Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som ni kan skriva ut och hänga upp i era städer. Engagera dig och skicka dina bidrag till [email protected]. Läs de tidigare artiklarna för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund:
Den här veckan kommer vi att lyfta följande palestinska fångar: Mohammed Adel Daoud, Mahmoud Abu Kharabish och Bashir Abdullah al-Khatib. Du kan skriva ut affischerna nedan, hänga upp dem i dina städ och gemenskap och dela den här länken för att uppmärksamma de palestinska fångarnas sedan länge pågående kamp för rättvisa och befrielse.
Denna kampanj lyfter fram ”fångarnas dekaner”, ett uttryck som palestinierna använder för att beskriva dem som har suttit i israeliska ockupationsfängelser i över 20 år utan avbrott. Under årens lopp har många palestinska fångar befriats genom överenskommelser om fångutbyte eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som frigavs 1995 efter Osloavtalen och det avtal om fångutbyte som Hizbollah införde 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som den palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt villkoren i Osloavtalet och dess följdsatser.
Denna kampanj ser till inte bara till att dessa veteranfångar inte glöms bort, utan att de lyfts fram och blir centrala för fångarnas kamp och den palestinska befrielserörelsen som helhet. Kontakta oss på [email protected] för att informera oss om aktioner och evenemang i ditt område.
Mohammed Adel Daoud (Abu Ghazi)
Mohammed Adel Hassan Daoud (Abu Ghazi) har hållits fängslad av ockupationen sedan han greps 18 december 1987. En hängiven motståndskämpe född 1962 och dömd till livstids fängelse för att som måltavla ha haft bilar som tillhörde illegala bosättare på förbifartsleden i Qalqilya, däribland chefen för bosättningsrådet i Qalqilyaområdet, och för sin roll i Fatahs väpnade motstånd. Hans familj utsattes för kollektiv bestraffning efter att han gripits och fängslats genom att ockupationen konfiskerade deras familjehem.
Trots flera fångutbyten och ett förmodat avtal om att släppa fångar i enlighet med Osloavtalet har ockupationen vägrat att släppa honom. Han har nekats familjebesök helt och hållet under många år och får fortfarande familjebesök endast en gång om året. Under sin tid bakom galler förlorade han både sin far och sin mor och förbjöds att närvara vid deras begravningar. Hans far drabbades rent utav av en dödlig hjärtattack kvällen innan han skulle besöka Mohammed. Han hade samlat ihop familjefoton för att ge dem till Mohammed i fängelset och dog med fotona i fickan utan att ha sett sin älskade son.
År 2021 förflyttade ockupationsfängelseadministrationen Mohammed Daoud från Gilboafängelset till Afulasjukhuset med ambulans efter att hans hälsa försämrats, men bara efter påtryckningar och krav från hans medfångar om att hans hälsa försämrats. Han har kontinuerligt varit sjuk på grund av den långa fängelsevistelsen och de hårda fängelseförhållanden utöver den systematiska politiken av medicinsk försummelse som drabbar alla sjuka fångar. Under sin tid bakom ockupationsgaller har han förlorat de flesta av sina tänder och är beroende av soppor och vätskor som föda. Han har under en tid lidit av svåra buksmärtor och utvecklade senare kroniska magproblem som krävde operation. Han lider också av psoriasis, en hudsjukdom som orsakar sprickor och blödningar, och han behöver ytterligare operationer för att åtgärda sina pågående medicinska problem.
Enligt Mohammeds familj att fängelset, dess fönster, stenar och fångar har bytts ut, och generationer av familjen har kommit till världen, och generationer har gått, och generationer har gift sig och fött barn, och deras son Mohammed sitter fortfarande bakom galler.
Mahmoud Abu Kharabish
Palestinske fången Mahmoud Abu Kharabish föddes i Jeriko i Palestina i början av juni 1965. Han var jordbrukare, ansluten till Fatahrörelsen och är den palestinske fånge från Jerikoområdet som har suttit längst i fängelse. Han greps av ockupationsstyrkor vid 23 års ålder 31 oktober 1988 för att ha kastat molotovcocktails mot en bosättarbuss i Jeriko under den stora folkliga intifadan. Han greps av de sionistiska myndigheterna och dömdes till livstids fängelse. Han sitter för närvarande fängslad i ockupationens Ramonfängelse och har suttit bakom galler i nästan 35 år.
Under sitt frihetsberövande har han upprepade gånger isolerats i isoleringsceller, med följden att han har hungerstrejkat flera gånger för att protestera mot dessa övergrepp. Trots alla trakasserier som syftade till att isolera fångarna från omvärlden gav Mahmoud Abu Kharabish inte upp och fokuserade på att utbilda sig under dessa år. Han avslutade sina gymnasiestudier i ockupationsfängelserna och avslutade sina grundstudier vid Al-Qudsuniversitetet genom korrespondens, trots ockupationens försök att hindra palestinska fångar från att fortsätta sin utbildning. Han lyckades också lära sig flera språk bakom galler, bland annat engelska, hebreiska, spanska och tyska.
