Rapport från minikonferens om antiimperialism i Sverige
Följande är en översättning och återpublicering av ett inlägg som skickades in till Anti-Imperialist Network av en konferensdeltagare:
Samidoun Göteborg anordnade en antiimperialistisk konferens 7 maj i Viktoriahuset i Göteborg som avslutning på en öppen studiecirkel som behandlade Torkil Lauesens bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System. Första delen av konferensen bestod av en presentation och ett öppet samtal med Lauesen om hans bok och dess konsekvenser för antiimperialistiska krafter i Sverige. Den andra delen var en öppen paneldiskussion, modererad av en medlem i Samidoun Göteborg, med omfattande engagemang från publiken. Paneldeltagarna som tillsammans med Lauesen stod på scenen var Lina Mohageb, som driver Instagramkontot @avkoloniseramera, Adrián Groglopo, docent vid Göteborgs universitet och ordförande för Antirasistiska Akademin, samt Claudio Alvarez, ordförande för Svensk-kubanska föreningen i Göteborg. Efter konferensen hölls ett avslappnat mingel där alla som deltog kunde utbyta tankar och idéer.
Konferensens ”symbol”– eller, kanske snarare, bakgrundsbilden på flygbladet som bjöd in till konferensen – var kanelbullen, som ökänt konsumeras som del av svensk fika. Till synes är bakelsen inget annat än en harmlös sötsak. Men dold mitt framför näsan på betraktaren, på ytan till det hela, kan vi urskilja en stapelvara från kolonialtiden: socker. När vi gräver djupare, i mitten av rullen, hittar vi den verkliga kryddan och ännu en kolonialvara: kanel. Kanelrullen är en passande symbol för konferensen eftersom den visar hur det förflutnas kolonialism lever vidare i dagens kolonialism. Kanelrullen är också ett passande uttryck för den svenska imperialismen mer generellt; till synes oskyldig för det okritiska sinnet, men samtidigt djupt avslöjande för Sveriges delaktighet och engagemang i koloniala och imperialistiska praktiker.
Kanelrullen, som introducerades som symbol under konferensens andra hälft, ledde till en diskussion fram och tillbaka mellan paneldeltagarna och publiken om de perversa sätt på vilka imperialismen tar sig uttryck i vardagen. Samtalet kretsade delvis kring oss själva. Är vi – du, jag och de som deltog i konferensen – delaktiga i den svenska imperialismen? Vi skördar förvisso frukterna av den globala kapitalismens imperialistiska upplägg, där vår köpkraft gentemot den billiga arbetskraften i det globala syd möjliggör omättliga konsumtionsmönster. Det globala nord tycks trivas så bra med sin ställning att det hellre förstör planeten än släpper sitt imperialistiska levnadssätt. Den föredrar att gå över ett stup.
Vid konferensen serverades kanelbullar och kaffe (ännu en kolonial vara) gratis. Dessutom bar jag kläder som tillverkats i Bangladesh och hade en smartphone i fickan som tillverkats i Kina. (Som en snabb anmärkning: om iPhone X producerades i USA skulle den kosta omkring 30 000 dollar, vilket skulle vara oöverkomligt för de allra flesta människor.) Självreflektion och självrannsakan är av yttersta vikt. Som Sokrates uttryckte det: ”Det outforskade livet är inte värt att leva”. Att avsluta med att säga att var och en av oss bör hållas individuellt ansvarig för tidigare och nuvarande imperialistiska praktiker är dock i bästa fall tveksamt och, ännu viktigare, missar poängen. Vi har alla kastats in i den här världen. Frågan är därför inte så mycket om vi på något sätt är medskyldiga till (svensk) imperialism – vilket vi är – utan snarare vad vi ska göra åt det.
Emile Durkheim hävdar i Självmordet att i och med att sociala band bryts upp ägnar sig individer och samhällen åt handlingar som syftar till självutplåning. Jag tror att denna så kallade ”anomi” är kärnan i vår oförmåga att ta itu med vanliga människors nihilistiska känslor – en känsla av kärlekslöshet, meningslöshet och hopplöshet – och vår oförmåga att sätta igång ett demokratiskt och revolutionärt kärlekståg. Den här konferensen gjorde emellertid exakt det. Den förenade människor i en gemensam sak: antiimperialism i Sverige, och hjälpte till att lägga grunden för det som är absolut nödvändigt: att organisera.
Författat av en konferensdeltagare
