STÄNG

I ockuperade Jerusalem attackeras palestinier av bosättare och soldater på väg från kyrkan, moskén och i sina hem. Den palestinska ungdomen har visat sig stridbara och vi måste kämpa tillsammans med dem mot det förnyade hotet om att vräkas från hemmen som deras familjer levt i sedan långt innan ockupationen. 500 familjer riskerar nu att vräkas i distriktet Sheikh Jarrah.

Det rasistiska mobbvåldet mot palestinier blir alltmer radikalt och har den israeliska statens godkännande och materiella stöd. Vad som pågår är en långtgående etnisk rensning som sträcker sig tillbaka till al-Naqba 1948 och ännu längre. Det är kritiskt att alla världens progressiva krafter ställer sig med full styrka bakom det palestinska motståndet och kämpar mot bosättarkolonialismen.

I helgen har Samidoun Stockholm och förbundet Arbetarmakt besökt den israeliska ambassaden i solidaritet med Jerusalems barn, unga och familjer som systematiskt och rutinmässigt får sina hem stulna av kolonialismen. Vi kämpar emot vräkningarna, emot de våldsamma pogromerna och för det befriade Palestina. Den 15-22 maj organiseras en internationell aktionsvecka för den palestinska frihetskampen i Jerusalem och resten av Palestina. Vi uppmanar alla likasinnade kamrater att ansluta sig.

~English below~

Följande uttalande lästes högt vid en manifestation i Husby, Stockholm för att högtidlighålla Palestinska Fångveckan. Demonstrationen anordnades av Samidoun Stockholm tillsammans med Aktion Proletär Järva och Rojavakommittéerna Stockholm.

I början av april satt 4550 palestinska politiska fångar i israeliskt ockupationsfängelse. 10 av dem är parlamentariker. 140 är barn. Hundratals är anhållna utan rättegång eller brottsanklagelser. 

De långa och arbiträra fängelsestraffen är en medveten strategi i Israels kolonisering av Palestina. De används för att splittra familjer, tysta politiker och lamslå kritisk journalistik. Efter att ha suttit häktad i över ett år för sin feministiska och människorättsliga aktivism dömdes parlamentarikern Khalida Jarrar i mars till två års fängelse av israelisk militärdomstol.

Den palestinske nationella befrielsesymbolen Ahmad Sa’adat blev för nästan 15 år sedan kidnappad av den israeliska ockupationen och avtjänar nu ett trettio år långt fängelsestraff som är menat att paralysera den nationella motståndsrörelsen. De första brottsanklagelserna mot honom har sedan länge lagts ner och nu är det enda brottet som rättfärdigar det långa straffet hans politiska gärning. Den israeliska staten tror att den kan bit för bit krossa Palestina genom en kombination av alltmer brutal repression, systematisk avbefolkning och bosättande och periodiska militära invasioner.

Men det palestinska motståndet går inte att krossa med vare sig övervåld eller fängelsestraff. De palestinska politiska fångarna har blivit ett sant revolutionärt ledarskap för sin rörelse. Deras kamp har inte stannat av bakom galler och det är vår uppgift att kämpa tillsammans med dem och för deras frihet.

Att kämpa mot kolonialismen är inget brott. Inte heller är det ett brott att vara kvinnorättskämpe eller ett upproriskt barn. Nu, på Palestinska Fångars Dag, starten på Palestinska Fångveckan, arrangeras aktioner, demonstrationer och panelsamtal över hela världen. Vi kräver frihet åt alla våra kamrater som sitter fängslade.

Vi kräver frihet åt alla palestinska fångar i Israel, Frankrike, USA och Kanada.

Vi uttrycker vår djupaste solidaritet med den irländska befrielsekampen, partiet Saoradh, deras allierade, och kräver frihet åt rörelsens alla fångar. 

Vi kräver att Turkiet omedelbart släpper alla parlamentariker från HDP, alla frihetskämpar från PKK och resten av den kurdiska befrielserörelsen.

Eld mot imperialismen! Upp med alla befrielsekamper!

The following statement was held as a speech in Husby, Stockholm to commemorate Palestinian Prisoners Week. The demonstration was organised by Samidoun Stockholm, together with Aktion Proletär (Proletarian Action) Järva and Rojavakommittéerna (Committees for Rojava) Stockholm.

At the start of April 4550 Palestinian political prisoners were held in Israeli occupation prisons. 10 of them are parliamentarians. 140 are children. Hundreds are held without charge or trial.

The long and arbitrary prison sentences are a deliberate strategy in Israel’s colonisation of Palestine. They are used to split up families, silence politicians and petrify critical journalism. After having been held for over a year for her feminist and human rights activism, parliamentarian Khalida Jarrar was at the start of March sentenced to two years in prison by Israeli military court.

The Palestinian national symbol of liberation, Ahmad Sa’adat was kidnapped almost 15 years ago by the Israeli occupation and is currently serving a thirty year sentence meant to paralyse the national liberation movement. As the charges initially laid on him were scrapped, the only crime he is currently serving so many years for is his political action. The Israeli state believes it can piece by piece crush Palestine through a combination of increasingly brutal repression, systematic de-population and settlerism, and periodic military invasions. 

But the Palestinian resistance cannot be crushed whether by overwhelming violence or prison sentences. The Palestinian political prisoners have become a true revolutionary leadership for their movement. Their struggle has not ceased behind bars and it is our duty to struggle alongside them and for their freedom.

To fight against colonialism is not a crime. Neither is it a crime to be a struggler for women’s rights or a dissident child. Now, on Palestinian Prisoner Day, at the start of Palestinian Prisoner Week, demonstrations, actions and political panels are being arranged the world over. We demand freedom for all our comrades in prison.

We demand freedom for all Palestinian prisoners in Israel, France, the US and Canada. 

We express our deepest solidarity with the Irish struggle for liberation, the Party Saoradh, all of their allies, and demand freedom for all the movement’s prisoners.

We demand that Turkey immediately releases all parliamentarians from HDP, all freedom fighters from the PKK and the rest of the Kurdish liberation movement. 

Fire against the forces of imperialism! Up all national liberation struggles!

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network är undertecknare till följande uttalande som utfärdats av Palestinian Feminist Collective.

