Vi är stolta att få presentera den stundande minikonferensens eminenta panelister som tillsammans med oss ska diskutera Sverige och imperialismen! Panelsamtalet börjar efter boksamtalet 15:30 och håller på fram till mellan 16:30 och 17:00.

Lina Mohageb driver Instagram-kontot @avkoloniseramera med beskrivningen ”Här drömmer vi fritt och tänker kring hur vi kan skapa en avkoloniserad värld tillsammans med varandra”.

Adrián Groglopo är fil.dr i sociologi och arbetar som lektor vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Han har också varit ordförande för forskarföreningen Antirasistiska Akademin under många år.

Claudio Alvarez är ordförande för Svensk-kubanska föreningen i Göteborg.

Välkomna att diskutera med oss och våra gäster på lördag, och skicka gärna in frågor du tycker borde tas upp till samidoungbg@fripost.org!

Vi börjar nu presentera våra inbjudna gästerna på lördagens minikonferens om Sverige och imperialism! Har du missat minikonferensen? Läs om den här!

Mellan 14:00 och 15:00 har vi ett boksamtal med Torkil Lauesen om hans senaste bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System. Mellan 1970 och 1989 var han heltidsmedlem i en kommunistisk antiimperialistisk organisation som stödde befrielserörelser i Tredje världen med både lagliga och olagliga medel. Han arbetade tidvis som glasfabriksarbetare, brevbärare, och laboratorietekniker för att försörja sig. I anslutning till sitt solidaritetsarbete reste han i Libanon, Syrien, Zimbabwe, Sydafrika, Filippinerna och Mexiko. Under 1990-talet, medan han hölls fängslad, var han inblandad i fångaktivism och erhöll en mastersexamen i statsvetenskap.

Torkil Lauesen har även skrivit The Global Perspective: Reflections on Imperialism and Resistance (2018) och The Principal Contradiction (2020), båda utgivna av Kersplebedeb. Idag är Torkil medlem i den danska antiimperialistiska solidaritetsorganisationen Internationalt Forum.

Vi har tidigare även anordnat ett panelsamtal tillsammans med Torkil Lauesen och Samidoun-nätverkets internationella samordnare Charlotte Kates.

Snart publicerar vi information vårt panelsamtal och vår panelister, håll dig uppdaterad här på vår blogg och i våra sociala medier.

Har du några frågor du vill ta upp på minikonferensen? Skriv till oss på samidoungbg@fripost.org, oavsett om du kan delta nu på lördag!

Centrum-periferi. Kolonialism. Ojämlikt utbyte. Monopolkapital. Överackumulation. Globalisering. Arbetararistokrati. Hegemoni. Världssystem.

Hur kan vi förstå imperialism i Sverige, och vad har det för betydelse för radikal förändring? Det och mycket mer diskuterar vi, med utgångspunkt i ett samtal kring Torkil Lauesens bok Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System, på vår antiimperialistiska minikonferens lördag 7 maj klockan 14-17 i Göteborg.

Välkomna!

Samidoun Göteborg har under våren anordnat en öppen studiecirkel kring boken Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System, skriven av aktivisten och författaren Torkil Lauesen. Som avslutning på cirkeln bjuder vi nu in till en eftermiddag tillika minikonferens på frågan: Vad betyder antiimperialism och att vara antiimperialistisk i Sverige idag?

Lördag 7 maj 2022
Klockan 14-17
Linnégatan 21, Göteborg (Föreningen Digidems lokaler)
Fri entré
Facebook-event: https://www.facebook.com/events/514970606685412

Eftermiddagen börjar med ett gemensamt samtal med Torkil Lauesen om hans bok och vilka slutsatser och konsekvenser vi kan dra av dess innehåll, men också vilka frågor som förblir obesvarade. Därefter fortsätter vi med ett bredare panelsamtal, med panelister som ur olika perspektiv kommer diskutera vad en progressiv, radikal och rent av revolutionär antiimperialism skulle kunna vara.

Mer information publiceras löpande.

Lördag 7 maj 2022
Klockan 14-17
Linnégatan 21, Göteborg (Föreningen Digidems lokaler)
Fri entré
Facebook-event: https://www.facebook.com/events/514970606685412

För att uppmärksamma årsdagen för Palestinska myndighetens fängslande av Ahmad Sa’adat har Samidoun-nätverket arrangerat en aktionsvecka för Ahmad Sa’adats och alla palestinska fångars frihet. Samidoun Stockholm och Göteborg gav sig ut på Stockholms gator för att visa solidaritet och kräva frihet åt Ahmad Sa’adat och all palestinska fångar. 

