No previous knowledge required. For the first occasion, we only read the introduction on page 7 and plan how we will go about with the rest of the circle together.
The first meeting will be held digitally via Zoom.
Första introduktionstillfället är måndag 31 januari klockan 18 i Syndikalistiskt Forums lokaler på Linnégatan 21.
De av er som besökte Syndikalistiskt Forums fantastiska radikala bokmässa känner vid det här laget säkert till att vi i Samidoun Göteborg inleder en bokcirkel på Torkil Lauesens senaste bok, Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System.
Anmäl dig till bokcirkeln via samidoungbg@fripost.org! Det finns möjlighet att köpa ett fåtal exemplar genom oss, annars kan du köpa den på Left-Wing Books eller be din lokala radikala bokhandlare (eller för den delen ett lokalt bibliotek) köpa in den!
Vi håller koll på pandemilägets utveckling. Vi ber i förväg alla deltagare att endast dyka upp fullt friska, hålla avstånd, tvätta händerna regelbundet och vid behov bära mask.
Igår den 25 november inträffade den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Samidoun Stockholm deltog på kvällen i en manifestation arrangerad av kurdiska Kvinnorådet SARA, Kommunistiska Partiet, med flera. Demonstrationen uppvisade en enad vilja att upphäva alla former av mäns våld mot kvinnor, i Sverige, Kurdistan, Palestina och resten av världen. Manifestationen hedrade även de kvinnliga martyrer som stupat i kampen mot Daesh och fascismen med en tyst minut och tända ljus. Samidoun Stockholm höll följande tal:
”Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av en man. Kvinnojourerna är kroniskt underfinansierade och polisarbetet är lågprioriterat. Under coronapandemin har det skett en ökning av antalet våldsbrott mot kvinnor, eftersom dessa framförallt utövas i hemmet, i nära relationer, av släktingar.
”Mäns våld mot kvinnor existerar på alla samhällsnivåer, bland kamrater, toppolitiker, chefer, och i otroligt hög utsträckning bland poliser, som är grovt överrepresenterade i den här kategorin.
”Och våldet är globalt. Fysiskt och sexuellt våld utövas systematiskt av den imperialistiska parten i alla krig. I talande stund utövar imperialismen kvinnovåld i Saudiarabiens invasion av Jemen, i Turkiets aggressioner mot Kurdistan, i Etiopiens brutala repression av Tigray, och av Israel i Palestina.
”I ockupationsfängelserna blir oskyldiga kvinnor och frihetskämpar torterade dagligen. När en mamma besöker sin dotter i fängelse blir hon förödmjukad och tvingas ofta klä av sig naken. Varje ny bosättning på ockuperad palestinsk mark, och varje raket som faller över utomhusfängelset Gaza förstör kvinnors liv.
”Utövarna av våld mot kvinnor, i alla dess former, behöver systematiskt bekämpas på varje nivå – även inom våra egna led. Det är en kamp som måste utkämpas mot polisen och rättsväsendet och en kamp som måste utföras internationellt. Världsimperialismen, med USA i spetsen och Sverige som lydig knähund, måste också konfronteras och krossas specifikt som exportör av våld och förtryck. Och vi måste sammanlänka vår feministiska kamp med alla världens kvinnor för att tillsammans vinna fred och kvinnofrid.
”Vi måste föra den här kampen under varenda årets dag, inte bara den 25 november. Vår sak är, för att låna revolutionären Leila Khaleds bevingade ord, större och ädlare än den individuella, som måste överordnas alla andra privata intressen och angelägenheter. Tillsammans slår vi tillbaka mot kvinnohatet, männens våld, fascismen och imperialismen.”
Samidoun Stockholm riktar ett stort tack till arrangörsorganisationerna och uttrycker återigen vårt nätverks engagemang för kvinnlig befrielse i Palestina och världen. Seger åt våra revolutionärer – Leila Khaled, Clara Zetkin, Rosa Luxemburg och Alexandra Kollontaj visar vägen!
Denna text är översatt av Samidoun Stockholm från Anti-Imperialist Action Ireland som går att läsa här.
Efter en betydelsefull tvåveckorsperiod av konflikt och folklig kamp över Palestina, har en ny milstolpe nåtts och början av en ny era har etablerats.
Den 10 maj 2021 initierade det Palestinska Motståndet i Gaza en konflikt med den sionistiska regimen, genom att först ställa ett ultimatum att Israel upphäver provokationerna i Jerusalem och sedan genom att avfyra ett stort antal raketer när det inte hände.
