Som del av Palestinska samordningsgruppen Göteborg mobiliserar vi till följande demonstration:
Minns Al Nakba!
Över 800 000 palestinier drevs på flykt vid Israels grundande på palestinsk jord 15 maj 1948 – än idag lever miljoner under ockupation, apartheid, bosättarkolonialism och i exil.
Stå med Palestina!
Gustaf Adolfs torg – Götaplatsen
Söndag 14 maj 2023
Klockan 15
Arrangör:
Palestinska samordningsgruppen Göteborg
Vi uppmärksammar 47:e palestinska Jordens dag 30 mars 2023. Vid detta tillfälle uttrycker det palestinska folket i hela Palestina, från floden till havet och överallt i exil och diaspora, sin enighet och sitt konsekventa engagemang för befrielsen av hela Palestinas jord. Denna dag understryker verkligheten: att landet och dess befrielse är ett nödvändigt villkor för Palestinas befrielse. Eftersom den markerar palestiniernas stora uppror i det ockuperade Palestina 48 år 1967 pekar denna dag också på jordens enhet och kampen för återvändo och befrielse, som en dag för levande kamp för att rycka upp kolonialismen med rötterna från Palestina.
Denna dag är ett tillfälle att fira, intensifiera och upprätthålla det palestinska motståndet mot sionism, kolonialism, apartheid och ockupation, att minnas de vars liv har stulits i försvaret av Palestinas land och folk och att organisera och kämpa för återvändo och befrielse, från floden till havet.
När vi firar palestinska Jordens dag, hyllar vi de palestinska fångarna som sitter inlåsta bakom galler för att ha försvarat sin jord och sitt folk. Fångrörelsen vann just en avgörande seger för en vecka sedan innan de skulle inleda sin masshungerstrejk och besegrade försöket från Itamar Ben Gvir, och den fascistiska regim han representerar, att vrida tillbaka de rättigheter som fångarna har vunnit genom årtionden av kamp. Samtidigt är fortfarande 4 800 palestinska fångar isolerade från sitt land, varav 900 sitter fängslade utan åtal eller rättegång i administrativt förvar.
På Jordens dag uppmanar vi särskilt alla att uppmärksamma fången Walid Daqqah, den palestinska författaren, tänkaren och befrielsekämpen som i december 2022 diagnosticerades med sällsynt bencancer. Han kommer från det ockuperade Palestina 48 och representerar andan och kontinuiteten hos Jordens dag, även som han fortsätter att kämpa för sitt liv från sin sjukhussäng där han befinner sig i kritiskt tillstånd. På Jordens dag 2023 bejakar vi: Befria landet! Befria Walid Daqqah och alla palestinska fångar!
Nedan publicerar vi en uppdaterad version av vårt årliga uttalande om Jordens dag:
Jordens dag började som en årlig åminnelse av palestiniers massiva uppror i det ockuperade Palestina 48 mot sionisternas konfiskering av mark 1976, specifikt tiotusentals dunums palestinsk mark i Galiléen. Palestinierna från Palestina 48 – palestinska medborgare i den israeliska bosättarkoloniala apartheidregimen, överlevande från Nakba som stannade kvar på sin jord även när 80 procent av deras medpalestinier fördrevs – reste sig för att konfrontera den pågående konfiskeringen av jord och bosättningarna, och det palestinska folket i och utanför Palestina följde med dem. De inledde storskaliga protester och en generalstrejk och 30 mars 1976 sköts sex palestinier ihjäl av ockupationsstyrkor när de gjorde motstånd mot exproprieringen av sin mark. Sedan dess har Jordens dag alltid återspeglat det palestinska folkets och den palestinska jordens enhet.
På 47:e årsdagen minns vi Kheir Mohammad Salim Yasin, Khadija Qasem Shawahneh, Raja Hussein Abu Rayya, Khader Eid Mahmoud Khalayleh, Muhsin Hasan Said Taha och Raafat Ali Al-Zheir och alla palestinska martyrer som har gett sina liv och sin frihet för att försvara Palestina, dess jord och dess folk. Denna dag har blivit en nationell årsdag för hela det palestinska folket, i Palestina och i exil, och en arabisk och internationell dag för solidaritet med ursprungsbefolkningen, jordens försvar och kollektiv kamp mot imperialism och kolonialism och exploatering av rikedomar och resurser från folkets jord.
Jordens dag är en dag för folklig palestinsk enhet och det palestinska motståndets enhet. Från det ockuperade Palestina 48, till Jerusalem och Västbanken, till Gazaremsan, till flyktinglägren och överallt i exil och diaspora firar palestinier Jordens dag inte bara som ett historiskt minne utan som en symbol för det pågående, levande och livskraftiga motståndet som förblir obrutet trots åratal av militär ockupation, konfiskering av jord, massfängsling, mord och fördrivning. Jordens dag är en kampdag för de palestinska flyktingarnas återvändo och för att varje centimeter palestinsk jord ska befrias från kolonialismen.
Vi uppmanar alla som stöder Palestina att ansluta sig till oss i Ottawa 28-30 april 2023 för befrielsekonferensen och befrielsemarschen, som understryker detta samband mellan befrielse av mark och befrielse av folk från imperialism, sionism och kolonialism i alla former.
Under 2018 markerade Jordens dag återigen tillfället för ett massutbrott av palestinier ute på gatorna, då tusentals och åter tusentals samlades i Gaza för Stora återvändarmarschen och då ockupationsstyrkorna återigen sköt ner palestinier som försvarade sin jord och sökte sin befrielse. 42 år efter den första massakern på Jordens dag mördade de israeliska ockupationsstyrkorna 16 martyrer för jorden och återvändandet, och ytterligare 200 sköts ihjäl i marscherna under de kommande dagarna och månaderna. Nu fortsätter palestinska bönder och fiskare i Gaza att försvara sin jord under belägring och de möter dagliga attacker och försök att svälta ut deras motståndsekonomi som ger näring åt det palestinska folket trots det imperialistiska, sionistiska och reaktionära samarbetet mot det.
Som Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, bekräftade i sitt uttalande för Jordens dag: ”På denna dag för 47 år sedan kalibrerade massorna av vårt palestinska folk om kampens kompass på nytt och etsade med blod och offer in jordens betydelsen och dess ställning i hela det arabiska folkets kamp och minne, från havet till golfen. … Dess förtrupper kämpar fortfarande i Nasaret, Haifa, Naqaböknen, Yafa och Akka och konfronterar kolonialismens, rasismens, exploateringens och förtryckets krigsmaskineri. … Det finns ingen plats för samexistens med sionism och rasism, och det finns ingen plats för den sionistiska enheten, dess institutioner och dess koloniala regim på någon tum av vårt ockuperade land från floden till havet.”
I dag är det tydligt att det palestinska motståndet fortsätter att leva och frodaa med rötter i själva jorden. Enhetsintifadan maj 2021, Slaget om Seif al-Quds, där palestinier utanför Palestina gick ut på gatorna i städer världen över tillsammans med andra rörelser som kämpar mot orättvisor och imperialism, där palestinier i Palestina 48 reste sig och krävde sin jord och sina städer, där motståndet i Gaza ledde kampen, där palestinierna i Jerusalem och på Västbanken konfronterade soldater och bosättare överallt för att försvara Sheikh Jarrah, Silwan, Beita, al-Aqsa och hela Palestina – fortsätter att spegla motståndets och revolutionens ljusa framtid för Palestina och dess folk, och motståndet blommar dagligen upp på Västbanken och i hela det ockuperade Palestina.
I dag använder organisationer i hela det ockuperade Palestina som finansieras av de imperialistiska makterna, däribland Jewish National Fund och en uppsjö av bosättarorganisationer, sin militära makt, sin kontroll över den sionistiska regimen och sina resurser för att fördriva och beröva palestinierna. I Naqab är deras åtgärder särskilt inriktade på palestinska beduiner och syftar till att lägga beslag på ännu mer mark för kolonisering. I länder runt om i världen håller JNF ”Negevmiddagar” för att skryta med sina koloniala bedrifter; många av dessa middagar och evenemang besöks och firas av västerländska imperialistiska politiska ledare samtidigt som donationer för främjandet av kolonialismen i Naqab är dras av från skatten. Samtidigt välkomnar Förenade Arabemiraten, i främsta ledet för de arabiska reaktionära regimernas normalisering med sionismen, samma JNF som är ansvarig för kolonisering av arabisk jord.