För att högtidlighålla Internationella kvinnomånaden kallar Palestinian Feminist Collective alla samvetsgranna människor att ta ställning för att Palestina är en feministisk fråga.

TA STÄLLNING HÄR

Denna Kvinnohistoriska månad ansluter vi, de undertecknade, oss till Palestinian Feminist Collective (PFC), ett USA-baserat nätverk av palestinska och arabiska kvinnor och feminister, i att bekräfta att Palestina som en feministisk fråga. Tillsammans med PFC bygger vi vidare på palestinska kvinnors och deras medkämpars historia av att ha verkar för att göra slut på en mångfaldig form av förtryck. Vi förkastar alla försök att nyttja feministiska och queerrättsliga diskurser till att dehumanisera palestinier, rättfärdiga pågående sionistisk bosättarkolonisering av deras hemland och förfölja dem för deras politiska aktivism. Genom detta åtar vi oss att bekämpa könat och sexuellt våld, bosättarkolonialism, kapitalistisk exploatering, landförstörelse och förtryck i Palestina, på Sköldpaddsön [ett urfolksnamn på Nordamerika] och globalt.

I decennier har palestinska feminister gjort motstånd mot Israels maskulinistiska och militariserade belägring av palestinskt land och liv. Sedan dess uppkomst har det sionistiska bosättarkoloniala projektet vilat på fördrivningen av palestinier från sina hem och land vilket har gett upphov till generationer av landlösa palestinska flyktingar. Sionistiskt våld fortsätter att dominera palestinska liv på intima vis. Över hela hemlandet demolerar Israel palestinska hem, utsätter palestinska samvetsfångar för systematisk sexuell och fysisk misshandel och tortyr, och övervakar palestiniers kroppar, sexualiteter, reproduktiva rättigheter och familjeliv. Palestinier fortsätter att bejaka liv i trots mot den pågående nakban (katastrofen) som äger rum genom Gazaremsans dödliga inhägnad, Västbankens militära ockupation, juridiska beteckningar som andra klassens medborgare i bosättarstaten, exil i flyktingläger och över shatat (den globala diasporan) och förvägran av rätten att återvända hem.

Vi bejakar arvet av solidaritet mellan palestinska, svarta, urfolks, tredjevärldsfeministers, arbetares och queera samhörigheter som har kämpar sida vida sida inom bredare antikoloniala, antikapitalistiska och antirasistiska rörelser i USA och globalt. Detta står i kontrast mot liberala feministiska traditioner i USA som fortsätter att utnyttja feministiska diskurser till att angripa palestinier och andra marginaliserade grupper genom att undlåta att angripa de strukturella former av könat och sexuellt våld som är inneboende i bosättarkolonialism, imperialistiska krig, den rasbaserade kapitalismen och global vit makt. Liberala och sionistiska feminismer vilar på orientalistiska diskurser i sitt tystande och sin underminering av palestinska kvinnors och deras medkämpars kollektiva strävanden och bidrar till skärpt politisk repression som kriminaliserar det fria ordet om Palestina och palestinsk befrielse.

I syfte att föra fram en verkligt intersektionell och dekolonial feministisk vision för USA, Palestina och hela världen tar vi härmed ställning för att:

  1. Anamma och förespråka palestinsk befrielse som en viktig feministisk fråga;
  2. Stötta palestiniers rätt att yttra sig och organisera sig politiskt överallt;
  3. Vägra sammanblandningen av antisionism med antisemitism, i synnerhet den juridiska tillämpningen av International Holocaust Remembrance Alliances (IHRA) definition av antisemitism;
  4. Följ det palestinska civilsamhällets uppmaning till bojkott, avinvestering och sanktioner;
  5. Stoppa investeringar i militarism och investera i rättvisa och samhällsbehov;
  6. Kräv ett slut på politiskt, militärt och ekonomiskt stöd till Israel och ett slut på alla militära, säkerhetsmässiga och polisiära samarbeten.

Vårt engagemang för befrielsen av Palestinas land och folk rotar sig i kärlek, vilket står i centrum för alla avkoloniseringsprojekt. Våra värden växer ur förkroppsligad kulturell visdom och rättvisa för våra samhällens omvandling. Vi åtar oss att sätta stop för girigheten, dominansen och splittringen som är så djupt inbäddad i kapitalism, kolonial exploatering och USA:s herravälde. Vi föreställer oss och skapar en ny värld fri från könade, rasmässiga och ekonomiska exploateringssystem som gör handelsvaror av människoliv och land. Vår vision är en som innehåller en radikalt annorlunda framtid baserad på livsbejakande samhörighet, de arbetande klassernas frigörelse och kärlek för varandra, land, liv och själva planeten vi bor på. Av dessa skäl tar vi, idag och varje dag, ställning för Palestina som en feministisk fråga och bejakar detta åtagande i vårt dagliga liv och vårt organisatoriska arbete.

TA STÄLLNING HÄR

Sverige har misslyckats i sin uppgift att hantera den rådande pandemin till fördel för folkflertalet. Flera decennier av välfärdsprivatiseringar har lämnat oss oförmögna att hantera ens det normala; ännu mindre en global pandemi. Under många år har den svenska välfärdsstaten levt kvar enbart i retoriska knep och folkligt minne men i verkligheten har den upplösts av decenniers nyliberala angrepp.

Vården och omsorgen tog så många slag från regeringar med såväl Moderater som Socialdemokrater i ledningen att de knappt fungerade när Covid-19 först visade sig i början av 2020. Vikarier, tidsbegränsade anställningar, pressade arbetsvillkor, uppsägningar och besparingar har lett till att vår redan pressade och underbemannade kår av välfärdsarbetare numera står på gränsen till utbränning.

De kvinnodominerade välfärdsyrkena har varit de mest utsatta under det gångna året. Till skolor och sjukhus har arbetarna pendlat i rusningstrafik som de gjort alla år innan. För de som inte kunnat arbeta hemifrån har vardagen varit tuffare än någonsin.

De nyutvecklade vaccinen har, i enlighet med alla förväntningar, utnyttjats av chefer, mellanchefer och andra i maktpositioner. En VD på ett sjukhus kan tydligen vaccineras innan den anställda personal som dagligen hanterar Coronasjuka patienter.