Efter 11 dagar av kontinuerlig palestinsk raketavfyrning, erbjöd den sionistiska regeringen en vapenvila som det palestinska motståndet accepterade med villkor.
Streaks of light are seen from Ashkelon as Israel’s Iron Dome anti-missile system intercepts rockets launched from the Gaza Strip towards Israel, May 15, 2021. REUTERS/Amir Cohen
Följande är en snabb samling observationer från denna författar om några av faktorer i hur detta länge förtryckta palestinska folk uppnådde denna enorma seger över en av världens största militärmakter.
Palestina har ett basområde. Gaza, trots att det är ett överbefolkat utomhusfängelseläger (som har hållits på svältransoner med giftigt dricksvatten under nästan 2 decennier,) styrs av det Palestinska Motståndet och inte av sionistiska ockupanter, som Palestina ’48 eller av deras palestinska marionetter som i Västbanken. Palestinier befriade detta stadsområde 2005 och det har varit ett konstant problematiskt moment för ”Israel” sedan dess. Det palestinska motståndet lyckas lokalproducera missiler inom detta koncentrationsläger som kan stänga ner hela den sionistiska entiteten. Varken det sionistiska flygvapnet eller armen kan stoppa detta.
Det palestinska motståndet agerade i en enad front med ett gemensamt krigsrum för att koordinera sina aktioner. Detta gjorde att mer radikala sektioner av uppköpta kontrarevolutionära grupper som Fatah bröt sig loss för att återaktivera sig på motståndets sida.
Det palestinska motståndet hade en bred och djup arsenal av taktiker för att implementera sin strategi. Alltifrån trotsiga protester till upplopp till förstörelsen av polisstationer till generalstrejk till skottlossningar till blockader till särskilda styrkors operationer till koordinerade missils grepp till spontana individuella gerillaattacker till drönare och ATGM-angrepp – och mycket mer – användes över hela ockuperade Palestina och dess grannar.
Palestinier vägrade låta sig splittras. Folket i Palestina och utanför föll inte för den israeliska segregeringstaktiken enligt olika nivåer av ”privilegium.” Palestinierna i Gaza eller under sionistiska ockupationsregimen eller den nykoloniala palestinska marionettstaten upplever alla olika former av förtryck, vilket ämnas ingjuta bestraffning och oenighet hos dem. Men dessa palestinier enades istället och agerade enligt en enskild strategi med ett enda mål om befrielse i åtanke, och stöttade varandra och saboterade fienden på de olika svaga punkterna.
Palestinska flyktingar och de i exil vid Israels gräns spelade en huvudsaklig roll. Vid tillfällen där Gaza och de ockuperade palestinska städerna utsattes för påtagligt tryck från den sionistiska regimen, öppnade palestinier i Jordanien, Libanon, Syrien och annanstans upp nya fronter genom att samlas i massor vid gränsen och bryta genom de koloniala barriärerna mot Palestina. Missiler sköts från palestinska flyktingläger i Libanon, vilket den sionistiska entiteten var rädd att ens erkänna, än mindre svara på.
Den palestinska diasporan och den internationella solidaritetsrörelsen hjälpte att mobilisera några av de största palestinamarscherna någonsin: 180,000 i London ena dagen slogs av 250,000 i Detroit den andra. I Frankrike anordnades gigantiska och militanta demonstrationer trots att de förbjöds av den franska polisstaten. Enorma samlingar skedde på alla jordens kontinenter, [1] speciellt på platser där regeringen är en huvudallierad eller sponsor till den sionistiska regimen. En handfull av minimala proisraeliska demonstrationer hölls efter konflikten var över. Det finns ingen tveksamhet i vilka världen står med. Det är av speciell vikt att det även skett ockupationer av sionistiska vapenfabriker utanför landet, förstörelse av sålda israeliska produkter och blockader mot israeliska skepp att ro in i hamn. Ytterligare till hjälp har varit strategiska allianser med folkliga massproteströrelser och aktivister, såsom Black Lives Matter, som kommer fortsätta att framhäva Palestina till fronten av global kamp.
Det Palestinska Motståndet har lyckats få teknisk hjälp och träning från dedikerade allierade såsom Iran, men är också självförsörjande i produktionen av dess grundläggande vapen. Resultatet är en uthållig och kraftfull makt som den israeliska entiteten är oförmögen att utrota varken genom sina taktiker av långsamt eller snabbt folkmord. Detta är ett förlustläge för en ockupant.
