Över 30 år – fångar från före Oslo: Del 4
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network har inlett en utbildningskampanj om de 23 palestinska fångar som sitter i fientliga fängelser sedan före Osloavtalet. Vi kommer att presentera tre palestinska fångar varje vecka och tillhandahålla material och affischer som du kan skriva ut och hänga upp i din omgivning. Engagera dig och skicka dina bidrag till samidoun@samidoun.net. Läs de tidigare artiklarna för att lära dig om fler fångar och om kampanjens bakgrund:
- Mohammed Al-Tus, Ibrahim Abu Mokh, Walid Daqqa
- Ibrahim Bayadseh, Ahmad Abu Jaber, Samir Abu Nima
- Mohammed Adel Daoud, Mahmoud Abu Kharabish, Bashir Abdullah al-Khatib
Den här veckan kommer vi att uppmärksamma följande palestinska fångar: Juma’a Adam, Raed al-Sa’adi och Ibrahim och Mohammed Ighbariya. Du kan skriva ut affischerna nedan, hänga upp dem på gator och torg och dela den här artikeln för att belysa de palestinska fångarnas kamp för rättvisa och befrielse som länge har pågått.
Denna kampanj lyfter fram ”fångarnas dekaner”, ett uttryck som palestinier använder för att beskriva dem som har suttit i israeliska ockupationsfängelser i över 20 år utan avbrott. Under årens lopp har många palestinska fångar frigivits genom fångutbytesöverenskommelser eller andra former av politiska eftergifter, t.ex. de som släpptes 1995 efter Osloavtalen och överenskommelsen om fångutbyte som Hizbollah tvingade fram 2004 och som innebar att 400 palestinska fångar frigavs; ; Wafa al-Ahrars fångutbyte 2011, där 1 027 palestinska fångar frigavs i utbyte mot att den israeliska soldaten Gilad Shalit, som tillfångatogs av motståndsrörelsen, släpptes, eller 2013, då ockupationen meddelade att 104 palestinska fångar släpptes samtidigt som den palestinska myndigheten återvände till förhandlingar och fortsatte sin säkerhetssamordning med ockupanten enligt villkoren i Osloavtalet och dess följdsatser.
Syftet med denna kampanj är att se till att dessa veteranfångar inte bara inte glöms bort utan att de lyfts fram och blir centrala för fångarnas kamp och den palestinska befrielserörelsen som helhet. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för att informera oss om aktioner och evenemang i ditt område.
Juma’a Ibrahim Adam
Den palestinska fången Juma’a Ibrahim Adam föddes 9 mars 1969 i Sweileh i Jordanien och bodde nordväst om staden Jeriko i det ockuperade Palestina i staden al-Dyouk. Han är en av sex bröder och hans far dog 1972 när han ännu var ett litet barn. Under sin fångenskap hos den israeliska ockupationen har han förlorat sin mor och fängelseförvaltningen tillät honom inte att träffa henne innan hennes död eller närvara vid hennes begravning. ”Den svåraste och smärtsammaste situationen som jag har gått igenom under min tid i fängelse var min mors död”, sade han.
Han har upprepade gånger och systematiskt nekats familjebesök. Hans enda bror i Palestina har nekats tillstånd att besöka honom av ”säkerhetsskäl” medan resten av hans bröder befinner sig i exil från Palestina. Inom fängelsemurarna har Juma’a ägnat sig åt utbildning, avslutat gymnasiet och grundläggande universitetsstudier och därigenom tagit en kandidatexamen i statsvetenskap vid Hebreiska universitetet. Han studerar nu på distans för en masterexamen i statsvetenskap, med inriktning på israeliska frågor, vid Al-Qudsuniversitetet.
Han trädde nyligen in i sitt 35:e år i den sionistiska ockupationens fängelser som en av de ”gamla fångarna” som greps före Osloavtalet. Han greps 31 oktober 1988 vid 19 års ålder för att ha deltagit i det palestinska motståndet, mer specifikt för att ha kastat molotovcocktails mot en buss med ockupationssoldater, tillsammans med medfångarna Mahmoud Abu Kharabish och den tidigare fången Ahmed al-Takrouri. Efter denna motståndsaktion, som ägde rum under den stora folkliga intifadan i det ockuperade Palestina, stängde ockupationsarmén alla områden på Västbanken och belägrade Jeriko och genomsökte palestiniernas hem hus för hus. Ockupationsstyrkorna förstörde de fängslade motståndskämparnas hem, däribland familjen al-Takrouris hem, hans farbror Abdel-Rahim Moamen Takrouris hem och Juma’a Adams mormors hem, där han vuxit upp som litet barn.
Efter gripandet och under förhör utsattes Juma’a och hans kamrater för svår tortyr. ”Vi torterades sadistiskt och brutalt från det ögonblick vi greps och vi hotades med mord av soldater och förhörsledare under 70 dagar i al-Moskobiyeh”, det ökända förhörscentret. Allt detta gjordes för att tvinga dem att erkänna anklagelserna mot dem. Ockupationsdomstolarna utfärdade livstidsdomar mot dem.
Han greps tidigare i december 1986 på grund av anklagelser om att ha kastat stenar och molotovcocktails mot ockupationssoldater och dömts till 22 månader i ockupationens fängelse. Han släpptes juli 1988 och greps återigen månader senare för sin roll i motståndsrörelsen. Juma’a Adam sitter i dag i Hadarimfängelset och till följd av de långa åren bakom ockupationsfängsel har hans hälsa försämrats och han lider av blodsjukdomar. Han har förts till fängelsekliniken i Ramle för undersökningar mer än en gång och ockupationen har inte gett honom någon uppföljning eller ordentlig behandling.
