STOCKHOLM: Söndag 4 juni 13.00 demonstrerar Allians mot NATO på Norra Bantorget för yttrandefrihet, till stöd för demokratiska krafter i Turkiet och mot ett svenskt NATO-medlemskap.
I januari demonstrerade vi mot den svenska NATO-ansökan och bidrog till att frysa medlemsprocessen tillfälligt. Nu är det dags igen! Den 4 juni samlas vi ytterligare en gång för att protestera. Mot NATO, mot krigshets och mot de lagar som Sverige infört för att blidka diktatorn Erdoğan! NEJ TILL NATO – INGA ERDOGANLAGAR I SVERIGE!
Khader Adnan, palestinsk fånge, hungerstrejkare och motståndsledare, gjordes till martyr tidigt på morgonen tisdagen 2 maj 2023 efter 86 dagars hungerstrejk i krav på sin frihet. Adnan, 45 år, var gift med Randa Musa och är far till nio barn. Han var en ledare för Palestinska islamiska jihadrörelsen och blev en av de mest framträdande symbolerna för de palestinska fångarnas rörelse och det pågående motståndet efter att ha vunnit sin befrielse från administrativt förvar fyra gånger genom hungerstrejker, 2012, 2015, 2018 och 2021.
Under hela sin hungerstrejk som han inledde 5 februari 2023, från det att han greps av ockupationsstyrkorna, vägrade han att avbryta trots enorma påtryckningar att göra det. När ockupationsstyrkorna anklagade honom för medlemskap i Islamiska jihad och för att hålla politiska tal (”uppvigling”) inför sina militärdomstolar vägrade han att avsluta sin strejk. Den israeliska fängelseförvaltningen vägrade att överföra honom till ett civilt sjukhus och vägrade att släppa honom mot borgen så sent som förra veckan, med motiveringen att det behövdes mer information om hans medicinska tillstånd. Så sent som i går sköts ännu en militärdomstolsförhandling i hans fall upp och sköts in i framtiden, en tydlig politik med syfte att garantera hans död bakom ockupationens galler.
Att Shejk Khader Adnan, symbolen för värdighet, frihet och ståndaktighet, har gjort till martyr är ett israeliskt mord som utförts beräknande och uppsåtligt. Det har varit tydligt under månaderna som strejken pågått att ockupationen är fast besluten att eliminera denna symbol för fångarnas motstånd och palestinsk uppoffring och engagemang och hans kärlek till sitt folk och land. Men det är också tydligt att shejk Khader Adnans arv aldrig kommer att elimineras genom detta sionistiska mord. I stället är han, i likhet med sina medledare i den palestinska revolutionen och det palestinska motståndet, ett exempel på det palestinska folkets obändiga vilja att inte böja sig för kolonialism, sionism och exploatering.
Det står också klart att alla de som är medskyldiga till och stöder den sionistiska kolonialismen är delaktiga i mordet på Khader Adnan, från USA och dess 3,8 miljarder dollar i vapen som varje år överlämnas till den israeliska regimen till de kanadensiska, brittiska och europeiska regeringarna som fortsätter att berömma och hylla det koloniala projektet och samtidigt fördöma dem som motsätter sig det som ”terrorister”. Vi noterar också här Palestinska myndighetens delaktighet, som fortsätter att gripa och fängsla dem som gör motstånd, som Khader Adnan, i stället för att ta upp deras fall och krav på frihet på de officiella och internationella arenor som den har tillgång till. Under de senaste 86 dagarna har Samidoun, tillsammans med Adnans fru Randa Musa, hans motståndskamrater och många andra, varnat för att den israeliska ockupationen har för avsikt att mörda honom.
Enligt ockupationens fängelseförvaltning hittades shejk Khader Adnan medvetslös i sitt isoleringsrum i Ramlefängelset och förklarades sedan död på Assaf Harofehsjukhuset. Den palestinska fångrörelsens 237:e martyr tillbringade åtta år bakom ockupationens galler, de flesta i administrativt förvar, och arresterades tolv gånger av ockupationen, liksom av Palestinska myndighetens samarbetsstyrkor som inom ramen av ”säkerhetssamordning”.
Han var en outtröttlig förespråkare för motstånd, verkligen hängiven det palestinska folket och han vägrade att ge upp sitt motstånd och sin hungerstrejk ända till sista stund, fast besluten om frihet eller martyrskap. Hans martyrskap måste omvandlas till ett rasande utrop och ett åtagande att bygga vidare på hans stora uppoffringar och hängivenhet för det palestinska folket och Palestinas totala befrielse, från floden till havet. Med varje strejk, varje tal och varje mobilisering för fångarna personifierade shejk Khader Adnan den palestinska viljan att göra motstånd och förmågan att offra sig för en stor och rättvis sak trots de mest till synes hopplösa omständigheterna.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network sörjer Khader Adnans martyrskap med djup sorg och vrede och sänder sina djupaste kondoleanser till hans fru Randa Musa, en outtröttlig förespråkare inte bara för hans frihet utan för alla fångars och hela Palestinas befrielse, hans nio barn, som satte upp en sittmanifestation på Manaratorget i Ramallah, hans kamrater i kampen och det palestinska folket och de arabiska och internationella rörelserna för rättvisa och befrielse.
Det enda svaret på hans martyrskap måste vara fortsatta och upptrappade aktioner, motstånd, protester och kamp, och för människor runt om i världen och för palestinska och arabiska gemenskaper i exil och diaspora är det viktigt att vi går ut på gatorna för att klargöra att Khader Adnan, en stor symbol för frihet, aldrig kommer att elimineras av den sionistiska mordpolitiken. Han måste leva vidare i var och en av oss och i våra handlingar, för att hedra hans uppoffring, engagemang och vilja att sätta sin kropp och sitt liv på spel, inte bara för sin egen frihet utan för Palestinas befrielse. Det stora brottet, att ha mördat shejk Khader Adnan, får inte tillåtas passera utan att folket verkligen ställer mördarna till svars.
Ära åt martyren, shejk Khader Adnan. Frihet åt fångarna, den sak för vilken han gav sitt liv. Befrielse för Palestina, från floden till havet.
De arbetande revolutionära klasserna: En gemensam front mot ockupationen och dess projekt. Länge leve 1 maj.
Länge leve den palestinska arbetarklassen som en symbol för den nationella politiska, ekonomiska och sociala kampen.
O vårt palestinska folk… våra tappra arbetare.
