STÄNG

Fredagen 16 december 2022 avled professor Jose Maria Sison, grundande ordförande för Filippinernas kommunistiska parti på ett sjukhus i Utrecht i Nederländerna där han levde i exil. Han var 83 år gammal. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network sänder sina djupaste kondoleanser till Sisons livslånga partner och stridskamrat Julie De Lima, deras barn och familj. Vi ansluter oss till det filippinska folket, arbetarna och bönderna och miljontals kamrater i och utanför Filippinerna och sörjer förlusten av Sison som lärare och ledstjärna.

Jose Maria Sison var initiativtagare till och första ordförande för Filippinernas kommunistiska parti (CPP) 1968. Under hans ledning blev CPP den ledande revolutionära kraften i Filippinerna och ett lysande exempel för den internationella revolutionära rörelsen. CPP expanderade snabbt efter grundandet och bildade 1969 Nya folkarmén (NPA), som fortfarande leder en av världens längsta kommunistiska väpnade revolutioner i nästan alla provinser i Filippinerna.

Vid sin död var Sison politisk chefsrådgivare för Nationella demokratiska fronten (Filippinerna), eller NDFP, en enhetsfront som omfattar dussintals revolutionära massorganisationer i Filippinerna, såsom bönder, arbetare, ungdomar, kvinnor, ursprungsbefolkning och filippiner i utlandet. Sison var också ordförande emeritus för International League of Peoples’ Struggle (ILPS), som Samidoun är en stolt medlem av, som förenar hundratals antiimperialistiska organisationer från alla kontinenter.

Sison förblev fullständiga engagerad i kampen för Filippinernas nationella och sociala befrielse. Han arbetade passionerat och outtröttligt för denna kamp ända till sitt sista andetag och lämnar ett arv av revolutionär kraft som är känt av alla som har läst eller hört hans ord eller upplevt hans arbete.

Som övertygad revolutionär och marxist-leninist-maoist var Sison också en principfast proletär internationalist som till fullo stöttade den palestinska befrielsekampen. Han skrev dussintals artiklar och uttalanden om det palestinska folkets kamp, stöttade det palestinska motståndet och krävde frihet åt alla politiska fångar.

På de palestinska fångarnas dag 2020 spelade Sison in ett solidaritetsmeddelande:

”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.

Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.”

Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network ger vi en sista hälsning till Ka Joma, från alla våra avdelningar i världen. Vi lovar att i Ka Jomas anda fortsätta att kämpa för nationell och social befrielse i Palestina, Filippinerna och alla länder som gör motstånd mot imperialismens, feodalismens och kapitalismens exploatering och förtryck.

Sison hade direkt erfarenhet av fångkamp eftersom han själv arresterades av Marcos fascistiska diktatur 1977 och hölls fängslad i nästan nio år. Han torterades svårt och tillbringade större delen av sin tid i isoleringscell. Sison har berättat om sina erfarenheter i fängelset och förklarade hur han kunde överleva dessa år och praktisera ståndaktighet, något som palestinska fångar kallar Sumud:

”När sådana direkta fysiska tortyrmetoder som slag och vattenkurer tillämpades på mig tänkte jag på att göra motstånd hela tiden eftersom min uppskattning var att jag helt enkelt skulle bli medvetslös när min kropp inte längre kunde uthärda tortyrens smärta. Hela tiden tänkte jag att det skulle vara en skam att ge upp och förråda andra och mig själv på grund av tortyren. Jag kunde och försökte också överlista fienden. Naturligtvis var jag alltid medveten om min plikt att stå upp för folket och den revolutionära rörelsen.

Den svåraste typen av tortyr som jag genomgick var den långvariga, där den psykologiska formen av tortyren var den främsta och den inbyggda fysiska tortyren den sekundära. Att vara fastkedjad vid en säng och sitta isolerad i en liten cell utan att veta när mina förhållanden skulle förändras innebar en fruktansvärd påfrestning för mitt sinne. Det kändes som om tonvis med bly föll över min hjärna varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag och varje vecka.

Men för att behålla mitt förnuft och till och med skärpa mitt förstånd kämpade jag tillbaka genom att skriva dikter, granska och analysera mina erfarenheter och tankar och tänka ut intriger till romaner som jag aldrig kom att skriva. Jag hade viljan att kämpa eftersom jag kämpade inte bara för mig själv utan för folket, särskilt de arbetande massorna av arbetare och bönder.

Jag betraktade fängelset och till och med min lilla cell som en arena för kampen för nationell befrielse och demokrati. Jag ansåg då att det var min speciella uppgift att visa trots mot USA-imperialisterna och Marcos fascistregim för att ytterligare väcka folket till väpnad revolution.”

Efter att ha släppts från fängelset 1986 började Sison en internationell turné där han träffade kamrater och revolutionärer från hela världen. Men när han besökte Nederländerna återkallades hans pass av den filippinska regeringen och han tvångsförvisades till ett land mer än 10 000 kilometer från hans hem. Sedan dess har han bott i Nederländerna tillsammans med sin partner Julie De Lima och andra filippinska revolutionärer i exil.

År 2007 grep den nederländska polisen Sison under påtryckningar från Förenta staterna och höll honom i 16 dagar, där han misshandlades och nekades sina mediciner. Han hade förts upp på terroristlistorna av imperialistmakter som ville försvaga den revolutionära rörelsen i Filippinerna och dess internationella kämpar. De påhittade anklagelserna utan några som helst bevis förkastades till slut av domstolen, men Sison kunde aldrig resa utanför Nederländerna. USA, i motsats till EU, tog aldrig bort honom från terroristlistan. Sisons fall är ännu ett exempel på hur ”terrorlistor” används för att försöka kriminalisera och förtrycka revolutionära rörelser bland världens folk, på samma sätt som de används för att rikta in sig på det palestinska folket och dess motstånd.

I Nederländerna levde Joma ett nyktert liv i en liten arbetarklasslägenhet i Utrecht, där han arbetade varje dag från tidig morgon till sen kväll. Han var en ödmjuk men passionerad man som älskade att umgås med kamrater, lyssna på deras erfarenheter och dela med sig av sina råd.

Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network kommer vi att minnas Jose Maria Sison, Ka Joma, som en ledande kamrat som ägnade hela sitt liv åt kampen för nationell och social befrielse för Filippinerna och det filippinska folket. Och vi kommer alltid att minnas hans orubbliga stöd till den palestinska befrielserörelsen och de palestinska fångarnas kamp. Mabuhay, Ka Joma!

Ett urval av Jose Maria Sisons citat om den palestinska och arabiska kampen:

”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.

Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.” – 2020, https://samidoun.net/2020/04/video-jose-maria-sisons-solidarity-message-for-palestinian-prisoners-day

”Den tyska statens korståg har inget att göra med att ”bekämpa antisemitism”. Det har att göra med en kamp mot Palestinas befrielse och självständighet och med att stödja den illegala sionistiska enheten ”Israel”.” De tre huvudmålen är BDS-kampanjen, Jugendwiderstand och Samidoun – alla lagliga krafter för demokratisk kamp.” – 2019, https://www.redspark.nu/en/imperialist-states/jose-maria-sison-no-to-the-criminalization-of-anti-zionism-in-germany-support-the-comrades-facing-repression

”Vi måste sätta igång och utveckla en rörelse för att kräva att de villkor upphör under vilka Israel när som helst kan attackera Gaza och massakrera det palestinska folket. På sex år har Israel släppt loss tre massakrer utan att ställas till svars av en internationell brottmålsdomstol. Israel har förvandlat Gaza till ett koncentrationsläger sedan 2006. Israel har utsatt palestinierna för olika former av kollektiv bestraffning. Fiskare skjuts ihjäl om de går utanför en trekilometersgräns som Israel ensidigt har infört. Jordbrukare dödas också om de skördar sina grödor bortom en gräns som Israel godtyckligt fastställt.

Vi lyssnar till och stöder uppmaningen från Gazas folk till världens folk att leda en rörelse för att förverkliga bojkott, avinvesteringar och sanktioner. Precis som vi minns i den globala kampanjen mot apartheidregimen i Sydafrika kan och måste världens folk och deras institutioner och organisationer utöva påtryckningar på regeringarna för att sanktionera Israel och genomföra ett omfattande vapenembargo. Israel har kunnat ockupera Palestina, driva en terror- och apartheidregim och begå sina mordiska grymheter tack vare stödet från imperialistiska regeringar, särskilt USA och EU.” – 2014. https://www.workers.org/2014/08/15597

”Det palestinska folket kämpar för en rättvis sak, nämligen nationell befrielse. Därför åtnjuter de ett stort stöd från världens folk.” – 2012, ILPS uttalande, https://josemariasison.org/ilps-condemns-israeli-attacks-on-palestinian-people-in-gaza

”Det är ytterst lögnaktigt och hycklande, värdigt krigsförbrytare och megaterrorister, att både USA och Israel lägger skulden på Palestina och det palestinska folket för de pågående storskaliga aggressions- och förtrycksbrott som Israel begår mot dem och för den förestående israeliska invasionen och återockupationen av Gaza. Israels nuvarande uppmaning till ett totalt krig påminner oss alla om den israeliska aggressionen mot Libanon i modern tid och om hur långt Israel kan gå för att begå brott mot mänskligheten helt ostraffat med uppmuntran och stöd från USA:s imperialister och med de andra imperialistmakternas samtycke.