Mediakriget har skiftat beslutsamt mot Palestina. Det Palestinska Motståndet uppvisade ett kraftfullt mediauppträdande genom talespersoner såsom Abu Obeida, och genom inspirerande videopropaganda. Pinsamma stunder för sionisterna fångades av mobilkameror och delades brett över sociala medier (trots sociala medieföretagens försök att tränga undan dem.) Intelligenta och välartikulerade palestinska röster gavs en liten öppning i mainstreammedia och tog kontroll över diskursen. Som kontrast överväldigades den israeliska lobbyns finslipade PR-maskineri – det bästa som går att köpa – och kollapsade, besegrat bredvid deras politiska och militära ledarskap.
Självförtroende smittar av sig. Det senaste kriget Israel vann var 1967. År 2000 sparkades man ut ur södra Libanon och 2006 besegrades man igen när man försökte återockupera. Likt denna förlust för 15 år sedan, är Israel oförmöget att gå in i pyttelilla Gaza med sin militär och måste därför bomba invånarna från fjärran. Sanningen har kommit fram både bland israeler och palestinier att sionisterna har besegrats och de är i en förlorande bana – en papperstiger! Medan de flesta israeler har europeiska, ryska eller amerikanska pass, röstar de med sina fötter och reser i massor när det blir tufft för dem. Palestinierna däremot, vet att deras befrielse är på horisonten, och inom deras livstid, och i deras händer.
En antirevisionistisk kommunistisk rörelse är en central del av det enade palestinsk motståndet. Hamas är den största motståndsgruppen och är afficierade till det Muslimska Brödraskapet som överlag har vissa skarpa motsättningar gentemot antikoloniala rörelser som kämpar för nationell befrielse och socialism. Men det palestinska folkets behov är så starka och tydligt uttryckta att Hamas tvingas luta sig mot en nationell befrielse och mot ett militant håll till skillnad från de reaktionära element som även finns internt. En av anledningarna att det palestinska folket har ett sådant politiskt medvetande är det långsiktiga massarbetet hos PFLP. PFLP har engagerat sig med de palestinska massorna och andra motståndsgrupper, och erbjuder ett kompromisslöst ledarskap och em väg mot befrielse. PFLP är en av de starkaste Kommunistiska rörelserna i världen och en med erfarenhet andra kan lära av. På samma gång har en alternativ ideologi blivit genomgående avfärdad under det senaste decenniet i form av chauvinistisk islamism. Al-Qaeda, ISIS och ”Fria Syriska Armén” har alla parkerat sig vid gränsen mot Israel i nära ett decennium – och inte bara har de aldrig gått i konflikt, utan har mottagit livsviktigt stöd från den sionistiska entiteten. Det var de efterblivna elementen i Hamas som opportunistiskt allierade sig med dessa krafter mellan 2011-2014, men har sedan dess gjorts irrelevanta och Hamas har försonats med den syriska regeringen.
Överlag har denna konflikt i maj 2021 blivit till en enorm psykologisk vinst för det palestinska motståndet och även blivit en som upplyfter och inspirerar folk över hela världen. Om det finns något hopp för existensen hos miljarder människor runt jorden och mycket av livet självt, var det ett första steg i en ny revolutionär era som kommer att resonera och förstärkas över världen flera gånger om.
Vi gratulerar våra palestinska syskon för deras otroliga vinster och vet att det bästa sättet att hedra och stötta dem är att matcha deras motstånd i våra egna kontexter. Om denna korta artikel kan inspirera till bredare reflektioner och diskussioner vore det en användbar komponent i detta.
Vi i de svenska Samidoun-grupperna publicerar här ett utdrag ur den svenska översättningen av det historiska dokumentet Strategin för Palestinas befrielse (tillgänglig bland annat här på engelska), författat av Folkfronten för Palestinas befrielse 1967. Detta kapitel, kapitel 10: Det palestinska befrielsekrigets mål och innebörd, är en kort introduktion till ett revolutionärt vänsterperspektiv på ockupationen av Palestina och motståndet mot det, och innehåller många relevanta punkter i denna period, maj 2021, när frågorna åter ställs högt på den internationella agendan tack vare palestiniers ståndaktiga motstånd och vad som har beskrivits som en ny intifada och ett nytt stadium i kampen för befrielse.