Senast förra veckan uppmärksammades det att i Region Stockholm har man gått med ett överskott på nära sex miljarder kronor, samtidigt som Södersjukhusets Kvinnoklinik har fått i uppdrag att genomföra omfattande nedskärningar, bland annat genom att inte bädda ordentligt, minska sortimentet på utvalda läkemedel och spara pengar på mat, dryck och kaffe.

Denna situation är inte isolerad till svenska förhållanden. I ockuperade Palestina nekas den arabiska befolkningen systematiskt tillgång till sjukvård, läkemedel och vaccin. Samtidigt som Israel ligger i vaccineringens världstopp vägrar man vaccinera palestinierna i de ockuperade områdena.

I ockuperade Palestina kan det vara ett brott att organisera sig feministiskt. Den palestinske feministen Khitam Saafin har flera månader suttit häktad utan bevisning och för två veckor sedan förlängdes hennes häktning med ytterligare fyra månader. Den feministiska parlamentarikern Khalida Jarrar dömdes för exakt en vecka sedan till två års fängelse för sin politiska aktivism. De israeliska ockupationsfängelserna kritiseras år efter år av FN och människorättsaktivister för sin brist på tillgång till mat och läkemedel, samt för systematisk tortyr mot de politiska fångarna. 

Vår position är densamma i Sverige som i Palestina: Sjuksköterskorna och de feministiska fångarna visar vägen framåt. Kvinnokampen, liksom klasskampen, ställs på sin spets till följd av pandemisk och ekonomisk kris och det är bara genom enighet som vi kan vinna vår frihet. Vi säger:

  • Sluta applådera och höj sjuksköterskornas löner!
  • Frihet åt Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla andra palestinska kvinnliga fångar!
  • Allt stöd åt kampanjen #TaHemmetTillbaka!

Uttalande antaget av förberedande kommittén för Den Alternativa Palestinska Vägens konferens (Masar Badil)

Vi står med den palestinska fångrörelsen och Samidoun-nätverket i konfrontation med den sionistiska kriminaliseringspolicyn

I skenet av den sionistiska statens stämpling av Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network som en “fientlig terrororganisation” enligt deklarationen som utfärdades av den sionistiska krigsministern bekräftar förberedande kommittén för Den alternativa palestinska vägens konferens följande positioner:

Ett: Förberedande kommittén för Den alternativa palestinska vägens konferens uttrycker sin solidaritet och sitt principfasta stöd till kamraterna i Samidoun-nätverket och understryker att detta rasistiska angrepp och orättvisa sionistiska beslut demonstrerar verkningsgraden i Samidouns roll i att föra fram de palestinska fångarnas sak och i att försvara vårt palestinska folks rättigheter inför ockupationens brott och dess koloniala rasistiska politik i hela det ockuperade Palestina. Förberedande kommittén för Den Alternativa Palestinska Vägens konferens anser detta sionistiska beslut vara ett som slår mot Den alternativa palestinska vägen men även mot alla krafter, organisationer och institutioner som deltar i den och mot alla röster som försvarar fångrörelsen och det palestinska folkets rättigheter överallt.

Två: Detta illvilliga och rasistiska sionistiska beslut förblir ett desperat och misslyckat försök med syfte att skrämma Samidouns medlemmar och sympatisörer. Det är ett nytt försök att kuva denna aktiva, revolutionära organisations framgång och dess pågående, betydelsefulla aktivitet och att slå mot dess växande räckvidd, breda kontakter med befrielserörelser och de starka band det har med internationalistiska kämpar i olika länder i världen.

Tre: Detta orättvisa sionistiska beslut kommer efter Samidouns framgångar och dess ansamling av erfarenheter av kamp över de gångna 10 åren och dess växande förmåga att lansera breda kampanjer med politiskt, medialt och allmänt stöd för fångar och deras dagliga kamper i sionistiska fängelser. Samidoun har också lyckats med att avslöja sionistiska brott mot fångarna och att kämpa för palestinska rättigheter, samtidigt som de utbildat människor världen över om den sionistiska statens karaktär som ett rasistiskt, kolonialt fenomen som uppstod ur västerländsk kolonialism och imperialism.

Fyra: Samidoun-nätverket, som har blivit en av den palestinska fångrörelsens armar och en aktiv röst i Palestinas och dess folks saks tjänst, har utgjort en källa till besvär för den rasistiska och fascistiska högerns regeringar och partier i västvärlden och stört den sionistiska ockupationens, dess ledares och dess ambassaders bekvämlighet genom kontinuerliga aktioner och organisering. Följaktligen manar vi andra till att ansluta sig som medlem och delta i deras aktiviteter som det starkaste svaret på den sionistiska statens beslut och det revolutionära sättet att hindra och besegra det.

Fem: Den förberedande kommittén för Den alternativa palestinska vägens konferens förnyar sitt stöd till sina kamrater i Samidoun-nätverket och ställer sig redo att försvara det och kämpa sida vid sida med det till stöd för fångrörelsen som kämpar i den sionistiska kolonialismens och imperialismens fängelser.

Vi lovar vårt palestinska folks massor i hemlandet och i exil och diaspora att den palestinska fångrörelsen kommer att inta den prioriterade position den förtjänar inom ramen för konferensens program som kommer hållas oktober 2021, och vi är hedrade av Samidoun-nätverkets deltagande som en av de grundläggande pelarna i organiserandet av Den alternativa palestinska vägens konferens och i den revolutionära rörelsen för förändring och för det framtida Palestina, det befriade Palestina från floden till havet.

Förberedande generalkommittén
Den alternativa palestinska vägens konferens
1 mars 2021

Uttalandet översattes från och kan läsas på Masar Badils hemsida:

We stand with the Palestinian prisoners’ movement and Samidoun Network

Detta är en översättning av en artikel som ursprungligen publicerades på engelska på vårt internationella nätverks hemsida.