ILPS är solidariskt med det palestinska folket i dess kamp för nationell räddning och självständighet och för försvaret av alla dess mänskliga och demokratiska rättigheter mot angreppen från de USA-stödda israeliska angriparna. Vi ansluter oss till det palestinska och arabiska folket och hela mänskligheten för att fördöma Israels USA-stödda aggressionsbrott och för att kräva att Israel upphör med sin plan för ett allomfattande angreppskrig.” – 2008, ILPS uttalande, https://josemariasison.org/ilps-condemns-israeli-attacks-on-the-palestinian-people-in-gaza

”1948 inledde USA det kalla kriget för att begränsa och bekämpa socialismens och de nationella befrielserörelsernas utmaning och för att motverka den amerikanska ekonomins tendens att glida in i en överproduktionskris. Det kalla kriget var i själva verket en serie heta lokaliserade krig. Dessa omfattade de stora amerikanska aggressionskrigen i Korea och Indokina, de USA-stödda israeliska krigen i Palestina och de antisovjetiska krigen i Angola, Etiopien, Nicaragua och Afghanistan.

Som motståndskrafter underifrån kan vi räkna de icke-imperialistiska stater som står upp för att försvara sitt nationella oberoende mot imperialismen. I själva verket har USA inlett de våldsammaste aggressionskrigen mot sådana stater, som på senare tid har omfattat Irak, f.d. Jugoslavien och Afghanistan. USA har också uppmuntrat och stöttat de israeliska sionisterna att ockupera Palestina och undertrycka det palestinska motståndet. Som en följd av detta ser vi en stadig tillväxt av väpnat och annat motstånd i länder som direkt eller indirekt attackeras av USA…

De återkommande massprotesterna mot krig och imperialism i de imperialistiska länderna återspeglar inte bara en hög grad av solidaritet mellan folken i dessa länder och andra folk, utan också det växande missnöjet med det kapitalistiska världssystemets kris. Folket är upprört över den höga arbetslösheten, minskningen av de sociala förmånerna, välfärdens utarmning och att företagsvinster och militära utgifter prioriterats högst.

Det irakiska folket bedriver nu ett brett väpnat motstånd bestående av nationalister, kommunister, religiösa troende och olika etniska grupper mot den amerikanska ockupationen och marionetterna och lägger grunden för större protestaktioner i USA och i världen.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/WarImpeandResistbelow.htm

”Vi fokuserar främst på USA eftersom det är den mest krigiska makten och den största destabiliserande faktorn i världen. Landet har en krigsdriven ekonomi, där det militärindustriella komplexet alltid pressar regeringen att spendera mer pengar på krigsproduktion och anfallskrig. Den är fast besluten att tillsammans med Nato och det sionistiska Israel försvaga och fälla varje regim som stödjer det palestinska folkets kamp och de arabiska folkens sak för nationellt oberoende.” – 2015, https://josemariasison.org/for-a-socially-just-world-strengthen-the-peoples-solidarity-and-intensify-the-struggle-against-imperialist-plunder-crisis-and-war

”Vad gäller att införskaffa och hålla vapen i hemlighet i årtionden och att inleda offensiver med små formationer under de mest begränsade och svåra förhållanden, ger de revolutionära väpnade organisationerna i Irland och Palestina goda exempel på medveten disciplin, skicklighet, uppfinningsrikedom och uthållighet tack vare masstödet från hela samhällen som motsätter sig en ockupationsmakt.” – 2019, https://josemariasison.org/on-the-question-of-peoples-war-in-industrial-capitalist-countries

”Tio år efter 11 september befinner sig USA i en historisk skuldkris och en långvarig global depression. Dess militära styrkor är överbelastade och fastlåsta på flera krigsskådeplatser runt om i världen. USA har mer än 150 000 soldater kvar i Afghanistan och Irak och är nu tillsammans med Nato engagerat i ett angreppskrig i Libyen.

Under det senaste decenniet har antikrigsrörelser, antiimperialistiska rörelser och väpnade revolutionära rörelser uppstått för att göra motstånd mot USA:s aggressionskrig. Det amerikanska folket har upprepade gånger visat sitt motstånd mot att 11 september används för att rättfärdiga aggressionskrig. De har krävt att trupperna ska dras tillbaka från Irak och Afghanistan och samtidigt protesterat mot de enorma militärutgifterna på bekostnad av verklig ekonomisk återhämtning, statliga subventioner och välfärd.

Folken i Irak, Afghanistan, Libyen och Palestina fortsätter att göra väpnat motstånd mot den USA-ledda och USA-sponsrade ockupationen och aggressionen. Revolutionära och progressiva rörelser i Asien, Latinamerika och Afrika går i spetsen för folkets kamp för nationell och social frigörelse. Länder som Kuba, Demokratiska folkrepubliken Korea och Venezuela hävdar sin suveränitet mot USA:s hot om aggression. Exploaterade och förtryckta folk i både imperialistiska och dominerade länder driver kampen mot imperialistiska krig och för att omfördela resurser till jobb, försörjning, rättvisa löner och social välfärd.

Det är absolut nödvändigt att världens folk för en militant och uthållig kamp mot USA:s och Natos aggressionskrig, statsterrorism och kontrarevolution. Det är endast genom folkets kamp som folket kan hoppas på att eliminera alla former av terrorism och uppnå en ny och bättre värld med större frihet, demokrati, social rättvisa, allsidig utveckling och världsfred.” – 2011, https://josemariasison.org/ilps-statement-on-the-10th-anniversary-of-911

”USA har fått mycket större materiella fördelar av erövringen av Irak än av erövringen av Afghanistan. De har lagt beslag på världens näst största oljereserver och har fått en mer direkt kontroll över hela OPEC mer än någonsin tidigare. Den amerikanska dollarn är fortfarande säker som valuta för oljetransaktioner.

USA har länge närt planen att ockupera Irak och omforma hela Mellanöstern politiskt och ekonomiskt under amerikansk hegemoni. De amerikanska militärbaserna i Irak ligger nu i hjärtat av hela regionen. Det palestinska och arabiska folket uppmanas att acceptera den amerikanska ”färdplanen” och andra diktat från USA och de israeliska sionisterna.

USA kräver på ett arrogant sätt att Syrien och Iran helt och hållet skall underkasta sig USA:s hegemoni, annars får de drabbas av Iraks öde. USA:s strateger räknar med att de på ett eller annat sätt snart kan ta full kontroll över Iran och Syrien. De hotar också de feodala oligarkierna i Saudiarabien och emiraten med att förlora sina feodala rättigheter om de inte ger efter för USA:s ekonomiska och militära krav… När det irakiska folkets nationella befrielsekrig intensifieras och USA vägrar att dra sig tillbaka från Irak kommer massprotesterna och andra former av antiimperialistiskt motstånd att stiga till en ny och högre nivå på global nivå. USA kan fortfarande göra värre saker i Mellanöstern genom att utvidga slagfältet till Syrien och Iran. USA har länge anklagat dessa länder för att hjälpa Irak och krävt att de ska underordna sig USA:s diktat.

USA planerar att ta Iran på grund av dess oljerikedomar och för att landet redan är insprängt mellan de USA-kontrollerade länderna Afghanistan och Irak. USA är också intresserat av att kontrollera Syrien eftersom landet ses som ett hinder i den av USA utarbetade färdplanen för Israel och Palestina. Det ligger definitivt i Irans och Syriens intresse att stödja det irakiska folket och att hindra USA från att konsolidera sin makt i Irak.

Det skulle vara ett kolossalt misstag för USA att vidta förebyggande åtgärder mot Iran och Syrien och utvidga slagfälten från Irak och Afghanistan. Det väpnade folkliga motståndet skulle sprida sig som en löpeld i Mellanöstern och Centralasien och uppmuntra till väpnade revolutioner i Sydasien. I vilket fall som helst kommer USA i allt högre grad att betala för sitt imperialistiska övertramp. Folken i alla världens regioner ser sin möjlighet att utdela sina egna slag mot det överansträngda och sårbara monstret.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/2yrsafter911.htm

Bekämpa deportation, medicinsk försummelse, administrativt förvar och martyrernas fångenskap

”Den palestinska kampen för nationell frigörelse är en del av den internationella rörelsen för nationell frigörelse, internationell rasrelaterad och ekonomisk rättvisa och ett slut på ockupation, kolonialism och imperialism.” – Ahmad Sa’adat

I samband att vi uppmärksammar 14-årsdagen av den israeliska domen mot den palestinska nationella befrielseledaren och internationella vänsterledaren Ahmad Sa’adat och 14-årsdagen av det brutala israeliska angreppet på Gaza under namnet ”Operation Cast Lead” uppmanar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network alla som står upp för Palestina och rättvisa för det palestinska folket att ansluta sig till oss mellan 14 och 24 januari 2023 i en aktionsvecka för att frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar.

Ahmad Sa’adat, hans kamrater och deras palestinska medfångar är motståndsledare, i frontlinjen för rättvisa och befrielse, som uthärdar hungerstrejker och kämpar obevekligt med en obrytbar vilja mot frihet.

