Palestinska fångar i israeliska ockupationsfängelser är inne på sin nionde dag av uppror i ett kollektivt krav på rättvisa och befrielse. De har presenterat ett eskalerande kampprogram som leder fram till 22 mars, ramadans första dag, då fångarna har förklarat att de kommer att inleda en kollektiv hungerstrejk.
Fångrörelsen har rest sig som ett svar på ockupationsregimens upprepade attacker som syftar till att rulla tillbaka allt som fångarna har vunnit genom årtionden av kamp, från att laga sin egen mat i bagerier till att få mer än fyra minuter att duscha. Dessutom kombineras dessa dagliga attacker i fängelset med eskalerande politiska angrepp, bland annat genom att det sionistiska Knesset har antagit en lag som syftar till att frånta palestinier från det ockuperade Palestina 48 medborgarskap och tvinga dem till statslöshet om de får ekonomiskt stöd från palestinska aktörer. Även denna nya lagstiftning som drivits fram av sionistiska högerextrema krafter var en hämndaktion efter att det palestinska folket och världen bevittnat den glada hemkomsten av Karim och Maher Younes efter 40 år bakom sionistiska galler, när Karim hissade den palestinska flaggan högt i Ara i det ockuperade Palestina 48.
Fångrörelsen uppmanar till handling
I ett uttalande förklarade den palestinska fångrörelsens högsta nationella nödkommitté: ”Mot bakgrund av dessa utmaningar har vi beslutat att inleda en rad åtgärder som börjar med olydnad och slutar med en öppen hungerstrejk på ramadans första dag, med frihet som enda krav. Alla måste bära detta vårt budskap och vår röst eftersom vi inte längre kan tolerera de fortsatta övergreppen mot oss dag och natt, angreppet på vår värdighet och de kvinnliga fångarnas värdighet… Denna strejk har namnet ’Frihet eller martyrskap’, kommer att föras av varje kapabel fånge från alla fraktioner, och vi kommer att engagera oss i denna strejk med enhetliga krav och enhetligt ledarskap – vilket vi också vill se på utsidan – och denna enhet är den främsta garanten för att vår kamp ska lyckas.”
Ytterligare ett uttalande följde lördagen den 18 februari från fångarna som avtjänar livstidsstraff: ”Medan vi genomför denna kamp för värdighet, riktar vi en öppen vädjan till vårt folk, hela vårt folk, från motståndets och revolutionens vapen till ledarskikten, till alla fraktioner, partier, krafter och rörelser, att svara på vår röst och bryta våra kedjor genom att stå bakom oss och stödja oss. Även om vi är beredda att ta steg i kampen… så är den viktigaste lösningen på vår fråga befrielse med samma medel med vilka motståndet och revolutionen har befriat hundratals som gått före oss på den smärtsamma väg som vi fortsätter att vandra, bärandes vår rättfärdiga sak i våra kedjor i många år, som för de flesta av oss har nått två, tre eller till och med fyra decennier. Dessa år har varit en marsch under vilken vi har ökat vår tro på sakens rättvisa och vi hoppas att vi snart kommer att nå fram till förverkligandet av vår frihet och befrielse i händerna på vårt folk som vi aldrig har övergivit, en revolution som vi aldrig har övergivit och ett motstånd som lever inom oss.”
Fångrörelsens högsta nationella nödkommitté uppmanade till en dag av ilska kommande fredag, 24 februari, till stöd för fångarna och kampen för palestinierna i Jerusalem som kämpar tillbaka mot pågående attacker, konfiskering av deras egendom och rivning av deras hem. ”Vår kamp har börjat och kommer inte att sluta annat än med vår frihet… Fångvaktarna ville bekämpa oss för våra mest grundläggande rättigheter, och vi kommer att svara honom med att kräva vår fullständiga frihet”, sade de. Samidoun Tyskland har meddelat att de kommer att protestera i Berlin, Tyskland, kl. 18.00 fredagen 24 februari och samlas vid Sonnenallee 36 för att mobilisera med fångarna på denna aktionsdag.
Förtryck och motstånd
I fredags, 17 februari, höll fångarna sittstrejk efter fredagsbönen på alla fängelsegårdar och meddelade att beredskapen och mobiliseringen intensifierades. Fångarna har börjat bära sina bruna fängelseuniformer, vägrar att lämna sina rum för räkningar och säkerhetskontroller, slår på fönstren och gallren i rummen och vägrar att gå ut på exercisgårdarna. Sjuka fångar har börjat bojkotta fängelseklinikerna, som dessutom är ökända för medicinsk försummelse och olämplig behandling.
Palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset har också vidtagit proteståtgärder. Sex kvinnliga fångar i bruna fängelseuniformer satte sig på fängelsegården och hissade en handgjord banderoll med följande text: ”Inget bröd eller vatten, vi vill ha frihet”. De sex palestinska kvinnor och flickor, som utsattes för bestraffningar av ockupationen, var Nafeth Hammad, Shatila Abu Ayada, Tahrir Abu Sariya, Falasteen Nijim, Azhar Assaf och Aseel al-Titi. Deras kvinnliga medfångar lovade att fortsätta att blockera sektionerna tills alla straff som de sex har fått upphävs och betonade att de är en integrerad del av fångrörelsen.
Samtidigt som fångarnas mobilisering eskalerar försöker den sionistiska fängelseadministrationen kuva deras kamp genom att ytterligare intensifiera det förtryck som riktas mot fångarna. Måndagen 20 februari invaderade en stor styrka av repressiva enheter flera avdelningar i Gilboafängelset och konfiskerade elektriska apparater från fångarnas rum. Dessa förtryckarenheter är ökända för att provocera fångarna, plundra deras tillhörigheter och vända upp och ner på rummen, ofta mitt i natten, i avsiktlig förtrycksutövning.
Tisdagen 21 februari stormade de repressiva enheterna avdelning 3 i Ramonfängelset och sköt elchocksgranater, tårgas och gummibeklädda metallkulor mot fångarna innan de med våld förflyttade 80 fångar till andra områden, inklusive isoleringsceller, medan andra förflyttades till avdelning 10 i Nafhafängelset.
Den israeliska ockupationens fängelseadministration informerade fångarna om att de skulle utsättas för olika kollektiva bestraffningar som svar på deras olydnad, bland annat genom att stänga kantinen (fängelsebutiken), stänga av varmvattnet i badrummen, låsa duscharna, stänga morgonträningsgårdarna och sätta fångar som lämnar sina avdelningar av vilken anledning som helst, även de som behöver läkarvård, i en cell. I Megiddo, Ofer och andra fängelser har grundläggande elverktyg och värmeslingor konfiskerats från fångarnas rum och deras motionstid har skurits ned. I Nafhafängelset har ett stort antal sjuka fångar nekats sina mediciner, däribland diabetiker som behöver insulin.
Agera!
Fångarnas egna uppmaningar har klargjort att de uppmanar det palestinska folket och alla vänner och anhängare av Palestina att agera för att stå med dem när de sätter sina kroppar och liv på spel för att kämpa för frihet. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla att ansluta sig till mobiliseringen för att kämpa för de palestinska fångarna när de reser sig och gör motstånd för frihet. Fångarna gör allt de kan för att bemöta ockupationens attacker – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot ett ondskefullt våg av förtryck.
1. Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa ingripanden – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd. Gå med i Samidoun Tysklands aktion i Berlin på fredag – och fortsätt organisera fram till och efter 22 mars. Det finns ett enormt hav av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket. Direkta aktioner som de som Palestine Action genomfört har redan stängt flera vapenanläggningar i Storbritannien som ägs av israeliska vapenföretag, och ännu fler aktioner kan ge ytterligare direkt stöd till det palestinska folket.