Förtrycktas och exploaterades befrielsekamper har alltid varit kamper om materiella resurser och om vilka relationer människor borde ha till sin naturliga miljö, men de senaste perioderna har fört kamper för att stoppa miljöförstöring och klimatförändring till förgrunden, över hela det imperialistiska världssystemet, från periferi till metropol. På liknande vis har kampen för ett befriat palestinskt samhälle, från Jordanfloden till Medelhavet, alltid varit en kamp om möjligheten för dess folk att själva avgöra sina vägar mot hållbara framtider. För närvarande planeras ett internationellt projekt, fossilgaspipelinen EastMed, av Israel, dess allierade i regionen och dess imperialistiska uppbackare som, ifall det lyckas, kommer att både befästa den sionistiska bosättarkoloniala ockupationen av Palestina och orsaka stor skada på miljön och ansträngningarna att förhindra det existentiella hot mot mänskligheten som utgörs av klimatkrisen. Vi som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network ställer oss bakom den internationella kampanjen för att sätta stopp för EastMed-pipelinen och bjuder in alla att ansluta sig till oss.

Introduktion till EastMed: Vad är EastMed-pipelinen?

EastMed-pipelinen är en planerad 1 900 kilometer lång fossilgaspipeline (1 300 kilometer under vatten, 600 kilometer på land) från Israel genom Cypern till Grekland och vidare till övriga Europa (genom ytterligare 300 kilometer av pipeline från Grekland till Italien under namnet Poseidon). Finansiella investerare och politiska uppbackare inkluderar Israel, EU och enskilda europeiska stater, Gulfstaterna och USA, med bolag som planerar att bygga, drifta och i slutändan dra nytta av pipelinen baserade i de länderna också. Planer på pipelinen kan påstås sträcka sig tillbaka till åtminstone 2013 och partnerna Israel, Cypern och Grekland kommer att ta ett slutgiltigt investeringsbeslut 2022, med hopp om att bygga färdigt pipelinen 2025.

Projektet beräknas kosta €6 miljarder (60 miljarder kronor) fram till att det är färdigbyggt och uppskattas årligen producera uppemot 20 miljarder kubikmeter gas för europeisk konsumtion. EU-kommissionen anser projektet vara av högsta prioritet och har både beviljat det ansenliga mängder finansiellt stöd och tilldelat det särskild status som ger det byråkratiskt företräde. EastMed-pipelineprojektets supportrar hävdar att det kommer att erbjuda en hållbar energikälla (genom att rent utav använda begreppet ”naturgas” istället för ”fossilgas”) för EU och dess medlemsstater såväl som fred, säkerhet och ekonomiskt välstånd för regionen.

Ekonomisk och ekologisk gångbarhet

Men redan på rent tekniska punkter möter detta efterlängtade internationella infrastrukturprojekt allvarlig kritik. Om frågan om att möta EU:s och dess medlemsstaters gasbehov har det påpekats att inte bara uppnås redan nuvarande och beräknade behov, efterfrågan för gas är i nedåtgående (som, anmärkningsvärt nog är i linje med en av EastMed-pipelineprojektets stora uppbackare EU-kommissionens egen klimatstrategi). Samtidigt är den ekonomiska gångbarheten i fossilgasutvinning i allmänhet och den €6 miljarder dyra EastMed-pipelinen, som tros bli en av Europas längsta och världens djupaste, i synnerhet allvarligt ifrågasatta.

Att lönsamt färdigställa och drifta pipelinen leder till ett annat viktigt kritikområde, nämligen dess ekologiska konsekvenser. Att hålla igång fossilgaspipelinen tills den återbetalar dess investerare och börjar generera avkastning skulle innebära ohållbara mängder växthusgasutsläpp (i strid mot globala klimatöverenskommelser). Det rapporteras att pipelinen beräknas årligen släppa ut mer växthusgaser än Europas största kolfabrik. Pipelinens själva plats och utformning är källor till miljöbekymmer: Medelhavets ekosystem skulle störas av det massiva infrastrukturprojektet och vara i konstant fara för giftiga läckor från pipelinen, särskilt med tanke på dess placering i områden med regelbundna jordbävningar.

Pipelinen och solidaritet med det palestinska motståndet

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network erkänner och stödjer kampen mot bygget av EastMed-pipelinen och vi uppmuntrar alla progressiva, radikala och revolutionära krafter över hela världen att ansluta sig till denna kamp. Kampen mot vad som är inget annat än en imperialistisk övning i resursutvinning, stormaktskonkurrens och att försätta världens massor i ännu djupare elände är odelbar från kampen för alla palestinska fångars frihet, för alla palestinska flyktingars rätt till återvändo och för ett befriat, demokratiskt Palestina, från floden till havet.

Den existentiella fråga som hela mänskligheten ställs inför av klimatförändring och miljöförändring kan inte separeras från och kan inte besvaras utan Palestinas och dess exploaterade och förtryckta massors befrielse från sionistisk ockupation, utan progressiva, radikala och revolutionära krafters seger i regionen och internationellt mot imperialismens och reaktionens krafter. Folkligt deltagande och ledarskap i kampen för frigörelse har länge varit en den palestinska revolutionära rörelsens hörnstenar, som uttryckt av den fängslade befrielseledaren Ahmad Sa’adat, ”Palestina kommer att befrias av folket, inte av eliterna”, i analyserna i det historiska grunddokumentet Strategin för Palestinas befrielse och bortom. I EastMeds sammanhang ser vi denna fråga inte minst i regionala reaktionära regimers såväl som Palestinska myndighetens öppna deltagande i samarbetsforum med den israeliska ockupationen och dess imperialistiska partners: USA, EU, Frankrike och andra.

Hur kopplas kamperna mot EastMed samman?

När vi ansluter oss till den internationella kampen mot EastMed-pipelinen och fossilimperialismen i regionen erkänner vi att plundringen av resurser och utplånandet av livets alla nödvändigheter är oskiljbar från omständigheterna som tvingats på det palestinska folket: Från det pågående fördrivandet och tvångsförflyttningen av miljontals av palestinska flyktingar, en politik av landstöld genom aggressiv bosättarkolonial expansion i Västbanken, till militärbelägringen av Gazaremsan och dess 2 miljoner palestinska invånare, inklusive det kraftfulla och ibland dödliga periodiska förbudet av fiske och jordbruk i dess vatten och på dess land. Gazaremsan är faktiskt det enda officiella palestinska territoriet med någon tillgång till Medelhavet, med gasreserver i dess formellt internationellt erkända vatten. Under den militära belägringen, och efter flera brutala militäraggressioner, är Gazas ekonomi i ruiner, inte minst dess energisektor, något som görs desto värre av att detta har lett till en översvämning av avfall och avloppsvatten i Gazaremsan, med förorening av dess land och dess vatten.