Trots detta har det palestinska folket och dess motstånd gjort klart att JNF:s planer och mandatet för ”normalisering” aldrig kommer att tillåtas att lyckas. Palestinierna fortsätter att göra motstånd, försvara och söka befrielse av sitt land med alla nödvändiga medel, en naturlig rättighet och en rättighet som skyddas även inom ramen för internationell rätt, med stöd och medverkan från den arabiska nationens folk och deras motståndsorganisationer från Jemen till Libanon och med stöd från alla rättvisans vänner och befrielserörelser i världen. Det palestinska motståndet ger verkligen hopp till alla människor runt om i världen som gör motstånd mot imperialism och kolonialism, som en symbol för en obruten vilja inför en massiv militär styrka och som ett materiellt slag mot ockupationens krafter.
Denna dag belyser också varför det är viktigt att bojkotta och isolera den israeliska ockupationen, inklusive jordbruksprodukter som odlas på stulen och koloniserad palestinsk jord, ofta genom exploatering av palestinsk arbetskraft. Denna ramadan är kampanjen för att bojkotta ”israeliska” dadlar och i stället stödja palestinska jordbrukare särskilt angelägen. Kampanjer som de som Palestine Action i Storbritannien genomför i direkt aktion mot israeliska vapenhandlare som Elbit Systems och som trots statligt förtryck, arresteringar och förföljelse, visar tydligt att folkets motstånd kan besegra ockupationens krigshetsare.
Koloniseringen av Palestina utförs inte bara av den israeliska regimen ensam, utan finansieras och stöds av västliga imperialistiska makter, först och främst USA, som ger 3,8 miljarder dollar i årligt militärt stöd till ockupationen, i syfte att skydda kolonialismen från det palestinska ursprungsbefolkningens motstånd. Kanada, Europeiska unionen, Storbritannien och Australien fortsätter att ge fortsatt militärt, diplomatiskt och ekonomiskt stöd till kolonialprojektet, allt från ”frihandelsavtal” som gynnar profitering på stulen palestinsk jord till vapenförsäljning. Trots de öppet fascistiska krafter som sitter vid makten och som tydligt representerar den sionistiska regimens karaktär har dessa stater bara trappat upp sitt säkerhetspolitiska, ekonomiska och politiska samarbete med denna regim, även om de då och då framför mild kritik.
Faktum är att i nästan alla väststater betecknas palestinska motståndsorganisationer som ”terroristorganisationer” och kriminaliseras, medan de som finansierar bosättarkolonial terror mot det palestinska folket hyllas, skyddas och ges förmånlig status som välgörenhetsorganisationer. Fångarn ”the Holy Land Foundation Five” sitter fängslade med straff på upp till 65 år i högsäkerhetsfängelser i USA för att de inte har gjort något annat än att samla in välgörenhetsmedel för Palestina, medan ”Friends of the IDF” tillåts samla in medel för en ockupationsarmé. I Frankrike har regeringen, samtidigt som den försöker upplösa Palestinasolidaritetsorganisationer som Collectif Palestine Vaincra, fängslat Georges Abdallah, den libanesiske kämpen för Palestina, i nästan 39 år. I Tyskland utsätts palestinska aktivister – och ibland helt enkelt palestinska studenter – för kriminalisering, hot om utvisning och till och med gripanden för att de åminns Nakba och demonstrerar för Palestina. Trots detta fortsätter palestinier i exil och diaspora att hålla fast vid att återvända till sitt land och alla rörelser för rättvisa och befrielse runt om i världen fortsätter att bygga upp stöd för dess befrielse.
Imperialismen och sionismen förlitar sig också på arabiska reaktionära regimer och normaliseringens program, inte bara för att ge falsk legitimitet åt koloniseringen av Palestina utan också för att attackera arabiska folk och stater som motsätter sig det imperialistiska styrets diktat. I Jemen går tusentals människor regelbundet ut på gatorna för att demonstrera för Palestina, trots att de möter de reaktionära arabiska regimernas bomber och belägring som sker på uppdrag av och med vapen från västmakterna, inklusive USA och Kanada.
Osloavtalen och deras bilagor och hela den så kallade ”fredsprocessen” var avsedda att utplåna arvet från Jordens dag och dess pågående verklighet och att ersätta palestinsk enighet och motstånd från floden till havet med ett begränsat anspråk på endast en del av Palestina, övervakat av ockupationens underleverantörer för ”säkerhetssamordning”, Palestinska myndigheten. Palestinska myndigheten fortsätter att gripa och fängsla palestinier med ”svängdörr” till den israeliska ockupationen och att kriminalisera och fördöma det palestinska motståndet, samtidigt som det palestinska folket i och utanför Palestina arbetar för att utveckla sin sanna enhet i kampen för återvändo och befrielse. Syftet med Palestinska myndigheten är att underminera, snarare än att representera, försvaret av Palestinas jord och folk.
Samtidigt som den palestinska kampen för att försvara jorden och vinna full befrielse möts av hård repression, kriminalisering, mord och gripanden av ockupationen och dess anhängare och allierade, möts den också av enad kamp, solidaritet och kollektivt stöd från det regionala och globala motståndslägret av nationer, folk och folkrörelser som konfronterar imperialism, kapitalism och exploatering, från Jemen till Irak, från Brasilien till Filippinerna, från Zimbabwe till Wet’suwet’en.
På Jordens dag hedrar och firar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network det palestinska folkets kamp för att befria sitt land från floden till havet och för att stå emot alla former av kolonisering. Jordens dag markerar enigheten mellan den palestinska jorden, det palestinska folket och den palestinska saken, överallt i och utanför Palestina, för att försvara och befria den palestinska jorden och det palestinska folket.
Den 17 april är Palestinska fångdagen, en nationell och internationell aktionsdag för frihet för alla palestinska politiska fångar, frihetens, återvändandets och befrielsens fångar. Vi uppmanar alla att organisera sig och mobilisera inför 17 april och veckan som följer för frihet åt de palestinska fångarna, för att befria Palestinas jord och folk från floden till havet och för att konfrontera imperialismen och sionismen.
Läs mer:
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla organisationer och grupper som arbetar för rättvisa i Palestina att ansluta sig till kampanjen för frihet åt Walid Daqqah, palestinsk författare, tänkare och politisk fånge. Han är en av de längst fängslade palestinska fångarna och fick den 18 december 2022 diagnosen myelofibros, en sällsynt form av benmärgscancer som kräver benmärgstransplantation. Han befinner sig för närvarande i kritiskt tillstånd på intensivvårdsavdelningen på Barzilaisjukhuset efter att ha utvecklat lunginflammation efter en stroke förra månaden för vilken han fick försenad behandling.
Walid Daqqahs familj har startat en officiell kampanjsida för honom på Facebook och uppmanar alla att följa sidan för officiella uppdateringar om hans medicinska behandling och kampen för hans frihet: https://www.facebook.com/profile.php?id=100091256805982
Palestinian Human Rights Organizations Council noterade följande om hans medicinska tillstånd:
Den enda botande behandlingen för Walid är en benmärgstransplantation – ett av de svåraste och farligaste medicinska förfarandena som man för närvarande känner till. Gatt rekommenderade också att Walid placeras på en ren plats där exponering för infektioner kan minimeras, vilket inte är möjligt i de eländiga förhållanden som erbjuds i israeliska fängelser.
I mitten av februari 2023 drabbades Walid av en allvarlig kardiovaskulär stroke som ledde till en fysisk skada på hans bröstkorg. De israeliska fångmyndigheterna i Askalanfängelset vägrade inte bara att överföra honom till ett sjukhus för akut behandling, den interna fängelsekliniken vägrade också att ge honom en nödvändig blodtransfusion, trots att den diagnostiserade en blodpropp som orsak till stroken. Följaktligen förlorade Walid mycket blod genom ett mindre sår i tungan under de följande dagarna. Vidare framgår det av hans journal att han förlorade över 10 kilo på en och en halv månad. Först när hans hematolog besökte Askalan för ett rutinbesök, nästan två veckor efter stroken, fördes Walid slutligen till Barzilai Medical Center. När Walid under de senaste veckorna utvecklade symtom på allvarlig lunginflammation försummade de israeliska fångmyndigheterna på samma sätt återigen hans hälsa och undvek sjukhusvistelse tills hans advokater och läkare ingrep. Walid hålls för närvarande kvar i ett privat rum på Barzilai och lider av lunginflammation, njursvikt och en livshotande minskning av antalet blodkroppar.
