Nu kan vi äntligen offentliggöra inspelningarna från vår minikonferens om Sverige och imperialismen! Vår inspelning är uppdelad i minikonferensens två delar, boksamtalet och panelsamtalet. Läs mer om vår minikonferens i den rapport som lämnades av en besökare:

Den första inspelningen omfattar samtalet med Torkil Lauesen om hans bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System:

Den andra inspelningen omfattar panelsamtalet med flera intressanta gäster som diskuterar Sverige och imperialismen:

Vår minikonferens må vara över, och blev lyckad tack vara alla deltagare som bidrog, men vi i Samidoun Göteborg fortsätter mobilisera mot imperialism och mot fascism och kapitalism och för Palestinas och den globala arbetarklassens befrielse! Hör av dig om du tycker att frågorna vi driver är viktiga och du vill samarbeta med oss!

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hälsar den japanska internationalisten och revolutionären Fusako Shigenobu på dagen för hennes frigivning i Tokyo, tillsammans med hennes dotter May och alla kamrater och vänner som har stöttat denna modiga frihetskämpe under nästan 22 år i japanska fängelser.

Liksom Georges Abdallah i Frankrike är och var Fusako Shigenobu en internationalistisk kämpe för Palestinas befrielse, djupt engagerad i den revolutionära rörelse som svepte över världen och som tog sig uttryck i ett direkt engagemang i den antiimperialistiska kampen, särskilt den palestinska kampen. Fusako är medgrundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA) som kämpade för en revolutionär framtid för Japan och som arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina.

Fusako Shigenobu arbetade direkt med Ghassan Kanafani när hon arbetade på PFLPs kontor för offentliga och internationella relationer där Al Hadaf, frontens tidning, gavs ut. Hon möjliggjorde produktionen av filmen ”Red Army/PFLP Declaration of World War” och skrev många rapporter och uppmaningar till handling för japanska vänsterpolitiska nyhetsbrev och tidskrifter, där hon manade till handling för Palestina.

Tre japanska palestinakämpar deltog i en militär operation på al-Lydd-flygplatsen (”Ben Gurion-flygplatsen”) och hade planerat att offra sina liv i operationen. En av kämparna, Kozo Okamoto, blev dock tillfångatagen och fängslad i årtionden tills han släpptes i samband med ett fångutbyte med det palestinska motståndet.

Fusako tvingades leva under jorden, där hon födde och uppfostrade sin dotter May Shigenobu, samtidigt som hon verkade som ledare för Japanska röda armén. Samtidigt som JRA deltog i väpnad kamp blev den så småningom en organisation som engagerade sig i gräsrotssolidaritet till stöd för palestinsk befrielse. Fusako greps i Japan år 2000 i Osaka och fördes till Tokyo. Hon har suttit fängslad sedan dess och skrivit böcker och poesi. Hon har fortsatt att hålla fast vid sina antiimperialistiska principer och sitt engagemang för Palestinas befrielse.

Fusako Shigenobus arv av internationalistiskt engagemang och uppoffring för Palestinas befrielse är ett hedervärt och inspirerande kampliv som påminner oss alla om vårt ansvar att agera, organisera och göra motstånd mot imperialismen. På denna dag då hon befrias hyllar vi henne och alla de som har kämpat tillsammans med henne, och vi lovar att agera för att påskynda dagen för befrielsen av alla fångar för den palestinska saken och den antiimperialistiska kampen, från de sionistiska fängelserna till USAs och Frankrikes imperialistiska fängelser och bortom dem.

Från floden till havet, Palestina ska befrias!

Läs biografin om Fusako Shigenobu nedan, som förberetts av Fusakos dotter May och kamrater, och följ Instagram-kontot @freedomfighterfu och Facebook-sidan Fusako Shigenobu för mer information.

Fusako Shigenobus biografi/historia

Fusako Shigenobu (1945- ) är politisk fånge, poet, författare, mor och revolutionär kämpe för Palestinas befrielse. Hon var fängslad i 21,5 år efter att ha ägnat sitt liv åt kampen mot den globala imperialismen.

Hon anslöt sig till studentrörelsen i slutet av 1960-talet när hon gick på kvällsskola vid Meiji-universitetet i Tokyo och engagerade sig gradvis i revolutionär politik och gick senare med i Röda arméfraktionen (RAF) 1969. RAF var ett kommunistiskt parti som förespråkade revolution mot USAs och Japans imperialistiska regeringar. Fusako blev en av de främsta ledarna 1970 och fick i uppdrag att starta en byrå för internationella relationer.

