Följande presentation gavs lördag 20 november i Köpenhamn av Collectif Palestine Vaincra, en medlemsorganisation i Samidoun-nätverket baserad i Toulouse, Frankrike. Presentationen gavs som del av den danska antiimperialistiska organisationen Internationalt Forums 50-årskonferens och firande. Collectif deltog i arrangemanget tillsammans med Samidoun-medlemmar från Nederländerna, Sverige och Belgien såväl som delegater från Filippinerna, Spanien, Grönland och England. Nedan är hela Collectifs presentation om solidaritet med palestinskt motstånd och befrielsekamp, översatt från originalet på franska (finns även på engelska).

Tack till Internationalt Forum för inbjudan till detta möte. Vi tackade omedelbart ja, eftersom vi uppskattar ert viktiga mångåriga arbete till stöd för Palestina och för bojkott av den sionistiska ockupationen. Och tack till alla de andra inbjudna talarna, särskilt Palestine Action, till vilka vi återigen utsträcker vår fullständiga solidaritet när de står inför repression.

Jag talar för Collectif Palestina Vaincra (“Kollektivet Palestina kommer att segra”), en organisation baserad i Toulouse, Frankrike som stödjer det palestinska motståndet, medlem i det internationella Samidoun-nätverket och deltagande organisationer i Masar Badil, rörelsen för en alternativ revolutionär palestinska väg. Vårt kollektiv grundades mars 2019 efter ett decennium av arbete till stöd för det palestinska folket och deras motstånd. Vi har den stora äran att kunna kalla Georges Abdallah, arabisk kommunistisk fängslad i Frankrike sedan mer än 37 år, och Leila Khaled, ikon för palestinska motståndet, våra hedersmedlemmar.

Att stödja Palestina: En antiimperialistisk kamp

Grundandet av Collectif motiverades av en enkel observation. I Frankrike domineras solidaritetsrörelsen med det palestinska folket till stor del av en humanitär strategi, som i praktiken erkänner den sionistiska statens ”legitimitet” och följer Osloavtalets kapitulationistiska så kallade ”fredsprocess”.

Vår organisation har brutit med denna majoritetstrend i solidaritetsrörelsen genom att anta en antiimperialistisk och antikolonial inställning till den palestinska saken. Israel är inte en stat som alla andra, det är en utpost för de imperialistiska makterna i regionen byggd på bosättarkolonialism och etnisk rensning av det palestinska folket. Joe Biden, USAs president, förklarade detta med stor tydlighet när han sade: “Om inte Israel fanns skulle USA tvingas uppfinna ett Israel för att försvara sina intressen i regionen.”

Det är så klart fallet för alla de imperialistiska makter i världen som ser en pålitlig och trogen allierad i den sionistiska staten. I synnerhet har den franska imperialismen spelat och fortsätter att spela en nyckelroll i koloniseringen av Palestina: från Sykes-Picot-avtalet 1916, som utgjorde grunden för den regionens imperialistiska uppdelning mellan Frankrike och Storbritannien, till omröstningen om FNs delningsplan 1947, till tillhandahållandet av kärnkraft till den israeliska ockupationen på 1960-talet, fram till i dag genom många ekonomiska och militära avtal.

Att förstå detta är att förstå att stöd åt Palestina inte bara är att stödja det palestinska folket i deras rättmätiga kamp för rättvisa, värdighet och befrielse, men också att stödja oss själva, våra gemenskaper och vår klass i vår kamp mot våra egna länder imperialism. För det är till försvar av imperialistiska intressen i regionen, först brittiska intressen och sedan västerländska intressen i allmänhet och USAs intressen i synnerhet, som det palestinska folket har utsatts för brutal kolonisering i 104 år.

Att förstå detta är också att förstå att det palestinska folket inte bara konfronterar den sionistiska staten utan också de imperialistiska makterna och de reaktionära arabiska regimerna i deras tjänst, som till exempel Egypten och Jordanien. Rörelsen för Palestinska befrielse har därför en palestinska, arabiska och internationella dimensioner genom vilka vi alla har ett ansvar, inte till humanitärt bistånd, utan att hjälpa varandra i vår gemensamma kamp, ​​en antiimperialistiska kamp. Palestinas befrielse är en viktig hävstång för den arabiska revolutionen och för kampen mot de västerländska imperialistiska makterna. Därför är försvaret av den palestinska saken är en central fråga.