Att Israel ända från början utgjort ett hot mot vårt folk är ett obestridligt faktum. Uppkomsten av Israel har inneburit att vårt folk fördrivits från hem och jord, att allt som vårt folk med arbete och möda byggt upp har ryckts ifrån det, att vårt folk skingrats över arabländerna och hela den övriga världen, samt att större delen av vårt folk trängts samman i elände och fattigdom i lägren i Jordanien, Syrien och Libanon, där de lever utan framtid och hopp.
Det faktum att Israel utgör en kolonialistisk expansionistisk närvaro på bekostnad av den arabiska jorden och dess ägare är höjt över all diskussion. Det utgör för oss en påtaglig verklighet inför vilken alla falska krav och påståenden bleknar bort. Det judiska ”nationalhemmet” i Palestina blev ”Staten Israel” inom de gränser som angavs i den 1947 antagna FN-resolutionen om Palestinas delning, varefter det utvidgades till att omfatta Israel inom de gränser som existerade före junikriget – ett mycket större område än det som fastställdes i 1947 års FN-resolutioner – och slutligen utvidgades ännu en gång till att omfatta hela Palestina samt Sinai och Golanhöjderna.
Det faktum att Israel är en imperialistisk och kolonialistisk bas i vårt land och utnyttjas för att hejda den revolutionära flodvågen, för att säkra det fortsatta förtrycket av oss och för att vidmakthålla utplundringen och exploateringen av våra tillgångar och ansträngningar är självklart och behöver inte diskuteras. För oss är detta inte blott en teoretisk slutsats, utan det utgör våra faktiska erfarenheter från den israelisk-fransk-engelska aggressionen 1956, junikriget 1967 och hela den tid Israel har existerat på vårt territorium.
Flera faktorer har emellertid bidragit till att förvanska sanningen om vårt befrielsekrig: För det första sattes den sionistiska rörelsens uppkomst i samband med judeförföljelserna i Europa. Så associerades uppkomsten av Israel med nazisternas behandling av judarna under andra världskriget. Därtill kom det dominerande imperialistiska och sionistiska inflytandet över stora delar av världsopinionen, förekomsten i Israel av krafter som uppgav sig vara progressiva och socialistiska, samt Sovjetunionens och vissa andra socialistiska länders stöd åt upprättandet av staten Israel. Allt detta i förening med vissa palestinska och arabiska ledares oriktiga framställning av kampen mot Israel har förvrängt sanningen om vårt befrielsekrig och riskerar fortfarande att ge många människor en felaktig uppfattning om detta krigs verkliga karaktär.
Den palestinska befrielserörelsen är inte en rasistisk rörelse med aggressiva avsikter mot judarna. Den riktar sig inte mot judarna. Dess mål är att utplåna staten Israel som en militär, politisk och ekonomisk enhet vilken grundar sig på aggression, expansion och organisk sammanlänkning med de imperialistiska intressena i vårt hemland. Den palestinska befrielserörelsen riktar sig mot sionismen såsom en med imperialismen förenad aggressiv rasistisk rörelse, vilken har begagnat sig av judarnas lidanden som ett medel för att gynna sina egna och imperialismens intressen i en del av världen som är rik på tillgångar och som utgör ett brohuvud till länderna i Afrika och Asien. Den palestinska befrielserörelsens mål är att upprätta en demokratisk, nationell stat i Palestina där både araber och judar kommer att leva som medborgare med samma rättigheter och skyldigheter, en stat som kommer att utgöra en integrerad del av en progressiv demokratisk arabisk nationell existens i fredlig samlevnad med alla progressiva krafter i världen.
Israel har envist framställt vårt krig mot det som ett rasistiskt krig som syftar till att förgöra alla judiska medborgare och kasta dem i havet. Avsikten bakom detta är att mobilisera alla judar i en kamp på liv och död. Följaktligen måste en grundläggande strategisk linje i vårt krig mot Israel vara att försöka avslöja denna framställning och visa de exploaterade och vilseledda judiska massorna på motsättningen mellan å ena sidan deras intresse av en fredlig existens och å andra sidan de intressen som styr den sionistiska rörelsen och de krafter som kontrollerar staten Israel. Det är denna strategiska linje som kommer att möjliggöra för oss att isolera den fascistiska klicken i Israel från alla progressiva krafter i världen. Den kommer också att möjliggöra för oss att, i takt med att den väpnade befrielsekampen växer i omfattning och dess drag framträder klarare, ytterligare vidga den objektiva motsättningen mellan Israel och den sionistiska rörelsen å ena sidan och de vilseledda och exploaterade judiska miljonerna å den andra.