Under sin tid bakom lås och bom har Abu Kharabish förflyttats mellan flera fängelser, bland annat Junaid-, Ramle-, Beersheba-, Hadarim- och Ashkelonfängelset, där han har utsatts för tortyr, misshandel och dåliga förhållanden, som alla begås mot fångar i syfte att tvinga dem att backa från sina ståndpunkter och tvinga dem att avstå från att delta politiskt i den palestinska saken. Trots allt detta är han känd för sin glada personlighet och sitt skratt bland sina palestinska medfångar.
När han greps av ockupationsstyrkorna var han gift och hans dotter Asma föddes bara 40 dagar innan han greps. Hans familjehem revs samma år som en kollektiv bestraffning mot hans familj. Under tiden Mahmoud har suttit kvar bakom galler har Asma avslutat sina universitetsstudier, gift sig och fått barn. Hon väntar fortfarande på den dag då frihetens sol ska skina över hennes far som hon har berövats av fängelserna och fångvaktarna i nästan 35 år.
I en intervju sade Asma: ”Oavsett hur gammal jag blir har jag fortfarande det barnet inom mig som berövades sin far, som förbjöds att dela sitt liv med sin familj … Ockupationen berövade mig inte bara min far, utan också möjligheten att få en större familj. Min far greps när jag var ett spädbarn som inte var mer än 40 dagar gammalt. Hur mycket jag än önskade att jag skulle ha systrar och bröder för att dela kärleken i vår vackra familj … Jag är stolt över min far. Han är min hjälte, som jag hämtar större ståndaktighet från, särskilt när han fortsätter sin ståndaktighet mot ockupationsmyndigheterna och deras brott. Han har rätt till frihet oavsett hur länge han har suttit bakom ockupationsgaller. Så länge hans vilja finns kvar är hans frihet säker.”
Mahmoud Abu Kharabish berövades inte bara sin dotter Asmas omfamning, utan också sin koppling till Jerikos palmer. För honom var jordbruket mycket mer än bara ett yrke för att försörja sig själv. Han hade en berättelse för varje palmträd och varje dadel han smakade på. Hans namn fanns bland de veteranfångar som skulle släppas efter undertecknandet av Osloavtalen 1993, men ockupationsmyndigheterna bröt mot sina löften om att släppa de återstående fångarna, och Mahmoud och hans bröder är fortfarande fängslade fram till i dag.
Asma minns att ”De dödade vår glädje och lycka efter att vi förberett oss för att fira, och min mormor ropade av glädje utanför vårt hem i väntan på att få ta emot honom. Vi hade förberett vårt hem för att ta emot gäster som ville hälsa oss väl och för att dela ut godis”.
Under de långa åren bakom galler har han lidit av flera sjukdomar som har förvärrats på grund av systematisk medicinsk försummelse och nekad medicinsk behandling. Han lider av hjärtsjukdomar och ledproblem i foten, vilket har lett till allvarlig smärta som gör det svårt för honom att gå. Förflyttningarna mellan flera fängelser och till isoleringscell har skadat hans hälsa ytterligare och Abu Kharabish har hungerstrejkat för att få igenom sina rättmätiga krav.
Hans far avled 1993 medan han satt bakom galler och nekades att närvara vid begravningen. Han har nekats familjebesök upprepade gånger med hänvisning till ”säkerhetsskäl”. Hans mor, som är sjuk och bara har en njure, besökte honom endast en gång efter sju års uppehåll. Hon fördes till fängelset i en ambulans för familjebesöket.
Bashir Abdullah al-Khatib
Palestinske fången Bashir Abdullah al-Khatib, 62 år gammal, från Ramla i det ockuperade Palestina 48, har suttit fängslad i 34 år i ockupationsfängelserna.
Han greps 1 januari 1988, mitt under den stora folkliga intifadans framfart i hela det ockuperade Palestina, och anklagades för medlemskap i en förbjuden organisation, innehav av vapen och sprängämnen och deltagande i det väpnade palestinska motståndet. Han dömdes till livstids fängelse. 2012 fastställdes strafftiden till 35 år. Liksom andra palestinska fångar från det ockuperade Palestina 1948 drabbas han av den nya sionistiska lagen som gör palestinska fångar statslösa efter frigivning.
Han har upprepade gånger flyttats mellan olika fängelser och utsatts för olika typer av kränkningar av ockupationsfängelsernas administration. Liksom hans medfångar i det ockuperade Palestina 1948 vägrade ockupationen att inkludera honom i fångutbytena, såsom Wafaa al-Ahrar-utbytet, och hävdade att hans fängelsevistelse är en ”intern israelisk” angelägenhet.
Under de långa åren i fångenskap har Bashir förlorat alla sina tänder och kan bara äta med stora svårigheter.
När Al-Khatib greps var hans fem barn i tidig ålder. De har vuxit upp och gift sig medan han fortfarande sitter bakom galler. Han fick besök av sina barnbarn först efter en långvarig rättslig strid; de nekades med motiveringen att de inte var ”släktingar av första graden”.