Vi placerade oss på Sergels Torg för att dela ut flygblad och prata med folk om Sa’adat, fångarna och den pågående etniska rensningen i Naqab och Sheikh Jarrah.


Attackerna mot Sa’adat, hans familj och parti från ockupationsmakten och Palestinska myndigheten, den intensifierade fördrivningen från Naqab och Jerusalem samt den pågående belägringen av Gaza är samtliga led i en omfattande strategi för att krossa det palestinska folket och dess nationella ledarskap. Eskaleringen visar på en rädsla inom den sionistiska rörelsen gentemot det folkliga motståndets växande enighet.

Attackerna mot den palestinska rörelsen skrämmer oss inte. Tvärtom är det en uppmuntran till vårt arbete till stöd för de palestinska fångarna, den palestinska diasporan och det palestinska motståndet.

Vi kräver frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar. Vi kräver ett stopp för den etniska rensningen i Sheikh Jarrah och Naqab. Vi kräver villkorslös återvändo för alla palestinska flyktingar och nationell befrielse från Jordanfloden till Medelhavet.

Du har väl inte missat att vi snart ska starta en ny bokcirkel? Vi läser Torkil Lauesens senaste bok, Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System!

Inga förkunskaper krävs. Till första tillfället läser vi bara inledningen på sida 7 och planerar hur vi lägger upp resten av cirkeln tillsammans.

Första cirkelträffen hålls digitalt via Zoom.

Glöm inte anmäla dig via samidoungbg@fripost.org!

Har du svårt att vänta på diskussioner av boken? Läs recensionen i Arbetaren!


Did you miss that we are having a book circle? We will read Torkil Lauesen’s latest book, Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System!

No previous knowledge required. For the first occasion, we only read the introduction on page 7 and plan how we will go about with the rest of the circle together.

The first meeting will be held digitally via Zoom.

Don’t forget to register at samidoungbg@fripost.org!

Can’t wait for discussion about the book? Read the review in Arbetaren (in Swedish)!

Anmäl dig till vår kommande bokcirkel!

Första introduktionstillfället är måndag 31 januari klockan 18 i Syndikalistiskt Forums lokaler på Linnégatan 21.

De av er som besökte Syndikalistiskt Forums fantastiska radikala bokmässa känner vid det här laget säkert till att vi i Samidoun Göteborg inleder en bokcirkel på Torkil Lauesens senaste bok, Riding the Wave: Sweden’s Integration into the Imperialist World System.

Anmäl dig till bokcirkeln via samidoungbg@fripost.org! Det finns möjlighet att köpa ett fåtal exemplar genom oss, annars kan du köpa den på Left-Wing Books eller be din lokala radikala bokhandlare (eller för den delen ett lokalt bibliotek) köpa in den!

Vi håller koll på pandemilägets utveckling. Vi ber i förväg alla deltagare att endast dyka upp fullt friska, hålla avstånd, tvätta händerna regelbundet och vid behov bära mask.

Följ oss i sociala medier som Facebook och Instagram, och ha särskilt koll på bokcirkelns Facebook-event: https://www.facebook.com/events/903772686986656

Glöm inte att anmäla dig till bokcirkeln på samidoungbg@fripost.org!

Hjälp oss sprida bokcirkeln!

Igår den 25 november inträffade den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Samidoun Stockholm deltog på kvällen i en manifestation arrangerad av kurdiska Kvinnorådet SARA, Kommunistiska Partiet, med flera. Demonstrationen uppvisade en enad vilja att upphäva alla former av mäns våld mot kvinnor, i Sverige, Kurdistan, Palestina och resten av världen. Manifestationen hedrade även de kvinnliga martyrer som stupat i kampen mot Daesh och fascismen med en tyst minut och tända ljus. Samidoun Stockholm höll följande tal:

”Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av en man. Kvinnojourerna är kroniskt underfinansierade och polisarbetet är lågprioriterat. Under coronapandemin har det skett en ökning av antalet våldsbrott mot kvinnor, eftersom dessa framförallt utövas i hemmet, i nära relationer, av släktingar.

”Mäns våld mot kvinnor existerar på alla samhällsnivåer, bland kamrater, toppolitiker, chefer, och i otroligt hög utsträckning bland poliser, som är grovt överrepresenterade i den här kategorin.