År 1971 lämnade Fusako Japan delvis på grund av sin oenighet med Mori Tsuneo, RAFs nya tillförordnade ledare efter massarresteringar av dess ledning. Men den främsta anledningen till att hon lämnade Japan var att hon sökte internationell solidaritet med andra pågående revolutioner och kamper mot imperialismen runt om i världen. Hon begav sig till Mellanöstern efter att ha fått kännedom om den palestinska kampen mot den israeliska ockupationen.

När hon anlände till Libanon den 1 mars 1971 började Fusako arbeta med Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en sekulär marxist-leninistisk organisation som grundades av den palestinske läkaren George Habash. Fusako började sitt solidaritetsarbete på PFLPs PR-kontor och tidskriftspubliceringscenter Al Hadaf. Detta var en tid med mycket begränsad tillgång till medier och information, så hennes huvudfokus var att sprida den information hon fick om den palestinska kampen och om situationen i Mellanöstern tillbaka till Japan genom att skriva rapporter för japanska vänstertidningar och tidskrifter, samt korrespondera med olika aktivister, konstnärer, läkare, journalister och andra specialister för att uppmuntra dem att komma och arbeta som volontärer i de palestinska lägren eller att informera den japanska allmänheten och skapa gräsrotsstöd.

Maj 1971 hjälpte hon till att introducera Masao Adachi och Koji Wakamatsu för de palestinska frihetskämparna, fidayeen, och underlättade inspelningen av deras film Red Army/PFLP Declaration of World War. Hon följde med dem till det palestinska lägret i Jarash-berget i Jordanien där de filmade de första bilderna någonsin av palestinska krigare i fidayeens dagliga liv. Dessa fidayeen massakrerades bara två dagar efter att filmteamet hade åkt.

Den 30 maj 1972 anmälde sig tre japanska män frivilligt för att delta i en militär operation på Lydda flygplats (känd för israeler som Ben Gurion-flygplatsen ) som riktades mot Aharon Katzir, ledande forskare för Israels biologiska vapen. Tjugofem civila dödades i korselden med israeliska säkerhetsstyrkor. Israel nekade en internationell undersökningskommission tillträde för att undersöka hur så många civila dödades i incidenten. En oberoende utredning skulle ha avslöjat vem som var ansvarig för dödandet av civila.

De tre japanska frivilliga hade planerat att offra sina liv under operationen genom att använda handgranater, men en av deltagarna Kozo Okamoto överlevde och tillfångatogs. Under det israeliska förhöret avslöjades det att han var medlem av Röda arméfraktionen (RAF). De tre frivilliga kallade sig själva Arabiska röda armén och detta läckte ut till israeliska medier. De israeliska medierna kallade dem Japanska röda armén och namnet fanns alltså redan innan organisationen bildades 1974.

Fusako tvingades gå under jorden av rädsla för israeliska repressalier mot de japaner som arbetade med den palestinska befrielserörelsen. Trots att Fusako inte var inblandad i operationen försökte Israel mörda henne genom att bomba de byggnader där hon bodde. (I Decided to Give Birth to You Under an Apple Tree, 2001).

Vid denna tid blev hon gravid med sin dotter som föddes 1 mars 1973. Fusako och hennes dotter May levde under jorden under de kommande 28 åren. May fick sitt namn efter det japanska ordet för revolution (Kaku-mei) med kanji-tecknet som betyder ”liv”. (命)

Samtidigt som de japanska frivilliga i PFLP förblev underjordiska beslutade de att skapa en politisk organisation 1974. Fusako blev ledare och talesperson för denna internationalistiska vänsterrevolutionära organisation som antog namnet Japanska röda armén (och Arabiska röda armén i dess tidiga skede). De genomförde flera operationer mot kapitalist-imperialistiska enheter som bolaget Shell i Singapore (1974), samt krävde frigivning av politiska fångar genom att ockupera franska ambassaden i Haag (1974) och amerikanska konsulatet i Kuala Lumpur (1975).

När JRA blev en självständig enhet 1974 försökte man se till att civila inte skulle skadas i framtida operationer. Efter en ändring av politiken upphörde all deras militära verksamhet i slutet av 1980-talet. Gruppen beslutade att fortsätta sitt arbete genom att fokusera på gräsrotsstöd och solidaritet med det palestinska folket.