2. Ta ställning mot ”vänorter” med israeliska ockupationsstäder – Nyligen tog staden Barcelona ett starkt ställningstagande mot normaliseringen av ockupationen efter åratal av tusentals invånares kampanjarbete, då allt samarbete med den israeliska ockupationen, inklusive ”systerstadsförhållandet” med Tel Aviv, avbröts av borgmästaren. Denna viktiga seger kommer samtidigt som Collectif Palestine Vaincra leder en kampanj i Toulouse, Frankrike, för att få ett slut deras stads ”systerstadsrelation” med apartheidhuvudstaden. Om din stad har ett vänortsförhållande med ockupationen, starta din egen kampanj för att få slut på denna delaktighet!
3. Bygg bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar sig mot ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser samt mot de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.
Överallt i Frankrikes städer och byar har massmobiliseringar, endagsgeneralstrejker och pågående fackliga aktioner mobiliserat tiotusentals och hundratusentals människor att gå ut på gatorna för att försvara arbetarrättigheter mot ”pensionsreformplanen” som syftar till att höja pensionsåldern från 62 till 64 år och öka antalet år som en person måste arbeta för att få full pension. De föreslagna åtgärderna förkastas av 93 procent av de arbetande i Frankrike.
Fackföreningsrörelsen har klargjort att den inte kommer att tillåta att den franska kapitalismens och imperialismens kris löses på de arbetande människornas bekostnad. Eftersom tre masstrejker har gått ut på gatorna sedan den 19 januari 2023 har dessa mobiliseringar inte helt och hållet begränsats till inhemska angelägenheter. Antiimperialistiska organisatörer, inklusive kampanjer för Palestinas befrielse, har varit involverade och närvarande i strejkerna över hela Frankrike.
Collectif Palestine Vaincra, en medlemsorganisation i Samidoun-nätverket, har varit med och stöttat alla tre strejkdagarna, och under hela denna tid har även fackföreningsmedlemmar, ungdomar och fackliga organisatörer klargjort att de erkänner att Palestina är en facklig och social rättvisefråga.
🇵🇸 En passant devant le stand du Collectif Palestine Vaincra durant la #manif7fevrier à Toulouse, des centaines de jeunes réunis dans un cortège inter-facs et inter-lycées scandent leur soutien au peuple palestinien ! pic.twitter.com/kuIaA1vlt6
7 februari uttryckte hundratals studenter som marscherade i ungdoms- och studentmarschen som en del av dagens generalstrejken i Toulouse, som samlade nästan 80 000 människor på gatorna, sitt stöd för Palestina när de passerade Collectif Palestine Vaincras monter, som delade ut tusentals flygblad som fördömde Frankrikes delaktighet i den israeliska ockupationen.
I Tarbes anslöt sig Collectif 65 pour la libération de Georges Abdallah till demonstrationerna och krävde frihet åt Palestina och av Georges Abdallah, den libanesiske kommunistiske kämpen för Palestina som suttit fängslad i Frankrike i över 38 år.
🚨 Dans la #manif7fevrier à Tarbes, le Collectif 65 pour la libération de Georges Abdallah se mobilise pour exiger la libération immédiate du militant communiste libanais emprisonné en France depuis 1984.#FreeGeorgesAbdallahpic.twitter.com/txuS2jyzXX
Många deltagare i Toulouse uttryckte också stöd för Georges Abdallahs omedelbara frigivning och deltog i en solidaritetsfotokampanj för den längst fängslade politiska fången i Europa.
🤝 En solidarité avec les grévistes qui se mobilisent contre la réforme des retraites, Vacarme(s) Films met à disposition @Fedayinlefilm pour ceux qui veulent organiser des projections au profit des caisses de grève.
— Fedayin, le combat de Georges Abdallah (@Fedayinlefilm) February 6, 2023
Solidaritetsinitiativ för Palestina fanns också i Lyon, Bordeaux, Paris, Grenoble, Clermont-Ferrand, Annecy, Marseille och Rennes. Detta byggde på mobiliseringen 31 januari som drog ut 80 000 personer på gatorna bara i Toulouse och som rymde ett brett stöd för Palestina från arbetare och ungdomar som besökte Collectif Palestine Vaincras monter.
Förutom att hissa flaggor och banderoller för Palestina och Georges Abdallah belyste aktivisterna också de franska företagens roll i inblandningen i den israeliska ockupationen, inklusive Carrefourkoncernens senaste expansion i det ockuperade Palestina, särskilt i flera illegala bosättningar på den palestinska Västbanken.
Varför lyfter vi Palestina i kampen för att skydda pensionerna? Att kämpa för social rättvisa innebär att stödja det palestinska folket!
I Palestina fortsätter den israeliska kolonisationen med ständigt ökande våld. Israels nyvalda högerextrema regering har klargjort sina avsikter att ytterligare intensifiera den politik av etnisk rensning som inleddes för 75 år sedan med Nakba. Den har också förklarat sitt mål att intensifiera förtrycket mot varje form av palestinskt motstånd mot ockupationen. Budskapet är tydligt.
Det är också uppenbart att den franska regeringen är delaktig i situationen i Palestina. Men låt oss inte glömma arbetsgivarnas och företagens allt viktigare roll i stödet till kolonialismen!
Carrefour-koncernen har till exempel beslutat att etablera sig i bosättningar på Västbanken och den franska vapenhandlaren Thalès samarbetar med det israeliska företaget Elbit Systems i produktionen av krigsvapen (bland annat drönare). Vi bör också nämna företagen Veolia och Alstom som aktivt har deltagit i utvecklingen av tunnelbanelinjer till bosättningarna runt Jerusalem.
Den franska regeringen och de franska arbetsgivarna försvarar sina intressen här genom att angripa sociala framgångar och där, i Palestina, genom att trampa på det palestinska folkets legitima kamp mot ockupationen! Att vinna kampen om pensionerna är ett viktigt slag mot denna medbrottslighet!
Att bekämpa regeringen och arbetsgivarna här innebär också att fördöma den franska regeringens villkorslösa stöd till israelisk apartheid och dess privilegierade diplomatiska, politiska och ekonomiska förbindelser. Det innebär också att fördöma de ständiga brotten mot det palestinska folket!
Solidaritet är ömsesidigt stöd i den gemensamma kampen! Låt oss utveckla den antiimperialistiska och antikolonialistiska kampen överallt!
Läget är mycket spänt och under upptrappning i ockupationsfängelserna när den palestinska fångrörelsen reser sig för att möta de repressiva israeliska ockupationsstyrkornas attacker. Under de senaste dagarna – särskilt sedan massakern i Jenin och den palestinska motståndsoperationen i Jerusalem som kom som svar på detta – har ockupationsstyrkorna stormat avdelningar i olika fängelser, inlett massöverföringar från ett fängelse till ett annat, blockerat familjebesök och isolerat dussintals palestinska politiska fångar. 31 januari intensifierades detta angrepp med en våldsam razzia mot palestinska kvinnliga fångar i Damonfängelset, vilket upprörde ytterligare ilska. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla Palestinas vänner och allierade att stå på de palestinska fångarnas, det palestinska motståndets och det palestinska folkets sida i motståndet mot detta angrepp.