Daqqah är en av de mest framstående och långvariga palestinska fångarna, allmänt känd för sitt skrivande och kulturella arbete från fängelset. Han föddes 1961 i Baqa’ al-Gharbiyya i det ockuperade Palestina 48 och har suttit fängslad sedan den 25 mars 1986. Han uppmärksammades nyligen som del av kampanjen ”Fångar från före Oslo” som en av de palestinier som har hållits fängslade bakom ockupationsgaller längst.
Som hans familj anmärker:
”Mars 1987 dömde militärdomstolen i Lod honom till livstids fängelse. År 2012 fastställdes hans straff till 37 år i stället för livstids fängelse, och han skulle därför släppas den 24 mars 2023. Den 28 maj 2018 lade militärdomstolen i Bi’r al-Sabi’ dock felaktigt till två år till hans straff på grund av hans påstådda roll i fallet med att smuggla mobiltelefoner till sina medfångar för att de skulle kunna hålla kontakt med sina familjer. Därför blev hans ”nya” datum för frigivning på ett grymt sätt den 24 mars 2025… Den politiska fången Daqqah har underkastats det israeliska rättsväsendets oändliga orättvisor. Från det första ögonblicket av hans fängelse till i dag, nästan fyra decennier senare, har domstolarna avslagit alla hans överklaganden, inklusive tiotals överklaganden för hans mest grundläggande och humanitära rättigheter, bland annat: familjebesök, även för hans far innan han dog (hans far Nimer Daqqah gick bort 1998) eller för hans sjuka mor (hans mor Faridah Daqqah fick diagnosen Alzheimers sjukdom 2013), äktenskapsbesök, tidig frigivning [shliesh] och, senast, tidig frigivning för behandling av leukemi som han diagnosticerades med 2015. Daqqah, uteslöts också aktivt från frigivning genom fångutbyte fyra gånger: 1994, 2008, 2011 och 2014.”
Walid Daqqah borde vara fri i ett befriat Palestina; även enligt hans ursprungliga dom borde han ha släppts för en vecka sedan. I stället fortsätter han att vara fängslad, i kritiskt tillstånd och i desperat behov av avancerad medicinsk vård.
När han väl hamnade bakom galler tog han en magisterexamen i statsvetenskap och skrev flera böcker inom politisk teori samt skönlitteratur, inklusive barnlitteratur. Vid flera tillfällen har han utsatts för hårda repressalier, bland annat isoleringscell, särskilt riktade mot hans kreativa arbete. Daqqah sattes till exempel i isoleringscell när han publicerade en ny barnbok, ”Oljans hemlighet”, och ett lanseringsevenemang för boken i staden Majd al-Kurum stängdes av den högerextrema israeliska ministern Aryeh Deri. I förordet till boken skrev Daqqa: ”Jag skriver tills jag blir befriad från fängelset, i hopp om att fängelset ska befrias från mig.” Detta skedde efter att en palestinsk teater i Haifa, som ställde upp en pjäs baserad på hans verk ”Parallell tid”, fick sitt stöd indraget. På hans familjs officiella kampanjsida hävdas följande:
”Trots alla de orättvisor och den diskriminering som Daqqah utsatts för under de 37 år som han suttit fängslad har han lyckats uppnå anmärkningsvärda resultat som har gjort honom till den politiska, intellektuella och kulturella ikon han är. Han har varit en ledare inom den palestinska fångrörelsen och är en framträdande person på den palestinska, arabiska och internationella kulturscenen, särskilt inom området fängelsestudier. Till och med hans intellektuella liv har ansetts vara farligt då fängelsemyndigheterna utsatte Daqqah för extra bestraffning på grund av hans politiska, sociala och intellektuella aktivism, i synnerhet isolering.
Daqqah är en produktiv författare. Han har bland annat skrivit följande verk: Vittnesmål om motstånd: Slaget om Jeninlägret 2002 (2004); Medvetandets gjutning, eller tortyrens omidentifering (2010); Berättelsen om det som glömts i parallell tid (2011); Oljans hemliga saga (2018); Svärdets hemliga saga (2021); Andens hemliga saga / Martyrens återkomst till Ramallah (2022). Dessutom har Daqqah publicerat flera översättningar och tiotals artiklar både på arabiska och hebreiska, främst: ”Parallell tid” (2005), ”Milad: Jag skriver till ett barn som ännu inte är fött” (2011), ”Befria dig själv genom dig själv” (2020) och ”Kontroll genom tiden” (2021). Daqqah har också flera opublicerade manuskript, målningar, dikter, lyrik samt självbiografiska och teatrala skrifter.
Under dessa svåra omständigheter gifte sig Daqqah med aktivisten, journalisten och översättaren Sana’ Salamah 10 augusti 1999 i Askalan-fängelset. Ockupationsstaten nekade dem äktenskapliga besök och deras rätt att vara föräldrar, trots alla överklaganden. Utan att låta sig avskräckas föddes 3 mars 2020 deras dotter Milad i Nasaret från befriad sperma genom artificiell insemination.”
Walid Daqqah är en palestinsk politisk fånge bland över 4 800 av hans kamrater. Han är en internationellt erkänd intellektuell och författare vars bidrag är en del av den globala litteraturen om befrielse och social rättvisa, och han fortsätter att göra motstånd för sitt eget liv och för Palestinas liv bakom galler. Han gör motstånd mot den politik av medicinsk försummelse och ”långsamt mord” som har tagit livet av hundratals fängslade palestinier som en av ockupationens systematiska praktiker.
När vi uppmärksammar Jordens dag 2023 säger vi: Befria landet! Befria Walid Daqqah! Vi uppmanar palestinska samhällen runt om i världen och palestinavänner att inkludera kampanjen för att befria Walid Daqqah i era evenemang och aktiviteter för Jordens dag som representerar alla palestiniers enhet och Palestina från floden till havet och som initierades av palestinier i det ockuperade Palestina 48 år 1976. Använd nedanstående skyltar i era aktioner och kampanjer, och skicka oss era bilder på Facebook, Instagram och Twitter eller via e-post på samidoun@samidoun.net.
Använd hashtaggarna:
الحريةلوليددقة#
#Free_Walid_Daqqah
Nedan kan du ladda ner affischer på engelska, franska, tyska, spanska, nederländska, svenska, portugisiska och italienska – eller ladda ner alla PDF-filer samtidigt som (A3) eller (11×17).
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hyllar det palestinska folket och fångrörelsen när fångarna förklarar sin seger i konfrontation de har döpt ”Frihetens eller martyrskapets vulkan”. Sent på natten till onsdagen 22 mars meddelade ledningen för fångrörelsen att den sionistiska fängelsemyndigheten backar från alla de sanktioner som fångarna utsatts för i ett nytt avtal, vilket innebär att hungerstrejken som 2 000 fångar var planerade att inleda 23 mars med början av ramadanmånaden avbröts.
Vi framför våra högsta hyllningar och solidaritetshälsningar till fångrörelsen, som fortsätter att göra motstånd och försvara Palestinas land och folk bakom fängelsemurarna, och vars viljestrid fortsätter att ge nya resultat. Fångarnas enighet och engagemang i kampen, inklusive hängivenheten i fångrörelsens ledarskap, det palestinska folkets fängslade ledare, har än en gång visat sin styrka.
Vi bekräftar vidare att vi kommer att förbli vaksamma – tillsammans med de palestinska fångarna, motståndsrörelsen och folket som helhet – inför alla försök från ockupanten att bryta mot dessa överenskommelser, och vi bekräftar vårt åtagande att fortsätta kämpa tills alla palestinska fångar har befriats och till återvändo och befrielsen för Palestina, från floden till havet.
Samidoun hyllar det palestinska folket i Palestina och det palestinska folket överallt i exil och diaspora som mobiliserar och organiserar sig som svar på fångarnas rop på deras befrielse i världens städer och länder, det arabiska folket som konfronterar normaliseringen och upprätthåller fångarnas rop, och alla solidaritetskrafter med det palestinska folket som är redo att agera för fångarnas frihet och seger.
Vi hyllar också den palestinska fången Khader Adnan, som fortsätter sin hungerstrejk för frihet, nu på 47:e dagen, och som kämpar tillsammans med var och en av de 4 750 fångarna i ockupationsfängelserna för rättvisa och befrielse.