”Och våldet är globalt. Fysiskt och sexuellt våld utövas systematiskt av den imperialistiska parten i alla krig. I talande stund utövar imperialismen kvinnovåld i Saudiarabiens invasion av Jemen, i Turkiets aggressioner mot Kurdistan, i Etiopiens brutala repression av Tigray, och av Israel i Palestina.

”I ockupationsfängelserna blir oskyldiga kvinnor och frihetskämpar torterade dagligen. När en mamma besöker sin dotter i fängelse blir hon förödmjukad och tvingas ofta klä av sig naken. Varje ny bosättning på ockuperad palestinsk mark, och varje raket som faller över utomhusfängelset Gaza förstör kvinnors liv. 

”Utövarna av våld mot kvinnor, i alla dess former, behöver systematiskt bekämpas på varje nivå – även inom våra egna led. Det är en kamp som måste utkämpas mot polisen och rättsväsendet och en kamp som måste utföras internationellt. Världsimperialismen, med USA i spetsen och Sverige som lydig knähund, måste också konfronteras och krossas specifikt som exportör av våld och förtryck. Och vi måste sammanlänka vår feministiska kamp med alla världens kvinnor för att tillsammans vinna fred och kvinnofrid.

”Vi måste föra den här kampen under varenda årets dag, inte bara den 25 november. Vår sak är, för att låna revolutionären Leila Khaleds bevingade ord, större och ädlare än den individuella, som måste överordnas alla andra privata intressen och angelägenheter. Tillsammans slår vi tillbaka mot kvinnohatet, männens våld, fascismen och imperialismen.”

Samidoun Stockholm riktar ett stort tack till arrangörsorganisationerna och uttrycker återigen vårt nätverks engagemang för kvinnlig befrielse i Palestina och världen. Seger åt våra revolutionärer – Leila Khaled, Clara Zetkin, Rosa Luxemburg och Alexandra Kollontaj visar vägen!

Denna text är översatt av Samidoun Stockholm från Anti-Imperialist Action Ireland som går att läsa här.


Efter en betydelsefull tvåveckorsperiod av konflikt och folklig kamp över Palestina, har en ny milstolpe nåtts och början av en ny era har etablerats.

Den  10 maj 2021 initierade det Palestinska Motståndet i Gaza en konflikt med den sionistiska regimen, genom att först ställa ett ultimatum att Israel upphäver provokationerna i Jerusalem och sedan genom att avfyra ett stort antal raketer när det inte hände.

Efter 11 dagar av kontinuerlig palestinsk raketavfyrning, erbjöd den sionistiska regeringen en vapenvila som det palestinska motståndet accepterade med villkor.

Streaks of light are seen from Ashkelon as Israel’s Iron Dome anti-missile system intercepts rockets launched from the Gaza Strip towards Israel, May 15, 2021. REUTERS/Amir Cohen


Följande är en snabb samling observationer från denna författar om några av faktorer i hur detta länge förtryckta palestinska folk uppnådde denna enorma seger över en av världens största militärmakter.