Palestinska kvinnliga fångar attackeras
Ockupationsstyrkorna invaderade de kvinnliga fångarnas avdelningar i Damonfängelset, konfiskerade alla deras ägodelar och isolerade den palestinska fången Yasmine Shaaban. Fångarna gjorde motstånd mot invasionen och brände bland annat föremål i fängelsecellerna. Dessa attacker kom dagar efter att ockupationsstyrkorna hade stormat rum nummer 10, tagit bort alla elektriska apparater och infört repressalier mot de kvinnor som sitter fängslade där. Damonfängelsets administration ställde sedan in fångarnas alla familjebesök och juridiska besök under onsdagen 1 februari, vilket understryker ockupationens avsikt att både beröva de kvinnliga fångarna tillgång till omvärlden och att dölja sina pågående brott.
Den isolerade fången Yasmine Shaaban
Fångarna trappar upp sitt motstånd
Överallt i ockupationsfängelserna trappade den palestinska fångrörelsen upp sina protest- och motståndsåtgärder som svar på detta, bland annat genom att stänga avdelningarna i alla fängelser och vägra att stå upp eller komma ut för säkerhetskontroller.
I ökenfängelset Naqab utlyste 120 fångar en öppen hungerstrejk för andra dagen i rad i avdelningarna 26 och 27 i protest mot att de hålls i kollektiv isolering. Denna åtgärd vidtas som ett ”varningsmeddelande till ockupationen om att den ska upphöra med sina ständiga attacker mot fångarna”, sade Riyad al-Ashqar från Palestinian Prisoners’ Center for Studies. De avbröt senare strejken och konstaterade att de går över till ett annat eskaleringssteg, nämligen att upplösa fängelsernas organisationer och representativa strukturer, och förklarade att ockupationen måste ta itu med varje palestinsk fånge i stället för att gå genom deras befintliga representanter efter att en rad möten med fängelseförvaltningen kantrat.
Eskalerande attacker i alla ockupationsfängelser
Ockupationsstyrkorna konfiskerade elektriska apparater och grundläggande förnödenheter, stängde av el och varmvatten och blockerade införsel av mat som köpts i ”kantinen” (fängelsebutiken). De palestinska fångarna säkrade rätten att producera sin egen mat genom långvariga strider, inklusive kollektiv hungerstrejk.
Repressionsenheter invaderade fängelseavdelningar, plundrade ägodelar och konfiskerade fångarnas föremål i fängelser i Ofer, Naqab, Megiddo och Damon och förflyttade dussintals personer till kollektiv isolering. De stormade avdelning 8 i Negevfängelset och förflyttade ett antal fångar från Jenin till Nafhafängelset, och attackerade sedan avdelning 9 i Megiddofängelset och förflyttade 18 fångar till isoleringsceller från avdelning 22 i Oferfängelset. Fångrörelsens högre nödkommitté har hållit ett permanent sammanträde i två veckor för att förbereda det pågående upproret som äger rum i fängelserna.
Ben-Gvirs angrepp på fångrörelsen
Den notoriskt fascistiska sionistfunktionären Itamar Ben-Gvir utsågs till minister för inre säkerhet i den nuvarande israeliska regeringen, vilket placerade honom över den israeliska fångtjänsten. I likhet med sina föregångare – däribland Gilad Erdan, nuvarande USA-/FN-ambassadör för den sionistiska regimen – tillkännagav Ben-Gvir omedelbart sina planer på att försämra förhållandena för palestinska fångar ännu mer i ett försök att kuva fångarnas rörelse. Han tillkännagav uttryckligen planer på storskaliga överföringar av palestinska fångar och försök att krossa fångarnas pågående självorganisering och mobilisering genom att separera dem ytterligare från varandra.
Raafat Hamdouna, en före detta palestinsk fånge och expert på fångfrågor, sade i en intervju med Palestine Today att ”de kommande dagarna kommer att innehålla många åtgärder som vidtas av de heroiska fångarna i ockupationsfängelserna… inklusive hungerstrejker, återlämnande av måltider och upplösning av organisationer”. Han uppmanade till ett brett stöd för fångarnas åtgärder och betonade att fångarna behöver palestinskt, arabiskt och internationellt stöd när de konfronterar ockupationens attacker, och uppmanade till protester i framför allt europeiska huvudstäder och isolering av ockupationsregimen på internationell nivå.
Upprop till handling och organisering
Palestinska politiska partier och motståndsorganisationer över hela linjen bekräftade att det är nödvändigt att stödja fångarna när de reser sig för att konfrontera ockupationsregimens ondskefulla attacker. De palestinska fångarna befinner sig i kampens frontlinje, de är ledare för det palestinska motståndet och konfronterar dagligen ockupanten med sin orubblighet, sin organisering och sina liv.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network uppmanar alla vänner och anhängare av Palestina och det palestinska och arabiska folket överallt att vidta åtgärder för att stå på de palestinska fångarnas sida när de konfronterar dessa ockupationsbrott med sina kroppar och liv bakom galler. Vi uppmanar alla att delta i Dagar av vrede och motstånd 10-12 februari 2023 med protester, mobiliseringar och direkta aktioner. Fångarna gör allt de kan för att konfrontera ockupationens angrepp – nu är det dags att visa att de inte är isolerade och att vi står på samma sida som dessa fängslade kämpar och ledare när de står emot en våldsam repressionsvåg.
Mobilisera protester, demonstrationer, direkta aktioner och kreativa interventioner – Gå ut på gatorna för att försvara det palestinska folket och dess motstånd! Organisera aktioner under dagarna för raseri och motstånd 10-12 februari 2023 i din stad och ditt samhälle – och innan! Det finns ett enormt djup av stöd för det palestinska folket överallt i världen, även inom de imperialistiska makterna. Det är vårt ansvar att agera och göra det omöjligt att fortsätta deras stöd till brotten mot det palestinska folket.
Eskalera bojkotten av Israel – Detta är ett kritiskt ögonblick för att trappa upp kampanjen för att isolera den israeliska regimen på alla nivåer, bland annat genom bojkottkampanjer som riktar in sig på ockupationens ekonomiska exploatering av palestinsk mark, folk och resurser, liksom på de internationella företag, som HP och G4S, som tjänar på den pågående koloniseringen av Palestina.
Masar Badil, den palestinska rörelsen för en alternativ revolutionär väg, granskade den politiska och materiella utvecklingen i det ockuperade Palestina och höll två möten: först ett möte med rörelsens utvidgade uppföljningskommitté och sedan ett möte med arabiska och internationella organisationer och grupper måndagen den 30 januari. Vid dessa möten diskuterade Masar de farliga och barbariska sionistiska upptrappningarna mot det palestinska folket, särskilt på Västbanken i Palestina, intensifieringen av belägringen av det palestinska folket i Jerusalem, Gazaremsan och det ockuperade Palestina 48, och upptrappningen mot fångrörelsen i ockupationsfängelserna, som är en del av det pågående kriget för folkmord, fördrivning och förskingring av det palestinska folket.
Rörelsen uppmanade alla organisationer och vänner till rörelsen, det palestinska folkets och den arabiska nationens massor överallt i flykting- och diasporaländer samt anhängare av Palestina och allierade befrielserörelser att ansluta sig till kampanjer för att bojkotta och isolera den sionistiska enheten och att organisera ”Dagar av raseri och motstånd” över hela världen och i diasporan på fredag, lördag och söndag 10, 11 och 12 februari 2023. Syftet med dessa dagar är att konfrontera USA:s, Kanadas, Storbritanniens och Europas politik av stöd för den sionistiska kolonialismen och konfrontera de fascistiska och rasistiska stater och rörelser som arbetar för att dölja, rättfärdiga och försköna israeliska brott och kolonialism i hela Palestina, från floden till havet.