Fusako förklarar: ”Skälen till att vi avbröt den väpnade kampen i 1970-talsstil var att tillsammans med FN:s erkännande av palestinierna (och på grund av de många dödsfallen) var min tanke att värna om livet i varje kamp”.

Fusako författade tio böcker medan han levde under jorden och i fängelse, bland annat en poesibok. I sin första bok, My Love, My Revolution (1974), skrev Fusako: ”Jag skulle vilja se att människor fostras till att hjälpa varandra oavsett gränser”.

I november 2000 greps Fusako i Osaka och fördes till Tokyo. Vid många tillfällen har Fusako offentligt tagit på sig ansvaret för tidigare JRA-aktioner och bett om ursäkt till alla dem som i onödan skadats. 14 april 2001 upplöste hon Japanska röda armén och förklarade att hon skulle fortsätta samma arbete i Japan med lagliga medel. Regeringen anklagade henne för två fall av passförfalskning och hävdade att hon måste ha varit en ”medkonspiratör” i planeringen av gisslantagningen 1974 vid den franska ambassaden i Haag (en operation som är välkänd för att ha planerats av PFLPs Waddie Haddad och som leddes av Carlos, och som skadade en vakt). Åklagaren lade inte fram några konkreta bevis för Fusakos inblandning och förlitade sig i hög grad på framtvingade bekännelser som inhämtades på 1970-talet och som återkallades av de vittnen som stod i vittnesbåset under rättegången. Utan hänsyn till dessa återkallelser dömde domaren henne 2005 till 20 års fängelse för eventuellt medhjälp till ett ”försök till dråp”.

I likhet med andra politiska fångar har Fusako straffats orimligt hårt eftersom hon öppet ifrågasätter den japanska monarkins och regeringens legitimitet för att de vidmakthåller imperiella system av dominans och diskriminering. Från fängelset skrev hon: ”Japan är inte en gudomlig nation; vi bör bli en human nation”. (December 2000)

År 2008 fick hon diagnosen tjock- och tarmcancer och genomgick tre operationer. I ett brev från 2017 från fängelsesjukhuset Hachioji i Tokyo skriver Shigenobu:

”Om kärnkraftsmotståndare och krigsmotståndare kan gå samman kan de förändra framtiden. Jag är hoppfull… Man kan säga att världen är mogen för revolution, i materiella termer. Så länge mänskligheten fortsätter att försakas kommer den globala humanistiska revolutionen säkert att äga rum i en framtida generation.”

Vi återpublicerar här ett uttalande för våra kamrater i Rojavakommittéerna som tillsammans med Sveriges kurdiska diaspora utstår en förnyad repressionsvåg i samband med svenska statens nya närmande till imperialistalliansen Nato och dess medlem Turkiet:

Vänner och kamrater,

För en timme sedan genomfördes en hacking-attack mot vår digitala infrastruktur. Minst fem av våra administratörers konto forcerades simultant och vår Facebooksida med närmare 10.000 följare raderades.

Vem som ligger bakom attacken vet vi inte än. Vad vi däremot vet är att vi planerar protester till i nästa vecka och att vi redan i söndags genomförde en sådan protest mot Erdogans krav på Sverige, där en stor flagga från den kurdiska frihetsrörelsen vecklades ut från en bro i Stockholm. Denna protest verkar ha fått särskilt spinn i Turkiet, där denna ”terroristhandling” rullat löpande på en av Turkiets största TV-kanaler, CNN Türk.

Den turkiska presidentens talesperson har också gått ut och sagt att detta viftande med rörelsens ”så kallade flagga” -som att en flagga slutar vara en flagga för att man ogillar de som står bakom den- fördjupat misstroendet mot Sverige och att det strider mot internationella normer kring ”terrorism”.

Med detta i bagaget har vi våra misstankar om från vilket håll den här attacken skett. Och det är också det här Turkiet kräver att Sverige ska göra;
– Stänga ner föreningar, organisationer, aktiviteter som står i opposition till Erdogan, vilket han brett refererar till som terrorism, samt sluta låta individer kopplade till dessa ”existera” och utvisas till Turkiet.