I dag firar vi och världens folk Internationella arbetardagen, som har blivit en symbol för motstånd mot orättvisor, förföljelse och kapitalistisk girighet, mitt i en globala dynamik som hastigt förändras av strävanden att bygga en ny multipolär värld i konfrontation med imperialistisk dominans och hegemoni över folk och deras resurser. Bland dominansens och hegemonins viktigaste konsekvenser finns krig, stöld av folkens rikedomar och resurser, ökad arbetslöshet och växande fattigdom och migration i många delar av världen, särskilt i den arabiska regionen.
Denna dag kommer mot bakgrund av den verklighet som vårt folk lever i, däribland våra arbetare, var de än befinner sig. Deras lidanden har ökat på grund av den externa fördrivningen av en betyande del av vårt folk och ockupationens fortsatta terrorism i Palestina i olika former och genom olika metoder och aggressiva åtgärder, inklusive den avsiktliga förstörelsen av den palestinska ekonomiska och produktiva sektorn för att säkerställa att den fortsätter att underordnas fiendens ekonomi.
O vårt folk, våra ärorika arbetare…
Efter sjutton år av splittring på den palestinska arenan på politisk och geografisk nivå, vilket har mångdubblat kostnaderna, bördorna och kraven för att leva, har arbetslösheten ökat, särskilt bland ungdomar och nyexaminerade. Fattigdom och extrem fattigdom har också blivit utbredda fenomen utöver ökade skatter, tullar och avgifter på varor, en nedgång i den lokala produktionen, en nedgång i nivån och värdet på export och ett ökat beroende av importerade livsmedel och industrivaror. Allt detta har lett till att fattiga familjers rätt till social trygghet inte uppfyllts i avsaknad av förmågan att skapa en alternativ utvecklingsmodell till Palestinska myndighetens nuvarande modell. Allt detta har påtagligt skadat alla det ekonomiska, sociala och hälsomässiga livet i alla avseenden.
Inför denna dystra och bittra verklighet lovar vi i Folkfronten för Palestinas befrielse, när vi firar våra arbetare och vårt folk, att fortsätta kampen för att uppnå frihet och bygga ett avancerat samhälle på grundval av social och ekonomisk rättvisa.
Länge leve den palestinska arbetarklassen på dess ärorika dag.
Länge leve första maj som en symbol för alla fria människors kamp och motstånd.
Ära åt martyrerna, frihet åt fångarna och hastig läkning åt de sårade.
De palestinska fångarnas dag 15 och 16 april har förbjudits av polisen i Berlin, ”demokratins” hjärta. Genom att förbjuda denna dag vill den tyska polisen hindra människor från att höja sina röster i solidaritet med motståndet i Palestina och från att kräva frihet för de 4 800 palestinska fångarna bakom sionismens galler.
Dessa antidemokratiska attacker från Tyskland mot dem som kämpar för rättvisa är inte de första och kommer inte att bli de sista. Tyskland är samma stat som förbjuder Grup Yorum-konserter och fängslar revolutionärer från Turkiet för att de organiserar picknickar och protester. Den tyska staten samarbetar med Turkiet och Israel för att uppfylla sina imperialistiska intressen och behaga USA-imperialismen. Den vill tysta dem som gör motstånd.
Som AIF står vi i solidaritet med det palestinska folket mot kriminalisering och repression. Frihet åt alla palestinska fångar!
13 april 2023 förbjöd polisen i Berlin två demonstrationer för att uppmärksamma de palestinska fångarnas dag 15 och 16 april, inklusive demonstrationen 16 april som organiserades av Samidoun Deutschland. Denna avskyvärda attack från den tyska staten mot palestiniers rättigheter, friheter, yttrandefrihet och existens är i linje med Tysklands stöd för och beundran av den etnostatsmodell som den sionistiska ockupationen presenterar. Det är också viktigt att notera att denna attack följer på 2022 års förbud mot demonstrationer på Nakbadagen som möttes av ett omfattande fördömande i Tyskland och runt om i världen. Nu angriper den tyska staten – genom polisen i Berlin – de över 4 800 palestinier som hålls fängslade av den sionistiska ockupationen och som kämpar för rättvisa och befrielse genom att de palestinsk fångarnas dag för att förtrycka och tysta dem.
Vi firar de palestinska fångarnas dag årligen 17 april för att stå med de palestinier som utgör kärnan för vår sak och centrum för vårt motstånd, de palestinska fångarna som är inlåsta bakom koloniala ockupationens galler. På denna dag höjer vi våra röster mot tortyr, fängslande av barn och fängelsestraff som ett kolonialt mot Palestinas befrielse och självbestämmande. Detta är en internationell dag som markeras i alla världens städer, då vi lyfter frqm fram namnen på och berättelserna om de fångar som fortsätter att leda och kämpa bakom fängelsegaller, från Khader Adnan – som hungerstrejkar för 68:e dagen – till Walid Daqqah, som ligger på intensivvården med en sällsynt cancersort efter åratal av medicinsk försummelse. Vi hyllar Israa Jaabis, Ahmad Sa’adat, Marwan Barghouthi, Nael Barghouthi, Abdullah Barghouthi, Ahmad Manasra och alla de 4 800 palestinska fångarna bakom galler, liksom Georges Abdallah, som suttit fängslad i Frankrike i 38 år, och de palestinska aktivister som sitter fängslade i Förenta staterna. Berlinpolisens agerande är ett angrepp på de palestinska fångarnas rörelse och det måste driva oss alla att verka ännu mer kraftfullt för deras omedelbara frigivning.
Tyskland är uppenbarligen inte en neutral part eller observatör i den pågående koloniseringen och ockupationen av Palestina. Det tillhandahåller vapen och obegränsat politiskt stöd för ockupationen av vårt folk i Palestina, samtidigt som det kränker palestinska mänskliga rättigheter, inte bara i Palestina utan även här i Tyskland och särskilt i den palestinska diasporans huvudstad Berlin, hemvist för den största palestinska gemenskapen i Europa.