Att framhäva en tydlig linje för Palestinas befrielse

Inom detta ramverk och med denna ingång bildades vårt Collectif Palestina Vaincra runt en bekräftelse av de principer som fastställdes av den palestinska revolutionen på 1960-talet, i synnerhet försvaret av visionen om ett fritt och demokratiskt Palestina från Jordanfloden till Medelhavet och den omistliga rätten att återvända för alla palestinska flyktingar som fördrivits från sitt land.

En av våra principer är därför att kraftfullt och otvetydigt bekräfta den sionistiska statens illegitimitet och behovet av dess demontering. Som den palestinska revolutionären George Habash påpekade 1974: ”En dag kommer sanningen att stå klar för alla, att det inte finns någon fred i denna region när det finns fascistisk och rasistisk stat grundad på en reaktionär doktrin med målet att tjäna imperialistiska intressen. Parollen om ett demokratiskt samhälle i Palestina, lanserad av den palestinska revolutionen, är den enda vägen till frihet och framsteg för alla folk i regionen, inklusive judar, och detta är vägen till en permanent och varaktig fred.” Detta krav kräver att en förklaring av den sionistiska rörelsens verkliga karaktär som en kolonial och rasistisk rörelse och denna stats verkliga karaktär, nämligen som inget mindre än en av de sista koloniala bosättningarna på planeten. Hela vår verksamhet och vår politiska linje är därför inriktade på detta mål.

Detta krav befäster det palestinska motståndets legitimitet i alla dess former i konfrontation med den sionistiska kolonialismen. Denna princip är fastställd i internationell rätt, särskilt FNs resolution 37/43 antagen 1982, men det är framförallt en antikolonial politisk princip. Ja, det palestinska folket har rätt att göra motstånd mot kolonisering, ockupation och apartheid! Det finns en stor internationell operation för att delegitimera det palestinska motståndet och dess organisationer genom att stämpla dem som ”terrorister”. Utifrån detta perspektiv och ställda inför repressionen mot det palestinska folket tror vi på att stöd till de palestinska fångarna och deras omedelbara frigivning är en central fråga. De palestinska fångarna står i motståndets frontlinje mot den sionistiska ockupationen och utsätts för en omfattande kriminaliseringskampanj för att isolera dem från deras folk och från internationellt stöd. Att stödja de palestinska fångarna är inte bara ett krav på rättvisa, även om det är en del av det, utan det är först och främst stöd för frihetskämpar och rättmätigheten i deras kamp. Georges Abdallah, Ahmad Sa’adat, Khitam Saafin, Naël Barghouthi, Walid Daqqa och alla de 4 650 palestinska fångarna är inte ”terrorister”, de är motståndskämpar!

I vår strävan efter Palestinas befrielse från floden till havet, försvarar vi palestinska flyktingars omistliga rätt att återvända till sitt land. Att idag kämpa för rätten till återvändo för flyktingar i lägret Ein El Helweh i Libanon, och för de palestinska gemenskaperna i exil i Europa, är att kämpa mot det ursprungliga brottet, den sionistiska statens grundande. Det är att kämpa mot Nakba som fortsätter än idag, från fördrivningen av 800 000 palestinier från deras land 1948 till den etniska rensning i stadsdelarna Sheikh Jarrah och Silwan i Al Quds i dag.

Det är också därför vi arbetar för en total bojkott av den sionistiska staten, dess institutioner och dess anhängare. Denna bojkottkampanj avser inte att ersätta det palestinska motståndet eller låsa sig inom ramen för så kallad ”internationell rätt” som erkänner legitimiteten hos den sionistiska ockupationen av majoriteten av palestinskt land utan att utnyttja bojkott som ett verktyg för att isolera och delegitimera israelisk apartheid. Denna bojkott tjänar därför det palestinska motståndet, i den palestinska, arabiska och internationella bojkottens tradition som har funnits i nästan ett sekel: från bojkott av de första sionistiska nybyggarnas produkter på 1920-talet till bojkott av ockupationsekonomin under Stora intifadan 1987.