Den palestinska befrielserörelsen är en progressiv nationell rörelse riktad mot de aggressiva och imperialistiska krafterna. Det faktum att imperialistiska intressen är sammanlänkade med Israels existens kommer att göra vår kamp mot Israel till en kamp mot imperialismen, och den palestinska befrielserörelsens sammanlänkning med den arabiska befrielserörelsen kommer att förvandla vår kamp mot Israel till 100 miljoner arabers förenade kamp för att uppnå nationell befrielse. Kampen för Palestina idag, sedd i hela sitt konkreta sammanhang, kommer att utgöra inledningen till förverkligandet av alla den arabiska revolutionens intimt förbundna mål. Det är en bred och väldig rörelse som arabvärldens 100 miljoner under denna epok i mänsklighetens historia riktar mot ondskans, aggressionens och exploateringens krafter i neokolonialismens och imperialismens skepnad.
För de palestinska och arabiska massorna kommer kampen för Palestina därtill att vara en inkörsport till vår tids kultur och leda till att underutvecklingen omvandlas till en utveckling som motsvarar det moderna livets krav. Genom kampen kommer vi att uppnå politisk medvetenhet om vår tids verklighet, kasta alla illusioner och lära oss värdet av fakta. Underkastelsen, beroendet, individualismen, stamtänkandet, lättjan, anarkin och spontaniteten, allt det som underutvecklingen ger upphov till, kommer under kampen och genom kampen att ändras till insikt om värdet av tid, ordning, exakthet, verklighetssinne, kollektiv handling, planering och vittomfattande mobilisering, till en strävan efter att lära och att beväpna sig med alla kunskapens vapen, till medvetande om människans värde och om nödvändigheten av att kvinnorna – den ena hälften av vårt samhälle – frigörs från slaveriet under föråldrade traditioner och vanor, till insikt om den nationella gemenskapens grundläggande betydelse när fara hotar och om att denna nationella gemenskap är överordnad släkt- och stamtillhörighet och alla lokala band.
Vår långvariga nationella befrielsekamp kommer att föra oss in i en ny livsstil, och därmed leda oss in på vägen mot framsteg och civilisation.
Under den föregående veckan har den palestinska befrielsekampen exploderat till ett nationellt uppror och gett upphov till att hundratusentals gått ut på gatorna och demonstrerat över hela världen. Samidounnätverket har även mobiliserat för palestinska kampveckan 15-22 maj. På grund av det palestinska folkets kamp, motståndets kamp och överväldigande internationella protester har motståndet kunnat utropa seger efter flera dagar av bestialiska bombningar i Gaza. Nedan följer en sammanfattning av demonstrationer och aktioner som genomförts i Sverige.
Göteborg
På kampveckans första dag deltog Samidoun Göteborg i bil- och cykelkonvojer för att demonstrera för Palestinas befrielse.
På torsdagen 24 maj arrangerades en stor demonstration i Göteborg till stöd för den palestinska kampen mot bosättarkolonialism, apartheid och ockupation. Gatorna fylldes med flaggor och stöd till den palestinska befrielsekampen.
Under veckan affischerades staden och Samidoun Göteborg poängterade: Det finns många solidaritetshandlingar som du själv kan utföra med bara en eller två vänner.
Den Palestinska kampveckan avslutades sedan på lördagen tillsammans med Aktion Proletär Göteborg, Allt åt alla Göteborg, Arbetarmakt och Syndikalistiska ungdomsförbundet Göteborg som gemensamt skickade en solidaritetshälsning till de palestinska befrielsekämparna.
Stockholm
Samidoun Stockholm inledde kampveckan genom att, tillsammans med lokala palestinier, arrangera en demonstration till stöd för Gaza och mot den etniska rensningen av palestinier från sin huvudstad Jerusalem. Lördagen markerade 73 år sedan al-nakba och vår ståndpunkt är tydlig: Inte ett år till.
Med utgångspunkt vid palestinska ambassaden tågade vi tillsammans med, bland andra, Kommunistiska Partiet och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund. Marschen slöt sedan upp med en annan propalestinsk demonstration på Sergels Torg och upplöstes fredligt.
Dagen efter deltog Samidoun Stockholm i ytterligare en demonstration med start på Sergels Torg. Under veckan planerades nästa aktion, den palestinska saken uppmärksammades utanför SVT:d kontor i Stockholm och affischer sattes upp tillsammans med SKU.