Detta väcker en viktig fråga: Varför? Varför kväser den tyska regeringen hundratusentals av sina egna medborgares och invånares röster till stöd för palestinska befrielsekampen, vilket vi så tydligt såg i de demonstrationer som ägde rum i Tyskland under ”Saif Al Quds”-upproret, för att skydda den utländska koloniala ockupationens intressen? Varför följer den tyska staten blint USA in i ett dödligt krig i Ukraina och skapar en ekonomisk katastrof som krossar den egna befolkningen? Och varför tiger Tyskland om att USA bombade sin egen strategiska gasledning, vilket kostar det tyska folket hundratals miljarder euro i ekonomiska skador och driver staten mot en konfrontation med en kärnvapenmakt? Varför stationerar en främmande makt, USA, 29 000 av sina soldater och upprätthåller 40 militärinstallationer på tysk mark? Och varför finns det en CIA-bas i Frankfurt som får verka fritt enligt avslöjanden från Wikileaks? Och varför var den tyska staten tyst om att dess tidigare statschef, förbundskansler Angela Merkel, hackades av den US-amerikanska underrättelsetjänsten? Alla dessa obesvarade frågor avslöjar Tysklands brist på suveränitet och i vilken utsträckning den tyska staten rutinmässigt agerar mot invånarnas intressen för att tjäna sina imperialistiska intressen i linje med USA-imperialismen.
Alla ser klart att demonstrationsförbudet är en form av kollektiv bestraffning och tystande som riktar sig mot hundratusentals palestinier och araber i Tyskland och deras allierade. Det är en fabricerad kris som syftar till att skapa en förevändning för fortsatta förbud mot demonstrationer för Palestina och för det palestinska samfundets och palestinavänners yttrandefrihet. Dokumentet som utfärdats av polisen i Berlin låter som om det skrivits av israelisk säkerhets- eller underrättelsetjänst eftersom det innehåller politiska analyser som uteslutande återspeglar en sionistisk inställning till Palestina och helt bortser från palestinska rättigheter och allt vad mänsklighet är.
Vi varnar för ytterligare ett försök att förbjuda åminnelsen av Nakbadagen i Berlin, som vi såg 2022. Vi ser också denna kollektiva förföljelse av den palestinska gemenskapen som ett försök att kriminalisera palestinsk existens och identitet samt att pressa vår rörelse till inre konflikt och en uppdelning i ”goda” och ”dåliga” palestinier. Vi förklarar i dag: Vi och vår kollektiva rörelse kommer inte låta denna taktik lyckas. Det palestinska folkets röst – inklusive den överväldigande majoriteten av den palestinska gemenskapen i Berlin, som är palestinska flyktingar som förvägrats sin rätt att återvända till sitt ockuperade och koloniserade hemland i över 75 år – kommer att höras, tillsammans med vårt folks och vårt motstånds röst, för att befria våra fångar och vårt land, från floden till havet.
Vi uppmanar alla anhängare av rättvisa i Palestina, i Tyskland och internationellt, att hålla den tyska regeringen ansvarig för de pågående kränkningarna av palestinska mänskliga rättigheter som äger rum här på Berlins gator och särskilt för förbudet mot att fira den palestinska fångarnas dag. Dessa attacker är en del av samma förtryckarsystem och allians mellan imperialism, sionism och reaktion som riktar sig mot vårt folk i och utanför det ockuperade Palestina. Vi kommer inte att vara tysta!
Det 12-sidiga dokumentet från Berlinpolisen som påstås rättfärdiga förbudet följer på en rad politiska attacker, inklusive ingripanden från den israeliska ambassadören, som kräver att den palestinska gruppen tystas. I likhet med tidigare dokument av detta slag är det fullt av antipalestinsk rasism och obefogade och starkt politiserade kommentarer som helt och hållet utgår från ett sionistiskt narrativ till en extrem och till och med stötande nivå.
Detta kommer efter att polisen inte lyckats identifiera några incidenter vid demonstrationen lördagen 8 april och efter en fabricerad medial och politisk skandal som utlöstes av en märklig video som offentliggjorts av en sionistisk organisation med en ensam, oidentifierbar röst som ropar en antijudisk slogan. Det är ett uppenbart resultat av politiska påtryckningar och inte en återspegling av någon verklig oro för ”allmänhetens säkerhet” eller ”kamp mot antisemitism”. Det är också tydligt att den palestinska och arabiska befolkningens säkerhet och trygghet inte har något som helst värde för Berlins och Tysklands federala regeringar och att den kan åsidosättas eller äventyras när som helst när det är politiskt lämpligt.
I polisdokumentet används ett våldsamt sionistiskt narrativ för att beskriva attackerna mot Al-Aqsa-moskén, attacker som till och med mångs prosionistiska regeringar i väst fördömde. I dokumentet framställs israeliska ockupationsstyrkor som drar sina vapen mot gudstjänstbesökare och misshandlar palestinier inne i moskén som försvarare av de muslimer som ber där, samtidigt som man helt bortser från de palestinska muslimernas erfarenheter:
”Enligt rapporter kastade grupper av unga palestinier smällare och stenar mot poliser sent på kvällen och försökte barrikadera sig i Al-Aqsa-moskén. Dessa grupper av unga palestinier ska dessutom ha hindrat troende från att lämna moskén så att polisen var tvungen att bereda vägen för de troende att lämna moskén och i samband med detta förvisades palestinierna från komplexet. Enligt palestinska källor skadades ytterligare sex personer.”
Man ägnar sig återigen åt antipalestinsk rasism och stereotyper samtidigt som man förklarar att palestinier och araber tydligen borde vara känslolösa inför de våldsamma angreppen och fördrivandet av dem själva och deras folk: man varnar för ”emotionalisering bland lokala delar av befolkningen med palestinsk bakgrund”.
Den ägnar sig åt antimuslimsk och antipalestinsk och antiarabisk rasism och kriminalisering: ”Samlingen hade en tydligt militant karaktär för utomstående, med aggressiva rop av ”Allahu Akbar”.”
Man beskriver palestiniernas, arabernas och muslimernas deltagande som en motivering för att förbjuda aktionen: ”Församlingens deltagare kommer därför till stor del att bestå av människor från den arabiska diasporan, särskilt de med palestinsk bakgrund. Dessutom kommer andra muslimska grupper, företrädesvis från den libanesiska, turkiska och syriska diasporan, att delta i demonstrationen. Dessutom kommer ett stort antal ungdomar och unga vuxna att delta i demonstrationen.”
Dessutom förklarar polisen att palestiniernas hänvisning till sin huvudstad Jerusalem och dess ockupation är ett skäl att förbjuda demonstrationen:
”Det måste beaktas att demonstrationen håller på att utvecklas till ett ersättningsarrangemang för den inställda årliga ”al-Quds-demonstrationen”. Detta stöds också av flygblad som publicerats på Internet och som i ord och bild hänvisar till Jerusalem (arabiska: al-Quds)”.