Det är det här det handlar om. En auktoritär despot som stöttade IS så länge det bara gick som står mot demokratiska fri och rättigheter. Mot yttrandefrihet och den rörelse som besegrade IS. Det är den strid vi ser utspelas nu, på nätet och i verkligheten. Vi kommer resa oss ur den digitala askan och om demokratins fiender tror att de vunnit något så tror de fel.

Hjälp oss dela vad som hänt men också vad som står på spel på våra gator och torg. Se till att sprida informationen om de protester som planeras mot Turkiets krav på Sverige som man nu försöker stoppa:
– Visa despoten och IS-faciliteraren i Ankara att vi inte låter honom diktera vad ”terrorism” är eller hur vår demokrati ska se ut!

Inte en millimeter åt Erdogan! Vi syns på torgen!

Stockholm, Bantorget – 21/5 kl 14:00
https://www.facebook.com/events/313292747494937
Malmö, Möllevångstorget – 26/5 kl19:00 :
https://www.facebook.com/events/1070822770184852
Göteborg, Järntorget – 26/5 kl17:00 :
https://www.facebook.com/events/422339095978242

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uttrycker sitt starkaste stöd och sin solidaritet med Fusako Shigenobu, internationell fånge i den palestinska befrielsekampen. Hon har suttit fängslad i Japan i över 21 år som politisk fånge på grund av sin roll som grundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA), som kämpade för en revolutionär framtid för Japan samt för att hon arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina. Den 28 maj i Japan kommer Fusako Shigenobu att befrias från fängelset, och hennes dotter May Shigenobu arbetar tillsammans med kamrater och anhängare runt om i världen för att välkomna hennes befrielse.

Med anledning av frihetskämpen Fusako Shigenobus frigivning efter 21 års fängelse bjuder vi i Samidoun Göteborg in till visning av filmen “Children of the Revolution”.

Tid: Onsdag 25 maj 18:00
Plats: Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg (ingång under Hagabions trappa, ring på porttelefonen till höger om dörren).

Filmen handlar om Shigenobu och den tyska revolutionären Ulrike Meinhof, och beskrivs:
“Inspired by the student revolutions of 1968, Ulrike Meinhof and Fusako Shigenobu became the leading revolutionaries of their time, as leaders of the Baader Meinhof Group and the Japanese Red Army. Appalled by the killing in Vietnam, they worked with Palestinian freedom fighters to overthrow capitalism through world revolution. Packed with extraordinary archive footage, the film sees journalists Bettina Röhl and May Shigenobu explore the lives of their mothers, Ulrike and Fusako, giving us a unique perspective on two of the most notorious ‘’terrorists’ in modern history. With capitalism in crisis and revolution sweeping the Arab world, we look back and ask: what were they fighting for and what have we learned?”

Fusako Shigenobu var en av grundarna till Japanska röda armén, en antiimperialistisk väpnad grupp som kämpade mot japansk monarki och kapitalism men även för palestinsk frigörelse och hade nära band till Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Shigenobu har suttit fängslad sedan 2006. Läs mer om henne på https://www.facebook.com/shigenobufusako.

Följande är en översättning och återpublicering av ett inlägg som skickades in till Anti-Imperialist Network av en konferensdeltagare:

Samidoun Göteborg anordnade en antiimperialistisk konferens 7 maj i Viktoriahuset i Göteborg som avslutning på en öppen studiecirkel som behandlade Torkil Lauesens bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System. Första delen av konferensen bestod av en presentation och ett öppet samtal med Lauesen om hans bok och dess konsekvenser för antiimperialistiska krafter i Sverige. Den andra delen var en öppen paneldiskussion, modererad av en medlem i Samidoun Göteborg, med omfattande engagemang från publiken. Paneldeltagarna som tillsammans med Lauesen stod på scenen var Lina Mohageb, som driver Instagramkontot @avkoloniseramera, Adrián Groglopo, docent vid Göteborgs universitet och ordförande för Antirasistiska Akademin, samt Claudio Alvarez, ordförande för Svensk-kubanska föreningen i Göteborg. Efter konferensen hölls ett avslappnat mingel där alla som deltog kunde utbyta tankar och idéer.