Ahmad Sa’adat är den fängslade generalsekreteraren för Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en ledare för den palestinska nationella befrielserörelsen och en symbol för den internationella vänstern och de revolutionära rörelserna. Han dömdes till 30 år i israeliskt fängelse den 25 december 2008 efter att ha blivit våldsamt bortförd från den palestinska myndighetens Jerichofängelse 2006, anklagad för att leda en förbjuden organisation och för ”uppvigling”. PFLP, liksom alla palestinska politiska partier och motståndsorganisationer, betecknas som en ”förbjuden organisation” av de israeliska ockupationsmyndigheterna.

Sa’adat är en ledare för den palestinska fångrörelsen och den palestinska nationella befrielserörelsen och en palestinsk, arabisk och internationell symbol för motstånd mot kapitalism, rasism, apartheid och kolonisering. Han är måltavla för sin politiska roll och sin tydliga vision och kan inte tystas trots det förtryck som han och 4 750 andra palestinska politiska fångar utsätts för.

När vi organiserar denna aktionsvecka står den palestinska fångrörelsen inför flera prioriteringar: Att utmana medicinsk försummelse, som ledde till att den mångåriga palestinska motståndsledaren Nasser Abu Hmaid dog i december och som den palestinska tänkaren Walid Daqqa nu kämpar mot. Att bekämpa tvångsdeporteringar, särskilt efter tvångsutvisningen av den palestinska advokaten Salah Hamouri, som nu har utvisats till Frankrike, och bortrövandet av hans identitet som jerusalemit. Att bekämpa administrativt förvar, godtyckligt frihetsberövande utan åtal eller rättegång som 820 palestinska fångar – av totalt 4 750 – för närvarande hålls fängslade under. Att befria martyrernas kroppar, däribland Abu Hmeid och ytterligare 11 palestinier vars kroppar fortfarande är fängslade även efter deras död, vilket är en form av kollektiv bestraffning och tortyr som drabbar deras familjer. Allt detta är avgörande för den pågående kampen för att befria alla palestinska fångar och hela Palestina, från floden till havet.

15 januari 2023 kommer vi att uppmärksamma att det är 21 år sedan Sa’adat greps av Palestinska myndigheten inom ramen för ”säkerhetssamarbetet” med den israeliska ockupationen, en praxis som fortsätter än i dag, trots ett brett palestinskt fördömande. Palestinska myndigheten kidnappade Sa’adat och hans kamrater under falska förespeglingar och fängslade dem i fyra år innan fängelset attackerades av den israeliska ockupationen. Detta är bara en förödande konsekvens för palestinier av Madrid-Oslo-vägen och upprättandet av Palestinska myndigheten som del av den så kallade ”fredsprocessen”, i själva verket ett projekt för Palestinas likvidering.

I dag fortsätter palestinska motståndskämpar att förföljas av Palestinska myndigheten, som verkar som agent för den israeliska ockupationen, fängslas i Palestinska myndighetens fängelser i ”svängdörr” med den israeliska ockupationen och utsätts för tortyr som liknar tortyren från ockupationens förhörsledare.

Sa’adats fall representerar de israeliska fängelsestraffens koloniala karaktär som syftar till att angripa det palestinska folkets legitima ledarskap. Hans bojkott av de sionistiska militärdomstolarna återspeglar hans principiella engagemang för att förkasta kolonisation i alla former. Hans fall återspeglar också den roll som imperialistiska makter som Förenta staterna, Storbritannien och Kanada spelar, och den roll Palestinska myndigheten och dess regim av ”säkerhetssamordning” spelar i förtrycket av det palestinska folket och det palestinska motståndet.

Medan Sa’adat och hans kamrater hölls fängslade i den palestinska myndighetens Jerichofängelse hölls de under amerikanska, brittiska, kanadensiska och andra internationella vakter. Några av de brittiska vakterna hade tidigare bevakat irländska republikanska fångar i det ockuperade Nordirland. Efter en våldsam israelisk attack 2006 som syftade till att hindra nya palestinska ledare från att befria fångarna avtjänar Ahmad Sa’adat och hans kamrater nu långa straff i israeliska fängelser.

USA:s, Kanadas och Storbritanniens direkta inblandning i hans fångenskap visar varför internationella åtgärder i detta fall är så nödvändiga. Dessa imperialistiska länders, EU:s, Australiens och andras stöd till det israeliska kolonialprojektet fortsätter att upprätthålla dess straffrihet när det genomför konfiskeringar av mark, rivningar av bostäder, massfängslanden, utomrättsliga avrättningar, etnisk rensning av Jerusalem, belägringen av Gaza och ytterligare människorätts- och krigsförbrytelser.

Vi noterar också att fångar från den palestinska befrielserörelsen fortsätter att hållas i internationella fängelser, särskilt Georges Ibrahim Abdallah, som suttit fängslad i Frankrike i 38 år trots att han varit berättigad till frigivning sedan 1999, och Ghassan Elashi, Shukri Abu Baker och Mufid Abdulqader från ”the Holy Land Five”, som suttit fängslade i USA sedan 2008 på grund av sitt välgörenhetsarbete för palestinier, och vi ansluter oss till kravet på deras frigivning.

Liksom Sa’adat förföljdes av den israeliska ockupationen för att han ledde en ”olaglig organisation”, är PFLP och andra palestinska motståndsgrupper listade i USA, Europa, Kanada och på andra platser på så kallade ”terroristlistor”. Dessa beteckningar används för att kriminalisera motstånd, på samma sätt som de palestinska fångarna kriminaliseras. Nu försöker den israeliska ockupationen använda terrorbeteckningar för att undertrycka organisering och aktivism från gräsrotsorganisationer och grupper i det civila samhället samt motståndsorganisationer. Att stämpla organisationer och individer som ”terrorister” används som ett kolonialt vapen mot motståndsrörelser, och vi vidhåller: Motstånd är en rättighet!

14-24 januari 2023 bjuder vi in dig till vårt kollektiva krav på frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, med aktioner och global solidaritet för att trappa upp bojkotten av Israel, stoppa allt bistånd och stöd till Israel, organisering för rättvisa i Palestina och motstånd mot imperialism och kolonialism.

Agera!

1. Organisera evenemang, aktioner och protester för att kräva frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar! Protestera på offentliga torg och andra öppna gemenskapsutrymmen. Observera att dessa datum också är årsdagen för Israels blodiga attack ”Cast Lead” mot Gaza 2008-2009 – vi uppmanar dig att inkludera båda i ditt arrangemang. Skicka ett e-postmeddelande till oss på samidoun@samidoun.net för att informera oss om dina evenemang eller aktioner.

2. Uppmärksamma de centrala teman för årets kampanj: Deportation, medicinsk försummelse, administrativt förvar och martyrernas fängslande. Sprid information på dina sociala mediesidor och diskutera frågorna på offentliga arrangemang och manifestationer.

3. Gå med i kampanjen i sociala medier. Lägg upp ett foto eller en video med ett budskap som kräver frihet åt Ahmad Sa’adat och hans palestinska medfångar med hashtaggen #FreeAhmadSaadat. Du kan använda affischerna nedan. Skicka oss ditt foto genom att skicka ett e-postmeddelande till samidoun@samidoun.net eller kontakta oss på Facebook, Twitter eller Instagram.

4. Inkludera Ahmad Sa’adat och de palestinska fångarna i dina arrangemang för solidaritet med Palestina, antirasism, antiimperialism och social rättvisa. Ta med flygblad och affischer eller dela ett uttalande från Sa’adat som en del av ditt program. Låt oss veta vad du gör: Skicka ett e-postmeddelande till oss på samidoun@samidoun.net eller ett meddelande på Facebook, Twitter eller Instagram.

5. Bojkotta Israel! Ahmad Sa’adat säger: ”Jag uppmanar alla progressiva krafter för frihet och demokrati att ställa sig bakom vårt folks kamp genom alla former av bojkott: politisk, ekonomisk, akademisk och kulturell bojkott av ockupationsstaten och skapandet av en verklig ekonomisk kostnad för dess industrier för kolonisering och bosättning och upptrappning av de globala kampanjerna för bojkott av alla företag som stödjer och investerar i ockupationen militärt och ekonomiskt.” Köp inga israeliska varor och kampanja för att stoppa investeringar i företag som tjänar på ockupationen. Gå med i direkta aktioner för att utmana krigsprofitörer (som Palestine Actions kampanj mot Elbit Systems) och bojkotta medskyldiga företag som Puma och HP.

Frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar, frihet för Palestina, från floden till havet!

Affischer och kampanjmaterial

Illustrationer och affischer är tillgängliga på flera olika språk (engelska, arabiska, franska, tyska nederländska, spanska, farsi, svenska, danska, italienska och portugisiska)! Se nedan. Om du har några egna behov eller önskemål, eller egna bidrag, kontakta oss på samidoun@samidoun.net.

Här hittar du affischer och illustrationer!

Texter av och med Ahmad Sa’adat

Läs mer av, med och om Ahmad Sa’adat här!