Ännu en gång använder den tyska regeringen den påstådda ”icke juridiskt bindande” IHRA-definitionen för att trampa på palestiniers, arabers och palestinavänners lagliga rättigheter och sätter likhetstecken mellan judar och sionism i de grövsta av termer (och främjar därför i själva verket antisemitism och antijudisk animositet):
”Att i ord och bild propagera för staten Israels icke-existens och förstörelse är att betrakta som det mest kortfattade uttrycket för antisemitism enligt alla vanliga definitioner av antisemitism … Detta gäller både den definition av antisemitism som Tyskland antog 2017 från ”International Alliance for Holocaust Remembrance” (IHRA) och den vetenskapliga antisemitismdefinitionen i rapporten från den andra ”Independent Expert Group Anti-Semitism” från 2017.”
Vidare bekräftar uttalandet återigen den tyska regeringens upprepade uttalande om att den sionistiska kolonialismen i Palestina är existensberättigande för staten Tyskland, ett så kallat ”statsskäl”, och motiverar förbudet med att: ”Dess mötesdeltagare rekryteras från en krets av människor som är kritiska till staten Israel, det israeliska folket och människor av judisk tro.” Vilka ”personer av judisk tro” avses här? Sionistiska bosättare, ockupationssoldater och krigsförbrytare? Än en gång osynliggörs antisionistiska judar medan judiskhet kopplas till ett kolonialt och imperialistiskt bosättarprojekt. Bedrägeriet kunde inte vara tydligare.
Det är Europa, och i synnerhet Tyskland, dess härskande klass och dess förtryckssystem, som är ansvariga för antisemitism, antijudiskt hat, nazism och fascism. Detta är bara det senaste försöket att avfärda ansvaret för dessa brott och hotet från extremhögern i Tyskland och att i stället förfölja palestinier, araber och muslimer – samma grupper som själva är ett primärt mål för fascister i Tyskland och i hela Europa. Vi accepterar inte att ansvaret för nazisternas brott flyttas över på palestinier och araber som kämpar för vår befrielse från kolonialismen. Vår befrielsekamp är antikolonialistisk och antirasistisk och vår kamp kommer inte att tystas ner av smutskastningskampanjer eller statligt förtryck.
Vi minns de palestinska fångarnas och det palestinska folkets kamp, och de palestinska fångarnas internationella dag lever vidare som en odödlig dag. Vi uppmanar alla som stödjer oss att inte bara tala ut mot förbudet utan att delta i och organisera evenemang för palestinska fångdagen i era gemenskaper och i er stad, särskilt evenemangen i Köln och Hamburg den 15 april.
Vi kommer inte att se på när vårt folk utsätts för kriminalisering och förtryck. Det är nu mer angeläget än någonsin: Vi måste fortsätta att organisera och trappa upp alla våra ansträngningar för att befria alla palestinska fångar, för att stå på det palestinska folkets sida och dess modiga motstånd, för Palestinas befrielse, från floden till havet.
Lördagen 8 april marscherade nästan 1 000 personer genom Berlins gator i solidaritet med Palestina. Demonstrationen var kraftfull och välorganiserad, ett uttryck för upprördhet och internation solidaritet mot de krigsbrott och brott mot mänskligheten som den israeliska ockupationsregimen begår mot det palestinska folket.
Även om polisen satte in ett överdrivet antal konstaplar och arabiska tolkar med särskilt syfte att övervaka folkmassorna rapporterades inga incidenter under demonstrationen. I stället cirkulerade bilder från demonstrationen världen över, ett tecken på att palestinier, araber och internationalister i Tyskland inte har glömt bort de pågående orättvisorna i Palestina.
Som alltid när det är en stor demonstration för Palestina, särskilt när palestinska och arabiska gemenskaper i Berlin höjer sin röst för rättvisa och mot rasism och förtryck, följer snart attackerna och försöken att kriminalisera demonstrationen. Vi har sett denna retorik gång på gång och varje gång används en ny förevändning för att fortsätta förtrycket av palestinska röster i Berlin – liksom förtrycket av alla röster för rättvisa.
Den här gången är förevändningen en sensationell video som har fått stor spridning i tyska medier. Videon i fråga innehåller avsiktliga översättningsfel och är en öppen demonisering av palestinier som helhet och av Samidoun-nätverket i synnerhet. Den förtalar öppet politiska fångar som hungerstrejkar mot uppenbart politiska anklagelser i egenskap av civila personer i ockupationsmaktens militärdomstolar, äldre politiska fångar som mördas genom medicinsk försummelse i israeliska fängelser såväl som minderåriga fångar. Videon försöker lyfta fram en enda röst som ska ha ropat ett antisemitiskt slagord under demonstrationen. Personen som ska ha ropat detta syns inte i videon. Ingen annan anslöt sig till hen, ropet kom inte från demonstrationens ledning eller på megafon. Och denna person bara råkade vara tillräckligt nära dessa ”journalister” i en massdemonstration med tusentals människor för att de skulle kunna fånga upp dennes rop och använda det för att inleda en storskalig smutskastningskampanj mot organisering för Palestina i Tyskland.
Identiteten på denna person är helt oklar, liksom skälet till att hen ropade eller om hen ens deltog i demonstrationen. En sak är klar: hen hade inget att göra med mobiliseringens organisering, inriktning, ledarskap eller politiska ram, och detta uttalande återspeglar inte vår tydliga antirasistiska, antikoloniala vision för ett befriat Palestina. Varje enskild palestinsk demonstration i Tyskland är rutinmässigt och felaktigt förföljd och förtalad som antijudisk, när de i själva verket är antirasistiska och för befrielse. Detta är också ett försök att kriminalisera Samidoun, våra anslutna organisationer och våra initiativ i andra länder tusentals kilometer bort, vilket visar de verkliga avsikterna med denna kampanj.
Denna smutskastningstaktik syftar till att ifrågasätta vårt tydliga ställningstagande mot antisemitism och därmed vårt självklara ställningstagande mot det uttalande som påstås ha gjorts av en enda person i närheten av demonstrationen. Principfast organisering för Palestina är per definition antisionistisk, riktad mot detta rasistiska och koloniala system som förtrycker och försöker förgöra det palestinska folket. Vi är förenade i denna kamp med våra antisionistiska judiska kamrater, eftersom vår kamp inte äger rum mot bakgrund av en religiös konflikt, utan är en befrielserörelse mot kolonialism, ockupation och förtryck.
