Samidoun hyllar den japanska revolutionären Fusako Shigenobu på hennes frigivning

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hälsar den japanska internationalisten och revolutionären Fusako Shigenobu på dagen för hennes frigivning i Tokyo, tillsammans med hennes dotter May och alla kamrater och vänner som har stöttat denna modiga frihetskämpe under nästan 22 år i japanska fängelser.

Liksom Georges Abdallah i Frankrike är och var Fusako Shigenobu en internationalistisk kämpe för Palestinas befrielse, djupt engagerad i den revolutionära rörelse som svepte över världen och som tog sig uttryck i ett direkt engagemang i den antiimperialistiska kampen, särskilt den palestinska kampen. Fusako är medgrundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA) som kämpade för en revolutionär framtid för Japan och som arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina.

Fusako Shigenobu arbetade direkt med Ghassan Kanafani när hon arbetade på PFLPs kontor för offentliga och internationella relationer där Al Hadaf, frontens tidning, gavs ut. Hon möjliggjorde produktionen av filmen ”Red Army/PFLP Declaration of World War” och skrev många rapporter och uppmaningar till handling för japanska vänsterpolitiska nyhetsbrev och tidskrifter, där hon manade till handling för Palestina.

Tre japanska palestinakämpar deltog i en militär operation på al-Lydd-flygplatsen (”Ben Gurion-flygplatsen”) och hade planerat att offra sina liv i operationen. En av kämparna, Kozo Okamoto, blev dock tillfångatagen och fängslad i årtionden tills han släpptes i samband med ett fångutbyte med det palestinska motståndet.

Fusako tvingades leva under jorden, där hon födde och uppfostrade sin dotter May Shigenobu, samtidigt som hon verkade som ledare för Japanska röda armén. Samtidigt som JRA deltog i väpnad kamp blev den så småningom en organisation som engagerade sig i gräsrotssolidaritet till stöd för palestinsk befrielse. Fusako greps i Japan år 2000 i Osaka och fördes till Tokyo. Hon har suttit fängslad sedan dess och skrivit böcker och poesi. Hon har fortsatt att hålla fast vid sina antiimperialistiska principer och sitt engagemang för Palestinas befrielse.

Fusako Shigenobus arv av internationalistiskt engagemang och uppoffring för Palestinas befrielse är ett hedervärt och inspirerande kampliv som påminner oss alla om vårt ansvar att agera, organisera och göra motstånd mot imperialismen. På denna dag då hon befrias hyllar vi henne och alla de som har kämpat tillsammans med henne, och vi lovar att agera för att påskynda dagen för befrielsen av alla fångar för den palestinska saken och den antiimperialistiska kampen, från de sionistiska fängelserna till USAs och Frankrikes imperialistiska fängelser och bortom dem.

Från floden till havet, Palestina ska befrias!

Läs biografin om Fusako Shigenobu nedan, som förberetts av Fusakos dotter May och kamrater, och följ Instagram-kontot @freedomfighterfu och Facebook-sidan Fusako Shigenobu för mer information.

Fusako Shigenobus biografi/historia

Fusako Shigenobu (1945- ) är politisk fånge, poet, författare, mor och revolutionär kämpe för Palestinas befrielse. Hon var fängslad i 21,5 år efter att ha ägnat sitt liv åt kampen mot den globala imperialismen.

Hon anslöt sig till studentrörelsen i slutet av 1960-talet när hon gick på kvällsskola vid Meiji-universitetet i Tokyo och engagerade sig gradvis i revolutionär politik och gick senare med i Röda arméfraktionen (RAF) 1969. RAF var ett kommunistiskt parti som förespråkade revolution mot USAs och Japans imperialistiska regeringar. Fusako blev en av de främsta ledarna 1970 och fick i uppdrag att starta en byrå för internationella relationer.

År 1971 lämnade Fusako Japan delvis på grund av sin oenighet med Mori Tsuneo, RAFs nya tillförordnade ledare efter massarresteringar av dess ledning. Men den främsta anledningen till att hon lämnade Japan var att hon sökte internationell solidaritet med andra pågående revolutioner och kamper mot imperialismen runt om i världen. Hon begav sig till Mellanöstern efter att ha fått kännedom om den palestinska kampen mot den israeliska ockupationen.

När hon anlände till Libanon den 1 mars 1971 började Fusako arbeta med Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en sekulär marxist-leninistisk organisation som grundades av den palestinske läkaren George Habash. Fusako började sitt solidaritetsarbete på PFLPs PR-kontor och tidskriftspubliceringscenter Al Hadaf. Detta var en tid med mycket begränsad tillgång till medier och information, så hennes huvudfokus var att sprida den information hon fick om den palestinska kampen och om situationen i Mellanöstern tillbaka till Japan genom att skriva rapporter för japanska vänstertidningar och tidskrifter, samt korrespondera med olika aktivister, konstnärer, läkare, journalister och andra specialister för att uppmuntra dem att komma och arbeta som volontärer i de palestinska lägren eller att informera den japanska allmänheten och skapa gräsrotsstöd.