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network fördömer att vår internationella samordnare Charlotte Kates och Khaled Barakat, en av grundarna av Palestinska alternativa revolutionära vägens rörelse, Masar Badil, nekats inresa till Nederländerna och att de av den nederländska militärpolisen deporterats från Amsterdams flygplats till Kanada. Charlotte och Khaled var på väg att delta i aktionsveckan för återvändo och Palestinas befrielse. Vi ser deras nekade inresa och utvisning som en tydlig attack från Nederländerna och Europeiska unionen mot palestinsk organisering, det palestinska folket och deras kamp för återvändo och befrielse.

Så snart Barakat och Kates anlände till Amsterdams flygplats Schiphol på måndagsmorgonen den 24 oktober greps de av den nederländska militärpolisens migrationsmyndighet.

Både Barakat och Kates förhördes om deras politiska åsikter, om Samidoun, Masar Badil och aktionsveckan för befrielse och återvändo, vilket visar att detta är ett tydligt politiskt angrepp mot dem båda, våra organisationer och den palestinska rörelsen, särskilt i diasporan.

Detta är inte första gången Barakat och Kates attackeras och förtrycks av en europeisk stat. År 2019 utlystes ett politiskt förbud mot Khaled Barakat när han levde och organiserade den palestinska diasporan, shatat, i Berlin, Tyskland. Han fick inte delta i några politiska evenemang eller träffa fler än tio personer åt gången. Barakat och Kates, som också är gifta med varandra, tvingades ut ur Tyskland och förbjöds att resa in igen i flera år, även i dag. Detta helt och hållet politiska förbud som de ålagts angavs som skäl till att de nekades inresa till Schengenområdet.

Det är värt att notera att detta sker samtidigt som Nederländernas premiärminister Mark Rutte anländer till den bosättarkoloniala sioniststaten för två dagars samtal, mitt under rasande palestinskt motstånd mot kolonialt våld, inklusive de riktade morden på palestinska motståndsledare och fem palestinska martyrers liv så sent som i går kväll.

Vi betonar att vårt svar på denna attack mot vår organisering måste vara att göra ett ännu större, starkare, högre och kraftfullare ställningstagande för det palestinska folket, dess motstånd och Palestinas befrielse. Marschen för återvändo och befrielse kommer att samlas i Bryssel lördagen den 29 oktober för en tydlig demonstration av att det palestinska folket inte kommer att acceptera något mindre än återvändo och befrielse, från floden till havet, och att det kommer att ställa Europa till svars för dess koloniala brott och dess pågående imperialistiska exploatering! Vi uppmanar alla palestinier, araber och internationalister att delta i marschen eller organisera lokala aktiviteter för återvändo och befrielse!

Utvisningen av Barakat och Kates är i linje med Tysklands, Nederländernas och EU:s långvariga politik av att förtrycka palestinsk organisering och europeisk solidaritet med den palestinska befrielserörelsen. Från förbud mot (pro-)palestinska konstnärer till förbud mot Nakba-demonstrationer, och från att skära ned på biståndet till palestinska jordbrukare till att angripa antisionistiska judar och internationalistiska organisationer som är solidariska med den palestinska kampen.

Det är viktigt att betona att de europeiska stater som förtrycker den palestinska organiseringen är samma imperialister som villkorslöst stöder den sionistiska koloniseringen av Palestina sedan den grundades för mer än hundra år sedan. Nederländerna och Tyskland stöder båda den sionistiska entiteten ekonomiskt, militärt och politiskt, även under dess otaliga aggressioner och krig mot det palestinska folket och Gazaremsan.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network fördömer deportationen av Khaled Barakat och Charlotte Kates och uppmanar alla som stöder Palestina att försvara rätten att kämpa för återvändande och befrielse av Palestina, från floden till havet, och att delta i veckan för återvändande och befrielse och organisera protester och aktioner i era städer till stöd för det palestinska folket och dess oförytterliga rätt att befria sitt land och återvända till sina hem.

Detta är en översättning av följande internationella uttalande på engelska: https://samidoun.net/2022/08/occupation-raids-attacks-palestinian-organizations-eu-us-and-canada-are-complicit

Tidigt på morgonen torsdagen 18 augusti invaderade beväpnade israeliska ockupationsstyrkor kontoren för sju framstående palestinska icke-statliga organisationer, civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare: Health Work Committees, Addameer Prisoner Support and Human Rights Association, Al-Haq, Union of Palestinian Women’s Committees, Bisan Centre, Defence for Children International – Palestine och Union of Agricultural Work Committees. Alla dessa organisationer har betecknats som ”terroristorganisationer” av den israeliska ockupationen som hämnd för deras arbete med att aktivism och samhällsorganisering i och för Palestina och sedan stämplats som ”olagliga organisationer” i en militärorder som omfattar ockuperade Västbanken i Palestina.

De invaderande styrkorna plundrade kontoren och konfiskerade datorer, juridiska klientakter, dokumentation, skrivare och skärmar och lämnade skräp efter sig – vilket dokumenterades av organisationernas övervakningskameror som filmade ockupationsstyrkornas invasion. Organisationernas dörrar svetsades igen och en militär order på papper fästes på dörrarna, där deras verksamhet förklarades ”olaglig” enligt ockupationsmaktens (olagliga) militära order.

Organisationerna förklarade att de inte skulle låta sig tystas av dessa attacker, höll presskonferenser och återvände till kontoren för att öppna dem igen och fortsätta sitt arbete. Attackerna fick ett omfattande fördömande, inte bara från palestinska och pro-palestinska krafter utan även från europeiska regeringar vars politik och praxis konsekvent riktar sig mot det palestinska folket och dess grundläggande rättigheter.

Nu, söndagen 21 augusti, ringde ockupationens underrättelsemyndigheter – Shin Bet – Al-Haqs direktör Shawan Jabarin och hotade honom med förhör och arrestering om organisationens arbete fortsätter, medan Khaled Quzmar, direktör för Defence for Children International – Palestine, kallades till och hölls i förhör.

”Terrorstämplar” och politisk kontroll

Invasionerna, förhören, plundringarna och attackerna mot dessa organisationer återspeglar att ockupationens regim av ”terrorstämplar” inte lyckats undergräva deras arbete. Under 2021 utsåg regimen inte bara Al-Haq, Addameer, DCI, Bisan, UPWC och UAWC till ”terroristorganisationer” – vilket snabbt följdes av militära order som förbjöd deras arbete på den ockuperade palestinska Västbanken – den hade tidigare under året utsett Samidoun (den 21 februari 2021), följt av ytterligare tre organisationer. Tidigare och under en liknande förevändning hade ockupationen utfärdat en liknande utnämning mot Health Work Committees tillsammans med utnämningar av grupper som Arab Organization for Human Rights UK, Palestinian Return Centre och Euro-Mediterranean Human Rights Monitor.

Som vi noterade vid den tidpunkten

”visar hur meningslös termen ’terrorist’ är i händerna på den israeliska regimen. Det betyder just varje organisation, aktivist eller frihetskämpe som utmanar den sionistiska kolonialismen genom någon metod eller något sätt att göra motstånd överhuvudtaget. Den uppsjö av ”terrorist”-beteckningar för organisationer som arbetar för att avslöja Israels brott och organisera palestinier understryker denna verklighet…. Dessa beteckningar är inte attacker mot enskilda organisationer utan mot palestinska människorättsförsvarare och mot dem runt om i världen som står upp för palestinsk befrielse – och i grunden det palestinska folket som helhet, särskilt de palestinska fångarna i israeliska ockupationsfängelser. De försöker förtrycka det växande stödet för det palestinska folkets legitima motstånd och konfrontationen med imperialism och sionism.”

Vidare är det uppenbart att användningen av sådana beteckningar syftar till att öka den politiska kontrollen över det palestinska samhället. Dessa beteckningar bygger på påståendet att organisationer står nära en eller annan palestinsk motståndsorganisation, oftast Folkfronten för Palestinas befrielse eller Hamas. Israeliska tjänstemän har till olika regeringar skickat runt ”bevis” som är så svaga att det är löjligt och som nästan helt och hållet består av ogrundade uttalanden eller av tanken att anställning av en person som stöder en politisk organisation (eller, i vissa fall, släktingar till personer i politiska organisationer som ”utsetts” av ockupationen) innebär att man ”finansierar” den organisationen genom att betala de anställda lön för att de utför sitt arbete.

Även om det är uppenbart att dessa påståenden är falska, går syftet med denna typ av angrepp längre än att bara slänga ut påståenden. De europeiska regeringar som har kritiserat attackerna och utnämningarna har också upprepade gånger bekräftat sin vilja att ”undersöka bevis” och ”agera” om den israeliska regimen ”bevisar” att folkliga organisationer, grupper i det civila samhället och människorättsförespråkare på något sätt är ”knutna” till palestinska motståndsrörelser. Organisationerna är inte bara ”oskyldiga” till de israeliska påståendena, påståendena i sig är i grunden motbjudande.

Det palestinska folket har rätt att göra motstånd mot ockupationen och att vara en del av politiska, sociala och väpnade rörelser i detta motstånd; detta är inte ”terrorism” utan en grundläggande rättighet för människor som lever under ockupation och kolonisation.