Två mycket viktiga punkter om instrumentaliseringen av sådana incidenter som är omöjliga att ta hänsyn till i en massdemonstration:
Vi ser sådana uttalanden som ett verktyg i händerna på reaktionära och repressiva krafter, inklusive pro-apartheidorganisationer som försöker kriminalisera stödet för Palestina.
Sionismen och dess ständiga försök att kalla denna fascistiska ideologi för ”judisk” har länge spelat en vidrig roll i förvirringen av sionismen, en rasistisk politisk ideologi, som judendom. Samma sak gäller de västmakter som fortsätter att kalla den israeliska ockupationen för en ”judisk stat” och som försöker tillskriva alla judar för sionistiska brott. Det är den palestinska befrielserörelsen som förkastar att judar likställs med sionister, och det är den sionistiska rörelsen som försöker institutionalisera detta likställande.
Vi vet också att dessa samordnade attacker inte återspeglar en önskan att ta itu med rasism, inklusive antisemitism, i varken Berlin eller Tyskland. De tjänar snarare tre huvudsakliga syften:
Att skapa en förevändning för att förbjuda organisationer som arbetar för rättvisa och befrielse för Palestina, som Samidoun-nätverket, eller för att förbjuda demonstrationer, som de kommande demonstrationerna för att uppmärksamma 75-årsdagen av al-Nakba, den katastrofala ockupationen av Palestina, på samma sätt som maj 2022.
Att provocera fram antipalestinsk rasism och repression på Berlins gator samt att skrämma och avskräcka våra gemenskaper från att delta i aktioner och demonstrationer.
Att avleda uppmärksamheten från demonstrationens verkliga fråga, nämligen de pågående krigsförbrytelserna och brotten mot mänskligheten i Palestina. Dessa brott rättfärdigas av den tyska regeringen och dess politiska partier och inkluderar den extrema bosättarrörelsen som marscherade genom Västbanken i det ockuperade Palestina nyligen, den israeliska ministern Bezalel Smotrichs uppmaningar till att ockupera hela Jordanien och hela Palestina och angreppen på palestinier som ber vid Al-Aqsa-moskén under ramadan.
Vi kommer inte att låta oss tystas eller kuvas och vi kommer inte att se på när våra gemenskaper blir måltavlor och kriminaliseras. Vi uppmanar alla att ansluta sig till oss söndagen 16 april för demonstrationen för alla palestinska fångars frihet. Med vår kollektiva klarhet och röst bekräftar vi än en gång: Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt!
Demonstrationsvägen för Palestinska samordningsgruppen Göteborgs demonstration söndag 14 maj har ändrats, se demonstrationstexten nedan:
Minns Al Nakba!
Över 800 000 palestinier drevs på flykt vid Israels grundande på palestinsk jord 15 maj 1948 – än idag lever miljoner under ockupation, apartheid, bosättarkolonialism och i exil.
Stå med Palestina!
Götaplatsen – Gustaf Adolfs torg Söndag 14 maj 2023 Klockan 15
Som del av Palestinska samordningsgruppen Göteborg mobiliserar vi till följande demonstration:
Minns Al Nakba!
Över 800 000 palestinier drevs på flykt vid Israels grundande på palestinsk jord 15 maj 1948 – än idag lever miljoner under ockupation, apartheid, bosättarkolonialism och i exil.
Stå med Palestina!
Gustaf Adolfs torg – Götaplatsen Söndag 14 maj 2023 Klockan 15
Vi uppmärksammar 47:e palestinska Jordens dag 30 mars 2023. Vid detta tillfälle uttrycker det palestinska folket i hela Palestina, från floden till havet och överallt i exil och diaspora, sin enighet och sitt konsekventa engagemang för befrielsen av hela Palestinas jord. Denna dag understryker verkligheten: att landet och dess befrielse är ett nödvändigt villkor för Palestinas befrielse. Eftersom den markerar palestiniernas stora uppror i det ockuperade Palestina 48 år 1967 pekar denna dag också på jordens enhet och kampen för återvändo och befrielse, som en dag för levande kamp för att rycka upp kolonialismen med rötterna från Palestina.
Denna dag är ett tillfälle att fira, intensifiera och upprätthålla det palestinska motståndet mot sionism, kolonialism, apartheid och ockupation, att minnas de vars liv har stulits i försvaret av Palestinas land och folk och att organisera och kämpa för återvändo och befrielse, från floden till havet.
När vi firar palestinska Jordens dag, hyllar vi de palestinska fångarna som sitter inlåsta bakom galler för att ha försvarat sin jord och sitt folk. Fångrörelsen vann just en avgörande seger för en vecka sedan innan de skulle inleda sin masshungerstrejk och besegrade försöket från Itamar Ben Gvir, och den fascistiska regim han representerar, att vrida tillbaka de rättigheter som fångarna har vunnit genom årtionden av kamp. Samtidigt är fortfarande 4 800 palestinska fångar isolerade från sitt land, varav 900 sitter fängslade utan åtal eller rättegång i administrativt förvar.
På Jordens dag uppmanar vi särskilt alla att uppmärksamma fången Walid Daqqah, den palestinska författaren, tänkaren och befrielsekämpen som i december 2022 diagnosticerades med sällsynt bencancer. Han kommer från det ockuperade Palestina 48 och representerar andan och kontinuiteten hos Jordens dag, även som han fortsätter att kämpa för sitt liv från sin sjukhussäng där han befinner sig i kritiskt tillstånd. På Jordens dag 2023 bejakar vi: Befria landet! Befria Walid Daqqah och alla palestinska fångar!
Nedan publicerar vi en uppdaterad version av vårt årliga uttalande om Jordens dag:
Jordens dag: Jordens försvarare konfronterar imperialism, sionism och kolonialism
Jordens dag började som en årlig åminnelse av palestiniers massiva uppror i det ockuperade Palestina 48 mot sionisternas konfiskering av mark 1976, specifikt tiotusentals dunums palestinsk mark i Galiléen. Palestinierna från Palestina 48 – palestinska medborgare i den israeliska bosättarkoloniala apartheidregimen, överlevande från Nakba som stannade kvar på sin jord även när 80 procent av deras medpalestinier fördrevs – reste sig för att konfrontera den pågående konfiskeringen av jord och bosättningarna, och det palestinska folket i och utanför Palestina följde med dem. De inledde storskaliga protester och en generalstrejk och 30 mars 1976 sköts sex palestinier ihjäl av ockupationsstyrkor när de gjorde motstånd mot exproprieringen av sin mark. Sedan dess har Jordens dag alltid återspeglat det palestinska folkets och den palestinska jordens enhet.