Masar hyllar den palestinska fångrörelsen, som kämpar i den sionistiska fiendens fängelser och som dagligen för en kamp för att konfrontera Ben Gvirs förtryckarband. Rörelsen hyllar också den heroiska palestinska martyren Khairy Alqam, som genomförde en revolutionär insats i den koloniala bosättning som byggdes på Nabi Yaqoub i norra delen av det ockuperade Jerusalem. Denna motståndsoperation och andra aktioner av det tappra palestinska folket och dess motstånd i Jerusalem, på Västbanken och i hela det ockuperade Palestina har skakat fiendens styrka och dess säkerhetsinstitutioner och politiska institutioner, samtidigt som de har stärkt det palestinska folkets enighet i Palestina, i exil och i diasporan, samtidigt som de har försvagat den självstyrande ”palestinska myndigheten” och dess inställning till kapitulation och underkastelse.
Vid det utvidgade mötet som hölls med anhängare och vänner 30 januari bekräftade rörelsen att det palestinska arabiska folket genom sin erfarenhet genom årtionden av kamp har bevisat att det är starkare än kolonialismens och dess agenters massakrer, och att det alltid kan ta till motstånd, resa sig och förnya sig för att fortsätta på revolutionens och återvändandets väg. Och för att besegra förräderiets och normaliseringens krafter i Palestina och regionen och gå framåt, generation efter generation, mot seger och total befrielse.
Masar betonade att det palestinska arabiska folket, genom sin revolutionära befrielsekamp som sträckt sig över mer än ett århundrade, bekräftar att dess enighet på fältet, solida folkliga vilja och revolutionära förtrupper är kapabla att bryta belägringen och utveckla nya former av effektivt motstånd för att konfrontera imperialismens, sionismens och reaktionens krafter som försöker avskaffa deras existens och plundra det palestinska folkets rikedomar genom att utplåna deras nationella och mänskliga rättigheter. Det uppmanade än en gång till att upprätta en enhetlig palestinsk nationell front för befrielse och återvändo, bort från villkoren i Oslo, den underordnade ”myndigheten” och den så kallade ”tvåstatslösningen”, som syftar till att likvidera den palestinska saken.
Vidare underströks att ledningen för Palestinska myndigheten i Ramallah bedriver en bedrägeripolitik genom att marknadsföra upprepade verbala ställningstaganden och uttalanden som inte längre lurar någon, vid en tidpunkt då det palestinska folket tydligt kan se att den palestinska myndighetens ambassader förblir tysta om den sionistiska fiendens brott och att dess säkerhetsstyrkor fortsätter att rapportera till William Burns, chefen för CIA, och fortsätter att utöva förtryck och tortyr i Jerichofängelset och andra fängelser, som drivs av myndigheten med tillstånd från den sionistiska enheten och Förenta staterna, i stället för att frige politiska fångar och palestinier som hålls fängslade på grund av sin roll i motståndsrörelsen.
Slutligen avslutade Masar sina möten med att uttrycka sitt största förtroende för det palestinska folkets massor och dess revolutionära ungdom, i Palestina och i diasporan, och deras centrala roll i försvaret av det palestinska folket och i stärkandet av fångrörelsens orubblighet inne i den sionistiska fiendens fängelser och fångläger, och i konfrontationen med den sionistiska rörelsen och dess allierade på alla arenor och platser.
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network mottog detta meddelande från palestinska fångar i ockupationens fängelser, riktad till alla de som har deltagit i de internationella aktiviteterna och arrangemangen under aktionsveckan för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar 14-24 januari 2023. Budskapet lästes upp under massdemonstrationen i Gaza som organiserades av Handala Centrum för fångar och före detta fångar och som avslutade aktionsveckan 24 januari 2023.
Meddelande från fångarna ur Folkfronten för Palestinas befrielse i ockupationens fängelser till alla som stödjer den internationella kampanjen för frihet åt Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar:
På senare år har många fått höra att vi har nått den revolutionära erans slut, att revolutionärernas tid är förbi och att endast liberalism, individualism och själviskhet dominerar denna värld. Bevis på att denna värld fortfarande hålls i den revolutionära andans turbulens finns dock i den internationella solidaritetskampanjen med ledaren Ahmad Sa’adat, Abu Ghassan. Han är ett revolutionärt rop som påminner världen om att revolution inte bara är en idé och ett val utan rent av en mänsklig plikt.
Rösten från Abu Ghassan, den fängslade ledaren, är ett revolutionärt rop från djupet av fiendens fängelsehålor, som påminner oss om revolutionens symboler och mål, däribland att lyfta undan orättvisor och förtryck från människor var de än befinner sig. Palestina är inte en påhittad geografi, det är en del av denna värld och representerar fortfarande ett mål för revolutionärer överallt.
Till alla kamrater i den internationella kampanjen som sträcker sig över hela världen… Till världens fria folk… Ert stöd till ledaren Ahmad Sa’adat är en central och viktig del av alla ansträngningar som manar till och lovar revolutionärt uppsving för konfrontation med ockupationens och orättvisans krafter. Fortsätt er kamp, ert stöd och er solidaritet för de palestinska fångarnas rörelse och med frihetskämpar runt om i världen. Dessa ansträngningar är en källa till stolthet för oss alla.
Slutligen är detta korta budskap från oss inte bara till stöd för Abu Ghassan utan snarare till stöd för det han förkroppsligar och representerar: ståndaktighet, värdighet och mänsklighet inför orättvisor. Fångarnas sak överskrider gränser, geografier, murar och tid. Det är en revolution som konfronterar orättvisor där våra fångar förenas med alla revolutionära fångar runt om i världen som befinner sig i förtryckets och förföljelsens fängelsehålor, i synnerhet kamrat Georges Abdallah och många andra av revolutionens barn.
Tills vi möts en dag på det befriade Palestinas mark,
Era kamrater i Folkfronten för Palestinas befrielse i ockupationens fängelser
I kampen för Palestinas befrielse stödjer vi kampen mot världsimperialismens alla institutioner, där krigsalliansen Nato är en av de främsta, och uppmanar därför alla palestinavänner, antiimperialister och andra progressiva och radikala krafter att sluta upp till denna demonstration:
Alliansen mot Nato bjuder in till demonstration den 21 januari 14.00 med start på Norra Bantorget, Stockholm. Vi gör det till följd av Sveriges ansökan till Nato. Kom med och protestera mot ett svenskt deltagande i krigshetsaralliansen, mot kärnvapen och mot de åtgärder som tvingats på oss av diktatorn och mördaren Erdoğan.
Tillsammans går vi ut på gatorna i Stockholm bakom parollerna: NEJ TILL NATO INGEN ALLIANS MED FASCISTER NEJ TILL UTLÄMNINGAR OCH UTVISNINGAR NEJ TILL VAPENEXPORT NEJ TILL KÄRNVAPEN I SVERIGE
När: 21 januari, 14.00 Var: Norra Bantorget, Stockholm
Arrangör: Allians mot Nato – en bred sammanslutning av organisationer som samlas bakom demonstrationens paroller
2022 var ett år av intensifierad ockupation och nya vidriga angrepp på Palestina och den palestinska solidaritetsrörelsen över hela världen, men det var också ett år av ökande motstånd och gränslös solidaritet. Vi i Samidoun Göteborg vill tacka alla som organiserat tillsammans med oss, deltagit på arrangemang, och på alla möjliga sätt visat att solidariteten med Palestina är stark och att kampen för dess frihet kommer att fortsätta i Palestina, i Sverige och över hela världen enda tills dess att Palestina åter är fritt och självständigt – från floden till havet!