I stället för att bekräfta palestiniernas rätt att göra motstånd och att organisera sig för att uppnå dessa mål använder dessa europeiska regeringar i stället dessa attacker för att införa ännu större politisk kontroll och villkor. I många fall (t.ex. i Nederländerna) rekommenderar eller kräver dessa regeringar att alla anställda i dessa organisationer inte får ha någon koppling till någon ”förbjuden” palestinsk politisk organisation. Om palestinier är en del av ett politiskt parti eller en politisk rörelse måste de vara arbetslösa och utarmade: detta är både ockupationens argument och argumentet från de europeiska stater som tillhandahåller ett magert ”försvar” av det palestinska civilsamhället.

För de europeiska finansieringsorganen och många stora stiftelser har stödet till palestinska icke-statliga organisationer aldrig i första hand handlat om att stärka eller stödja det palestinska folket så att det kan uppnå sin befrielse, utan snarare om att omdirigera palestinska krafter till ”statsbyggande” och/eller ”reformprojekt” som existerar inom Oslos ramar. Gång på gång har dessa krafter infört nya villkorade finansieringsmekanismer och restriktioner för allt från enskilda anställdas politiska tillhörighet till namnen på byggnader och skolor.

Europeiska unionen: Partners i kolonialism och apartheid

Detta bekräftas än en gång av uttalandet från nio europeiska stater – Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Spanien och Sverige – som åberopar främjandet av ”demokratiska värderingar och tvåstatslösningen”, en grundläggande motsägelse eftersom den så kallade ”tvåstatslösningen” i sig är en legitimering av koloniseringen och ockupationen av 78 procent av Palestina och ingen lösning alls för det palestinska folket. Denna korta kommentar avslöjar det verkliga politiska motivet för EU:s engagemang i finansieringen av palestinska organisationer, vilket är att begränsa snarare än att uppnå rättigheter, rättvisa och befrielse. Vidare konstateras i uttalandet att ”om övertygande bevis skulle läggas fram för motsatsen skulle vi agera i enlighet med detta”.

Israel gjorde en razzia mot sex människorättsgrupper, konfiskerade deras egendom och svetsade igen deras kontor efter att ha förklarat dem för "terrorister". Det patetiska svaret från @EUpalestinians är ett fototillfälle. EU:s underlåtenhet att straffa ockupanten och kräva att den återkallar sin brottsliga handling är medveten medverkan https://t.co/p5FxL1dXLB

- Ali Abunimah (@AliAbunimah) 18 augusti 2022

Här skulle de ”bevis” som avses vara eventuella ”kopplingar” mellan dessa icke-statliga organisationer och det palestinska motståndet. Genom att inkludera detta uttalande i sitt påstådda försvar av organisationerna uppmuntrar dessa europeiska stater i själva verket ockupationen att fortsätta sina razzior och plundringar, konfiskering av filer, arresteringar och förhör, i ett försök att framställa sådana ”bevis”.

Naturligtvis är dessa staters egen ståndpunkt – medlemmar av den aggressiva Nato-alliansen, försvarare av den israeliska ockupationen på internationella arenor – alltför tydlig. Europeiska unionen förkastar visserligen att organisationer som arbetar med påverkansarbete och organisationer i civilsamhället utses, men fortsätter att utse palestinska motståndsorganisationer till ”terrorister”.

Frankrike fortsätter att fängsla Georges Ibrahim Abdallah samtidigt som man nästan inte gör någonting för att försvara sin medborgare Salah Hamouri, som sitter fängslad utan åtal eller rättegång i israeliskt administrativt förvar, eftersom regeringen försöker kriminalisera palestinsk aktivism såsom Collectif Palestine Vaincra. Tyskland gör inte bara vapenaffärer med ockupationen, utan tillämpar också allvarligt repressiva metoder mot palestinsk organisering, särskilt mot palestinska grupper i exil och diaspora, från utvisningen av den palestinske författaren Khaled Barakat och den palestinska tortyröverlevande och feministen Rasmea Odeh till förbudet mot Nakba-demonstrationer 15 maj i Berlin. För att inte tala om kopplingarna mellan sionismen och den europeiska kolonialismen från det sionistiska projektets allra första början.

Nu ska Israels premiärminister och krigsförbrytare Yair Lapid komma till Bryssel den 6 oktober för att sammankalla ”associeringsrådet” med alla EU:s medlemsstaters utrikesministrar, för första gången på tio år. Detta är ett råd inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Israel, det avtal som tillåter frihandel för ockupationsprodukter inom EU och gör det möjligt för ockupationsinstitutioner att få europeiska bidrag för forskning och utveckling.

Att avsluta associeringsavtalet mellan EU och Israel är ett krav som den palestinska solidaritetsrörelsen länge har ställt, men trots deras uttalade ”oro” över det våldsamma förtryck som palestinierna utsätts för planerar dessa europeiska stater att välkomna Lapid och sammankalla associeringsrådet efter ett långt uppehåll, vilket firar deras delaktighet i krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Den kanadensiska regeringen har vägrat att göra något meningsfullt uttalande om dessa attacker, trots att den utger sig för att vara försvarare av ”mänskliga rättigheter”. USA:s tjänstemän har uttryckt sin ”oro”, samtidigt som de fortsätter att ge 3,8 miljarder dollar i militärt stöd till ockupanten.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network bekräftar att dessa attacker är en del av det pågående kriget mot den palestinska existensen och organisationen, som förs av den sionistiska staten och stöds av de imperialistiska makter som allierar sig med den israeliska ockupationen, liksom av arabiska reaktionära regimer som ägnar sig åt ”normalisering” och den palestinska myndigheten. Samtidigt som den palestinska myndighetens tjänstemän offentligt förklarar sitt stöd för de organisationer som är måltavlor fortsätter den palestinska myndigheten att bedriva säkerhetssamordning med ockupationen, avböjer att använda sina säkerhetsstyrkor för att försvara organisationerna och har till och med tidigare fängslat ledare, direktörer och personal från dessa organisationer som utmanar dess förtryck på ockupationens order.

Vi bekräftar på nytt att det främsta sättet för oss att konfrontera dessa beteckningar är att intensifiera vår organisering, våra aktioner, vår mobilisering och vårt motstånd för att bryta ner kolonialismens strukturer, förverkliga rätten till återvändande för palestinska flyktingar och stödja befrielsen av alla palestinska fångar och av Palestina, från floden till havet. Detta inbegriper kampanjer för att få ett slut på de så kallade ”terroristlistorna” som används för att skrämma palestinska gemenskaper och organisatörer av Palestinasolidaritet, vilket bara ger ett vapen i händerna på ockupationen och uppmuntrar den att ägna sig åt ytterligare falska beteckningar.

Vi uppmanar också alla att vidta åtgärder för att konfrontera Lapids besök den 6 oktober i Bryssel och för att fälla ”associeringsavtalet mellan EU och Israel”, ett avtal som bygger på koloniseringen av Palestina och massakrerna som riktar sig mot det palestinska folket. Det åligger alla institutioner och organisationer som berörs av dessa razzior och av det palestinska folket att anta och genomföra bojkott och internationell isolering av Israel, även i FN och dess organ.

Vidare uppmanar vi alla att tillsammans med oss organisera en demonstration i Bryssel till Europaparlamentet 29 oktober för återvändande och befrielse, för att kräva ett slut på EU:s delaktighet, inblandning i och stöd till koloniseringen av Palestina, belägringen av Gaza, fängslandet av palestinier och förnekandet av miljontals palestiniers rätt att återvända hem.

**

Vi uppmanar alla som vill engagera sig i att bygga denna kollektiva solidaritet att engagera sig i vårt arbete på Samidoun. Klicka här för att donera för att stödja vårt arbete. Om du vill veta mer om hur du kan bli medlem eller bygga upp en sektion i ditt område kan du skicka ett e-postmeddelande till oss redan idag på samidoun@samidoun.net.

Denna översatta text publicerades ursprungligen på engelska av Samidioun Palestinian Prisoner Solidarity Network.

De israeliska ockupationsstyrkorna har återigen inlett militära aggressioner mot det palestinska folket i Gazaremsan. Dessa aggressioner har redan tagit livet av nio martyrer för den palestinska saken – däribland en femårig flicka och ledaren för den palestinska motståndsrörelsen Islamiska Jihad, Tayseer al-Jabari – och skadat 55 personer. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla som stöder den palestinska saken att agera för att försvara Palestina, det palestinska folket och deras motstånd mot det sionistiska angreppet.

Denna attack på Gaza går hand i hand med en rad arresteringsräder och mord som riktar sig mot palestinier i hela det ockuperade Palestina, och särskilt arresteringen av den palestinska Islamiska Jihad-rörelsens ledare Bassam al-Saadi i Jenin, där ockupationsstyrkorna dödade 17-årige Dirar al-Kafrini. Al-Saadi misshandlades under attacken och fördes till sjukhus innan ockupationsstyrkorna publicerade bilder på hans skadade ansikte.