I lördags anordnades ytterligare en demonstration. Denna gång kunde vi fira att det palestinska motståndet framtvingat vapenvila gentemot ockupationen. Tal hölls av Samidoun Stockholm, Ung Vänster, Dror Feiler och queeraktivisten Samuel Girma. Hiphoplegenden Hoosam Areal skulle även uppträda men togs av polis sekunder efter att han ställt sig på scen. Polisens våldsamma repression gjorde att distansering blev omöjligt och folkmassan tvingades till ett spontant demonstrationståg.
Samidoun Stockholm blev även under söndagen intervjuade av Radio Noden i ett mycket givande samtal om kamp och solidaritet.
Malmö
Även Samidoun Malmö var på gatorna under veckan. Palestinska organisationer och individer kallade till gemensam manifestation under lördagen för att delta i den internationella kampen för ett fritt Palestina.
Utanför vår aktionsvecka men som svar på den framväxande palestinska intifadan har demonstrationer anordnats i bland annat Trollhättan, Borlänge, Borås, Jönköping och Falköping. Många digitala initiativ har genomförts under veckan: Namninsamlingar, bojkottupprop, poesikvällar, auktioner till stödinsamlingar. Vid denna artikels publicering är flera olika propalestinska initiativ fortfarande inplanerade.
Vill du engagera dig till stöd för Palestina? Kontakta:
Israel haglar i detta ögonblick bomber över skolor och bostadsområden. Idag har vi deltagit i en demonstration mot tvångsförflyttningarna och det allt mer brutala våldet från israeliska civila och soldater i Sheikh Jarrah och resten av ockuperade Jerusalem. Dags att trappa upp motståndet.
Som ett led i den etniska rensningen av palestinier i Jerusalem har den israeliska ockupationsmakten, i samband med det sanktionerade civila våldet från folkmassor av bosättare, trappat upp sina rasistiska aggressioner.
Sheikh Jarrah, ett område i Östra Jerusalem, hotas med en fördrivning av flera hundra barn, syskon, föräldrar och äldre. De senaste dagarna har israelisk militär systematiskt satts in för att med övervåld krossa det lokala motståndet. Hundratals palestinier skadade och flertalet döda, både i Jerusalem och efter militär intervention i Gaza.
I svenska medier beskrivs dessa händelser med ord som ”hätsk stämning,” ”oroligheter,” osv. SVT har påstått att ”militanta grupperingar” har ”eskalerat” situationen när de höll sitt löfte att agera om inte israelisk militär drogs tillbaka från al-Aqsamoskén.
Men det är varken de tiotusentals civila demonstranterna i Jerusalem eller militanter i Gaza som har spelat den aggressiva parten. Igår kväll dog palestinska barn och frihetskämpar, för att bosättare ska få tvinga åt sig ännu mer av Jerusalem.
Den svenska staten måste med beslutsamhet agera för att pressa den israeliska staten att upphöra sina aggressioner och vräkningar av palestinska familjer. Dock vet vi att Sverige inte är en ”humanitär stormakt” och vi vet – som den israeliska regeringen vet – att alla hot från FN bara är tomma ord.
Därför måste vi mobilisera internationellt, på våra gator och torg, i Europa och Asien och Afrika och Amerika, till stöd för det palestinska motståndet och emot koloniseringens alltmer brutala expansioner.
Nu är ett kritiskt läge. Tillsammans kan vi organisera för att vända vågen till fördel av kamp och befrielse. Den som tvekar nu kommer dömas av historien därefter. Det är vår bestämda uppfattning att alla förtryckta folk har rätt att göra motstånd mot kolonisering och förtryck. Det är vår skyldighet att stå bakom detta motstånd, och ge det allt vårt materiella och praktiska stöd.
Vi har en skyldighet att med alla till buds stående medel understödja det palestinska motståndet, och Samidoun Stockholm kommer aktivt delta i den lokala och internationella kampen, bland annat genom denna slags mobiliseringar.
[English]
Today we have participated in a demonstration against forced the forces relocations and the increasingly brutal violence exerted by both Israeli civilians and military forces in Sheikh Jarrah and the rest of occupied Jerusalem. It is time to escalate the resistance.
As an integral step in the ethnic cleansing of Palestinians from Jerusalem, the Israeli occupation, in conjunction with sanctioned civilian violence from mobs of settlers, has escalated its racist aggressions.
Sheikh Jarrah, a neighbourhood located in Eastern Jerusalem, is threatened by the eviction of hundreds of children, parents and elderly. The past few days, Israeli military has been systematically engaged in overwhelming violence with the intent of crushing local dissent and resistance. Hundreds of Palestinians have been injured and several have died, both in Jerusalem and as a result of military intervention in Gaza.