Maj 1971 hjälpte hon till att introducera Masao Adachi och Koji Wakamatsu för de palestinska frihetskämparna, fidayeen, och underlättade inspelningen av deras film Red Army/PFLP Declaration of World War. Hon följde med dem till det palestinska lägret i Jarash-berget i Jordanien där de filmade de första bilderna någonsin av palestinska krigare i fidayeens dagliga liv. Dessa fidayeen massakrerades bara två dagar efter att filmteamet hade åkt.

Den 30 maj 1972 anmälde sig tre japanska män frivilligt för att delta i en militär operation på Lydda flygplats (känd för israeler som Ben Gurion-flygplatsen ) som riktades mot Aharon Katzir, ledande forskare för Israels biologiska vapen. Tjugofem civila dödades i korselden med israeliska säkerhetsstyrkor. Israel nekade en internationell undersökningskommission tillträde för att undersöka hur så många civila dödades i incidenten. En oberoende utredning skulle ha avslöjat vem som var ansvarig för dödandet av civila.

De tre japanska frivilliga hade planerat att offra sina liv under operationen genom att använda handgranater, men en av deltagarna Kozo Okamoto överlevde och tillfångatogs. Under det israeliska förhöret avslöjades det att han var medlem av Röda arméfraktionen (RAF). De tre frivilliga kallade sig själva Arabiska röda armén och detta läckte ut till israeliska medier. De israeliska medierna kallade dem Japanska röda armén och namnet fanns alltså redan innan organisationen bildades 1974.

Fusako tvingades gå under jorden av rädsla för israeliska repressalier mot de japaner som arbetade med den palestinska befrielserörelsen. Trots att Fusako inte var inblandad i operationen försökte Israel mörda henne genom att bomba de byggnader där hon bodde. (I Decided to Give Birth to You Under an Apple Tree, 2001).

Vid denna tid blev hon gravid med sin dotter som föddes 1 mars 1973. Fusako och hennes dotter May levde under jorden under de kommande 28 åren. May fick sitt namn efter det japanska ordet för revolution (Kaku-mei) med kanji-tecknet som betyder ”liv”. （命）

Samtidigt som de japanska frivilliga i PFLP förblev underjordiska beslutade de att skapa en politisk organisation 1974. Fusako blev ledare och talesperson för denna internationalistiska vänsterrevolutionära organisation som antog namnet Japanska röda armén (och Arabiska röda armén i dess tidiga skede). De genomförde flera operationer mot kapitalist-imperialistiska enheter som bolaget Shell i Singapore (1974), samt krävde frigivning av politiska fångar genom att ockupera franska ambassaden i Haag (1974) och amerikanska konsulatet i Kuala Lumpur (1975).

När JRA blev en självständig enhet 1974 försökte man se till att civila inte skulle skadas i framtida operationer. Efter en ändring av politiken upphörde all deras militära verksamhet i slutet av 1980-talet. Gruppen beslutade att fortsätta sitt arbete genom att fokusera på gräsrotsstöd och solidaritet med det palestinska folket.

Fusako förklarar: ”Skälen till att vi avbröt den väpnade kampen i 1970-talsstil var att tillsammans med FN:s erkännande av palestinierna (och på grund av de många dödsfallen) var min tanke att värna om livet i varje kamp”.

Fusako författade tio böcker medan han levde under jorden och i fängelse, bland annat en poesibok. I sin första bok, My Love, My Revolution (1974), skrev Fusako: ”Jag skulle vilja se att människor fostras till att hjälpa varandra oavsett gränser”.

I november 2000 greps Fusako i Osaka och fördes till Tokyo. Vid många tillfällen har Fusako offentligt tagit på sig ansvaret för tidigare JRA-aktioner och bett om ursäkt till alla dem som i onödan skadats. 14 april 2001 upplöste hon Japanska röda armén och förklarade att hon skulle fortsätta samma arbete i Japan med lagliga medel. Regeringen anklagade henne för två fall av passförfalskning och hävdade att hon måste ha varit en ”medkonspiratör” i planeringen av gisslantagningen 1974 vid den franska ambassaden i Haag (en operation som är välkänd för att ha planerats av PFLPs Waddie Haddad och som leddes av Carlos, och som skadade en vakt). Åklagaren lade inte fram några konkreta bevis för Fusakos inblandning och förlitade sig i hög grad på framtvingade bekännelser som inhämtades på 1970-talet och som återkallades av de vittnen som stod i vittnesbåset under rättegången. Utan hänsyn till dessa återkallelser dömde domaren henne 2005 till 20 års fängelse för eventuellt medhjälp till ett ”försök till dråp”.

I likhet med andra politiska fångar har Fusako straffats orimligt hårt eftersom hon öppet ifrågasätter den japanska monarkins och regeringens legitimitet för att de vidmakthåller imperiella system av dominans och diskriminering. Från fängelset skrev hon: ”Japan är inte en gudomlig nation; vi bör bli en human nation”. (December 2000)

År 2008 fick hon diagnosen tjock- och tarmcancer och genomgick tre operationer. I ett brev från 2017 från fängelsesjukhuset Hachioji i Tokyo skriver Shigenobu:

”Om kärnkraftsmotståndare och krigsmotståndare kan gå samman kan de förändra framtiden. Jag är hoppfull… Man kan säga att världen är mogen för revolution, i materiella termer. Så länge mänskligheten fortsätter att försakas kommer den globala humanistiska revolutionen säkert att äga rum i en framtida generation.”