  1. Palestina har ett basområde. Gaza, trots att det är ett överbefolkat utomhusfängelseläger (som har hållits på svältransoner med giftigt dricksvatten under nästan 2 decennier,) styrs av det Palestinska Motståndet och inte av sionistiska ockupanter, som Palestina ’48 eller av deras palestinska marionetter som i Västbanken. Palestinier befriade detta stadsområde 2005 och det har varit ett konstant problematiskt moment för ”Israel” sedan dess. Det palestinska motståndet lyckas lokalproducera missiler inom detta koncentrationsläger som kan stänga ner hela den sionistiska entiteten. Varken det sionistiska flygvapnet eller armen kan stoppa detta. 
  2. Det palestinska motståndet agerade i en enad front med ett gemensamt krigsrum för att koordinera sina aktioner. Detta gjorde att mer radikala sektioner av uppköpta kontrarevolutionära grupper som Fatah bröt sig loss för att återaktivera sig på motståndets sida.
  3. Det palestinska motståndet hade en bred och djup arsenal av taktiker för att implementera sin strategi. Alltifrån trotsiga protester till upplopp till förstörelsen av polisstationer till generalstrejk till skottlossningar till blockader till särskilda styrkors operationer till koordinerade missils grepp till spontana individuella gerillaattacker till drönare och ATGM-angrepp – och mycket mer – användes över hela ockuperade Palestina och dess grannar.
  4. Palestinier vägrade låta sig splittras. Folket i Palestina och utanför föll inte för den israeliska segregeringstaktiken enligt olika nivåer av ”privilegium.” Palestinierna i Gaza eller under sionistiska ockupationsregimen eller den nykoloniala palestinska marionettstaten upplever alla olika former av förtryck, vilket ämnas ingjuta bestraffning och oenighet hos dem. Men dessa palestinier enades istället och agerade enligt en enskild strategi med ett enda mål om befrielse i åtanke, och stöttade varandra och saboterade fienden på de olika svaga punkterna.
  5. Palestinska flyktingar och de i exil vid Israels gräns spelade en huvudsaklig roll. Vid tillfällen där Gaza och de ockuperade palestinska städerna utsattes för påtagligt tryck från den sionistiska regimen, öppnade palestinier i Jordanien, Libanon, Syrien och annanstans upp nya fronter genom att samlas i massor vid gränsen och bryta genom de koloniala barriärerna mot Palestina. Missiler sköts från palestinska flyktingläger i Libanon, vilket den sionistiska entiteten var rädd att ens erkänna, än mindre svara på.
  6. Den palestinska diasporan och den internationella solidaritetsrörelsen hjälpte att mobilisera några av de största palestinamarscherna någonsin: 180,000 i London ena dagen slogs av 250,000 i Detroit den andra. I Frankrike anordnades gigantiska och militanta demonstrationer trots att de förbjöds av den franska polisstaten. Enorma samlingar skedde på alla jordens kontinenter, [1] speciellt på platser där regeringen är en huvudallierad eller sponsor till den sionistiska regimen. En handfull av minimala proisraeliska demonstrationer hölls efter konflikten var över.  Det finns ingen tveksamhet i vilka världen står med. Det är av speciell vikt att det även skett ockupationer av sionistiska vapenfabriker utanför landet, förstörelse av sålda israeliska produkter och blockader mot israeliska skepp att ro in i hamn. Ytterligare till hjälp har varit strategiska allianser med folkliga massproteströrelser och aktivister, såsom Black Lives Matter, som kommer fortsätta att framhäva Palestina till fronten av global kamp.
  7. Det Palestinska Motståndet har lyckats få teknisk hjälp och träning från dedikerade allierade såsom Iran, men är också självförsörjande i produktionen av dess grundläggande vapen. Resultatet är en uthållig och kraftfull makt som den israeliska entiteten är oförmögen att utrota varken genom sina taktiker av långsamt eller snabbt folkmord. Detta är ett förlustläge för en ockupant.
  8. Mediakriget har skiftat beslutsamt mot Palestina. Det Palestinska Motståndet uppvisade ett kraftfullt mediauppträdande genom talespersoner såsom Abu Obeida, och genom inspirerande videopropaganda. Pinsamma stunder för sionisterna fångades av mobilkameror och delades brett över sociala medier (trots sociala medieföretagens försök att tränga undan dem.) Intelligenta och välartikulerade palestinska röster gavs en liten öppning i mainstreammedia och tog kontroll över diskursen. Som kontrast överväldigades den israeliska lobbyns finslipade PR-maskineri – det bästa som går att köpa – och kollapsade, besegrat bredvid deras politiska och militära ledarskap.
  9. Självförtroende smittar av sig. Det senaste kriget Israel vann var 1967. År 2000 sparkades man ut ur södra Libanon och 2006 besegrades man igen när man försökte återockupera. Likt denna förlust för 15 år sedan, är Israel oförmöget att gå in i pyttelilla Gaza med sin militär och måste därför bomba invånarna från fjärran. Sanningen har kommit fram både bland israeler och palestinier att sionisterna har besegrats och de är i en förlorande bana – en papperstiger! Medan de flesta israeler har europeiska, ryska eller amerikanska pass, röstar de med sina fötter och reser i massor när det blir tufft för dem. Palestinierna däremot, vet att deras befrielse är på horisonten, och inom deras livstid, och i deras händer.
  10. En antirevisionistisk kommunistisk rörelse är en central del av det enade palestinsk motståndet. Hamas är den största motståndsgruppen och är afficierade till det Muslimska Brödraskapet som överlag har vissa skarpa motsättningar gentemot antikoloniala rörelser som kämpar för nationell befrielse och socialism. Men det palestinska folkets behov är så starka och tydligt uttryckta att Hamas tvingas luta sig mot en nationell befrielse och mot ett militant håll till skillnad från de reaktionära element som även finns internt. En av anledningarna att det palestinska folket har ett sådant politiskt medvetande är det långsiktiga massarbetet hos PFLP. PFLP har engagerat sig med de palestinska massorna och andra motståndsgrupper, och erbjuder ett kompromisslöst ledarskap och em väg mot befrielse. PFLP är en av de starkaste Kommunistiska rörelserna i världen och en med erfarenhet andra kan lära av. På samma gång har en alternativ ideologi blivit genomgående avfärdad under det senaste decenniet i form av chauvinistisk islamism. Al-Qaeda, ISIS och ”Fria Syriska Armén” har alla parkerat sig vid gränsen mot Israel i nära ett decennium – och inte bara har de aldrig gått i konflikt, utan har mottagit livsviktigt stöd från den sionistiska entiteten. Det var de efterblivna elementen i Hamas som opportunistiskt allierade sig med dessa krafter mellan 2011-2014, men har sedan dess gjorts irrelevanta och Hamas har försonats med den syriska regeringen. 


