Sverige har misslyckats i sin uppgift att hantera den rådande pandemin till fördel för folkflertalet. Flera decennier av välfärdsprivatiseringar har lämnat oss oförmögna att hantera ens det normala; ännu mindre en global pandemi. Under många år har den svenska välfärdsstaten levt kvar enbart i retoriska knep och folkligt minne men i verkligheten har den upplösts av decenniers nyliberala angrepp.
Vården och omsorgen tog så många slag från regeringar med såväl Moderater som Socialdemokrater i ledningen att de knappt fungerade när Covid-19 först visade sig i början av 2020. Vikarier, tidsbegränsade anställningar, pressade arbetsvillkor, uppsägningar och besparingar har lett till att vår redan pressade och underbemannade kår av välfärdsarbetare numera står på gränsen till utbränning.
De kvinnodominerade välfärdsyrkena har varit de mest utsatta under det gångna året. Till skolor och sjukhus har arbetarna pendlat i rusningstrafik som de gjort alla år innan. För de som inte kunnat arbeta hemifrån har vardagen varit tuffare än någonsin.
De nyutvecklade vaccinen har, i enlighet med alla förväntningar, utnyttjats av chefer, mellanchefer och andra i maktpositioner. En VD på ett sjukhus kan tydligen vaccineras innan den anställda personal som dagligen hanterar Coronasjuka patienter.
Senast förra veckan uppmärksammades det att i Region Stockholm har man gått med ett överskott på nära sex miljarder kronor, samtidigt som Södersjukhusets Kvinnoklinik har fått i uppdrag att genomföra omfattande nedskärningar, bland annat genom att inte bädda ordentligt, minska sortimentet på utvalda läkemedel och spara pengar på mat, dryck och kaffe.
Denna situation är inte isolerad till svenska förhållanden. I ockuperade Palestina nekas den arabiska befolkningen systematiskt tillgång till sjukvård, läkemedel och vaccin. Samtidigt som Israel ligger i vaccineringens världstopp vägrar man vaccinera palestinierna i de ockuperade områdena.
I ockuperade Palestina kan det vara ett brott att organisera sig feministiskt. Den palestinske feministen Khitam Saafin har flera månader suttit häktad utan bevisning och för två veckor sedan förlängdes hennes häktning med ytterligare fyra månader. Den feministiska parlamentarikern Khalida Jarrar dömdes för exakt en vecka sedan till två års fängelse för sin politiska aktivism. De israeliska ockupationsfängelserna kritiseras år efter år av FN och människorättsaktivister för sin brist på tillgång till mat och läkemedel, samt för systematisk tortyr mot de politiska fångarna.
Vår position är densamma i Sverige som i Palestina: Sjuksköterskorna och de feministiska fångarna visar vägen framåt. Kvinnokampen, liksom klasskampen, ställs på sin spets till följd av pandemisk och ekonomisk kris och det är bara genom enighet som vi kan vinna vår frihet. Vi säger:
- Sluta applådera och höj sjuksköterskornas löner!
- Frihet åt Khitam Saafin, Khalida Jarrar och alla andra palestinska kvinnliga fångar!
- Allt stöd åt kampanjen #TaHemmetTillbaka!