Vi återpublicerar nedanstående uttalande, som utfärdats av den palestinska fångrörelsens högre nödkommitté:
Meddelande om fångarnas seger i kampen om ”Frihetens eller martyrskapets vulkan”
Till vårt storslagna folk, en hälsning av stolthet och seger.
Vi tar tillfället i akt att gratulera vårt folk till början av den välsignade månaden Ramadan, och vi ber Gud att ge oss den åter när fångarna och de förvarstagna har befriats.
I och med detta inträde i segermånaden skriver era fängslade barn ett nytt blad i ärans och hederns bok eftersom den sionistiska fienden tvingades upphöra med dess åtgärder mot oss som den försökte utsätta oss för. Tack vare Gud först, och därefter tack vare fångarnas enighet och folkets stöd till dem, kunde fångrörelsen skriva in en ny seger på ärans och ståndaktighetens sidor.
Vid detta tillfälle sänder vi följande budskap:
Det första budskapet: Till våra fångar, våra trupper som alltid visar sin fullständiga beredskap och fasta enighet. Ni har all vår uppskattning och stolthet för denna oöverträffade beredskap och för ett mod värdigt fedayeen.
Det andra budskapet: Till vårt motståndsfolk som stödde oss under hela vår tidigare rörelse; vi sänder er ett budskap av tacksamhet, till ett folk som känner innebörden av lojalitet, som lever den och har antagit den som metod.
Det tredje budskapet: Till vår brutala fiende, ni måste inse och förstå väl att fångarna inte är ensamma och att de inte är lätta byten för alla inkräktare på vårt land.
Slutligen: Vi riktar vårt tack och vår uppskattning till alla dem som stöder oss bland världens fria folk, vår rättvisa saks anhängare.
Barmhärtighet för martyrerna, läkning för de sårade, frihet och seger för fångarna.
Den palestinska fångrörelsens högre nationella nödkommitté
Torsdag 1 Ramadan 1444
23 mars 2023
Efter mer än 36 dagars eskalerande protester meddelade ledningen för den palestinska fångrörelsen tisdagen 21 mars att den kollektiva hungerstrejken inledes med upp emot 2 000 fångar och fler kommer att ansluta på torsdag och de kommande dagarna. De kräver inte bara ett slut på Ben Gvirs, Smotrichs och Netanyahus fascistiska regims angrepp mot fångarna utan även sin frihet.
Den palestinska fångrörelsens högre nödkommitté förklarade i sitt uttalande: ”Vi har beslutat att inleda vår öppna hungerstrejk, ’frihetens eller martyrskapets vulkan’, för att med en enda enad röst skrika ut vår hunger och ståndaktighet till världen: Frihet, frihet, frihet!”
Nödkommittén uppgav att fångrörelsens ledarskap inleder strejken på tisdagen, representerad av kommitténs medlemmar som representerar den palestinska politikens breda spektrum. Kommittémedlemmarna som inledde sin strejk på tisdagen är följande:
Dessa sex företrädare får sällskap av Mohammed al-Tus, den längst frihetsberövade palestinska fången som hålls fängslad sedan 1985, för att inleda strejken.
”Över 2 000 palestinska fångar inleder strejken med början på ramadanmånadens första dag”, torsdagen 23 mars. Den palestinska fången Khader Adnan är redan inne på sin 45:e dag i hungerstrejk som han inledde när han greps.
En rad palestinska ledare från olika politiska rörelser har förklarat att de kommer att delta i hungerstrejkens främsta led, bland annat: Ahmad Sa’adat, generalsekreterare för PFLP, tillsammans med Kamil Abu Hanish, Ahed Abu Ghoulmeh och Munther Mufleh; Bassam al-Saadi från Islamiska Jihad, tillsammans med Sameh al-Shobaki, Tamim Salem, Ali al-Saadi, Hamza al-Hajj Mohammed, Muhannad Abu Aisha, Arafat al-Zeer, Abd Obaid, Wajih Abu Khalil, Muhannad al-Sheikh Ibrahim och Bassam Abu Akar; ledare för Fatah, däribland Zakaria Zubaidi, en av hjältarna i frihetstunneln, Marwan Barghouthi, Nasser Abu Srour, Mahmoud Abu Srour, Jumaa Adam, Mahmoud Abu Kharabish och Nael Abu al-Assal; och ledare för Hamas, däribland Hassan Salameh, Ibrahim Hamed, Abbas al-Sayed, Mahmoud Issa, Jamal Abu al-Hija och Mohammed Arman. Nael Barghouthi, den palestinske veteranfånge som suttit fängslad längst totalt sett efter att han återigen gripits efter att ha frigivits i samband med Wafa’a al-Ahrar-fångeutbytet, tillkännagavs också som ledare för strejken.
Ockupationens fängelseadministration har redan hotat med att införa tunga straff mot de strejkande fångarna samtidigt som fångarna bekräftat att de kommer att fortsätta sin kamp med beslutsamhet.
Fångarnas egna uppmaningar manar tydligt det palestinska folket och alla Palestinas vänner och anhängare att vidta åtgärder för att stå på deras sida när de sätter sina kroppar och liv på spel i kampen för frihet. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla att sluta samman i aktioner för att stå med de palestinska fångarna när de reser sig och gör motstånd för frihet. Fångarna gör allt de kan för att konfrontera ockupationens angrepp – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot en hänsynslös repressionsvåg.
Lördagen 18 mars demonstrerade, i Palestinska samordningsgruppen Göteborgs regi, över 200 göteborgare mot de återkommande massakrerna i Palestina som ockupationsmakten genomför via formella militärangrepp eller informella bosättarledda pogromer på palestinier. Demonstrationståget fylla Göteborgs gator med slagord som ”Hela Göteborg – Ska bojkotta Israel!” och ”Från floden – Till havet – Hör frihetskravet!” Nedan återges ett tal som hölls av Samidoun Göteborg:
Länge leve kampen för ett fritt, enat och demokratiskt Palestina, från Jordanfloden till Medelhavet! Länge leve kampen för alla palestinska flyktingars rätt till återvändo! Länge leve kampen för alla palestinska fångars frihet från israeliska och internationella fängelser! Länge leve det palestinska motståndet med alla nödvändiga medel mot imperialism, kolonialism och fascism, mot ockupation, apartheid och bosättarkolonialism! Heder och ära åt det palestinska motståndets martyrer!
De palestinska fångarna står på frontlinjen mot ockupationsmakten med livet som insats i kampen för deras och hela Palestinas befrielse. Sedan mitten av februari driver de palestinska fångarna en intensiv kampanj mot ockupationsmakten med ett mål: Frihet till varje pris. 22 mars, ramadans första dag, kommer de inleda en obegränsad masshungerstrejk, med ett mål: Frihet, genom seger och frigivning eller genom martydöden.
Ockupationsmakten nöjer sig inte med att frihetsberöva levande palestinier; den palestinska fångrörelsen har inlett en internationell kampanj för de fängslade martyrernas frihet. Frihet från bårhus och från nummerkyrkogårdar, där ockupationsmakten har försökt beröva de palestinska martyrerna deras identitet och deras familjer en chans att hedra och sörja dem.
Idag, den 18 mars, är även internationella dagen för alla politiska fångar. Internationella fångar som den libanesiske kommunisten Georges Ibrahim Abdallah som hålls fängslad i Frankrike sedan 1984 för hans deltagande i kampen för Palestinas befrielse. Internationella fångar som de turkiska och kurdiska antiimperialister och antifascister som Tyskland håller fängslade under de ökända paragraferna 129 a och b. Dessa lagar bär ekon av den tyska imperialismens mörkaste dagar och borde för oss i Sverige, särskilt palestinavänner och internationalister, vara obehagligt bekanta.
Den palestinske skribenten och revolutionären Ghassan Kanafani, som mördades tillsammans med sin 17-åriga systerdotter Lamis av ockupationsmakten med en bilbomb, uttalade sig så här: ”Den palestinska frågan är inte enbart en fråga för palestinier, utan för varje revolutionär, var hen än befinner sig, som en fråga som hör till de exploaterade och förtryckta massorna i vår tid.”