Överlag har denna konflikt i maj 2021 blivit till en enorm psykologisk vinst för det palestinska motståndet och även blivit en som upplyfter och inspirerar folk över hela världen. Om det finns något hopp för existensen hos miljarder människor runt jorden och mycket av livet självt, var det ett första steg i en ny revolutionär era som kommer att resonera och förstärkas över världen flera gånger om.

Vi gratulerar våra palestinska syskon för deras otroliga vinster och vet att det bästa sättet att hedra och stötta dem är att matcha deras motstånd i våra egna kontexter. Om denna korta artikel kan inspirera till bredare reflektioner och diskussioner vore det en användbar komponent i detta.

Vi i de svenska Samidoun-grupperna publicerar här ett utdrag ur den svenska översättningen av det historiska dokumentet Strategin för Palestinas befrielse (tillgänglig bland annat här på engelska), författat av Folkfronten för Palestinas befrielse 1967. Detta kapitel, kapitel 10: Det palestinska befrielsekrigets mål och innebörd, är en kort introduktion till ett revolutionärt vänsterperspektiv på ockupationen av Palestina och motståndet mot det, och innehåller många relevanta punkter i denna period, maj 2021, när frågorna åter ställs högt på den internationella agendan tack vare palestiniers ståndaktiga motstånd och vad som har beskrivits som en ny intifada och ett nytt stadium i kampen för befrielse.

Att Israel ända från början utgjort ett hot mot vårt folk är ett obestridligt faktum. Uppkomsten av Israel har inneburit att vårt folk fördrivits från hem och jord, att allt som vårt folk med arbete och möda byggt upp har ryckts ifrån det, att vårt folk skingrats över arabländerna och hela den övriga världen, samt att större delen av vårt folk trängts samman i elände och fattigdom i lägren i Jordanien, Syrien och Libanon, där de lever utan framtid och hopp.

Det faktum att Israel utgör en kolonialistisk expansionistisk närvaro på bekostnad av den arabiska jorden och dess ägare är höjt över all diskussion. Det utgör för oss en påtaglig verklighet inför vilken alla falska krav och påståenden bleknar bort. Det judiska ”nationalhemmet” i Palestina blev ”Staten Israel” inom de gränser som angavs i den 1947 antagna FN-resolutionen om Palestinas delning, varefter det utvidgades till att omfatta Israel inom de gränser som existerade före junikriget – ett mycket större område än det som fastställdes i 1947 års FN-resolutioner – och slutligen utvidgades ännu en gång till att omfatta hela Palestina samt Sinai och Golanhöjderna.

Det faktum att Israel är en imperialistisk och kolonialistisk bas i vårt land och utnyttjas för att hejda den revolutionära flodvågen, för att säkra det fortsatta förtrycket av oss och för att vidmakthålla utplundringen och exploateringen av våra tillgångar och ansträngningar är självklart och behöver inte diskuteras. För oss är detta inte blott en teoretisk slutsats, utan det utgör våra faktiska erfarenheter från den israelisk-fransk-engelska aggressionen 1956, junikriget 1967 och hela den tid Israel har existerat på vårt territorium.

Flera faktorer har emellertid bidragit till att förvanska sanningen om vårt befrielsekrig: För det första sattes den sionistiska rörelsens uppkomst i samband med judeförföljelserna i Europa. Så associerades uppkomsten av Israel med nazisternas behandling av judarna under andra världskriget. Därtill kom det dominerande imperialistiska och sionistiska inflytandet över stora delar av världsopinionen, förekomsten i Israel av krafter som uppgav sig vara progressiva och socialistiska, samt Sovjetunionens och vissa andra socialistiska länders stöd åt upprättandet av staten Israel. Allt detta i förening med vissa palestinska och arabiska ledares oriktiga framställning av kampen mot Israel har förvrängt sanningen om vårt befrielsekrig och riskerar fortfarande att ge många människor en felaktig uppfattning om detta krigs verkliga karaktär.