Att göra motstånd mot EastMed-pipelinen i egenskap av ett internationellt imperialistiskt projekt av konkurrens, dominans och ackumulering speglar att kampen för Palestinas befrielse är djupt sammankopplad med de bredare urfolksrörelserna och radikala klimatrörelser över hela världen. Om vi börjar i Palestina så är gasfrågan en central del av den palestinska kampen för självbestämmande; Israel stjäl palestinsk gas, och det borde vara det befriade palestinska folket som demokratiskt avgör hur de använder den (eller inte!), som med vilka andra resurser som helst mellan Jordanfloden och Medelhavet. På samma sätt tillhör alla finansiella, politiska och andra fördelar med gasfälten det palestinska folket och ska inte stärka kolonisatören och dess internationella uppbackare. En viktig sak, som nästan är underförstådd, är att stoppandet av EastMed-projektet är ett naturligt steg för alla som är inblandade i antinormaliserings- och BDS-aktioner och -kampanjer, eftersom israeliskt deltagande i den internationella fossilgashandeln stärker Israels regionala och internationella position på ett avgörande vis.

Den palestinska kampen mot den sionistiska koloniala ockupationen, dess reaktionära kollaboratörer i regionen och dess internationella imperialistiska allierade ger ekon av många andra kamper runt hela planeten – som det en gång uttrycktes av den lönnmördade palestinska revolutionära ledaren Ghassan Kanafani: ”Den palestinska frågan är inte en fråga endast för palestinier utan en fråga för varje revolutionär, var den än en är, som en fråga för de exploaterade och förtryckta massorna i vår era.” Över hela världen kämpar urfolksgrupper mot pipelines, exploatering av miljön och utvinning av icke-förnyelsebara resurser, från Amerika till Afrika. För många människor, i synnerhet grupper som för motstånd, är detta en naturlig koppling och syntes bland annat under Dakota Access Pipeline-, eller #NoDAPL-, protesterna.

Aktionsupprop

Kampen för att försvara miljön och stoppa klimatförändringen, axel mot axel med urfolks kamper och kampen som förs av bönder och alla andra, som lever i nära anknytning till landet och havet, tar många former världen över. Från Movimento dos Trabalhadores Sem Terra i Brasilien och de folkliga massrörelserna i Filippinernas landsbygd och städer, till de mångfaldiga ansträngningar att få slut på de brutala långvariga effekter som har överlevt apartheidregimen i Sydafrika och det samiska urfolkets kamp i Sápmi i norra Europa. Faktum är att samiska aktivister ockuperade Stockholms gator förra året tillsammans med klimataktivister, ungefär ett år efter den framgångsrika storslagna radikala klimataktionen Folk mot fossilgas tvingade Sveriges regering till att dra tillbaks sitt stöd till ett stort fossilbränsleprojekt. Så sent som på måndagen 1 februari 2021 blockerade de två aktionsgrupperna Palestine Action och Extinction Rebellion en fabrik i Storbritannien som ägs av Elbit Systems, Israels största privata vapentillverkare, med målsättning att genomföra flera aktioner tills företaget stänger ner.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network står med alla progressiva krafter världen över mot imperialism, reaktion och kolonialt förtryck och exploatering. Vi står därför med kraven, palestinska och internationella, om att stoppa EastMed-pipelinen, och på samma sätt som vi fördömer stölden av hem, av land, av leverne och liv i Palestina så fördömer vi stölden av fossilgas från Palestinas folk, och upprätthåller ett befriat palestinskt folks rätt att demokratiskt bestämma över användningen av resurser i Palestina, från Jordanflodan till Medelhavet.

Vi manar alla progressiva, radikala och revolutionära krafter världen över att anta följande mål:

  • Stoppa alla handel med stulen palestinsk fossilgas.
  • Stoppa EastMed-pipelinen.

Som ett första steg i lokalt, regionalt och internationellt arbete manar vi alla organisationer och individer till att underteckna och stötta uppropet från det internationella klimanätverket Gastivists för att stoppa EastMed-pipelinen:

https://actionnetwork.org/petitions/stop-the-eu-support-for-fossil-gas-in-the-east-mediterranean

Fortsatt läsning om EastMed-pipelinen:

I måndags hölls fredsdemonstrationer i 17 länder över hela världen mot det imperialistiska kriget i Jemen under aktionsdagen World Says No To War On Yemen, som bland annat uppmärksammades av Samidounnätverket, tillsammans med över 300 andra organisationer.

En koalition ledd av den reaktionära Saudiarabiska monarkin invaderade landet i mars 2015. Länder såsom USA, Frankrike och Bahrain har också militär i landet. På försvarsmaktens hemsida kan man även läsa om FN-interventionen där Sverige deltar sedan 2019.

”Ett av FN:s bidrag i Jemen är en civil observatörsinsats (UNMHA) som består av personal med militär och polisiär kompetens samt personal med erfarenhet från civila FN-insatser.” [1]

Saudiarabien är en av de diktaturer som svensk export förser med vapen och krigsmateriel. 2019 ökade svensk vapenexport rejält – från redan internationellt höga siffror – till rekordnivåer. Andelen krigsmateriel exporterat till vad man kallar ”ofria” länder (där Saudiarabien ingår) ökade också. Konflikten har tills tagit livet av över 12 000 civila och till dess följder räknas över 80 000 barn som har dött av svält. [2]

Sveriges roll i det imperialistiska aggressionskriget är förkastlig och måste upphöra. Samidoun Stockholm säger: Nej till kriget i Jemen; Ner med svensk och US-amerikansk imperialism; Stoppa vapenexporten till Saudiarabien. Leve det jemenitiska folkets heroiska kamp mot imperialism!