Det stämmer inte bara av anledningar som att Israels största vapentillverkare Elbit Systems testar vapen- och övervakningssystem på Palestinas folk innan de säljs vidare för att stärka den dödliga jakten på migranter längs Fort Europas gränser eller för att övervaka medborgare och påverka politiska processer världen över. Medan vi med hjärta och hjärna, med ord och handling står med Palestinas kamp mot ockupationsmakten möter vi i solidaritetsrörelsen i första hand andra motståndare än själva ockupationsmakten, nämligen ockupationsmaktens vänner här i Sverige. Från hela det politiska spektrumet möter vi de som ignorerar förtryck för att främja svenskt näringsliv, de som förvirrar med tomma löften om förhandlingar för en låtsasfred och även de som ser Israel som en politisk och social förebild.
Samma krafter som normaliserar och relativiserar ockupationen av Palestina vill här i Sverige å ena sidan militarisera social utsatthet och fattigdom, å andra sidan kriminalisera alla former av folkliga rörelser och frihetskamper. Där ligger åtminstone en del av Ghassan Kanafanis läxa till oss: Inte bara ska vi i bredaste lag stå med Palestina, vi måste bära med oss Palestina in i alla kamper för politisk, ekonomisk och social befrielse. Och när samhällsmakten blir allt mer auktoritär, och den internationella solidariteten och kampen mot imperialism, kolonialism och fascism stämplas som terrorism, då får vi räta på ryggen och säga: Då är vi väl fredens, frihetens och jämlikhetens terrorister!
Bojkotta Israel till befrielse, återvändo och revolution för hela Palestina, från floden till havet!
Flera andra tal hölls, bland annat av Allt åt alla Göteborg som uppmärksammade den internationella kampanjen om de frihetsberövade palestinska martyrerna vars kvarlevor hålls i ockupationens bårhus och så kallade nummerkyrkogårdar:
När bosättare tidigare i mars brände ner delar av byn Huwara i ockuperade Palestina så var det en del av en pogrom mot det palestinska folket. Bosättarna fick stöd från den israeliska armén. De senaste veckorna har sionisterna mördat, mördat och mördat igen i ett försök till etnisk rensning av Palestina.
Ibland så försöker man försvara Israels agerande genom att påstå att Israel bara svarar på palestinska angrepp. Men att säga det är att blunda för vad konflikten egentligen handlar om. Det är inte en konflikt mellan jämlika parter.
Det är en konflikt där den ena sidan, Israel, har medlen för att utsätta den andra sidan, palestinierna, för mer än sjuttio år av ockupation och apartheid. Det är en konflikt där all rätt är på palestiniernas sida, men där omvärlden ändå blundar för Israels ständiga övergrepp.
Israel mördar och ockuperar utan några verkliga rättsliga eller politiska konsekvenser från omvärlden. De mördar barnen och de gamla. De hindrar palestinierna från att odla sin mark och från att fiska i havet. Och när de unga och de modiga kräver rätten till frihet, så mördas de. Den som gör motstånd försöker sionisterna mörda fort, och de som inte gör det mördas långsamt i det stora fängelse som Palestina blivit.
Israel är en stat uppförd på ruinerna av nedbrända palestinska byar.
Israel försöker till och med fortsätta förtrycket mot palestinier efter att de blivit mördade. Ockupanterna har beslagtagit flera av de mördades lik efter de senaste veckornas massakrer.
Hundratals palestinier ligger begravda i nummerkyrkogårdar – omärkta gravar där Israel gömmer offren för ockupationspolitiken. Ännu ett sätt att trycka ner ett folk, och ett brott mot samtliga Genevekonventioner.
Palestinas fiender svamlar alltid om fred och förhandlingar. Men hur kan man tala om fred med en fiende som bara fortsätter mörda och förtrycka oavsett vad man själv gör?
Nej, åt helvete med förhandlingarna och gåvorna till ockupanterna. Den som lever under ockupation har rätt att göra motstånd. Till den dagen Palestina, hela Palestina från floden till havet, är fritt, så kan vi inte göra annat än att applådera de som med alla medel gör motstånd mot den sionistiska ockupationen.
Leve Palestina – krossa sionismen.
På internationella kvinnodagen börjar vi med att nämna Fatima Bernawi från Al-Quds, som gick bort för flera månader sedan, 3 november 2022, och som var den första kvinnliga fången i den palestinska revolutionens historia. Hon greps 1967, dömdes till livstids fängelse och släpptes 1977. Hon var ett exempel på den fria palestinska kvinnan.
Detta är verkligen den starka, solida palestinska kvinnan som klargjorde vad internationella kvinnodagen verkligen betyder. Hon är en kvinna vars betydelse saknas i ordboken. Hon stod upp mot den ”israeliska” ockupanten som ständigt och avsiktligt skadade henne genom upprepade angrepp med mord, gripanden och tortyr.
Orättvisa utövas mot palestinska kvinnor av den enväldiga ”israeliska” ockupanten, som frossar i att misshandla dem i sina mörka och smutsiga rum, i en iskall kyla som lever kvar i deras ben – smärtan är tillräcklig för att få dem att känna sig som om de befinner sig på en kyrkogård för levande – och av den arroganta ockupationsadministrationen som inte skyr några medel för påtryckning, vare sig psykologiska eller fysiska, såsom misshandel, sömnbrist, långa timmar av mardrömmar, hot och terrorism, utan hänsyn till deras särskilda behov.
För närvarande sitter 29 palestinska kvinnliga fångar i det ”israeliska” fängelset Damon, varav bara 13 har faktiskt dömts till fängelse och böter. Fångarna Shorouq Doyyat och Shatila Ayad, som dömts till 16 års fängelse, har de högsta domarna, Maysoon Mousa är dömd till 15 år och ytterligare 16 fångar är fortfarande fängslade utan domar.
Bland sju skadade kvinnliga fångar är det svåraste fallet fången Israa Ja’abis, 32 år gammal från Al-Quds, som greps av ockupationsstyrkorna efter att de skjutit mot hennes bil så att den exploderade och hon fick svåra brännskador som vanställde hennes ansikte, huvud och bröst. Hennes fingrar amputerades och ockupationsstyrkorna dömde henne till fängelse i 11 år.
Gripandena drabbar kvinnor som representerar olika sektorer och delar av det palestinska samhället, däribland mödrar; ockupationsstyrkorna håller sex mödrar fängslade som hindras från att omfamna sina barn, däribland den tillfångatagna Ataf Jaradat från Jenin, som är mor till tre fångar (Omar, Ghaith och Al-Muntasir Billah Jaradat); två minderåriga, Nofouth Hammad och Zamzam Al-Qawasmeh; och en administrativ fånge.
Granskningar och dokumentationsstudier visar att ockupationsstyrkorna har gripit mer än 16 000 palestinska kvinnor sedan 1967. Detta är en avsiktlig pågående våg av aggressioner mot våra palestinska kvinnor.
Vi uppmanar i synnerhet det internationella samfundet och internationella kvinnoföreningar att ta sitt ansvar gentemot de palestinska kvinnorna, mot vilka alla former av kränkningar och tortyr utövas av de ”israeliska” ockupationsmyndigheterna och bosättarna. Vi uppmanar dem att utöva verkliga påtryckningar för att få alla palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset frisläppta.
Till Palestinas ärofyllda, kämpande kvinnor
Vi firar tillsammans med alla vårt palestinska folks barn, de fria bland vår arabiska nation och alla befrielsens, utvecklingens och fredens krafter i världen med anledning av internationella kvinnodagen som en ärorik dag som döpt i kvinnors friheter genom deras sociala klasskamp mot alla former av tyranni, förtryck och alienering som de drabbas av under kapitalets tyranner.
Firandet av denna dag i Palestina antar andra innebörder och konnotationer mot bakgrund av de palestinska kvinnornas konfrontation med den sionistiska fienden och deras kamp för nationell befrielse sedan den dag då de sionistiska inkräktarna satte sin fot på Palestinas mark. Våra kvinnor har erbjudit tusentals martyrer, fångar, sårade och kämpar, och de har utgjort revolutionära inkubatorer för den kontinuerliga nationella kampen för att med våld erövra frihet, återvändande, självständigheta och självbestämmande. Dessutom har hon strävat efter och arbetat för att koppla samman hennes nationella befrielsekamp med den sociala demokratiska kampen. Våra kvinnor förkastar kränkandet av ekonomiska och politiska rättigheter, alla former av diskriminering, förminskning och konfiskering av friheter samt avsaknaden av fackliga och representativa organ och federationer.
