som vi hjälper till att mobilisera till:
Ja till demokrati, nej till Erdogan
Vad? Protest mot Sveriges stöd till Erdogan vid riksmötets öppnande. Var? Stockholm, (Exakt plats kommer snart) När? Kl. 13.20, 27 september.
På några få månader har Sverige gjort en total omsvängning i sin säkerhetspolitik. Sveriges Nato-ansökan innebär slutet för hundratals år av neutralitet och alliansfrihet. Ansökningsprocessen har inletts med extremt lite folklig förankring, den föregicks inte av en längre period av debatt om vad Nato-medlemskap innebär och det har inte heller skett någon folkomröstning i frågan. När riksmötet öppnar 27 september måste därför folket se till att göra sina röster hörda.
Den nya vändningen i den svenska säkerhetspolitiken innebär allians med den turkiska diktaturen. En sådan allians kräver att Sverige säljer ut den kurdiska frihetsrörelsen och alla som kämpar mot Erdogans diktatur och för demokrati. En sådan allians innebär att också Sverige blir ett mindre demokratiskt land. Turkiet kräver bland annat utlämningar av oppositionella från Sverige, samarbete mellan Säpo och turkiska säkerhetstjänsten MIT och inskränkningar i svenska fri- och rättigheter. Allt för att motarbeta Erdogans opposition.
Medan detta sker hotar Turkiet att invadera ytterligare delar av den feministiska, demokratiska administrationen i norra och östra Syrien, Rojava. Erdoganregimen utför ständigt militära aktioner utanför Turkiets gränser. Över 5000 medlemmar i HDP, som svenska Soclademokraterna beskrivit som ett systerparti, sitter fängslade i Turkiet. En allians med Turkiet innebär stöd till krig och diktatur.
När Turkiet invaderade nordvästra Syrien 2018 krävde Sverige att EU skulle införa ett stopp på vapenexport till Turkiet. Svenska regeringsföreträdare har lovordat YPG:s och YPJ:s insatser mot Islamiska staten och svenska regeringsföreträdare har kritiserat Erdogans brutala repression mot oppositionen.
De som vill ge eftergifter åt Erdogans regim vill inte att vi talar om vad det innebär, för en allians med en islamistisk diktatur är oförsvarbart. De som stöttar svensk allians med Turkiet har redan tystnat. Nu gäller det att alla vi som motsätter oss diktaturen går samman och kräver nej till svenskt stöd åt Erdogan – ja till fred, demokrati och frihet.
Därför kommer vi samlas för att protestera mot Sveriges diktaturvänliga vändning vid riksmötets öppnande, 27 september, kl 13.20, Mynttorget.
Avgift 17 år och yngre = 50 kr 18 år och äldre = 200 kr
(Lägre priser vid gruppanmälan av minst sex personer)
Fredsloppet är helt ideellt arrangerat och överskott och insamlade pengar går till den organisation som valts ut för att motta stödet.
Överskottet från Fredsloppet 2022 och övriga insamlade medel har beslutats fördelas enligt följande.
1. Upp till 20 000 kr kan äskas av kampanjen Nej till NATO för kampanjaktiviteter så som framställande av informationsmaterial, polistillstånd, transporter med mera. Äskande kan ske från och med nu.
Kvarvarande belopp delas lika mellan:
2. Union of Palestinian Women’s Committees (UPWC)
3. Svensk Kubanska föreningens insamling Mediciner för Kuba.
Stöd Fredsloppsinsamlingen genom att sätta in valfritt belopp på PG 947581-5 eller swisha 123 533 33 64. Överskottet från Fredsloppet går alltid till organisationer som på olika sätt kämpar mot krig, utsugning och förtryck.
Saknar du möjlighet att betala med kort över internet, SWISH eller har tekniska problem av andra skäl? Inga problem, vi kan hjälpa dig med en manuell anmälan. Gör så här! 1. Skriv ett e-post till fredsloppet@proletarenff.se där du uppger för- och efternamn, klass och avgift för alla de personer du önskar anmäla. 2. Sätt in summan av avgifterna på Fredsloppets plusgiro 947581-5, skriv din e-postadress eller ditt för- och efternamn som meddelande på betalningen. 3. När vi registrerat din anmälan i registret svarar vi på ditt e-post med en bekräftelse.
Du kan också efteranmäla dig kontant på Fredsloppet.
Vi firar att Strategi för Palestinas befrielse äntligen (och återigen) finns på svenska! Fira med oss i Syndikalistiskt Forums lokaler!
När? Lördag 3 september klockan 17 Var? Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg
Vad är Strategi för Palestinas befrielse? Det är ett historiskt och politiskt viktigt dokument för den palestinska befrielserörelsen och ett grundande dokument för Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Lanseringen sker tack vare kamraterna på förlaget Foreign Languages Press, läs mer här: https://samidoun.net/sweden/boklansering-strategi-for-palestinas-befrielse
Vad kan du vänta dig? Vi bjuder in vitt och brett till detta arrangemang och börjar med att öppna Syndikalistiskt Forums bokkafé vid klockan 17. Klockan 18 slår vi upp portarna till intilliggande Victoriasalen i samma byggnad där vi bjuder på ett kortare program kring den lanserade boken.
I bokkafét gäller regeln ”Cash is Queen” och endast kontanter mottas, men just den lanserade boken kan köpas kontant eller via Swish på plats.
När? Lördag 3 september klockan 17 Var? Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg
Äntligen kan vi tillsammans med kamraterna på Foreign Languages Press offentliggöra lanseringen av Strategin för Palestinas befrielse på svenska! Strategin för Palestinas befrielse är ett grundande dokument för organisationen Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Det är också ett historiskt, politiskt och fortfarande aktuellt dokument för hela det palestinska motståndet mot imperialismen, sionismen och reaktionen såväl som för motståndets internationella solidaritetsrörelse. I dokumentet klargörs många viktiga frågor om kampen för återvändo, befrielse och revolution i Palestina, med andra ord varför antiimperialism och socialism är nödvändiga för ett fritt och demokratiskt samhälle från Jordanfloden till Medelhavet och bortom.
Texten som nu ges ut via Foreign Languages Press bygger på en gammal svensk översättning från 1971 av numera nedlagda organisationen Kommunistiska arbetsgruppen. Svenskspråkiga medlemmar i Samidoun har redigerat texten med hänsyn till att bevara dess innebörd och budskap med hjälp av vänner och kamrater till nätverket.
Publiceringen av detta viktiga dokument görs med hopp om att bidra till diskussioner och framför allt handlingar för progressiva, radikala och revolutionära samhällsförändringar i Palestina, i Sverige och världen över i en brådskande kamp mot imperialismen, kolonialismen och fascismen för mänsklighetens överlevnad och framtid. Har du synpunkter på den utgivna texten eller vill bidra till diskussionen och handlingarna är du välkommen att kontakta någon av Samidouns lokalgrupper i Sverige.
Föregående