This Monday demonstrations for peace were held in 17 countries across the globe against the imperialist war on Yemen during the Day of Action No to War on Yemen, having been observed by the Samidoun Network along with over 300 other organizations. 

A coalition led by the reactionary Saudi monarchy invaded the country in 2015. Countries such as the US, France and Bahrain also keep military in the country. On the Swedish Defence Forces website the following can be read:

“One of UN contributions to Yemen is a civilian observer mission (UNMHA) consisting of personnel with military and police competence with experience from civilian UN interventions” [1, our translation]

Saudi Arabia is one of the dictatorships supplied with Swedish weapons and war materiel. 2019 Swedish weapons exports – already remarkably high by international standards – increased significantly to record levels. The percentage exported to countries designated “unfree” (Saudi Arabia is in this category) also increased. The conflict has cost over 12 000 civilian lives and its casualties include over 80 000 children who have died of starvation. [2]

Sweden’s role in the imperialist war of aggression is undeniable and despicable. Samidoun Stockholm proclaims: No to war on Yemen; Down with Swedish and US-American imperialism; Stop the export of weapons to Saudi Arabia. Long live the heroic struggle of the Yemeni people against imperialism. 

Läs Samidounnätverkets uttalande på aktionsdagen här: https://samidoun.net/2021/01/january-25-the-world-says-no-to-war-on-yemen/

[1] https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/forsvarsmakten-utomlands/pagaende-internationella-insatser/jemen-unmha/

[2] https://eu.usatoday.com/story/news/world/2018/11/21/yemen-children-hunger/2076683002/

Vi, de undertecknande grupperna, uttrycker tydlig och fullständig solidaritet med gruppen ”Palestine Antikolonial” i Münster, Tyskland, efter ett antipalestinskt repressivt angrepp – i linje med andra liknande angrepp i Tyskland – försökte begränsa deras legitima studentverksamhet och politiska arbete vid Münsters universitet. Detta utfördes genom en falsk och illvillig antisemitismanklagelse som uttrycktes av AStA (universitetets studentkår).

Det är en vanlig prosionistisk praktik som använts till att angripa propalestinsk verksamhet samtidigt som den döljer den egna antisemitismen och rasismen. Angreppet är inte bara i full överenskommelse med den reaktionära anti-BDS-resolutionen som antagits av det tyska parlamentet, Bundestagen, utan också med ett oreflekterat och patetiskt anammande av imperialistiska ”terrorlistors” logik. På denna grund bestämde AStA Münster att gruppen  “Palästina Antikolonial” namn ska placeras på en lista med ”antisemitiska grupper” i ett försök att utesluta dem från att anordna aktiviteter eller organisera på universitetet. Detta är ett angrepp riktat inte bara mot Palestine Antikolonial utan även mot alla palestinska studenter i Tyskland.

Vi kallar på alla fria, progressiva och antirasistiska röster att stå med oss och underteckna detta uttalande. Vi fördömer kategoriskt dessa falska anklagelser om antisemitism, kräver en omedelbar ursäkt från AStA för denna kränkning och varnar för någon som helst tolerans gentemot rasistiska antipalestinska uttryck på tyska universitet.

Samidoun Deutschland, Palästina Antikolonial, Zusammen kämpfen Magdeburg, Volksrat der Suryoye in Europa, Free Palestine Movement FFM, Studis gegen rechte hetze, Antifa Jugend Augsburg, Das Palästina Portal, Institut für Palästinakunde e.V., Palästina spricht NRW, Rote Jugend Schwaben, Internationale Jugendgruppe Siegen, Duisburger Netzwerk gegen Rechts,  Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network (international), US Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel, Collectif Palestine Vaincra (France), Alkarama Palestinian Women’s Mobilization (Spain), Al-Awda, the Palestine Right to Return Coalition (US), Canada Palestine Association, Palestinian Youth Movement, Within Our Lifetime – United for Palestine, International Solidarity Movement (ISM) Northern California, Students Against Israeli Apartheid – University of Toronto, Palestine Solidarity Collective at York University, Queerproletariatet (Sweden)

Uttalandet går att läsa i översättningar på fler språk här: https://samidoun.net/2021/01/joint-statement-solidarity-with-palestine-antikolonial-in-munster/

Om det Korrekta Sättet att Hantera en Revolution

Detta är det andra utav tre inlägg i artikelserien Tänka Antiimperialistiskt där vi översätter texter som vi tycker är speciellt viktiga för en förnyad antiimperialistisk kamp.

I det första inlägget översatte vi ett förord av Ahmad Sa’adat till Huey P Newtons bok Revolutionary Suicide, där han diskuterade fångkamp och afroamerikansk-palestinsk enighet. Detta är en text av Huey P Newton där han mest glasklart förklarar sitt antiimperialistiska politiska program och fångkampens roll däri.

De Svarta massorna hanterar motståndet på ett inkorrekt sätt. När bröderna i East Oakland, som har lärt sig göra motstånd från att kämpa i Watts, samlade folket på gatorna, kastade tegelsten och Molotov cocktails för att förstöra egendom och skapa störning, leddes dem till ett litet område av Gestapopolisen och blev omedelbart pacificerade av förtryckarens stormtrupper. Även om denna form av motstånd är sporadisk, kortvarig och kostsam, har den spridit sig över hela landet till alla den Svarta nationens ghetton.

Massorna vet inte identiteten hos personen som kastade den första Molotov cocktailen, men de respekterar honom och imiterar hans handling. På samma sätt kommer förtruppspartiets handling imiteras av folket – om folket respekterar denna handling.

Partiets huvudsakliga uppgift är att erbjuda ledarskap för folket. Med ord och handling måste det lära de korrekta strategiska metoderna för ett utdraget motstånd. När folket lär sig att det inte längre är förmånsenligt att motstå genom att gå ut på gatorna i stort antal, och när de ser fördel med gerillakrigsmetodens aktivitet, kommer de snabbt följa detta exempel.