På 47:e årsdagen minns vi Kheir Mohammad Salim Yasin, Khadija Qasem Shawahneh, Raja Hussein Abu Rayya, Khader Eid Mahmoud Khalayleh, Muhsin Hasan Said Taha och Raafat Ali Al-Zheir och alla palestinska martyrer som har gett sina liv och sin frihet för att försvara Palestina, dess jord och dess folk. Denna dag har blivit en nationell årsdag för hela det palestinska folket, i Palestina och i exil, och en arabisk och internationell dag för solidaritet med ursprungsbefolkningen, jordens försvar och kollektiv kamp mot imperialism och kolonialism och exploatering av rikedomar och resurser från folkets jord.
Jordens dag är en dag för folklig palestinsk enhet och det palestinska motståndets enhet. Från det ockuperade Palestina 48, till Jerusalem och Västbanken, till Gazaremsan, till flyktinglägren och överallt i exil och diaspora firar palestinier Jordens dag inte bara som ett historiskt minne utan som en symbol för det pågående, levande och livskraftiga motståndet som förblir obrutet trots åratal av militär ockupation, konfiskering av jord, massfängsling, mord och fördrivning. Jordens dag är en kampdag för de palestinska flyktingarnas återvändo och för att varje centimeter palestinsk jord ska befrias från kolonialismen.
Vi uppmanar alla som stöder Palestina att ansluta sig till oss i Ottawa 28-30 april 2023 för befrielsekonferensen och befrielsemarschen, som understryker detta samband mellan befrielse av mark och befrielse av folk från imperialism, sionism och kolonialism i alla former.
Under 2018 markerade Jordens dag återigen tillfället för ett massutbrott av palestinier ute på gatorna, då tusentals och åter tusentals samlades i Gaza för Stora återvändarmarschen och då ockupationsstyrkorna återigen sköt ner palestinier som försvarade sin jord och sökte sin befrielse. 42 år efter den första massakern på Jordens dag mördade de israeliska ockupationsstyrkorna 16 martyrer för jorden och återvändandet, och ytterligare 200 sköts ihjäl i marscherna under de kommande dagarna och månaderna. Nu fortsätter palestinska bönder och fiskare i Gaza att försvara sin jord under belägring och de möter dagliga attacker och försök att svälta ut deras motståndsekonomi som ger näring åt det palestinska folket trots det imperialistiska, sionistiska och reaktionära samarbetet mot det.
Som Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, bekräftade i sitt uttalande för Jordens dag: ”På denna dag för 47 år sedan kalibrerade massorna av vårt palestinska folk om kampens kompass på nytt och etsade med blod och offer in jordens betydelsen och dess ställning i hela det arabiska folkets kamp och minne, från havet till golfen. … Dess förtrupper kämpar fortfarande i Nasaret, Haifa, Naqaböknen, Yafa och Akka och konfronterar kolonialismens, rasismens, exploateringens och förtryckets krigsmaskineri. … Det finns ingen plats för samexistens med sionism och rasism, och det finns ingen plats för den sionistiska enheten, dess institutioner och dess koloniala regim på någon tum av vårt ockuperade land från floden till havet.”
Det palestinska motståndet skyddar jorden och folket
I dag är det tydligt att det palestinska motståndet fortsätter att leva och frodaa med rötter i själva jorden. Enhetsintifadan maj 2021, Slaget om Seif al-Quds, där palestinier utanför Palestina gick ut på gatorna i städer världen över tillsammans med andra rörelser som kämpar mot orättvisor och imperialism, där palestinier i Palestina 48 reste sig och krävde sin jord och sina städer, där motståndet i Gaza ledde kampen, där palestinierna i Jerusalem och på Västbanken konfronterade soldater och bosättare överallt för att försvara Sheikh Jarrah, Silwan, Beita, al-Aqsa och hela Palestina – fortsätter att spegla motståndets och revolutionens ljusa framtid för Palestina och dess folk, och motståndet blommar dagligen upp på Västbanken och i hela det ockuperade Palestina.
I dag använder organisationer i hela det ockuperade Palestina som finansieras av de imperialistiska makterna, däribland Jewish National Fund och en uppsjö av bosättarorganisationer, sin militära makt, sin kontroll över den sionistiska regimen och sina resurser för att fördriva och beröva palestinierna. I Naqab är deras åtgärder särskilt inriktade på palestinska beduiner och syftar till att lägga beslag på ännu mer mark för kolonisering. I länder runt om i världen håller JNF ”Negevmiddagar” för att skryta med sina koloniala bedrifter; många av dessa middagar och evenemang besöks och firas av västerländska imperialistiska politiska ledare samtidigt som donationer för främjandet av kolonialismen i Naqab är dras av från skatten. Samtidigt välkomnar Förenade Arabemiraten, i främsta ledet för de arabiska reaktionära regimernas normalisering med sionismen, samma JNF som är ansvarig för kolonisering av arabisk jord.
Trots detta har det palestinska folket och dess motstånd gjort klart att JNF:s planer och mandatet för ”normalisering” aldrig kommer att tillåtas att lyckas. Palestinierna fortsätter att göra motstånd, försvara och söka befrielse av sitt land med alla nödvändiga medel, en naturlig rättighet och en rättighet som skyddas även inom ramen för internationell rätt, med stöd och medverkan från den arabiska nationens folk och deras motståndsorganisationer från Jemen till Libanon och med stöd från alla rättvisans vänner och befrielserörelser i världen. Det palestinska motståndet ger verkligen hopp till alla människor runt om i världen som gör motstånd mot imperialism och kolonialism, som en symbol för en obruten vilja inför en massiv militär styrka och som ett materiellt slag mot ockupationens krafter.
Från floden till havet konfronteras imperialism och sionism
Denna dag belyser också varför det är viktigt att bojkotta och isolera den israeliska ockupationen, inklusive jordbruksprodukter som odlas på stulen och koloniserad palestinsk jord, ofta genom exploatering av palestinsk arbetskraft. Denna ramadan är kampanjen för att bojkotta ”israeliska” dadlar och i stället stödja palestinska jordbrukare särskilt angelägen. Kampanjer som de som Palestine Action i Storbritannien genomför i direkt aktion mot israeliska vapenhandlare som Elbit Systems och som trots statligt förtryck, arresteringar och förföljelse, visar tydligt att folkets motstånd kan besegra ockupationens krigshetsare.