En verksamhet inriktad mot dessa mål

Som vi sa i början är Collectif Palestine Vaincra resultatet av 10 års arbete till stöd för Palestina. Utarbetandet av denna politiska linje är därför först och främst resultatet av många möten, framför allt med Georges Ibrahim Abdallah. Han är en libanesisk kommunistisk och motståndskämpe som är fängslad sedan över 37 år tillbaka i ett fängelse inte långt från Toulouse. Det har främst varit genom vårt engagemang för hans frigivning som vi har utvecklat en ny ingång till att stödja Palestina genom ett grundläggande brott med de strömningar som dominerar den franska aktivistscenen. Under våra månatliga möten över många års tid har vi deltagit i hans politiska militanta skola. Det är framför allt vid hans sida vi har upptäckt och lärt oss om den långa historien och det enorma arvet från det palestinska motståndet i allmänhet och från den palestinska vänstern i synnerhet.

Men utarbetandet av denna linje skedde också genom en militant verksamhet i kontakt med dagens verklighet. Faktum är att det inte skulle ha någon betydelse att lyfta dessa paroller om de inte ingår i en sammanhängande och ihållande verksamhet. Det är den verksamhet vi försöker genomföra genom Collectif Palestine Vaincra. Vårt mål är att normalisera dessa krav i politiska utrymmen, särskilt i vänsterrörelser och, att föra dem ut i människornas vardag i Toulouse. Situationen är svår men vi har utökat vårt inflytande betydligt och sakta men säkert organiserat nya människor, särskilt ungdomar.

Minst en gång i månaden har vi ett informations- och mobiliseringsstånd i stadskärnan och i en folklig stadsdel. Dessa utrymmen blir mötesplatser, studietillfällen och diskussioner med hundratals människor. Det är ett tillfälle att höja den palestinska flaggan och understryka den palestinska sakens legitimitet och relevans i det offentliga rummet. Men det är också ett utrymme för konfrontationer eftersom vår blotta närvaro väcker en stark fientlighet från olika organisationer som stödjer den sionistiska extremhögern.

En sekundär men ändå viktig del av vårt arbete är att ta fram mediekampanjer, agitation och propaganda genom kommunikationsverktyg som video, illustrationer eller sociala medier. Syftet är att kombinera gatuarbetet med onlineinformation och propaganda för att skapa en bred synlighet för Collectif och dess kampanjer.

En av de viktigaste aktiviteterna i vårt kollektiv är givetvis kampanjen för Georges Abdallahs frigivning. Vi stödjer hans frigivning inte bara som en individ men främst för att Georges Abdallah förkroppsligar ett resolut antiimperialistiskt alternativ för det palestinska och libanesiska folket. Varje oktober genomför vi en storskalig medvetenhetskampanj genom att dela ut tiotusentals flygblad och organisera en stor delegation till den årliga demonstrationen framför Lannemezan-fängelset där han är fängslad. I år har denna kampanj nått en viktig kvalitativ och kvantitativ tröskel, specifikt genom att samla fler än 1 000 personer till detta dynamiska och militanta demonstrationståg.

Vi utför också kampanjer med fokus på omedelbara krav, i synnerhet olika kampanjer för att bojkotta Israel. Till exempel gjorde vi en kampanj mot stadsvänskap mellan Toulouse och Tel Aviv i samband med de senaste kommunala valen. Detta ämne ignorerades i många år, men vi lyckades göra det till en fråga i den politiska debatten den här gången genom att samla in fler än 5 000 signaturer från boende i staden, regelbundna aktioner och aktiviteter och systematiskt fråga ut de olika kandidaterna. Nyvalda kommunala oppositionstjänstepersoner har officiellt stöttat vår kampanj medan borgmästaren har fördubblat förolämpningarna och anklagelserna mot oss.