Konferensens ”symbol”– eller, kanske snarare, bakgrundsbilden på flygbladet som bjöd in till konferensen – var kanelbullen, som ökänt konsumeras som del av svensk fika. Till synes är bakelsen inget annat än en harmlös sötsak. Men dold mitt framför näsan på betraktaren, på ytan till det hela, kan vi urskilja en stapelvara från kolonialtiden: socker. När vi gräver djupare, i mitten av rullen, hittar vi den verkliga kryddan och ännu en kolonialvara: kanel. Kanelrullen är en passande symbol för konferensen eftersom den visar hur det förflutnas kolonialism lever vidare i dagens kolonialism. Kanelrullen är också ett passande uttryck för den svenska imperialismen mer generellt; till synes oskyldig för det okritiska sinnet, men samtidigt djupt avslöjande för Sveriges delaktighet och engagemang i koloniala och imperialistiska praktiker.

Kanelrullen, som introducerades som symbol under konferensens andra hälft, ledde till en diskussion fram och tillbaka mellan paneldeltagarna och publiken om de perversa sätt på vilka imperialismen tar sig uttryck i vardagen. Samtalet kretsade delvis kring oss själva. Är vi – du, jag och de som deltog i konferensen – delaktiga i den svenska imperialismen? Vi skördar förvisso frukterna av den globala kapitalismens imperialistiska upplägg, där vår köpkraft gentemot den billiga arbetskraften i det globala syd möjliggör omättliga konsumtionsmönster. Det globala nord tycks trivas så bra med sin ställning att det hellre förstör planeten än släpper sitt imperialistiska levnadssätt. Den föredrar att gå över ett stup.

Vid konferensen serverades kanelbullar och kaffe (ännu en kolonial vara) gratis. Dessutom bar jag kläder som tillverkats i Bangladesh och hade en smartphone i fickan som tillverkats i Kina. (Som en snabb anmärkning: om iPhone X producerades i USA skulle den kosta omkring 30 000 dollar, vilket skulle vara oöverkomligt för de allra flesta människor.) Självreflektion och självrannsakan är av yttersta vikt. Som Sokrates uttryckte det: ”Det outforskade livet är inte värt att leva”. Att avsluta med att säga att var och en av oss bör hållas individuellt ansvarig för tidigare och nuvarande imperialistiska praktiker är dock i bästa fall tveksamt och, ännu viktigare, missar poängen. Vi har alla kastats in i den här världen. Frågan är därför inte så mycket om vi på något sätt är medskyldiga till (svensk) imperialism – vilket vi är – utan snarare vad vi ska göra åt det.

Emile Durkheim hävdar i Självmordet att i och med att sociala band bryts upp ägnar sig individer och samhällen åt handlingar som syftar till självutplåning. Jag tror att denna så kallade ”anomi” är kärnan i vår oförmåga att ta itu med vanliga människors nihilistiska känslor – en känsla av kärlekslöshet, meningslöshet och hopplöshet – och vår oförmåga att sätta igång ett demokratiskt och revolutionärt kärlekståg. Den här konferensen gjorde emellertid exakt det. Den förenade människor i en gemensam sak: antiimperialism i Sverige, och hjälpte till att lägga grunden för det som är absolut nödvändigt: att organisera.

Författat av en konferensdeltagare

Vi är stolta att få presentera den stundande minikonferensens eminenta panelister som tillsammans med oss ska diskutera Sverige och imperialismen! Panelsamtalet börjar efter boksamtalet 15:30 och håller på fram till mellan 16:30 och 17:00.

Lina Mohageb driver Instagram-kontot @avkoloniseramera med beskrivningen ”Här drömmer vi fritt och tänker kring hur vi kan skapa en avkoloniserad värld tillsammans med varandra”.

Adrián Groglopo är fil.dr i sociologi och arbetar som lektor vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Han har också varit ordförande för forskarföreningen Antirasistiska Akademin under många år.

Claudio Alvarez är ordförande för Svensk-kubanska föreningen i Göteborg.

Välkomna att diskutera med oss och våra gäster på lördag, och skicka gärna in frågor du tycker borde tas upp till samidoungbg@fripost.org!

Vi börjar nu presentera våra inbjudna gästerna på lördagens minikonferens om Sverige och imperialism! Har du missat minikonferensen? Läs om den här!