Vårt motståndskraftiga palestinska folk:
Vårt firande av internationella kvinnodagen är en hyllning av stolthet, ära, enighet och lojalitet till vårt folks martyrer som offrade sina liv på frihetens och det nationella oberoendets altare, till de sårade kvinnor som vattnat revolutionens och den nationella kampens rot med sitt rika blod och till de kvinnliga fångar som tillbringat sina liv bakom murarna i fiendens Bastiljer. Deras moral har aldrig vacklat, och de har konfronterat fienden med oöverträffad tapperhet tillsammans med vårt folks fångar mot de terroristiska handlingar och metoder som det sionistiska så kallade fängelseväsendet har tillämpat.
De är på väg att gripa sina fulla rättigheter och sin frihet; för de kvinnliga aktivister som inte har lämnat den nationella kampens platser och som har erbjudit och fortfarande erbjuder de mest underbara epos om hjältemod, uppoffring och stolthet, och för mödrar, hustrur, systrar och döttrar till martyrer och fångar vars nationella och mänskliga rättigheter och värdighet bör bevaras.
Följaktligen bekräftar vi vår beslutsamhet, med all vilja och orubblighet, att upprätthålla den nationella befrielsekampens principer mot den sionistiska fienden. Ingen har en ursäkt för att undandra sig den samhälleliga kampens plikter när det gäller kvinnor och deras rättigheter; den kan bara driva Fronten mot en större beslutsamhet att föra kampen för frihet och fulla rättigheter i ett fritt och demokratiskt samhälle, eftersom detta är en grundläggande förutsättning för att vårt folk skall kunna samla sina krafter i kampen för nationell befrielse, oberoende och självbestämmande.
I detta sammanhang betonar Fronten behovet av att stärka den nationella strukturen och den demokratiska kulturen inom kvinnors ramverk och organ. Genom att se till att den omstruktureras, förenar sina led och aktiverar sin representativa ramverk kan General Union of Palestinian Women slå vakt om kvinnor och deras bekymmer, krav och rättigheter, såväl som bemöta alla bakåtsträvande och reaktionära uttalanden och handlingar som syftar till att dra tillbaka de framsteg som kvinnor har uppnått och hindra dem från att spela sin roll nationellt och socialt.
Frihet, rättvisa och jämlikhet får kvinnor.
Frihet åt Palestina.
Seger är oundviklig för vårt folk och dess nationella befrielsekamp.
Folkfronten för Palestinas befrielse
7/3/2023
På internationella kvinnodagen 2023 hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnor som står på frontlinjen i befrielsekampen och kräver att de 29 palestinska kvinnor som sitter fängslade bakom ockupationens galler ska befrias. Palestinska kvinnliga fångar – och alla palestinska kvinnor – är samidaat, de orubbliga som vägrar att ge upp eller backa trots alla förtryckets och koloniseringens omständigheter.
På denna internationella kvinnodag framför vi också en särskild hälsning till Leena Jawabreh Abu Ghoulmeh, som befriades i dag och som återvänder hem till sin älskade familj – inklusive sina unga döttrar Natalie och Naya – och till vänner och kamrater.
Palestinska kvinnor kämpar dagligen för nationell och social frigörelse inom alla fält, från att utbilda nästa generation palestinier till att direkt delta i det väpnade motståndet. Liksom de palestinska kvinnorna som helhet återspeglar de palestinska kvinnliga fångarna alla det palestinska samhällets sektorer: studenter, aktivister, organisatörer, parlamentariker, journalister, vårdarbetare, jordbrukare, arbetare, mödrar, systrar, döttrar, mostrar, frihetskämpar och motståndsledare.
Som de före detta palestinska fångarna och studenterna vid Bir Zeit-universitetet Layan Kayed, Elia Abu Hijleh, Ruba Assi och Shatha Tawil sade för två år sedan på internationella kvinnodagen: ”Vår kamp är enad, eftersom vi alla kämpar mot könsbaserat förtryck, mot klassutsugning och mot fascistisk kolonialism, framför allt ockupationen av vårt land… Vi anser att vår och alla palestinska kvinnors sociala kamp är en naturlig del av vårt folks kamp och för att befria vårt land och vårt folk offrar vi oss, kämpar vi och fostrar frihetskämpar.”
Det får inte glömmas att internationella kvinnodagen är internationella arbetarkvinnodagen, en dag som har sina rötter i arbetarklassens kvinnors kamp. Palestinska kvinnor är arbetare, jordbrukare och kämpar, som arbetar inom och utanför hemmet för att upprätthålla och höja det palestinska samhället i trots mot sionismen och imperialismen. I dag hyllar vi de palestinska kvinnliga arbetarna, i Palestina och överallt i exil och diaspora, som dagligen konfronteras med superexploatering, trakasserier, våld, polisförtryck och utnyttjande, inklusive de palestinska arbetande kvinnor som är inlåsta bakom galler. Det har alltid varit palestinier från de folkliga klasserna, inklusive palestinska kvinnor, som utgjort grunden för motståndet och fångrörelsen.
Sedan 1948 har långt över 18 000 palestinska kvinnor fängslats och hållits i förvar av den israeliska ockupationen och den sionistiska kolonialismen. Bland dessa finns palestinska kvinnor i Jerusalem, på Västbanken, på Gazaremsan och palestinska kvinnor med israeliskt medborgarskap i det ockuperade Palestina 1948. Utanför Palestina har palestinska kvinnor i exil och diaspora nekats rätten att återvända till Palestina i över 75 år, men fortsätter ändå att kämpa och möter rasism, politiskt förtryck, kriminalisering, deportation och fängelse. Dalal Mughrabi, den palestinska motståndskämpen, är en av de tidigaste av de hundratals martyrernas kroppar som fortfarande hålls kvar på ockupationens ökända ”nummerkyrkogårdar”, som är målet för den internationella kampanjen för att befria martyrernas kroppar. Sedan den sionistiska kolonialismens första dagar har palestinska kvinnor fördrivits från sina hem och utsatts för könsrelaterat och sexuellt våld och förtryck på flera olika plan och själva deras förmåga att reproducera sig och uppfostra sina barn har stämplats som ett oacceptabelt hot mot det rasistiska sionistiska bosättarkoloniala projektet.
Bland de 29 palestinska kvinnliga fångarna finns en administrativ fånge, Raghad al-Fani, som sitter fängslad utan åtal eller rättegång, bland totalt 1 000 administrativa fångar, två minderåriga flickor, sex mödrar som berövats sina familjer och barn och 15 sjuka fångar. Israa Jaabis, från Jerusalem, har några av de allvarligaste hälsoproblemen inom ockupationsfängelserna, med brännskador på 70 procent av sin kropp och med amputerade fingrar och hon förlitar sig på sina kvinnliga medfångar för att få hjälp med dagliga aktiviteter. Hon behöver ytterligare minst fyra operationer, men de har förvägrats av fängelseförvaltningen, en del av den systematiska politiken av medicinsk försummelse som utgör ännu en form av tortyr och långsamt mord. Under det senaste året förlorade Saadia Farajallah Matar, en palestinsk mor, sitt liv bakom galler, ytterligare ett offer för denna dödliga politik.
I dag utsätts de palestinska kvinnliga fångarna för ett ny offensiv, sida vid sida med de manliga fångarna, under den fascisten Ben Gvirs politik som angriper fångarna som levande symboler för motstånd och ståndaktighet. De senaste månaderna har de särskilt utsatts för införandet av nya kameror på hela fängelsegården, vilket innebär att de kvinnliga fångarna inte får vara ifred, inte minst från de manliga vakterna; fysiska attacker och brutalitet under ”inspektioner” av fängelserummen; nekade familjebesök och isolering; förhör med brutala tortyrmetoder och isoleringscell; isolering av palestinska kvinnor tillsammans med israelisk-judiska ”kriminella” fångar i ett medvetet försök att främja misshandel och övergrepp; konfiskering av böcker och förbud mot att ta in dem; medicinsk försummelse och misshandel; förflyttningar genom ”bosta”, en smärtsam och svår upplevelse som kännetecknas av misshandel och fysisk smärta; nekad tillgång till utbildning, inklusive gymnasieexamen. Naturligtvis är alla dessa missförhållanden ett försök att bryta ner de palestinska kvinnliga fångarnas motstånd och ståndaktighet, ett försök som fortsätter att misslyckas.