Den palestinska befrielserörelsen är inte en rasistisk rörelse med aggressiva avsikter mot judarna. Den riktar sig inte mot judarna. Dess mål är att utplåna staten Israel som en militär, politisk och ekonomisk enhet vilken grundar sig på aggression, expansion och organisk sammanlänkning med de imperialistiska intressena i vårt hemland. Den palestinska befrielserörelsen riktar sig mot sionismen såsom en med imperialismen förenad aggressiv rasistisk rörelse, vilken har begagnat sig av judarnas lidanden som ett medel för att gynna sina egna och imperialismens intressen i en del av världen som är rik på tillgångar och som utgör ett brohuvud till länderna i Afrika och Asien. Den palestinska befrielserörelsens mål är att upprätta en demokratisk, nationell stat i Palestina där både araber och judar kommer att leva som medborgare med samma rättigheter och skyldigheter, en stat som kommer att utgöra en integrerad del av en progressiv demokratisk arabisk nationell existens i fredlig samlevnad med alla progressiva krafter i världen.

Israel har envist framställt vårt krig mot det som ett rasistiskt krig som syftar till att förgöra alla judiska medborgare och kasta dem i havet. Avsikten bakom detta är att mobilisera alla judar i en kamp på liv och död. Följaktligen måste en grundläggande strategisk linje i vårt krig mot Israel vara att försöka avslöja denna framställning och visa de exploaterade och vilseledda judiska massorna på motsättningen mellan å ena sidan deras intresse av en fredlig existens och å andra sidan de intressen som styr den sionistiska rörelsen och de krafter som kontrollerar staten Israel. Det är denna strategiska linje som kommer att möjliggöra för oss att isolera den fascistiska klicken i Israel från alla progressiva krafter i världen. Den kommer också att möjliggöra för oss att, i takt med att den väpnade befrielsekampen växer i omfattning och dess drag framträder klarare, ytterligare vidga den objektiva motsättningen mellan Israel och den sionistiska rörelsen å ena sidan och de vilseledda och exploaterade judiska miljonerna å den andra.

Den palestinska befrielserörelsen är en progressiv nationell rörelse riktad mot de aggressiva och imperialistiska krafterna. Det faktum att imperialistiska intressen är sammanlänkade med Israels existens kommer att göra vår kamp mot Israel till en kamp mot imperialismen, och den palestinska befrielserörelsens sammanlänkning med den arabiska befrielserörelsen kommer att förvandla vår kamp mot Israel till 100 miljoner arabers förenade kamp för att uppnå nationell befrielse. Kampen för Palestina idag, sedd i hela sitt konkreta sammanhang, kommer att utgöra inledningen till förverkligandet av alla den arabiska revolutionens intimt förbundna mål. Det är en bred och väldig rörelse som arabvärldens 100 miljoner under denna epok i mänsklighetens historia riktar mot ondskans, aggressionens och exploateringens krafter i neokolonialismens och imperialismens skepnad.

För de palestinska och arabiska massorna kommer kampen för Palestina därtill att vara en inkörsport till vår tids kultur och leda till att underutvecklingen omvandlas till en utveckling som motsvarar det moderna livets krav. Genom kampen kommer vi att uppnå politisk medvetenhet om vår tids verklighet, kasta alla illusioner och lära oss värdet av fakta. Underkastelsen, beroendet, individualismen, stamtänkandet, lättjan, anarkin och spontaniteten, allt det som underutvecklingen ger upphov till, kommer under kampen och genom kampen att ändras till insikt om värdet av tid, ordning, exakthet, verklighetssinne, kollektiv handling, planering och vittomfattande mobilisering, till en strävan efter att lära och att beväpna sig med alla kunskapens vapen, till medvetande om människans värde och om nödvändigheten av att kvinnorna – den ena hälften av vårt samhälle – frigörs från slaveriet under föråldrade traditioner och vanor, till insikt om den nationella gemenskapens grundläggande betydelse när fara hotar och om att denna nationella gemenskap är överordnad släkt- och stamtillhörighet och alla lokala band.

Vår långvariga nationella befrielsekamp kommer att föra oss in i en ny livsstil, och därmed leda oss in på vägen mot framsteg och civilisation.