Januari
Vi inledde året den 6 januari med att tillsammans med våra kamrater i Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg manifestera för att fira segern för fången Hisham Abu Hawash, som efter 141 dagars hungerstrejk tvingade den israeliska ockupationsmakten att frige honom från administrativt förvar.
Januari innehöll också traditionsenligt (liksom det gör även detta år) en aktionsvecka för Ahmad Sa’adat, generalsekreterare för PFLP och politisk fånge. Vi startade aktionsveckan genom att affischera Göteborg med information om Sa’adat och hans situation.
Tillsammans med Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg samlades vi på Brunnsparken och delade ut flygblad för att uppmärksamma och protestera mot Israels etniska rensning i Sheikh Jarrah och Naqaböknen.
Vi avslutade januari genom att träffa våra kamrater i Samidoun Stockholm på en konferens och anordnade i samband med det ett torgmöte för att uppmärksamma Ahmad Sa’adats situation.
Den sista januari var också starten för vår bokcirkel på Torkil Lauesens bok Riding the Wave – Sweden’s Integration into the Imperialist World System.
Februari
Den 5 februari protesterade vi återigen mot Israels etniska rensning tillsammans med Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg.
Den 12 februari var det den internationella aktionsdagen för bojkott av PUMA, vilket vi uppmärksammade genom flygbladsutdelning utanför en butik som säljer idrottsutrustning.
I mars meddelades att franska staten beslutat att förbjuda våra vänner och kamrater i Collectif Palestine Vaincra, som ett direkt resultat av deras framgångsrika solidaritetsarbete. Detta uppmärksammade vi med flygbladsutdelning och en miniaktion vid franska konsulatet i Göteborg.
Den 23 mars var det Sverigepremiär av filmen KOFIA: A revolution through music, om det svensk-palestinska bandet Kofia och deras musik och motstånd. Efter filmvisningen följde ett samtal med filmskaparen Louis Brehony.
Den 30 mars varje år är jordens dag (Yom al-Ard), en dag till åminnelse av detta datum 1976 då en palestinsk generalstrejk i protest mot israelisk markstöld anfölls av israelisk militär och sex palestinier dödades och hundra skadades. 2022 anordnade vi tillsammans med Palestinska samordningsgruppen – Göteborg en demonstration för att uppmärksamma dagen.
April
Den 17 april är det Palestinska fångdagen, en internationell dag för att mobilisera för alla palestinska fångars frigivning. För att uppmärksamma dagen manifesterade vi tillsammans med Palestinska samordningsgruppen – Göteborg.
Maj
Den 1 maj demonstrerade vi tillsammans med Göteborgs LS av SAC, Allt åt alla Göteborg, SUF Göteborg under parollen ”Fred mellan folk – krig mellan klasser”. Vi tog också tillfället i akt att uppmärksamma situationen för våra franska kamrater i Collectif Palestine Vaincra.
Den 15 maj varje år uppmärksammas Nakba (katastrofen), till åminnelse av fördrivningen av hundratusentals palestinier 1948 (med fortsättning än i dag). Tillsammans med Palestinska samordningsgruppen – Göteborg och andra medarrangörer var vi med och anordnade en demonstration till minne av dagen.
Den 28 maj 2022, efter 21 år i fängelse, frigavs den politiska fången Fusako Shigenobu. För att uppmärksamma detta och informera om hennes liv och gärning höll vi en offentlig visning av filmen Children of the Revolution.
Juni
Tillsammans med Allt åt alla Göteborg och flera andra organisationer arrangerade vi en demonstration i protest mot Sveriges stöd till den turkiska diktaturen.
Juli
Den 8 juli 1972 mördades den palestinska författaren och motståndsledaren Ghassan Kanafani av den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. För att uppmärksamma 50 år sedan mordet anordnade vi den 9 juli en visning av filmen KOFIA: A Revolution through Music om det svensk-palestinska bandet Kofia, som med sin revolutionära musik i högsta grad levt och verkat i Kanafanis anda.
Den 17 juli fortsatte vi att uppmärksamma minnet av Ghassan Kanafani och anordnade tillsammans med Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg en kulturkväll i hans minne, bland annat med en utställning av konstnären Ahmad Qaddura.
Den 26 juli lanserade vi tillsammans med Foreign Languages Press en nyutgivning av den svenska översättningen av PFLP:s klassiska text Strategi för Palestinas befrielse. Vill du läsa den? Köp den direkt från förlaget eller kontakta oss!
Augusti
I augusti attackerade Israel de belägrade Gazaremsan med bombanfall. Tillsammans med Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg demonstrerade vi mot detta vidriga angrepp.
September inleddes med en releasefest för nyutgivningen av PFLP:s Strategi för Palestinas befrielse.
Den 8 september hade vi den stora äran att tillsammans med Palestinska samordningsgruppen – Göteborg anordna ett samtal med Jáldia Abubakra, aktiv i bland annat Samidoun España, Masar Badil och Alkarama, med anledning av årsdagen för det katastrofala Oslo-avtalet.
I början av oktober protesterade vi tillsammans med Palestinska Samordningsgruppen – Göteborg mot associeringsrådet EU-Israel och Israels dåvarande president Yair Lapid.
Den 8 oktober deltog vi på Syndikalistiskt Forums Organisera dig-mässa för att presentera vår organisation och vad vi sysslar med.
Senare i oktober deltog vi i ARNA:s konferens ”Beyond the End of the World: Climate Struggle, Anticapitalism and Steps Forward” där vi deltog i ett panelsamtal om dekoloniala perspektiv.
Den 26 oktober var vi ute med Palestinska samordningsgruppen – Göteborg och andra för att manifestera mot Israels aggressioner och stöda den palestinska frihetskampen.
November
Den 29 november, den internationella dagen för solidaritet med Palestinas folk, anordnade vi en manifestation på Brunnsparken i Göteborg.
December
Den 3 december anordnade vi tillsammans med Reclaim Pride GBG, Salam, Page 28 och RFSL Newcomers Malmö en konferens på temat ÄKTA SÄKERHET och med syfte att bygga allianser och praktisk solidaritet mellan organisationer från de muslimska och queera communityn.
Vid sidan av allt detta vi har gjort under 2022 arbetar vi kontinuerligt med syfte att stärka det solidariska anttimperialistiska och antifascistiska motståndet, i Göteborg, i Sverige så väl som internationellt. Vill du vara med och bidra till ett 2023 kännetecknat av solidaritet, motstånd och befrielse? Tveka inte att höra av dig till oss eller våra internationella kamrater, följ oss i våra kanaler som Facebook och Instagram och ta del av vårt material på YouTube och SoundCloud!
Sa’adat gjorde sin rättegång till en rättegång mot ockupationen: Den internationella solidaritetsveckan för Ahmad Sa’adat utfärdas
Den här dagen år 2008 reste sig generalsekreteraren för Folkfronten för Palestinas befrielse, den revolutionära ledaren Ahmad Sa’adat, ”Abu Ghassan”, för att i stället ställa ockupanten inför rätta och förvandla sin skenrättegång till en tribunal mot ockupationen, under vilken han vägrade att bemöta eller erkänna den sionistiska entitetens eller dess domstolars legitimitet. I stället bojkottade han militärdomstolarna och betonade vårt palestinska folks val att fortsätta sitt motstånd med all dess kraft, att i alla former konfrontera den artificiellt påtvingade sionistiska entiteten och att omvandla fängelset till en ny arena för kamp och konfrontation mot ockupanten.