Januari 2023 utsattes de palestinska kvinnliga fångarna för ett nytt angrepp i Damonfängelset, misshandlades av invaderande fångvakter och utsattes för kollektiv bestraffning, särskilt efter att de gjort och hissat en banderoll på fängelsegårdarna där de deklarerade: ”Varken bröd eller vatten, vi vill ha vår frihet!”. Yasmine Shaaban, de kvinnliga fångarnas representant, kastades i isoleringscell och flera palestinska kvinnliga fångar förbjöds att besöka ”kantinen” (fängelsebutiken) och att ta emot familjebesök i en månad.
Damonfängelset, där de kvinnliga fångarna hålls, var tidigare ett stall för djur, ligger i det ockuperade Palestina ’48 – i strid med den fjärde Genèvekonventionen, och gör det ännu svårare för palestinska kvinnors familjemedlemmar att besöka dem. Alla besök är föremål för ett godtyckligt tillståndssystem som ofta hindras av den israeliska ockupationsregimen.
Naturligtvis är de palestinska kvinnliga fångarna en del av över 4 750 politiska fångarna, men palestinska kvinnor påverkas också i stor utsträckning av massinlåsningen av palestinska män. Palestinska kvinnor är mödrar, hustrur, döttrar, systrar, älskare och vänner till palestinska manliga fångar. De skapar hem åt sig själva och sina barn som inte får träffa sina män och fäder. De leder rörelsen utanför fängelserna för att uppmärksamma namn, ansikten, röster och berättelser från alla palestinska fångar som kämpar för frigörelse.
Trots alla former av angrepp och förtryck fortsätter de palestinska kvinnliga fångarna att göra motstånd och leda motståndet mot nationell och social befrielse. April 1970 inledde fängslade palestinska kvinnor i Neve Tirzafängelset en av de tidigaste kollektiva hungerstrejkerna i den palestinska fångrörelsen när de vägrade äta i nio dagar. De krävde tillgång till hygienartiklar för kvinnor samt ett slut på misshandel och isolering. Palestinska kvinnor har deltagit i alla fångars allmänna hungerstrejker och protestaktioner, samtidigt som strejker som leddes av kvinnliga fångar 1985, 2004 och 2019 har inspirerat global kvinnosolidaritet. Trots att den israeliska kolonialregimen nekade dem formell utbildning utvecklade palestinska kvinnliga fångar revolutionär självutbildning för alla fångar vilket ökade deras kunskaper och engagemang i kampen.
Palestinska kvinnliga fångar är inte ensamma; de kämpar tillsammans med andra kvinnliga politiska fångar i Filippinerna, Turkiet, Indien, Egypten, USA och runt om i världen. Deras fängslande är ett internationellt brott: det finansieras, backas upp och stöds av det diplomatiska, militära, ekonomiska och politiska stöd som ges till Israel av de imperialistiska makterna, däribland Förenta staterna, Storbritannien, Kanada, Australien och Europeiska unionens stater. De palestinska kvinnorna konfronterar också den roll som den palestinska myndighetens system för ”säkerhetssamarbete” under Osloavtalet spelar, den palestinska myndighetens styrkors godtyckliga arresteringarna och förföljelsen av det palestinska motståndet, samt normaliseringspolitiken och de repressiva angreppen från reaktionära arabiska regimer.
På internationella kvinnodagen och under hela året hyllar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network de palestinska kvinnliga fångarna, deras ståndaktighet, motstånd och fortsatta revolution trots tortyr, misshandel, trakasserier och våldsamt förtryck från den israeliska ockupationsregimen. Vi uppmanar alla kvinnoorganisationer och anhängare av Palestina att lyfta fram de palestinska kvinnliga fångarnas kamp, trappa upp kampanjerna för att bojkotta och isolera ockupationen, dess institutioner och medskyldiga företag, och göra motstånd med alla palestinska fångar när de konfronterar fascismen med sina kroppar och sina liv. De palestinska kvinnliga fångarna befinner sig i frontlinjen i kampen för nationell och social frigörelse, och vi kräver deras omedelbara frigivning, frigivning av alla palestinska fångar – och Palestinas frigörelse, från floden till havet.
Här är några tips på hur du kan ansluta dig till kampen och sprida den i din omgivning och gemenskap!
Vi går samman för att uppmana till handling och stöd för fängslade palestinska kvinnor:
Palestinska fångar och förvarstagna rapporterar gång på gång att brev från allierade runt om i världen stärker moralen och ger dem stöd. Israel vill till exempel isolera palestinska studentledare genom att hålla dem bakom galler, och brev hjälper till att bryta deras isolering. Detta är en enkel aktivitet som kan göras tillsammans även med fysisk distansering eller kombineras med andra solidaritetsaktiviteter för fångar. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för en fysisk postadress, eller skicka oss dina brev – Samidoun i det ockuperade Palestina kommer att dela med sig direkt till de fängslade kvinnornas familjer och advokater.
Dela med dig av de palestinska kvinnliga fångarnas berättelser till ditt omgivning genom att ”adoptera” en fånge. Dela deras berättelser, skriv brev till dem och inkludera deras namn och foto i dina aktiviteter. Kontakta oss på samidoun@samidoun.net för ännu mer information om din organisations adopterade fånge.
Gå med i rörelsen för bojkott, avinvestering och sanktioner mot Israel. Lyft fram den medbrottslighet som företag som Hewlett-Packard och G4S ägnar sig åt genom fortsatta engagemang i israelisk polisverksamhet och israeliska fängelser. Bygg upp en kampanj för att bojkotta israeliska varor, införa ett militärt embargo mot Israel eller organisera dig kring den akademiska och kulturella bojkotten av Israel.
Organisera protester och direkta aktioner! Bland annat USA, Kanada, EU-staterna, Australien och Storbritannien ger fortlöpande militärt, ekonomiskt, diplomatiskt och politiskt stöd till Israel för att fortsätta förtrycket av palestinska kvinnor. Protestera på gator och torg i din stad och belys regeringens och mediernas delaktighet, eller mobilisera och organisera vid israeliska ambassader, företag och institutioner i ditt område. Reklamhackning, affischering och andra utomhusaktioner – särskilt i närheten av en israelisk ambassad eller ett israeliskt konsulat – kan dra till sig stor uppmärksamhet till de palestinska kvinnliga fångarna och den palestinska saken vid denna kritiska tidpunkt.
Du kan också stödja palestinska kvinnor på sociala medier. Använd fångbilderna ovan på dina privata eller officiella sidor i sociala medier, på Instagram, Facebook eller Twitter. Ta en selfie eller ett gruppfoto med våra affischer eller lägg bara upp dessa bilder med ett eget meddelande.
Vi rekommenderar följande resurser för mer information om palestinska kvinnliga fångar:
Inledning av den internationella kampanjen för befrielsen av de palestinska martyrernas kvarlevor som hålls i den sionistiska ockupationens bårhus och ”nummerkyrkogårdar”
Aktionsupprop från 11 till 18 mars 2023
”Vi kommer inte att överge den sista plikt vi är skyldiga våra söner, att begrava dem med värdighet.” – Azhar Abu Srour, mor till martyren Abd al-Hamid Abu Srour – fängslad i ockupationens bårhus sedan 2016.
Var med mellan 11 och 18 mars och kräv att kvarlevorna av de palestinska martyrer som hålls kvar i den sionistiska ockupationens bårhus och ”nummerkyrkogårdar” släpps fria. Denna aktionsvecka bekämpar den offentliga palestinska, arabiska och internationella tystnaden och försummelsen av denna kritiska fråga och internationaliserar kampen för dessa fängslade martyrers frihet och stopp för den kollektiva bestraffningen av palestinska familjer och samhällen.
Det finns 256 palestinska martyrer vars kroppar dokumenterat hålls på ”nummerkyrkogårdarna” där palestinier begravs med nummer i stället för med sina namn medan ytterligare 130 palestinska martyrers kroppar hålls i ockupationens bårhus.
Dessa martyrer gav sina liv i den palestinska motståndsrörelsen och deras kroppar förblir fängslade även efter deras död. Ett antal av martyrerna fängslades före sin död och denna kamp förblir en integrerad del av de palestinska fångarnas rörelse.
Vi utlyser inledningen av en fortgående, öppen internationell kampanj för befrielsen av de palestinska martyrernas kvarlevor som fortfarande hålls fängslade av den sionistiska ockupationen. 11 till och med 18 mars 2023 är dagar av handling och kamp för att återfå de palestinska martyrernas kvarlevor. Eftersom 18 mars också är en internationell dag för fångar, vill vi också betona att våra martyrer i bårhusen och på ”nummerkyrkogårdarna” också det sionistiska projektets fångar.