Mellan 14:00 och 15:00 har vi ett boksamtal med Torkil Lauesen om hans senaste bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System. Mellan 1970 och 1989 var han heltidsmedlem i en kommunistisk antiimperialistisk organisation som stödde befrielserörelser i Tredje världen med både lagliga och olagliga medel. Han arbetade tidvis som glasfabriksarbetare, brevbärare, och laboratorietekniker för att försörja sig. I anslutning till sitt solidaritetsarbete reste han i Libanon, Syrien, Zimbabwe, Sydafrika, Filippinerna och Mexiko. Under 1990-talet, medan han hölls fängslad, var han inblandad i fångaktivism och erhöll en mastersexamen i statsvetenskap.

Torkil Lauesen har även skrivit The Global Perspective: Reflections on Imperialism and Resistance (2018) och The Principal Contradiction (2020), båda utgivna av Kersplebedeb. Idag är Torkil medlem i den danska antiimperialistiska solidaritetsorganisationen Internationalt Forum.

Vi har tidigare även anordnat ett panelsamtal tillsammans med Torkil Lauesen och Samidoun-nätverkets internationella samordnare Charlotte Kates.

Snart publicerar vi information vårt panelsamtal och vår panelister, håll dig uppdaterad här på vår blogg och i våra sociala medier.

Har du några frågor du vill ta upp på minikonferensen? Skriv till oss på samidoungbg@fripost.org, oavsett om du kan delta nu på lördag!

Centrum-periferi. Kolonialism. Ojämlikt utbyte. Monopolkapital. Överackumulation. Globalisering. Arbetararistokrati. Hegemoni. Världssystem.

Hur kan vi förstå imperialism i Sverige, och vad har det för betydelse för radikal förändring? Det och mycket mer diskuterar vi, med utgångspunkt i ett samtal kring Torkil Lauesens bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System, på vår antiimperialistiska minikonferens lördag 7 maj klockan 14-17 i Göteborg.

Välkomna!

Samidoun Göteborg har under våren anordnat en öppen studiecirkel kring boken Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System, skriven av aktivisten och författaren Torkil Lauesen. Som avslutning på cirkeln bjuder vi nu in till en eftermiddag tillika minikonferens på frågan: Vad betyder antiimperialism och att vara antiimperialistisk i Sverige idag?

Lördag 7 maj 2022
Klockan 14-17
Linnégatan 21, Göteborg (Föreningen Digidems lokaler)
Fri entré
Facebook-event: https://www.facebook.com/events/514970606685412

Eftermiddagen börjar med ett gemensamt samtal med Torkil Lauesen om hans bok och vilka slutsatser och konsekvenser vi kan dra av dess innehåll, men också vilka frågor som förblir obesvarade. Därefter fortsätter vi med ett bredare panelsamtal, med panelister som ur olika perspektiv kommer diskutera vad en progressiv, radikal och rent av revolutionär antiimperialism skulle kunna vara.

Mer information publiceras löpande.

Lördag 7 maj 2022
Klockan 14-17
Linnégatan 21, Göteborg (Föreningen Digidems lokaler)
Fri entré
Facebook-event: https://www.facebook.com/events/514970606685412

För att uppmärksamma årsdagen för Palestinska myndighetens fängslande av Ahmad Sa’adat har Samidoun-nätverket arrangerat en aktionsvecka för Ahmad Sa’adats och alla palestinska fångars frihet. Samidoun Stockholm och Göteborg gav sig ut på Stockholms gator för att visa solidaritet och kräva frihet åt Ahmad Sa’adat och all palestinska fångar. 

Vi placerade oss på Sergels Torg för att dela ut flygblad och prata med folk om Sa’adat, fångarna och den pågående etniska rensningen i Naqab och Sheikh Jarrah.


Attackerna mot Sa’adat, hans familj och parti från ockupationsmakten och Palestinska myndigheten, den intensifierade fördrivningen från Naqab och Jerusalem samt den pågående belägringen av Gaza är samtliga led i en omfattande strategi för att krossa det palestinska folket och dess nationella ledarskap. Eskaleringen visar på en rädsla inom den sionistiska rörelsen gentemot det folkliga motståndets växande enighet.

Attackerna mot den palestinska rörelsen skrämmer oss inte. Tvärtom är det en uppmuntran till vårt arbete till stöd för de palestinska fångarna, den palestinska diasporan och det palestinska motståndet.

Vi kräver frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar. Vi kräver ett stopp för den etniska rensningen i Sheikh Jarrah och Naqab. Vi kräver villkorslös återvändo för alla palestinska flyktingar och nationell befrielse från Jordanfloden till Medelhavet.