Men först måste de respektera partiet som sänder ut detta meddelande. När förtruppsgruppen förstör förtryckarens maskineri genom att hantera honom i små grupper om tre och fyra, och sedan flyr förtryckarens makt, kommer massorna imponeras mer och mer och sannolikheten är att de anammar denna korrekta strategi. När massorna hör att en Gestapopolisman har blivit avrättad när han sippar på sitt kaffe, och att de revolutionära bödlarna flytt utan att spåras, kommer massorna se giltigheten i denna form av motstånd. Det är inte nödvändigt att organisera trettio miljoner Svarta personer i primära grupper om två och tre, men det är viktigt för partiet att visa folket hur man organiserar en revolution.

Det finns tre sätt man kan lära sig på: genom studier, observation och erfarenhet. Eftersom det svarta samhället utgörs i grunden av aktivister är observation eller deltagande i aktivitet de huvudsakliga sätten som folk lär sig på. Att lära sig genom att studera är bra, men att lära av erfarenhet är bättre. Eftersom det Svara samhället inte är en studiegrupp är det väldigt viktigt att förtruppen i grunden är aktivister. Utan denna kunskap om det Svarta samfundet kommer en Svart revolution i rasistiska USA vara omöjlig.

Partiets huvudsakliga funktion är att väcka folket och lära de den strategiska metoden att motstå en maktstruktur som är beredd att inte bara med massiv brutalitet bekämpa folkets motstånd, utan även utrota den Svarta befolkningen. Om maktstrukturen lär sig att Svarta personer har ”X” antal vapen till sitt befogande, kommer den informationen inte göra att maktstrukturen beväpnar sig; den är redan förberedd.

Slutresultatet av denna revolutionära utbildning kommer vara positive för Svarta personer I deras motstånd, och negativ för maktstrukturen i dess förtryck eftersom partiet alltid exemplifierar revolutionär trots. Om partiet inte gör folket medvetet om befrielsens verktyg och metoder, kommer det inte finnas något sätt för folket att mobilisera på. 

Relationen mellan förtruppspartiet och massorna är en sekundär relation. Relationen mellan förtruppspartiets medlemmar är en primär relation. Om partimaskineriet ska vara effektivt är det viktigt att partiets medlemmar har en relation ansikte till ansikte. Det är omöjligt att sätta ihop ett fungerande partimaskineri eller partiprogram utan denna direkta relation. För att minimera faran från Uncle Toms informanter och opportunister måste medlemmarna i förtruppen vara beprövade revolutionärer.

Förtruppens huvudsakliga syfte bör vara att öka medvetenheten hos massorna genom utbildande program och andra aktiviteter. De sovande massorna måste bombarderas med den korrekta inställningen till kamp och partiet måste använda alla tillgängliga medel för att få ut denna information till massorna. För att göra så måste massorna veta att partiet existerar. Ett förtruppsparti är aldrig underjordiskt från början, det skulle begränsa dess effektivitet och utbildningsmässiga mål. Hur kan du lära folket om folket inte vet vem du är och du har dess respekt? Partiet måste existera över jord så länge maktstrukturen tillåter och, förhoppningsvis, när partiet tvingas underjord har dess budskap redan nått ut till folket. Förtruppspartiets aktiviteter på ytan kommer nödvändigtvis vara kortvariga. Därmed måste partiet göra ett enormt intryck på folket innan det tvingas in i hemligheter. Vid det laget vet folket redan att partiet existerar och kommer söka vidare information om dess aktiviteter när det drivs underjord.

Många pseudo-revolutionärer arbetar under den falska inställningen att förtruppspartiet måste vara en hemlig organisation som maktstrukturen inte känner till, och att massorna inte vet något förutom sporadiska brev som kommer till deras hem under nattetid. Underjordiska partier kan inte distribuera flygblad för att annonsera ett underjordiskt möte. Sådana motsättningar erkänns inte av dessa så-kallade revolutionärer. De är, egentligen, rädda för den faran som de ber folket att konfrontera. Dessa så-kallade revolutionärer vill att folket ska säga vad de själva är rädda för att säga, att göra vad de själva är rädda att göra. Den sortens revolutionär är feg och en hycklare. En sann revolutionär inser om han är allvarlig, att döden är nära. Sakerna han säger och gör är extremt farliga. Utan denna insikt är det meningslöst att fortsätta som revolutionär.

Om dessas bedragare skulle undersöka revolutionens historia skulle de se att förtruppen alltid börjar över jord och sedan drivs underjord av angriparen. Kubanska Revolutionen är ett exempel. När Fidel Castro började göra motstånd mot slaktaren Batista och de US-amerikanska löphundarna, började han med att öppet utropa på Havanas Universitetscampus. Han drevs sedan mot kullarna. Hans intryck hos det exproprierade folket i Kuba var enormt och hans lärdomar togs emot med stor respekt. När han gömde sig sökte det kubanska folket upp honom, gick till kullarna för att hitta honom och hans tolv kamrater.

Castro hanterade den revolutionära kampen korrekt, och om den Kinesiska Revolutionen undersöks kommer det bli tydligt att det Kommunistiska Partiet agerade helt öppet för att vinna massornas stöd. Det finns många fler exempel på lyckad revolutionär kamp, från vilka man kan lära sig den korrekta inställningen: revolutionen i Kenya, den Algeriska Revolutionen som diskuteras i Fanons Jordens Fördömda, Ryska Revolutionen, Mao Tse-tungs verk, och en hel drös utöver dem. 

Miljontals på miljontals förtryckta kanske inte känner medlemmarna i förtruppspartiet men de kommer lära sig från dess aktivitet och dess korrekta strategi för befrielse genom en indirekt bekantskap genom massmedia. Men det är inte tillräckligt att vara beroende av maktstrukturens media; det är av huvudsaklig viktighet att förtruppspartiet utvecklar sitt eget kommunikationsorgan, såsom en tidning, och samtidigt erbjuda strategisk revolutionär konst, och förstörelse av förtryckarens maskineri. I Watts, till exempel, har ekonomin och förtryckarens egendom förstörts i en sådan utsträckning att oavsett hur för förtryckaren försökte förvränga de Svarta brödernas aktivitet, kommunicerades den reella innebörden till den Svarta befolkningen. Och oavsett hur förtryckaren, i sin egen media, försökte förvränga och förvirra Broder Stokely Carmichaels budskap, blev det förstått och välkomnat av Svarta över hela landet.