Ockupationen bedriver en fascistisk politik i sin behandling av de palestinska och arabiska martyrerna. Genom att vägra deras familjer möjligheten att begrava sina nära och kära använder ockupationen martyrernas kvarlevor som ett redskap för psykologisk tortyr av deras familjer genom att hålla dem fängslade i åratal och använda dem förhandlingskort med det palestinska motståndet.
Det palestinska folket har klargjort att denna barbariska politik aldrig kommer att ”avskräcka” palestinska ungdomar från att delta i motståndet. Dessa martyrer förblir ockupationens fångar även efter sin död och deras familjer och det palestinska folket som helhet har all rätt att befria, hedra och begrava dem under ceremonier som är värdiga de uppoffringar de gjort för Palestinas sak, för återvändo och befrielse.
Efter att ockupationsstyrkorna kidnappat palestinska kämpars kroppar eller dödat palestinier på gatorna och på fälten, eller efter att en fånge dött på grund av medicinsk försummelse eller tortyr, förflyttar ockupationen martyrens kropp till ett bårhus tills beslut fattats om vad som ska hända med deras kvarlevor, vilket kan ta flera år.
Ockupationen använder denna typ av frihetsberövande som en mekanism för kollektiv bestraffning av palestinska familjer, för att sätta press på dem och göra deras dagliga liv ännu mer smärtsamt. Denna politik mot martyrernas kvarlevorna i förvar kombineras med rivningar av bostäder, med att martyrnernas släktingar görs till mål för gripanden och förföljelser, tvingar dessa familjer att lämna sina hem och bostäder och skärper säkerhetskontrollen och övervakningen av familjerna.
Ockupationen använder också martyrernas kroppar som gisslan och som förhandlingskort för eventuella fångutbytesöverenskommelser med de palestinska motståndsstyrkorna, en officiell politik som bekräftades av Israels högsta domstol 9 september 2019.
Ockupationsmyndigheterna bedriver också en politik av att avstå från att utfärda dödsattester för martyrerna, vilket begränsar deras familjers liv och hindrar dem från att vidta rättsliga åtgärder i fråga om martyren. I många fall avstår ockupationen från att göra några tillkännagivanden efter sammandrabbningar med kämpar eller kidnappningar av dem eller deras kroppar, så vissa föräldrar har fortfarande hopp om att deras barn ska återvända eller åtminstone överleva, särskilt de som inte hade några foton eller videor som bevisar deras barns martyrskap.
Politiken att undanhålla martyrernas kvarlevor har gamla anor i ockupationen och blev särskilt framträdande efter 1967. Även om denna politik tillfälligt upphävdes 2008 fortsätter många martyrer från tiden före denna epok att hållas kvar på ”nummerkyrkogårdarna”. Sedan 2015 har den sionistiska enheten återgått till att hålla kvarlevorna av palestinska martyrer i bårhus som en del av en systematisk politik för kollektiv bestraffning. Palestinska familjer till martyrerna ifrågasätter hur deras älskades kroppar behandlas, särskilt med tanke på de dokumenterade bevisen för att palestinska martyrers organ plundrats under 1990-talet vid Israels nationella rättsmedicinska centrum.
Från 2015 fram till i dag finns det cirka 120 martyrers kvarlevor som ockupationen felaktigt har kvarhållit i sina bårhus. Ibland placeras mer än en kropp i samma kammare och de förvaras vid en mycket låg temperatur som fryser kroppen och kan också deformera eller skada den.
Efter att ha hållit kvar martyrens kropp i flera år kan de sionistiska domstolarna besluta att överföra kvarlevorna till de så kallade ”nummerkyrkogårdarna” utan att meddela deras familjer eller advokater. Detta är en särskilt förödande mardröm för familjerna eftersom det ökar svårigheten att återfå sina älskades kvarlevor.
Begreppet ”nummerkyrkogårdar” används för hemliga begravningar omgivna av stenar, utan gravstenar, där en metallplatta med ett särskilt nummer placerats ovanpå graven. Dessa kallas ”nummerkyrkogårdar” eftersom de använder nummer i stället för martyrernas namn och varje nummer har en särskild akt med uppgifter om martyren som hålls av israeliska institutioner.
Ockupationsmyndigheterna bedriver en politik av medvetet misskötsel av martyrernas kvarlevor. De förvarar eller tillhandahåller inte tillräcklig information om kvarlevorna och påstår ibland att de inte har någon information alls. Vid andra tillfällen registrerar de inte var martyrens kropp begravdes. Inga DNA-prov sparas för att identifiera martyrerna. Detta är utöver all annan politik som syftar till att avsiktligt skada martyrernas familj och det palestinska folket som helhet.
Nummerkyrkogårdarna står under det israeliska krigsministeriets beskydd – detta innebär att de är ”stängda militära zoner” som det är förbjudet att närma sig eller fotografera. Ockupationen kallar dem för ”den fallna fiendens kyrkogårdar”, och martyrernas familjer, media och företrädare för internationella människorättsorganisationer eller humanitära organisationer är förbjudna att besöka dem.
De numrerade kyrkogårdarna är spridda över fyra platser, utöver de bårhus på sjukhus, militärläger och fängelser under ockupationsarmén där martyrers kroppar hålls. Bland de kroppar som hålls av ockupationsmakten finns hundratals palestinier och araber som gjorts till martyrer under den nnationella befrielsekampens olika historiska skeden, förutom fångar som dödats under tortyr eller som dött på grund av medicinsk försummelse och vanvård.
Enligt människorättsinstitutioner har politiken att hålla palestinska martyrers kroppar på ”nummerkyrkogårdarna” använts sedan ockupationen av Palestina 1948 och har trappats upp avsevärt sedan den palestinska väpnade revolutionens utveckling efter 4 juni 1967. Det finns ingen utomstående granskning som gör det möjligt för dessa institutioner att bekräfta det fullständiga antalet och placeringen av ”nummerkyrkogårdarna” eller kontrollera antalet och identiteten på de palestinier som begravts där. Faktum är att en del av kvarlevorna kan ha gått förlorade på grund av jorderosion och väderlek, enligt sionistiska medierapporter.
Ockupationen är angelägen om att lyfta fram sina egna barbariska metoder för hanteringen av martyrernas kvarlevor eftersom dessa metoder är avsedda som metoder för ”avskräckning”, kollektiv bestraffning och statsterror mot det palestinska folket som helhet. I olika fall har kroppar begravts i sand eller lera i en plastpåse utan cement eller annan isolering. Ibland har flera martyrer begravts i en och samma grav. Efter en rad rättsliga strider frigav ockupationen dussintals kroppar 2012, men vägrade att frige resten som än i dag ligger kvar på ”nummerkyrkogårdarna”.
Vi förkastar Palestinska myndighetens roll och förhållningssätt till martyrernas kvarlevor; myndigheten fortsätter att delta i en ”säkerhetssamordning” som har lett till att palestinska motståndskämpar har fängslats och blivit martyrer samtidigt som den i stort sett har övergivit frågan om att återta martyrernas kvarlevor.
Det är avgörande att vi agerar på internationell nivå för att popularisera denna kampanj. Vi uppmanar motståndsorganisationer, palestinska och arabiska nätverk, solidaritetsgrupper som stöder fångarnas kamp och bojkottkampanjer runt om i världen att ansluta sig till oss i denna internationella kampanj för att återfå och befria de palestinska martyrernas kvarlevor. Denna kampanj syftar till att utöka stödet och solidariteten för palestinska fångar och martyrer över hela världen, för deras befrielse och Palestinas befrielse från floden till havet.
Ordna ett arrangemang: Du kan anordna informationsmontrar och demonstrationer, förbereda seminarier, dela ut flygblad och hänga upp affischer och skicka dina aktiviteter till samidoun@samidoun.net eller till våra Facebook-, Twitter– eller Instagramsidor.
Dessa brott måste avslöjas. Det är dags att tina upp och värma hjärtat på martyrernas mödrar och fäder. Gör slut på fängelse och apartheid i döden!
Med lojalitet till våra fångar och martyrer,
Internationella kampanjen för befrielsen av de palestinska martyrernas kvarlevor i den sionistiska ockupationens bårhus och ”nummerkyrkogårdar”
Föregående