Koloniseringen av Palestina utförs inte bara av den israeliska regimen ensam, utan finansieras och stöds av västliga imperialistiska makter, först och främst USA, som ger 3,8 miljarder dollar i årligt militärt stöd till ockupationen, i syfte att skydda kolonialismen från det palestinska ursprungsbefolkningens motstånd. Kanada, Europeiska unionen, Storbritannien och Australien fortsätter att ge fortsatt militärt, diplomatiskt och ekonomiskt stöd till kolonialprojektet, allt från ”frihandelsavtal” som gynnar profitering på stulen palestinsk jord till vapenförsäljning. Trots de öppet fascistiska krafter som sitter vid makten och som tydligt representerar den sionistiska regimens karaktär har dessa stater bara trappat upp sitt säkerhetspolitiska, ekonomiska och politiska samarbete med denna regim, även om de då och då framför mild kritik.
Faktum är att i nästan alla väststater betecknas palestinska motståndsorganisationer som ”terroristorganisationer” och kriminaliseras, medan de som finansierar bosättarkolonial terror mot det palestinska folket hyllas, skyddas och ges förmånlig status som välgörenhetsorganisationer. Fångarn ”the Holy Land Foundation Five” sitter fängslade med straff på upp till 65 år i högsäkerhetsfängelser i USA för att de inte har gjort något annat än att samla in välgörenhetsmedel för Palestina, medan ”Friends of the IDF” tillåts samla in medel för en ockupationsarmé. I Frankrike har regeringen, samtidigt som den försöker upplösa Palestinasolidaritetsorganisationer som Collectif Palestine Vaincra, fängslat Georges Abdallah, den libanesiske kämpen för Palestina, i nästan 39 år. I Tyskland utsätts palestinska aktivister – och ibland helt enkelt palestinska studenter – för kriminalisering, hot om utvisning och till och med gripanden för att de åminns Nakba och demonstrerar för Palestina. Trots detta fortsätter palestinier i exil och diaspora att hålla fast vid att återvända till sitt land och alla rörelser för rättvisa och befrielse runt om i världen fortsätter att bygga upp stöd för dess befrielse.
Imperialismen och sionismen förlitar sig också på arabiska reaktionära regimer och normaliseringens program, inte bara för att ge falsk legitimitet åt koloniseringen av Palestina utan också för att attackera arabiska folk och stater som motsätter sig det imperialistiska styrets diktat. I Jemen går tusentals människor regelbundet ut på gatorna för att demonstrera för Palestina, trots att de möter de reaktionära arabiska regimernas bomber och belägring som sker på uppdrag av och med vapen från västmakterna, inklusive USA och Kanada.
Osloavtalen och deras bilagor och hela den så kallade ”fredsprocessen” var avsedda att utplåna arvet från Jordens dag och dess pågående verklighet och att ersätta palestinsk enighet och motstånd från floden till havet med ett begränsat anspråk på endast en del av Palestina, övervakat av ockupationens underleverantörer för ”säkerhetssamordning”, Palestinska myndigheten. Palestinska myndigheten fortsätter att gripa och fängsla palestinier med ”svängdörr” till den israeliska ockupationen och att kriminalisera och fördöma det palestinska motståndet, samtidigt som det palestinska folket i och utanför Palestina arbetar för att utveckla sin sanna enhet i kampen för återvändo och befrielse. Syftet med Palestinska myndigheten är att underminera, snarare än att representera, försvaret av Palestinas jord och folk.
Samtidigt som den palestinska kampen för att försvara jorden och vinna full befrielse möts av hård repression, kriminalisering, mord och gripanden av ockupationen och dess anhängare och allierade, möts den också av enad kamp, solidaritet och kollektivt stöd från det regionala och globala motståndslägret av nationer, folk och folkrörelser som konfronterar imperialism, kapitalism och exploatering, från Jemen till Irak, från Brasilien till Filippinerna, från Zimbabwe till Wet’suwet’en.
På Jordens dag hedrar och firar Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network det palestinska folkets kamp för att befria sitt land från floden till havet och för att stå emot alla former av kolonisering. Jordens dag markerar enigheten mellan den palestinska jorden, det palestinska folket och den palestinska saken, överallt i och utanför Palestina, för att försvara och befria den palestinska jorden och det palestinska folket.
Den 17 april är Palestinska fångdagen, en nationell och internationell aktionsdag för frihet för alla palestinska politiska fångar, frihetens, återvändandets och befrielsens fångar. Vi uppmanar alla att organisera sig och mobilisera inför 17 april och veckan som följer för frihet åt de palestinska fångarna, för att befria Palestinas jord och folk från floden till havet och för att konfrontera imperialismen och sionismen.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla organisationer och grupper som arbetar för rättvisa i Palestina att ansluta sig till kampanjen för frihet åt Walid Daqqah, palestinsk författare, tänkare och politisk fånge. Han är en av de längst fängslade palestinska fångarna och fick den 18 december 2022 diagnosen myelofibros, en sällsynt form av benmärgscancer som kräver benmärgstransplantation. Han befinner sig för närvarande i kritiskt tillstånd på intensivvårdsavdelningen på Barzilaisjukhuset efter att ha utvecklat lunginflammation efter en stroke förra månaden för vilken han fick försenad behandling.
Den enda botande behandlingen för Walid är en benmärgstransplantation – ett av de svåraste och farligaste medicinska förfarandena som man för närvarande känner till. Gatt rekommenderade också att Walid placeras på en ren plats där exponering för infektioner kan minimeras, vilket inte är möjligt i de eländiga förhållanden som erbjuds i israeliska fängelser.
I mitten av februari 2023 drabbades Walid av en allvarlig kardiovaskulär stroke som ledde till en fysisk skada på hans bröstkorg. De israeliska fångmyndigheterna i Askalanfängelset vägrade inte bara att överföra honom till ett sjukhus för akut behandling, den interna fängelsekliniken vägrade också att ge honom en nödvändig blodtransfusion, trots att den diagnostiserade en blodpropp som orsak till stroken. Följaktligen förlorade Walid mycket blod genom ett mindre sår i tungan under de följande dagarna. Vidare framgår det av hans journal att han förlorade över 10 kilo på en och en halv månad. Först när hans hematolog besökte Askalan för ett rutinbesök, nästan två veckor efter stroken, fördes Walid slutligen till Barzilai Medical Center. När Walid under de senaste veckorna utvecklade symtom på allvarlig lunginflammation försummade de israeliska fångmyndigheterna på samma sätt återigen hans hälsa och undvek sjukhusvistelse tills hans advokater och läkare ingrep. Walid hålls för närvarande kvar i ett privat rum på Barzilai och lider av lunginflammation, njursvikt och en livshotande minskning av antalet blodkroppar.