Raed Mohammad Al-Sa’adi
Den palestinsk fången Raed Mohammed al-Sa’adi föddes i Silat al-Harthiyya, väster om Jenin, 20 februari 1966 och är i dag 57 år gammal. Han är den längst fängslade fången från Jenins guvernement. Han greps första gången när han var 18 år 1984 och fängslades i sex månader för att ha hissat den palestinska flaggan på elstolparna i Silat al-Harthiyya.
Han levde under jorden i flera år, särskilt från början av intifadan 1987. Ockupanterna grep hans mor och höll henne fängslad i fyra månader, och därefter flera av hans syskon, för att pressa honom att ge upp. Slutligen grep ockupationssoldater som var utklädda till palestinier honom när han 28 augusti 1989 besökte sin familj för att se att de var hemma. Han anklagades för att ha tillhört Al-Qudsbrigaderna, den militära grenen av Islamiska Jihad-rörelsen i Palestina, och för att ha genomfört motståndsoperationer mot soldater och bosättare. Han dömdes till två livstidsstraff och 20 år bakom galler.
Under sina år bakom galler har han avslutat gymnasiet och tagit en kandidatexamen och han studerar för närvarande för att ta en masterexamen. Han har upprepade gånger nekats familjebesök under förevändning av ”säkerhetsöverträdelser”, inklusive en av hans bröder som har förbjudits besök i 12 år i rad. Han har förlorat ett antal familjemedlemmar under fångenskapen, bland annat sin mormor 1999, sin farfar 2001, sin farbror Abdullah 2008, sin äldre bror Imad 201 och sin mor Hajja Umm Imad 2014. Hon väntade ivrigt på sin sons frihet ända till sina sista dagar. För flera år sedan förlorade hans far synen och kan inte längre se.
Al-Sa’adi skulle få sin frihet som en del av ett avtal med den palestinska myndigheten i slutet av 2013, men ockupationen svek sitt åtagande och släppte tre omgångar långtidsfångar men inte den fjärde, däribland 29 palestinska fångar som suttit fängslade sedan före Oslo, inklusive al-Sa’adi.
I dag hålls Raed i Ramon-fängelset efter att han nyligen förflyttats från Gilboa-fängelset. Som ett resultat av den långvariga tortyr han har utsatts för och hans ständiga förflyttningar från ett fängelse till ett annat lider han av flera sjukdomar, särskilt hjärtsjukdomar, blodtryck, tarmsjukdomar och magsår, och han har genomgått flera operationer i ockupationsfängelserna.
Ibrahim och Mohammed Ighbariya
De palestinska fångarna och bröderna Ibrahim Hassan Ighbariya och Mohammed Hassan Ighbariya är några av de palestinska fångar som suttit längst i fängelse i det ockuperade Palestina 1948. Ibrahim, känd som ”Abu Jihad”, är 57 år gammal, medan hans bror Mohammed, ”Abu Abdullah”, är 55 år gammal och kommer från Umm al-Fahm. De har suttit fängslade sedan 26 februari 1992 och har dömts till livstids fängelse på grund av anklagelser om att ha genomfört en motståndsaktion i ett ockupationsläger som ledde till att tre ockupationssoldater dog. De grep två veckor senare tillsammans med medfångaren Yahya Ighbariya.
28 april 2016 avled Ibrahim och Mohammeds far, Hajj Hassan Mahmoud Ighbariya, vid 77 års ålder. Under hela sitt liv deltog deras far i alla aktiviteter till stöd för fångarna för att kräva att hans söner skulle friges. Han uppmanade dem att delta i alla frigivningar och fångutbyten som förhandlas fram av de palestinska styrkorna. År 2011 vägrade israeliska tjänstemän att inkludera bröderna i Wafa al-Ahrar-fångutbytet. I likhet med andra palestinska fångar från det ockuperade Palestina 1948 vägrar ockupationen att inkludera bröderna i utbyten med den palestinska motståndsrörelsen och kallar deras fångenskap för ”en israelisk fråga”, inte en palestinsk fråga, eftersom de har israeliskt medborgarskap. (Trots denna ofta använda ursäkt för att hålla palestinska fångar från ’48 bakom lås och bom har de samma fängelseförhållanden som andra palestinier; nu riskerar de att deras medborgarskap tas ifrån dem när de släpps ut, vilket gör dem statslösa, en del av det fascistiska angreppet på fångrörelsen.)
Mohammed fullföljde sin utbildning i ockupationens fängelser och fick en magisterexamen i politik och internationella relationer 2005. Han har publicerat många artiklar och böcker bakom galler, bland annat ”Leaders’ Guide to the Art of Leadership”, ”The Arabs Inside: Between the Illusion of the Knesset and the Mirage of Equality” och ”Embers in the Darkness of the Prisons”.
Ibrahim friade till och är nu förlovad med medfången Mona Qa’adan, från byn Arraba i Jenin, syster till Tariq Qa’adan, ledare för den islamiska Jihad-rörelsen i Palestina och palestinsk fånge i Megiddofängelset. Mona Qa’adan tillbringade mer än fem år bakom galler i israeliska ockupationsfängelser på grund av sin aktivism och sitt engagemang i kvinnoorganisationer på den ockuperade Västbanken i Palestina.
De två bröderna har flyttats från fängelse till fängelse vid många tillfällen under årens lopp och skiljs ofta åt för att öka deras lidande. Deras äldre bror Mahmoud dog medan de satt i fängelse, och ockupationen vägrade att låta dem träffa honom innan eller under begravningen.