Svarta Panterpartiet för Självförsvar lär oss att, i den slutgiltiga analysen måste pistoler, handgranater, raketgevär och annan nödvändigt självförsvarsmateriel, komma från maktstrukturen. Som visat av Viet Cong tas dessa vapen från förtryckaren. Därmed, desto större den militära förberedelsen är hos förtryckaren, desto större är tillgängligheten av vapen för det Svarta folket. Vissa hycklare tror att när folket lärs av förtruppen att förbereda sig själva för motstånd, för det endast ”etablissemanget” till dem med eskalerande våld och brutalitet; men faktum är att när etablissemanget blir mer förtryckande, späder han endast på den revolutionära glöden. Så när saker blir sämre för det förtryckta folket kommer de känna behovet av revolution och motstånd. Folket gör revolution; förtryckarna, genom brutal handling, orsakar motstånd hos folket. Förtruppspartiet lär enbart ut de korrekta metoderna för motstånd.

Hycklarnas klagomål att Svarta Panterpartiet för Självförsvar uppenbarar ett djupare lidande för folket är en inkorrekt observation. Genom deras uppror i de Svarta områdena runtom i landet har folket bevisat att de inte kommer tolerera mer förtryck från den rasistiska hundpolisen. De letar nu efter lärdom för att utöka och förstärka sin motståndskamp. Förtruppspartiet exemplifierar egenskaperna som gör dem värdiga ledarskap.

Huey P Newton, 1967

Detta är en debattartikel skriven av Samidoun Sverige och förbundet Arbetarmakt. I skuggan av antiimperialismen vars död började med Sovjets fall strävar vi efter en förnyad rörelse. Vi tar avstamp i de irländska och palestinska befrielserörelserna och hävdar en ny generation av kamp mot Imperiet.

Sedan demonstrationerna mot EU-toppmötet 2001 samlade över 50 000 personer på Göteborgs gator, har antiimperialismen långsamt fallit samman som politisk rörelse. Folkliga massmobiliseringar har ersatts av mindre, mer utspridda sporadiska symbolaktioner drivna av demoraliserade kommittéer. Den antiimperialism som för 19 år sedan var självklar för stora delar av den svenska vänstern har långsamt hamnat i skymundan.

Idag står det palestinska folket i en mer prekär situation än på många år men den internationella solidariteten ekar tystare än någonsin. Inför förra årets israeliska val utropade president Netanyahu sin avsikt att vid vinst annektera de bosatta områdena i ockuperade Västbanken. Detta nya led i en lång historia av aggression och kolonialism har mötts av en dånande tystnad från omvärlden. Med Trump-administrationen vid sin sida har Israel utformat, skjutit upp och skrivit om sina annekteringsplaner. Men att de ska bli av är det ingen fråga om. Bidens val till president signalerar ingen omorientering i frågan utan en perfekt kontinuitet.

Innan inbördeskriget i Syrien var Palestina det land med flest flyktingar runtom i världen. Merparten av dessa är vanliga människor som år efter år får sina hem demolerade, sina nära fängslade och sina vänner tvingade på flykt. Enligt akademisk konsensus har mer än vartannat barn i Gaza utsatts för åtminstone ett trauma. Och nästan vartannat barn lider av allvarlig PTSD. I israeliska fängelser blir barn regelbundet utsatta för förnedring, misshandel och förhör, och fängslas utan målsmans närvaro.

Palestinier är även starkt överrepresenterade bland världens politiska fångar. Ahmad Sa’adat – palestinsk revolutionär och frihetskämpe – har hållits i israeliskt fängelse sedan 12 år tillbaka utan rättvis rättegång eller konsekvent bevisning. Den palestinske läkaren Issam Hijjawi anhölls i augusti tillsammans med 9 republikaner i Irland och nekas än idag den hjälp som hans tillstånd kräver.

Den praktiska internationella solidariteten har varit i kris sedan början av 90-talet när Sovjetunionen föll och de socialistiska partierna i Europa tvingades till anpassning efter en strikt US-amerikansk hegemoni. Där vi tidigare såg en vänster praktiskt enad i sitt stöd för de förtryckta folken hörs numera tomma fraser från ett fåtal kämpar som inte längre har den politiska stämningen bakom sig.

Palestinierna är inte ensamma i röran. Antiimperialismens svaghet återspeglas i de upptrappade försöken till latinamerikanska statskupper, i utökad repression mot irländska republikaner och i Turkiets interna och externa aggressioner gentemot Syrien och det kurdiska folket. Om inte vi omorienterar våra prioriteringar – vart lämnas världens förtryckta folk?

Befrielserörelserna bland de förtryckta folken har aldrig varit beroende av stöd från Väst men vår egen arbetarrörelse är helt beroende av deras kamp. Den svenska välfärdsstaten är inte enbart byggd på vår klassrörelse utan även på vår position som ett land i den imperialistiska kärnan. Vårt välstånd går inte att separera från den imperialistiska utsugningen av arbetare och fattigbönder i runtom världen.

Trots årtionden av tomma hot från FN om människorättsbrotten och de illegala bosättningarna har omvärlden konsekvent svikit det palestinska folket. Normaliseringsprocessen av relationerna mellan Israel och närliggande reaktionära regimer betyder att det palestinska folket nu står inför ett kritiskt moment. Tidigare decenniers massiva mobiliseringar lyser med sin frånvaro. Vart är Palestinas luftvärnskanon?

Det är dags att ena och återuppliva den revolutionära antiimperialistiska rörelsen. Folken i Palestina, Irland och resten av den koloniserade världen har stått ensamma alltför länge. Historien kommer inte att rentvå dem av oss som inte aktivt tar ställning mot de imperialistiska härjningarna. Vi behöver en ny antiimperialism. Vilken sida står du på?

Företräder du en antiimperialistisk grupp i Stockholmsområdet och accepterar att vi behöver förnya antiimperialismen? Skicka ett mejl till Samidoun08@protonmail.com

Föregående1...567Nästa Sida 6 av 7
Samidoun Göteborg: samidoungbg@fripost.org ⋅ Samidoun Stockholm: samidoun08@protonmail.com ⋅ Samidoun Malmö: samidounmalmo@gmail.com