Daqqah är en av de mest framstående och långvariga palestinska fångarna, allmänt känd för sitt skrivande och kulturella arbete från fängelset. Han föddes 1961 i Baqa’ al-Gharbiyya i det ockuperade Palestina 48 och har suttit fängslad sedan den 25 mars 1986. Han uppmärksammades nyligen som del av kampanjen ”Fångar från före Oslo” som en av de palestinier som har hållits fängslade bakom ockupationsgaller längst.
Som hans familj anmärker:
”Mars 1987 dömde militärdomstolen i Lod honom till livstids fängelse. År 2012 fastställdes hans straff till 37 år i stället för livstids fängelse, och han skulle därför släppas den 24 mars 2023. Den 28 maj 2018 lade militärdomstolen i Bi’r al-Sabi’ dock felaktigt till två år till hans straff på grund av hans påstådda roll i fallet med att smuggla mobiltelefoner till sina medfångar för att de skulle kunna hålla kontakt med sina familjer. Därför blev hans ”nya” datum för frigivning på ett grymt sätt den 24 mars 2025… Den politiska fången Daqqah har underkastats det israeliska rättsväsendets oändliga orättvisor. Från det första ögonblicket av hans fängelse till i dag, nästan fyra decennier senare, har domstolarna avslagit alla hans överklaganden, inklusive tiotals överklaganden för hans mest grundläggande och humanitära rättigheter, bland annat: familjebesök, även för hans far innan han dog (hans far Nimer Daqqah gick bort 1998) eller för hans sjuka mor (hans mor Faridah Daqqah fick diagnosen Alzheimers sjukdom 2013), äktenskapsbesök, tidig frigivning [shliesh] och, senast, tidig frigivning för behandling av leukemi som han diagnosticerades med 2015. Daqqah, uteslöts också aktivt från frigivning genom fångutbyte fyra gånger: 1994, 2008, 2011 och 2014.”
Walid Daqqah borde vara fri i ett befriat Palestina; även enligt hans ursprungliga dom borde han ha släppts för en vecka sedan. I stället fortsätter han att vara fängslad, i kritiskt tillstånd och i desperat behov av avancerad medicinsk vård.
När han väl hamnade bakom galler tog han en magisterexamen i statsvetenskap och skrev flera böcker inom politisk teori samt skönlitteratur, inklusive barnlitteratur. Vid flera tillfällen har han utsatts för hårda repressalier, bland annat isoleringscell, särskilt riktade mot hans kreativa arbete. Daqqah sattes till exempel i isoleringscell när han publicerade en ny barnbok, ”Oljans hemlighet”, och ett lanseringsevenemang för boken i staden Majd al-Kurum stängdes av den högerextrema israeliska ministern Aryeh Deri. I förordet till boken skrev Daqqa: ”Jag skriver tills jag blir befriad från fängelset, i hopp om att fängelset ska befrias från mig.” Detta skedde efter att en palestinsk teater i Haifa, som ställde upp en pjäs baserad på hans verk ”Parallell tid”, fick sitt stöd indraget. På hans familjs officiella kampanjsida hävdas följande:
”Trots alla de orättvisor och den diskriminering som Daqqah utsatts för under de 37 år som han suttit fängslad har han lyckats uppnå anmärkningsvärda resultat som har gjort honom till den politiska, intellektuella och kulturella ikon han är. Han har varit en ledare inom den palestinska fångrörelsen och är en framträdande person på den palestinska, arabiska och internationella kulturscenen, särskilt inom området fängelsestudier. Till och med hans intellektuella liv har ansetts vara farligt då fängelsemyndigheterna utsatte Daqqah för extra bestraffning på grund av hans politiska, sociala och intellektuella aktivism, i synnerhet isolering.
Daqqah är en produktiv författare. Han har bland annat skrivit följande verk: Vittnesmål om motstånd: Slaget om Jeninlägret 2002 (2004); Medvetandets gjutning, eller tortyrens omidentifering (2010); Berättelsen om det som glömts i parallell tid (2011); Oljans hemliga saga (2018); Svärdets hemliga saga (2021); Andens hemliga saga / Martyrens återkomst till Ramallah (2022). Dessutom har Daqqah publicerat flera översättningar och tiotals artiklar både på arabiska och hebreiska, främst: ”Parallell tid” (2005), ”Milad: Jag skriver till ett barn som ännu inte är fött” (2011), ”Befria dig själv genom dig själv” (2020) och ”Kontroll genom tiden” (2021). Daqqah har också flera opublicerade manuskript, målningar, dikter, lyrik samt självbiografiska och teatrala skrifter.
Under dessa svåra omständigheter gifte sig Daqqah med aktivisten, journalisten och översättaren Sana’ Salamah 10 augusti 1999 i Askalan-fängelset. Ockupationsstaten nekade dem äktenskapliga besök och deras rätt att vara föräldrar, trots alla överklaganden. Utan att låta sig avskräckas föddes 3 mars 2020 deras dotter Milad i Nasaret från befriad sperma genom artificiell insemination.”
Walid Daqqah är en palestinsk politisk fånge bland över 4 800 av hans kamrater. Han är en internationellt erkänd intellektuell och författare vars bidrag är en del av den globala litteraturen om befrielse och social rättvisa, och han fortsätter att göra motstånd för sitt eget liv och för Palestinas liv bakom galler. Han gör motstånd mot den politik av medicinsk försummelse och ”långsamt mord” som har tagit livet av hundratals fängslade palestinier som en av ockupationens systematiska praktiker.
När vi uppmärksammar Jordens dag 2023 säger vi: Befria landet! Befria Walid Daqqah! Vi uppmanar palestinska samhällen runt om i världen och palestinavänner att inkludera kampanjen för att befria Walid Daqqah i era evenemang och aktiviteter för Jordens dag som representerar alla palestiniers enhet och Palestina från floden till havet och som initierades av palestinier i det ockuperade Palestina 48 år 1976. Använd nedanstående skyltar i era aktioner och kampanjer, och skicka oss era bilder på Facebook, Instagram och Twitter eller via e-post på samidoun@samidoun.net.
Använd hashtaggarna:
الحريةلوليددقة#
#Free_Walid_Daqqah
Nedan kan du ladda ner affischer på engelska, franska, tyska, spanska, nederländska, svenska, portugisiska och italienska – eller ladda ner alla PDF-filer samtidigt som (A3) eller (11×17).
Föregående