Mot bakgrund av detta utfärdar den internationella kampanjen för solidaritet med ledaren Ahmad Sa’adat att en nationell och internationell kampanjvecka mellan 15 januari, 21-årsdagen av hans kidnappning av Palestinska myndighetens säkerhetstjänst, och 24 januari 2023. Denna vecka kommer också som en hyllning till martyrerna i de massakrer som begicks av den sionistiska enheten i dess brutala aggression mot Gaza 2008 (”Operation Cast Lead”), som inleddes bara en dag efter rättegången mot kamrat Sa’adat.
Kampanjen uppmanar alla solidaritetsnätverk, motståndskrafter, stödgrupper för Palestina och fångarna samt alla bojkottkampanjer runt om i världen att delta brett i denna uppmaning till handling och utvidga kretsen av solidaritet med Ahmad Sa’adat och alla palestinska fångar i ockupationens fängelser. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma deras lidande nu, eftersom brottslingen Itamar Ben Gvir snart kommer att ta över ansvaret för det sionistiska projektets så kallade ”ministerium för inre säkerhet” som även ansvarar för fångarna. Dessa aktioner blir dessutom ett förkastande av Palestinska myndighetens ”säkerhetssamordningsstrategi”, det främsta skälet och bakgrunden till ockupationens kidnappning av ledaren Ahmad Sa’adat och hans kamrater 2006, och påtryckningar på ockupationen för att den ska frige martyrernas kroppar och upphöra med dess politik av medicinsk försummelse och administrativt förvar.
Detta internationella aktionsupprop är ett ilskans rop från det palestinska folket, solidaritetsrörelsen och anhängare till motståndet och dess legitimitet, som förkroppsligas av ledaren Ahmad Sa’adat och hans kamrater i fångrörelsen, och till stöd för fångrörelsen i den hårda kamp som bara kommer att intensifieras i konfrontation med den sionistiska regimens nästa fascistiska regering efter tillkännagivandet av dess bildning.
Ahmad Sa’adat och fångrörelsen gör motstånd på kampens frontlinjer och förtjänar våra ansträngningar, vårt arbete och vårt initiativ genom alla former av solidaritet och stöd.
Med lojalitet till ledaren Ahmad Sa’adat, hans kamrater och fångrörelsen
Ära åt martyrerna och åt fångrörelsens martyr, den fängslade ledaren Nasser Abu Hmeid
Segern är säker
Den internationella kampanjen för solidaritet med ledaren Ahmed Saadat
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network hyllar Karim Younes och hela det palestinska folket på hans frigivning i dag efter att ha hållits fängslad i 40 år, den mest långvariga palestinska fången i sträck. Younes, som suttit fängslad sedan 1983, välkomnades hem av sina medinvånare i ’Ara, en palestinsk by i det ockuperade Palestina ’48.
I ett tal omedelbart efter frigivningen bekräftade han sitt fortsatta engagemang i kampen. ”Jag hyllar vårt stora folk som har kämpat i 100 år utan att hissa den vita flaggan”, sade han, klädd i en kuffiyeh och bärande på en palestinsk flagga när han marscherade med sina nära och kära genom ’Ara. ”Jag är villig att ge ytterligare 40 år av mitt liv som en uppoffring för mitt folk, och alla fångar har styrkan och engagemanget att offra 40 och 50 år för sitt folks frihet… Budskapen från fångarna är många, men det slutliga budskapet är ett budskap om kärlek och tacksamhet till vårt stora folk på alla de platser där de är närvarande, vårt folk på Västbanken, i Gaza, i diasporan, i det ockuperade Palestina ’48, i Jerusalem… Fångarna bär på många frågor och bekymmer, och mitt hjärta är med dem som stannat kvar i fängelse, som bär deras kroppar på sina axlar och går med döden bredvid sig”.
Den israeliska ockupationsregimen försökte förneka det palestinska folket deras glädje över frigivningen av Karim Younes, som har blivit en nationell symbol för enhet genom sina årtionden av fångenskap. I stället för att släppa honom vid fängelsets portar i Hadarim eller i hans hemby släpptes han i stället vid en godtycklig busstation i gryningen, långt från sin familj och från folkmassor. Med en förbipasserande persons hjälp återförenades han dock snabbt med sin familj och hans frigivning firades. Den sionistiske inrikesministern Aryeh Deri hotade också med att dra in hans israeliska medborgarskapet för att påtvinga statslöshet på Younes och hans kusin Maher som snart ska släppas den 17 januari.
Med sina kraftfulla kommentarer och sitt starka välkomnande – liksom meddelanden om stöd från alla palestinska motståndsfraktioner och politiska partier – visade Karim Younes ändå återigen på de palestinska fångarnas ståndaktighet och ledarskap och på det palestinska folkets okuvade vilja till frihet trots 40 år bakom galler, 75 år av Nakba och 100 år av kolonialism.
Bara några dagar före sin frigivning gjorde Younes ett gripande uttalande om sin kommande frigivning: ”Jag återvänder för att tillsammans med mitt folk överallt sjunga mitt hemlands hymn, fedayeenernas hymn, återvändandets och befrielsens hymn.”
Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network gratulerar Karim Younes, hans familj och hela det palestinska folket till hans frigivning, med ett firande som bara kommer att bli fulländat med frigivningen av alla palestinska fångar. Vi ansluter oss inte bara till hans vänner och familj i Palestina, utan även till tusentals vänner, kamrater och anhängare i den palestinska diasporan, den palestinska solidaritetsrörelsen och den globala rörelsen för social rättvisa för att hylla hans fortsatta engagemang för palestinsk befrielse.
Fredagen 16 december 2022 avled professor Jose Maria Sison, grundande ordförande för Filippinernas kommunistiska parti på ett sjukhus i Utrecht i Nederländerna där han levde i exil. Han var 83 år gammal. Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network sänder sina djupaste kondoleanser till Sisons livslånga partner och stridskamrat Julie De Lima, deras barn och familj. Vi ansluter oss till det filippinska folket, arbetarna och bönderna och miljontals kamrater i och utanför Filippinerna och sörjer förlusten av Sison som lärare och ledstjärna.
Jose Maria Sison var initiativtagare till och första ordförande för Filippinernas kommunistiska parti (CPP) 1968. Under hans ledning blev CPP den ledande revolutionära kraften i Filippinerna och ett lysande exempel för den internationella revolutionära rörelsen. CPP expanderade snabbt efter grundandet och bildade 1969 Nya folkarmén (NPA), som fortfarande leder en av världens längsta kommunistiska väpnade revolutioner i nästan alla provinser i Filippinerna.
Vid sin död var Sison politisk chefsrådgivare för Nationella demokratiska fronten (Filippinerna), eller NDFP, en enhetsfront som omfattar dussintals revolutionära massorganisationer i Filippinerna, såsom bönder, arbetare, ungdomar, kvinnor, ursprungsbefolkning och filippiner i utlandet. Sison var också ordförande emeritus för International League of Peoples’ Struggle (ILPS), som Samidoun är en stolt medlem av, som förenar hundratals antiimperialistiska organisationer från alla kontinenter.
Sison förblev fullständiga engagerad i kampen för Filippinernas nationella och sociala befrielse. Han arbetade passionerat och outtröttligt för denna kamp ända till sitt sista andetag och lämnar ett arv av revolutionär kraft som är känt av alla som har läst eller hört hans ord eller upplevt hans arbete.
Som övertygad revolutionär och marxist-leninist-maoist var Sison också en principfast proletär internationalist som till fullo stöttade den palestinska befrielsekampen. Han skrev dussintals artiklar och uttalanden om det palestinska folkets kamp, stöttade det palestinska motståndet och krävde frihet åt alla politiska fångar.
”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.
Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.”
Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network ger vi en sista hälsning till Ka Joma, från alla våra avdelningar i världen. Vi lovar att i Ka Jomas anda fortsätta att kämpa för nationell och social befrielse i Palestina, Filippinerna och alla länder som gör motstånd mot imperialismens, feodalismens och kapitalismens exploatering och förtryck.
Sison hade direkt erfarenhet av fångkamp eftersom han själv arresterades av Marcos fascistiska diktatur 1977 och hölls fängslad i nästan nio år. Han torterades svårt och tillbringade större delen av sin tid i isoleringscell. Sison har berättat om sina erfarenheter i fängelset och förklarade hur han kunde överleva dessa år och praktisera ståndaktighet, något som palestinska fångar kallar Sumud:
”När sådana direkta fysiska tortyrmetoder som slag och vattenkurer tillämpades på mig tänkte jag på att göra motstånd hela tiden eftersom min uppskattning var att jag helt enkelt skulle bli medvetslös när min kropp inte längre kunde uthärda tortyrens smärta. Hela tiden tänkte jag att det skulle vara en skam att ge upp och förråda andra och mig själv på grund av tortyren. Jag kunde och försökte också överlista fienden. Naturligtvis var jag alltid medveten om min plikt att stå upp för folket och den revolutionära rörelsen.
Den svåraste typen av tortyr som jag genomgick var den långvariga, där den psykologiska formen av tortyren var den främsta och den inbyggda fysiska tortyren den sekundära. Att vara fastkedjad vid en säng och sitta isolerad i en liten cell utan att veta när mina förhållanden skulle förändras innebar en fruktansvärd påfrestning för mitt sinne. Det kändes som om tonvis med bly föll över min hjärna varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag och varje vecka.
Men för att behålla mitt förnuft och till och med skärpa mitt förstånd kämpade jag tillbaka genom att skriva dikter, granska och analysera mina erfarenheter och tankar och tänka ut intriger till romaner som jag aldrig kom att skriva. Jag hade viljan att kämpa eftersom jag kämpade inte bara för mig själv utan för folket, särskilt de arbetande massorna av arbetare och bönder.
Jag betraktade fängelset och till och med min lilla cell som en arena för kampen för nationell befrielse och demokrati. Jag ansåg då att det var min speciella uppgift att visa trots mot USA-imperialisterna och Marcos fascistregim för att ytterligare väcka folket till väpnad revolution.”
Efter att ha släppts från fängelset 1986 började Sison en internationell turné där han träffade kamrater och revolutionärer från hela världen. Men när han besökte Nederländerna återkallades hans pass av den filippinska regeringen och han tvångsförvisades till ett land mer än 10 000 kilometer från hans hem. Sedan dess har han bott i Nederländerna tillsammans med sin partner Julie De Lima och andra filippinska revolutionärer i exil.
År 2007 grep den nederländska polisen Sison under påtryckningar från Förenta staterna och höll honom i 16 dagar, där han misshandlades och nekades sina mediciner. Han hade förts upp på terroristlistorna av imperialistmakter som ville försvaga den revolutionära rörelsen i Filippinerna och dess internationella kämpar. De påhittade anklagelserna utan några som helst bevis förkastades till slut av domstolen, men Sison kunde aldrig resa utanför Nederländerna. USA, i motsats till EU, tog aldrig bort honom från terroristlistan. Sisons fall är ännu ett exempel på hur ”terrorlistor” används för att försöka kriminalisera och förtrycka revolutionära rörelser bland världens folk, på samma sätt som de används för att rikta in sig på det palestinska folket och dess motstånd.
I Nederländerna levde Joma ett nyktert liv i en liten arbetarklasslägenhet i Utrecht, där han arbetade varje dag från tidig morgon till sen kväll. Han var en ödmjuk men passionerad man som älskade att umgås med kamrater, lyssna på deras erfarenheter och dela med sig av sina råd.
Som Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network kommer vi att minnas Jose Maria Sison, Ka Joma, som en ledande kamrat som ägnade hela sitt liv åt kampen för nationell och social befrielse för Filippinerna och det filippinska folket. Och vi kommer alltid att minnas hans orubbliga stöd till den palestinska befrielserörelsen och de palestinska fångarnas kamp. Mabuhay, Ka Joma!
Ett urval av Jose Maria Sisons citat om den palestinska och arabiska kampen:
”Vi ansluter oss till er för att fira Palestinska fångdagen, för att hedra alla palestinska politiska fångar tillsammans med alla martyrer och hjältar för deras självuppoffrande och ädla kamp för det palestinska folkets befrielse, för att fördöma kränkningarna av deras demokratiska rättigheter och grundläggande friheter och för att kräva en human behandling av de politiska fångarna och att de ska befrias från sina orättfärdiga fängslanden.
Det filippinska folket och dess revolutionära krafter delar en stark känsla av solidaritet med det palestinska folket och de revolutionära krafterna, eftersom de för en gemensam kamp mot USA-imperialismen och dess reaktionära marionetter som den israeliska sionismen och storkomprador- och jordägarregimen i Filippinerna. Vi inspireras alla av de uppoffringar som de politiska fångarna och alla martyrer och hjältar har gjort för att föra kampen för nationell och social befrielse framåt.” – 2020, https://samidoun.net/2020/04/video-jose-maria-sisons-solidarity-message-for-palestinian-prisoners-day
”Vi måste sätta igång och utveckla en rörelse för att kräva att de villkor upphör under vilka Israel när som helst kan attackera Gaza och massakrera det palestinska folket. På sex år har Israel släppt loss tre massakrer utan att ställas till svars av en internationell brottmålsdomstol. Israel har förvandlat Gaza till ett koncentrationsläger sedan 2006. Israel har utsatt palestinierna för olika former av kollektiv bestraffning. Fiskare skjuts ihjäl om de går utanför en trekilometersgräns som Israel ensidigt har infört. Jordbrukare dödas också om de skördar sina grödor bortom en gräns som Israel godtyckligt fastställt.
Vi lyssnar till och stöder uppmaningen från Gazas folk till världens folk att leda en rörelse för att förverkliga bojkott, avinvesteringar och sanktioner. Precis som vi minns i den globala kampanjen mot apartheidregimen i Sydafrika kan och måste världens folk och deras institutioner och organisationer utöva påtryckningar på regeringarna för att sanktionera Israel och genomföra ett omfattande vapenembargo. Israel har kunnat ockupera Palestina, driva en terror- och apartheidregim och begå sina mordiska grymheter tack vare stödet från imperialistiska regeringar, särskilt USA och EU.” – 2014. https://www.workers.org/2014/08/15597
”Det är ytterst lögnaktigt och hycklande, värdigt krigsförbrytare och megaterrorister, att både USA och Israel lägger skulden på Palestina och det palestinska folket för de pågående storskaliga aggressions- och förtrycksbrott som Israel begår mot dem och för den förestående israeliska invasionen och återockupationen av Gaza. Israels nuvarande uppmaning till ett totalt krig påminner oss alla om den israeliska aggressionen mot Libanon i modern tid och om hur långt Israel kan gå för att begå brott mot mänskligheten helt ostraffat med uppmuntran och stöd från USA:s imperialister och med de andra imperialistmakternas samtycke.