Vi deltar också aktivt i det internationella Samidoun-nätverkets kampanjer, särskilt till stöd för Ahmad Sa’adat och fängslade palestinska studenter. Liksom vår solidaritet med Georges Abdallah är dessa solidaritetskampanjer verktyg för att bygga solidaritet med palestinier i ockuperade Palestina och att förkroppsliga motståndets väg här och nu. Detta palestinska, arabiska och internationella nätverk innehåller flera lokalgrupper och anslutna organisationer, som vårt kollektiv, i många länder, inte minst i Palestina, i flera europeiska länder, i Nordamerika, i Brasilien och i Iran. Det spelar en viktig roll i stödet för de palestinska fångarna och vi uppmuntrar dig att ansluta dig till det.

Ansikte mot ansikte med repression

En sådan linje och en sådan övning provocerar självklart stark reaktioner från de franska myndigheterna och särskilt från sionistiska organisationer och Israels anhängare. Sedan vi dess grundande har vårt kollektiv mött en oerhörd kampanj av hot och påtryckningar från myndigheter och den sionistiska lobbyn. Det är sjävklart inte ett isolerat fall.

Vi har under de gångna åren sett olika anklagelser, åtal och rättegångar mot aktivister som stödjer bojkott av Israel i Frankrike, senast med rättsfallet mellan ordföranden för EuroPalestine, Olivia Zémor, och israeliska läkemedelsföretaget Teva. Den propalestinska aktivisten vann fallet i domstol. Dessa rättsfall äger rum trots att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har fördömt den franska regeringen för hindrande av yttrandefriheten. Ändå fortsätter den franska regeringens sina försök att kriminalisera bojkott av Israel, särskilt genom ett nytt cirkulär från justitieministern.

Ett annat verktyg för repressionspolitiken mot palestinavänner är den skamfyllda politiska manövern att sätta falskt likhetstecken mellan antisionism och antisemitism. Detta sker specifikt genom att anta den nya definitionen av antisemitism från IHRA som i sina exempel på antisemitism inkluderar att ifrågasätta det sionistiska projektet och att erkänna Israel som ett rasistiskt åtagande. Resolutioner till stöd för denna definition har antagits i Frankrike av Nationalförsamlingen, Senaten och staden Paris.

Med den israeliska ockupationens klassificering av Samidoun och Collectif Palestine Vaincra som ”terroristorganisationer” förra februari har vi gått in i ett nytt skede. Självklart är huvudsyftet att försöka skrämma och isolera de organisationer som påverkas av en sådan beteckning. Det är ännu mer uppenbart idag när vi ser att sex palestinska icke-statliga organisationer har blivit utsatta för samma typ av angrepp. I Frankrike följde konsekvenserna av denna beteckning snabbt med en kampanj från NGO Monitor om vår upplösning, en kampanj som vidarebefordrades av en medlem i president Emmanuel Macrons majoritetsparti som skickade en officiell begäran om vår upplösning till Inrikesministeriet. Givetvis är det här väldigt lite jämfört med angreppen på Palestine Action. Det är dock oroande att se hur kriminaliseringen av stöd till Palestina tilltar i Frankrike, inklusive mot enkla aktiviteter som antisionistisk och antiimperialistisk debatt och medvetenhetskampanjer.

När vi står inför detta tror vi att det är nödvändigt att bygga en bred enad front för att konfrontera repressionen. Detta har vi lyckats med i Frankrike efter dessa hot, eftersom alla viktiga vänsterorganisationer och fackföreningsrörelsen på nationell nivå utfärdade ett uttalande till stöd för vårt kollektiv. Detta visar att deras strategi att isolera oss inte bara misslyckas utan har motsatt effekt.

Men en sak är säker, vi är mer bestämda än någonsin att fortsätta stödja det palestinska motståndet, till återvändo och befrielse för Palestina från floden till havet. Och möten som dessa är avgörande för att bygga och stärka den antiimperialistiska rörelsen över hela världen.

Ner med imperialism och sionism!

Från floden till havet, Palestina kommer att befrias!