Under de senaste dagarna har israeliska politiker, analytiker och sionistiska medier varit fulla av spekulationer, särskilt när bosättningarna runt Gaza har varit belagda med utegångsförbud, om att det palestinska motståndets svar skulle kunna undergräva ockupationens förmåga att arrestera och angripa palestinska ledare fritt och utan återverkningar. Med tanke på det kommande israeliska valet och det interna politiska kaoset bland de sionistiska krafterna ger ett angrepp på Gaza den nuvarande premiärministern Yair Lapid och krigsministern Benny Gantz möjlighet att ”kampanja” för röster genom aggression mot det palestinska folket.

Den israeliska ockupationen kallar detta angrepp för en attack mot den palestinska Islamiska Jihad-rörelsen, men i själva verket är det en attack mot hela det palestinska folket – i Gaza, i hela det ockuperade Palestina från floden till havet – och deras omfattande motstånd av alla former. Naturligtvis är det palestinska folket i Gaza till över 70 procent flyktingar, som förvägrats sin rätt att återvända hem i 75 år. Det palestinska folket och dess motstånd är enat i sitt motstånd mot detta angrepp och i sin kamp för befrielse.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla vänner till och anhängare av Palestina att tillsammans ställa sig bakom det belägrade Gaza, det palestinska folket och dess motstånd i hela det ockuperade Palestina och i exil och diaspora. Som Masar Badils uttalande uppmanar till: ”Vi uppmanar alla att omedelbart börja organisera massevenemang, politiska evenemang och medieevenemang på alla platser i diasporan och runt om i världen för att försvara vårt orubbliga palestinska folk mot den sionistiska aggressionen och dess pågående skärpning av belägringen av Gazaremsan”.

Det är uppenbart att Förenta staterna, Kanada, EU-länderna, Storbritannien och andra imperialistiska makter är fullt ansvariga för ockupationens brott, genom att förse den med de vapen som har använts för att begå dessa mord, och har möjliggjort den pågående Nakban som riktar sig mot det palestinska folket under de senaste 75 åren genom att förse den med militärt, politiskt, ekonomiskt och diplomatiskt stöd. I stället för att erkänna det palestinska motståndets legitimitet riktar dessa imperialistiska makter in sig på motståndsorganisationerna med ”terroristbeteckningar” och förtryck. Detta gör det än mer angeläget för våra rörelser att kollektivt deklarera: Motstånd är inte terrorism! När vi nu går ut på gatorna och mobiliserar för att stå på det palestinska folkets sida och dess motstånd uppmanar vi alla att vidta följande åtgärder:

  1. Mobilisera till aktioner, demonstrationer, och kreativt motstånd – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd! Som tydligt framgick under Enhetsintifadan/Seif al-Quds i maj 2021 finns det ett enormt djupt stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket.
  2. Bygg upp bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar in sig på ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser, samt på de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.
  3. Stöd det palestinska folkets ståndaktighet – Denna aggression är en förlängning av belägringen av Gaza som har påtvingats den motståndskraftiga och ståndaktiga remsan i över 15 år. Vid denna tidpunkt är det viktigt att ge ekonomiskt och praktiskt stöd på folklig nivå för att stödja det palestinska folkets ståndaktighet när det gäller att konfrontera dessa brott. Om du vill bidra till Samidouns kampanj för att stödja barnsjukvård i Gaza kan du göra en donation på https://samidoun.net/gaza.

Suhair Khader, ledamot i centralkommittén för Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), baserad i Gazaremsan, har ett budskap till alla runt om i världen, inklusive palestinier och arab i exil och diaspora och internationalister, som högtidlighåller 50:e årsdagen för lönnmordet på Ghassan Kanafani, palestinsk revolutionär ledare och skribent och medgrundare till PFLP och redaktör för dess tidskrift, Al-Hadaf. Videon kommer att visas på många av de internationella arrangemang som hedrar Kanafanis minne och arv i kulturens, politikens och motståndets sfär. Se videon här:

I Folkfronten för Palestinas befrielses namn och härifrån, från Folkfrontens högkvarter i Gazaremsan, talar vi till vårt folks barn i diaspora och avlägsen migration, särskilt den nya och unga generationen, och vi hälsar er alla i samband med att ni firar den 50:e årsdagen för martyrskapet av den store skribenten och journalisten vår kamrat och ledare Ghassan Kanafani, skribenten, personen, den utomordentlige konstnären, en av grundarna till vårt stora parti, och den som förde fram dess paroller och formulerade dess första uttalanden och texter.

Vi lovar er på denna årsdag att Folkfronten för Palestinas befrielse fortfarande följer denna stora kämpes väg och fotspår och i fotspåren på alla vårt folks martyrer på vägen mot befrielse och återvändo tills vi avlägsnar den sionistiska bosättarkolonialismen från hela Palestina och befriar Palestina från floden till havet.

Till minne av Ghassan Kanafanis eviga oändliga, eviga dag, och hans systerdotter, Lamis Najm, talar vi till Palestinas vänner och anhängare och vår Fronts anhängare med en varm kamratlig hälsning från Gazaremsans hjärta, som vi delar med er vid åminnelsen av denna händelse, inte bara för minnets skull, utan för att fira livet, arbetet och den gemensamma kampen för framtiden, för befrielse, för förverkligandet av de drömmar för vilka Kanafani och miljontals andra kämpar har slagits, för en bättre värld och ett annat mänskligt samhälle.

Att göra detta tillfälle till en internationell dag var ett korrekt och revolutionärt steg. Idag minns vi orden från martyren, skribenten Kanafani, som lärde oss att Palestinas sak inte endast är palestiniernas sak, utan alla revolutionärers och fria folks sak. Och vi lärde oss att försvaret av mänsklighet, rättvisa och rättigheter var som helst är ett försvar av Palestina och dess folk. Varje seger som folken åstadkommer mot imperialism, rasism och kolonialism är en seger för oss och varje rättighet som befrielserörelser och revolutionära demokratiska krafter i världen uppnår är en rättighet för Palestina och är även en seger för Palestina. Varje revolution som besegrar bödlarna, rasisterna och exploatörerna tar oss närmare seger över den sionistiska koloniala entiteten och att besegra dess rasistiska brottsliga projekt som kallas ”staten Israel”.

Detta är den revolutionära skola Ghassan Kanafani grundade för oss genom tanke och kamp, skolan som anser människan vara kampens sak.

Våra vänner och kamrater överallt, vi står med er i Ghassans minne med våra huvuden hållna högt för att vi fortfarande kämpar på frontlinjerna och konfronterar den rasistiska sionistiska regimen, imperialismens verktyg i vår region.

I vår kamrat generalsekreteraren och militante ledaren Ahmad ”Abu Ghassan” Sa’adats namn och vår kamrat den militante ledaren Jamil ”Abu Wadie” Mizhers namn och i alla Folkfrontens fångars namn och våra kämpars i Abu Ali Mustafa-brigadens namn sänder vi våra varma kamratliga hälsningar från hjärtat av den pågående konfrontationen och kampen.

Hälsningar till varje konstnär som står upp mot orättvisa och exploatering.

Hälsningar till varje fri journalist och varje fria, revolutionära röst i världen som söker revolutionär förändringar för folkens frihet.

Hälsningar till alla krafter som kämpar för frihet och rättvisa, i Filippinerna, Colombia, Afrika och i Syd- och Nordamerika.

Hälsningar till alla urfolk som fortfarande kämpar för sin befrielse i USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland.

Och när vi kämpar här i Palestina, i Gaza, i fängelserna, i Naqab, Haifa och Jerusalem, vet vi att vi kämpar i ert läger som er antirasistiska och antifascistiska rörelses spjutspets. Det är vårt ansvar och vår plikt gentemot mot vårt palestinska folk och gentemot alla världens folk som kämpar för frihet, rättvisa och befrielse.

Länge leve vårt palestinska folks kamp överallt.
Länge leve den internationella solidariteten med det palestinska folket.
Hälsningar till våra kamrater och anhängare överallt.
Vår seger är säker!

Folkfronten för Palestinas befrielse

Här återges en Twitter-tråd av Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network som först publicerades på engelska:

När det gäller EU-medlemsstaternas uttalande om de sex palestinska civilsamhällesorganisationer som den israeliska ockupationen felaktigt har utsett till ”terrorister” måste den första frågan vara: Varför tar det åtta månader att förkasta uppenbara och politiskt motiverade lögner?

Det faktum att EU som helhet inte skrev under är också relevant – även om de nio staterna här är biståndsstater är det också uppenbart att det finns EU-stater som Österrike och Ungern som har en ännu mer uppenbart antipalestinsk politik.

Detta är särskilt tydligt när terrorklassningen av dessa 6 organisationer skulle kunna ses inte bara som en attack mot palestinska organisationer som arbetar för att den israeliska regimen ska ställas till svars juridiskt, utan också mot de europeiska länderna/EU, med tanke på deras satsningar på bistånd. Ungefär som när det sionistiska projektet river bostäder, skolor eller mötesplatser som byggts med EU-medel eller med medel från ett EU-land. Naturligtvis hör detta EU-bistånd ihop med ett politiskt projekt som i stort sett godkänner den israeliska kolonisationen och belönar den.