In Swedish media, these events are described with words like ”fiery mood,” ”uncertainties,” and so on. State media outlet SVT has claimed that ”militant groups” have ”escalated” the situation by keeping their promise to act if Israeli military was not withdrawn from the al-Aqsa mosque.
But neither the tens of thousands of civilian protestors in Jerusalem, nor militants in Gaza have played an aggressive part. Yesterday Palestinian children and freedom fighters were martyred so that settlers can grab more of Jerusalem.
The Swedish state must decisively act to pressure the Israeli state to cease its aggressions and evictions of Palestinian families. However, we know that Sweden is not a humanitarian superpower (as self-styled) and we know – as the Israeli government knows – that threats from the UN are mere empty words.
Therefore we must mobilise internationally, on our streets and town squares, in Europe and Asia and Africa and America, in support of the Palestinian resistance and against the colonisation’s increasingly brutal expansionism.
Now is a critical time. Together we can organise to turn the wave in favour of struggle and liberation. Those who hesitate now will be judged accordingly by history. It is our decisive conviction that every oppressed people has the right to resist colonisation and oppression. It is our duty to stand behind this resistance and lend it all our practical and material support.
We have a duty to, with all available means, support the Palestinian resistance, and Samidoun Stockholm will actively participate in the local and international struggle, in mobilisations such as this one and others.
I ockuperade Jerusalem attackeras palestinier av bosättare och soldater på väg från kyrkan, moskén och i sina hem. Den palestinska ungdomen har visat sig stridbara och vi måste kämpa tillsammans med dem mot det förnyade hotet om att vräkas från hemmen som deras familjer levt i sedan långt innan ockupationen. 500 familjer riskerar nu att vräkas i distriktet Sheikh Jarrah.
Det rasistiska mobbvåldet mot palestinier blir alltmer radikalt och har den israeliska statens godkännande och materiella stöd. Vad som pågår är en långtgående etnisk rensning som sträcker sig tillbaka till al-Naqba 1948 och ännu längre. Det är kritiskt att alla världens progressiva krafter ställer sig med full styrka bakom det palestinska motståndet och kämpar mot bosättarkolonialismen.
I helgen har Samidoun Stockholm och förbundet Arbetarmakt besökt den israeliska ambassaden i solidaritet med Jerusalems barn, unga och familjer som systematiskt och rutinmässigt får sina hem stulna av kolonialismen. Vi kämpar emot vräkningarna, emot de våldsamma pogromerna och för det befriade Palestina. Den 15-22 maj organiseras en internationell aktionsvecka för den palestinska frihetskampen i Jerusalem och resten av Palestina. Vi uppmanar alla likasinnade kamrater att ansluta sig.
I ockuperade Jerusalem attackeras palestinier av bosättare och soldater på väg från kyrkan, moskén och i sina hem. Den palestinska ungdomen har visat sig stridbara och vi måste kämpa tillsammans med dem mot det förnyade hotet om att vräkas från hemmen som deras familjer levt i sedan långt innan ockupationen. 500 familjer riskerar nu att vräkas i distriktet Sheikh Jarrah.
Det rasistiska mobbvåldet mot palestinier blir alltmer radikalt och har den israeliska statens godkännande och materiella stöd. Vad som pågår är en långtgående etnisk rensning som sträcker sig tillbaka till al-Naqba 1948 och ännu längre. Det är kritiskt att alla världens progressiva krafter ställer sig med full styrka bakom det palestinska motståndet och kämpar mot bosättarkolonialismen.
I helgen har Samidoun Stockholm och förbundet Arbetarmakt besökt den israeliska ambassaden i solidaritet med Jerusalems barn, unga och familjer som systematiskt och rutinmässigt får sina hem stulna av kolonialismen. Vi kämpar emot vräkningarna, emot de våldsamma pogromerna och för det befriade Palestina. Den 15-22 maj organiseras en internationell aktionsvecka för den palestinska frihetskampen i Jerusalem och resten av Palestina. Vi uppmanar alla likasinnade kamrater att ansluta sig.
Följande uttalande lästes högt vid en manifestation i Husby, Stockholm för att högtidlighålla Palestinska Fångveckan. Demonstrationen anordnades av Samidoun Stockholm tillsammans med Aktion Proletär Järvaoch Rojavakommittéerna Stockholm.