ILPS är solidariskt med det palestinska folket i dess kamp för nationell räddning och självständighet och för försvaret av alla dess mänskliga och demokratiska rättigheter mot angreppen från de USA-stödda israeliska angriparna. Vi ansluter oss till det palestinska och arabiska folket och hela mänskligheten för att fördöma Israels USA-stödda aggressionsbrott och för att kräva att Israel upphör med sin plan för ett allomfattande angreppskrig.” – 2008, ILPS uttalande, https://josemariasison.org/ilps-condemns-israeli-attacks-on-the-palestinian-people-in-gaza
”1948 inledde USA det kalla kriget för att begränsa och bekämpa socialismens och de nationella befrielserörelsernas utmaning och för att motverka den amerikanska ekonomins tendens att glida in i en överproduktionskris. Det kalla kriget var i själva verket en serie heta lokaliserade krig. Dessa omfattade de stora amerikanska aggressionskrigen i Korea och Indokina, de USA-stödda israeliska krigen i Palestina och de antisovjetiska krigen i Angola, Etiopien, Nicaragua och Afghanistan.
Som motståndskrafter underifrån kan vi räkna de icke-imperialistiska stater som står upp för att försvara sitt nationella oberoende mot imperialismen. I själva verket har USA inlett de våldsammaste aggressionskrigen mot sådana stater, som på senare tid har omfattat Irak, f.d. Jugoslavien och Afghanistan. USA har också uppmuntrat och stöttat de israeliska sionisterna att ockupera Palestina och undertrycka det palestinska motståndet. Som en följd av detta ser vi en stadig tillväxt av väpnat och annat motstånd i länder som direkt eller indirekt attackeras av USA…
De återkommande massprotesterna mot krig och imperialism i de imperialistiska länderna återspeglar inte bara en hög grad av solidaritet mellan folken i dessa länder och andra folk, utan också det växande missnöjet med det kapitalistiska världssystemets kris. Folket är upprört över den höga arbetslösheten, minskningen av de sociala förmånerna, välfärdens utarmning och att företagsvinster och militära utgifter prioriterats högst.
Det irakiska folket bedriver nu ett brett väpnat motstånd bestående av nationalister, kommunister, religiösa troende och olika etniska grupper mot den amerikanska ockupationen och marionetterna och lägger grunden för större protestaktioner i USA och i världen.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/WarImpeandResistbelow.htm
”Vi fokuserar främst på USA eftersom det är den mest krigiska makten och den största destabiliserande faktorn i världen. Landet har en krigsdriven ekonomi, där det militärindustriella komplexet alltid pressar regeringen att spendera mer pengar på krigsproduktion och anfallskrig. Den är fast besluten att tillsammans med Nato och det sionistiska Israel försvaga och fälla varje regim som stödjer det palestinska folkets kamp och de arabiska folkens sak för nationellt oberoende.” – 2015, https://josemariasison.org/for-a-socially-just-world-strengthen-the-peoples-solidarity-and-intensify-the-struggle-against-imperialist-plunder-crisis-and-war
”Vad gäller att införskaffa och hålla vapen i hemlighet i årtionden och att inleda offensiver med små formationer under de mest begränsade och svåra förhållanden, ger de revolutionära väpnade organisationerna i Irland och Palestina goda exempel på medveten disciplin, skicklighet, uppfinningsrikedom och uthållighet tack vare masstödet från hela samhällen som motsätter sig en ockupationsmakt.” – 2019, https://josemariasison.org/on-the-question-of-peoples-war-in-industrial-capitalist-countries
”Tio år efter 11 september befinner sig USA i en historisk skuldkris och en långvarig global depression. Dess militära styrkor är överbelastade och fastlåsta på flera krigsskådeplatser runt om i världen. USA har mer än 150 000 soldater kvar i Afghanistan och Irak och är nu tillsammans med Nato engagerat i ett angreppskrig i Libyen.
Under det senaste decenniet har antikrigsrörelser, antiimperialistiska rörelser och väpnade revolutionära rörelser uppstått för att göra motstånd mot USA:s aggressionskrig. Det amerikanska folket har upprepade gånger visat sitt motstånd mot att 11 september används för att rättfärdiga aggressionskrig. De har krävt att trupperna ska dras tillbaka från Irak och Afghanistan och samtidigt protesterat mot de enorma militärutgifterna på bekostnad av verklig ekonomisk återhämtning, statliga subventioner och välfärd.
Folken i Irak, Afghanistan, Libyen och Palestina fortsätter att göra väpnat motstånd mot den USA-ledda och USA-sponsrade ockupationen och aggressionen. Revolutionära och progressiva rörelser i Asien, Latinamerika och Afrika går i spetsen för folkets kamp för nationell och social frigörelse. Länder som Kuba, Demokratiska folkrepubliken Korea och Venezuela hävdar sin suveränitet mot USA:s hot om aggression. Exploaterade och förtryckta folk i både imperialistiska och dominerade länder driver kampen mot imperialistiska krig och för att omfördela resurser till jobb, försörjning, rättvisa löner och social välfärd.
Det är absolut nödvändigt att världens folk för en militant och uthållig kamp mot USA:s och Natos aggressionskrig, statsterrorism och kontrarevolution. Det är endast genom folkets kamp som folket kan hoppas på att eliminera alla former av terrorism och uppnå en ny och bättre värld med större frihet, demokrati, social rättvisa, allsidig utveckling och världsfred.” – 2011, https://josemariasison.org/ilps-statement-on-the-10th-anniversary-of-911
”USA har fått mycket större materiella fördelar av erövringen av Irak än av erövringen av Afghanistan. De har lagt beslag på världens näst största oljereserver och har fått en mer direkt kontroll över hela OPEC mer än någonsin tidigare. Den amerikanska dollarn är fortfarande säker som valuta för oljetransaktioner.
USA har länge närt planen att ockupera Irak och omforma hela Mellanöstern politiskt och ekonomiskt under amerikansk hegemoni. De amerikanska militärbaserna i Irak ligger nu i hjärtat av hela regionen. Det palestinska och arabiska folket uppmanas att acceptera den amerikanska ”färdplanen” och andra diktat från USA och de israeliska sionisterna.
USA kräver på ett arrogant sätt att Syrien och Iran helt och hållet skall underkasta sig USA:s hegemoni, annars får de drabbas av Iraks öde. USA:s strateger räknar med att de på ett eller annat sätt snart kan ta full kontroll över Iran och Syrien. De hotar också de feodala oligarkierna i Saudiarabien och emiraten med att förlora sina feodala rättigheter om de inte ger efter för USA:s ekonomiska och militära krav… När det irakiska folkets nationella befrielsekrig intensifieras och USA vägrar att dra sig tillbaka från Irak kommer massprotesterna och andra former av antiimperialistiskt motstånd att stiga till en ny och högre nivå på global nivå. USA kan fortfarande göra värre saker i Mellanöstern genom att utvidga slagfältet till Syrien och Iran. USA har länge anklagat dessa länder för att hjälpa Irak och krävt att de ska underordna sig USA:s diktat.
USA planerar att ta Iran på grund av dess oljerikedomar och för att landet redan är insprängt mellan de USA-kontrollerade länderna Afghanistan och Irak. USA är också intresserat av att kontrollera Syrien eftersom landet ses som ett hinder i den av USA utarbetade färdplanen för Israel och Palestina. Det ligger definitivt i Irans och Syriens intresse att stödja det irakiska folket och att hindra USA från att konsolidera sin makt i Irak.
Det skulle vara ett kolossalt misstag för USA att vidta förebyggande åtgärder mot Iran och Syrien och utvidga slagfälten från Irak och Afghanistan. Det väpnade folkliga motståndet skulle sprida sig som en löpeld i Mellanöstern och Centralasien och uppmuntra till väpnade revolutioner i Sydasien. I vilket fall som helst kommer USA i allt högre grad att betala för sitt imperialistiska övertramp. Folken i alla världens regioner ser sin möjlighet att utdela sina egna slag mot det överansträngda och sårbara monstret.” – 2003, https://www.josemariasison.org/inps/2yrsafter911.htm
Föregående