Flera av de länder som undertecknade detta uttalande verkar inte tro att det bör finnas ett livskraftigt palestinskt civilsamhälle – eller ett civilsamhälle bestående av Palestinavänner – inom deras egna gränser. Tyskland och Frankrike sticker ut särskilt. Frankrikes inrikesminister har försökt förbjuda flera organisationer för solidaritet med Palestina, däribland Collectif Palestine Vaincra, som fortfarande kämpar mot det rättsliga angreppet; franska myndigheter har åtalat aktivister för att de uppmanat till bojkott av Israel och har tårgasat demonstranter för Palestina.

I Tyskland förbjöd Berlins regering i år alla Nakba-åminnelser. När palestinier och Palestinavänner gick ut på gatorna i spontana protester och enkla flashmobs möttes de av polisrepression, häktningar och upprepade åtal. Mohammed el-Kurd blev avstängd av Goetheinstitutet för hans ”oacceptabla” politiska uppfattning om Palestina, Khaled Barakat bannlystes från Tyskland i fyra år av samma anledning.

Därför är det viktigt att göra mer än att godta dessa ord rakt av. Det finns mycket goda skäl att vara orolig för att EU-länderna – samtidigt som de avvisar stämplingen av organisationerna – kommer att fortsätta med och till och med skärpa de politiska villkoren för organisationer som tar emot bistånd.

Kom ihåg att den löjliga uppståndelsen kring de israeliska anklagelserna och beteckningarna till stor del kretsade kring idén att palestinier med politiska tillhörigheter skulle kunna vara anställda av en organisation som syftar till att söka rättvisa för palestinier – ingenting annat. I grund och botten är det israeliska kravet att ingen palestinier med politisk tillhörighet, förmodad tillhörighet eller ens politisk tillhörighet i familjen ska kunna arbeta eller få lön för ett arbete.

Vi måste ständigt vara försiktiga med finansiärernas försök att ytterligare beröva palestinska organisationer deras rättigheter, inklusive krav på ytterligare kontroll över anställning och urval av styrelseledamöter på grundval av negativa politiska kriterier – ett ständigt problem när det gäller finansiering från EU självt. Denna fråga sträcker sig många år tillbaka, långt före israelernas illegitima stämpling av palestinska organisationer. Den är till och med synlig i detta uttalande, där länderna kopplar sin finansiering av dessa organisationer till en ”tvåstatslösning” – det vill säga fortsatt kolonialism och sionism.

Om dessa länder verkligen vill slå tillbaka mot den repression som riktar sig mot palestinsk organisering är det dags att de stryker palestinska motståndsorganisationer – varenda en av dem – från EU:s ”terrorlista”. Detta skulla inte bara erkänna palestiniernas legitima rätt till självförsvar – det skulle också förneka den israeliska regimen möjligheten att fortsätta denna praxis med ”terrorklassning” i försök att ytterligare sanktionera och belägra alla försök till ansvarsutkrävande och rättvisa för Palestina.

Och självklart borde de sätta stopp för de pågående angreppen mot palestinier i exil och diaspora i just dessa europeiska länder och mot den palestinska solidaritetsrörelsen. Detta är det minsta de som påstår sig vilja ha ett levande ”civilsamhälle” i Palestina kan göra.

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hälsar den japanska internationalisten och revolutionären Fusako Shigenobu på dagen för hennes frigivning i Tokyo, tillsammans med hennes dotter May och alla kamrater och vänner som har stöttat denna modiga frihetskämpe under nästan 22 år i japanska fängelser.

Liksom Georges Abdallah i Frankrike är och var Fusako Shigenobu en internationalistisk kämpe för Palestinas befrielse, djupt engagerad i den revolutionära rörelse som svepte över världen och som tog sig uttryck i ett direkt engagemang i den antiimperialistiska kampen, särskilt den palestinska kampen. Fusako är medgrundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA) som kämpade för en revolutionär framtid för Japan och som arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina.

Fusako Shigenobu arbetade direkt med Ghassan Kanafani när hon arbetade på PFLPs kontor för offentliga och internationella relationer där Al Hadaf, frontens tidning, gavs ut. Hon möjliggjorde produktionen av filmen ”Red Army/PFLP Declaration of World War” och skrev många rapporter och uppmaningar till handling för japanska vänsterpolitiska nyhetsbrev och tidskrifter, där hon manade till handling för Palestina.

Tre japanska palestinakämpar deltog i en militär operation på al-Lydd-flygplatsen (”Ben Gurion-flygplatsen”) och hade planerat att offra sina liv i operationen. En av kämparna, Kozo Okamoto, blev dock tillfångatagen och fängslad i årtionden tills han släpptes i samband med ett fångutbyte med det palestinska motståndet.

Fusako tvingades leva under jorden, där hon födde och uppfostrade sin dotter May Shigenobu, samtidigt som hon verkade som ledare för Japanska röda armén. Samtidigt som JRA deltog i väpnad kamp blev den så småningom en organisation som engagerade sig i gräsrotssolidaritet till stöd för palestinsk befrielse. Fusako greps i Japan år 2000 i Osaka och fördes till Tokyo. Hon har suttit fängslad sedan dess och skrivit böcker och poesi. Hon har fortsatt att hålla fast vid sina antiimperialistiska principer och sitt engagemang för Palestinas befrielse.

Fusako Shigenobus arv av internationalistiskt engagemang och uppoffring för Palestinas befrielse är ett hedervärt och inspirerande kampliv som påminner oss alla om vårt ansvar att agera, organisera och göra motstånd mot imperialismen. På denna dag då hon befrias hyllar vi henne och alla de som har kämpat tillsammans med henne, och vi lovar att agera för att påskynda dagen för befrielsen av alla fångar för den palestinska saken och den antiimperialistiska kampen, från de sionistiska fängelserna till USAs och Frankrikes imperialistiska fängelser och bortom dem.

Från floden till havet, Palestina ska befrias!

Läs biografin om Fusako Shigenobu nedan, som förberetts av Fusakos dotter May och kamrater, och följ Instagram-kontot @freedomfighterfu och Facebook-sidan Fusako Shigenobu för mer information.

Fusako Shigenobus biografi/historia

Fusako Shigenobu (1945- ) är politisk fånge, poet, författare, mor och revolutionär kämpe för Palestinas befrielse. Hon var fängslad i 21,5 år efter att ha ägnat sitt liv åt kampen mot den globala imperialismen.

Hon anslöt sig till studentrörelsen i slutet av 1960-talet när hon gick på kvällsskola vid Meiji-universitetet i Tokyo och engagerade sig gradvis i revolutionär politik och gick senare med i Röda arméfraktionen (RAF) 1969. RAF var ett kommunistiskt parti som förespråkade revolution mot USAs och Japans imperialistiska regeringar. Fusako blev en av de främsta ledarna 1970 och fick i uppdrag att starta en byrå för internationella relationer.

År 1971 lämnade Fusako Japan delvis på grund av sin oenighet med Mori Tsuneo, RAFs nya tillförordnade ledare efter massarresteringar av dess ledning. Men den främsta anledningen till att hon lämnade Japan var att hon sökte internationell solidaritet med andra pågående revolutioner och kamper mot imperialismen runt om i världen. Hon begav sig till Mellanöstern efter att ha fått kännedom om den palestinska kampen mot den israeliska ockupationen.

När hon anlände till Libanon den 1 mars 1971 började Fusako arbeta med Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP), en sekulär marxist-leninistisk organisation som grundades av den palestinske läkaren George Habash. Fusako började sitt solidaritetsarbete på PFLPs PR-kontor och tidskriftspubliceringscenter Al Hadaf. Detta var en tid med mycket begränsad tillgång till medier och information, så hennes huvudfokus var att sprida den information hon fick om den palestinska kampen och om situationen i Mellanöstern tillbaka till Japan genom att skriva rapporter för japanska vänstertidningar och tidskrifter, samt korrespondera med olika aktivister, konstnärer, läkare, journalister och andra specialister för att uppmuntra dem att komma och arbeta som volontärer i de palestinska lägren eller att informera den japanska allmänheten och skapa gräsrotsstöd.

Maj 1971 hjälpte hon till att introducera Masao Adachi och Koji Wakamatsu för de palestinska frihetskämparna, fidayeen, och underlättade inspelningen av deras film Red Army/PFLP Declaration of World War. Hon följde med dem till det palestinska lägret i Jarash-berget i Jordanien där de filmade de första bilderna någonsin av palestinska krigare i fidayeens dagliga liv. Dessa fidayeen massakrerades bara två dagar efter att filmteamet hade åkt.

Den 30 maj 1972 anmälde sig tre japanska män frivilligt för att delta i en militär operation på Lydda flygplats (känd för israeler som Ben Gurion-flygplatsen ) som riktades mot Aharon Katzir, ledande forskare för Israels biologiska vapen. Tjugofem civila dödades i korselden med israeliska säkerhetsstyrkor. Israel nekade en internationell undersökningskommission tillträde för att undersöka hur så många civila dödades i incidenten. En oberoende utredning skulle ha avslöjat vem som var ansvarig för dödandet av civila.

De tre japanska frivilliga hade planerat att offra sina liv under operationen genom att använda handgranater, men en av deltagarna Kozo Okamoto överlevde och tillfångatogs. Under det israeliska förhöret avslöjades det att han var medlem av Röda arméfraktionen (RAF). De tre frivilliga kallade sig själva Arabiska röda armén och detta läckte ut till israeliska medier. De israeliska medierna kallade dem Japanska röda armén och namnet fanns alltså redan innan organisationen bildades 1974.