I början av april satt 4550 palestinska politiska fångar i israeliskt ockupationsfängelse. 10 av dem är parlamentariker. 140 är barn. Hundratals är anhållna utan rättegång eller brottsanklagelser.
De långa och arbiträra fängelsestraffen är en medveten strategi i Israels kolonisering av Palestina. De används för att splittra familjer, tysta politiker och lamslå kritisk journalistik. Efter att ha suttit häktad i över ett år för sin feministiska och människorättsliga aktivism dömdes parlamentarikern Khalida Jarrar i mars till två års fängelse av israelisk militärdomstol.
Den palestinske nationella befrielsesymbolen Ahmad Sa’adat blev för nästan 15 år sedan kidnappad av den israeliska ockupationen och avtjänar nu ett trettio år långt fängelsestraff som är menat att paralysera den nationella motståndsrörelsen. De första brottsanklagelserna mot honom har sedan länge lagts ner och nu är det enda brottet som rättfärdigar det långa straffet hans politiska gärning. Den israeliska staten tror att den kan bit för bit krossa Palestina genom en kombination av alltmer brutal repression, systematisk avbefolkning och bosättande och periodiska militära invasioner.
Men det palestinska motståndet går inte att krossa med vare sig övervåld eller fängelsestraff. De palestinska politiska fångarna har blivit ett sant revolutionärt ledarskap för sin rörelse. Deras kamp har inte stannat av bakom galler och det är vår uppgift att kämpa tillsammans med dem och för deras frihet.
Att kämpa mot kolonialismen är inget brott. Inte heller är det ett brott att vara kvinnorättskämpe eller ett upproriskt barn. Nu, på Palestinska Fångars Dag, starten på Palestinska Fångveckan, arrangeras aktioner, demonstrationer och panelsamtal över hela världen. Vi kräver frihet åt alla våra kamrater som sitter fängslade.
Vi kräver frihet åt alla palestinska fångar i Israel, Frankrike, USA och Kanada.
Vi uttrycker vår djupaste solidaritet med den irländska befrielsekampen, partiet Saoradh, deras allierade, och kräver frihet åt rörelsens alla fångar.
Vi kräver att Turkiet omedelbart släpper alla parlamentariker från HDP, alla frihetskämpar från PKK och resten av den kurdiska befrielserörelsen.
Eld mot imperialismen! Upp med alla befrielsekamper!
The following statement was held as a speech in Husby, Stockholm to commemorate Palestinian Prisoners Week. The demonstration was organised by Samidoun Stockholm, together with Aktion Proletär (Proletarian Action) Järva and Rojavakommittéerna (Committees for Rojava) Stockholm.
At the start of April 4550 Palestinian political prisoners were held in Israeli occupation prisons. 10 of them are parliamentarians. 140 are children. Hundreds are held without charge or trial.
The long and arbitrary prison sentences are a deliberate strategy in Israel’s colonisation of Palestine. They are used to split up families, silence politicians and petrify critical journalism. After having been held for over a year for her feminist and human rights activism, parliamentarian Khalida Jarrar was at the start of March sentenced to two years in prison by Israeli military court.
The Palestinian national symbol of liberation, Ahmad Sa’adat was kidnapped almost 15 years ago by the Israeli occupation and is currently serving a thirty year sentence meant to paralyse the national liberation movement. As the charges initially laid on him were scrapped, the only crime he is currently serving so many years for is his political action. The Israeli state believes it can piece by piece crush Palestine through a combination of increasingly brutal repression, systematic de-population and settlerism, and periodic military invasions.
But the Palestinian resistance cannot be crushed whether by overwhelming violence or prison sentences. The Palestinian political prisoners have become a true revolutionary leadership for their movement. Their struggle has not ceased behind bars and it is our duty to struggle alongside them and for their freedom.
To fight against colonialism is not a crime. Neither is it a crime to be a struggler for women’s rights or a dissident child. Now, on Palestinian Prisoner Day, at the start of Palestinian Prisoner Week, demonstrations, actions and political panels are being arranged the world over. We demand freedom for all our comrades in prison.
We demand freedom for all Palestinian prisoners in Israel, France, the US and Canada.
We express our deepest solidarity with the Irish struggle for liberation, the Party Saoradh, all of their allies, and demand freedom for all the movement’s prisoners.
We demand that Turkey immediately releases all parliamentarians from HDP, all freedom fighters from the PKK and the rest of the Kurdish liberation movement.
Fire against the forces of imperialism! Up all national liberation struggles!
Föregående