Fusako tvingades gå under jorden av rädsla för israeliska repressalier mot de japaner som arbetade med den palestinska befrielserörelsen. Trots att Fusako inte var inblandad i operationen försökte Israel mörda henne genom att bomba de byggnader där hon bodde. (I Decided to Give Birth to You Under an Apple Tree, 2001).

Vid denna tid blev hon gravid med sin dotter som föddes 1 mars 1973. Fusako och hennes dotter May levde under jorden under de kommande 28 åren. May fick sitt namn efter det japanska ordet för revolution (Kaku-mei) med kanji-tecknet som betyder ”liv”. （命）

Samtidigt som de japanska frivilliga i PFLP förblev underjordiska beslutade de att skapa en politisk organisation 1974. Fusako blev ledare och talesperson för denna internationalistiska vänsterrevolutionära organisation som antog namnet Japanska röda armén (och Arabiska röda armén i dess tidiga skede). De genomförde flera operationer mot kapitalist-imperialistiska enheter som bolaget Shell i Singapore (1974), samt krävde frigivning av politiska fångar genom att ockupera franska ambassaden i Haag (1974) och amerikanska konsulatet i Kuala Lumpur (1975).

När JRA blev en självständig enhet 1974 försökte man se till att civila inte skulle skadas i framtida operationer. Efter en ändring av politiken upphörde all deras militära verksamhet i slutet av 1980-talet. Gruppen beslutade att fortsätta sitt arbete genom att fokusera på gräsrotsstöd och solidaritet med det palestinska folket.

Fusako förklarar: ”Skälen till att vi avbröt den väpnade kampen i 1970-talsstil var att tillsammans med FN:s erkännande av palestinierna (och på grund av de många dödsfallen) var min tanke att värna om livet i varje kamp”.

Fusako författade tio böcker medan han levde under jorden och i fängelse, bland annat en poesibok. I sin första bok, My Love, My Revolution (1974), skrev Fusako: ”Jag skulle vilja se att människor fostras till att hjälpa varandra oavsett gränser”.

I november 2000 greps Fusako i Osaka och fördes till Tokyo. Vid många tillfällen har Fusako offentligt tagit på sig ansvaret för tidigare JRA-aktioner och bett om ursäkt till alla dem som i onödan skadats. 14 april 2001 upplöste hon Japanska röda armén och förklarade att hon skulle fortsätta samma arbete i Japan med lagliga medel. Regeringen anklagade henne för två fall av passförfalskning och hävdade att hon måste ha varit en ”medkonspiratör” i planeringen av gisslantagningen 1974 vid den franska ambassaden i Haag (en operation som är välkänd för att ha planerats av PFLPs Waddie Haddad och som leddes av Carlos, och som skadade en vakt). Åklagaren lade inte fram några konkreta bevis för Fusakos inblandning och förlitade sig i hög grad på framtvingade bekännelser som inhämtades på 1970-talet och som återkallades av de vittnen som stod i vittnesbåset under rättegången. Utan hänsyn till dessa återkallelser dömde domaren henne 2005 till 20 års fängelse för eventuellt medhjälp till ett ”försök till dråp”.

I likhet med andra politiska fångar har Fusako straffats orimligt hårt eftersom hon öppet ifrågasätter den japanska monarkins och regeringens legitimitet för att de vidmakthåller imperiella system av dominans och diskriminering. Från fängelset skrev hon: ”Japan är inte en gudomlig nation; vi bör bli en human nation”. (December 2000)

År 2008 fick hon diagnosen tjock- och tarmcancer och genomgick tre operationer. I ett brev från 2017 från fängelsesjukhuset Hachioji i Tokyo skriver Shigenobu:

”Om kärnkraftsmotståndare och krigsmotståndare kan gå samman kan de förändra framtiden. Jag är hoppfull… Man kan säga att världen är mogen för revolution, i materiella termer. Så länge mänskligheten fortsätter att försakas kommer den globala humanistiska revolutionen säkert att äga rum i en framtida generation.”

Vi återpublicerar här ett uttalande för våra kamrater i Rojavakommittéerna som tillsammans med Sveriges kurdiska diaspora utstår en förnyad repressionsvåg i samband med svenska statens nya närmande till imperialistalliansen Nato och dess medlem Turkiet:

Vänner och kamrater,

För en timme sedan genomfördes en hacking-attack mot vår digitala infrastruktur. Minst fem av våra administratörers konto forcerades simultant och vår Facebooksida med närmare 10.000 följare raderades.

Vem som ligger bakom attacken vet vi inte än. Vad vi däremot vet är att vi planerar protester till i nästa vecka och att vi redan i söndags genomförde en sådan protest mot Erdogans krav på Sverige, där en stor flagga från den kurdiska frihetsrörelsen vecklades ut från en bro i Stockholm. Denna protest verkar ha fått särskilt spinn i Turkiet, där denna ”terroristhandling” rullat löpande på en av Turkiets största TV-kanaler, CNN Türk.

Den turkiska presidentens talesperson har också gått ut och sagt att detta viftande med rörelsens ”så kallade flagga” -som att en flagga slutar vara en flagga för att man ogillar de som står bakom den- fördjupat misstroendet mot Sverige och att det strider mot internationella normer kring ”terrorism”.

Med detta i bagaget har vi våra misstankar om från vilket håll den här attacken skett. Och det är också det här Turkiet kräver att Sverige ska göra;
– Stänga ner föreningar, organisationer, aktiviteter som står i opposition till Erdogan, vilket han brett refererar till som terrorism, samt sluta låta individer kopplade till dessa ”existera” och utvisas till Turkiet.

Det är det här det handlar om. En auktoritär despot som stöttade IS så länge det bara gick som står mot demokratiska fri och rättigheter. Mot yttrandefrihet och den rörelse som besegrade IS. Det är den strid vi ser utspelas nu, på nätet och i verkligheten. Vi kommer resa oss ur den digitala askan och om demokratins fiender tror att de vunnit något så tror de fel.

Hjälp oss dela vad som hänt men också vad som står på spel på våra gator och torg. Se till att sprida informationen om de protester som planeras mot Turkiets krav på Sverige som man nu försöker stoppa:
– Visa despoten och IS-faciliteraren i Ankara att vi inte låter honom diktera vad ”terrorism” är eller hur vår demokrati ska se ut!

Inte en millimeter åt Erdogan! Vi syns på torgen!

Stockholm, Bantorget – 21/5 kl 14:00
https://www.facebook.com/events/313292747494937
Malmö, Möllevångstorget – 26/5 kl19:00 :
https://www.facebook.com/events/1070822770184852
Göteborg, Järntorget – 26/5 kl17:00 :
https://www.facebook.com/events/422339095978242

Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uttrycker sitt starkaste stöd och sin solidaritet med Fusako Shigenobu, internationell fånge i den palestinska befrielsekampen. Hon har suttit fängslad i Japan i över 21 år som politisk fånge på grund av sin roll som grundare av den revolutionära organisationen Japanska röda armén (JRA), som kämpade för en revolutionär framtid för Japan samt för att hon arbetade hand i hand med palestinska revolutionärer i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) för ett befriat Palestina. Den 28 maj i Japan kommer Fusako Shigenobu att befrias från fängelset, och hennes dotter May Shigenobu arbetar tillsammans med kamrater och anhängare runt om i världen för att välkomna hennes befrielse.

Med anledning av frihetskämpen Fusako Shigenobus frigivning efter 21 års fängelse bjuder vi i Samidoun Göteborg in till visning av filmen “Children of the Revolution”.

Tid: Onsdag 25 maj 18:00
Plats: Syndikalistiskt Forum, Linnégatan 21, Göteborg (ingång under Hagabions trappa, ring på porttelefonen till höger om dörren).

Filmen handlar om Shigenobu och den tyska revolutionären Ulrike Meinhof, och beskrivs:
“Inspired by the student revolutions of 1968, Ulrike Meinhof and Fusako Shigenobu became the leading revolutionaries of their time, as leaders of the Baader Meinhof Group and the Japanese Red Army. Appalled by the killing in Vietnam, they worked with Palestinian freedom fighters to overthrow capitalism through world revolution. Packed with extraordinary archive footage, the film sees journalists Bettina Röhl and May Shigenobu explore the lives of their mothers, Ulrike and Fusako, giving us a unique perspective on two of the most notorious ‘’terrorists’ in modern history. With capitalism in crisis and revolution sweeping the Arab world, we look back and ask: what were they fighting for and what have we learned?”

Fusako Shigenobu var en av grundarna till Japanska röda armén, en antiimperialistisk väpnad grupp som kämpade mot japansk monarki och kapitalism men även för palestinsk frigörelse och hade nära band till Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Shigenobu har suttit fängslad sedan 2006. Läs mer om henne på https://www.facebook.com/shigenobufusako.

Föregående1...678...12Nästa Sida 7 av 12
Samidoun Göteborg: samidoungbg@fripost.org ⋅ Samidoun Stockholm: samidoun08@protonmail.com ⋅ Samidoun Malmö: samidounmalmo@gmail.com